Studiebesök London och Newcastle White Chapel Idea Store, London White Chapel Idea Store ligger inte många minuters promenad från tunnelbanestationen White Chapel mitt i en myllrande marknad. Det är inte svårt att missa den massiva glasbyggnaden på vänster sida när man går längs 321 White Chapel Road. Byggnaden, är ett fem våningar högt hus med grön- och blåskiftande glasrutor, ett minst sagt iögonfallande inslag i ett annars relativt nergånget och slitet område. Längs gatan är marknaden och kommersen i full gång. Allt från mat till kläder säljs här och det råder ett ständigt myller av folk överallt. Vad är egentligen tanken med att bygga ett bibliotek just här mitt i den myllrande och välbesökta gatumarknaden? Vi lämnar marknaden och går in. Vi träffar Mark George, barnbibliotekarie i grunden men som nu jobbar som teamledare. Han berättar kort om stadsdelen och historien om hur begreppet Idea Store växte fram i början av 2000-talet. White Chapel i stadsdelen Tower Hamlets är ett av Londons mest utsatta områden. Stadsdelen ligger i den östra delen, i ett före detta hamnkvarter norr om Themsen. Området är det näst fattigaste i hela Storbritannien. Det präglas av låg utbildningsnivå och hög arbetslöshet. I White Chapel bor 232 000 invånare och det finns en stor mix av etniska kulturer där den största gruppen är bengalisktalande. Befolkningen här är ung. Andelen barn och unga ligger över genomsnittet, och personer över 40 år ligger under genomsnittet. Detta menar Mark ställer krav på biblioteket, det handlar inte bara om att erbjuda böcker på olika språk, utan det ska också fungera som en mötesplats för bildning, litteratur och idéutbyte. Mark berättar att 1200 personer boende i stadsdelen 1998 blev tillfrågade vad de önskade av sina bibliotek. Undersökningen blev sedan grunden till den största och mest grundläggande utredning som gjorts i den engelska bibliotekshistorien. Det visade sig att 70 % procent av de tillfrågade mycket sällan gick till biblioteket. Så mycket som 98 % svarade att de tyckte att bibliotek var väldigt viktiga och att de ville ha dem kvar, men att det inte kändes som om de var till för just dem. Frågan var då vad som skulle kunna locka dem dit. Det visade sig att vad de framförallt önskade sig var samhällsinformation på sina lokala bibliotek, utbildning, närhet till shopping, generösa öppettider, medborgarservice, bättre bokutbud, fler utställningar och helgöppet. Det som flest efterfrågade var att kunna kombinera biblioteksbesöket med andra ärenden såsom shopping. Ett bibliotek som passade in i det moderna livsmönstret efterfrågades, inte ett bibliotek inrymt i en gammal institutionsbyggnad. 1999 startades konceptet Idea Store av The Department of Culture, Media and sport. Den första Idea Store som byggdes var i Bow 2002. Idag finns sammanlagt 7 olika Idea Stores. White Chapel Idea Store invigdes 22 september 2005 och är ritat av arkitekten David Adjaye, som även har ritat ett annat Idea Store i östra London. Adjaye har visat att man kan skapa institutioner som fungerar väl i vardagen och som samtidigt erbjuder
människor i samhället en fristad där livet idag är mer och mer kommersialiserat. Syftet med byggnaden och dess läge, berättar Mark, är att man som besökare lätt ska kunna slinka in vare sig man har ett speciellt ärende eller inte. Ett bibliotek ska vara inspirerande, det ska ge människor mer än vad de kan få hemma vid datorn, menar Mark. Något som också är väldigt viktigt är att bjuda in de som inte kommer från en bildad medelklass, vilket alltid är en stor utmaning. Högst upp i byggnaden finns ett café där alla som vill ska kunna blicka ut över staden på samma sätt som en vd från sitt fina kontor. En idé som arkitekten Adjaye kämpade länge för att få igenom. Härifrån kan man se hela East End. En mycket viktig aspekt för de som bor i stadsdelen som normalt sett bara ser sin del från marken. Överblicken och möjligheten att se sina kvarter i ett större sammanhang betyder mycket för den kollektiva identiteten. I ett etniskt blandat område ger ett bibliotek även människor möjlighet att träffa andra istället för att bara vara hemma och bli isolerade, biblioteket spelar en oerhört viktig roll för människorna i området. Här fungerar rummet som ett vardagsrum i en alltmer kommersiell stadsmiljö. Gränserna mellan inne och ute är flytande och kopplingen mellan gatuliv och interiör blir stark. Att gå in här ska vara lika självklart som att gå in i en affär, där kunskapen är lika tillgänglig som varorna på en butikshylla. Folkbiblioteket är enligt Mark ingen döende institution, snarare tvärtom. Vi går runt i huset tillsammans med Mark. Känslan man får direkt är att verksamheten här är spontan och välkomnande. Det är slående så mycket folk det är överallt, samtidigt som vi lägger märke till hur tyst det är. Här finns inga förbudsskyltar vilket känns befriande. Allt verkar fungera bra ändå, alla verkar respektera varandras behov. Nyckelorden här är lättillgängligt, avspänt och välkomnande. The Idea Stores verksamhet beskrivs av personalen som stället man först går och söker information, det är en given träffpunkt i stadsdelen där du tar en kaffe, en paus eller bara tittar runt bland det stora utbudet av skivor och dvd-filmer. De som jobbar här är inte nödvändigtvis bibliotekarier. Stor tonvikt läggs på social kompetens och kundorientering. Det är tuffa scheman och alla måste vara beredda på att kunna hoppa in och vara tillgängliga