Rätten till resning enligt svensk lag i förhållande till EU-rätten

t Juridiska institutionen Vårterminen 2016 Examensarbete i processrätt och EU-rätt, 30 högskolepoäng Rätten till resning enligt svensk lag i förhållande till EU-rätten Författare: Filippa Lidström Handledare: Post dok Marie Curie Fellow Eva Storskrubb 1

2

Innehållsförteckning 1. INLEDNING... 4 1.1 BAKGRUND... 4 1.2 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING... 5 1.3 AVGRÄNSNING... 5 1.4 METOD... 6 1.5 DISPOSITION... 7 2. EU- RÄTTENS RAMAR... 8 2.1 EU- RÄTTENS FÖRETRÄDE... 8 2.2 FÖRHANDSAVGÖRANDE... 10 2.2.1 Medlemsstats skyldighet att begära förhandsavgörande... 10 2.2.2 EU-domstolens behörighet beträffande förhandsavgörande... 13 2.3 PROCESSUELL AUTONOMI OCH DESS BEGRÄNSNINGAR... 14 2.3.1 Likvärdighetsprincipen... 14 2.3.2 Effektivitetsprincipen... 15 2.4 EFFEKTIVA RÄTTSMEDEL... 17 2.4.1 RÄTTSKRAFT... 17 2.4.2 Retroaktivitetsförbud och förutsebarhet... 18 2.4.3 Rättvis rättegång och effektivt rättsmedel... 19 2.4.4 Avvägning av intressen... 20 3. RÄTTSKRAFT ENLIGT SVENSK REGLERING... 22 3.1 GRUND FÖR RESNING... 22 3.2 RESNING ENLIGT 58 KAP 1 3 P RB... 25 3.3 RESNING ENLIGT 58 KAP 1 4 P RB... 28 3.3.1 Rättstillämpningen uppenbart strider mot lag... 28 3.3.2 Kravet om uppenbarhet i förhållande till 11 kap 14 Regeringsformen... 32 3.3.3 RÄTTSTILLÄMPNINGEN STRIDER MOT SENARE AVGÖRANDE FRÅN DOMSTOL I HÖGSTA INSTANS... 34 3.4 RESNING ENLIGT 37 B FPL... 35 3.5 GRUNDEN FÖR RESNING SKA UTGÖRAS AV EN OMSTÄNDIGHET SOM SKULLE HA LETT TILL ANNAN UTGÅNG... 37 4. EU- RÄTTEN OCH DESS PÅVERKAN PÅ RESNING I SVENSK RÄTT... 39 4.1 FÖRHANDSAVGÖRANDE OCH DESS BETYDELSE FÖR RESNING... 40 4.1.1 SVERIGES TILLÄMPNING AV FÖRHANDSAVGÖRANDE OCH DESS KONSEKVENSER... 40 4.1.2 Underlåtenhet att ansöka om förhandsavgörande som grund för resning... 41 4.1.3 Skadestånd när nationell domstols rättstillämpning strider med EU-rätten... 43 4.2 NY OMSTÄNDIGHET ELLER SYNNERLIGA SKÄL SOM GRUND FÖR RESNING... 44 4.3 SVERIGES FÖRENLIGHET MED EFFEKTIVITET- OCH LIKVÄRDIGHETSPRINCIPEN I LJUSET AV SVENSK REGLERING OCH SVENSKA DOMSTOLARS RÄTTSTILLÄMPNING... 48 4.3.1 Den processuella autonomins innebörd för svensk rätt och dess tillämpnings överensstämmelse med EU-rätten... 48 4.3.2 Kravet om att domen uppenbart strider mot lag, i relation till 11 kap 14 RF och EU-rätten... 49 4.3.3 Tidsfristers enlighet med effektivitetsprincipen... 51 5. AVSLUTANDE REFLEKTIONER OCH SLUTSATSER... 54 6. KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING... 57 3

1. Inledning 1.1 Bakgrund Sedan 1 januari 1995 och Sveriges inträde i EU har svenska domstolar inte bara att ta hänsyn till den svenska rättsordningen vid rättstillämpning, utan även den EU-rättsliga rättsordningen och sedan år 2010 även EU:s rättighetsstadga, som är bindande för svenska domstolar och lagstiftaren. 1 En följd av Sveriges inträde i EU anges i 1 kap 10 RF, nämligen att det innebär att Sverige är underkastad unionsrätten och att EU-rätten har företräde framför inhemska föreskrifter. Mot bakgrund av att Sverige är förpliktad att förhålla sig till EU kan det uppstå konflikter mellan svensk lag och EU-rättslig reglering som måste hanteras i rättstillämpningen. Konflikter som kan uppstå är situationer när en medlemsstat tolkar och tillämpar EU-rättsliga författningar annorlunda från EU-domstolen. Det har förekommit situationer när svenska domstolen utgått från en viss rättstillämpning, men att EU-domstolen därefter fastslagits en annan tillämpning eller tolkning av vad som utgör gällande rätt. Följden blir att part i den nationella domstolen använder sig av de rättsmedel som finns för att försöka återgälda den felaktiga rättstillämpningen och ges en korrekt tillämpning, genom att ansöka om resning hos nationell domstol. Det föreligger utöver det situationer när part anser att nationell domstol saknar förmåga eller kunskap att avgöra målet och kräver att nationell domstol ska inhämta förhandsavgörande av EU-domstolen. Huruvida Sverige uppnår skyldigheten beträffande förhandsavgörande och i vilken mån Sverige tilldelar enskilda alla rättigheter i enlighet med EU-rätten genom möjligheten till resning, är mot bakgrund av det en fråga som behandlats i flertal rättsfall. Problematiken föranleder fler frågor, bland annat huruvida resning ska beviljas mot bakgrund av att nationell domstols rättstillämpning strider mot EU-rättens tolkning, vilket är komplext ur många aspekter. Problematiken utgörs bland annat av att EU-rätten består av flertalet viktiga principer som måste följas och i fråga om resning utgör vissa av dessa principer motstående intressen, såsom principen om rättskraft och principen om att ett avgörande grundat på en uppenbar lagstridigt rättstillämpning ska rättas. Hur dessa principer ska förhålla sig 1 Se lag (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen 4

