Bedömning av delprov B

Bedömning av delprov B Bedömning av muntlig framställning är en krävande uppgift. Talets flyktighet är en komplikation; en annan är uppgiftens komplexitet. Det gäller för bedömaren att snabbt ta ställning till en rad olika bedömningsaspekter och att dessutom bedöma anförandet som en helhet. Bedömningen sker utifrån en bedömningsmatris, som kopieras och används vid bedömningen. Läraren kan stryka eller kryssa för de krav nivåer som eleven uppfyller. På sidorna 74 81 finns kommentarer till matris erna med exempel som utförligare förklarar matrisens budskap. Under själva anförandet kan de bedömande lärare som så vill föra anteckningar med hjälp av noteringsunderlaget på sidan 73. Detta är uppbyggt av nyckelord från bedömningsmatriserna och det rymmer gott om plats för lärarens egna anteckningar. Tanken är att läraren gör noteringar om de aspekter som hon eller han tycker är relevanta. Det kan till exempel vara citat från elevens anförande, enstaka nyckelord som beskriver anförandets innehåll eller bedömningar av enskildheter eller helheten, exempelvis bra eller C. Sambedömning Bedömningen kan också göras mer tillförlitlig genom sam bedömning dåtvå eller flera bedömare för varje anförande engageras. Sambedömningav delprov B kan ske på följande sätt. Sambedömande lärare sätter först var sitt betyg och därefter jämförs de olika betygen samt jämkas samman så att båda eller alla bedömarnablir överens. Elevernas framföranden spelas in, så att bedömare 2 och eventuellt 3 kan göra sin bedömning i efterhand. Därefter jämförs betygen och jämkas samman enligt ovan. Bedömning av videoinspelade anföranden. Inspelning av muntliga anföranden inför bedömningen är inte en metod provgruppen självklart rekommenderar. Ett muntligt anförande ingår i en viss situation. För största möjliga validitet bör också bedömningen ske i den aktuellasituation en med såväl talare som åhörare och bedömare närvarande. Bedömning som görs vid upprepade videouppspelningar motsvarar inte självklart en bedömning som görs i nuet vid det egentliga framförandet. Risken finns att den inspelade bedömningen blir miss visande genom att publik reaktionerna utelämnas från helhetsbedömningen och att sådana smärre detaljer som kan verka försumbara vid ett verkligt framförande får orimliga proportioner. II

kopieringsunderlag delprov b till läraren svenska 3 Bedömningsmatris delprov B svenska 3 Elevens namn: F E C A Innehåll Eleven formulerar en tes inom temat och ger välgrundade argument till stöd för den. Argumentationen är fokuserad, välgrundad och varierad. Argumentationen är slagkraftig, t.ex. genom att tesen görs angelägen med en bakgrund eller att motargument behandlas på ett effektivt sätt. Disposition och sammanhang Anförandet har inledning, tes, argument och avslutning. Anförandet är anpassat till det givna tidsomfånget, dvs. ca 3 7 min. Dispositionen är välgjord. Anförandet är anpassat till det givna tidsomfånget, dvs. ca 3 7 min. Inledningen är effektfull och intresseväckande och anförandet avslutas på ett skickligt sätt. Anförandet är anpassat till det givna tidsomfånget, dvs. ca 3 7 min. Språk och stil Språket är anpassat till situationen, dvs. relativt ledigt men ändå tillräckligt formellt för ett anförande. Språket är väl anpassat till situationen, dvs. tydligt och klart med passande stilfigurer. Språket är effektfullt, t.ex. genom väl valda stilfigurer. Framförande Framförandet sker med viss säkerhet. Eleven etablerar viss åhörarkontakt med hjälp av röst, blick och övrigt kroppsspråk. Ev. presentationstekniskt hjälpmedel hanteras så att informationen når fram. Eleven använder passande kroppsspråk och röst. Ev. presentationstekniskt hjälpmedel stöder och tydliggör anförandet. Framförandet sker med säkerhet. Eleven har god kontakt med åhörarna. Ev. presentationstekniskt hjälpmedel är väl integrerat i anförandet. Helhetsbedömning