HANDLÄGGARE, AVDELNING/ENHET, TELEFON, E-POST DATUM VÅR REFERENS

1 HANDLÄGGARE, AVDELNING/ENHET, TELEFON, E-POST DATUM VÅR REFERENS Anders Rafting 10 oktober 2001 01-023882 Enheten för informationssäkerhet 08-6785541 Anders.rafting@pts.se Regeringen Näringsdepartementet 103 33 STOCKHOLM Förändringar av organisatorisk och rättslig karaktär som är nödvändiga för att Post- och telestyrelsen skall kunna verifiera eller vidta åtgärder för att säkerställa att Internet i Sverige kan drivas oberoende av funktioner utomlands Sammanfattning I föreliggande rapport diskuteras de förändringar av organisatorisk och rättslig karaktär som är nödvändiga för att PTS skall kunna verifiera eller vidta åtgärder för att säkerställa att Internet i Sverige kan drivas oberoende av funktioner utomlands. I rapporten redogörs för ett antal olika alternativa förslag, av vilka inget förslag framstår som självklart. En utvidgning av telelagen till att omfatta alla aktörer som medverkar vid driften av Internet skulle kunna vara en lösning. En sådan utvidgning är dock kontroversiell och dess konsekvenser kan dessutom vara svåröverskådliga. En speciallag för DNS är ett annat förslag, vilket i sin tur kan komma att kräva åtgärder såsom en omdelegering av ansvaret för.se. Mot bakgrund av den förestående översynen inom området för elektronisk kommunikation och i avvaktan på slutresultatet av denna förefaller det mest tilltalande förslaget i dagsläget vara att med så små medel som möjligt åstadkomma en rimlig grad av möjligheter för PTS att verifiera Internet. Såsom uppdraget är formulerat framgår det att endast de rättsliga åtgärder som är nödvändiga för att verifiera Internet i Sverige är önskvärda. Utanför uppdragets omfattning ligger således rättsliga åtgärder för att reglera driften av Internet i Sverige i stort. Även av den anledningen måste det anses som mest motiverat att förespråka den lösning som i minsta möjliga mån påverkar den befintliga lagstiftningen på området. Domännamnsutredning kunde också konstatera att den

2 svenska toppdomänen.se tekniskt fungerade utmärkt. Om PTS i samband med funktionsövningar uppmärksammar brister i den nuvarande hanteringen och tekniken finns dessutom möjligheter att återkomma med förslag till författningsändringar m.m. som bedöms erforderliga för att komma till rätta med problemen. Det är dessutom troligt att det ligger i inblandade parters intresse att på egen hand lösa vissa av de problem som kan tänkas uppdagas - vilket i sig gör att behovet av lagändringar även på denna grund minskar. PTS föreslår därför att regeringen ger PTS i uppdrag att inrätta en försöksverksamhet för att undersöka om Internet i Sverige kan fungera oberoende av funktioner utomlands. Försöksverksamheten kan genomföras i samverkan med berörda parter. Den närmare utformningen av försöksverksamheten bör göras av PTS och branschen i samförstånd. PTS har tagit vissa inledande kontakter i syfte att förbereda för om myndigheten skulle få ett sådant uppdrag. Rapporten visar vidare att, i avvaktan på resultatet av den förestående översynen inom området för elektronisk kommunikation, den lämpligaste metoden att införa en rätt att verifiera Internet i Sverige och därmed ge möjligheter för PTS att genomföra övningar är genom krav i föreskriftsform inom ramen för nu gällande bestämmelser. Denna möjlighet bör dock utnyttjas endast om verifikation inte kan ske inom ramen för ett frivilligt samverkansprojekt. Förslaget skulle innebära att PTS ställer krav på teleoperatörer / Internetoperatörer genom 18 telelagen i dess nuvarande lydelse och sedan i föreskriftsform tydliggör att "rimliga krav på god funktion och teknisk säkerhet" också innebär att trygga tillgången till DNS (s.k. god DNS). PTS utnyttjar härvid sin möjlighet att meddela föreskrifter på området. En föreskrift skulle kunna innehålla en kravspecifikation på teleoperatörerna som berörs av 18 telelagen med avseende på driften av DNS. I en sådan föreskrift bör då föras in några nya begrepp bl. a. "drift av Internet" och "god DNS" som kan motiveras med att de utgör en förutsättning för att operatörerna skall uppfylla rimliga krav på god funktion och teknisk säkerhet. I en sådan föreskrift bör också införas ett krav på teleoperatörerna / Internetoperatörerna att medverka i praktiska prov och funktionsövningar, som initieras av PTS. Det finns redan i dag ett liknande åläggande att medverka i funktionsövningar för teleoperatörerna på teleområdet. Det är dessutom något som marknadsaktörerna torde vara villiga att medverka i. Mot bakgrund av den föreslagna försöksverksamheten och i avvaktan på utfallet av denna bedöms det som att det för närvarande inte finns behov av att utfärda en föreskrift. Om denna situation skulle förändras avser PTS att återkomma med förslag till föreskrift.

3 Innehållsförteckning 1. Inledning 1 2. Bakgrund 1 3 Oberoende av funktioner utomlands 2 4 PTS befogenheter 3 4.1 Telelagens tillämpningsområde 3 4.1.1 Telemeddelande m.m. 3 4.1.2 Krav på god funktion och teknisk säkerhet 4 4.1.3 Anmälningspliktig verksamhet 4 4.1.4 Totalförsvarets behov av telekommunikationer 5 4.1.5. Den fredstida planeringen för totalförsvarets behov av telekommunikationer 6 4.1.6. Tillståndspliktig verksamhet 6 4.1.7. Övriga bestämmelser som kan bidra till ett säkrare Internet 6 5 EG-rätt 7 5.1. Allmänt 7 5.2. Ramdirektivet 7 5.3. Auktorisationsdirektivet 8 5.4. Direktivet om samhällsomfattande tjänster 8 5.5. Tillträdesdirektivet 9 5.6. Komdataskyddsdirektivet 9 6 Vad krävs för att driva Internet i Sverige oberoende av funktioner utomlands? 10 7 Rättsliga åtgärder för en försöksverksamhet 11 7.1. Administrationen av.se-domänen 11 7.2. Försöksverksamhet 11 8 Rättsliga åtgärder för att säkra driften av Internet i Sverige oberoende av funktioner utomlands 12 8.1. Speciallag för DNS 14 8.2. Nytt krav under 18 telelagen 14 8.3 Ny lagregel i telelagen 15 8.4. Nya föreskrifter 16

