PRATRÖR FÖR S:T OLOFSSKOLAN årg.12 nr 35 24. 05.2013

PRATRÖR FÖR S:T OLOFSSKOLAN årg.12 nr 35 24. 05.2013

Läsårets sista Olof! Javisst, ett läsår går verkligen snabbt, åtminstone ur en till åren kommen lärares perspektiv. Och även min enkla matematik säger då att en period går förstås ännu snabbare men den hinner ändå inrymma mycket. Våren var trög i naturen men det kan lätt ha lett till att arbetet i skolan löpte bra undan. Vi har därför många kulturella (hit räknas också idrotten) och halvkulturella upplevelser att presentera och kanske något annat också. Vi har t.ex. haft orsak att skriva flitigt och därmed oftast ta ställning. Bioupplevelserna har för det första varit flera: åk9 följde intresserat med Berättelsen om Pi, medan åk7 fick se The Croods. Likaså har vissa elever från skolan haft glädjen att besöka vänskolor utomlands, då både Tyskland och Frankrike haft nobla Sossen- gäster. En större trupp elever deltar också i storsatsningen Skolmusik, varifrån vi har en solig rapport. Också träningarna inför Stafettkarnevalen har i år varit tämligen organiserade; få se om vi vågar vänta flera framgångar än tidigare? Matcupen, dvs. en hela Norden omfattande mattetävling, lockade åter vår skola till deltagande. Dessutom har två elever avancerat i en ekonomisk riksomfattande tävling och även där rönt framgångar. Och så har vi varit väldigt kreativa. Nu har skolan en maskot, som visserligen ännu saknar namn, men har haft sitt första offentliga framträdande i samband med att Miljögruppen gör en video. Ett samarbete med Stadsbibban resulterade i en väggtavla på ca 5 x 3 meter till påseende hela maj, just i stadens huvudbibliotek! I slöjdklubben har ett antal killar byggt och provflugit sina glidflygplan. Några dryftande, välskrivna uppsatser tangerar områden som vår tro, vårt mobilberoende och vårt samvete. Kvar har vi ännu prao-presentationer, bokrecensioner, lite intervjuer och Erikvallabesök. Och förstås uttalar sig föräldrarna även den här gången: Nu får vi en kommentar från festen i mars och så fanns det i samma månad möjlighet att som förälder provsmaka skolmaten. Men hur skall man egentligen avsluta ett Olof-förord för att applåderna skall regna och ni i skolkorridoren skall komma emot mig och visa give me five eller visa tummen upp? Som jag senast skrev har inte mina sånger och dikter uppskattats värst mycket. Åtminstone har jag inte sett av några recensioner. Så försökte jag mig på en vits, men vissa elever bad mig förklara den, för de såg ingen vitsighet i den!!! Fel genrer än så länge? Jag gör därför ännu ett desperat försök med en sorts ordlek, som stöds av mina planscher: Det var två intelligenta, samhällsintresserade elever (inte från vår skola) som ivrigt stod och diskuterade kommunismen. Den ena var för medan den andra var hårt emot. De gestikulerade och gav hela sitt jag för att utgå med segern. De kom snart så långt att de började gå in på den närmaste kamratkretsen och bedöma kompisarna: - Men Pelle är ju antikommunist, sade han som ivrade för kommunister - Skit samma, sade kommunistmotståndaren, alla kommunister är likadana, också antikommunisterna. Ja, vad kallas det här? Jo, semantik, dvs. betydelselära (någonting mycket, mycket viktigt!) Titta fast på några av de nya, bifogade Sossengossen-planscherna: Trevlig sommar! Kenneth

Berättelsen om Pi Alla vi nior fick för en liten tid sedan gå på bio för att se filmen som vann fyra Oscars: Berättelsen om Pi. Först hade vi lite trubbel med tekniken men sedan fick vi en ännu bättre upplevelse i 3D. Filmen baserar sig på en bok med samma titel och är regisserad av Ang Lee. Filmen börjar med att en författare, som behöver inspiration till en ny bok, besöker Pi. Han berättar att han hört att Pi har en berättelse som får honom att tro på Gud. Pi börjar berätta om sitt liv som började i Indien i staden Pondicherry. Författaren tror att Pis pappa var en matematiker men i verkligheten har han fått sitt namn efter en fransk pool med namnet Piscine Molitor. Pi blev retad i skolan på grund av sitt ovanliga namn så han förkortade det till Pi. Pis familj ägde en djurpark men de måste sälja alla djur och flytta till Kanada. Under resan till Kanada hamnar båten i en storm och sjunker. Pi hinner rädda sig själv i en livräddningsbåt men resten av hans familj och nästan alla djur dör. Efter att stormen lugnat märker Pi att han hamnat i båten med en zebra, hyena, orangutang och tiger. De klarar sig några dagar men sedan dödar hyenan orangutangen och zebran, och tigern dödar hyenan. Nu är Pi ensam med tigern Richard Parker. Han försöker överleva svåra omständigheter och till slut börjar tigern lita på Pi. En dag kommer de till en ö. Ön är som paradiset men sedan visar det sig att den är köttätande. Pi och Richard Parker hinner dock rädda sig och är tillbaka ute på havet i båten. Till slut kommer de fram till Mexikos kust där Pi blir räddad och tigern försvinner. Efter den dagen ser Pi aldrig mer tigern. Två män från ett försäkringsbolag kommer och träffar Pi på sjukhuset. Pi berättar sin berättelse om veckorna på havet med tigern. De två männen vill höra en mer realistisk berättelse så Pi berättar en story där orangutangen är hans mamma, zebran en sjöman, hyenan skeppets äckliga kock och tigern han själv. När Pi är klar frågar han av författaren vilken story han föredrog och svaret blir den med tigern. Pi visar en rapport som försäkringsmännen skrivit. Där står att Pi klarat sig i en båt på havet med en vuxen tiger i 227 dagar. De har alltså också valt storyn med tigern. I slutet visas hur Pi och författaren äter middag tillsammans. Filmen hade fina effekter som blev ännu bättre när den var i 3D. Den var intressant och annorlunda så den gav trevlig omväxling. Pi var en inspirerande huvudperson. Handlingen i filmen var ganska enkel men man måste ändå tänka själv eftersom slutet inte gav alla svar man behövde. Filmen gick ibland lite långsamt framåt men den var ändå intressant. Man förstår verkligen varför filmen vann så många pris. Emma, Emelie och Ida i 9b