Eleven använder med viss säkerhet retoriska verkningsmede l såsom ethos, logos och pathos. Anförandet är anpassat till kommunikationssituationens syfte att övertyga åhörarna i en fråga inom temat. Eleven använder med säkerhet retoriska verknings medel såsom ethos, logos och pathos. Anförandet är väl anpassat till kommunikationssituationens syfte att övertyga åhörarna i en fråga inom temat. Eleven använder med säkerhet och på ett effektfullt sätt retoriska verkningsmedel såsom ethos, logos och pathos. Anförandet är retoriskt skickligt vad gäller innehåll, disposition, språk och framförande. Delprovsbetyg F E D C B A Mindre typsnitt anger att kravet är en upprepning från närmast lägre nivå. III

kopieringsunderlag delprov b till läraren svenska som andraspråk 3 Sva3 Bedömningsmatris delprov B svenska som andraspråk 3 Elevens namn: F E C A Innehåll Eleven formulerar en tes inom temat och tesen stöds av exempel och argument. Innehållet är anpassat till åhörarna. Argumenten är välgrundade. Argumentationen är slagkraftig, t.ex. genom att tesen görs angelägen med en bakgrund eller att motargument behandlas på ett effektivt sätt. Disposition och sammanhang Anförandet har inledning, tes, argument och avslutning. Anförandet är anpassat till det givna tidsomfånget dvs. ca 3 7 min. Dispositionen är välgjord. Anförandet är anpassat till det givna tidsomfånget dvs. ca 3 7 min. Inledningen och avslutningen bidrar till att göra anförandet övertygande. Anförandet är anpassat till det givna tidsomfånget dvs. ca 3 7 min. Språk och stil Ordförrådet, uttalet och den grammatiska behärskningen begränsar kommunikationen endast i undantagsfall. Ordförrådet, uttalet och den grammatiska behärskningen begränsar kommunikationen endast i undantags fall. Ordförrådet, uttalet och den grammatiska behärskningen begränsar inte den muntliga kommunikationen. Anförandet innehåller passande stilfigurer. Framförande Eleven etablerar viss åhörarkontakt med hjälp av röst, blick och övrigt kroppsspråk. Ev. presentationstekniskt hjälpmedel används på ett relevant sätt. Eleven använder olika strategier, som t.ex. kroppsspråk, betoning eller pauser, som ökar publikkontakten. Ev. presentationstekniskt hjälpmedel används på ett relevant sätt. Betoning och intonation används för att framhäva nyanser. Ev. presentationstekniskt hjälpmedel används på ett relevant sätt. Helhetsbedömning Eleven använder på ett enkelt och relevant sätt retoriska grepp såsom ethos, logos och pathos. Eleven använder på ett relevant sätt retoriska grepp såsom ethos, logos och pathos. Eleven använder på ett relevant sätt stilfigurer samt retoriska grepp såsom ethos, logos och pathos. Anförandet är till viss del anpassat till kommunikations situationens syfte att övertyga åhörarna i en fråga inom temat. Anförandet är anpassat till kommunikationssituationens syfte att övertyga åhörarna i en fråga inom temat. Anförandet är retoriskt skickligt vad gäller innehåll, disposition, språk och framförande. Delprovsbetyg F E D C B A Mindre typsnitt anger att kravet är en upprepning från närmast lägre nivå. IV

kopieringsunderlag delprov b till läraren svenska och svenska som andraspråk 3 Noteringsunderlag delprov B Elevens namn: Tid: Innehåll tes argument Disposition och sammanhang inledning avslutning sammanhangssignaler Språk och stil anpassning till situationen stilfigurer Framförande kroppsspråk/röst åhörarkontakt Helhetsbedömning V