1 1. Inledning Post- och telestyrelsens (PTS) regleringsbrev för budgetåret 2001 avseende Postoch telestyrelsen m.m. inom utgiftsområde 22 Kommunikationer (rskr. 1999/2000:262 och 2000/01:80 och 57) innehåller bl.a. följande uppdrag (nr 8): Post- och telestyrelsen skall utreda vilka förändringar av organisatorisk och rättslig karaktär som behöver genomföras för att myndigheten skall kunna verifiera eller vidta åtgärder för att säkerställa att Internet i Sverige kan drivas oberoende av funktioner utomlands. Vidare skall myndigheten belysa generella frågor kring säkerhet, tillgänglighet och tillförlitlighet för internetinfrastrukturen i Sverige i syfte att öka Internets robusthet under normala förhållanden. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 1 oktober 2001. Föreliggande rapport redogör för PTS bedömningar såvitt gäller första punkten i ovanstående uppdrag. PTS återkommer med separat redogörelse för uppdragets andra del. 2. Bakgrund Det första svenska nätverket, SUNET, anslöts till Internet mot slutet av 1980- talet. Från början användes flera olika typer av adressystem för att nå de uppkopplade datorerna, men vid mitten av 1980-talet övergick alltfler användare till att använda de adresser som idag förknippas med Internet - domännamn. 1985 registrerades den svenska toppdomänen.se av en person. Den som var intresserad av ett domännamn under toppdomänen.se tog kontakt med nämnda person som administrerade alla registreringar. År 1985 fanns endast 9 registrerade domännnamn under.se. År 2000 hade dessa ökat till 80.000. Mot bakgrund av den kraftigt ökade registreringen övergick uppdraget att hantera den svenska toppdomänen till stiftelsen Internet Infrastruktur (II-stiftelsen) som genom dotterbolaget Network Information Center Sweden AB (NIC-SE) skötte det praktiska handhavandet av.se-domänen. Den 17 september 1998 tillsattes den s.k. Domännamnsutredningen (SOU 2000:30). Av direktiven framgår att utredaren bland annat skulle utreda statens ansvar med tonvikt på om staten skall utöva tillsyn över hanteringen av domännamn och i så fall hur den skall vara utformad. Domännamnsutredningen noterade att systemet brast i legitimitet och att det saknades insyn från det allmänna samt föreslog bland annat att ett avtal skulle upprättas mellan PTS och II-stiftelsen. I avtalet skulle ingå ett åliggande för IIstiftelsen att verka för medborgarnas intressen. Det skulle framgå av avtalet att regeringen har ett övergripande ansvar för att den nationella toppdomänen fungerar. II stiftelsen måste härutöver acceptera att en spegelserver avseende toppdomänen.se ställdes under PTS kontroll. Dessutom borde det, enligt förslaget, finnas en klausul som klargör att hanteringen av toppdomänen.se inte utgör en rättighet utan snarast är att se som ett uppdrag i allmännyttans tjänst. 1 Den 22 maj 2000 lämnade PTS en rapport benämnd "Drift av Internet i Sverige oberoende av funktioner utomlands" (Dnr 00-8824). I rapporten konstaterade PTS 1 Domännamnsutredningen (SOU 2000:30) sid. 82

2 att uppdraget som mynnade ut i nyss nämnda rapport innehöll ett flertal komplexa juridiska frågeställningar som behövde genomlysas ytterligare. Vidare konstaterades att en del av de förslag som avgavs i rapporten var beroende av huruvida Domännamnsutredningens förslag skulle komma att realiseras eller ej. För det fall Domännamnsutredningens förslag ej skulle genomföras föreslogs att PTS roll i första hand skulle vara att verifiera Internets funktioner. Domännamnsutredningens förslag har ännu inte genomförts. Regeringen har tillsatt en särskild utredare som skall utreda behovet av ny lagstiftning och myndighetsorganisation inom området för elektronisk kommunikation (Dir. 2001:32). Utredningsuppdraget skall redovisas senast den 1 april 2002 och innefattar bland annat en undersökning av möjligheterna och effekterna av ett genomförande av domännamnutredningens föreslagna modell. Mot bakgrund av att Domännamnsutredningens förslag är föremål för ytterligare överväganden tar denna rapport i första hand sikte på möjligheterna för PTS att verifiera att Internet har förutsättningar att fungera oberoende av funktioner utomlands. I viss mån berörs också de regeländringar som kan komma att erfordras för att PTS skall kunna vidta åtgärder för att säkerställa att denna förmåga finns. Föreliggande rapport har utgått från de befogenheter PTS för närvarande har med stöd av Telelagen (1993:597) 3. Oberoende av funktioner utomlands PTS har i den ovannämnda rapporten definierat uttrycket "att driva den svenska delen av Internet oberoende av funktioner utomlands" på så sätt att Internet skall kunna användas för i huvudsak normal kommunikation mellan privatpersoner, myndigheter och företag som fysiskt är placerade i Sverige. Användningen skall vara oberoende av funktioner som är placerade utanför Sverige eller som av andra skäl är utom svensk kontroll. För att kunna verifiera om så är fallet har PTS föreslagit att ett antal funktionsövningar och praktiska prov skall genomföras. I första hand har föreslagits följande funktionsövningar. - prov av i vilken grad olika system är beroende av mer än en rotnamnserver - övning avseende uppsättning av simulerade (speglade) rotnamnservrar, övergång till dessa samt återgång till normal drift - prov av redundansen i de dubblerade systemen i Netnods knutpunkter - funktionsövning avseende uppbyggnad av nät med flera nivåer knutpunkter - övning avseende ledningsfunktioner och operatörssamarbete vid extraordinära händelser Ovannämnda funktionsövningar torde ge en rimlig uppskattning av hur säker den "svenska" delen av Internet är i förhållande till funktioner som ligger utomlands. Nedan följer en granskning av de möjligheter PTS har att få till stånd funktionsövningar inom ramen för nu gällande regelverk.

