HÄRADSHAMMARS KYRKA Häradshammars socken Norrköpings kommun Linköpings stift Östergötlands län HÄRADSHAMMARS KYRKA

Kulturhistorisk inventering av kyrkobyggnader och kyrkomiljöer i Linköpings stift 2004 HÄRADSHAMMARS KYRKA Häradshammars socken Norrköpings kommun Linköpings stift Östergötlands län HÄRADSHAMMARS KYRKA

Kulturhistorisk inventering av kyrkobyggnader och kyrkomiljöer i Linköpings stift. Delrapport oktober 2004. Innehåll INLEDNING... 3 Bakgrund... 3 Syfte... 3 Kulturminneslagen... 3 Kulturhistorisk bedömning... 3 Inventeringens uppläggning och rapport... 4 HÄRADSHAMMARS KYRKA... 5 Socknen... 5 Kyrkomiljön... 6 Kyrkogården... 6 Kyrkobyggnaden... 6 KULTURHISTORISK BEDÖMNING... 9 Kyrkogården... 9 Kyrkobyggnaden... 9 HÄNDELSELISTA... 11 Förkortningar... 13 BEFINTLIGA SKYDDSFORMER... 13 KÄLLOR... 13 Övriga inventeringar... 14 Kartor... 14 2

INLEDNING Bakgrund Med utgångspunkt i behovet av att förbättra kunskapsunderlaget för våra kyrkobyggnader och kyrkomiljöer genomförs en stiftsövergripande kulturhistorisk inventering. På uppdrag av Linköpings stift utför Östergötlands länsmuseum inventeringen inom stiftets del av Östergötlands län. Arbetet bekostas av medel från den kyrkoantikvariska ersättningen och påbörjades under år 2004. Projektet beräknas vara avslutat vid utgången av år 2006. Inventeringen berör de till Svenska kyrkan hörande kyrkobyggnader som omfattas av kulturminneslagen. Lagen gäller de kyrkobyggnader som är tillkomna före utgången av år 1939 och ytterligare några som skyddas genom särskilt beslut av Riksantikvarieämbetet. Denna rapport utgör en delrapport i inventeringen vars resultat kommer att sammanställas och analyseras i en stiftsövergripande rapport. Syfte De stiftsövergripande inventeringarnas syfte är: att lyfta fram och öka förståelsen för kyrkans kulturvärden och att främja kontakterna mellan kyrkan och kulturmiljövården att skapa ett underlag för församlingarnas/samfälligheternas planering och förvaltning av kyrkan/kapellet och för vård- och underhållsplaner att sammanställa ett enhetligt och tillgängligt kunskapsunderlag med beskrivning av och historik för den enskilda kyrko-/kapellbyggnaden samt en bedömning av de kulturhistoriska värdena. Inventeringen blir samtidigt en samlad dokumentation och överblick av kyrkobyggnader/kapell och kyrkomiljöer i stiftet från 2000-talets första decennium. att skapa ett underlag för handläggning av kyrkoantikvariska ärenden och för bedömning av var det är särskilt viktigt att stödja insatser med kyrkoantikvarisk ersättning. Kulturminneslagen Enligt Lag om kulturminnen m.m. (SFS 1988:950) skall Svenska kyrkans kyrkobyggnader, kyrkotomter och begravningsplatser vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas. Tillstånd måste sökas hos länsstyrelsen för att göra väsentliga förändringar av kyrkobyggnaden. Kulturhistorisk bedömning Den kulturhistoriska bedömningen görs utifrån principer som tagits fram av och fortlöpande diskuteras med representanter för Linköpings stift, länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar, och Östergötlands län samt länsmuseerna i Jönköpings och Kalmar län. En kulturhistorisk bedömning är aldrig definitiv utan hela tiden föremål för omvärderingar. Bedömningen utgår 3