Kommentarer till bedömningsmatriserna Följande avsnitt innehåller kommentarer till bedömningsmatriserna och exempel på hur de har tolkats. Bedömningen av ett muntligt anförande innefattar både värdering av enskilda aspekter av anförandet, såsom Innehåll, och en helhetsbedömning av anförandet utifrån kommunikativ kvalitet. I matrisen för svenska som andraspråk finns det ingen progression mellan kravnivån för E och C avseende aspekten Språk och stil. Detta beror på kunskapskravens utformning. I syfte att ge läraren ett hanterligt bedömningsunderlag upprepas den lägre beskrivningen på C-nivå och markeras grafiskt genom mindre typsnitt. I de kommentarer som följer behandlas svenska 3 och svenska som andraspråk 3 parallellt. Den utprövning som exemplen hämtats ifrån behandlade temat medieteknik. Innehåll Anpassning till temat. Fokus i elevernas anföranden ska ligga på en fråga inom temats område. När det gäller vilka ämnen som kan godkännas finns goda möjligheter att tolka temat brett snarare än snävt, eftersom det primära syftet med uppgiften är att hålla ett argumenterande anförande och övertyga sin publik. Utprövningar av uppgiften har visat att en del av eleverna håller sig i utkanten av temat, men om valet av ämne på något sätt hör till temats område bör det accepteras. Om eleven dock helt lämnar temat bör anförandet inte godkännas. Tes och argument. Anförandet ska innehålla en tes som stöttas av utvalda argument. Tesen kan komma direkt i början eller längre fram i argumentationen, men det måste framgå vad eleven har för uppfattning i den fråga han eller hon har valt. Ett utredande resonemang om olika åsikter i frågan utan elevens eget ställningstagande är alltså inte godtagbart i denna uppgift. Det är en styrka i anförandet om tesen inte slår in öppna dörrar utan lämpar sig för argumentation. Argumenten ska stödja tesen och bör också utvecklas och bevisas. Kravet på välgrundade argument redan på E-nivå i matrisen för svenska innebär att argumenten ska vara någorlunda relevanta och hållbara. Detta krav kommer först på C-nivå i kunskapskraven för svenska som andraspråk vilket avspeglas i matrisen. I matrisen för svenska som andraspråk står det på E-nivå att tesen ska stödjas med exempel och argument, vilket innebär att det inte räcker med att bara räkna upp argument för tesen utan argumenten ska i viss utsträckning utvecklas och konkretiseras. Vid ovannämnda utprövning använde en elev en händelse som ett konkret exempel på fördelar med anonymitet på internet. Eleven berättade om en man som detaljerat avslöjade sina brottsliga planer i ett diskussionsforum och på så sätt kunde stoppas. Mannen skrev anonymt, men detaljerna avslöjade honom. En annan elev kom med förslag på vissa avgifter som kunde införas på internet. VI

På så sätt utvecklade han sitt argument att tidningar inte förlorar pengar på elektronisk nyhetsförmedling. På C-nivå i svenska ställs kravet att argumentationen ska vara varierad. I den klassiska retoriken talar man om ethosargument, som bygger på förtroendet för talaren eller andra auktoriteter, logosargument, det vill säga sakliga argument som riktar sig till åhörarnas förnuft, och pathosargument som vädjar till känslorna. En skicklig argumentation vädjar både till åhörarnas hjärta och hjärna och kravet innebär att elevens argument på denna nivå bör vara varierade, till exempel både logosargument och ethosargument. Ett exempel på varierad argumentation från utprövningen handlar om hur mycket bättre det är med tryckta morgontidningar än den digitala varianten. Eleven argumenterar sakligt att tryckta tidningar ger mer jobb i samhället, bland annat i tryckerier och med tidningsdistribution. Hans nästa argument är känsloladdat: tänk bara känslan av att hålla i en prasslande morgontidning och njuta den med en kopp kaffe. Flera elever i utprövningen hänvisar till sin personliga erfarenhet för att stärka sin argumentation. De använder alltså ethosargument. En flicka inledde sitt anförande, som handlade om fördelarna med smarttelefoner, med att beskriva sin egen förvandling från att ha varit som en sur 75-åring, misstänksam mot ny teknik, till en glad tonåring efter att ha fått en smarttelefon ett exempel som uppskattades av klasskamraterna. En annan elev använde också ethosargument, nämligen auktoritetsargument, när hon i sin argumentation mot användningen