Inventering av förorenad mark Gruvor och upplag

Inventering av förorenad mark Gruvor och upplag Miljöavdelningen Mars 2005 Mats Åkesson

Innehållsförteckning 1. Inventering och identifiering av gruvor och upplag 3 2. MIFO-inventeringen...3 3. Miljömålen...4 4. Inventeringsmetodik...5 5. Branschriskklass för gruvor och upplag..6 6. Metodik för inventeringen av gruvor och upplag i Skåne...6 7. Historik 7 8. Riskklassning och identifiering.8 9. Riskklassade objekt...9 10. Sammanfattning 10

1. Inventering och identifiering av gruvor och upplag Denna rapport är en del av redovisning av inventeringen av förorenade områden som pågått i Skåne län för branschen gruvor och upplag. Syftet med rapporten är att informera om inventeringens syfte och hur den i stora drag har genomförts. Branschen började inventeras våren 2003. Under 2004 har inventeringen slutförts och totalt har 28 objekt inom branschen inventerats eller identifierats, varav åtta objekt har riskklassats och övriga tjugo objekt har endast identifierats. Merparten av objekten i branschen kan delas in i två stora grupper. Den ena gruppen består av gruvor och upplag på Österlen som härstammar från brytningen av mineralförekomster innehållande t.ex. bly och flusspat. Verksamhetsperioden för dessa gruvor är huvudsakligen koncentrerad kring andra världskriget. Flera av objekten har lokaliserats utifrån gamla beslut om bearbetningskoncessioner av mineral. Samtliga dessa objekt har inventerats och verksamheten har varit nedlagd sedan flera decennier. Den andra gruppen utgörs av framförallt upplag från den omfattande stenkols- och lerbrytningen i nordvästra Skåne med en påtaglig koncentration i Bjuvs kommun. Många av upplagen i nordvästra Skåne har identifierats utifrån jordartskartan från SGU tillsammans med kartor över gamla gruvhål och dagbrott. Merparten av dessa objekt har identifierats och endast ett har inventerats. Vid nästan samtliga objekt har verksamheten avslutats under mitten av 1900-talet. Utöver dessa två grupper har även ett stort alunbruk och en järnmalmsgruva inventerats. 2. MIFO-inventeringen Regeringen har lagt ett förslag till delmål för miljökvalitetsmålet Giftfri miljö (område förorenade områden). Målsättningen är enligt Regeringens proposition 2000/01:130, Svenska miljömål - delmål och åtgärdsstrategier, att förorenade områden ska vara identifierade och för minst 100 av de områden som är mest prioriterade med avseende på riskerna för människors hälsa och miljön skall arbetet med sanering och efterbehandling ha påbörjats senast år 2005. Syftet med inventeringen är att identifiera områden där marken är eller misstänks vara förorenad och att ur detta material prioritera objekt för fortsatta undersökningar och åtgärder. Länsstyrelsen i Skåne län har, liksom övriga länsstyrelser, startat upp ett långsiktigt arbete för att identifiera förorenade områden i länet. Verksamheten har finansierats med ett särskilt anslag för inventering, undersökning, sanering och återställande av förorenade områden. Inventering av förorenad mark är ett rikstäckande projekt som drivs av länsstyrelserna. Vid inventeringen används en av Naturvårdsverket framtagen metodik som kallas MIFO - Metodik för Inventering av Förorenade Områden. Riskklassningen är en samlad bedömning av föroreningsnivå, föroreningarnas farlighet, spridningsförutsättningarna och områdets skyddsvärde och känslighet. 3