från såväl den enskilda kyrkobyggnadens värden som kyrkomiljöns i sin helhet, men också till värden i förhållande till andra kyrkobyggnader i stiftet och övriga landet. Inför varje planerad förändring skall tillstånd inhämtas från länsstyrelsen och varje ärende behandlas där från fall till fall. Den kulturhistoriska bedömningen utgör underlag för beslut om vilka åtgärder som kan vara berättigade till kyrkoantikvarisk ersättning. Inventeringens uppläggning och rapport Rapporten består av en historik över kyrkobyggnaden, en beskrivning av exteriör och interiör, fotografier och en kulturhistorisk bedömning. Arbetet har varit uppdelat i en fältdel med inventering och fotografering samt en arkivgenomgång. De aktuella arkiv som gåtts igenom har främst varit länsmuseets topografiska arkiv och Antikvarisk-topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet i Stockholm. Uppgifter har vidare hämtats från aktuell litteratur däribland hembygdslitteratur. I viss mån har lantmäteriets handlingar och kartor nyttjats. De i rapporten redovisade arkivuppgifterna utgör en sammanfattning av genomgångna arkiv och ska inte ses som en komplett beskrivning av händelser i kyrkobyggnadens historia. Arbetet inkluderar en omfattande fotodokumentation varav endast en mindre del är presenterad i denna rapport. Delar av inventeringsmaterialet görs tillgängligt via Kulturmiljövårdens bebyggelseregister, vilket är ett informationssystem som förvaltas av Riksantikvarieämbetet (www.raa.se). Fältarbetet, fotografering och rapportsammanställningen har utförts av antikvarie Anna Lindqvist vid Östergötlands länsmuseum. Rapporterna finns tillgängliga på Linköpings stift, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Östergötlands länsmuseum samt på respektive kyrklig samfällighet 4

HÄRADSHAMMARS KYRKA Häradshammar 7:1, Häradshammars socken, Norrköpings kommun, Östkinds härad, Östra Vikbolandets kyrkliga samfällighet, Linköpings stift, Östergötlands län och landskap Häradshammar är en medeltida socken och omtalas som Herseme 1343. Kyrkan har en mycket komplicerad byggnadshistoria genom att den har brunnit vid två tillfällen, på 1570-talet samt 1806. Det är osäkert när den första stenkyrkan uppfördes. Den ska enligt beskrivningar ha varit tvåskeppig och tillhört en av landskapets största kyrkobyggnader. Kyrkans nuvarande utformning härstammar dels efter en omfattande ombyggnad 1792-1793 och dels efter den ödesdigra branden 1806. Efter branden nyuppfördes kyrkan av byggmästaren Casper Seurling sannolikt efter ritningar av arkitekt P W Palmroth. Kyrkan erhöll ett rektangulärt långhus med ett något smalare rakslutet kor. Den äldre sakristian, som uppförts 1737 på norra sidan, behölls. Ett torn tillbyggdes i väster 1836 efter östgötabyggmästaren Abraham Nyströms ritningar. Exteriören präglas av den för tiden rådande nyklassicismen med putsade fasader och symmetriskt placerade stora rundbågiga fönsteröppningar. Huvudingången är via tornet i väster med ingång finns även mitt på södra långhusmuren. Sadeltaket var ursprungligen spåntäckt, men är sedan 1925 belagt med skifferplattor. Interiören domineras av korväggens arkitektoniska uppbyggnad med en altartavla av Pehr Hörberg. Kyrkomiljön präglas av en bevarad kyrkbykaraktär med gårdar utmed bygatan. Utdrag ur ekonomiska kartan Socknen Häradshammars socken är belägen på Vikbolandet och är en medeltida sockenbildning, omtalad år 1343 som Herseme. Jonsbergs socken har varit annex till Häradshammar ända fram till 1861. Kyrkan är högt belägen i det fornlämningstäta landskapet med odlingsområden i lägre terrängpartier. Området utgörs av ett karakteristiskt, omväxlande spricklandskap. Jordbruk har varit den dominerande näringsgrenen, med viss binäring av fiske och gruvdrift av järnmalm. Socknens större gårdar utgörs av Lönö och Sörbyholm. Vikbolandsbanan, 5