Spelberoende hur farligt är det? Datorspel har under de senaste åren blivit mera och mera populära. De olika spelgenrerna ger nöje åt alla åldrar. Fastän spelen ger mycket nöje till massvis med människor medför det ett problem: spelberoende. Jag kan av personlig erfarenhet berätta att det inte är så ovanligt att man känner sig dragen till ett visst spel. T.ex. då det just kommit ut ett nytt spel på marknaden kan man kanske bara tänka på det. Skillnaden mellan detta och verkligt spelberoende är att det här beskrivna dör ut efter några dagar medan spelberoende kan vara i åratal. Men vad är det riktigt som leder till att människor, speciellt unga män, inte kan motstå att sitta 12 h per dag vid datorn, bara för att göra sin virtuella karaktär starkare? Studier har visat att orsaken till att människor spelar spel, inte bara datorspel, är för att de vill känna som om de har lyckats uppnå något mål. Detta leder sedan till att vissa personer bara vill uppnå sina mål i ett spel hellre än riktiga livet. Studier har också visat att en del av de som är hårt spelberoende tycker att de på något sätt misslyckats i riktiga livet. Därför börjar de söka sig till online spel där målen är lätta att nå och människorna runt omkring en är likadana som en själv. Såklart betyder det inte att bara för att du är spelberoende så känner du att du misslyckats med livet. Det finns nog andra orsaker varför man spelar, t.ex. är den vanligaste orsaken tidsfördriv och avslappning. I mitt tycke är det nog bättre att man slappnar av genom att t.ex. döda virtuella drakar än att dricka alkohol, så länge man själv kan reglera speltiden. Enligt mig är datorspel en bra avkoppling så länge man håller sig själv under kontroll och inte sätter spelen före skolan, familjen och vänner. Det finns visserligen såna olycksfall som när en ung man spelade i 3 dygn och dog sedan p.g.a. en hjärtattack. Detta är dock bara ett engångs fall och är inte vanligt. Flera människor än så dör t.o.m. av idrottsöveransträngning! Slutsatsen är alltså, att spel är bra så länge man själv har kontroll över det. Spelberoende är inte heller riktigt ett val, utan kanske mera ett lätt hjälpmedel mot depression eller något annat psykiskt tillstånd. De som lider av spelberoende borde alltså få hjälp. Visserligen tycker jag inte att man skall börja sätta värst mycket pengar på detta, utan att man mera skall tänka på att det inte är så lätt att skaffa ett liv. Jeremia Sjöblom 9e

Posankkas äventyr på de sju haven Vår klass 8d lyckades komma till inhemska semifinalen i den nordiska matematiktävlingen MatCup. Meningen med tävlingen är att klassen gör ett projekt om det givna temat. Det var två klasser från vår skola som skulle ha kommit till semifinalen men reglerna tillåter bara att en klass per skola kan delta i semifinalen. Vår klass och 8e hade fått samma poäng så lärarna bestämde sig för att dra lott. Vi valde att göra ett projekt om havsfenomen. Vi valde fem stycken: havsnivåns höjning, vattenvirvlar, tsunamis, havsströmmar och olika föremåls sjunkningshastighet. Klassen delade sig i fem grupper och började forska om sitt fenomen. Vi fick idén att sammandra projektet med hjälp av Posankka. Posankka uppträdde i varje fenomen på ett eller annat sätt. Därifrån fick vårt projekt sitt namn: Posankkas äventyr på de sju haven. Vi jobbade med projektet runt en månad och fick till slut den ca 20 sidor långa rapporten klar. Planering av logo Fyra elever blev valda som representanter för klassen i Vasa. Där skulle vi vara med i en problemlösningsstafett, bygga upp utställningen och presentera vårt projekt till domarna och de andra tävlande. Tåget startade till Vasa klockan sju på torsdag morgon. När vi anlände till Åbo Akademis utrymmen i Vasa började vi genast bygga upp utställningen och gick lite runt och tittade vad de andra skolorna och klasserna hade gjort. Klockan ett skulle problemlösningsstafetten börja. Efter att vi hade försökt klura ut de olika problem som vi fick i en och en halv timme, gick vi på en kort utfärd till havet där vi jobbade med lite mera problemlösning. Efteråt fick vi pannkaka. På kvällen började presentationerna. Det var tolv olika klasser i tävlingen så det tog en tid före alla hade fått hålla sin presentation. Som tur hade vi en kort paus i mitten av presentationerna. Efter att alla hade presenterat sitt och ätit middag var det tid att utannonsera vilka som kommit med i finalen. Det var tre matematikklasser som kom vidare. Klockan började vara mycket och vi började förflytta oss till vår övernattningsplats. På morgonen gick vi tillbaka till Åbo Akademis utrymme där vi skulle följa med finalen. Klassen som vann tävlingen fick ett penningpris och rätten att delta i den nordiska finalen. Vi hade lite överlopps tid före tåget skulle åka. Snäll som Kim är gav han oss lov att utforska Vasa centrum. Efter en timme eller så satt vi på tåget på väg hemåt. Glada och belåtna över att ha fått vara med i tävlingen. Peik Sauso 8d Presentation Brainstorming

Vår resa till Tyskland Det var åter dags för elever från både Luostis och Sossen (sammanlagt omkring 35) att få åka på den omtalade resan till Wilhelmshaven. Vi startade 8.4 från Luostarivuori skolan mot hamnen, där vi tog båten till Stockholm. Vi var tidigt på morgonen i Stockholm, därifrån vår resa fortsatte med buss mot Tyskland. Vi anlände samma dag men först 23-tiden på kvällen till Wilhelmshaven. Bussresan räckte alltså ca.16 timmar, men det skulle snabbt visa sig att det var den värd! Där framme väntade våra fosterfamiljer, och de tog oss genast till sina hem. Nästa morgon var det en tidig väckning för att hinna till skolan. Flera av eleverna bodde längre bort från Wilhelmshaven, några av dem tog t.o.m. tåg till skolan. Vi deltog med tyskarna i deras timmar. Efter det hade vi brainstorming med bara finska elever, där diskuterade vi hur det hade gått i fosterfamiljerna efter den första natten. Alla verkade nöjda och ingen klagade på någonting under hela besöket Vi märkte snabbt att skolans regler var mycket strängare än våra, t.ex. mobiltelefonen och annan elektronik fick inte vara framme under skoldagen. Andra skillnader fanns också, wc:n kostade 5 cent, men där fanns hårspray mm. som man fick använda. Likaså kostade maten, ifall man ville äta av den annars hade man egen mat med sig. Fredagen den 12.4 blev det utfärd till Bremenshaven. Där besökte vi muséet, Deutsches Auswanderer Haus. Museet handlade om den tyska immigrationen till Amerika. Veckoslutet spenderades med fosterfamiljen och då hade förstås alla gäster lite olika program men också nu var vi alla nöjda. Vi åkte till Bremen med våra finska vänner och deras utbyteselever. På måndagen åkte vi till Holland där vi shoppade hela dagen. Sista kvällen gick alla elever ut och äta till Bonnie s diner. Hemresan startade klockan 8 på onsdagen från skolan, där vi tog farväl av våra fina värdar. Vi stannade på vägen i Hamburg, där vi åt och shoppade lite till. Sedan fortsatte resan mot Helsingborg i Sverige där vi övernattade i Scandic Hotellet. På morgonen startade vi mot Stockholm där vi tog båten över till Åbo. Vi var hemma den 19.4 tidigt på morgonen. Resan var en otrolig upplevelse! Under resan fick vi många nya vänner, både tyska och finska. Vi rekommenderar att alla som har möjligheten att åka på just den här resan skall ta vara på chansen! Ada Öhman, Michelle McCracken 9E I båten på hemresan ännu pigga!