Riskklassning enligt MIFO fas 1, vilket detta PM i huvudsak behandlar, grundas på kart- och arkivstudier samt uppgifter från platsbesök och intervjuer. Det bör påpekas att riskklassningen bygger på bedömningar av om föroreningssituationen då det inte finns några undersökningar med analys av misstänkta föroreningar utförda. I bedömning har verksamhetens omfattning, tiden för verksamheten, vilka produkter och processer som använts, lokaliseringen, naturliga förutsättningar och vad som generellt gäller för liknande verksamheter vägts in. Riskklassningen kan komma att ändras om nya uppgifter om verksamheten eller föroreningssituationen framkommer. Områden där föroreningshalter påtagligt överskrider lokal eller regional bakgrundshalt bedöms som förorenade. Föroreningar kan återfinnas i mark, grundvatten, sediment eller i byggnader och anläggningar. Förorenade områden kan medföra negativa effekter för människa och miljö. Gifterna kan spridas eller riskerar att spridas till tidigare opåverkade områden och föroreningen kan återfinnas på platser där människor och miljö exponeras. Läckaget från förorenade områden kan idag vara begränsat på grund av buffertmekanismer och låga grundvattennivåer. Dessa för fastläggning gynnsamma förhållanden kan ändras, vilket kan innebära att läckaget från området förändras och i värsta fall ökar. 3. Miljömålen Ett av de 15 miljökvalitetsmål som riksdagen fastställt handlar om Giftfri miljö. Miljön skall vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller utvunnits av samhället och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Ett delmål, för att uppnå målet om en giftfri miljö, handlar om just förorenade områden. I miljömålspropositionen 2000/01:130 har regeringen föreslagit att: Förorenade områden skall vara identifierade och för minst 100 av de områden som är mest prioriterade med avseende på riskerna för människors hälsa och miljö ska arbetet med sanering och efterbehandling ha påbörjats senast år 2005. Minst 50 av de områden där arbete påbörjats ska dessutom vara åtgärdade. Regeringen tillägger att ovanstående förslag gäller de områden som man avser att åtgärda inom ramen för statliga bidrag. Regeringen avser att verka för att arbetet med sanering och efterbehandling av förorenade områden fortgår i nödvändig omfattning i såväl privat som offentlig regi. I ett generationsperspektiv bör miljökvalitetsmålet enligt Regeringen innebära att Halterna av ämnen som förekommer naturligt i miljön är nära bakgrundsnivåerna. Halterna naturfrämmande ämnen i miljön är nära noll. Den sammanlagda exponeringen i arbetsmiljö, yttre miljö och inomhusmiljö för särskilt farliga ämnen är nära noll och för övriga skadliga ämnen inte skadlig för människor. Förorenade områden är undersökta och vid behov åtgärdade. 4

4. Inventeringsmetodik Den rikstäckande inventeringen, som utförs av länsstyrelserna, görs enligt Naturvårdsverkets MIFO-modell (Rapport 4918). MIFO står för Metodik för Inventering av Förorenade Områden. Inventeringen görs huvudsakligen branschvis, där samtliga verksamheter inom ett flertal branscher skall inventeras. Arbetet delas upp i fas 1 och fas 2. Orienterande studie, fas 1, innebär att objekt i respektive bransch identifieras. Därefter samlas tillgängliga uppgifter om verksamheten in, via arkiv- och kartstudier, intervjuer och platsbesök. Tillgång på underlagsdata påverkar riskklassningen då osäkerhet i dataunderlaget kan resultera i strängare riskbedömning. Det är viktigt att poängtera att riskklassning enligt MIFO fas 1 innebär en preliminär riskklassning och att uppgifterna måste verifieras med provtagning av mark och grundvatten innan en komplett riskbedömning kan göras. Inventeringen är och skall betraktas som ett underlagsmaterial för vidare arbete. Översiktlig undersökning, fas 2. Gäller endast utvalda objekt. Prov tas på aktuella medium (mark/grundvatten/ytvatten/sediment). MIFO-databasen kompletteras med ny information. Objekten placeras efter respektive fas i en av fyra riskklasser: Riskklass 1 Mycket stor risk för negativa effekter på människa och miljö Riskklass 2 Stor risk för negativa effekter på människa och miljö Riskklass 3 Måttlig risk för negativa effekter på människa och miljö Riskklass 4 Liten risk för negativa effekter på människa och miljö 5. Branschriskklass för gruvor och upplag 1995 presenterades en kartläggning av markföroreningar förknippade med ett 50- tal branscher. Kartläggningen genomfördes av länsstyrelserna och Naturvårdsverket och var ett försök att kartlägga hur arbetet med efterbehandling i framtiden skall utföras. Syftet med branschkartläggningen var också att ta fram förslag på hur det långsiktiga arbetet med efterbehandlingsfrågor skulle prioriteras, administreras, finansieras och juridiskt regleras. I kartläggningen ingick processbeskrivningar, föroreningar förknippade med branschen, miljöeffekter samt ett förslag på vilken riskklass branschen skulle tillhöra. Enligt branschkartläggningen placerades gruvor och upplag i riskklass 3 emedan sulfidmalmsgruvor och upplag av rödfyr placerades i riskklass 1. I Naturvårdsverkets direktiv från april 2004 framgår att inventeringen är tidskrävande och att det inte kommer att vara möjligt att inventera alla branscher till årsskiftet 2005/2006. En nationell prioritering av vilka branscher som bör inventeras och vilka som endast ska identifieras presenterades. Ur den framgår att gruvor och upplag från sulfidmalmsgruvor och rödfyr skall inventeras (riskklass 1) och att järnmalmsgruvor och övriga gruvor och upplag som inte finns på inventeringslistan i första hand endast ska identifieras och branschklassas (riskklass 3). 5

