Kulturhistorisk inventering av kyrkobyggnader och kyrkomiljöer i Linköpings stift 2004 ÅTVIDS STORA KYRKA Åtvids socken Åtvidabergs kommun Linköpings stift Östergötlands län
ÅTVIDS STORA KYRKA Kulturhistorisk inventering av kyrkobyggnader och kyrkomiljöer i Linköpings stift Delrapport feb 2004 Innehåll Inledning... 3 Bakgrund... 3 Syfte... 3 Kulturminneslagen... 3 Kulturhistorisk bedömning... 3 Inventeringens uppläggning och rapport... 4 ÅTVIDS STORA KYRKA... 5 Socknen... 6 Kyrkomiljön... 6 Kyrkogården... 6 Kyrkobyggnaden... 7 KULTURHISTORISK BEDÖMNING... 9 Åtvids stora kyrka... 9 HÄNDELSELISTA... 10 BEFINTLIGA SKYDDSFORMER... 11 KÄLLOR... 12 Övriga inventeringar... 12 2
Inledning Bakgrund Med utgångspunkt i behovet av att förbättra kunskapsunderlaget för våra kyrkobyggnader och kyrkomiljöer genomförs en stiftsövergripande kulturhistorisk inventering. På uppdrag av Linköpings stift utför Östergötlands länsmuseum inventeringen inom stiftets del av Östergötlands län. Arbetet bekostas av medel från den kyrkoantikvariska ersättningen och påbörjades under år 2004. Projektet beräknas vara avslutat vid utgången av år 2006. Inventeringen berör de till Svenska kyrkan hörande kyrkobyggnader som omfattas av kulturminneslagen. Lagen gäller de kyrkobyggnader som är tillkomna före utgången av år 1939 och ytterligare några som skyddas genom särskilt beslut av Riksantikvarieämbetet. Denna rapport utgör en delrapport i inventeringen vars resultat kommer att sammanställas och analyseras i en stiftsövergripande rapport. Syfte De stiftsövergripande inventeringarnas syfte är: - att lyfta fram och öka förståelsen för kyrkans kulturvärden och att främja kontakterna mellan kyrkan och kulturmiljövården - att skapa ett underlag för församlingarnas/samfälligheternas planering och förvaltning av kyrkan/kapellet och för vård- och underhållsplaner - att sammanställa ett enhetligt och tillgängligt kunskapsunderlag med beskrivning av och historik för den enskilda kyrko/kapellbyggnaden samt en bedömning av de kulturhistoriska värdena. Inventeringen blir samtidigt en samlad dokumentation och överblick av kyrkobyggnader/kapell och kyrkomiljöer i stiftet från 2000-talets första decennium. - att skapa ett underlag för handläggning av kyrkoantikvariska ärenden och för bedömning av var det är särskilt viktigt att stödja insatser med kyrkoantikvarisk ersättning. Kulturminneslagen Enligt Lag om kulturminnen m.m. (SFS 1988:950) skall Svenska kyrkans kyrkobyggnader, kyrkotomter och begravningsplatser vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas. Tillstånd måste sökas hos länsstyrelsen för att göra väsentliga förändringar av kyrkobyggnaden. Kulturhistorisk bedömning Den kulturhistoriska bedömningen görs utifrån principer som tagits fram av och fortlöpande diskuteras med representanter för Linköpings stift, länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar, och Östergötlands län samt länsmuseerna i Jönköpings och Kalmar län. En kulturhistorisk bedömning är aldrig definitiv utan hela tiden föremål för omvärderingar. Bedömningen utgår från såväl den enskilda kyrkobyggnadens värden som kyrkomiljöns i sin helhet, men också till värden i förhållande till andra kyrkobyggnader i stiftet och övriga landet. Inför varje planerad förändring skall tillstånd inhämtas från länsstyrelsen och varje ärende behandlas där från fall till fall. Den kulturhistoriska bedömningen utgör underlag för beslut om vilka åtgärder som kan vara berättigade till kyrkoantikvarisk ersättning. 3
