OBS! Det kan finnas fel så se inte detta som en säker källa

OBS! Det kan finnas fel så se inte detta som en säker källa MEDELTIDEN Kristendomen införs under 1000-talet i Sverige och med den medeltiden. Medeltiden slutar med de religiösa och politiska förändringar som sker under 1520-talet. Gränsen brukar sättas antingen när Gustav Vasa blev kung år 1523 eller vid reformationsriksdagen i Västerås år 1527. Svensk medeltid är indelad i tre olika tidsperioder: tidig medeltid, ca 1050-1200, högmedeltid 1200-1350 och senmedeltid 1350-1527. Under medeltiden förändras samhället i Sverige på många olika sätt. En ny religion fick fäste i landet, kristendomen, och en statsmakt växte fram. Kristendomen Kristnandet var avgörande för att Sverige enades. Redan under 800-talet hade kristna missionärer försökt omvända östra Skandinavien till sin tro, men misslyckats. Det dröjde till slutet av 900-talet innan kristendomen fick fäste genom att de första svenska kungarna och stormännen kristnades. Under 1000- och 1100-talet var främst de högre klasserna intresserade av den nya tron. Den nya religionen får så småningom alltmer fäste även hos bondebefolkningen. Men det är först under 1200-talet som det kristna budskapet fick ordentligt genomslag hos folket. Under medeltiden kunde man inte som idag välja om man ville vara kristen. Istället styrde den kristna tron mycket vad människor gjorde och tänkte. Gud hade skapat världen och var delaktig och synlig i allt som hände på jorden. Den enskilda människan hade möjlighet att välja mellan den goda sidan som representerades av Gud, och den onda sidan som djävulen stod för. Om man handlade fel kunde man i bikten få syndernas förlåtelse av sin präst. Under medeltiden byggdes sammanlagt cirka 2 350 kyrkor. I dag finns ungefär 1 380 av dessa medeltida kyrkor kvar i Sverige, somliga i sin ursprungliga form, somliga ombyggda, andra som ruiner. Städer År 1300 fanns ungefär tjugo städer i kungariket Sverige. De flesta hade vuxit fram under 1200-talet. Visby, Kalmar och Stockholm var troligen de enda städerna med fler än tusen invånare. Städerna var administrativa centrum för staten och kyrkan, men framförallt en plats för utbyte av varor. Järn, koppar, skinn och trä såldes och skeppades iväg till hamnar på kontinenten. Kläder, salt, vin och lyxartiklar importerades. Under medeltid skapas många nya yrken i städerna, organiserade i olika skrån. Staden styrdes av fogde, borgmästare och råd. De ansvarade för att lagar och regler efterföljde. Fogden var kungens ombud i staden, medan rådet bestod av sådana som ägde mark i staden. Kungamakten lockade handelsmän och hantverkare till städerna genom att erbjuda dem privilegier (förmånliga rättigheter). Många tyskar invandrade därför till de svenska städerna. Det skulle efter en tid innebära att den tyska handelsorganisationen Hansan i praktiken styrde över vissa av de svenska städerna. Stockholm grundlades 1252 och växte snabbt till rikets största stad