av läsplattor vid skrivinlärning visade en bild på utbildningsministern och citerade ett uttalande han hade gjort i frågan. På A-nivå för båda svenskkurserna ställs krav på att elevens argumentation ska vara slagkraftig. Eleven kan till exempel ge en bakgrund till sin tes och på så sätt göra den angelägen. Här gäller det för eleven att sätta in tesen i ett sammanhang som väcker intresse. Eleven kan till exempel förklara de aktuella förutsättningarna eller utgångspunkten för tesen. Vid den utprövning som exemplen är hämtade från argumenterade en elev för traditionell skrivundervisning med penna och papper i stället för med läsplattor. Hon inledde talet genom att först kort beskriva sin egen traditionella skriv inlärning och sedan ta upp ett aktuellt och omdiskuterat exempel från en kommun där läsplattor användes. På detta sätt blev tesen angelägen för åhörarna. En annan elev anknöt också till sig själv genom att berätta om hur han några dagar tidigare lyssnade på P1 i bilen och fick höra en psykolog som talade om hur en människa blir som en annan person när hon skriver anonymt på internet. Eleven argumenterade sedan emot detta och ansåg det motsatta, att människor kan vara sig själva i skydd av anonymiteten. Tesen annonserades alltså genom en vardaglig berättelse om hur talaren hade kommit på ämnet, vilket kunde intressera klasskamraterna. VII

Motargument. Många elever tar upp och bemöter motargument i sina anföranden. Om detta görs på ett övertygande sätt blir argumentationen slagkraftig. En argumentation kan fungera väl utan motargument men blir retoriskt skicklig när motargument nämns och bemöts. Talaren stärker sitt ethos och visar sig som en seriös talare när hon eller han tar upp eventuella invändningar mot tesen i stället för att sopa dem under mattan. Presentationen av motargumentet kan ske på olika sätt varav det enklaste är att tydligt deklarera att det just är ett motargument: Ett argument mot smartphones är. En elev introducerar skickligt motargumentet genom att vända sig till publiken: Men nu säger ni att det är billigare att läsa nyheterna digitalt. En annan elev tar upp ett motargument och bemöter det med en invändande fråga: Jag hittade en artikel av en Fredrik Granlund. Han säger: Nä, men problemet med anonymitet på internet är att det blir så otroligt mycket skitsnack. Men skitsnack, finns inte det i verkliga livet ändå? Källanvändning. Eleven uppmuntras att använda en eller flera källor i sin argumentation, och källorna anges i formuläret som eleven ger läraren före framförandet. Det finns ofta anledning att nämna källorna i anförandet, särskilt om de används för att underbygga ett argument, men någon detaljerad källhänvisning behöver inte göras muntligt. Källanvändningen ses i detta prov som en del av innehållet och nämns inte specifikt i bedömningsmatrisen. Avsaknad av angivna källor är inte i sig ett skäl att underkänna ett anförande. Disposition och sammanhang Disposition. För att godkännas bör anförandet vara strukturerat enligt retorikens grundmodell med en inledning som introducerar tesen, en huvud del där argumenten framförs och en avslutning som sammanfattar eller på annat sätt knyter ihop argumentationen. En enkel men effektiv inledning på E-nivå ges i följande exempel där eleven börjar med ett konstaterande och sedan presenterar sin tes: Egentligen handlar allt om att stå upp för sina åsikter och värderingar. Jag är emot anonymiteten på internet. Några krav på retorisk elegans finns inte på denna nivå utan tillkommer för de högre betygen. Mer slagkraftig argumentation har de elever som skapar förtroende i inledningen till exempel genom att få kontakt med publiken eller få dem att skratta. Många elever använder direkt tilltal, som i detta exempel: Mina vänner! Många här, ni håller nog med mig när jag säger att det inte alltid är så lätt att säga exakt vad man tycker i alla situationer. Ofta skapas i inledningen en känsla av att publiken och talaren har gemensamma erfarenheter: Alla här inne har någon gång ätit en härlig frukost tillsammans med en dagsfärsk morgontidning. I detta anförande bygger eleven också upp ett starkt engagemang med roliga liknelser och avslutar med en appell: Så kom ihåg det, papperstidningar är det som gäller! En sådan välgjord disposition motsvarar kraven för nivå C. En elev från den aktuella utprövningen argumenterar om de socialamediernas betydelse för den arabiska våren men har en alldeles för VIII