Min prao som vaktmästare Vaktmästarens yrke är mångsidigt och roligt. Detta fick jag lära mig under de två dagarna då jag var på prao på musikinstitutet. Musikinstitutet är inte en så typisk arbetsplats för en vaktmästare för arbetstiderna är konstiga. Eftersom att de flesta människor som är aktiva där är ungdomar, så kan de ju inte komma före ungefär kl. 15, för de har skola till dess. Så vaktmästaren Jari började sin dag först 14.30. På eftermiddagarna hann han också någon gång gå på konserter i huset, för den största rusningen är vid sextiden. Till hans typiska arbetsuppgifter hör att göra orkesterklasser färdiga till övningar, att föra skräp, lite titta vem som kommer in, göra salarna färdiga för konserter och sköta alla elektroniska manicker och högtalare. Jag fick vara med och göra allt det här. Det var tråkigt att ställa i ordning klasserna, och dessutom så måste man också bära upp tunga kontrabaser till orkesterklasserna, för de flesta basisterna har inte en egen bas, eftersom de är så dyra. Det fanns nog också en bra sida med denna arbetsuppgift: jag fick se vilken prestation det tar av Jari varje gång Musikinstitutet ännu i april då jag skall komma och spela i orkestern. Att föra ut skräp var inget konstigt, men eftersom musikinstitutsbyggnaden har 6 våningar, så blir också det lite tyngre. Det absolut mest spännande och roligaste var ändå att göra salar färdiga för konserter, speciellt det elektroniska arbetet. Då man började tänkte man på hur man nånsin skulle få alla kablarna in i rätt högtalare, mixbord, och strömuttag, men man fick en fin känsla då det blev färdigt. Jari tyckte att det här var ett bra arbete för honom. Han får kanske inte den bästa lönen (brutto 2000 euro) men han sade att det passar honom som är en livlig person som gärna rör på sig. Många tycker att det är jobbigt att gå upp och ner för trapporna där, men Jari tycker nästan att det är en plussida i arbetet, eftersom han inte hinner jogga när han kommer hem 21-tiden. Det bästa med att arbeta där tycker han ändå att är musiken. Som sagt så kan han emellanåt hoppa in på en konsert eller två, och han njuter av alldeles all musik. Den enda minussidan med jobbet tycker han att är den ganska långa arbetsresan. Han måste nämligen först ta bussen till torget, och sedan ännu fortsätta med en annan buss därifrån. Man behöver ingen speciell utbildning för att bli vaktmästare överlag, men på musikinstitutet är det ju ett stort plus om man tycker om musik, för då orkar man helt enkelt bättre. Branschen kommer inte att ändras så förskräckligt i fortsättningen, men det kommer säkert att komma bättre och mera avancerad teknik och för hans del elektronik. Vilhelm Suksi 8b

På prao som bagarlärling Jag skall nu berätta om hur det är att vara bagare och att jobba på ett bageri. Alla vet vi något om detta yrke och nästan alla har bakat någon gång i sitt liv. Trots det finns det saker man inte vet. Att jobba på ett bageri är egentligen ett ganska tungt yrke och många kan tycka att det är obekväma arbetstider, eftersom man oftast jobbar på natten. För att kunna jobba på ett bageri behövs oftast en grundexamen inom livsmedelsbranschen, vilket innebär att man är bagare eller konditor. Som bagare ansvarar man för att följa receptet och att degen blir bra och man gör regelbundet tester för att kolla degens konsistens. Då degen är färdig kan den djupfrysas eller sen bakas den direkt till bröd. Bröd och bakelser är något som alltid går åt, eftersom man numera inte bakar så mycket själv. Nuförtiden har bagaryrket utvecklats ganska mycket och allt fler arbetare ersätts med maskiner. Å andra sidan har tillverkningen blivit mycket snabbare, vilket är en fördel för bageribolagen. Men bakas bröd och bakelser på bageriet på samma sätt som vi gör dem hemma? Jag har intervjuat min pappa, Thomas Isaksson chef för bageribolaget Vaasan. Enligt honom bakas brödet på samma sätt som vi gör det hemma, men i en mycket större skala. Då vi där hemma använder ett litet paket jäst, används det i de stora bagerierna istället 10 kg jäst. Vad gör de som jobbar på bageriet och när kommer de till arbetsplatsen? - Det första skiftet börjar kl. 22 med att laga degspaden. Ett par timmar senare kommer de som börjar förbereda själva bakningen, säger Thomas. Hela natten går till att baka de olika bröden. På morgonen lastas de i lastbilar som sedan för dem till de butiker som beställt bröd. Dessutom finns det också bröd och bakelser som gräddas i butiken, tillägger han. Det går till så att vi säljer färdiga djupfrysta degklumpar, som sedan bara gräddas i butikernas egna ugnar. I kontoret där min pappa jobbar, planeras nya produkter och marknadsföringen av dem. Då är det viktigt att kunna förutspå vilka sorters bröd kunderna vill ha i framtiden. Mycket beror på olika sorters trender, men det är också viktigt att ta i beaktande olika allergier. Trots att efterfrågan på olika bröd varierar från år till år, så måste man komma ihåg att brödet är en viktig del av det vi äter. Mathilda Isaksson 8b Bröd i långa rader