överallt i huset, något som Mark inte tycker är helt positivt, eftersom man kanske inte känner sig lika bekväm att jobba överallt. Intressant är att stort fokus ligger på samlingarna, något som de precis har gått tillbaka till mer och mer. Generellt råder bokhandelstänk här vad gäller skyltning och exponeringen av böckerna. Allt är otroligt snyggt och enhetligt, här möter man klassiker blandade med nyheter och utbrytningar av speciella författare där man visar upp hela utgivningar. Månadens författare presenteras och personalens egna tips visas upp, något som är oerhört populärt, berättar Mark. Man utgår alltså mer och mer från samlingarna i arbetet här. Fackböckerna har lyfts fram till en attraktiv plats i biblioteket, något som har visat sig vara mycket populärt! Vad gäller aktiviteterna här så finns det hur många som helst både för vuxna och barn. Bara för att räkna upp några kan nämnas sagostunder, högläsningsgrupper för familjer, matlagningskurser, läxläsningshjälp, konstklubbar, pyssel, teatergrupper, jobbsökningskurser, språkkurser, fitnesskurser, hälsokurser, kurser för pensionärer m.m.
Vad har då hänt de senaste åren frågar vi Mark, har byggandet av White Chapel Idea Store ändrat folks biblioteksvanor? Ja absolut menar han. Fler och fler ungdomar i stadsdelen söker sig till högre utbildningar. Andelen som skaffar sig GCSE (General Certificate of Secondary Education) som ger grundläggande behörighet till högskoleutbildning står här för den största ökningen i riket. Även när det gäller besöksantalet så har man gått från att ha haft det lägsta till att ha det högsta i hela landet! Vad gäller framtiden så är Mark positiv. Strategin från 1999 fokuserade på bibliotek, lärande och information. Den nya reviderade strategin fokuserar på arbetslösa och deras hälsa, att kunna ge stöd och rådgivning. Visionen är att kunna förbättra livskvalitén för de boende i Tower Hamlets. De välutbildade, menar Mark, har betydligt lättare att kunna ta till sig information rörande hälsa. För mer information: http://www.ideastore.co.uk/en/articles/libraries_your_local_idea_store_library_idea_store _whitechapel Bilder från White Chapel Idea Store
Seven Stories, Newcastle Genom en tidigare arbetskollega fick vi upp ögonen för barnboksmuseet Seven Stories, beläget i Newcastle i norra England. Vi var intresserade av att besöka ett ställe som arbetar aktivt med berättandet, någon som sätter litteraturen i fokus, eftersom det är så vi själva vill arbeta. I början av 90-talet fick grundarna till Seven Stories, Mary Briggs och Elizabeth Hammill, idén att skapa en nationell barnbokssamling. Genom att ta tillvara alla originalmanuskript och originalillustrationer från brittiska barnböcker från 30-talet och framåt ville de säkerställa att så lite som möjligt av denna skatt skulle gå förlorad. (Från början var namnet The Centre for the Children s Book.) Mary och Elizabeth visade för finansiärer och donatorer dels hur viktigt det var att bevara detta material, men även vikten av det kom till användning. De gjorde en lista på 70 författare och illustratörer som de skulle vilja ha med, och därefter kontaktade de alla för att se vilka som var intresserade av att donera sitt material. Det visade sig att nästan alla var positiva till detta, och idag är ca 80 brittiska författare representerade på Seven Stories. Seven Stories har funnits sju år i den nuvarande byggnaden. Det är beläget en kort promenad utanför centrala Newcastle. Området, Ouseburn Valley, var tidigare under många år ett industriellt center för framförallt järnverk, blyfabriker och keramikproduktion. När det började gå utför med de tunga industrierna började istället andra typer av verksamheter blomstra här, såsom konstnärsateljéer, pubar och till och med en ridskola. Huset som Seven Stories ligger i är en viktoriansk byggnad från 1870- talet, som från början fungerade som ett mjöllager. När byggnaden renoverades var man noga med att behålla så mycket som möjligt av det ursprungliga. Huset är sju våningar högt, och varje våning har ett eget tema. På våning ett hittar vi en skapande verkstad. På andra våningen ligger caféet, med vacker utsikt över floden och kvarnhjulet. Entré, reception och en välsorterad (håll i plånboken!) bokhandel finns på tredje plan. Utställningslokalerna är placerade på fjärde och femte våningsplanen. Överst hittar vi den välbevarade vinden med de ursprungliga takbjälkarna. Här finns utklädningskläder och här har man alla sagostunder. Det finns en fantastisk sagofåtölj här som är gjord av en mängd olika material för att väcka barnens fantasi. Seven Stories består dels av museet som genom sina utställningar levandegör litteraturen. Men det finns dessutom en omfattande boksamling som innehåller ca 30 000 exemplar. I samlingen ingår, förutom böckerna, även skisser, manuskript, brev och illustrationer, i original, från skapandeprocessen. Detta material är inte tillgängligt för allmänheten, utan används endast till utställningarna. När man planerar och bygger upp nya utställningar är man alltid noga med att det finns ett budskap som genomsyrar hela utställningen. De är inte till för att öka försäljningen av böcker, även om det givetvis ses som en positiv bieffekt. Utställningarna är alltid interaktiva, barnen får på olika sätt leva sig in i de olika världarna som visas. Det finns alltid något som stimulerar fantasin, och det finns något nytt att upptäcka i varje rum. Det finns någonting för alla åldrar.
