Vad finns det egentligen att se i en bruksmiljö? En hel del gamla hus, men vad kan de berätta? Många av husen har spännande namn. Vad är till exempel en Kölna och ett spruthus? Här kan du bland annat läsa om varför några av husen heter så. Lumphuset Vid midsommarbranden år 1829 förstörs verksbyggnaden i övre bruket. Efter ritningar av ingenjör L. J. Ehinger bygger man snart ett nytt hus som står färdigt år 1833. Till att börja med tillverkar man papper i den nya huset. Men med tiden blir det ganska fuktskadat och tillverkningen flyttas därför till det nedre bruket. Byggnaden börjar då användas som lumpmagasin, skäreri och blekhus, därav namnet Lumphuset. I två av rummen inreder man också ett så kallat varmbadhus med varmvatten och badkar. Det ena rummet är till för arbetarna, det andra för tjänstemännen. Lumphuset är fortfarande en del av pappersbruket. Vaktkur Den lilla vaktkuren uppfördes under senare delen av 1800-talet. Mellan 1804 och 1915 blåser brukets brandvakt i en lur varje hel timme på natten. Det är en signal om att allt är lugnt på bruket.
Stora stenhuset I början på 1800-talet råder stor bostadsbrist på Tumba bruk. För att göra något åt problemet byggs Stora stenhuset. Det fyra våningar höga huset ritas av arkitekt Carl Christoffer Gjörwell och står klart 1822. Huset består av flera små lägenheter om ett rum och kök för arbetare och två större lägenheter för tjänstemän. I källarvåningen inrättas tvätt- och bagarstuga. I ena änden av källaren ligger ett par rum som används som formbindarverkstad. På tredje våningen i Stora stenhuset finns den stora högtidssalen, Bancosalen. Här håller bankens ledning sina möten när de kommer till Tumba. Salen är också en perfekt festlokal där man håller många Bancokalas för brukets personal genom åren. Mellan 1865 och 1929 fungerar Bancosalen som skolsal för brukets elever. I dag används huset ungefär på samma sätt som förr. Lägenheterna är bebodda och högtidssalen används fortfarande. Förvaltarbostaden 1760 börjar man bygga det hus som idag kallas Förvaltarbostaden. På bottenvåningen flyttar den holländske pappersmästaren Erasmus Mulder med familj in i tre rum och kök. Bostaden har papperstapeter, något som är mycket fint vid denna tid. Huset, som från början var avsett för sex familjer, byggs om i slutet av 1800-talet och får ett helt nytt utseende. Brukets förvaltare har då sin tjänstebostad här. I byggnaden finns också kontor med mera. Idag är Förvaltarbostaden bostad för Crane AB:s verkställande direktör.
Spruthuset Att förebygga bränder, och kunna släcka dem ifall de uppstår, är en viktig uppgift på bruket. Släckningsutrustningen förvaras länge i Stora stenhuset. 1924 bygger man en mindre brandstation, ett så kallat spruthus nära ån. Förutom släckningsutrustningen ryms två brandbilar och en ambulans i huset. Stationen ansvarar också för brandskyddet i Botkyrka och Salems kommuner. Idag används spruthuset som förråd. Klockhuset Klockhuset är ett av de äldsta husen på Tumba bruk. Byggnaden har fått sitt namn efter det fina uret, ett så kallat polhemsur, som finns i klocktornet. Där finns också en klocka som det går att ringa i. Mellan 1804 och 1951 rings det i klockan till arbete, likaså före och efter rast och vid arbetsdagens slut. Klockhuset var ursprungligen ett envåningshus, men byggs på med ytterligare en våning på 1770-talet. När huset står färdigt 1778 inrymmer det lumpskäreri, kvarn och flera bostäder. Klockhuset används senare för många olika verksamheter. I början av 1800-talet flyttar till exempel skolan in här och i slutet av samma århundrade ligger det en butik i byggnaden. Det är en så kallad Konsumtionsförening som sköts av brukets anställda på fritiden. Idag har Crane AB sitt huvudkontor i Klockhuset.
Sjövillorna De fem så kallade Sjövillorna ritas av Erik Westergren 1917. Erik är arkitekt och bror till brukets förvaltare, Johannes Westergren. I varje hus finns två lägenheter om två rum och kök, en lägenhet om ett rum och kök samt ett enkelrum. Till husen hör också trädgårdar, som är en viktig del av boendemiljön. Sjövillorna är fortfarande bostäder och många av dem som bor här arbetar på bruket. Paviljongen På Valdemarsberget, med utsikt över Tumbadalen, byggs en musikpaviljong vid sekelskiftet 1900. Paviljongen får stor betydelse för bruksborna, bland annat spelar bruksorkestern här vid festliga tillfällen. På valborgsmässoafton är det också tradition att tåga upp till paviljongen under ledning av orkestern. Paviljongen är idag återuppbyggd efter en brand.
Spannmålsmagasinet Spannmålsmagasinet byggs någon gång mellan 1755 och 1761 och är ett av de äldsta bevarade husen på bruksområdet. Långt in på 1900-talet utbetalas en del av bruksarbetarnas lön i form av säd, så kallad spannmålsstat. Säden förvaras i spannmålsmagasinet. Även andra varor, som till exempel ved och ljus utgör en del av lönen. Idag är Spannmålsmagasinet förråd för Tumba Bruksmuseum. Kölnan Kölnan är från 1763 och tillhör de äldre byggnaderna på Tumba bruk. I Kölnan bereder bruksborna malt som man sedan brygger öl av. När maltberedningen upphör börjar man använda delar av huset som tvättstuga. I huset finns också fyra bostadsrum. Här bor bland annat skolmostern Carolina Öman mellan 1837 och 1864. I sin lilla kammare undervisar hon brukets yngre barn i läsning. På 1960-talet inrättas ett museum över Tumba bruk i Kölnan. Här visas också papperstillverkning för allmänheten. Idag ingår huset i Tumba Bruksmuseum. Utställningarna berättar om livet och arbetet på Tumba bruk under dess långa historia.
Oxhuset Oxhuset uppförs 1825, troligen efter ritningar av arkitekt Carl Christoffer Gjörwell. Den första tiden fungerar byggnaden som stall för de hästar och oxar som används i arbetet på bruket. När hästarnas tid är förbi tjänar huset bland annat som garage. Idag är huset renoverat och ingår i Tumba Bruksmuseum. Här finns museibutik, café och utställningar, som bland annat berättar om de svenska sedlarnas historia. Röda magasinet Röda magasinet byggs omkring år 1800 och fungerar som magasin. Idag ingår huset i Tumba Bruksmuseum. Utställningen i magasinet berättar om papprets historia och här visas också hur man tillverkar papper för hand.