järnvägen mellan Norrköping och Arkösund, passerade genom socknen med station strax öster om kyrkbyn. Den öppnade för trafik 1895, men är numera nedlagd. Kyrkomiljön Kyrkan är belägen ca 25 km öster om Norrköping i ett uppodlat fornlämningsrikt spricklandskap. Kyrkbyn har kvar en oskiftad karaktär med flera gårdar som ligger kvar utmed bygatan sydväst om kyrkan. Två gravfält av yngre järnålderskaraktär ligger i byns närhet. Dessa har tillhört Hörseme (Häradshammars) by. Väster om kyrkan ligger en f d skolbyggnad, uppförd under 1800-talets andra hälft, vilken nu används som församlingshem. Lärarbostaden är uppförd på 1910-talet efter ritningar av arkitekt Werner Northun i Norrköping. Den frånsålda prästgården är belägen ca 500 m nordväst om kyrkan. Kyrkogården Kyrkogården omgärdas av en granitmur med ingångar i väster och söder med grindar i en enkel smideskonstruktion. Beskrivningen och historiken kompletteras efter avslutad kyrkogårdsinventering. Kyrkobyggnaden Kyrkans medeltida byggnadshistoria och dess ursprungliga planform är inte klarlagd. Kyrkan har en mycket komplicerad byggnadshistoria genom att den genomgått flera stora förändringar, bl a omfattande bränder på 1570-talet och 1806. Den ursprungliga kyrkobyggnaden tycks ha hört till en av landskapets största kyrkor när den byggdes. Det finns beskrivningar på hur kyrkan såg ut före den stora ombyggnaden, som genomfördes 1792-1793. Kyrkan var då tvåskeppig med elva pelare, fyra utmed var långvägg och tre i mitten. Dessa bar upp nio större och mindre tegelvalv. Kyrkan var mycket trång och mörk med små fönster och dörrar, av vilka en fanns i koret på södra sidan. Koret var även mycket trångt, då det till en stor del upptogs av en uppmurad grav omgiven av ett järngaller. Graven tillhörde landshövdingen och baronen Åke Ulfsparre på Broxvik i Jonsbergs socken. 6

I samband med en omfattande renovering 1969 knackades all utvändig puts ner. Vid den murverksdokumentation som genomfördes framkom att murarna sannolikt var återuppmurade av medeltidskyrkans byggnadsmaterial. Sannolikt skedde en total ombyggnad av kyrkan 1792-1793, valven och åtminstone delar av yttermurarna revs ner och nya murar uppfördes av befintligt byggnadsmaterial. Kyrkan hade 1741 försetts med ett torn av trä. Det är oklart om det var placerat på traditionellt sätt i väster eller om det var en typ av takryttare. Dåvarande landsantikvarien Bengt Cnattingius besökte kyrkan 1950. Han konstaterade att det fanns en portal i västra väggen samt medeltida kalkmålningar, vilka han daterade till medeltidens slut. Portalens placering på västväggens ena sida tolkade han som att det berodde på att den medeltida kyrkan var tvåskeppig. Före ombyggnaden lär kyrkan ha haft två gångar och tre bänkrader. Om kyrkans trätorn var uppfört invid västväggen kan det vara troligt att det västra murpartiet sparades vid den omfattande ombyggnaden på 1790-talet och det skulle därigenom kunna kvarstå från den medeltida kyrkan. Kyrkan fick vid ombyggnaden ett rektangulärt långhus med ett något smalare rakslutet kor. Sakristian, som uppförts av sten 1737 på korets norra sida behölls. Gravarna i koret fylldes igen och koret försågs med en stor altartavla, som målades år 1800 av Pehr Hörberg. Den 13 april 1806 utsattes kyrkan för en förödande brand. I stort sett förstördes allt utom stenmurarna. Bänkinredning, predikstol och Hörbergs altartavla förstördes i branden. Återuppbyggandet påbörjades omgående och den 1 november samma år kunde kyrkan åter tas i bruk. Byggmästare var Casper Seurling och arkitekt sannolikt Per Wilhelm Palmroth. Tornet uppfördes först 1836 efter ritningar av östgötabyggmästaren Abraham Nyström. Exteriören präglas av den för tiden rådande nyklassicismen med putsade fasader och symmetriskt placerade stora rundbågiga fönsteröppningar. Tornet kröns av en öppen lanternin med flackt tak. Huvudingången är via tornet i väster men en ingång finns även centralt på södra långhusmuren. Fasaderna är spritputsade med slätputsade detaljer och rusticeringar samt avfärgade i vitt. Fönsterbågarna är av gjutjärn och tillkom sannolikt vid renoveringen 1884. Antikglasen är ett tidstypiskt tillägg från 1950-talet. Sadeltaket var ursprungligen spåntäckt, men är sedan 1925 belagt med skifferplattor. I öster finns en tillbyggnad, som lär ha uppförts 1890 som gravkor för familjen Ulfsparre. Det fungerar numer som förråd. 7