Inventeringens uppläggning och rapport Rapporten består av en historik över kyrkobyggnaden, en beskrivning av exteriör och interiör, fotografier och en kulturhistorisk bedömning. Arbetet har varit uppdelat i en fältdel med inventering och fotografering samt en arkivgenomgång. De aktuella arkiv som gåtts igenom har främst varit länsmuseets topografiska arkiv och Antikvarisk-topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet i Stockholm. Uppgifter har vidare hämtats från aktuell litteratur däribland hembygdslitteratur. I viss mån har lantmäteriets handlingar och kartor nyttjats. De i rapporten redovisade arkivuppgifterna utgör en sammanfattning av genomgångna arkiv och ska inte ses som en komplett beskrivning av händelser i kyrkobyggnadens historia. Arbetet inkluderar en omfattande fotodokumentation varav endast en mindre del är presenterad i denna rapport. Delar av inventeringsmaterialet görs tillgängligt via Kulturmiljövårdens bebyggelseregister, vilket är ett informationssystem som förvaltas av Riksantikvarieämbetet (www.raa.se). Fältarbetet, fotografering och rapportsammanställningen har utförts av antikvarie Anna Lindqvist vid Östergötlands länsmuseum. Rapporterna finns tillgängliga på Linköpings stift, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Östergötlands länsmuseum samt på respektive kyrklig samfällighet. 4
ÅTVIDS STORA KYRKA Åtvidaberg 6:6, Åtvids socken, Åtvidabergs kommun, Bankekinds härad, Östergötlands län och landskap, Linköpings stift Åtvids gamla kyrka och Åtvids stora kyrka är centralt belägna inom Åtvidabergs tätort och området präglas fortfarande av det äldre bruksamhället. Åtvids gamla kyrka uppfördes i slutet av 1400-talet eller i början av 1500-talet under bergslagets stora blomstringstid. Kyrkan omvandlades till en ruin 1887 i samband med att den nya kyrkan uppfördes, men kom att återuppbyggas på 1950-talet. Den nya kyrka, eller Åtvids stora kyrka som den officiellt kallas, invigdes 1885. Den byggdes strax norr om den gamla kyrkan i en för tiden typisk omgivning inspirerad av de engelska parkerna. Kyrkan uppfördes av en lokal kalksten och tegel med plåtklätt sadeltak efter ritningar av arkitekt A E Melander. Kyrkan har ingångar genom tornet i väster samt på nordoch sydsidan. Kyrkan är mycket välbevarad sedan byggnadstiden. Utsnitt ur ekonomiska kartan. 5
Socknen Åtvid är en medeltida socken och det äldsta kända skriftliga belägget härstammar från år 1348. Kopparfyndigheterna i Åtvid gav under medeltiden upphov till bergslag. Bergslagets verkliga blomstringstid inträffade under 1400-talets senare hälft och 1500-talets början. Ett brukssamhälle utvecklades så småningom kring kopparverket. Platsen och socknen har under lång tid präglats av baroniet Adelswärd, vars industriinvesteringar under 1800-talets slut och början av 1900-talet var avgörande för utvecklingen till modern industriort. Socknens jordägande har även dominerats av baroniet. Åtvid blev köping 1947 och det gamla sockennamnet ändrades till Åtvidaberg, som var namnet på municipalsamhället. Åtvid har senare återtagits som socknens namn. I kyrkligt avseende har socknen varit ett patronelt pastorat, som lydde under ägaren till Adelsnäs. Det innebar bl a att patronus själv utsåg t ex kyrkoherde. Patronatsrätten upphörde 1921. Kyrkomiljön Åtvids båda kyrkor är centralt belägna i Åtvidaberg och ingår i område av riksintresse för kulturmiljövården. I området finns lämningar efter 1700-talets brukssamhälle med bevarad bruksbebyggelse samt arkitektritad arbetar- och egnahemsbebyggelse från tidigt 1900-tal. På initiativ från Theodor Adelswärd på Adelsnäs anlitades tidens mest kända arkitekter, såsom Isak Gustaf Clason, Agi Lindegren, Carl Westman m fl. för att skapa en trädgårdsstad efter engelska förebilder. Nordväst om Stora kyrkan ligger f d folkskolan med vita putsade fasader