till varandra och vad för roll EU-rättens företräde och principen om den processuella autonomin besitter är komplext och det är inte klarlagt hur sådana situationer ska hanteras av svensk domstol. 1.2 Syfte och frågeställning Det övergripande syftet med uppsatsen är att redogöra för och analysera institutet resning mot bakgrund av EU-rätten, EU-rättsliga domar, förhandsavgöranden och dess påverkan till rätten till resning, samt utreda rättsläget de lege lata och de lege ferenda. Grunderna för resningsinstitutet kommer att redogöras i sin korthet för att ha den huvudsakliga fokusen på att behandla EU-rätten och dess påverkan och under vilka förutsättningar resning kan beviljas. Gällande rätt kommer utredas dels i ljuset högsta domstolen och högsta förvaltningsdomstolens rättspraxis och dels i ljuset av EUdomstolens rättspraxis. Utöver det kommer en de lege ferenda diskussion att föras angående huruvida de gällande bestämmelserna om resning och förhandsavgöranden bör ändras eller tillämpas annorlunda för att förstärka de enskildas skydd i frågan eller för att Sverige ska uppnå sina skyldigheter gentemot EU och dess regleringar. Följande frågeställningar kommer att undersökas inom ramen för det angivna ämnet: Kan det faktum att rättstillämpningen av domstol i högsta instans strider mot EUdomstolens tillämpning, eller svensk domstols underlåtenhet att ansöka om förhandsavgörande, utgöra grund för resning enligt svenska processregler? Om inte, innebär det att Sveriges lagstiftning inte är förenlig med EU-rätten och dess krav? 1.3 Avgränsning I uppsatsen kommer resningsbestämmelserna i Förvaltningsprocesslagen (1971:291) (FPL) och Rättegångsbalken (1942:740) (RB) att behandlas i förhållande till EU-rätten. Båda lagrummen är relevanta för diskussionen och för att kunna utreda hur resningsinstitutet hanteras inom svensk rätt och rättsfall från både Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen kommer att behandlas, någon mer ingående diskussionen kommer inte att föras angående under vilka skilda förutsättningarna regleringarna behandlar rätten till resning. Problematiken som kommer att aktualiseras härrör främst från EU-rätten och när det på grund av EU-rätten föreligger skäl för resning. Europakonventionen och dess reglering kommer inte att hanteras. I och med det är uppsatsen begränsad till att behandla förutsättningarna för resning med grund i 5

EU-rätten och inte på andra grunder. Därmed kommer endast vissa resningsgrunder som har koppling till de frågorna att redogöras för. Det kommer inte att ges plats för en diskussion om skillnaderna för kraven för resning till nackdel eller fördel för tilltalad med hänsyn till att det inte är aktuellt för syftet med uppsatsen. Beträffande förhandsavgörande begränsas uppsatsen till att endast behandla förhandsavgörandets koppling och påverkan på möjlighet till resning och inte någon mer allmän diskussion eller jämförelse med andra medlemsstater kommer att föras. Denna avgränsning sker med hänvisning till att det utgör det mest relevanta för den aktuella diskussionen i uppsatsen. Det kommer inte att föras diskussion eller analys gällande Sveriges stridande mot EU-rätten genom dubbelbestraffning av skattebrott, med hänvisning till att det redan till stor del är utrett och därmed inte av större intresse att redogöra för trots att det föreligger en koppling till frågeställningen. 2 1.4 Metod I uppsatsen kommer rättsdogmatisk metod att tillämpas, vilket innebär att gällande rätt ska tolkas genom analys av olika rättskällor. Dessa rättskällor kommer att vara lag, förarbeten, rättsfall och doktrin, både inom svensk rätt och EU-rätt. Alla källor enligt rättskällehierarkin kommer att beaktas och mot bakgrund av att EU-aspekten är en stor del av uppsatsen är det relevant att framhålla att förhållningssättet ter sig annorlunda genom ett EU-perspektiv. Det förekommer skillnader i tolkningsmetoder vilket medför ett annat förhållningssätt gentemot rättskällor beträffande EU-rätten och det är inte endast den svenska uppfattning om hur man tolkar rätten som kommer att tillämpas. Bland annat kommer den metoden som EU-domstolen tillämpar när de tolkas unionsrätten att användas. I enlighet med vad EU-domstolen fastslog i mål C-283/81 Cilfit ska en sådan metod användas vid tolkning av EU-rätt på nationell nivå. EUdomstolen tolkar EU-rätten mot bakgrund av att uppnå vissa mål, bland annat att stärka unionen och dess federala drag, öka EU-rättens tillämpningsområde och dess effektivitet och att förstärka unionsinstitutionernas ställning. 3 Den rättsdogmatiska metoden kommer därför att tillämpas mot bakgrund av EU-rätten, gällande exempelvis skillnaderna som föreligger beträffande normhierarkin mellan nationell och EU-rättslig 2 Se mål C-617/10 Åkerberg Fransson, NJA 2010 s 168 I och II, NJA 2011 s 444, NJA 2013 s 502, NJA 2013 s 1076, NJA 2014 s 371, Gulliksson, SvJT 2013 s 645, Ritleng, SvJT 2014 s 36 3 Ståhl, Persson Österman, EU-skatterätt, s 41 6

rättsordning. När EU-rätten behandlas i uppsatsen beaktas EU-fördragen samt rättspraxis, förordningar och direktiv. Genom uppsatsen har valts att utreda och analysera förutsättningarna för resning i Sverige utifrån både RB och FPL. Med beaktande av att uppsatsens syfte att beskriva resningsinstitutet i förhållande till EU, vore det inte rätt att endast skildra den ena eller den andra. Skulle någon av regleringarna inte nämnas eller totalt uteslutas skulle läsaren inte tillgodoses en helhetsbild och därmed inte få full förståelse. Förhållningssättet medför dock vissa begränsningar i förhållande till EU-rätten och dess krav. Eventuella skillnader mellan RB och FPL (mellan förvaltningsmål, civilmål och brottmål) samt den processrättsliga lärans och doktrinens särdrag gällande olika processformerna kommer inte att få utrymme i denna uppsats. 1.5 Disposition Inledningsvis presenteras uppsatsens bakgrund, syfte, frågeställningar, metod och avgränsningar. Därefter i avsnitt två redogörs för EU-rättens innebörd med dess följande principer och företräde. Att grunden för EU-rätten redogörs är viktigt för att öka förståelsen för EU-rätten och dess betydelse och hur svenska domstolar ska förhålla sig till den vid rättstillämpning och i frågor om resning. Avsnitt två behandlar därutöver hur förhandsavgörande regleras inom EU-rätten, både beträffande en medlemsstats skyldigheter och EU-domstolens rättigheter. Därefter utreds principen om den processuella autonomin och dess innebörd för att klarlägga vad för behörigheter som har tilldelats EU i processuella frågor och i vilken mån medlemsstater kan reglera sådana frågor inom nationell lagstiftning. Utöver den processuella autonomin behandlas principer såsom rättskraft och förutsebarhet med anledning av att de har stor inverkan på hur resningsinstitutet bör tillämpas. I avsnitt tre redogörs för grunderna för resning, hur resningsinstitutet tillämpas och under vilka förutsättningar som resning inom svensk rätt kan beviljas. Det redogörs för de aktuella rekvisiten i 58 kap 1 RB och 37 b FPL, för att öka förståelsen för deras innebörd och hur de ska tolkas. Det krävs en djupare förståelse för rekvisiten för att senare kunna ta ställning till om EU-rättsligt stridande rättstillämpning av svensk domstol kan medföra tillämpning av regleringarna. 7