Boktryckarkonsten Omkring år 1440 tillverkade tysken Johann Gutenberg det gjutinstrument som möjliggjorde den första maskinella boktrycket. Genom boktryckarkonsten kunde idéer och kunskap spridas snabbt, även om det skulle dröja många hundra år innan böcker fanns i varje svenskt hem På medeltiden var det skillnad på folk och folk. Nästan alla människor var bönder. Ändå måste de följa de lagar och bestämmelser som de rika i landet bestämde; adel, präster och högst upp på samhällsstegen kungen. Städer växte upp och blev centrum för handel och administration. Ett rättssystem med lagar och domstolar utvecklades också. Barnen Barnens situation på medeltiden var på många sätt helt annorlunda jämfört med hur barn har det idag. Spåren efter medeltidens barn är få, leksaker och barnkläder var nog något som användes tills de gick sönder och sparades därför sällan. Spädbarnsdödligheten var hög, sjukdomar och hårda levnadsvillkor tog många barns liv. Det var också vanligare att barn råkade ut för olyckor i hemmet än idag. Barn som dog innan de blev döpta fick inte heller begravas på kyrkogården, då man trodde att de odöpta inte kom in i himmelriket. Dopet var därför mycket viktigt i det medeltida samhället, inte bara för barnets själ, utan också för barnets möjligheter att få arv. För de barn som överlevde spädbarnsåren innebar livet före 10 12 års ålder en hel del lek och fritid. På den här tiden bodde de flesta på landsbygden. Det fanns mycket att upptäcka på gården eller ute i skogen. Generellt sett började barn skolas in i de vuxnas värld vid ungefär 10 års ålder eller strax därefter. Barnen som levde utanför städerna fick följa med sina föräldrar i deras olika sysslor och göromål och skolades på så sätt in i de vuxnas arbete. För barnen på landet innebar det att lära sig de vanligaste göromålen på gården, till exempel att mjölka eller valla fåren. För barnen i staden var det lite annorlunda. De växte upp i en miljö som var full av liv och rörelse. Var man barn till en hantverkare eller handelsman kunde man få lära sig att läsa och skriva, i alla fall om man var pojke. Flickorna kunde i vissa fall få undervisning i nunneklostren. Barn till rika föräldrar, adelsmän, kungar och furstar levde helt annorlunda än de andra barnen i staden. Deras liv var utstakat och bestämt i förväg. De skulle gifta sig med någon som kunde föra släktens makt och rikedom vidare. Det var alltid föräldrarna som bestämde vem som de skulle gifta sig med, något som ofta bestämdes redan då barnet var nyfött. Kvinnan Livsvillkoren för kvinnor under medeltiden var nog sämre jämfört med tidigare perioder. Det fanns fler lagar och regler som bestämde vad kvinnor fick göra. Kvinnorna var beroende av manliga släktingar eller sina män. Men det var trots det möjligt för kvinnor att nå maktpositioner och några av medeltidens mest betydelsefulla personer var kvinnor, till exempel drottning Margareta och den heliga Birgitta.

Att vara mamma på medeltiden var annorlunda jämfört med idag. Det fanns inga preventivmedel och många kvinnor födde därför många barn. Varje förlossning var riskfull för både mamman och barnet. Många av barnen dog under sina första levnadsår. Även om graviditet och förlossning gick bra var det tungt och slitsamt att vara gravid med och föda så många barn. I alla familjer var det viktigt att få flera barn. På det sättet fick man efter en tid arbetskraft på gården eller i verkstaden Männen Männen bestämde i sina familjer, över barn, hustrur och tjänstefolk. Männen hade också större möjligheter att skaffa sig utbildning och lära sig läsa. Många män från alla olika samhällsklasser blev också soldater. Alla adelsmän hade skyldighet att ställa upp till rikets försvar med vapen, rustning och häst. De adelsmän som stod kungen närmast var riddarna. Alla vuxna män var skyldiga att ställa upp till landets försvar om så behövdes Kungamakten I slutet av 1100-talet bestod Sverige av Svealand, Götaland och Norrlandskustens södra delar. Riket var indelat i landskap som hade egna lagar. År 1250 dog den dåvarande kungen Erik Eriksson, kallad den läspe och halte, och med honom slocknade hela den erikska ätten ut. Under de tre nästa härskarna Birger Jarl, Valdemar och Magnus Ladulås skedde stora förändringar som ledde till att kungens makt stärktes. Man började kräva in skatt på ett mer effektivt sätt och såg till att varje landskaps lagar nedtecknades. Ännu fanns inga lagar som gällde för hela riket. Magnus Eriksson Ingen svensk kung har någonsin härskat över ett större rike än Magnus Eriksson. Magnus var bara tre år när han ärvde kungakronan. Därför styrde en förmyndarregering landet tills han blev vuxen. År 1335 förbjöd kung Magnus träldomen det var inte längre tillåtet att hålla människor som slavar. År 1350 ersattes de gamla landskapslagarna med en enda lag som gällde i hela riket Magnus Erikssons landslag. Ett land en lag 1332 hade Magnus Eriksson köpt det då danska landskapen Skåne, Halland och Blekinge. Vid köpet hade han satt sig i skuld till tyska furstar, som på så sätt fick inflytande över Sverige. Pesten kom och många dog. Då fick staten in mindre skatt. Kung Magnus Eriksson och stormännen blev oense om hur landets pengar skulle användas. Det blev inledningen på en lång maktkamp mellan kungamakten och aristokratin i Sverige. Stormännen gjorde uppror och Magnus Eriksson avsattes och återtog makten flera gånger. Detta försvagade landet. Den tyske fursten Albrekt av Mecklenburg valdes senare till kung. Kung Albrekt hade stöd av de nordtyska städerna som ingick i Hansan, en handelsorganisation. När han flyttade till Sverige gav han tysk adel och köpmän höga befattningar och stort inflytande.