lång inledning där han med flera detaljerade exempel beskriver de olika revolutionerna innan han kommer fram till de sociala medierna. Detta kan accepteras på E-nivå men uppfyller inte C-nivåns krav på en välgjord disposition vilket också innebär att det ska finnas balans mellan de olika delarna. Sammanhang. Tydliga sammanhangssignaler underlättar för åhörarna och visar på retoriska kunskaper. Vanliga exempel från utprövningen är för det första, för det andra, avslutningsvis, till sist och sammanfattningsvis. Metatext är text där författaren kommenterar sin egen text för att visa hur olika delar hänger ihop eller förklarar hur hon eller han förhåller sig till texten. Ett argumenterande anförande där eleven kommer med korta kommentarer som förtydligar innehåll och struktur är väl anpassat till syftet att övertyga eftersom metatexten ökar åhörarnas förståelse. Metatext är en kvalitet och ett tecken på en välgjord disposition även om inte metatext är ett krav gällande aspekten Disposition och sammanhang. Eleverna har framför allt använt metatext i inledningar för att förklara innehåll och struktur i anförandet och i avslutningar för att sammanfatta eller understryka det viktigaste. En elev säger till exempel i sin inledning, efter att först kort ha presenterat fördelar med internet: Men vad jag ska tala om i dag är att internet har fört med sig en del saker som inte är bra. Jag tänker först och främst på. En annan elev avslutar sitt tal med följande ord: Om jag nu sammanfattar kort så har alltså pennan gett oss glädje, pengar, vänskap, kunskap och handelsrelationer och därför tycker jag pennan är den absolut viktigaste uppfinningen som vi någonsin kommit på. Ibland finns också metatext inne i talen som exempelvis Som jag tidigare sagt eller Och nu kommer mitt viktigaste argument. Tidsanpassning. Anförandet ska vara kort, cirka 5 minuter. Utprövningen har visat att mycket korta anföranden på omkring 3 minuter ändå kan räcka till för att klara uppgiften om anförandet har struktur och koncentration. I ännu kortare tal hinner inte eleven ge tillräckligt utvecklade argument för att anförandet ska godkännas. Alltför långa anföranden kan göra att syftet att övertyga åhörarna misslyckas eftersom de kan tröttna på all information. Anföranden från omkring 3 minuter till omkring 7 minuter bedöms som godkända. Språk och stil Kommunikationssituationen. I både svenska och svenska som andraspråk bedöms språket främst ur kommunikativ synvinkel. I svenska ska språket enligt kunskapskraven redan på E-nivå vara anpassat till kommunikationssituationen, vilket vid ett anförande innebär att språket är relativt ledigt så att publiken känner att talaren verkligen riktar sig till dem. Språket ska dock vara tillräckligt formellt för ett anförande. Eleven får inte bli alltför informell med exempelvis för många slanguttryck och svordomar. Ett sådant språk stjäl uppmärksamhet från innehållet och kan göra talaren mindre trovärdig. IX