Därutöver hanteras ytterligare krav som ställs genom de svenska regleringarna och deras betydelse och relevans för frågeställningen. I avsnitt fyra kopplas avsnitt två och tre samman genom att utreda hur den svenska regleringen beträffande resning är förenlig med EU-rätten ur tre aspekter. I den första delen i avsnitt fyra behandlas frågan hur svenska domstolar har använt sig av förhandsavgörande och om det kan föranleda en rätt till resning eller om rätt till skadestånd kan anses vara en tillräcklig åtgärd. Det andra delen i avsnitt fyra utreder möjligheten för svensk domstolars EU-stridande rättstillämpning kan föranleda rätt till resning enligt svensk lag. Den tredje delen analyserar Sveriges reglerings förenlighet med EU-rätten mot bakgrund av den processuella autonomin. I femte avsnittet tas ställning till huruvida Sveriges reglering i resning utefter behandlade omständigheter, är förenlig med EU-rätten. 2. EU-rättens ramar 2.1 EU-rättens företräde När Sverige blev medlem av Europeiska unionen år 1995 medförde det stor omställning för rättsordningen som därmed kom att innebära en ny funktion för de svenska domstolarna att lyda under EU-rätten. I aktuella kapitel ska därför redogöras för EUrättens effekter och Sveriges skyldighet att förhålla sig till EU-rätten beträffande EUdomstolen och dess domar. 4 De svenska domstolarna innehar en förpliktelse att tillämpa unionsrätten på korrekt sätt, vilket härrör från att alla medlemsländers domstolar ska tolka och tillämpa EU-rätten enhetligt. I mål C-6/64 Costa mot E.N.E.L. tydliggjorde EU-domstolen att EU-rätten ska vara en del av den nationella rätten, men att EU-rätten har företräde och att medlemsstaterna inte får införliva bestämmelser som strider mot EU-rätten. Detta utgör företrädesprincipen och innebär att EU-rätten är högre i rättskällehierarkin än nationell rätt och att nationell rätt måste vara förenlig med EUrätt. 5 EU-domstolen är EU:s rättskipande organ och har till stor del tilldelats befogenheten att säkerställa att rätten följs i medlemsstaterna. I art 19 Fördraget om den europeiska fördraget (FEU) regleras att EU-domstolen ska bestå av domstolen, tribunalen och 4 Barnard, Peers, European Union law, s 148 5 Derlén, M, Ingamanson, S, Lindholm, J, EU-rätt s 34 f 8

specialdomstolar och att deras syfte utgörs av att säkerställa att lag och rätt följs vid tolkning och tillämpning av fördragen. EU-domstolen övervakar att medlemsstaterna uppfyller sina EU-rättsliga förpliktelser, kontrollerar att EU-institutionerna handlar inom fördragens ramar och skyddar att de enskildas rättigheter tillgodoses. 6 EUdomstolen behandlar ärenden som väckts av en medlemsstat och dessa avgöranden blir gällande rätt inom EU. Avgörandena är bindande för de nationella domstolarna i deras tolkning och tillämpning av EU-rätten. De svenska domstolarna, vilket även inkluderar de högsta instanserna, innehar skyldighet att följa EU-domstolens praxis. 7 Principen om lojalt samarbete utgör en del av skyldigheten och reglerar förhållandet mellan medlemsstaterna och institutionerna genom en förpliktelse för medlemsstaterna att vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa EU-rättens räckvidd och verkan. Av principen följer att samtliga myndigheter i medlemsstaterna, inom ramen för sin behörighet, är skyldiga att säkerställa att EU-rätten efterlevs. 8 Principen innebär ytterligare att EU:s institutioner innehar motsvarande skyldighet om lojalt samarbete med medlemsstaterna. 9 Medlemsstaterna förväntas av EU-domstolen att alltid tillämpa fördragsenlig tolkning och uppnå unionsrättens krav på effektivt genomförande. Det innebär att domstolar ska tillämpa tolkningen ex officio och innehar skyldighet att sätta åt sidan sådana nationella regler som strider mot EU-rätten. 10 Det framgår vidare av fast rättspraxis att en nationell domstol, som inom ramen för sin behörighet skall tillämpa gemenskapsrättsbestämmelserna, är skyldig att säkerställa att dessa regler ges full verkan. 11 Skyldigheten ska uppnås genom att med stöd av sin egen behörighet och vid behov underlåta att tillämpa varje motstridande bestämmelse i nationell lagstiftning. 6 Gröning, Zetterquist, EU konstitution institution jurisdiktion, s 289 7 Barnard, Peers, European Union law, s 158 f 8 Gröning, Zetterquist, EU konstitution institution jurisdiktion, s 127 f 9 Mål C-344/01 Tyskland mot Europeiska kommissionen, punkt 79 10 Mål C-119/05 Lucchini, punkt 50 och punkt 61-63 11 Mål C-344/01 Tyskland mot Europeiska kommissionen, punkt 79 9

2.2 Förhandsavgörande 2.2.1 Medlemsstats skyldighet att begära förhandsavgörande Om det hos domstol av högsta instans uppkommer fråga om tolkning av EU-fördragen eller giltighet och tolkning av EU:s rättsakter ska domstol i högsta instans, om sådant behov föreligger, begära att EU-domstolen meddelar ett förhandsavgörande. Möjligheten för nationella domstolar att begära förhandsavgörande regleras i art 267 Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF). Förhandsavgörande får alltid begäras av en domstol i en medlemsstat och en medlemsstat kan inte föreskriva att endast högre instanser får begära förhandsavgörande. 12 Beträffande domstol som dömer i sista instans föreligger en skyldighet att begära förhandsavgörande. 13 I fall när en nationell domstol ifrågasätter giltigheten av en gemenskapsrättsakt innehar alla domstolar och inte bara den som utgör sista instans denna skyldighet. 14 Att skyldigheten åläggs alla domstolar härrör från att en nationell domstol inte har behörighet att ogiltigförklara en gemenskapsrättsakt. Skyldigheten att föra en fråga till domstolen utgör ett led i samarbetet mellan de nationella domstolarna som ska tillämpa EU-rätten och EU-domstolen för att säkerställa att EU-rätten tillämpas korrekt. 15 Avsikten med åliggandet är att motverka att det uppkommer skillnader i rättspraxis i gemenskapsrättsliga frågor. Med anledning av ändamålet ska räckvidden av skyldigheten bedömas med ledning av dessa syften och i förhållande till de nationella domstolarnas och EU-domstolens respektive behörighet, när det i den mening som avses i art 267 FEUF uppkommer en sådan tolkningsfråga. 16 Det bakomliggande syftet utgörs av att enhetlighet, likabehandling och förutsebarhet ska säkerställas för alla EUmedborgare, vilket annars riskerar att äventyras. Flertal viktiga rättsliga principer har dessutom stadgats genom förhandsavgöranden, vilket påvisar förhandsavgörandes stora betydelse inom EU-rätten. 17 Som framkommer i de förenade målen C-72/1 och C-197/14 ska art 267 FEUF tolkas följaktligen, att nationell domstol inte är skyldig att begära förhandsavgörande i ett mål 12 Gröning, Zetterquist, EU konstitution, intuition, jurisdiktion, s 267 13 Mål C-283/81 Cilfit, punkt 11 14 Mål C- 314/85 Firma Foto frost, punkt 14-15. 15 Gröning, Zetterquist, EU konstitution, intuition, jurisdiktion, s 268 f och s 271 16 Mål C-283/81 Cilfit, punkt 7 17 Gröning, Zetterquist, EU konstitution, intuition, jurisdiktion, s 263 10