Även interiören präglas av byggnadstidens ideal med ett öppet, ljust kyrkorum som täcks av ett flackt tunnvalv. Tunnvalvet avslutas nedåt av en profilerad marmoreringsmålad list. Listens originalmålning finns bevarad på norra sidan vid orgelläktaren. Kyrkorummet domineras av korväggens komposition med Pehr Hörbergs altartavla Jesus lärer var dag i templet. Den flankeras av höga socklar, som bär upp arkitektoniska element i form av dubbelkopplade pilastrar, som omger målade nischer med Moses respektive Johannes Döparen i grisaillemålning, d v s målningar utförda i gråskalan. På socklarnas yttersidor står två kors med en kopparorm respektive törnekrona, sinnebilderna för Nya och Gamla Testamentet. På socklarna hänger samtida ovala nummertavlor. Målaren, tecknaren, grafikern och skulptören Pehr Hörberg (1746-1816) var sin tids mest anlitade kyrkomålare. Han har målat 87 altartavlor varav 57 i Östergötland. Från uppbyggnadsskedet efter branden 1806 härrör även predikstolen, altaret och altarringen. Predikstolen har uppgång från sakristian. Altaret är av trä och ovanligt rikt dekorerat. Det är sannolikt tillverkat av samma mästare som tillverkat predikstolen. Även dörren mellan kor och sakristia är ovanligt rikt dekorerad och hör sannolikt även till inredningen efter branden. Orgeln tillkom 1821 och är tillverkad av orgelbyggaren Jonas Schiörlin i Linköping, som avled samma år. Dopfunten klarade sig under branden och är tillverkad av mässing 1671 i Gusum. Kyrkorummet har genomgått flera renoveringar under framför allt 1900-talet. Den mest omfattande utfördes 1950 under ledning av arkitekt Kurt von Schmalensee. Kyrkorummet försågs då med nytt golv av kalksten och bänkinredningen i tre kvarter fick sitt nuvarande utseende med öppna bänkar med raka gavlar. Inredningen färgsattes i den nuvarande grågröna marmoreringen. Färgsättningen var sannolikt ursprungligen perlfärgad målning med förgyllda detaljer. 8

KULTURHISTORISK BEDÖMNING Kyrkan och kyrkogården utgör tillsammans med byggnaderna med tidigare skolanknytning och de övriga gårdarna en samlad, ålderdomlig kyrkbymiljö med ett framträdande läge i landskapet. Kyrkogården Den kulturhistoriska bedömningen kompletteras efter avslutad kyrkogårdsinventering. Kyrkobyggnaden Kyrkan präglas, såväl exteriört som interiört, av den stora ny-, om- och tillbyggnaden som skedde efter branden 1806. Kyrkan har exteriört behållit mycket av sin karaktär och är en god representant för nyklassicismens kyrkobyggnadstyp. Skiffertak är relativt ovanliga i Östergötland och har därigenom ett materialhistoriskt värde. Kyrkorummet utgör även en typisk representant för sin tids byggnadsideal med de stora fönsteröppningarna, tunnvalvet och den avslutande taklisten. Det ovanligt enhetligt komponerade korpartiet med Pehr Hörbergs altartavla har stora konst- och arkitekturhistoriska värden. Inredningen med bl a predikstol, altare, altarring och orgel och orgelfasad samt mässingsdopfunt är av genomgående hög kvalitet. Byggnaden med dess inredning har även ett stort värde ur ett regionalt perspektiv, då den bl a är utförd av länets vid denna tid främsta byggmästare, hantverkare och konstnärer. 9

Stora delar av kyrkans murverk är med största sannolikhet återanvänt från den medeltida kyrkan och utgör därigenom en unik källa till kunskap om äldre byggnadsmaterial. Det kan även finnas fragment av kalkmålningar kvar i konstruktionen. Sammanfattning Kyrkan och kyrkogården utgör tillsammans med de f d skolbyggnaderna och de närbelägna gårdarna en ovanligt välbevarad miljö med kyrkbykaraktär. Kyrkans exteriör representerar den enkla nyklassicistiska kyrkotypen. Interiören bär, trots vissa förändringar, fortfarande huvudsakligen prägeln av byggnadstidens stilideal. Den bevarade inredningen från 1800-talets början, såsom bl a predikstol, altare, altarring och orgel samt korväggen med den välkomponerade altaruppsatsen och Pehr Hörbergs altartavla har stora konst- och arkitekturhistoriska värden. Den bevarade originalfärgsättningen på taklisten ovan orgelläktaren visar på autencitet och patina och utgör ett ovanligt inslag i dagens kyrkorum. 10