6. Metodik för inventeringen av gruvor och upplag i Skåne Bedömningsgrunder Enligt MIFO betraktas fem bedömningsgrunder: föroreningarnas farlighet, spridningsförutsättningar, känslighet, skyddsvärde och föroreningsnivå. Föroreningars farlighet I metodikbeskrivningen används begreppet föroreningars farlighet. Kemikaliers farlighet klassas enligt Naturvårdsverkets rekommendationer (NV, rapport 4918, s 20-22). Spridningsförutsättningar Spridningsförutsättningarna i mark och grundvatten har främst bedömts med hänsyn tagen till områdets geologi. Uppgifter om jordart inhämtas främst från SGU: s jordartskartor (serie Ae) samt beskrivningen till respektive karta. Det finns jordartskartor i skala 1:50 000 för större delen av Skåne, undantaget de norra delarna av länet. I vissa fall har uppgifter om jordart erhållits från geotekniska undersökningar eller andra geologiska undersökningar. Naturvårdsverkets rekommendationer för bedömning av spridningshastighet och indelning av spridningsförutsättningar har använts vid bedömningen av spridningsförutsättningarna. (NV rapport 4918, s 33-40). Känslighet Begreppet känslighet berör människans (på individnivå) exponering för eventuell förorening. Riskbedömningen har följt de riktlinjer som fastställts av Naturvårdsverket (NV rapport 4918, s 46). Bedömning av känsligheten för objektet har gjorts med hänsyn till pågående markanvändning. Förekomst av skyddsområde för grundvattentäkt påverkar områdets känslighet. Skyddsvärde Omgivningens natur utgör grunden för bedömning av skyddsvärdet. Ett område med ekosystem som är vanliga i området t ex normala jordbruks och skogsområden bedöms ha ett måttligt skyddsvärde enligt metodikbeskrivningen. Andra uppgifter som beaktas vid bedömningen är förekomst av: Naturskyddsområden (nationalpark, naturreservat, naturvårdsområde, växtdjurskyddsområde) Riksintressen (naturvård, friluftsliv, kulturmiljö) Natura 2000-områden (EU: s nätverk för skyddade områden) Föroreningsnivå Vid inventeringen har ingen direkt bedömning av föroreningsnivå gjorts eftersom nödvändiga uppgifter för en kvalificerad bedömning saknas. Uppskattning av föroreningsnivån blir mycket grov och bygger på uppgifter om kemikaliehantering och aktiv verksamhetstid. Objekten har givits ett platsbeskrivande namn, t ex Alunbruket i Andrarum. 6