där det inte finns något rättsmedel enligt den nationella lagstiftningen, på grund av att nationell domstol i lägre instans har begärt förhandsavgörande i ett mål som liknar förevarande mål eller att invänta svaret på den frågan. Åliggandet beträffande förhandsavgörandet omfattar inte situationen när den aktuella frågan praktiskt taget är likalydande med en fråga som redan har varit föremål för ett förhandsavgörande i ett liknande fall. 18 Skyldighet enligt artikeln föreligger likaledes inte enbart på grunden att part i mål gör gällande att målet ger upphov till fråga om tolkning av EU-rätten. Däremot får domstolen i en sådan situation på eget initiativ hänföra om förhandsavgörande från EU-domstolen. 19 Nationell domstol ges tillfälle att göra en egen bedömning huruvida svaret på frågan skulle inverka på utgången i målet. 20 Om nationell domstol bedömer att svaret inte skulle innebära en sådan inverkan på målet och att frågan inte är relevant, är nationell domstol inte skyldig att begära förhandsavgörande. 21 Det är emellertid fastställt att skyldigheten föreligger när domstolen måste anlita EU-rätten för att kunna avgöra ett mål och därmed föra vidare varje uppkommen tolkningsfråga. 22 Det har redovisats flertal situationer när nationell domstol inte behöver begära förhandsavgörande, vilket det ytterligare inte krävs av medlemsstaterna när den korrekta tillämpningen av EUrätten är så uppenbar att det inte finns utrymme för något tvivel om hur frågan ska avgöras. Emellertid är det viktigt att poängtera att kraven på att inte begära förhandsavgörande är relativt höga och för att nationell domstol ska kunna dra slutsatsen att det är uppenbart hur rättstillämpningen ska ske, krävs att den nationella domstolen är övertygade om att saken i fråga är lika uppenbar för domstolarna i de övriga medlemsstaterna och för EU-domstolen. 23 Dessa villkor ska därmed vara uppfyllda innan nationell domstol tar beslut om att underlåta att ansöka om förhandsavgörande och genom det tar på sig ansvar för korrekt tillämpning av de relevanta bestämmelserna. 24 18 Mål C-525/06 Cilfit, punkt 13 19 Mål C-283/81 Cilfit, punkt 9 20 Gröning, Zetterquist, EU konstitution, intuition, jurisdiktion, s 270 21 Mål C- 283/81 Cilfit, punkt 10 22 Mål C-283/81 Cilfit, punkt 10 23 Gröning, Zetterquist, EU konstitution, intuition, jurisdiktion, s 271 f 24 Mål C-283/81 Cilfit, punkt 16 11

I mål C-173/09 Elchinov behandlades frågan om förhandsavgörande och domstolen konstaterade bland annat att när förhandsavgörande har begärts måste medlemsstaten följa domstolens tolkning av frågan och är även därefter skyldig att underlåta att tillämpa nationella bestämmelser som bryter mot unionsrätten. 2526 Att det gäller kan även exemplifieras genom att hänvisa till att det genom EU-domstolens domar framstår som att EU-domstolen har tagit avstånd från synsättet att underrätterna är bunden av överrättens besked i en fråga då det kan uppstå konflikt med EU-rätten. Huvudregeln i dessa situationer är att nationell domstol bör begära förhandsavgörande av EUdomstolen. 27 En förutsättning för att EU-domstolen ska lämna ett förhandsavgörande, som har redovisats genom EU-domstolens praxis, är att målet vid den nationella domstolen ska röra en fråga som faller inom unionsrätten. Att den förutsättningen krävs härrör från att EU-domstolen endast har behörighet att meddela förhandsavgörande gällande nationella bestämmelser som har anpassats till en lösning vald av unionsrätten, med hänsyn av att det föreligger ett unionsrättsligt intresse av enhetlig tolkning. Den nationella domstolen har tilldelats rätt att avgöra om målet är av sådant intresse och om förhandsavgörandet kommer att inverka på utgången i målet. 28 Enligt EU-domstolen ska sådana bedömningar ske med beaktande av unionsrättens särdrag, de särskilda svårigheter som dess tolkning medför och risken för skillnader i rättspraxis inom Unionen. 29 De nationella domstolarna förväntas även vara uppmärksamma på att EU-rätten innefattar en egen terminologi och att den omständigheten kan medföra att vissa rättsliga begrepp inte har samma betydelse inom EU-rätten som hos de nationella rättsordningarna. Det förväntas att varje bestämmelse tolkas mot bakgrund av EU-rätten och dess helhet angående dess syften och utvecklingsstadium vid den tidpunkt som den aktuella bestämmelsen ska tillämpas. 30 Utöver kravet om anknytning till EU-rätten har EU-domstolen i flertal förhandsavgörande fastslagit att de inte yttrar sig i mål där frågorna är hypotetiska eller 25 Gröning, Zetterquist, EU konstitution, intuition, jurisdiktion, s 273 f 26 Mål C-173/09 Elchinov 27 Darpö, Nordisk Miljörättslig Tidskrift 2012:2 s 3, s 17 28 Se HD:s resonemang i NJA 2011 s 444 29 Mål C- 283/81 Cilfit, punkt 21 30 Mål C-283/81 Cilfit, punkt 20 12