DEN MÖRKA SANNINGEN om våra kläder Kläderna som vi har på oss har ofta färdats en lång väg, och många människor har varit inblandade i tillverkningen. De flesta kläderna kommer från fattiga länder i Asien, som t.ex. Bangladesh, Kambodja och China, där arbetarnas arbetsförhållanden inte är de bästa. Orsaken till att det i Finland är möjligt att köpa en skjorta för 5 är just för att de flesta kläder är tillverkade i usla arbetsmiljöer i fattiga fabriker där arbetarna får väldigt dålig lön. Att arbetare i låglöneländer producerar våra kläder kan ses som något positivt för att det leder till minskad arbetslöshet och kan öka de fattigas möjligheter till att få ett bättre liv. Men det slutar i katastrof om klädbolaget inte kan ta sitt sociala och miljömässiga ansvar. Vardagen för en arbetare som arbetar inom textilindustrin är ofta väldigt hård. Man har svårt att få den låga lönen att räcka till att få mat och anställningarna är ofta väldigt osäkra. Det är oftast kvinnor som jobbar i klädfabriker och deras rättigheter kränks ofta. När de försöker påverka sina arbetsvillkor blir de ofta trakasserade och ibland t.o.m. avskedade. Några av de största problemen är att arbetarnas lön inte räcker till, de har omänskliga arbetstider och de har inte tillräckligt med makt för att förbättra sin arbetsmiljö. Fastän många stora klädbolag har börjat tänka på hur deras fabrikanter mår och har fått deras arbetsmiljöer lite förbättrade, är det ännu en lång väg till att man kan köpa en skjorta fån en stor klädkedja och med säkerhet veta att den inte är gjord under dåliga arbetsförhållanden. Det är svårt för oss här att påverka klädtillverkarnas arbetsmiljöer långt borta, men vi kan tänka på var vi köper våra kläder och hur ofta vi gör det. Är det bättre att ofta köpa billiga kläder gjorda av arbetare som ständigt löper risk att dö pga. farliga arbetsmiljöer eller att man köper dyrare kläder som är gjorda inom EU, där alla fabrikanters arbetsmiljöer är noggrant kontrollerade? Jag kan erkänna att jag själv hör till den gruppen människor som köper billiga kläder, fastän jag vet i hurdana omständigheter de är gjorda, men jag hoppas att jag i framtiden kommer vara mera omtänksam och köpa kläder och textiler som är gjorda inom EU, fastän de är dyrare. Och medan du läser den här texten sitter tusentals människor i klädfabriker i Kambodja, Kina och Bangladesh och väntar på bättre arbetsvillkor och en lön som de kan leva på. Livrädda för kortslutna elledningar och blockerade nödutgångar, på helspänn vid minsta skiftning i lampornas blinkande eller hastiga sprakande från maskinernas kontakter. Oroliga över att inte kunna skaffa mat åt sina barn, hoppandes på att de kommer levande ut ur fabriken. Och medan jag skrivit och Kenneth låtit publicera har över 1000 arbetare brunnit inne just i Bangladesh p.g.a. usla arbetsförhållanden. Ella Wahlbeck 9e Ill. Aia Hägglund 9e

Föräldrar prövade på skolmaten Skolmaten har flera gånger kommenterats i Olof och man hör ständigt elevkommentarer för och emot den. I mars hade föräldrarna möjlighet att provsmaka skolmaten, då staden inbjudit dem att luncha. Endast knappa tio vuxna passade på tillfället. Olof fångade upp några kommentarer. - Vegematen var god, innehöll mycket grönsaker, faktiskt, och ost, hyfsad proteinkälla. Den vanliga pastan var däremot sönderkokt, skinksåsen ok, men vi saknade bordskryddor som t. ex. peppar och citronpeppar. - Atmosfären är glad, och det känns inte som en skolmatsal, då man har så stora fönster att se ut genom, ljust och fräscht, inga långa köer heller för den delen! Tack och vänliga hälsningar, San San med sällskap Kiitos hyvästä ruuasta ma 18.3. Lupasin muutaman rivin kertoa kokemuksestani kouluruokailusta. Mielestäni on upea mahdollisuus, kaikille koululaisten vanhemmille, saada osallistua koululounaalle. Kouluruoka, kun on ollut hyvinkin esillä viime aikoina. Eritoten kouluruuan "huonon maineen" osalta. Tähän voin kyllä heti kommentoida, omasta kokemuksestani. Kouluruoka on ollut aikaisemmalla vierailullani, ja nyt tänään erinomaisen makuista! Varsinkin tänään nauttimani linssiporkkanasosekeitto! Sosekeiton maku oli aivan verrattavissa, paremmankin tasoisen ravintolan alkukeittoon. Keitossa oli uskallettu käyttää mausteita, ainakin omaan suuhuni tuli ihana chilimauste esille. Omista kouluajoistani, ruoka on kyllä tullut ehdottomasti paremmaksi. Uskalletaan käyttää mausteita ja tämän päivän mukaisia ruokatrendejä. Kiitokset siitä keittiöhenkilökunnalle ja heille, joiden vastuulla on vaativa suunnittelu kouluruokailusta. On erittäin vaativaa suunnitella budjetin mukaan kouluruoka, valmistaa ravitsemuksellisesti oikeanlainen koostumus. Uskon kyllä oppilaiden löytävän itselleen jo tutuiksi tulleet maut ja suosikkiruuat kouluruokien joukosta. En voi olla mainitsematta, miten tärkeää on saada pidettyä ruuan valmistaminen jokaisessa koulussa erikseen. Näin saadaan tuoretta kouluruokaa lämpimänä, voidaan kuunnella mahdollisimman hyvin oman koulun asiakkaita ja tarjota joskus jotakin aivan upeaa ja yllätyksellistäkin! Keittiöhenkilökunta on myös motivoituneempaa, kun ovat käyneet koulun nimenomaan valmistamaan ruuan alusta alkaen. Saamme myös pidettyä työpaikat ja olemme mukana pitämässä yhteiskunnan rattaat pyörimässä. Toivon kaikkien vanhempien käyttävän hyväkseen, Turun mahdollisuuden, tarjota ilmainen kouluruoka lapsien vanhemmille. Menkää ihmeessä muistelemaan kouluruokakokemuksianne! Mirja Mirja gillade maten

The Croods Årskurs 7 gick på bio den 8.5. Vi började gå från skolan kl.11.40 och filmen började kl. 12. Vi fick tyvärr inte ha något ätbart eller drickbart med in i biografen. Det fanns mycket protester emot det, men lärarna höll fast vid sina ord. Inne i biografen var det mycket ljud och fast man ville sitta med sina vänner från andra klasser så fick man inte det heller. Vi hade i förväg fått reda på att det på något sätt skulle handla om människans utveckling. När filmen började verkade den som en väldigt dålig animerad film, men när den väl kommit igång på allvar var det mycket bättre. Filmen handlade om en familj som bodde i en grotta. I familjen fanns det en flicka som var väldigt nyfiken av sig. En natt när hon var ute sprang hon på en pojke, som berättade för henne om att världens ände var nära. Hennes pappa tyckte inte om nya saker, han trodde att de överlevt alla faror bara för att de inte hade tagit i bruk alla de nya sakerna. Enligt honom var allt nytt farligt och därmed också förbjudet. När pojken gett sig av kom värdens ände närmare och närmare familjen Croods, och till slut måste de fly. De flyr till ett land där det är grön och frodigt. Men i det landet finns många faror som väntar familjen. Skall de hinna till berget före världens ände hinner fast dem? Och vad händer med pojken? När vi iakttog publiken såg nog några väldigt spända ut på de få spännande ställena. Andra igen verkade helt oberörda av scenerna. Filmen skulle säkert vara lämplig för något yngre personer. Den var gjord av DreamWorks, så den var i ganska samma stil som deras andra filmer (Shrek, Kung Fu, Panda och Madagaskar). Efter bion var väl de flesta ändå helt nöjda och vi hade visserligen klarat oss utan snask och dricka. Som tur fick man fara rakt hem. Mimika och Fanny 7b KARNEVALSDRÖMMAR Stafettkarnevalen närmar sig snabbt. Den hålls i år 24-25.5 på Olympia Stadion i Helsingfors, högstadierna löper endast på lördag 25.5. Årets tränare hos oss är i år Emppu och Mikael Nakolinna. Mikael som gått i Sossen men nu är abiturient, är redan en meriterad löpare. I år är det cirka 40 löpare som har fått en plats i Sossens trupp. Det har varit få pojkar som i år har anmält sig och det har varit svårt att få ihop till ett masstafettlag. Men med milt tvång så lyckades det. Flickorna har däremot haft för många löpare, så några fick t.o.m. gallras bort i uttagningarna, som hölls i Kuppishallen tidigt på våren. 4 x 100 meters löparna har haft några flera träningar än de som endast springer masstafett. Vi hinner troligtvis ha sammanlagt 4 träningar alltså inte så många om man jämför med de skolor som har intervjuats i radion. Några skolor hade redan tränigarna i full gång före vi ens hade bör- jat med våra uttagningar. Det skulle troligtvis ha va- rit bra om det hade varit någon träning som bara hade innehållit löpteknik, för att lagen skulle bli ännu snabbare. gon organisation på trä- bara att hålla tummarna. många medaljer och Vi har i varje fall haft nåningarna, så nu återstår Vem vet, kanske vi tar helst skall det vara guld. Casper Renvall 8b