3 4. PTS Befogenheter 4.1. Telelagens tillämpningsområde 4.1.1 Telemeddelande m.m. Driften av Internet i Sverige är delvis föremål för reglering på såväl överstatlig som nationell nivå. I svensk lagstiftning regleras driften av Internet delvis i telelagen (1993:597) och teleförordningen (1997:399). Detta beror på att endast vissa av de s.k. Internetoperatörerna även kan anses bedriva televerksamhet på så sätt att telelagstiftningen blir tillämplig på dem. Telelagen är tillämplig på alla som bedriver televerksamhet. I vilken utsträckning lagens regler är tillämpliga på en viss operatör beror på vilken typ av televerksamhet operatören bedriver. Telemeddelande definieras i 1 telelagen såsom ljud, text, bild, data eller information i övrigt som förmedlas med hjälp av radio eller genom ljus eller elektromagnetiska svängningar som utnyttjar särskilt anordnad ledare. Detta innebär bland annat att information som förmedlas i datapaket, t. ex. över Internet (oavsett överföringssätt) är att betrakta som telemeddelande. Teletjänst innebär enligt 1 telelagen förmedling av telemeddelande för någon annan. Med televerksamhet avses enligt 1 telelagen förmedling av telemeddelanden via telenät eller tillhandahållande av nätkapacitet (överföringskapacitet i telenät eller del därav). Som teleoperatör definieras enligt 1 telelagen, den som förvärvsmässigt bedriver viss televerksamhet. Definitionen av en teleoperatör omfattar även operatörer som bedriver televerksamhet genom att tillhandahålla teletjänster via Internet eller andra IP-nät. Eftersom den vanligaste formen av Internettjänst består i att en operatör åt någon annan förmedlar IP-paket kommer de som normalt benämns Internetoperatörer att falla in under definitionen av en teleoperatör. En aktör på Internetmarknaden som enbart tillhandahåller tjänster som består av information och inte tjänster som innefattar en förmedling åt någon annan anses dock inte bedriva televerksamhet och kan således inte anses som en teleoperatör i telelagens mening. Gränsdragningsproblem mellan vad som skall anses vara televerksamhet och övrig verksamhet kan uppkomma 2. De teleoperatörer / Internetoperatörer som tillhandahåller teletjänster eller nätkapacitet har att uppfylla kraven i 18 telelagen. 2 Se Telelagen och Internet, PTS rapport 1999-10-08 sid. 162 ff.

4 4.1.2. Krav på god funktion och teknisk säkerhet Enligt 18 skall den som inom ett allmänt tillgängligt telenät tillhandahåller teletjänster eller nätkapacitet se till att verksamheten uppfyller rimliga krav på god funktion och teknisk säkerhet. Bestämmelsen tar sikte på att ett funktionsansvar för det sammanhållna telenätet skall kunna upprätthållas. I paragrafen ges grunden för det krav på god funktion och teknisk säkerhet i verksamheten som skall kunna föreskrivas för den som inom ett allmänt tillgängligt telenät tillhandahåller teletjänster eller nätkapacitet. Det har inte närmare angetts vad lagstiftaren avser med begreppet rimlig teknisk säkerhet. Som framgått ovan omfattas flertalet av Internetoperatörerna av denna bestämmelse. PTS har möjligheter att i föreskrifter närmare ange hur kraven i 18 telelagen skall fullgöras. Enligt 22 telelagen får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten meddela närmare föreskrifter om krav enligt 18-21 telelagen. PTS har ansvar för tillsynen över telemarknaden. Enligt 4 teleförordningen har regeringen bemyndigat PTS att meddela sådana föreskrifter. Några sådana föreskrifter har ännu inte meddelats. Bestämmelsen i 18 ändrades 1997 genom ett tillägg avseende "god funktion". I samband med denna ändring anfördes i prop. 1996/97:61 att PTS har ett ansvar för att det finns ett sammanhållet och öppet telenät som täcker hela landet. För att nätet även i fortsättningen, i en situation med ett flertal operatörer som bygger egna nät och tillhandahåller tjänster, skulle kunna anses vara öppet och sammanhållet ansågs det krävas att vissa nätfunktioner samordnades av ett fristående organ. I specialmotiveringen 3 angavs att genom bestämmelsen ges utrymme för tillsynsmyndigheten att meddela föreskrifter om tekniska planer, servicekodplaner vissa standarder för gränssnitt och andra frågor som rör funktionen i nätet. Vad beträffar de IP-nät, som det här är frågan om, finns således möjlighet för PTS att meddela föreskrifter beträffande t. ex. företeelser som vägvalsregister, secure DNS för säker domännamnsuppslagning och tillgång till säker tid (NTP) 4. Kritiska funktioner som inte omfattas av telelagen är t.ex. drift av rotnamnservrar och originalnamnservrar för se-domänen, se vidare diskussion beträffande detta nedan. 4.1.3. Anmälningspliktig verksamhet 5 telelagen anger de teletjänster som inom ett allmänt tillgängligt telenät får tillhandahållas först efter anmälan till tillsynsmyndigheten - telefonitjänst till fast nätanslutningspunkt - mobil teletjänst 3 Regeringens propposition 1996/97:61, Översyn av telelagen (1993:597)m.m. sid.96 4 Telelagen och Internet, sid. 165

5 - annan teletjänst som kräver tilldelning av kapacitet ur nummerplan för telefoni - nätkapacitet Internetoperatörer torde som regel inte anses tillhandahålla nätkapacitet utan i stället en tjänst bestående i överföring av telemeddelanden (teletjänst). En Internetoperatör som tillhandahåller nätkapacitet i ett allmänt tillgängligt telenät, t.ex. för en annan Internetoperatör eller en slutkund, omfattas dock av anmälningsplikt enligt telelagen. Den som hyr en fast förbindelse för t. ex. Internetanslutning är inte anmälningspliktig för nätkapacitet på grund av detta. Däremot är den som har hyrt ut förbindelsen anmälningspliktig, om förbindelsen kan anses ingå i ett allmänt tillgängligt telenät. Nätanslutningspunkten är den fysiska anslutningspunkt där en användare ges tillgång till ett allmänt telenät. I fråga om en Internetanslutning över förhyrd förbindelse kan denna punkt utgöras av abonnentanslutningen till en accessrouter. Den som tillhandahåller en teletjänst som består av att ta emot telemeddelanden i en modempool och sedan koppla den uppringande till Internet, torde vidare få anses tillhandahålla sådan annan teletjänst som kräver tilldelning av kapacitet ur nummerplan för telefoni, vilken är anmälningspliktig 5 Den som tillhandahåller de s. k. nationella knutpunkterna omfattas av anmälningsplikt för tillhandahållande av nätkapacitet. Antalet anmälda operatörer som tillhandahåller nätkapacitet var i september 2001 cirka 280. Anmälningspliktig operatör berörs bland annat av telelagens bestämmelser i 23 om 6 - bestämmelser avseende samhällets alarmerings- och räddningstjänst, totalförsvarshänsyn - upplysningsskyldighet i övrigt - televerksamhet i krig 4.1.4. Totalförsvarets behov av telekommunikationer För anmälningspliktiga operatörer finns i 23 punkt 4 telelagen en skyldighet att beakta totalförsvarets behov av telekommunikationer. PTS har möjlighet att i föreskrifter närmare ange hur kraven i 23 punkt 4 telelagen skall fullgöras. Några föreskrifter har ännu inte utfärdats. 5 Se PTS rapport, Konkurrensen på Internetmarknaden utg. den 8 mars 2001, sid. 84 6 Se Telelagen och Internet sid. 163 ff.