och ett för tiden typiskt brant takfall. Skolan är uppförd 1908, efter ritningar av arkitekt R A Jacobsen på I G Clasons ritkontor i Stockholm. Jacobsen lär även 1908 ha ritat den s k Thorinska villan med fotoateljé väster om gamla kyrkan. Folkskolläraren och fotografen Johan E Thorin (1862-1930) var traktens stora fotograf. Den f d prästgården är belägen vid Östantorp några kilometer sydost om kyrkplatsen. En ny kyrkoherdebostad uppfördes 1952 i ett till gamla kyrkan angränsande kvarter. Klockstapeln, som är placerad öster om kyrkogården runt gamla kyrkan, är uppförd år 1753 av byggmästaren Gabriel Peter Bragner från Linköping. Kyrkogården Den äldre begravningsplatsen är belägen runt gamla kyrkan. Omgivningen runt den nya kyrkan utformades efter rådande stilideal, som en engelsk park med kuperad terräng och slingrande gångar. En ny kyrkogård förlades några kilometer sydöst om kyrkorna och är utformad som en skogskyrkogård. Där uppfördes ett gravkapell 1931 efter ritningar av arkitekt A F Wetterqvist. 6
Kyrkobyggnaden Diskussionerna om att uppföra en ny rymligare kyrka var i full gång i mitten av 1800-talet. Patronatssystemt hade vid den här tiden spelat ut sin roll i Östergötland. Endast tre kyrkor som uppfördes efter 1860 lydde under jus patronatus, nämligen Trehörna, Blåvik och Åtvid. Störst inflytande över det nya kyrkobygget hade baron Adelswärd i Åtvidaberg. Erik Seth Adelswärd på baroniet Adelsnäs hade samarbetat med arkitekten Fredrik Wilhelm Scholander vid uppförandet av den nya kyrkan i Gärdserum. Nu fick Scholander i uppdrag att rita en ny kyrka för Åtvid. Under 1850-och 1860-talen gjordes de mest fantastiska och storslagna förslag till en landsortskatedral. Det var sannolikt kostnaderna som bidrog till att de storvulna planerna aldrig förverkligades. Det dröjde till 1884 innan en ny kyrka stod färdig. Den kom att uppföras efter ritningar av arkitekten Adolf Emil Melander. Melander (1845-1933) bedrev en omfattande verksamhet under det sena 1800-talet. Han ritade villor, offentliga byggnader och kyrkor i en för tiden typisk stilarkitektur. Hans utbildning i bl a Skottland påverkade den arkitektoniska utformningen, vilket även är tydligt i Åtvids stora kyrka, som uppfördes i en engelskinspirerad gotik. Den är uppförd av en lokal gråblå skifferlik kalksten, s k Bäckfallsten, med fönstervalv och lister av fogstruket tegel. Den är en av de mest konsekvent utförda stenbyggnaderna under den här tiden, även spiran är helmurad i kalksten och dess tak är belagt med skiffer. Den är även en av de första kyrkorna i Östergötland som inte putsades. Kyrkan består av ett rektangulärt långhus med polygont korutsprång, som innefattar en med skrank avdelad sakristia. Kyrkans ingångar finns i tornet i väster samt via två mindre vapenhus på långhusets nord- och sydsida. Samtliga fönster är av gjutjärn med färgat glas med olika kyrkliga motiv i överdelen. Över syd- och nordportalen återfinns symbolen för koppar utformat i tegel. Långhuset är försett med ett sadeltak, som är täckt av ett brunmålat plåttak med mötande falsar. Kyrkorummet täcks av ett ovanligt utformat trätunnvalv buret av kraftigt snidade sidokonsoler. Takets träkonstruktioner är troligen lokalt tillverkade vid någon av Adelswärds snickerifabriker. Golvet består av ett obehandlat trägolv och bänkinredningen av öppna bänkar i fyra kvarter. Inredningen är samtida med kyrkan och altaruppsats, predikstol, 7