Vad sedan? Sommaren närmar sig och niorna slutar grundskolan. Alla har redan gjort sitt val för kommande höst men framför sig har man ändå en sommar med eventuella sommarjobb. Vi har intervjuat fem nior om deras sommarplaner och fortsatta studier. Vad har du för sommarplaner? Har du något sommarjobb? Vad? Och hurdan lön? Vad tänker du göra efter grundskolan? Alexis Vartiainen 9d Första veckan är jag endast hemma och vilar och tittar på filmer. Under resten av sommaren med kompisar, på stugan och ute och åker med båten. I något skeda av sommaren far jag kanske med min bror och faster till S:t Petersburg. Jag har inte fått sommarjobb ännu. Problemet är att jag inte har fyllt 16 år. Men jag har sökt till Sokos, ÅU och Iittala. Och så hjälper jag förstås till hemma och på stugan. Jag har sökt till Katedralskolan. Där tänkte jag satsa mest på språk, jag fortsätter med ryskan. Jag hade också tänkt ta lång matte. Vanja Lehvonen 9d Vi skall kanske utomlands med familjen, men det är inte säkert. Annars skall jag bara vara med kompisar och på stranden. Skall vara barnvakt för 5-6 barn från olika familjer. Är barnvakt från ca 8 till 14 i några veckor. Får ca 50 per dag. Har sökt till Katedralskolan. Har som planer att fortsätta med spanskan och tänkte även satsa på psykologi och filosofi.

Ida Wulff 9a Jag skall fara till Schweiz och hälsa på en kompis. Annars tänkte jag bara vara på stugan i skärgården samt vara med kompisar. Så skall jag på Rock the beach festival. Har ännu inget sommarjobb men skall kanske jobba på morfars pensionat (bed and breakfast- stil). Får i så fall 7 /h. Har sökt till ett gymnasium i Irland och är där så länge som jag trivs. Har en plats på PSG om jag vill komma tillbaka tidigare. Orsaken till att jag valt ett gymnasium i Irland är att jag vill testa på något nytt och annorlunda. Dessutom bor min pappa där. Har tänkt ta långmatte. Anna Ahlskog 9a På sommaren ska jag och segla med scouten. Det blir två seglingsresor, en 2-3 dagars resa och en längre från Mariehamn till Köpenhamn. Resten av sommaren skall jag vara på kompisars stugor och på egen stuga nära Ekenäs. Har inget sommarjobb. Jag har sökt till IB (Turun Normaali Koulu). Har även sökt till Katedralskolan ifall jag inte kommer in till IB. Jag valde IB för att få omväxling. Det går på engelska och jag vill träffa nya människor. Jag har tänkt ta lång matte. I IB har man inte religion men om jag hamnar i Katedralskolan satsar jag på det också. Jeremia Sjöblom 9e Skall resa till Norge och hälsa på släktingar, och sedan till Österbotten där jag också har släktingar. Reser kanske till Milano i något skede av sommaren men det är ännu osäkert. I alla fall är jag mycket med kompisarna. Skall jobba på ett dagis i Åbo. Jag jobbar för Åbo kommun och fick jobbet via lottningen av sommarjobb. Kanske inte riktigt det jag hoppats men det är ändå bättre än att klippa gräsmattor. Jag skall jobba på dagiset en månad och får i lön 760. Har sökt till Katedralskolan och satsar där på realämnen. Och jag tänker lämna bort ryskan. Laura och Rebecka 9d

Radiostyrt Under våren har fyra elever arbetat flitigt med att tillverka egna radiostyrda flygplan. Oskar, William, Oliver och Casimir har byggt en flygplansmodell som heter FT Flyer. Tid som gått åt till själva byggandet är ca 25 timmar. Vi har också tränat flygning med en flygsimulator för att bli vana vid hur flygplan kan reagera. Simulatorn motsvarar ändå inte känslan i verkligheten. De färdiga planen har vi flugit i idrottsparken och i gymnastiksalen. Att bygga ett eget radiostyrt flygplan är inte så svårt och kan även göras hemma. Vingarna är gjorda av en typ av styrofoam som kallas depron. Det går att skära med mattkniv och limmas med värmelim. All elektronik kostar ca 50 och det har eleverna själva betalat. Där ingår också en kontroller, som förstås går att använda till flera olika modeller. Om någon är intresserad att göra ett eget flygplan under sommaren hittas ritningar och instruktioner på YouTube via kanalen Flitetest (modellerna Nutball och FT Flyer är för nybörjare). Matto