6 När telelagen tillkom gällde bestämmelsen endast för tillståndspliktiga operatörer. I villkor för tillståndshavare anges att de på beställning från PTS, mot kostnadsbaserad ersättning, skall utföra beredskapsåtgärder för totalförsvaret. Departementschefen anförde i prop. 1992/92:200 på sid. 200 bland annat att kvalitetshöjande åtgärder för robust fredstida telenät i princip bör vara ett egenintresse för de som tillhandahåller telenät men att merkostnader förenade med särskilda beredskapsåtgärder borde finansieras över statsbudgeten. Enligt departementschefen borde de som har att vidta åtgärder som har sin grund i beredskaps- och försvarsaspekter, och som går utöver vad andra verksamheter av betydelse för totalförsvaret blir ålagda, kompenseras av staten. Bestämmelsen ändrades 1997 till att gälla även för anmälningspliktiga. Anmälningspliktiga Internetoperatörer som anses bedriva verksamhet som är av betydelse för totalförsvarets behov, t. ex. de som tillhandahåller de s.k.nationella knutpunkterna, skulle kunna åläggas skyldighet för att vidta åtgärder för att tillgodose totalförsvarets behov. 4.1.5. Den fredstida planeringen för totalförsvarets behov av telekommunikationer Enligt 65 telelagen kan PTS meddela föreskrifter om den fredstida planeringen för totalförsvarets behov av telekommunikationer vid bland annat krig och krigsfara. PTS har med stöd av bestämmelsen och 17 teleförordningen utfärdat föreskrifter som gäller för anmälningspliktiga operatörer. I föreskrifterna finns bestämmelser om operatörernas fredstida planering och organisation. 4.1.6. Tillståndspliktig verksamhet Verksamheten kan även vara tillståndspliktig enligt 7 telelagen, på grund av att verksamheten har en omfattning som med avseende på utbredningsområde, antalet användare eller annat jämförbart förhållande är betydande. I rapporten Telelagen och Internet gjordes bedömningen att flertalet operatörer inte bedrev verksamhet av sådan omfattning att denna bestämmelse skulle vara tillämplig på dem 7. Enligt 15 telelagen får tillstånd att bedriva televerksamhet förenas med vissa typer av i paragrafen angivna villkor. Dessa villkor innebär ett förtydligande av på vilket sätt olika skyldigheter skall fullgöras. Antalet operatörer med tillstånd som tillhandahåller nätkapacitet var åtta i september 2001. 4.1.7. Övriga bestämmelser som kan bidra till ett säkrare Internet I 25 telelagen finns bestämmelser om vad ett avtal med anslutning till ett allmänt tillgängligt telenät skall innehålla. Avtalet skall bland annat innehålla uppgifter om kvalitetsnivå för de tjänster som erbjuds. Regeln torde omfatta avtal om Internetabonnemang. 8 7 Se Telelagen och Internet sid. 164 8 Internet och telelagen sid. 172

7 19 telelagen är tillämplig på allmänt tillgängliga IP-nät. Enligt bestämmelsen skall t. ex. de som tillhandahåller de s. k. nationella knutpunkterna bland annat offentliggöra tekniska specifikationer för gränssnitt som erbjuds. 5. EG-rätt 5.1. Allmänt Bestämmelser i EG-direktiv åsidosätter inte medlemsstaternas möjligheter att vidta nödvändiga åtgärder för att bland annat skydda sina väsentliga säkerhetsintressen och skydda allmän ordning och säkerhet. Således behöver i princip inte EG-rätten beaktas i den mån eventuella förslag till ändringar av gällande rätt syftar till att skydda väsentliga säkerhetsintressen och/eller skydda allmän ordning och säkerhet. De åtgärder som vidtas måste dock vara proportionella i förhållande till de mål som skall uppnås. Ett författningsförslag om ändring i telelagen bör utformas mot bakgrund av den förestående översynen av lagstiftningen inom området för elektronisk kommunikation. Regeringen beslöt den 19 april 2001 att en särskild utredare skall analysera lagstiftningen inom området och föreslå sådan ny lagstiftning som behövs, med inriktning på en horisontell och samordnad reglering av elektronisk kommunikationsinfrastruktur och elektroniska kommunikationstjänster (Dir. 2001:32). Utgångspunkten för utredningen är i huvudsak de EG-direktiv och de EG-beslut som kommer att antas inom detta område, som en följd av 1999 års kommunikationsöversyn. EG:s kommunikationsöversyn är ännu inte avslutad. Dock har flertalet direktivförslag nått mycket långt i förhandlingsproceduren. Nedan följer en kortfattad genomgång av de förslag till EG-rättsliga direktiv som kan bli aktuella i föreliggande ärende. 5.2. Ramdirektivet 9 Ramdirektivet innehåller bestämmelser som är gemensamma för de specifika direktiven som framförhandlats som ett resultat av 1999 årskommunikationsöversyn. Av ramdirektivet framgår att det nya regelverket generellt omfattar elektroniska kommunikationstjänster, elektroniska kommunikationsnät samt tillhörande utrustning och tjänster. Elektroniska kommunikationstjänster, elektroniska kommunikationsnät samt tillhörande utrustning definieras i artikel 2 i ramdirektivet. I definitionen av elektroniska kommunikationsnät innefattas Internet. Elektroniska kommunikationstjänster definieras som tjänster som vanligen tillhandahålls mot ersättning och som helt eller huvudsakligen utgörs av överföring av signaler i 9 Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster

8 elektroniska kommunikationsnät. I ingressen (10) till ramdirektivet sägs att definitionen omfattar taltelefoni och överföring av elektronisk post. Vidare anges att samma företag, exempelvis en tillhandahållare av Internettjänster, kan erbjuda både elektroniska kommunikationstjänster, t. ex. tillgång till Internet, och tjänster som inte omfattas, t. ex. tillhandahållande av innehåll på nätet. Tillhörande utrustning definieras som den utrustning i samband med ett elektroniskt kommunikationsnät och/eller en elektronisk kommunikationstjänst som möjliggör och/eller stöder tillhandahållande av tjänster via det nätet och/eller den tjänsten. I ramdirektivet anges i artikel 7 de mål som de nationella regleringsmyndigheterna, i samband med att de fullgör de regleringsuppgifter som anges i direktiven, skall vidta alla rimliga åtgärder för att uppnå. Ett av de mål som anges i artikel 7 är att säkerställa att de allmänt tillgängliga kommunikationsnätens integritet och säkerhet upprätthålls (punkt 4 f). 5.3. Auktorisationsdirektivet 10 Syftet med auktorisationsdirektivet är att upprätta en rättslig ram för att säkerställa friheten att tillhandahålla elektronisk kommunikation och elektroniska tjänster, med förbehåll endast för de villkor som fastställts i direktivet och eventuella begränsningar i enlighet med artikel 46.1 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt åtgärder med hänsyn till allmän ordning, säkerhet och hälsa. Av artikel 3 i auktorisationsdirektivet framgår att tillhandahållande av elektroniska kommunikationstjänster eller elektroniska kommunikationsnät endast får underkastas allmän auktorisation. För att tillhandahålla elektroniska kommunikationstjänster och kommunikationsnät får inte krävas något uttryckligt beslut eller något särskilt dokument utfärdat av den nationella regleringsmyndigheten. Av artikel 6 framgår dels att den allmänna auktorisationen endast får omfattas av de villkor som är upptagna i bilaga till direktivet och dels att dessa villkor skall vara objektivt motiverade med avseende på den tjänst eller det nät som berörs, samt öppet redovisade, ickediskriminerande och proportionella. 5.4. Direktivet om samhällsomfattande tjänster 11 I artikel 23 sägs att medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa det allmänt tillgängliga telenätets integritet i de fasta anslutningspunkterna och, i händelse av nätsammanbrott av katastrofkaraktär eller i fall av force majeur, tillgängligheten till det allmänt tillgängliga telenätet och allmänt tillgängliga telefonitjänster i de fasta anslutningspunkterna. 10 Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster 11 Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster

9 5.5. Tillträdesdirektivet 12 Syftet med tillträdesdirektivet är att harmonisera det sätt på vilket medlemsstaterna reglerar tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande utrustning. Tillträde definieras i föreslagen lydelse enligt följande: Utrustning och/eller tjänster görs tillgängliga för ett annat företag på fastställda villkor, på exklusiv eller icke-exklusiv grund, i syfte att tillhandahålla elektroniska kommunikationstjänster. Bland annat omfattas följande: tillträde till nätelement samt tillhörande utrustning, vilket kan inbegripa uppkoppling av utrustning på fast eller icke-fast väg (detta inbegriper i synnerhet tillträde till accessnätet och till utrustning och tjänster som är nödvändiga för att tillhandahålla tjänster över accessnät); tillträde till fysisk infrastruktur inbegripet byggnader, ledningar och master; tillträde till relevanta programsystem inbegripet driftstödsystem; tillträde till nummeromräkning eller system som erbjuder likvärdiga funktioner; tillträde till fasta nät och mobilnät, i synnerhet för roaming; tillträde till system med villkorad tillgång för digitala televisionstjänster; tillträde till virtuella nätverkstjänster. Av artikel 5 framgår vilka befogenheter och ansvarsområden de nationella tillsynsmyndigheterna skall ha. De skall bland annat främja och säkra tillfredsställande tillträde till nät och samtrafik samt samverkan mellan tjänster, och de skall utöva sina skyldigheter på ett sätt som främjar effektivitet, varaktig konkurrens och största möjliga nytta för slutanvändarna. Ålägganden att fullgöra skyldigheter enligt direktivet avser i första hand de operatörer som anmälts ha ett betydande inflytande på berörd marknad. 5.6. Komdataskyddsdirektivet 13 Av artikel 4 som berör säkerhetsfrågor framgår bland annat, att den som tillhandahåller en allmänt tillgänglig elektronisk kommunikationstjänst skall vidta lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att säkerställa säkerheten i sina tjänster, om nödvändigt tillsammans med den aktör som tillhandahåller det allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationsnätet när det gäller nätsäkerhet. Dessa åtgärder skall säkerställa en säkerhetsnivå som är anpassad till den risk som föreligger, med beaktande av dagens tillgängliga teknik och kostnaderna för att genomföra åtgärderna. Vidare framgår av artikel 4 att, om det föreligger särskilda risker för brott mot nätsäkerheten, skall leverantören av en allmänt tillgänglig elektronisk kommunikationstjänst informera abonnenterna om sådana risker och om hur de skall avhjälpas, inbegripet de kostnader som detta kan medföra. 12 Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande utrustning 13 Europaparlamentets och rådets direktiv om behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet inom sektorn för elektronisk kommunikation

10 6. Vad krävs för att driva Internet i Sverige oberoende av funktioner utomlands? Nedan följer inledningsvis en kortfattad beskrivning av de resurser som erfordras för att tillgången till Internet skall fungera. För en mer utförlig beskrivning hänvisas till PTS rapport "Drift av Internet i Sverige oberoende av funktioner utomlands". För att Internet skall fungera som avsett för den som vill använda/nå ett domännamn, fordras tillgång till en (vanligen lokal) namnserver. Såväl rotnamnservrar som toppdomänservrar och lokala namnservrar är kritiska resurser för driften av Internet. För att Internet i Sverige skall kunna användas utan tillgång till kritiska resurser i utlandet krävs sålunda att kopior av alla erforderliga namnservrar finns i Sverige. Om rotnamnservrarna inte är tillgängliga, kan domännamn i princip inte användas för adressering vilket medför att så gott som all användning av Internet förhindras. Det finns 13 rotnamnservrar i världen, fördelade med 10 i USA, en i Japan, en i Storbritannien och en i Sverige. Möjligheterna att använda Internet i Sverige utan tillgång till rotnamnservrar utomlands är begränsade. En del av den programvara som används för adressöversättning på Internet kräver tillgång till minst tre olika rotnamnservrar. I en situation då funktioner utomlands inte är tillgängliga finns bara en rotnamnserver i Sverige. Det är möjligt att inom Sverige sätta upp tillfälliga rotnamnservrar genom att skapa "kopior" av övriga rotnamnservrar eller genom att på annat sätt simulera fler rotnamnservrar. Riskerna och problemen med ett sådant förfarande är bland annat att svårigheten med att förhindra att information om "de extra" rotnamnservrarna "läcker ut" på Internet utanför Sverige. Då skulle motsägelsefull information om rotnamnservrarnas belägenhet finnas på Internet. Detta kan i förlängningen innebära att Sverige kopplas bort från Internet för att störningarna skall minska. Förfaranden för uppsättning, drift och nedtagning av "simulerade" rotnamnservrar är därför ett viktigt exempel på vad som bör utprovas genom funktionsövningar. En viktig princip för DNS-servrarna är att skapa en god tillgänglighet. Uppgifter om nya och uppdatering av gamla existerande domännamn kommer från kunder/ombud och registreras i den databas för.se-domänen som NIC-SE ansvarar för. Baserat på dessa uppgifter skapas en "primary master" av.se tre gånger per dygn med backup-kopior. Informationen i denna kopieras först till de primära DNS-servrarna och därefter till de externa DNS-servrarna. För att driva Internet i Sverige oberoende av funktioner utomlands är följande av stor vikt: - att kopior av erforderliga namnservrar finns att tillgå i Sverige, däribland rotnamnservern och.com,.net,.org; - att drift, underhåll och fysisk planering av.se-domänen sker i ordnad och kontrollerbar form för ökad uthållighet och robusthet i systemet;