Kommunikation Länsstyrelsen i Skåne län har valt att kommunicera bakgrundsmaterial och föreslagen riskklassning med aktuell kommun, fastighetsägare samt eventuell verksamhetsutövare i de fall där objektet placerats i riskklass 1, 2 eller 3. Objekt placerade i riskklass 4 kommuniceras endast med kommunen. De objekt som har sanerats och därefter placerats i riskklass 4 kommuniceras med aktuell kommun, fastighetsägare samt eventuell verksamhetsutövare. 7. Historik De flesta föroreningar har uppkommit under det senaste seklet, men utvinning av mineral och berg har förekommit i betydande omfattning i länet från 1600-talet och framåt. Inventering har resulterat i att branschen kan delas in efter de olika typer av gruvor som har funnits i länet. Dessa utgår självfallet från de skiftande geologiska förutsättningarna och är således även geografiskt avgränsade. Gångbergarterna på Österlen Huvudsakligen gångar av flusspat och kalkspat, vilka brutits för sitt innehåll av metaller såsom bly, zink och silver. Gruvorna var huvudsakligen verksamma under 1940-talet och början av 1950-talet med anledning av bristen på råvaror under och efter andra världskriget. Föroreningarna består främst i förhöjda halter av metaller i framförallt sediment från anrikningen av råvaran. Sedimenten ligger vanligtvis i någon lågpunkt i terrängen i anslutning till anrikningsanläggningen. Kol- och lergruvorna i NV Skåne Brytningen började som kolbrytning under senare hälften av 1800-talet. Successivt övergick man sedan till en kombinerad kol- och lerbrytning för att från 1940-talet och framåt alltmer övergått till lerbrytning. Driften har till stor del bedrivits via schakt ned till gruvgångar under mark. En del mindre upplag finns kvar idag som påminner om verksamheten. Brytning har även skett i dagbrott och sker så än idag på ett fåtal platser. Föroreningarna består dels i förhöjda halter av metaller i framförallt sediment. Låga ph värden på vatten i dagbrott och gruvor leder till att tungmetaller kan gå i lösning för att sedan fällas ut när ph stiger. Sediment med förhöjda metallhalter ligger vanligtvis i någon lågpunkt i terrängen i anslutning utsläppspunkt. Många av upplagen vid gruvhålen eller dagbrotten är endast identifierade och någon tydlig föroreningssituation mer än okunskapen om innehållet i massorna föreligger inte i dagsläget. Alunskifferbrytning Alunframställning har endast skett i Andrarum i Tomelilla kommun. Råvaran var alunskiffer som bröts i dagbrott och förädlades på platsen. Verksamheten bedrevs från 1637 till 1912 med storhetstiden i perioden 1690-1760. Området är idag ett välbesökt turistmål. Föroreningarna består dels i förhöjda halter av metaller i framförallt sediment och i slagghögarna på området. Slagghögarna vittrar under inverkan av syre och vatten varvid tungmetaller kan lösas ut ur materialet. Eftersom Verkeån rinner rakt genom området blir ån recipient för mycket av de 7

utlösta föroreningarna. Då verksamheten har varit nedlagd i snart 100 år har utläckaget troligtvis stabiliserats. Järngruvor Endast en järngruva har förekommit i Skåne och den låg i Västanå i Bromölla kommun. Verksamheten var begränsad och utfördes huvudsakligen under senare hälften av 1800-talet. Inga direkt föroreningsproblem har kunnat knytas till verksamheten. 8. Riskklassning och identifiering Avgränsningen av vilka objekt som har riskklassats eller identifierats i undersökningen har utgjorts dels av den inventering av malmer, industriella mineral och bergarter som utfördes i Kristianstads län 1980 och i Malmöhus län 1982 av SGU, dels av kombination av olika kartmaterial över gruvor och jordarter. Det ska här påpekas att inga nya gruvor har öppnats efter SGU: s inventeringar i början av 1980-talet. Avseende kol- och lergruvorna i NV Skåne är dessa både många till antalet och vida i sin utbredning, framförallt gruvgångarna under mark. Avgränsning har skett genom att öppna dagbrott och större slagghögar vid gruvschakten har riskklassats. Övriga gruvschakt har endast identifierats. Vid identifieringen har Länsstyrelsen utgått från kartor över gamla gruvhål och dagbrott tillsammans med jordartskartan från SGU. I de fall jordarten är noterad som fyllnadsmassor överlappar ett gruvhål eller dagbrott har objektet identifierats. Föroreningar från gruvor och upplag utgörs av metaller vilka inte bryts ner, således kvarstår problemen även om verksamheten upphört för länge sedan. En hög riskklassning har ofta grundats på historiska uppgifter eller att objektet ligger inom skyddsområde för vattentäkt eller andra typer av områdesskydd. Totalt har åtta objekt riskklassats enligt fas 1. Observera att riskklassningen oftast bygger på bedömningar angående föroreningssituationen och att riskklassningen kan komma att ändras om ytterligare uppgifter om verksamheten framkommer. Övriga tjugo objekt har inte riskklassats utan är endast identifierade och införda i databasen. Utförda undersökningar Endast i anslutning till ett av de inventerade objekten bedrivs verksamhet idag. De fåtal markundersökningar som gjorts vid länets gruvor har visat att föroreningar förekommer i sedimenteringsdammar eller i andra lågpunkter där sediment har ansamlats. Framförallt rör det sig om höga metallhalter såsom bly, zink och kadmium. Endast vid två objekt har mark- och vattenundersökningar genomförts och vid båda undersökningar har föroreningar konstaterats. Höga metallhalter har även konstaterats i vatten. Två av de riskklassade objekten ligger inom skyddsområde för vattentäkt. Vid ett av objekten har vattentäkten tagits ur bruk. 8