Religion en folksjukdom? Kännetecknande för religioner är att folket inom en viss religiös grupp tror på något gudomligt, en skapare eller en varelse som tar hand om oss. Att religioner uppstått i alla världsdelar är inget konstigt, eftersom det hör till människans karaktär att hon är fundersam över livets ursprung. Religioner har alltså sina respektive ursprungshistorier, men svarar dessutom på frågor om individens betydelse och efterlivet. Filosofin är lik religioner. En filosof funderar på livet och världen och jaget, men till skillnad från religioner så är det inte i filosofin meningen att svara på de frågor som är oumbärliga för oss. En filosof tar sig närmare existensens mysterier, men förstår att dessa inte går att uppfattas av individen. Här kommer vi till orsaken till att religioner kan ha en dålig inverkan på människan och samhället. Gud ger svaret på allt och ger inte rum för individen att tänka själv. Det är meningen att man ägnar sitt liv åt att glädja Gud. Ordet muslim betyder den som underkastar sig och islam i sig är redan ett bevis på vad som händer om religiösa kutymer tar över vardagen. Det är därför knappast oanständigt att säga att religion är en form av hjärntvätt. Detta är dock inte ett världsomfattande fenomen. Det finns flera sekulära stater där religioner inte vållar besvär. I vissa stater kan man se människor från flera olika kulturer skaka hand, och detta hör till vardagen. Sådana är stater där alla följer de överenskomna reglerna gällande exempelvis religiösa symboler, där alla respekterar varandras kulturer och där människor framför allt förstår varandras kulturer. T. ex i Sverige eller även i Finland fungerar det mångkulturella samhället fint; det finns inga fanatiker, ingen fundamentalism. Hur uppstår då fundamentalism? I stycket ovan nämnde jag ordet förstånd. Religiösa konflikter uppstår p.g.a. att människor endast förstår sina egna behov och begär. Jerusalem, staden med åtminstone tre dominerande religioner, har alltid varit en orsak till konflikter mellan judar och muslimer (också i tiden mellan muslimer och kristna) och inget samförstånd har nåtts eftersom båda har sina orsaker. Här kommer Gud in i bilden. Eftersom anhängarna av bägge religioner gör detta för den enda riktiga guden är samförståndet en omöjlighet. Ingen tänker kompromissa, eftersom man inte kan svika Gud. Detta tar mig till en annan fråga: Är en ateistisk världsbild bättre än en religiös? En fanatisk ateist är helt lika farlig som en religiös fanatiker, eftersom förståndet också i detta fall fattas. Efter att länge följt med diskussioner mellan ateister och teister har jag kommit till slutsatsen att en ateist kan vara påträngande och hotfull lika väl som en teist. En ateist är inte på en högre intellektuell nivå endast genom att tro på vetenskapens framgångar istället för en andlig kraft som styr livet, eftersom vi egentligen talar om samma sak: att tro. Att man är övertygad om någonting leder till att man förkastar alla andra möjligheter. Och ärligt talat är det ju ganska lite vi människor förstår. Visast är den som vet vad han inte vet -Sokrates Allt är sagt i detta citat från en av de visaste männen genom tiderna. Att veta vad man inte vet, att verkligen förstå vad man inte förstår är något som endast få människor är kapabla till. Att kunna vara neutral istället för att hektiskt försvara en ideologi eller en religiös/antireligiös övertygelse är en konst. Det är nämligen tron på vare sig Gud eller vetenskap som leder till övertygelse, vilket i värsta fall leder till fundamentalism. Till ett svar på frågan som ställts i rubriken: Ja, religion är en folksjukdom men inte så länge man är kritisk. Max Vartiainen 9c

FEST À LA NEW ORLEANS MED FÖRÄLDRAR OCH LÄRARE 16.3.2013 Vad en fest på temat New Orleans exakt går ut på var i sista stund aningen oklart för arrangörsgruppen bestående av föräldrarna Annette, Gisela, Gun, Inger, Lena, Mårten, Nina, Olga, Paula, San och Pia samt lärarna Benny och Crister. Det vi dock var säkra på var att det skulle bli en fin fest med god mat, bra musik och trevligt sällskap då festgänget på sammanlagt cirka 100 personer samlades lördagen den 16 mars kl. 18 i S:t Olofsskolans gymnastiksal. Vårt behjärtansvärda mål med denna föräldralärarfest, som traditionellt ordnas vart tredje år i Sossen, var att samla in pengar till skolans elevkår. Planeringen av festtema, meny, dekorationer, program och andra praktiska arrangemang hade inletts i Oona Hallikainen band god tid några månader tidigare. Festens tema hade inspirerats av tanken på att kombinera soul food en afroamerikansk mattradition - med soul- och bluesmusik. Den ursprungliga idén bearbetades av den skickliga köksmästaren Hannu Leppänen som ansvarade för maten under kvällen, och han skapade en läcker festmeny med namnet Buffet New Orleans. Menyn bestod av rätter som är typiska för den franskättade cajun-matkulturen i sydvästra Louisiana: bl.a. gumbo-gryta med kyckling, chorizo-korv, flodkräftor och okra, bönsallad, chilimarinerade räkor och risoch böngryta. Lite googlande gav vid handen att New Orleans förknippas med ett brett spektrum av olika musikstilar, vilket gav arrangörerna rätt så fria händer när det gällde valet av musikartister och cd-skivor för kvällen. Innan vi festbesökare fick kasta oss över buffeten och likaså efter maten underhölls vi av Oona Hallikainen på keybord och sång och Mikko Viitanen på saxofon, som tillsammans spelade flera lugna, soulinspirerade covers. Ett besök på ett lokalt varuhus hade resulterat i cd-skivor med musik från New Orleans och soulmusik, som spelades som pausmusik. Klockan 21 drog ett lärarband med frontfiguren Jonny Randström vid trumpinnarna igång med fullt ös, och bjöd oss på en repertoar av rockbetonade covers ända fram till klockan 01. Jonnys gatutrovärdiga rockstämma och det tighta bandet fick många festdeltagare att ta både en och flera rundor upp på dansgolvet under kvällens lopp. Bandet var värt allt det beröm som östes över dem när den sista tonen hade klingat ut, och musikerna verkade vara lika nöjda med publiken som vi var med dem: Det är roligt att spela när dansgolvet är fullt hela tiden och folk shejkar på, lät omdömet från en av musikerna. De olika dansstilar som dammades av på dansgolvet skulle knappast ha glatt er elever, som väl gärna skulle betala för att slippa se era föräldrars dansmoves. Däremot får ni säkert i en eller annan form glädja er åt den rejäla vinsten från festen, som alltså kommer elevkåren till godo. När arrangörsgruppen återbördade borden till skolans matsal 2-tiden på natten kunde vi konstatera att allt arbete hade lönat sig att jobba tillsammans i talkoanda för en god sak, och till på köpet få delta i en lyckad fest, kan aldrig bli fel! Tack för den här omgången! Pia Inger och Kent i festtagen

7B i Erikvalla Vi kom till skolan lite tidigare än vanligt, dvs. klockan 8 för att skriva prov så att vi sedan skulle hinna med bussen till Erikvalla. Vi hade tre av våra vänelever med oss, Ida, Charlotta och Mathilda från åk 9. När vi väl kom fram till Erikvalla efter en liten promenad från bussen, så började vi vår första lek som kallades Blindfolded. Den gick ut på att man hade en duk framför ögonen och sedan skulle man gå fram till en person och gissa vem det var med hjälp av att känna på kroppen och ansiktet. Den leken gav oss många skratt. Följande lek gick ut på att klassen delades upp i fyra led och sedan kom en vänelev fram och frågade en fråga turvis till den första i varje led. Man skulle alltid svara fel på frågan och svarade man rätt åkte man ut. Sedan var det Capture the flag och den leken var roligast enligt alla. Klassen delades upp i två lag och lagen fick varsin flagga, som de skulle gömma på sin En somrig stund på bryggan mark. Därefter skulle man försöka hitta motståndarnas flagga och föra tillbaka den till sin eget område. Om man blev vidrörd på det andra lagets område, så fick man gå i fängelset. Under den sista leken före maten var vi indelade i två och två och man fick ett ägg med sig. Sedan skulle man kasta mellan varandra utan att ägget gick sönder. Det var ganska många som blev kladdiga av de söndriga äggen. Efter detta var det matpaus, och då kunde man grilla korv och marshmallows och även kycklingsallad. Under matpausen gick några och rodde en roddbåt, medan andra var på bryggan eller i vattnet och rent av simmade. Några från klassen hittade huggormar och andra grillade bananer, så det var rätt olika upplevelser på matpausen. Efter det skulle vi leka den sista leken, innan vi skulle bege oss tillbaka. Leken gick ut på att man skulle ta upp ett äpple med munnen från ett vattenfyllt ämbar och sedan Äggkastningen har börjat direkt efter det skulle man med ansiktet försöka plocka upp tre sockerbitar med munnen från en mjölfylld skål. Denna lek var den roligaste och alla skrattade tillsammans åt de degiga ansiktena (se pärmen). Vi hann ännu sola en stund på taket av byggnaden. Efter detta var vi tvungna packa ihop och gå tillbaka till bussen. Vi kom tillbaka från Erikvalla ungefär runt tre på eftermiddagen och alla var nöjda och glada. Tack vänelever för en rolig dag! Max och Alvar