Ett av de grundläggande budskapen som man arbetar efter på Seven Stories är att det är vägen som är det viktiga, inte målet. Hur man lär sig är det viktiga och inte bara resultatet. Man vill visa på att det kan vara lärorikt och viktigt att inte lyckas direkt, att prova sig fram. I dagens samhälle är det inte tillåtet att göra misstag. När vi besökte Seven Stories visades två olika utställningar. Daydreams and Diaries, the Story of Jacqueline Wilson, är den första utställningen som vi får uppleva. Jacqueline Wilson är den författare i Storbritannien som varit mest utlånad det senaste decenniet. I utställningen får man följa Wilson från hennes uppväxt i barnkammaren till det rum som hon idag sitter och skapar i. Utställningen visar bland annat vad som inspirerar Wilson, hennes lyckade samarbete med illustratören Nick Sharratt, hur hennes böcker har påverkat barn i alla åldrar Det som vi upplever som unikt med denna utställning är hur man på ett lustfyllt sätt lyckas uppmuntra barnens eget skrivande och kreativitet på olika sätt. I varje rum finns något som gör barnen delaktiga i utställningen, och det finns aktiviteter anpassade för barn i olika åldrar. Till varje utställning som byggs upp läggs stor vikt vid att allting är så autentiskt som möjligt. Exempelvis är tyget i Jacqueline Wilsons soffa detsamma som det var i verkligheten, och böckerna som står i hennes bokhylla i utställningen är de böcker hon hade i sin bokhylla. Den andra utställningen som vi besökte var Through the Magic Mirror, the World of Anthony Browne. Här får besökarna bokstavligt talat gå in i några av Brownes fantastiska fantasivärldar. Vi får uppleva hela Brownes författarskap, och vi möter karaktärerna från böckerna. För mer information: http://www.sevenstories.org.uk/
Slutsatser Vi kan konstatera att vi många gånger brottas med samma problematik i Sverige som i Storbritannien. Barnbibliotekarier är generellt dåliga på att marknadsföra sig själva, därför är det svårt att visa politiker att det finns ett existensberättigande och att det behövs pengar för att kunna satsa mer. På White Chapel Idea Store står samlingen i fokus. Här frångår man tanken på att ställa samlingen åt sidan till förmån för annan verksamhet. Nu arbetar man utifrån samlingen igen, efter att en period frångått tanken på den i tron att låntagarna inte var intresserade av den. Vi oroar oss för att man på White Chapel inte värderar och tar tillvara på bibliotekariens viktiga roll och kompetens. I stället läggs vikten vid social kompetens och kundorientering. Givetvis är detta viktiga egenskaper i det dagliga mötet med besökarna, men det kan inte ersätta den viktiga kompetensen som bibliotekarier besitter. Glömmer man detta kan det leda till ett förlorat djup i verksamheten, att den riskerar att bli ytlig. Studieresan till Storbritannien gav oss många nya tankar och idéer som vi tar med oss i vår dagliga verksamhet på Malmö Stadsbibliotek. Precis som på Seven Stories vill vi låta litteraturen stå i centrum för allt vårt arbete, vi vill att berättandet ska genomsyra verksamheten och vi vill att barnens fantasi ska få utrymme att flöda fritt på vår barnavdelning! Vi blev inspirerade att hitta nya sätt att låta vägen till lärandet vara lustfylld. Böcker fyller en viktig roll i barns utveckling, och vår roll som barnbibliotekarier är att se till att böckerna når fram till sina läsare. På Seven Stories arbetar man dagligen med att på olika sätt låta barn växa med hjälp av litteraturens kraft. Jenny Funestad och Kristina Wihlney