Texter om mitt liv 1/8
Texter om mitt liv 2/8 Innehållsförteckning 1. Mitt namn... 3 2. Det här är jag... 4 3. Jag och min familj... 4 4. Jag som litet barn... 5 5. Den dagen glömmer jag aldrig... 6 6. Människor som jag beundrar... 7 7. Min första dag i Sverige... 7 8. Det här får mig verkligen att skratta!... 8
Texter om mitt liv 3/8 1. Mitt namn Jag heter Tereza Núbia. Jag har alltid skrivit mitt namn "Tereza" med bokstaven "z", men det var inte rätt i det portugisiska språket. Bokstaven "s" var rätt istället för "z". Men detta är ett riktigt namn och anses inte längre fel. När jag var en liten flicka tyckte jag inte om mitt namn (Tereza), därför att andra flickorna sjöng en låt med mitt namn som jag inte gillade Så jag frågade min mamma varför hon valde det namnet. Min mamma svarade att hon valde det namnet därför att hon visste att i katolska kyrkan finns ett helgon som heter heliga Teresa eller Santa Teresa. Namnet är också namnet på en prinsessa. Min mor valde också ett annat namn "Núbia, som hon sade påminde om moln. Här i Sverige kallar människor mig bara för Tereza. I Brasilien, mitt land, kallar några mig för Tereza Núbia, andra kallar mig för Núbia. Mina syskon och släktingar kallar mig för Nubinha (en liten person - ett kärleksfullt sätt att säga någons namn). En syster kallar mig för ett annat smeknamn, "Tatai". Jag kallar henne för samma. Vi började kalla oss för det namnet när vi var små barn och det var en dam som skötte huset och hon kallades av Adália. Så vi började lära sig tala och sade hennes namn som Dadá. Då vi växte upp kallar vi varandra för Tatai och vi har fortsatt fram till i dag. Jag heter "Carvalho" i efternamn, men jag har ett mellannamn som är "Rodrigues de". I mitt land är det vanligt att barnen får både mammans (Rodrigues de) och pappans (Carvalho) efternamn. Här i Sverige har jag även efternamnet "Nyqvist" som jag fick när jag gifte mig med min man Lars-Gunnar. I Brasilien är mina efternamn vanliga. Min man säger att mitt nya efternamn också är ganska vanligt i Sverige. Det finns enl SCB 1.943 st personer i Sverige som har Nyqvist som efternamn Å andra sidan finns det bara 9 personer som har Carvalho som efternamn i Sverige
Texter om mitt liv 4/8 2. Det här är jag Jag är född 1959 och blir 51 år den 8:e mars i år. Det är förresten internationella kvinnodagen. Min längd är 162cm. Hårfärgen är mörkbrun. Numer är hårfärgen brunsvart. Mina ögon är brungråa och om man tittar noga finns en blå ring runt. Jag är normalbyggd och har vägt ungefär lika mycket hela mitt vuxna liv. Jag tycker att jag är en lugn, vänlig och glad person. Jag är noggrann med allt jag gör. Enligt min man ser jag inte ut som en typisk brasilianska. Flera har frågat om jag är asiat. Min hudfärg är ljus och jag blir inte så lätt brun av solen. Jag är nog mycket portugisisk På denna bild är också min yngsta syster Vera till vänster 3. Jag och min familj Jag har en stor familj. Mina föräldrar, systrar och bröder är från en stad som heter Fortaleza. Mina föräldrar är kusiner, så när de gifte sig fortsatte min mamma med samma efternamn. Min mor dog för inte mer än 2,5 år sedan. Min pappa heter Raimundo Rodrigues de Carvalho och han är 85 år och är pensionär. Han jobbade på posten och hade många andra aktiviteter under sin fritid som målare, murare och snickare. Min mor hette Terezinha Pessoa de Carvalho och var 79 år när hon dog. Hon var pensionär och jobbade tidigare hemma med att ta hand om 7 barn. Vi är sju syskon. Den äldste som heter Roberto är 58 år gammal. Han är skild och har inga barn. Han är pensionär och bor i huvudstaden Brasília. Han arbetade tidigare för en statlig bank och jobbade som revisor, men han har också utbildning som advokat. Min syster Maria de Fátima är 56 år gammal och är pensionär och jobbade också hon i en statlig bank. Hon har utbildning inom företags administration. Min bror Alberto är 55 år och har en fru och 2 döttrar och en son. Han jobbar inom
skatteområdet som revisor i hela landet. Texter om mitt liv 5/8 Min bror Francisco Adalberto är 54 år och har en fru och jobbar också inom statlig bank. Han är utbildad inom företags administration och är även advokat. Min bror Hildeberto, 53 år, har en fru, en dotter och en son. Han är utbildad sjukskötare och jobbar på 3 sjukhus. Min syster Vera Ney är yngst. Hon är 49 år och har en man och en dotter. Hon har tre universitetsexamina. Dels är hon utbildad inom jordbruksområdet. Hon dels utbildad revisor samt även advokat. Hon jobbar inom skatteområdet i Fortaleza samt i länet Ceará. Min man Lars-Gunnar är 59 år och arbetar på Kommuninvest i Örebro som IT-chef. Han har två söner, Henrik och Fredrik. De är både studerande. Henrik på universitet i Karlstad och Fredrik på KTH i Stockholm. Med på bilden är min svärmor Sonja 4. Jag som litet barn Jag var ett barn som var glad och hade hälsan. Jag var nästan aldrig sjuk Mina föräldrar var inte rika men de jobbade mycket hårt för att ge alla oss det vi behövde som mat, kläder, utbildning och vård. Vi bodde i en liten stad som heter São Miguel. Den ligger i ett stort område i Nordöstra Brasilien som heter Rio Grande do Norte. Vi bodde i ett jätte gammalt stort hus där det bodde både gamla och unga. Jag tyckte om det huset därför att det hade så mycket utrymme att leka. Men jag hade hemska drömmar nästan varje natt. Vissa dagar var jag så rädd att jag inte ville sova på kvällen.