HÄNDELSELISTA Förteckningen gör inga anspråk på att vara komplett. Den bygger enbart på nedan redovisade källor och kan i framtiden komma att revideras. 1100-1299 Nybyggnad Kyrka. OO 1570-1579 Brand kyrkan. OO 1671 Specifika inventarier dopfunt av mässing tillverkad i Gusum. BR 1682 Nybyggnad - gravtumba över familjen Ulfsparre i koret, nedtogs 1792 och graven fylldes med grus. SvK 1737 Nybyggnad Sakristia. BR 1741 Nybyggnad Torn av trä. Klockstapeln revs. OO 1750 Fast inredning Orgel byggd av orgelbyggaren Jonas Wistenius, Linköping. Förstördes i branden 1806. ATA 1791-1793 Ändring ombyggnad, interiör, de inre pelarna och valven revs och fönstren förstorades, den gamla sydingången sattes igen och en ny ingång togs upp centralt på sydsidan m m. BR 1800 Specifika inventarier altartavla, målad av Pehr Hörberg, förstördes i branden och målades om av honom 1806. BR 1806 Brand 13 april, allt trävirke, bänkinredning, predikstol, altare, altartavla m m förstördes. OO 1806 Nybyggnad/ombyggnad kyrkan återuppbyggdes på de gamla murarna. Byggmästare Casper Seurling. Arkitekt Per Wilhelm Palmroth. SvK 1806 Fast inredning predikstol och altare sannolikt tillverkade av samma mästare. Altarring, nummertavlor. SvK. 1806 Specifika inventarier, altartavla Jesus lärer var dag i templet målad av Per Hörberg som en kopia av den altartavla som förstördes i branden. SvK 1821 Fast inredning Orgel byggd av Jonas Schiörlin färdigställdes av gesällen C Rylander, renoverad 1862 och 1954. BR 1835-1836 Nybyggnad Torn av sten. Ritningar av byggmästare Abraham Nyström. Klockorna flyttades in från en klockstol, uppförd 1806, på kyrkogården. BR 1862 Ändring fast inredning, orgeln från 1821 renoverades och ombyggdes av Erik Nordström, Flisby. ÖLM 11

1884 Vård/underhåll, exteriör, taket omlagt med spån. SvK 1884 Ändring ombyggnad, interiör, det befintliga kalkstensgolvet ersattes med trägolv, öppna ekådrade bänkar, ommålning, väggarna i bröstningshöjd målade i avvikande färg. Sannolikt tillkom nu gjutjärnsbågarna och vissa dörrar. SvK, BR 1884 Teknisk installation sannolikt tillkom nu kaminerna. SvK 1890 Nybyggnad Gravkor för familjen Ulfsparre i öster. BR 1925 Ändring ombyggnad, exteriör, spåntaket ersattes av skiffer på långhustaket och svartmålad galvaniserad plåt på tornet. Putslagningar och avfärgning av fasaderna, målning av snickerier. Nytt träräcke i lanterninen. Arkitekt Erik Fant. SvK 1925 Vård/underhåll, interiör, ommålning av interiören, dekormålning i form av pilastrar mm på väggarna. Arkitekt Erik Fant, artisten Henning Ståhlberg. SvK 1936 Specifika inventarier kyrkoklocka. OO 1937 Ändring ombyggnad, interiör, sakristian avdelades mot väster med utrymmen för arkiv m m, nya skåp. Ny dörr till ingången på västra sidan. Arkitekt Kurt von Schmalensee. SvK 1950 Renovering, exteriör, putslagning eller omputsning, avfärgning av murarna, ommålning av snickerier. Gråstenssockeln framtagen. Arkitekt Kurt von Schmalensee. SvK 1950 Renovering, interiör, nytt golv, kalkstensplattor i gångar och kor samt dubbelt trägolv under bänkarna. De återfunna gravkoren för Ulfsparre iordninggjordes och nedgångarna försågs med gravhäll över Ulfsparre, som togs in från kyrkogården och lades till höger om altarringen. Utvidgat kor. Nya bänkgavlar, borttagande av bänkrader. Innanfönster, ytterbågarna försedda med antikglas. Ommålning, dekormålningen målades över, väggar och taket målades vita, övrig inredning i en grågrön ton. Trolig förändring i vapenhuset med ny trappa och underbyggnad. Arkitekt Kurt von Schmalensee. BR, SvK 1950 Teknisk installation elvärme, kaminerna borttogs. OO 1953-1954 Ändring fast inredning, orgeln från 1821 renoverades av Bröderna Moberg, Sandviken. RAU 1969 Vård/underhåll, exteriör, all utvändig puts nedknackades, omputsning och avfärgning lika befintlig, d v s slätputs på långhus och spritputs på torn, samt troligen målning av snickerierna. En igensatt dörr på östra delen av sydväggen upptäcktes samt igensatta fönster på korgaveln och sakristians östra vägg, sannolikt från den tidigare kyrkan. Ingenjör Ture Jangvik. SvK 1987 Ändring - ombyggnad, interiör, eventuellt tas nu bänkarna under läktaren bort, konservering av altartavlorna och altaruppställningen samt predikstolen, 12