Maskotprojektet Efter att skolan fått en egen logo i en tävling för ett år sedan påbörjades planerandet av skolmaskoten i november 2012. Den skulle bygga på penna-logon som vunnit i tävlingen. Strax efter att grundidén var klar gjordes ritningar, mätningar och materialet skaffades. Själva sammanställandet startade först i januari 2013 då vi för första gången skulle handskas med tyget. Förverkligandet av idéerna var bra mycket besvärligare än vad vi hade tänkt oss. Vi hade inga färdiga mönster, utan vi gjorde allt från början till slut. Varefter vi såg materialet började idéerna strömma in. Mönstret var simpelt, men att få både mått och sömnader att stämma in, och dessutom få helheten att vara hållbar, var svårt. På grund av tidsbristen sköts deadlinen upp flera gånger. Projektet var arbetsdrygt och krävde full uppmärksamhet också utanför bestämda tider. Därför är det svårt att avrunda hur mycket tid som lagts ned på maskoten, då ämnet varit på ytan nästan konstant under vinterhalvåret. Trots frustration och brist på motivation lyckades vi med hjälp av sakkunniga få maskoten klar. Maskotens första framträdande sker redan i maj då hen blir huvudperson i Miljörådets etikett clipp. Ännu är stackars maskoten utan namn, men nästa gång den får en central roll är det nog bäst att döpa den också. Då är vi redan bortflugna ur Sossen men vi hoppas att maskoten lever kvar! Lotta och Erica i 9d Hjälmen Ständig måttagning

Samarbete med stadsbiblioteket Stadsbibban kontaktade Kenneth och frågade om eleverna skulle vilja fotografera sina läsvanor. Man skulle fotografera typiska situationer och positioner då man satt/låg och läste. Kenneth ville utvidga projektet med att också ta med vilken bok vi läste. Vi skulle också skriva en kort beskrivande text om boken. För de flesta i vår klass var böckerna ganska korta, sådana som man kunde läsa ut på ett par veckor. Kenneth lät oss välja ganska fritt våra böcker. Också andra klasser läste, så sammanlagt blev det fråga om över 70 små arbeten. När vi hade läst klart var det tid att vandra mot bibban var vi skulle måla ett stort träd, som skulle fylla en hel biblioteksvägg. Först måste vi täcka golvet med tidningspapper som skulle skydda från målfärg. Trots tidningspappret blev det klott på golvet. När golvet var täckt lade vi pappret vi skulle måla på ovanpå. Vi började med att skissa trädet och sedan målade vi det med olika gröna och bruna färger. I början blev färgen väldigt jämn och onaturlig, men mot slutet blandade vi mera färger och målade med runda rörelser. Då blev slutresultatet också bättre. Trädet slukade överraskande mycket målfärg. Några pojkar laminerade alla papper med bilderna av läsställningarna, bilderna på böckernas pärm och med den korta texten. Pappren var i pastellfärger som t.ex. blå, grön och röd. Vi gjorde en modell så det skulle vara lättare att få alla löven i samma form. Sedan klippte vi flickor pappren i lövform. Efter det hängde de längsta pojkarna i klassen upp pappren på väggen och fäste löven. Hela projektet tog flera veckor men själva trädet tog ca tre timmar att skapa. Det var riktigt roligt att samarbeta med bibban och vi tycker att trädet blev riktigt bra. Ännu hinner ni och se det! Alina, Emilia och Sandra Laminering Målning Upphängning

FLYGA HÖGT av Katarina von Bredow Katarina von Bredow är en svensk författare som skriver romaner för ungdomar. Böckerna handlar ofta om kärlek och relationer eller om skolvärlden och mobbning. En av hennes kändaste böcker Syskonkärlek var hennes första bok som kom ut år 1991. Boken Flyga högt som jag också läste fick Barnens Romanpris år 2012. Boken handlar om femtonåriga Vendela som ska börja årskurs nio. Vendela längtar efter skolan där hennes bästa vän Tove och Nils finns. På tredje dagen av terminen kommer en ny flicka till skolan. Flickan, som heter Silja, ställer genast till med problem när hon sätter sig på klassens härskarinnas plats. Tove och de andra flickorna i klassen börjar genast tycka illa om Silja och snart hänger hon med klassens tönt Line. På hösten händer det mycket i klassen. Tove blir ihop med Loke och de försöker para ihop Vendela och Nils. Visst är Vendela intresserad men varken hon eller Nils tar det första steget. När Tove är upptagen med pojkvännen börjar Vendela hänga med Silja och snart blir de vänner. Flickorna märker att de har något gemensamt nämligen Vendelas lillebror och Siljas mamma har båda dött. För Tove håller Vendela det i alla fall hemligt för Silja och Tove kommer inte bra överens. Tove får till slut veta om flickornas vänskap och snart börjar Vendelas och Toves vänskap vackla. Vendelas känslor mot Nils börjar svalna och när klassens snyggaste kille, Sven, bjuder henne på en fest blir hon pirrig i kroppen. Kvällen slutar ändå inte så värst bra när Vendela slocknar i en säng tillsammans med Sven. På morgonnatten blir hon hämtad hem av sina föräldrar som är rasande. Efter festen börjar Vendela hänga mera med Sven och Silja men deras vänskap är snart över eftersom Vendela blir mitt i allt ihop med Nils. Boken slutar så att Vendela blir ihop med Sven när de märker hur perfekt de passar tillsammans. Personligen gillade jag boken ganska mycket, den hade passligt med text och använde ett bra språk. Den innehåller en del svordomar men jag tycker de passar in för att boken är i alla fall menad för ungdomar och handlar om livet som ungdom. Jag tycker boken passar bäst till högstadieelever och kanske till flickor på grund av alla kärleksproblem som förekommer. Temat handlar om vänskap och kärlek men också om död och sorg. Den handlar också om att våga vara sig själv och stå ensam, samt veta vad man vill. Silja öppnar en helt ny värld åt Vendela som alltid varit lite under starka Tove. Själv börjar jag tänka på filmen Tusen gånger starkare som är lite liknande. Jag tyckte boken var i alla fall bättre för slutet var mer realistiskt än i filmen. Bredow verkar som en väldigt bra författare och jag kommer säkert läsa hennes böcker i framtiden också. Jessica Sjöblom 8b