Texter om mitt liv 6/8 Huset var stort, men det fanns 2 sovrum på bottenvåningen och andra våningen. Det fanns badrum inomhus. Badrummet fanns i andra änden av huset, långt ifrån sovrummet. Vi var tvungna att använda ett alternativ under natten. Min man säger att det heter potta på svenska. Det var något som inte var bra. Jag kissade på mig ibland under natten därför att jag var rädd att stiga upp efter mina hemska drömmar och gå till pottan för att kissa. Det fanns även andra barn inne i sovrummet men jag vågade aldrig väcka dem. Därför minns jag att det under många nätter kändes blött och kallt och det gjorde mig ibland ledsen och rädd. Vi lekte med andra barn som var mina kusiner, bekanta eller grannar och det fanns alla former av lekar. Vi dansade ringdanser med varandra. Vi spådde varandra osv. Det fanns inte så många leksaker men vi hittade på många lekar. Vi hade lite med kläder och skor och vi använde varandras kläder. Många gånger hade vi samma modell och färg på våra kläder och skor. Min pappa jobbade mycket för att försörja familjen och vi såg inte honom på flera dagar ibland. 5. Den dagen glömmer jag aldrig Jag har en speciell dag som jag aldrig glömmer. Det var när jag hade gjort ett test för att få ett jobb på ett statligt sjukhus i Fortaleza (min stad). Jag fick godkänd och det fanns bara 4 platser jag kom på 3: e plats. Den dagen skulle många människor göra samma test för jobb som dietist och andra som läkare, tandläkare, ingenjör, osv. När jag fick den glada nyheten stod det i tidningen att jag hade en stor succé, jag gjorde flera hopp, därför att jag var mycket lycklig. Jag hade besegrat en stor utmaning och jag skulle få ett varaktigt jobb som dietist, som också är min utbildning. Många människor fick andra sorters jobb efter sin utbildning på universitetet. Anledningen är att de inte har tillräckligt med platser för alla människor. Anledningen till att jag aldrig glömmer detta är att jag inte fick jobbet fast jag hade godkänt på testet. I Brasilien händer det mycket i det statliga arbetet.
Texter om mitt liv 7/8 6. Människor som jag beundrar Mina föräldrar är de jag beundrar mest, men jag beundrar också andra speciellt människor som Madre Teresa de Calcutá som hjälpte många fattiga människor i Indien En annan person är Frei Damião en viktig och snäll präst i Brasilien. Han och Madre Tereza har blivit helgon i katolska kyrkan genom påven i Vatikanen. Jag kunde se Frei Damião predika när jag var en liten flicka. Han hjälpte också många fattiga människor i Brasilien. Jag tyckte att det var mycket spännande för mig och alla människor som lyssnade på honom 7. Min första dag i Sverige När jag kom till Sverige var det mycket spännande för mig. Min första dag träffade jag Lars-Gunnar som är min man nu. Den dagen var det i Brasilien Valentine s dag. Det var den 12 juni. När jag visade mig på flygplats hade han en stor röd ros och ropade till mig prinsessa. Därefter gav han mig genast rosen. Jag tyckte att det berättade mycket om våra känslor och jag var säker på att kunna lita på honom och gifta mig med honom. Något spännande för mig var mitt besök i Sverige. Jag tyckte att Sverige var ett mycket vackert land.
Texter om mitt liv 8/8 8. Det här får mig verkligen att skratta! Jag tycker om att prata om min ungdom med min familj i Brasilien. Vi kommer ihåg alla roliga minnen av varje person i min familj och vi skrattade mycket. Exempel, mina bröder använde samma sorts kläder och skor, därför att min pappa köpte samma modell till alla. Jag och mina systrar hade också samma sorts kläder som på den här bilden