11 - att information om fördelarna ur ett sårbarhetsperspektiv med att registrera domännamn under.se når relevanta användare, framförallt myndigheter. Utöver domännamnshanteringen är Internetoperatörernas verksamhet av största vikt. Internetoperatörerna har nät i Sverige och dessa när är på olika sätt sammankopplade med Internet i andra länder. Det är därför svårt att entydigt peka ut någon "svensk" del av alla de nät som utgör Internet i Sverige. Av den anledningen krävs det att Internetoperatörerna i Sverige ser till att bibehålla funktionen hos Internet i Sverige. Målet är att Internet skall kunna användas för i huvudsak normal kommunikation mellan privatpersoner, myndigheter, företag och organisationer i Sverige. 7. Rättsliga åtgärder för en försöksverksamhet 7.1. Administration av.se-domänen ICANN/IANA (Internet Corporation for Assigned Names and Numbers Authority) är den organisation som på en global nivå hanterar domännamnsfrågor. II-stiftelsen (Stiftelsen för Internetinfrastruktur) är administrativt och tekniskt ansvarig för.se-domänen genom delegation från ICANN/IANA. NIC-SE (helägt dotterbolag till II-stiftelsen) sköter på uppdrag av II-stiftelsen administrationen av.se-domänen. Detta innebär praktiskt att NIC- SE har ansvar för administrationen av.se-domänen. Den rotnamnserver som finns i Sverige sköts via KTHNOC. En rotnamnserver är, som nämnts, en huvudserver i domännamnssystemet och är nödvändig för att användarna skall hitta fram till rätt dator i andra änden. En sammanfattande benämning för ovanstående aktörer blir i det följande "DNS-sfären". TU-stiftelsen (Stiftelsen för telematikens utveckling) ansvarar för den tekniska utvecklingen av Internets infrastruktur i Sverige och driver sin verksamhet genom bolaget Netnod AB. Netnod AB driver ett flertal av de nationella knutpunkterna för utväxling av trafik på Internet mellan olika operatörer. Den logiska driften av bland annat domännamnservrar vid de nationella knutpunkterna sköts av Autonomica AB som har Netnod som huvudman. Om Domännamnsutredningens förslag genomförs kommer II-stiftelsen att få i uppdrag att av regeringen/pts att administrera.se-domänen (på samma sätt som förut). 7.2. Försöksverksamhet När det gäller att inrätta en försöksverksamhet för att undersöka om Internet i Sverige kan fungera oberoende av viktiga funktioner utomlands anser PTS att regeringen bör ge PTS uppdrag att i samverkan med berörda i branschen (IIstiftelsen, NIC-SE, Netnod och Internetoperatörerna) genomföra sådana försök.

12 Utformningen av försöksverksamheten bör göras av PTS och branschen i samförstånd. En möjlighet för att förverkliga en försöksverksamhet vore t. ex. att göra PTS temporärt administrativt ansvarig för.se. Detta skulle kräva regeringens medverkan och även separata avtal med ICANN och II-stiftelsen. Denna lösning förefaller inte vara den mest ändamålsenliga. PTS bör istället ges möjlighet att avtala om funktionsövningar och praktiska prov avseende drift av Internet i Sverige oberoende av funktioner utomlands. II-stiftelsen tar i sin tur, med stöd av sina avtal med bl. a. NIC-SE och genom avtal med PTS, ansvar för att funktionsövningar genomförs och att berörda parter deltar. Om funktionsövningarna och de praktiska proven visar att förutsättningar finns för samarbete mellan parterna och att aktörerna frivilligt medverkar till att säkra driften av Internet i Sverige, är det möjligt att den bästa vägen att verifiera driften i stort är att med jämna mellanrum genomföra proceduren enligt ovan. Ett annat förslag är att genomföra rättsliga åtgärder för att verifiera driften av Internet i Sverige oberoende av funktioner utomlands på grundval av de legala förutsättningar som diskuteras nedan. I och med att PTS erhåller rätt att ålägga aktörerna/operatörerna en skyldighet att säkerställa god funktion och teknisk säkerhet, kan PTS också genomdriva funktionsövningar som faktiskt syftar till att verifiera Internet i Sverige. 8. Rättsliga åtgärder för att säkra driften av Internet i Sverige oberoende av funktioner utomlands Domännamnsutredningen har föreslagit att ett avtal upprättas mellan PTS och IIstiftelsen. I avtalet skall ingå ett åliggande för II-stiftelsen att verka för medborgarnas intressen. Det skall framgå av avtalet att regeringen har ett övergripande ansvar för att den nationella toppdomänen fungerar. II stiftelsen måste härutöver acceptera att en spegelserver avseende toppdomänen.se ställs under PTS kontroll. Dessutom bör det, enligt förslaget, finnas en klausul som klargör att hanteringen av toppdomänen.se inte utgör en rättighet utan snarast är att se som ett uppdrag i allmännyttans tjänst. 14 Om förslaget som framförs i Domännamnsutredningen genomförs innebär det att PTS och därigenom regeringen har ett reellt inflytande över domännamnshanteringen i Sverige. Genom bemyndigande från regeringen kan PTS avtala om driften i linje med de krav som ställs för att så långt möjligt säkerställa funktionen av Internet i Sverige. Domännamnutredningens förslag grundar sig i stora delar på principer fastställda av GAC (mellanstatlig rådgivande kommitté till Internet Corporation on Assigned Names and Numbers). Det kan anmärkas att Europeiska kommissionen i meddelande KOM(2000) 202 uppmanat medlemsstaterna att genomföra GAC:s principer på ett lämpligt sätt i den mån de avser regeringars förhållande till bland annat sina nationella landsdomänregister. 14 Domännamnsutredningen (SOU 2000:30) sid. 82