Skolmusik 2013 Klockan 08.00 den 17 maj startade bussen i fullt solsken för att ta ett gäng elever till Esbo och Skolmusik 2013. Med på resan fanns också en förälder och vår musiklärare Joakim Sennerby. Väl framme i Esbo fick vi besöka musikinstitutet i Esbo. Där lyssnade vi till en så kallad Mosaikkonsert, där elever från olika skolor spelade och sjöng. Från vår skola medverkade bandet 7Up. Hela vårt gäng Vi fick lunch i skolan Mårtensbroskolan. Efter maten åkte bussen vidare till skolan där vi skulle övernatta, Sepon Koulu. Vi fick ett par timmar fritid för att packa upp våra grejer och sedan skulle vi först till Kuitinmäen Koulu för att äta middag och sedan vidare till Barona Arena. Där skulle vi lyssna på konserten Tusen och en natt. Även där uppträdde band och solister från olika skolor i Svenskfinland. Från vår skola uppträdde bandet Psycho Rabbits. De spelade låten Are you gonna be my girl av Jet. De fick stora applåder efteråt och flera kom och ville ha autografer av dem! När konserten var slut åkte vi till skolan där vi skulle övernatta. Vi åt kvällsmat och hade det bra tillsammans. Nästa morgon fick vi alla stiga upp tidigt, för då var det dags att öva inför den stora festkonserten som började klockan 14. Vi alla åt frukost och åkte till Barona igen. I arenan uppträdde på festkonserten 6000 elever och allt som allt fanns det 7100 personer där inne! Konferenciärerna var Thomas Lundin och Eva Kela, som bland annat varit programledare för MGP Nordic. Stämningen var på topp och vi tyckte att det var en väldigt bra konsert! Efteråt åkte vi buss hem till Åbo igen. Alla var lite trötta men vi var glada och nöjda över resan ändå! Norah Lång och Amanda Nikander 8b Muntra deltagare

Horungen Horungen är en bok skriven av Donya Whibi (f. 1981) med hjälp av Ingrid Carlquist(f.1960). Boken är Donya Whibis debutroman och är en biografisk berättelse om hennes liv. Donya Wihbi har varit med om saker som ingen människa borde få vara med om. Hon föddes i Libanon år 1981. När hon var liten skiljde sig hennes föräldrar på grund av pappans våldsamma beteende. Efter det levde hon i Beirut med sin mamma. Som 8-åring blev hon kidnappad av sin pappa och hans nya fru. De tog henne från hemlandet Libanon till Sverige. Till Donya sa de att de skulle åka på en semesterresa, men sanningen visade sig så småningom vara en annan. Donya ogillade sin styvmor och styvmodern visade tydligt att hon inte heller gillade Donya. Donya trivdes inte i Sverige och frågade när de skulle resa tillbaka till Libanon. Hon ville hem till sin mamma. Men pappan sade bara imorgon, vi skall resa tillbaka imorgon. Men när hon nästa dag ställde samma fråga svarade pappan återigen; imorgon. När detta hade pågått en tid kunde inte styvmodern mera hålla sig, utan skrek: Jag orkar inte mera, säg sanningen åt henne!. Då berättade pappa att de hade flyttat till Sverige; det är för ditt eget bästa, sade han din mamma orkar inte mera ta hand om dig och skulle ha kastat ut dig på gatan om inte vi hade varit så snälla och tagit dig med oss. Donya visste att detta inte var sant. Hon visste att hennes mamma älskade henne och aldrig skulle kasta ut henne på gatan. Men hon vågade inte säga emot, eftersom hon visste hur arg hennes pappa kunde bli. Donya trivdes allt sämre i Sverige. Hon måste städa, dammsuga, diska och fungera som en slav till häxan, som hon numera kallade sin styvmor. Hennes pappa ägde en kebab pizzeria och jobbade långa dagar. Styvmodern skällde på henne vad hon än gjorde och krävde att hon skulle göra allt ordentligare. Donya måste lyda strikta regler. Hon fick inte vara med några vänner utan måste komma rakt hem från skolan för att hjälpa till i hushållet. Ingenting hon gjorde dög och hon blev ofta förnedrad. Med tiden började straffen bli mer och mer fysiska. När Donya försökte förklara för hennes pappa hur orättvist styvmodern behandlade henne sade han bara; men förstår du inte Donya att det här är för ditt eget bästa, din mamma försöker bara uppfostra dig.... Den fysiska och psykiska misshandeln blev hela tiden vanligare och kraftigare och snart misshandlade till och med hennes pappa henne. Men örfilar och knuffar var numera vardagsmat för mig och inget jag brydde mig särskilt mycket om, den brännande smärtan på kinden försvann ju efter en stund och blåmärkena bleknade bort. Det jag aldrig blev av med var orden, de etsades in i mitt minne och sitter där än i dag: Horunge, jävla idiot, korkade unge, äckliga flicka, smutsiga hora... Donyas pappa tyckte att Donya var oförskämd. Han sade att de försökte uppfostra henne till en ordentlig flicka och att han inte kunde förstå varför Donya var så otacksam. Ju mer han pratade desto mer skämdes jag. Det var nog sant som han sa det var mig det var fel på och det var mitt fel att familjen fick problem. Donyas självkänsla försämrades för varje dag och hon började tro på föräldrarna. När hon gick i åk 9 och det var valborg rymde hon hemifrån. Hon stannade en tid hos några vänner men måste dock fly därifrån när hennes pappa hotat med att döda henne. Det ordnades en fosterfamilj åt henne som hon verkligen gillade. Där kände hon sig trygg och fick all den kärlek hon behövde. Efter en tid ordnades det till och med en resa till Libanon. Hon fick äntligen träffa sin biologiska mamma igen. Resan fick dock ett olyckligt slut, eftersom hon blev kidnappad av sin farbror två gånger. Den första gången lyckades hon själv fly och den andra gången kom den svenska ambassaden till hennes hjälp. Efter dessa händelser reste hon genast tillbaka till Sverige. Nuförtiden lever Donya ett bra liv med sin man. Jag tycker att boken var bra. Den var lättläst och hade ett bra flyt. Det är intressant att läsa böcker som får mig att tänka. Jag gillade det att boken grundade sig på verklighet trots att verkligheten inte var så trevlig. Slutet på boken kom kanske lite väl fort men överlag var den bra. Donya skulle kanske ha kunnat berätta mera djupgående om sina känslor. Jag skulle också gärna ha läst mera om omgivningen, hur det t.ex. såg ut i hennes rum. Emma Engblom 8b