där tvisten är konstruerad. 31 Man kan fråga sig vilka konsekvenser det skulle få om det vore möjligt att i förhandsavgörande även ställa hypotetiska frågor. Det får anses att det eventuellt skulle kunna innebära tydlighet och ett sätt att förhindra felaktiga domar. Emellertid skulle det medföra stora kostnader och påfrestningar på EU-domstolen. I mål C-8391 Meilicke konstaterar domstolen att krävs en bestämning av det rättsliga sammanhanget i vilken den begärda tolkningen ska sättas in, för att de ska kunna komma fram till en tolkning av EU-rätten som är användbar för den nationella domstolen. EU-domstolen menar att det är lämpligt att sakförhållandena är klarlagda och att frågor som ska bedömas uteslutande enligt nationell rätt redan är avgjorde när ärendet hänskjuts till EU-domstolen så att EU-domstolen kan ta del av alla faktiska och rättsliga omständigheter som kan ha betydelse för dess tolkning av EU-rätten. Vore det möjligt för EU-domstolen att avkunna ett förhandsavgörande på ett hypotetiskt problem, utan att ha tillgång till de faktiska och rättsliga omständigheterna som är nödvändiga för att kunna ge ett korrekt svar på de frågor som nationell domstol ställer till EU-domstolen, skulle det innebära att EU-domstolen överskrider gränserna för sin uppgift. 32 Mot bakgrund av nämnda omständigheter får det anses rimligt och förenligt med EU-rätten att EU-domstolen inte svarar på hypotetiska frågor. 2.2.2 EU-domstolens behörighet beträffande förhandsavgörande Det har ovan redogjorts för medlemsstaternas skyldighet i fråga om förhandsavgörandet, utöver det finns det en aspekt som är minst lika viktigt, nämligen EU-domstolens behörighet gällande förhandsavgörande och vad EU-domstolen har att pröva. Av domstolens fasta praxis framgår att de grundläggande rättigheter som garanteras i EU:s rättsordning är tillämpliga i samtliga fall som regleras av EU-rätten, men inte i fall som inte regleras inom den. EU-domstolen har därför konstaterat att den inte kan pröva en nationell lagstiftning mot stadgan när lagstiftningen inte omfattas av EU-rättens tillämpningsområde. 33 Om nämnda lagstiftning däremot omfattas av unionsrättens tillämpningsområde ska EU-domstolen, när den tagit emot en begäran om förhandsavgörande, lämna den tolkningsfakta som är nödvändigt för att den nationella 31 Se mål C-286/88 Falciola, mål C-104/79 Pasquale Foglia och mål C-83/91 Meilicke 32 Mål C-83/91 Meilicke, punkt 25-28 33 Se mål C-617/10 Åkerberg Fransson och art 50 i EU:s rättighetsstadga 13

domstolen ska kunna avgöra lagstiftningens förenlighet med de grundläggande rättigheterna, vilka EU-domstolen ska säkerställa att de iakttas. 34 EU-domstolen har även konstaterat att de grundläggande rättigheter som garanteras i EU:s rättighetsstadga således måste iakttas när en nationell lagstiftning omfattas av unionsrättens tillämpningsområde, och något fall som sålunda omfattas av EU-rätten, utan att de grundläggande rättigheterna äger tillämplighet, är följaktligen inte möjligt. 35 2.3 Processuell autonomi och dess begränsningar 2.3.1 Likvärdighetsprincipen EU har som framkommit tilldelats stora befogenheter av medlemsstaterna i lagstiftningsfrågor men beträffande processrätt har medlemsstaterna i EU inte medgett någon generell lagstiftningskompetens till unionen, utan istället gäller principen om processuell autonomi. Principen innebär att nationell domstol som utgångspunkt har att tillämpa nationell processrätt vid prövning av en talan som grundas på EU-rättsliga bestämmelser. 36 Medlemsstaterna måste emellertid förhålla sig till likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen vid dessa prövningar. 37 I EU-domstolens rättspraxis har det framkommit att det inom unionsrätten inte föreskrivs någon skyldighet för nationella domstolar att underlåta att tillämpa nationella processregler som leder till att avgöranden vinner rättskraft, även om ett sådant agerande skulle kunna bringa ett åsidosättande av EU-rätten att upphöra. När det saknas EU-lagstiftning på området bestäms formerna för att genomföra principen om rättskraft av medlemsstaternas nationella rättsordningar. De bestämmelser genom vilka principen genomförs får emellertid inte vara mindre förmånliga än dem som gäller liknande nationella situationer, vilket utgör förutsättningarna för likvärdighetsprincipen. 38 Hur nationella domstolar ska tillämpa och förhålla sig till likvärdighetsprincipen har behandlats av svensk domstol, bland annat i RÅ 2010 ref 61 som kommer att behandlas senare. Det grundläggande i principen är emellertid att mål som innehåller EU-rättsliga 34 Mål C-617/10 Åkerberg Fransson 35 Mål C-617/10 Åkerberg Fransson, punkt 112 36 Barnard, Peers, European Union law, s 165 f 37 Barnard, Peers, European Union law, s 166 38 Craig, De Burca, EU-law text, cases and materials, s 246 14

inslag ska behandlas lika som mål som endast har nationell karaktär. 39 För att säkerställa att så sker är det angeläget att finna en likvärdig situation och därefter granska att situationerna behandlas lika. Vad kravet om likvärdighet verkligen innebär är ofta oklart, det är även i vissa fall oklart när orsakerna till handlingen kan anses vara tillräcklig lik eller jämförbar för att erfordra likvärdig tillämpning. 40 EU-domstolen har i flertalet mål konstaterat att likvärdighetsprincipen gäller och därefter endast angett att det inte föreligger något beträffande handlingarna från den nationella domstolen som föranleder att EU-domstolen föreslår någon kränkning av principen. 41 EU-domstolen har i flera mål accepterat att tidsfrister som förekommer inom nationell domstol enligt nationell reglering inte varit de mest gynnsamma, men att de har behandlats lika även när det förelåg en EU-aspekt på målet och därför är accepterade enligt EU-rätten. 42 Däremot innebär inte det att det att nationella domstolar kan stödja sig på likvärdighetsprincipen gällande nationella processer för att undvika andra EU-rättsliga krav, såsom friheten att begära förhandsavgörande eller de faktiska bestämmelserna i tullagen. 43 Fastän EU-domstolen anger att det huvudsakligen är upp till medlemsstaterna att avgöra likvärdigheten så har EU-domstolen ibland ingripit för att indikera på att det sättet nationell domstol har tillämpat någon vis bestämmelse inte uppfyller likvärdighetsprincipen. 44 EU-domstolen har även ingripit i situationer när likvärdighetsprincipen inte anses tillämplig på omständigheterna 45 och när EUdomstolen föreslår andra regler som bättre uppnår en likvärdig situation 46. 47 2.3.2 Effektivitetsprincipen Utöver kravet på nationell domstol att följa likvärdighetsprincipen föreligger ett krav på processreglerna inom nationell domstol och att de ska tillämpas i enlighet med effektivitetsprincipen. Effektivitetsprincipen innebär att de rättigheter som följer av EU- 39 Mål C-45/75 Rewe, Craig, De Burca, EU-law text, cases and materials, s 246 40 Craig, De Burca, EU-law text, cases and materials, s 246 41 Craig, De Burca, EU-law text, cases and materials, s 246 42 Se mål C- 260/96 Ministero delle Finanze, mål C-229/96 Santner, mål C-343/96 Dilexport, mål C-88/99 Roquette Fréres, mål C-63/08 Pontin 43 Craig, De Burca, EU-law text, cases and materials, s 247, se även mål C-129/13 och 130/13 Kamino International Logistics 44 Mål C-56/13, Ersekcsanadi Mezogazdasagi 45 Mål C-56/13, Ersekcsanadi Mezogazdasagi 46 Mål C-213/13 Pizzarotti 47 Craig, De Burca, EU-law text, cases and materials, s 247 15