9. Riskklassade objekt Nedan följer en kortfattad beskrivning av de riskklassade objekten Lertäkten vid Lunnom (våtmark i bäcken) - Riskklass 2 Lertäkten vid Lunnom är den enda gruvan som fortfarande är i drift av de inventerade objekten. Lerbrytningen sker ur dagbrott där matjord och andra geologiska lager, bland annat en kolflöts, grävs bort för att komma åt en klinkerlera. Leran bryts under några veckor varje sommar. Ovanliggande material återförs igen och successivt flyttar man hela dagbrottet. Inför den årliga brytningen behöver vatten bortledas ur dagbrottet. Vattnet avleds till den närliggande Boserupsbäcken. Vattnet i dagbrottet har visat sig kunna innehålla höga halter metaller tillföljd av ett lågt ph. När vattnet avleds ut i Boserupsbäcken höjs ph varpå metallerna kan falla ut i ett våtmarksområde i anslutning till utsläppspunkten. Två incidenter med fiskdöd har förekommit i Boserupsbäcken (1976 och 2002) och båda kan ha koppling till verksamheten. Det inventerade objektet är våtmarken i bäcken och inte själva dagbrottet. Alunbruket i Andrarum Riskklass 2 Alunbruket var en gång i tiden Skånes största arbetsplats. Driften varade i nästan 300 år och upphörde 1912. Alunframställningen bestod i att lerskiffer förädlades genom olika processer på platsen för bruket. Överskottsmassorna består av finfördelad skiffer som ligger kvar i området i stora högar. Syre och vatten gör att materialet kan lakas på metaller, som hamnar i Verkeån. Den totala mängden föroreningar inom objektet är mycket stor och det finns stora naturvärden i närområdet vilket leder till en hög känslighet. Inga analyser eller undersökningar har utförts på objektet. Onslundagruvorna Tunby och Petersborg Riskklass 2 Gruvorna var i drift framförallt under andra världskriget och en bit in på 1950- talet. Det man bröt var huvudsakligen flusspat men även en viss mängd blyglans och svavelkis tillvaratogs Troligtvis har våtanrikning skett på platsen. Slam och sediment har avletts till en våtmark i närheten vilken delvis har fyllts ut. Analyser på sediment visar framförallt på förhöjda halter av bly och kadmium. Objektet ligger även inom vattenskyddsområde även om den aktuella brunnen är tagen ur drift. Gladsax flusspatgruva, Gröstorpsgruvan Riskklass 2 Gruvan var i drift framförallt under andra världskriget. Det man bröt var flusspat som här var mycket ren. Ett våtanrikningsverk har funnits på platsen. Slam och sediment har troligen avletts till ett lågområde i närheten. Inga analyser på sediment har utförts i området. Objektet ligger även inom vattenskyddsområde brunnen är i drift men inga indikationer finns på att vattnet skulle vara förorenat. Då verksamheten var mycket snarlik den vid Onslundagruvorna har objektet placerats i riskklass 2 med hänvisning till försiktighetsprincipen. 9