orgelfasad och dopfunt är utförda efter ritningar av arkitekt Gustaf Petterson. Predikstolen, altaret och dess nygotiska triptyk av ek är tillverkade av bildhuggaren O L Mellin, Stockholm. Dopfunten är också tillverkad av ek med sniderier i form av vinrankor. Predikstolen är placerad på östväggen med direkt uppgång från den bakomliggande sakristian. Orgeln är tillverkad av Åkerman & Lund, Stockholm. Den rikliga uppsättningen av ljuskronor och lampetter av mässing utgör ett väsentligt inslag i kyrkorummet. De är skänkta av friherre Theodor Adelswärd och lär även vara formgivna och tillverkade av honom. Den stora oljemålningen på kyrkans östvägg är utförd av Pehr Hörberg 1812. I vapenhuset finns två gravhällar från 1600-talet uppsatta på väggarna. På den södra sidan finns gravhällen över guvernören Nils Assersson Mannersköld och hans maka. I den gamla kyrkan fanns före uppförandet av det Fockianska gravkoret en Näs-grav vid korets sydmur. Gravhällen ska ursprungligen ha täckt ingången till detta gravkor. När kistorna flyttades över till Fockianska gravkoret placerades gravstenen på korets södra vägg. I samband med att den gamla kyrkan planerades att rivas flyttades de till sin nuvarande plats. Den andra gravstenen, tillhörande befallningsmannen Johan Persson Hane till Nynäs, död år 1623, har också flyttats från den gamla kyrka. Klockorna kom aldrig att flyttas över från klockstapeln till den nya kyrkans torn. Sannolikt tvivlade man på tornets hållbarhet. I tornet förvaras delar till den gamla orgelläktaren, troligen det som blev över efter återuppbyggnaden av gamla kyrkan 1957 samt trädelar, som eventuellt hört till korbänkar med årtalet 1749 samt monogram krönt av en krona. 8
Kyrkorummet har i stort sett endast förändrats vid ett tillfälle, vid en renovering 1928-1929 under ledning av arkitekt Anders Fredrik (Figge) Wetterqvist. Läktaren utvidgades något och interiören ommålades. Altarprydnad försågs 1931 med målningar av Carin Adelswärd. År 2001 omgjordes altarringen för att möjliggöra ett flexiblare användning av kyrkorummet. Redan under 1940-talet upptäcktes det att tegelpartier på tornet höll på att vittra sönder och dessa täcktes in med kopparplåt. För övrigt har exteriören endast förändrats i samband med att ingångspartiet till sakristian byggdes ut. KULTURHISTORISK BEDÖMNING De båda kyrkorna utgör en viktig del av Åtvidabergs bruksmiljö, vilken har ett mycket stort social- och industrihistoriskt värde med lång kontinuitet med bl a äldre arbetarbebyggelse, spannmålsmagasin från 1788, kruthus och kalkugn från 1800-talets mitt samt stadsplan och egnahemsbebyggelse från tidigt 1900-tal. Åtvids stora kyrka Åtvids stora kyrka är en sällsynt välbevarad representant för de nygotiska kyrkor som uppfördes i naturmaterial i slutet av 1800-talet. Kyrkobyggnaden och den omgivande parken bildar en mycket tidstypisk helhet. Kyrkan är exteriört, med undantag av den lilla utbyggnaden vid sakristian, helt intakt sedan uppförandet. Den av arkitekterna gestaltade och väl sammanhållna ursprungliga inredningen ger, tillsammans med det obehandlade trägolvet, kyrkorummet en helgjuten och tidstypiskt prägel. Åtvids stora kyrkas interiör och exteriör, tillsammans med den omgivande parken, representerar på ett mycket tydligt sätt det sena 1800-talets nygotiska byggnadsideal. 9
Samtliga byggnadsdelar och inredning, som t ex gjutjärnsfönster med färgat glas, originaldörrar, bänkinredning, predikstol, altare m.m. som utgör original från Melanders tid har mycket stora arkitektur- och konsthistoriska värden. Kyrkans historia är intimt förknippad med släkten Adelswärd, som både bekostat och medverkat till kyrkans tillkomst. Gravhällarna utgör i sig viktiga dokument, men visar också på en lång historisk kontinuitet och samband med den gamla kyrkan. HÄNDELSELISTA Förteckningen gör inga anspråk på att vara komplett. Den bygger enbart på nedan redovisade källor och kan i framtiden komma att revideras. 1812 Specifika inventarier altartavla målad av konstnären Pehr Hörberg. Beställd av familjen Adelswärd och avsedd som altarprydnad i en då diskuterad nybyggnad. ÅN 1880-1884 Nybyggnad Kyrka av kalksten och tegel med rektangulärt långhus med ett polygonalt korutsprång, vapenhus på långhusets nord och sydsida samt torn i väster. Arkitekt Adolf Emil Melander. Sockenk. 1880-1884 Fast inredning orgelverk byggd av Åkerman & Lund. 10