rätten inte får vara omöjliga eller orimligt svåra att utöva i praktiken och att de nationella processreglerna inte får hindra det. 48 I bland annat mål C-40/08 Asturcom Tele-comunicaciones har effektivitetsprincipen behandlats och det fastställdes att det i varje fall som behandlar huruvida ett nationellt förfarande gör det omöjligt eller orimligt svårt att tillämpa unionsrätten, ska bedömningen ske med beaktande av den ställning som den nationella bestämmelsen har inom förfarandet i dess helhet, dess förlopp och dess särdrag vid de olika nationella domstolarna. Exempel på sådana särdrag kan vara skyddet för rätten till försvar, principen om rättssäkerhet och principen om förfarandets riktiga förlopp. 49 Vidare angav EU-domstolen att det framgår av fast rättspraxis att det är förenligt med EU-rätten att det av rättssäkerhetshänsyn fastställs rimliga talefrister med prekluderande verkan. Sådana tidsfrister anses nämligen inte medföra att det är praktiskt taget omöjligt eller orimligt svårt att utöva de rättigheter som följer av gemenskapsrätten och är därför tillåtna. Ytterligare mål som behandlar den processuella autonomins begränsningar är de förenade målen C-392/04 och C-422/04 I-21. Saken rörde ett företag som påförts licensavgift av en medlemsstat, vilket stred mot ett EUdirektiv. EU-domstolen fastslog genom målet att den nationella domstolen därefter skulle pröva huruvida den lagstiftning som är uppenbart oförenlig med EU-rätten också är uppenbart rättsstridig i den mening som avses i den nationella rätten. Det ska ske enligt den lagstiftning som ligger till grund för avgiftsbeslutet som är i fråga vid den nationella domstolen. EU-domstolen konstaterade därefter att om så vore fallet skulle den nationella domstolen garantera att de verkningar som ges för rättsstridigheten är detsamma som återkallelse av dessa beslut enligt den nationella rätten. 50 Bedömningen huruvida en lagstiftning är oförenlig med EU-rätten ska det vill säga, ske på samma sätt som om det berörde endast nationell rätt. Craig och De Burca har anfört att den processuella autonomin är viktig men att förutsättningarna gällande effektivitet och likvärdighet utgör ett starkt verktyg som föreskriver nationella domstolar att underkasta sig en fall till fall bedömning av de nationella reglerna. 51 EU-rätten förväntar av nationella domstolar åtar sig en kontextuell specifik proportionalitets analys beträffande restriktiva bestämmelser som förekommer 48 Craig, De Burca, EU law text, cases and materials, s 225 f 49 Mål C-40/08 Asturcom Telecomunicaciones, punkt 39 50 Förenade målen C-392/04 C-422/04 I-21 51 Craig, De Burca, EU law text, cases and materials, s 226 16

inom nationell lagstiftning och underlåter att tillämpa dessa när det är nödvändigt för att EU-rätten ska ges effekt. 52 2.4 Effektiva rättsmedel 2.4.1 Rättskraft Det föreligger en restriktiv inställning till resning och en bakomliggande orsak till det är rättskraften och dess stora betydelse i ett rättssamhälle. 53 Mot bakgrund av rättskraftens betydelse är det motiverat att redogöra för dess innebörd och EU-rättens krav beträffande rättskraft. Under förutsättning att det gäller samma sak medför att ett mål vinner rättskraft innebär att det inte kan bli föremål för förnyad prövning i en ny rättegång. Domen blir i och med rättskraften orubblig, vilket är en viktig förutsättning för en dom i ett rättssamhälle. EU-domstolen har fastslagit rättskraftens betydelse, både inom EU-rätten och i de nationella rättsordningarna. Domstolen har fastställt att rättskraft är viktigt för en stabil rättsordning och rättsförhållanden och för en god rättskipning att domstolsavgöranden som har vunnit laga kraft, efter att det tillgängliga rättsmedlen har uttömts eller fristerna för dessa har löpt ut inte längre kan angripas. 54 Det har utöver det fastställts att det inte föreskrivs någon skyldighet för nationella domstolar att underlåta att tillämpa nationella processregler som leder till att avgöranden vinner rättskraft, även om sådant agerande skulle kunna bringa ett åsidosättande av EU-rätten att upphöra. 55 Att EU-domstolen valt att gå så långt som att det är tillåtet att åsidosätta EU-rätten mot fördel för rättskraften talar för dess betydelse. Förfaranden som tillämpas för att uppnå kraven enligt principen om rättskraft får ske i enlighet med de nationella rättsordningarna under förutsättning att det följer likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen. Vilket innebär att rättskraften ska få lika stor verkan inom EU-rätten såsom den får inom den nationella rätten. 52 Craig, De Burca, EU law text, cases and materials, s 226 53 Se bland annat mål C- mål C-40/08, Asturcom Telecomunicaciones, punkt 35-38 54 Se mål C-224/01 Köbler, punkt 38, mål C-126/97 Eco Swiss, mål C-160/14 Ferreira punkt 54 55 Mål C-126/97 Eco Swiss, punkt 48 17

Oaktat vad som konstaterats måste emellertid framhållas att det inte är fastställt hur regleringar i andra medlemsstater förhåller sig till rättskraft och dess betydelse. Det som redovisats utgör endast exempel på hur EU-domstolen har förhållit sig gällande rättskraft i enskilda domar till nationell lagstiftning och att EU-domstolen i dessa mål har intagit en restriktiv inställning, men det har inte framkommit att det föreligger ett krav gällande en sådan restriktiv inställning till rättskraft. 2.4.2 Retroaktivitetsförbud och förutsebarhet Att det föreligger ett retroaktivitetsförbud inom EU går att utläsa ur art 49 i EU:s rättighetsstadga 56. I artikeln anges att ingen får fällas till ansvar för någon gärning eller underlåtenhet som vid den tidpunkt den begicks inte utgjorde en lagöverträdelse enligt nationell eller internationell rätt. Likaledes får inte heller strängare straff utmätas än vad som var tillämpligt vid den tidpunkt brottet begicks. Om det efter lagöverträdelsens begående har instiftas ny lag som föreskriver ett lindrigare straff ska det tillämpas. I art 49 andra punkten i EU:s rättighetsstadga anges att artikeln inte ska hindra lagföring och bestraffning av den som gjort sig skyldig till en handling eller underlåtenhet som vid den tidpunkt den begicks var brottslig enligt de allmänna principerna som erkänns av alla nationer. Utgångspunkten för förbudet är att nya lagar endast ska ha påverkan för framtida händelser om inte annat uttrycks. Ett bakomliggande syfte för förekomsten av retroaktivitetsförbudet är bland annat behovet av förutsebarhet. I syfte att medföra förutsebarhet gällande nya lagar, anges det i en författning innan dess ikraftträdande för att göra det känt för allmänheten med syftet att enskilda ska kunna rätta sig efter lagen. 57 Om det vore möjligt att bli straffad för något som inte var otillåtet vid utförandet, utan först blev otillåtet i efterhand, skulle det innebära att det inte förelåg någon möjlighet till förutsebarhet och att medborgaren på så sätt inte tilldelas en möjlighet att inrätta sig efter lagen. Utöver att retroaktivitetsförbudet förbättrar förutsebarheten förhindrar förbudet förekomsten av maktmissbruk från staten. Beträffande domar och förutsebarhet är det faktum att domar är retroaktiva till sin natur, med hänvisning till att domstolar dömer över vad som varit, en viktig aspekt att lyfta in i diskussionen Det kan förklaras med att det inte föreligger ett retroaktivitetsförbud gällande utveckling i rättspraxis och inte 56 Se även art 7 EKMR och art 6.2 FEU om att EU anslutit sig till EKMR 57 Scheiman, SvJT 2015 s 759 Prejudikats tidsmässiga tillämplighet, s 762 18