13 Vidare har även Europeiska unionens råd uppmanat medlemsstaterna att med beaktande av nationella bestämmelser genomföra GAC:s principer för delegering och administration av nationella toppdomäner. Den primära utgångspunkten i denna promemoria är emellertid att verksamheten fortsätter att drivas på det sätt som den drivs i dag, i vart fall i avvaktan på den översyn som kommer att ske inom området för elektronisk kommunikation. Det innebär att ansvaret för driften av.se-domänens namnservrar och andra servrar i infrastrukturen, liksom nu, åvilar de kommersiella aktörerna genom II-stiftelsen. Statens roll blir då att verifiera att Internet har förutsättningar att fungera oberoende av funktioner utomlands. Detta kan ske t. ex. genom att de kommersiella aktörerna lämnar information om verksamheten till PTS. Ytterligare en förutsättning är att PTS har befogenhet att initiera och genomföra åtgärder för att verifiera funktionen i Sverige. En skyldighet att medverka måste således föreligga för berörda operatörer och andra aktörer för att verifiering av funktionen skall kunna säkerställas. Rotnamnservrar, toppdomänservrar och lokala namnservrar är kritiska resurser för Internet i Sverige. När det gäller den operativa originalservern för.sedomänen, ansvarar NIC-SE för driften. Utrustningen för rotnamnservern och.com,.net- och.org-servrarna betalas i dag av Netnod AB. Driften av den operativa originalserverns, liksom administrationen av kopieringen och driften av övriga speglande.se-servrar i Sverige, bekostas i dag i huvudsak av staten via högskolornas nät SUNET och NORDUnet. Administration och drift av namnservrarna för andra toppdomäner än.se-domänen ligger till stor del utanför svensk kontroll. De tjänster som behövs för att tillhandahålla Internet i Sverige är anskaffning, underhåll, drift och administration av rotnamnservern, en operativ originalnamnserver för.se-domänen och speglande namnservrar för.se-domänen. De som tillhandahåller dessa tjänster berörs i viss mån av telelagens bestämmelser. Det är med stöd av telelagen möjligt att genom krav säkerställa vissa funktioner hos Internetoperatörer som tillika ingår i kategorin teleoperatörer, vilket de stora Internetoperatörerna gör. Dessa berörs i vissa fall av såväl reglerna om anmälningsplikt som reglerna om tillståndsplikt. Netnod AB anses tillhandahålla nätkapacitet och omfattas också av anmälningsplikt enligt telelagen. Återstår gör de Internetoperatörer som inte kan anses omfattas av telelagens regler om anmälningsplikt och tillståndsplikt. Återstår gör också aktörerna II-stiftelsen och NIC-SE, som endast kan anses tillhandahålla en databastjänst och således i princip inte berörs av telelagens reglering. För att Internet i Sverige skall kunna drivas oberoende av funktioner utomlands krävs att också andra kritiska funktioner som inte kan anses omfattas av telelagen är säkerställda. Exempel på sådana är drift av namnservrar för.se-domänen och rotnamnservrar. Av rapporten "Drift av Internet i Sverige oberoende av funktioner utomlands" framgår att ett säkerställande av dessa funktioner är avgörande för att Internet i Sverige skall fungera oberoende av funktioner utomlands.

14 8.1. Speciallag för DNS En möjlighet är att införa en lag som enbart reglerar DNS-sfären. Till denna sfär hör de som idag svarar för driften av originalnamnservern för.se-domänen och för driften av rotnamnservern. Lagen skulle innehålla tydliga krav på aktörerna, bland annat när det gäller placeringen av.se-servrarna liksom på hur de skall kopplas in på nätet. Om man överväger att införa en ny lag måste domännamnshanteringen beaktas. GAC, de nationella regeringarnas rådgivande organ inom ICANN, lade i februari 2000 fram ett förslag om delegering av ansvaret för nationella toppdomäner. Förslaget innebär en förstärkning av de nationella regeringarnas möjligheter att ta ansvar för den egna toppdomänen. I enlighet med detta förslag har domännamnsutredningen föreslagit PTS som avtalsslutande part med II-stiftelsen. Detta innebär i praktiken att regeringen uppdrar åt II-stiftelsen att administrera.se-domänen. GAC uttalar i sina principer för administrationen av nationella toppdomäner att staten skall tillförsäkra att domänen administreras i linje med medborgarnas intressen. Det är också statens uppgift att se till att domännamnshanteringen är konkurrensutsatt på ett sunt sätt. En speciallag om DNS skulle i och för sig kunna vara förenlig med GAC:s principer. Det skulle naturligtvis underlätta regleringen i en speciallag om regeringen delegerats ansvaret för.se-domänen och regeringen i sin tur avtalade om driften av DNS med en fristående aktör. Eftersom hela detta område är föremål för översyn saknas anledning att här föregripa den utredning som kommer att ske. Ett av de alternativ som kan övervägas är dock en speciallag enligt ovan. Den närmare utformningen av denna lag kommer att vara beroende av huruvida man väljer att följa Domännamnutredningens förslag eller ej. 8.2. Nytt krav under 18 telelagen Man kan också överväga möjligheten att inför ett krav under 18 telelagen - också på dem som tillhandahåller Internettjänster - vilka i och för sig inte omfattas av vare sig anmälningsplikt eller tillståndsplikt eller ens idag berörs av telelagen. Det skulle innebära att också de skall uppfylla rimliga krav på god funktion och teknisk säkerhet i den betydelsen att Internet skall kunna fungera oberoende av funktioner utomlands. Att tillhandahålla teletjänster skulle då omfatta inte bara s.k. övrig televerksamhet utan också "tillhandahållande av DNS-tjänster". Detta innebär att 18 telelagen skulle göras tillämplig också på aktörer som II-stiftelsen och NIC-SE som inte idag omfattas av telelagen. Ett tillägg till 18 telelagen synes mest motiverat eftersom det är den lagregel som behandlar säkerhet och funktion. Detta innebär en utvidgning av telelagens tillämpningsområde och föranleder ändringar även i 1 telelagen. I 22 telelagen ges regeringen, eller efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten, möjlighet att meddela närmare föreskrifter om krav enligt 18 telelagen. Genom regeringens bemyndigande i 22 telelagen och 4 5 p