1880-1884 Fast inredning altare, altaruppsats, predikstol, orgelfasad och dopfunt utförda efter ritningar av arkitekt Gustaf Petterson. De tre första utförda av ek av bildhuggare L O Mellin, Stockholm ÅN, ÅSK 1880-1884 Specifika inventarier ljuskronor, ljusarmar och kandelabrar formgivna, gjutna och bekostade av Adelswärd. ÅSK 1880-1884 Specifika inventarier Två gravhällar, Mannerskölds och Hanes, flyttades från gamla kyrkans kor till sin nuvarande placering i vapenhuset. ÅN 1885 Invigning den 28 juni av biskop C A Cornelius. ÅSK 1928-1929 Ändring ommålning, interiör, ny färgsättning på bänkar och altarring. Altarskranket renlutas från ekfärgen. Väggarna målades med kalkfärg i kallgrön ton. Ändring av nummertavlor. Utvidgning av läktaren. Arkitekt Anders Fredrik (Figge) Wetterqvist. ÅSK, ÖLM 1931 Ändring fast inredning, altarprydnaden försågs med målningar av Carin Adelswärd. ÅN 1950-1959 Ändring ombyggnad, nytt vindfång till sakristian. Sannolikt arkitekt Erik Lundberg. K 1953 Ändring ombyggnad, exteriör, skadade tegelpartier på tornet försågs med kopparplåt. ÅSK 1974 Ändring fast inredning, orgeln tillbyggdes av Frederiksborgs orgelbyggeri. ÅSK, K 1975 Namntävling, namnet blev: Åtvids stora kyrka. ÅSK 1979 Ändring fast inredning, färgborttagning av färgen på bänkarna samt ommålning. ÖLM 2001 Ändring fast inredning, altarringen byggdes om för att möjliggöra en friare användning av kyrkorummet. ÖLM Förkortningar K - Kyrkan Sockenk.- Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria. Riksantikvarieämbetet 2000; rev. 2003-12-09 ÅN Nisbeth, Åke, Åtvids kyrkor. Linköpings stifts kyrkor, 1958. ÅSK Åtvids stora kyrka 100 år, 1985. ÖLM Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv BEFINTLIGA SKYDDSFORMER Kyrkomiljön ingår i område av riksintresse för kulturmiljövården, Åtvidaberg - Adelsnäs [E72]. Åtvidaberg, K23, är utvärderad som kulturhistorisk värdefull miljö i kulturminnesprogrammet för Östergötland, utgivet av länsstyrelsen i Östergötlands län 1983. Kyrkan och kyrkogården är skyddade enligt Lagen om kulturminnen 4 kap. 11
KÄLLOR von Ajkay, Anna, A E Melander, ingår i Stenstadens arkitekter, Sthlm 1981. Edman, Victor, En svensk restaureringstradition. Farsta 1999. Eriksson, Eva, Den moderna stadens födelse. Svensk arkitektur 1890-1920. Sthlm 1990. Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria. Riksantikvarieämbetet 2000; rev. 2003-12-09 Nisbeth, Åke, Åtvids kyrkor. Linköpings stifts kyrkor, 1958. Sveriges bebyggelse, landsbygden, Östergötlands län, del VII, Uddevalla 1951. Ullén, Marian, red. Manuskript till Östergötland, landskapets kyrkor, Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria. RAÄ 2004. Åtvids gamla kyrka. Medeltidskyrkan som återuppstod. Utgiven till kyrkans invigning 1957. Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv Övriga inventeringar Byggnadsinventering i tätorten Åtvidaberg, utförd av Östergötlands länsmuseum 1977. Prästgårdsinventeringen i Östergötlands län, utförd av Östergötlands länsmuseum 1978. Skolinventeringen i Östergötlands län, utförd av Östergötlands länsmuseum 1978. Sedan 2002 pågående inventering av kyrkogårdar/begravningsplatser i Östergötlands län, utförs av Östergötlands länsmuseum. 12