heller någon absolut regel om stare decisis och skyldighet för domare att respektera prejudikat som fastställts genom tidigare domar, inom svensk rätt. 58 Emellertid kan domstolen bli kritiserad av justitieombudsmannen om de inte har beaktat relevant praxis vilket bör beaktas. Faktum är att prejudikat får större betydelse som rättskälla inom rättsväsendet och när domstol ska tillämpa prejudikat är utgångspunkten att lika fall ska behandlas lika. Det föreligger således ett visst krav på prejudikatbundenhet, vilket kan motiveras av att det både är arbetssparande och rationellt att godta avgörande från högsta instans. Godtas avgöranden från högsta instans inte, kommer domen troligtvis ändras i högre instans, vilket medför onödigt arbete vilket helst ska undvikas så långt som möjligt. 59 Mot bakgrund av det som uppgivits tidigare angående Sveriges medlemskap i EU och EU-rättens företräde föreligger även prejudikatbundenhet för svenska domstolar att följa EU-domstolens praxis. 2.4.3 Rättvis rättegång och effektivt rättsmedel Rätten till rättvis rättegång och effektivt rättsmedel är relevanta för uppsatsen syfte genom att de visar hur viktigt det är för Sverige och ett rättssamhälle med effektiva och rättvisa rättsmedel. Resningsinstitutet är en del av sådana rättsmedel vilket även att Sverige innehar skyldighet att tillhandahålla rättigheterna gentemot sina medborgare är. EU-rätten ställer krav på medlemsstaterna att de ska tillhandahålla effektiva rättsmedel i sina nationella rättsordningar gentemot sina medborgare. Kraven regleras bland annat i art 19 FEU, som stadgar att medlemsstater ska fastställa möjligheterna till de överklagandena som behövs för att säkerställa ett effektivt domstolsskydd inom de områden som omfattas av unionsrätten. Ytterligare anges rätten till effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol för EU-medborgarna genom art 47 i EU:s rättighetsstadga. 60 I artikeln anges att var och en vars unionsrättsliga rättigheter har kränkts, innehar rätt till ett effektivt rättsmedel inför en domstol. Det innebär en rätt att inom skälig tid få sin sak prövad i en rättvis och offentlig rättegång och inför en oavhängig och opartisk domstol som har inrättats enligt lag. Till de rättigheterna hör dessutom att var och en ska ha möjlighet att erhålla rådgivning, låta sig försvaras och företrädas och att rättshjälp ska ges om det är nödvändigt för att ge var och en effektiv möjlighet att få sin 58 Scheiman, SvJT 2015 s 759 Prejudikats tidsmässiga tillämplighet, s 759 59 Scheiman, SvJT 2015 s 759 Prejudikats tidsmässiga tillämplighet, s 763 60 Gröning, Zetterquist, EU konstitution institution jurisdiktion, s 27 19

sak prövad inför domstol. Rättigheter som tilldelas är således rätten till rättvis rättegång, rättegång inom skälig tid och rätten till att försvara sig. 2.4.4 Avvägning av intressen De rättigheter som redovisats ovan är viktiga för ett rättssamhälle men de utgör skilda intressen, vilket medför att det krävs att de tillämpas parallellt för ett tillfredställande resultat. För att ett sådant resultat ska uppnås krävs en balansgång i vilket rättssäkerhetsaspekter vägs mot betydelsen av att EU-rätten genomförs på ett effektivt sätt. Av betydelse för den aktuella diskussionen är EU-rättens krav på effektivt genomförande gällande fördragen och dess tolkning, vilket innebär att den nationella domstolen ska tillämpa fördragen ex officio och sätta nationella regler som strider mot EU-rätten åt sidan. 61 Som tidigare har framförts uppkommer tillfällen när EU-rätten utgör hinder mot att en nationell domstol blir bunden av en högre instans avgörande om det är oförenligt med EU-rättens krav, antingen hur de tolkats genom förhandsavgörande eller att det är uppenbart att det föreligger oförenlighet. Dessa situationer innebär att rättskraften begränsas med anledning av EU-rättens företräde och direkta effekt. 62 Det vill säga att det efter en bedömning i en specifik situation, beslutats att EU-rätten hade företräde framför rättskraften. Utöver det kan det konstateras att rättskraft åtminstone anses så pass viktigt att det är tillåtet för medlemsstaterna att införa regler för att väcka talan i domstol i syfte att tillvarata rättigheter för enskilda som följer av EU-rätten och dess direkta effekt. Det enda kravet under de förutsättningarna, är att effektivitets- och likvärdighetsprincipen följs. 63 I mål C-234/04 Kapferer behandlades artikel 10 i EG och det konstaterades att den artikeln inte innebar en skyldighet för en nationell domstol att underlåta att tillämpa nationella processregler i syfte att ompröva och upphäva ett lagakraftvunnet domstolsavgörande, under förutsättningen att det framgår att avgörandet strider mot 61 Darpö, SvJT s 2014 s 735 Direkt effekt och processuell autonomi omigen om Bunge-domen och EU-rättens genomslag 62 Darpö, SvJT 2014 s 735 Direkt effekt och processuell autonomi omigen om Bungedomen och EU-rättens genomslag, s 744 63 Mål C-234/04 Kapferer 20