Kunskapskraven i svenska som andraspråk på E-nivå är något lägre. Där ska anförandet till viss del vara anpassat till mottagarna. Den muntliga kommunikationen måste dock fungera: Ordförrådet, uttalet och den grammatiska behärskningen begränsar endast i undantagsfall den / / muntliga kommunikationen. Ett anförande på E- och C-nivå i svenska som andraspråk kan få innehålla någon språklig oklarhet där talaren inte når fram till publiken, men på A-nivå accepteras inte detta. Där ska språket inte begränsa kommunikationen. Stilfigurer. På C-nivå ska eleven i svenska använda passande stil figurer. Termen stilfigurer är en konkretisering av kunskapskravens termer retoriska verkningsmedel (sv) och stilistiska grepp (sva). I svenska som andraspråk ställs kravet på passande stilfigurer på A-nivå eftersom kunskapskraven först där anger att eleven ska använda stilistiska grepp. Det finns många olika stilfigurer som eleverna kan använda i sina anföranden. Det viktiga här är att läraren bedömer effekten av stilfigurerna i anförandet och inte bara prickar av att eleven har använt någon stil figur. Utprövningar har visat att stilfigurer ofta används och eleverna verkar finna ett nöje i att hitta på passande exempel. Bildspråk och liknelser. Vanligast är bildspråk och framför allt liknelser. Ett exempel på en enkel men passande stilfigur är liknelsen man flyter med strömmen och håller med, som en död fisk ungefär använt av en elev om människor som inte törs stå för sina åsikter. Man flyter med strömmen är en metafor och så vanlig att den är en kliché, men uttrycket piggas upp med tillägget som en död fisk ungefär vilket gör att stilfiguren är väl anpassad till argumentationen. Ett effektfullt och roligt exempel på bildspråk användes av en elev som argumenterade för tryckta morgontidningar i stället för digitala. Han menade att om man gick över till den digitala varianten vore det som att spotta Gutenberg och hela boktryckarkonsten i ansiktet. Upprepning. Stilfiguren upprepning bidrar till syftet att övertyga genom att innehållet förtydligas och görs effektfullare: Jag säger nej, jag säger nej, jag säger e-boken kan inte ersätta den tryckta boken. Upprepning med hjälp av synonymer, så kallad variation, är också elegant. Dramatisering. En del av eleverna använder dramatisering, det vill säga de lägger in repliker där de med ändrad röst härmar olika personer i sina anföranden. Det är ett effektfullt retoriskt knep som ger liv åt talet. Eleverna i utprövningen har till exempel gett påstådda meningsmotståndare lite gnällig röst för att ta udden av motargumenten. Antites. En passande stilfigur, som är vanlig i elevanförandena, är antitesen. Flera elever kontrasterar till exempel livet med den gamla tekniken mot livet nu med den nya. En väl genomtänkt antites i avslutningen är effektfull och kan skapa ett starkt engagerande slut på anförandet. Retorisk fråga. En annan vanlig stilfigur är den retoriska frågan. Eleven kan ställa retoriska frågor till publiken, vilket skapar kontakt och engagemang eller frågor till sig själv vilket tydliggör resonemanget X

som framförs. En elev upprepade retoriskt då och då under anförandet Och vad är det för fel med det? vilket var effektfullt. Effektfullt språk. Väl valda stilfigurer ger ett effektfullt språk, vilket är ett krav för A-nivå i svenska. Andra sätt att få språket effektfullt är att till exempel utnyttja ordval, ordföljd, meningsbyggnad och meningslängd. Om eleven omsorgsfullt har utnyttjat språkets möjligheter bidrar det till en slagkraftig argumentation. Framförande Ethos. En stor del av talarens ethos, förtroende, skapas i framförandet, och en talare som inte försöker få kontakt med åhörarna får inte hellerderas förtroende. Krav på att etablera viss åhörarkontakt finns redan på E-nivå i matriserna för båda svenskämnena. Detta kan till exempel vara att eleven tittar på åhörarna men kanske inte på andra sätt stärker kontakten med dem. Elever som utan att titta upp läser innantill ur sitt manus bör alltså inte godkännas eftersom de inte etablerat någon kontakt med publiken. Formuleringen etablera viss åhörarkontakt finns i kunskapskraven för svenska 3 och motsvaras i kunskapskraven för svenska som andraspråk 3 av formuleringen som till viss