ommålning av interiören i enlighet med kyrkans äldre färgkulörer. Byggnadsingenjör Lennart Kjellberg. Konservering ÖLM. ÖLM 1987 Vård/underhåll -Teknisk installation, översyn av belysning och elvärme. ÖLM 1989 Vård/underhåll, fast inredning, orgel renoverades av Ålems Orgelverkstad, Ålem. ATA 1997 Vård/underhåll, exteriör, delvis putslagning, omputsning, långhusets tidigare slätputsade och tornets spritputsade fasader försågs med spritputs, avfärgning, översyn och visst byte av takets skifferplattor, målning av fönster och dörrar. ATRIO Arkitekter, Västervik. SvK, ÖLM 1997 Specifika inventarier nytt textilskåp i sakristian. Arkitekt Lennart Arfwidsson, ATRIO Arkitekter, Västervik. SvK 2004 Kulturhistorisk inventering av kyrkan och kyrkomiljön, utförd av Östergötlands länsmuseum på uppdrag av Linköpings stift. Förkortningar ATA Antikvarisk-topografisk arkiv, Riksantikvarieämbetet BR - Bebyggelseregister, Riksantikvarieämbetet; www.bebyggelseregistret.raa.se OO Ohlsson, O, Häradshammars kyrka. Linköpings stifts kyrkor, 1996. RAU Unnerbäck, R Axel, Orgelinventarium, Sthlm 1988. SvK Manuskript till kyrkobyggnader i Sverige 1760-1860, del 5, Östergötland. Sveriges Kyrkor. Riksantikvarieämbetet. ÖLM Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv BEFINTLIGA SKYDDSFORMER Kyrkan och kyrkogården är skyddade enligt Lagen om kulturminnen 4 kap. Häradshammars kyrkomiljö, K 109, är utvärderad som kulturhistorisk värdefull miljö i kulturminnesprogrammet för Östergötland, utgivet av länsstyrelsen i Östergötlands län 1983. KÄLLOR Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), Riksantikvarieämbetet Bebyggelseregister, Riksantikvarieämbetet; www.bebyggelseregistret.raa.se Ridderstad, Anton, Historiskt, Geografiskt och Statistiskt lexikon öfver Östergötland, A-L, Norrköping 1877. Sveriges Bebyggelse, Östergötlands län, del IX, Uddevalla 1952. Östergötland, landskapets kyrkor. Red. Ingrid Sjöström och Marian Ullén. Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria. Riksantikvarieämbetet 2004. Östergötlands läns kalender 1872. Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv 13

Övriga inventeringar Sedan 2002 pågående inventering av kyrkogårdar/begravningsplatser i Östergötlands län, utförs av Östergötlands länsmuseum. Prästgårdsinventeringen i Östergötlands län, utförd av Östergötlands länsmuseum 1978. Kartor Häradsekonomisk karta 1878 Ekonomisk karta, 1979, blad 8G 8j Häradshammar 14