Flusspat- & silvergruvan i Tunbyholm Riskklass 3 Gruvan var i drift framförallt under andra världskriget. Det man bröt var flusspat och ett våtanrikningsverk har funnits på objektet. Slam och sediment har troligen avletts till ett lågområde i närheten, men detta har inte kunnat lokaliseras. Inga analyser på sediment har utförts i området. Objektet ligger inte inom någon känsligt eller skyddsvärt område. Potentiellt finns det förhöjda halter av bly och kadmium i området. Moahall flusspagruva - Riskklass 4 Under andra världskriget gjordes ganska omfattande undersökningsarbeten, men någon egentlig brytning kom aldrig igång. Objektet ligger inte inom något känsligt eller skyddsvärt område. Västanå järngruva - Riskklass 4 Gruvan var i drift under 1800-talet vid spridda tillfällen samt under tidigt 1900- tal. Järnmalmen, som är en hematitmalm, bröts ur ett schakt från markytan. Objektet ligger inte inom något känsligt eller skyddsvärt område. 10. Sammanfattning I länet (exklusive Malmö kommun) har totalt 28 gruvor och upplag identifierats och förts in i databasen. Av dessa har 8 riskklassats enligt fas 1. Riskklassningen är preliminär och kan komma att ändras om ytterligare uppgifter om objekten framkommer. Vid samtliga objekt i inventeringen utom en (Lunnom) är verksamheten nedlagd. Verksamheterna har varit av skiftande karaktär och bedrivits under helt olika förutsättningar. En uppdelning kan göras mellan följande gruvtyper, brytning av gångbergarter på Österlen för utvinning av bly, zink och silver, kol- och lergruvorna i nordvästra Skåne, alunbruket i Andrarum samt Västanå järngruva. Detta har lett till en stor spridning i den klassning av föroreningssituationen som inventeringen resulterat i. Fyra objekt har placerats i riskklass 2, varav två ligger inom vattenskyddsområde, ett har placerats i riskklass 3 och tre i riskklass 4. I figur 1 visas antal objekt i respektive riskklass. Antal 5 4 3 2 1 0 4 3 1 0 1 2 3 4 Riskklass Figur 1. Riskklassade objekt inom branschen gruvor och upplag För riskklassning av enskilda objekt samt aktuell fastighet, se bilaga 1. 10

Bilaga 1 Riskklassade gruvor och upplag Objekt Bjuv Riskklass Fastighet Lertäkten vid Lunnom (våtmark i bäcken) 2 Lundom 17:1, 18:1, Bosarp 1:8 Bromölla Västanå järngruva 4 Västanå 1:19 Simrishamn Gladsax flusspatgruva, Gröstorpsgruvan 2 Gladsax 6:13, Gröstorp 8:7, 11:5, 11:10 & 11:28 Abrahams-, Isaks- & Jakobsgruvan 4 Gislöv 8:10, 17:2 & 185:1 Tomelilla Alunbruket i Andrarum 2 Kristinehov 1:1 Onslundagruvorna Tunby/Petersborg 2 Tunby 34:31, Onslunda 19:18 & 14:17 Flusspat- & silvergruva i Tunbyholm 3 Tunby 1:39 Moahall flusspatgruva 4 Bondrum 16:1 Bilaga 2 Identifierade gruvor och upplag Objekt Koordinat Fastighet Bjuv Dagbrott Södra Vram 51:1 6219100/1324400 Södra Vram 51:1 Gunnarstorp 6223090/1320690 Gunnarstorp 1:267 Upplag vid schakt Malmros 6217045/1321980 Bosarp 1:8 Schakt Ivar 6216430/1324720 Risekatslösa 13:1 Bjuvs fabriksområde, Schakt 1 & 2 6220690/1319930 Bjuv 1:14 Bjuv gruvmuseum/fabr.omr., Schakt 3 & 4 6221825/1320685 Bjuv 10:4, 22:1 och Bjuvstorp 3:1 Schakt Knut 6217150/1324950 Billesholms gård 9:1 Brohus 6217300/1322890 Bosarp 1:8 Gruvschakt kapten Berg 6217090/1323470 Billesholms gård 1:21 Schakt Viktor 6217630/1324810 Billesholms gård 9:1 Skromberga södra 6210560/1323640 Skromberga 1:14 & 12:1 Skromberga Carl 1 & 2 6211850/1323500 Skromberga 12:1 Ekeby Sjöcrona 6212650/1322980 Ekeby 31:1 Skromberga norra 6212780/1323750 Ekeby 30:1, Haberga 3:26 Haberga 6215780/1325770 Södra Vram 1:43, Haberga 3:25 Tibbarp 6221980/1319640 Tibbarp 1:79-80, 91-94, 114, 116-138 Skromberga gruvhusen 6211200/1324600 Skromberga 12:1 & 12:9 Höganäs Upplag i Sjöcronas park 6224860/1299000 Höganäs 37:1 Svalöv Simmelsberga 6211480/1325930 Simmelsberga 5:38 Åstorp Nyvångshögen 6226470/1319410 Nyvång 1:317 11

Östra Boulevarden 62 A, 291 86 Kristianstad Kungsgatan 13, 205 15 Malmö Tel 044/040-25 20 00, Fax 044/040-25 21 10 Epost lansstyrelsen@m.lst.se www.m.lst.se