Kalmarunionen 1389 hade de svenska stormännen fått nog av Albrekts förtyskning och vände sig till drottning Margareta av Danmark. Hon sände trupper mot Sverige och i ett slag vid Falköping besegrades Albrekt och hans tyska allierade av styrkor från Danmark-Norge och svenska stormän. Margareta blev drottning även över Sverige. Hon ville att de skandinaviska länderna skulle förbli ett enda rike, men hon saknade arvingar. År 1397 kallade hon till ett möte mellan de tre nationerna i Kalmar. Efter fyra veckors förhandlingar enades man om att skapa en skandinavisk union Kalmarunionen. Margaretas systerdotters son Erik av Pommern kröntes till gemensam kung. Engelbrektsupproret Unionskungen Erik av Pommern hade inte samma inställning till den nordiska unionen som Margareta. Han ville utveckla unionsstaten till ett jättelikt Östersjöimperium med sig själv som enväldig härskare. Därför förde han långvariga krig mot Hansan, som fortfarande kontrollerade handeln till sjöss. Hansan införde handelsblockad mot Sverige. Dessutom höjde Erik av Pommern skatterna för att bekosta sina krig. Missnöjet med kungen växte. År 1434 startade i Dalarna ett folkligt uppror lett av bergsmannen Engelbrekt Engelbrektsson. Flera stormän anslöt sig och Engelbrekt tågade söderut med sin här. När han nådde Vadstena möttes han av kungens rådsherrar som sa upp sina löften att vara kungen trogna och anslöt sig till Engelbrekt. Upproret spred sig och befrielsekriget utkämpades på många fronter. Efter bara tre månader tvingades kung Erik till ett avtal om vapenstillestånd. År 1435 kallades det till ett möte i Arboga där Engelbrekt Engelbrektsson utsågs till befälhavare över Sveriges väpnade styrkor. Mötet brukar kallas för Sveriges första riksdag därför att det var första gången som också bönder deltog i ett rådsmöte. Erik av Pommern avsattes formellt år 1439. Hans systerson Kristoffer av Bayern blev ny unionskung. Hans regeringstid var ganska lugn. När Kristoffer dog 1448 valdes Karl Knutsson Bonde till kung över enbart Sverige och Kalmarunionen splittrades. Danmark försökte åter igen erövra Sverige år 1471, men besegrades i ett stort slag vid Brunkebergsåsen. De fyra stånden Bönder Den största delen av medeltidens befolkning var bönder. Livet som bonde var ofta hårt. Dåligt väder kunde betyda dålig skörd, som kunde leda både till hunger och stora skulder. Särskilt svårt hade torpare, som ägde mycket små jordägor. Jakt och fiske var viktigt för bönderna. Borgare

Borgare kallades de som ägnade sig åt hantverk och hande. Borgarna var tvungna att betala skatt till staden och delta i brandskydd, nattvakt och försvar. De hade också skyldighet att göra krigstjänst åt kungamakten. Adeln Den främsta förmånen adeln hade var att de inte behövde betala skatt till kungamakten. De kunde också uppbära böter från sina underlydande, bönderna. Den adelsman som inte kunde uppvisa häst och ryttare riskerade dock att förlora sina privilegier. Kyrkan De kyrkliga ämbetsmännen tillhörde det så kallade andliga frälset. De lydde främst under påvekyrkan, men hade också skyldigheter gentemot kungen. I gengäld var de befriade från skatter och bötesavgifter Digerdöden Digerdöden, eller pest, kom till Europa år 1347 och härjade i omgångar fram till 1700-talets början. På medeltiden kallades digerdöden vanligen för den stora döden eller svarta döden. De första kända utbrotten var i Kina mellan 1331 och 1334. Sedan spred sig pesten snabbt via handelsvägar som etablerats som länkar mellan öst och väst. Pest angrep i första hand gnagare, framförallt råttor. Människor blev smittade genom loppor från smittade råttor. Smittan spreds sedan även mellan människor, via närkontakt eller luften. Ett vaccin