15 teleförordningen skulle PTS genom föreskrifter kunna klargöra ytterligare vad som innefattas i begreppet "uppfylla rimliga krav på god funktion och teknisk säkerhet" i detta avseende. Ett tillägg till 18 telelagen kräver som framgått i praktiken ett vidgat tillämpningsområde för hela telelagen till att avse aktörer som bedriver drift av Internet, d.v.s. Internetoperatörer och "DNS-sfären" (se ovan 7.1). Åtminstone en legaldefinition av DNS-sfären skulle krävas. Det har ansetts att Internetoperatörer som driver s. k. övrig televerksamhet i och för sig träffas av telelagen. Ett tillägg skulle medföra att nya definitioner behöver införas i 1 telelagen. Härutöver innebär det en praktisk svårighet att veta vilka dessa aktörer är, då reglerna om anmälningsplikt och tillståndsplikt inte automatiskt är tillämpliga på aktörerna även om de då berörs av telelagens bestämmelser. Att i praktiken verkställa lagens krav på att operatörerna skall uppfylla rimliga krav på god funktion och teknisk säkerhet kan då bli svårt. Det har dessutom tidigare anförts att individuella krav enligt 18 telelagen är möjliga att ställa i villkor för tillståndshavare. Någon möjlighet att ställa sådan krav på den som i övrigt omfattas av lagens bestämmelser finns dock inte. Det är för närvarande varken motiverat eller önskvärt att generellt vidga telelagens tillämpningsområde och att införa anmälningsplikt för dessa aktörer. Ändå är det nödvändigt att i viss utsträckning utöva tillsyn och vid bristande uppfyllelse av uppställda krav måste möjlighet finnas för tillsynsmyndigheten att vidta åtgärder. Möjligheten att ändra telelagen i detta avseende och därigenom ålägga nya skyldigheter på marknaden för ekonomisk kommunikation måste dessutom granskas ur ett EG-rättsligt perspektiv, med beaktande av de direktiv inom området som ännu inte är slutligt fastställda. 8.3. Ny lagregel i telelagen Ett alternativ som också bör övervägas är att ålägga teleoperatörerna att, med stöd av en ny bestämmelse i telelagen, trygga tillgången till DNS (god DNS). God DNS kan tryggas genom avtal med t. ex. II-stiftelsen eller annan likvärdig part. Rent praktiskt kan teleoperatörerna/inernetoperatörerna sammansluta sig till en DNS-organisation. De får då av egen kraft se till att DNS har en fullgod funktion. Genom ett sådant förslag åläggs teleoperatörerna/internetoperatörerna en skyldighet att upprätthålla driften av Internet i Sverige som ett led i deras verksamhet att förmedla teletjänster eller att tillhandahålla nätkapacitet. För att tydliggöra deras uppgift i detta avseende bör skyldigheten att driva Internet på ett sådant sätt att driften är oberoende av funktioner utomlands komma till uttryck i telelagen. Detta skulle innebära att teleoperatörerna/internetoperatörerna behöver sluta avtal med ett antal kommersiella aktörer, andra teleoperatörer/internetoperatörer, II-stiftelsen, NIC-SE och de som ansvarar för driften av rotnamnservern. Även med detta förslag föreligger problem att reglera icke anmälningspliktiga teleoperatörer/internetoperatörer. Det är nödvändigt att ha medel att utöva tillsynen och även medel att verkställa åtgärder vid eventuella brister.

16 En förutsättning härför är ett de som berörs av regelverket är kända och har kännedom om sina skyldigheter. PTS kan i teleförordningen bemyndigas att meddela föreskrifter om att även teleoperatörer som inte är anmälningsskyldiga enligt 5 telelagen skall åläggas att medverka. Till villkorskatalogen i telelagen kan fogas i en ny 23 c ett krav på att teleoperatörerna uppfyller rimliga krav på god funktion och teknisk säkerhet när det gäller driften av Internet i Sverige. Denna bestämmelse skulle kunna ta sikte på att teleoperatörerna skulle vara skyldiga "att beakta och tillförsäkra driften av Internet i Sverige för det fall att Internet i Sverige avskiljs från omvärlden". Teleoperatör som är anmälningspliktig enligt 5 blir alltså skyldig att uppfylla rimliga krav på god funktion och teknisk säkerhet vid driften av Internet i Sverige oberoende av funktioner utomlands. Härtill skulle i 23 c telelagen även kunna infogas att "Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får föreskriva att teleoperatör som inte är anmälningspliktig enligt 5 och som tillhandahåller nätkapacitet, skall beakta och tillförsäkra att driften av Internet i Sverige kan ske oberoende av funktioner utomlands." Härutöver skulle regeringen, eller efter regeringens bemyndigande tillsynsmyndigheten, ha möjlighet att meddela närmare föreskrifter om hur kraven skall fullgöras. Kvarstår gör det praktiska problemet att veta vilka teleoperatörerna / Internetoperatörerna är, som det i och med ändringen förvisso går att ställa krav på men som trots allt inte är anmälda och för tillsynsmyndigheten okända. Dessutom medför förslaget att begreppen "driften av Internet" och "oberoende av funktioner utomlands" måste definieras i telelagen även om telelagens tillämplighet med avseende på nya aktörer inte vidgas. 8.4. Nya föreskrifter Ytterligare ett alternativ som kan övervägas är att ställa krav på teleoperatörerna / Internetoperatörerna genom 18 telelagen i dess nuvarande lydelse och att sedan i föreskriftform definiera betydelsen av att "uppfylla rimliga krav på god funktion och teknisk säkerhet" på så sätt att begreppet innefattar att trygga tillgången till DNS även i ett avskilt läge. PTS möjligheter att meddela föreskrifter på området har redogjorts för ovan. Ett sådant förfarande kommer praktiskt att innebära att det åligger teleoperatörerna att t. ex. genom avtal med II-stiftelsen eller alternativ till II-stiftelsen se till att driften av Internet i Sverige fungerar oberoende av funktioner utomlands. Något krav på vissa tekniska egenskaper eller funktioner utöver de ovan angivna (se sid. 14) bör dock i avsaknad av stöd i förarbetena inte inläsas i begreppet "rimliga krav på god funktion och teknisk säkerhet". Sådana krav är möjliga att ställa i villkor för tillståndshavare. Någon möjlighet att ställa sådana krav på den som i övrigt omfattas av lagens bestämmelser finns dock inte. 15 Förslaget berör inte de aktörer som saknar anmälnings- och tillståndsplikt. Ett problem kan dessutom vara att teleoperatörerna / Internetoperatörerna har begränsade möjligheter att ställa krav på de kommersiella aktörer som driver DNS och handhar domännamnsregistreringen. 15 Telelagstiftningen, kommentar till dåvarande 15 telelagen, sid. 147