gemenskapsrätten. I målet vann intresset av rättskraft över vikten av att EU-rätten följs med fullständig överensstämmelse. Likaledes föreligger exempel på det motsatta, i mål C-453/00 Kuhne och Heitz, var det fråga om omprövning av en klassificering av exportvaror när rättsläget hade klargjorts genom en senare dom i EU-domstolen. EUdomstolen fastslog dels att deras tolkning av viss bestämmelse gällde, men att den nya förståelsen endast kan göras gällande inom ramen för myndigheternas behörighet. Oaktat aspekten om rättssäkerhetshänsyn, krävde man att myndigheten skulle ändra den felaktiga klassificeringen. Det skedde med hänsyn till att den var grundad på en felaktig dom av en nationell domstol, som inte hade begärt förhandsavgörande av EUdomstolen, under förutsättning att ändringen inte skadade tredje man. 64 Utöver det föreligger det mål när EU-domstolen gått längre i tillämpningen för att upprätthålla principen om lojalt samarbete. I mål C-201/02 Delena Wells, led tredje man av negativa återverkningar för att medlemsstaten enligt EU-rätten ansågs skyldig att se till att otillåtna följdverkningar av en överträdelse av EU-rätten upphörde. Det anförda utgör en problematik som uppkommer vid rättsfall som rör unionsrättens genomslag gentemot lagakraftvunna domar och beslut och den har bland annat behandlats av Darpö i sin artikel om EU-rätten och den processuella autonomin på miljöområdet. Anledning till att dessa diskussioner förs inom miljörätten är rättsfallet NJA 2013 s 613 och så kallade Bunge-målet som behandlar frågan om nationell domstols bedömning utefter unionsrättens krav i förhållande till betydelsen av rättskraft. Närmare bestämt EU-rättens inverkan på den svenska prövningsordningen i miljömål i förhållande till rättskraft. Genom sin artikel påvisar Darpö att det är tydligt att det uppstår ett möte mellan dessa olika grundläggande principer. Darpö redovisar för hur den aktuella problematiken medför att rättssäkerhetsprincipen ibland får stå tillbaka med hänsyn till andra, faktisk lika grundläggande principer inom EU-rätten. 65 Han hänvisar sedan till att det framkommer som att EU-domstolen strävar efter en jämvikt mellan rättssäkerhet och unionslaglighet i en konkret bedömning utifrån omständigheterna och de berörda intressena i det enskilda fallet. Bedömningen utgörs av en balansgång och ska ske utefter omständigheterna från fall till fall och fastställa hur rättssäkerhetsaspekten i det enskilda fallet förhåller sig till betydelsen av att 64 Mål C-453/00 Kuhne och Heitz 65 Darpö, Nordisk Miljörättslig Tidskrift 2012:1, s 3 21

unionsrätten genomförs på ett effektivt sätt. 66 En ytterligare slutsats som dras av Darpö är att EU-domstolen framstår som mer benägna att kräva omprövning av myndigheter än att underkänna lagakraftvunna domstolsavgöranden. Utefter den slutsatsen kan även antas att rättssäkerhet är av större betydelse vid lagakraftvunna domstolsavgörande än beslut av myndigheter. Det ska framhållas att dessa slutsatser dras utefter Darpös artikel och hans inställning vilket grundar sig till stor del på miljörätt. Alltför stora slutsatser ska emellertid inte framställas och därmed anses vara allmänt gällande på alla områden. Däremot påvisar den redovisade problematiken som uppstår mellan de skilda intressena som föreligger när nationell domstol tillämpar EU-rätt. Genom avsnittet har fler principer behandlats som har betydelse för rättssäkerheten och Sveriges medlemskap i EU och därefter konstaterats att det krävs en avvägning av dessa intressen. Det är de behandlade intressena som är aktuella för avvägning gällande när och under vilka omständigheter som resning bör beviljas. Det har framkommit som att principer som härrör från rättsäkerhet såsom rätten till rättvis rättegång, väger något tyngre än att EU-rätten strikt ska följas. Emellertid måste en avvägning ske i varje enskilt fall och ibland uppstår fall när komplicerade avvägningar måste göras. Sådana avvägningar är motiverade för uppsatsen syfte och frågeställning ifall det är fråga om den processuella autonomin ska inskränkas mot bakgrund av att uppfylla andra principer och ifall rättskraftens intressen väger tyngre än intresset av att en medborgare i en medlemsstat tilldelas korrekt rättstillämpning enligt EU-rätten av sin nationella domstol. Principernas tillämplighet och behovet av avvägningar motiveras dessutom av att principerna ska tillämpas genomgående inom EU-rätten och jämväl vid bedömning av huruvida en resningsgrund kan utgöras av att nationell rättstillämpning inte överensstämmer med EU-domstolens. 3. Rättskraft enligt svensk reglering 3.1 Grund för resning Efter att ha redogjort för de grundläggande reglerna i förhållandet mellan Sverige och EU ska i detta kapitel de mest väsentliga regleringarna för frågeställning beträffande 66 Darpö, Nordisk Miljörättslig Tidskrift 2012:1, s 3, s 15 22

resning behandlas för att senare kunna dra slutsatser hur resning kan tillämpas i förhållande och i enlighet med EU-rätten. Rättskraften och orubblighetsprincipen utgör som behandlats i avsnitt två centrala principer i ett rättssamhälle. Det bakomliggandet syftet med rättskraft medför att avsteg får medges endast i exceptionella fall. 67 Efter att en dom vunnit laga kraft utgör den ett rättegångshinder och en talan om samma sak ska således avvisas för sakprövning. Ytterligare en effekt som följer av rättskraften är att avgörandet kan åberopas och tilläggas betydelse i en senare rättegång vilket tvisteföremålet är ett annat, om det nya anspråket beror av den som blivit prövad genom det ifrågavarande avgörandet. 68 Att en dom vinner rättskraft utgör dessutom betydelse i den meningen att myndigheter och enskilda ska kunna lita på att ett beslut är definitivt och kunna rätta sig därefter. 69 I anknytning till detta kan även orubblighetsprincipen nämnas. Orubblighetsprincipen har en likartad innebörd och utgörs av att avgöranden inte ska kunna rivas upp. Motstående intresse för orubblighetsprincipen utgörs av sanningsprincipen som innebär att felaktiga avgöranden ska kunna rättas. 70 Rättskraften kan dock genombrytas av ett så kallat factum superveniens eller genom resningsreglerna. 71 Ett factum superveniens är en efterföljande omständighet som inte kunnat prövas i den första processen. Motiveringen för att det ska bryta igenom utgörs av att rättskraften inte bör få inskränka parternas dispositionsrätt enligt civilrättsliga regler. 72 Lindell identifierar ytterligare en rättskraftsbrytande grund, nämligen ny lagstiftning med retroaktiv verkan. Den föreliggande grunden motiveras med att hänvisa till NJA 1992 s 598, varvid det genom dom hade fastställts att en andrahandshyresgäst inte hade rätt till ett förstahandskontrakt för en lägenhet. I ett senare mål beträffande avhysning åberopades ett andrahandshyresgäst skydd som med retroaktiv verkan hade införts efter den tidigare domen. Högsta domstolen fastslog i och med det att det mot bakgrund av avsikten med retroaktiv lagstiftning, nämligen att förändra bestående 67 Ekelöf, Bylund, Edelstam, Rättegång III, s 187 f, Karnov kommentar till 17 kap 11 RB, punkt 484 68 Ekelöf, Bylund, Edelstam, Rättegång III, s 187 ff, Karnov kommentar 17 kap 11 RB, punkt 486 69 Darpö, Nordiskmiljörätt, 2012.2 s 2 70 Lindell, Civilprocessen, s 422 71 Lindell, Civilprocessen, s 367 72 Lindell, Civilprocessen, s 367f 23