del anpassats till texttyp och mottagare. Talarens utstrålning och publikkontakt skapas till stor del av rösten och kroppsspråket. På C-nivå i svenska kommer kravet på passande kroppsspråk och röst, det vill säga att de ska stämma med talarens budskap och kommunikationssituationen. På C-nivå i svenska som andraspråk uttrycks detta med att eleven bör använda olika strategier, som t.ex. kroppsspråk, betoning eller pauser. Utprövningar har visat att framförandet är svårt för flera elever som är ovana vid muntliga anföranden. De blir nervösa och kanske rädda för publiken, för stela i sitt kroppsspråk och lite darriga på rösten, talar för snabbt och flackar med blicken. Trots att de ofta har en utmärkt argumentation blir inte anförandet väl anpassat till syftet eftersom åhörarna inte övertygas av ett alltför osäkert framförande. På A-nivå i svenska krävs att framförandet sker med säkerhet och att eleven har god kontakt med åhörarna. Ett tecken på säkerhet är när eleverna vågar använda humor och får respons av publiken för detta. För att något ska bli roligt krävs förutom sakinnehållet rätt tonfall, pausering, mimik med mera. En elev fick publikens sympati genom att humoristiskt skoja om sig själv: Om man, som jag, är lite klumpig och spiller ut sitt kaffe en gång i månaden är det dumt att göra det över en ipad. Kontakt med åhörarna sker förutom med blick och kroppsspråk även med rösten och direkt tilltal. En del elever i utprövningen hälsar på publiken i början och så att säga bjuder in dem till ett samtal: Mina vänner!, Hej och välkomna allihop. Direkta frågor till publiken ställs: Hur många här läser bloggar?, Har ni någon gång tänkt på hur många böcker ni tar med er till skolan? En elev anspelar på ett tidigare anförande och tilltalar den eleven direkt: Kunskapen kommer att bevaras till dess att boken förstörs, vilket faktiskt kan hända, Kalle. Detta är ett improviserat tillägg i anförandet som tyder på säkerhet i situationen. XI

På A-nivå i svenska som andraspråk krävs att Betoning och intonation används för att framhäva nyanser. Det innebär att eleven har förstått att rösten kan fungera som ett redskap för att visa till exempel stämningar och känslor och använder rösten på ett så nyanserat sätt att åhörarnas intresse fångas. Presentationstekniskt hjälpmedel. Användning av presentationstekniskt hjälpmedel är frivilligt. Om en elev som följer ämnesplanen i svenska väljer att använda sådant ska användningen bedömas på alla tre nivåerna i enlighet med kunskapskraven. På E-nivå ska det eventuella presentationstekniska hjälpmedlet hanteras så att informationen når fram. Om eleven exempelvis använder sig av ett bildspel bör alltså detta vara tydligt och sambandet mellan vad som sägs och det som visas på bilderna ska vara klart. För nivå C är kravet att eventuellt hjälpmedel stöder och tydliggör anförandet. Här ställs större krav på att hjälpmedlet verkligen gör anförandet bättre, mer tydligt än utan hjälpmedel. På A-nivå skärps kraven ytterligare då det eventuella hjälpmedlet ska vara väl integrerat i anförandet. Det innebär att hjälpmedlet används så att det till exempel stilmässigt överensstämmer med anförandets innehåll och språk. Bilder kan också bli väl integrerade i ett anförande genom att talaren matar fram dem på ett sätt som gör att tal och bild samspelar väl. I svenska som andraspråk finns här bara ett krav på E-nivå: Det eventuella presentationstekniska hjälpmedlet ska användas på ett relevant sätt, det vill säga det ska passa till anförandets innehåll. Helhetsbedömning Helhetsbedömningen görs med särskilt fokus på anförandets kommunikativa kvalitet eller situationsanpassning, det vill säga hur väl innehåll, form och framförande passar den aktuella kommunikationssituationen och dess syfte att övertyga klasskamraterna om den valda tesen. Även elevens användning av de retoriska verkningsmedlen inkluderas i helhetsbedömningen. Syftet att övertyga publiken innebär att eleven får visa sin förmåga att använda sig av retoriska verkningsmedel, en term som används i ämnesplanen i svenska 3. I planen för svenska som andraspråk 3 används i stället retoriska grepp, vilket i provets tolkning är synonymt med retoriska verkningsmedel. De retoriska verkningsmedlen eller greppen är ethos, i korthet att övertyga genom att skapa förtroende för talaren hos publiken, logos, att övertyga genom ord och tanke, och pathos, att övertyga genom att skapa engagemang och känsla hos publiken. Även stilfigurer, såsom anafor, stegring och retorisk fråga, räknas till de retoriska verkningsmedlen eller greppen. Den kommunikativa kvaliteten är emellertid inte något som bedöms enbart vid helhetsbedömningen, utan denna kvalitet är aktuell vid var och en av de aspekter som bedöms. Innehållets kvalitet avgörs till exempel av hur väl detta förmår fylla anförandets syfte att övertyga publiken och hur väl det passar publikens förkunskaper. Kvaliteten på disposition och sammanhang i anförandet avgörs av hur dessa aspekter underlättar för XII

åhörarna, klasskamraterna, att ta till sig innehållet. Språkets kvalitet är också det en fråga om hur väl detta passar kommunikationssituationen, exempelvis om eleven förmår lösgöra sig från manus och tala ledigt utan att förlora den stringens som kan krävas vid förberett talande. Att framförandets kvalitet är kommunikativ till sin natur är mycket tydligt, eftersom denna bedömningsaspekt beskriver hur väl eleven lyckas nå fram till publiken via röst, kroppsspråk och presentationstekniska hjälpmedel. Utifrån en förlaga av forskaren Cecilia Olsson Jers kan matrisens aspekter illustreras så som i modellen i marginalen. Varje aspekt bedöms utifrån hur den fungerar i kommunikationssituationen och aspekterna tillsammans utgör anförandets kommunikativa kvalitet. Därför väger matrisens sista ruta, Helhetsbedömning, tyngst vid avgörandet av elevens delprovsbetyg. Kommunikativ kvalitet Innehåll Disposition och sammanhang Språk och stil Framförande Delprovsbetyg Delprovsbetyget sätts genom en sammanfattning av de olika bedömningsaspekterna. Fokus i denna sammanfattning ska vara anförandets kommunikativa kvalitet, det vill säga hur väl anförandet fungerar i kommunikationssituationen. Är anförandet till viss del anpassat, anpassat eller väl anpassat till syftet att övertyga? Retoriken är ett redskap som talaren använder för att nå målet att övertyga. En analys av hur eleven har lyckats med ethos, pathos och logos är en naturlig del i den sammanfattande bedömningen. Vad i anförandet stärker eller försvagar elevens ethos? Exempel på sådant som stärker är god publikkontakt, säkerhet i framförandet och väl underbyggda argument. Läraren bör ställa sig liknande frågor om logos och pathos. En retoriskt skicklig elev som kan knepen och når fram till publiken bör få högsta betyg. Delprovsbetygen E, C och A ges om samtliga aspekter i matrisen uppfyller kraven för respektive nivå. För delprovsbetyg D ska kraven för nivå E vara uppfyllda för samtliga aspekter och dessutom kraven för nivå C till övervägande del. För delprovsbetyg B gäller att samtliga aspekter i matrisen ska nå kraven för nivå C och dessutom ska anförandet till övervägande del motsvara kraven för nivå A. Ett anförande som motsvarar kraven för C-nivå beträffande aspekterna Innehåll och Disposition och sammanhang, men bara når kraven för E-nivå för aspekterna Språk och stil samt Framförande kan vara svårbedömt. Ska den eleven ges delprovsbetyget E eller D? I sådana fall får raden Helhetsbedömning i matrisen fälla avgörandet. Om formuleringen på C-nivå beskriver anförandet som helhet bättre än formuleringen på E-nivå, ges prestationen delprovsbetyget D. I annat fall stannar delprovsbetyget på E. Samma resonemang kan användas vid avvägningen mellan delprovsbetygen C och B. XIII