Finansinspektionen Box 7821 103 97 STOCKHOLM Yttrande 2008-10-24 Ändrad beräkning av diskonteringsräntan (FI Dnr 08-9709) Sammanfattning Försäkringsförbundet har inte i sig någon invändning mot de föreslagna ändringarna. Förbundet anser dock inte att förslagen åtgärdar de negativa effekter nuvarande regler har. Man kan inte utesluta att förslagen temporärt kan ge vissa marginella positiva effekter vid värderingen av försäkringsåtagandena men det är tveksamt om det för närvarande går att fastställa diskonteringsräntan enligt det föreslagna alternativet. Förslaget innebär inte heller förbättrade förutsättningar för en modern riskhantering. Ett alternativt sätt som direkt ger tillgång till större likviditet skulle kunna ha sin utgångspunkt i marknadsräntan för statsobligationer och ränteswappar i euro. Försäkringsförbundet tillstyrker förslaget att en enhetlig terminologi används i föreskriften genom att ordet likvid används. Det skulle emellertid kunna kompletteras med att de finansiella tillgångarna under normala förhållandena ska vara likvida. Försäkringsförbundet tillstyrker förslaget att respektive ränta ska omräknas till nollkupongsränta. När det gäller förslaget om en annan metod för diskontering av värdesäkrade kassaflöden kan förbundet varken avstyrka eller tillstyrka. Försäkringsförbundet avser att återkomma i fråga om de långsiktiga effekterna av nuvarande regler. Allmänt Försäkringsbranschen berörs både direkt och indirekt av läget på de finansiella marknaderna. Statens åtgärdsprogram för banksektorn kan därför vara till fördel försäkringsbranschen. Det fokus som staten och Finansinspektionen har på att förbättra systemstabiliteten riskerar dock att minska den långsiktighet som regleringen av försäkringssektorn bör präglas av.
Förslagen sägs syfta till att stimulera ett ökat utbud av räntepapper med långa löptider. Att åstadkomma det genom att reglera diskonteringsräntan för livförsäkringsbolag är inte det mest naturliga sättet. Möjligen kan man på så sätt öka efterfrågan av säkerställda obligationer, men det finns inte någon automatik i att metoden för att fastställa diskonteringsräntan ökar investeringarna i säkerställda obligationer. Om livförsäkringsbolagen ökar sina investeringar i sådana obligationer beror också på priset och på frågan om det är investeringar som är till fördel för försäkringstagarna. Samtidigt kan det naturliga behovet för bolåneinstitut att emittera säkerställda obligationer med lång löptid ifrågasättas. Är bolånekunder i framtiden intresserade av att binda sina lån på längre löptider än vad som är fallet i dag? Om inte så bör frågan ställas vem som är den naturliga motparten för bolåneinstituten när de ska swappa långa emitterade obligationer till rörlig ränta och om det då överhuvudtaget skapas ett större utbud av lång duration i marknaden. Säkerställda bostadsobligationer som alternativ vid beräkning av diskonteringsränta Livförsäkringsbolagens åtaganden mot sina försäkringstagare är långa. Utbetalningar kommer i vissa fall inte att påbörjas förrän om några decennier och kommer därefter att pågå under kanske ett par decennier. Att välja ränta för att göra en korrekt nuvärdesvärdering av åtagandena är mot den bakgrunden naturligtvis vanskligt. Åtagandenas storlek i relation till balansomslutningen medför dessutom att valet av diskonteringsränta har en stor påverkan på livförsäkringsbolagens finansiella ställning. Finansinspektionen har i de nuvarande föreskrifterna för tjänstepensioner definierat en riskfri diskonteringsränta som genomsnittet mellan marknadsräntan för swappar och statsobligationer. Räntan ska dessutom väljas med utgångspunkt från den valuta som försäkringsåtagandena är betalbara i. Den ska även väljas med utgångspunkt från löptiden på de kassaflöden som ska diskonteras. Försäkringsförbundet är positivt till att solvensregleringen utgår från marknadsvärdering av balansräkningen. Det förutsätter dock en finansiell marknad av tillräcklig storlek och som fungerar väl för de löptider som ska diskonteras. Problemet med de nuvarande reglerna är att livförsäkringsbolagens finansiella ställning är starkt beroende av utvecklingen på marknadsräntan för långa svenska statsobligationer och swapräntan. Den sammanlagda långa svenska räntemarknaden är inte av tillräcklig storlek för att kunna tjäna som ensam utgångspunkt för att värdera svenska åtaganden. Vid mer generella kursfall på aktier tvingas livförsäkringsbolagen att sälja aktier och köpa räntebärande värdepapper. Det gäller framför allt för bolag som inte endast har tjänstepensionsförsäkringar utan även andra försäkringar. Om en omfördelning av investeringsportföljen framtvingas för flera livförsäkringsbolag kommer det i sin tur att ha negativa effekter även på räntemarknaden. När marknadsräntorna sjunker ökar värdet på åtagandena och ytterligare aktieförsäljningar kan behövas.
Livförsäkringsbolagen riskerar därför att hamna i en negativ spiral. En av orsakerna till en sådan negativ spiral är just att den svenska långa räntemarknaden har en så begränsade omfattning i förhållande till livförsäkringsbolagens samlade försäkringsåtaganden. Det kan även konstateras att de beskrivna effekterna också uppstår av Finansinspektionens trafikljus. Det är till och med så att trafikljusets effekter blir märkbara redan innan solvensreglerna aktualiseras. Även om trafikljuset inte är regler som vid bristande följsamhet utlöser omedelbara sanktioner från Finansinspektionen fungerar det dock i praktiken som handlingsdirigerande. Försäkringsbolagen har ett intresse av att driva verksamheten så att man kan behålla kundernas förtroende. Av den anledningen finns det starka skäl för bolagen att även beakta trafikljuset. Det kan i det här sammanhanget inte heller bortses från att regleringen kan locka fram beteenden från andra aktörer på finansmarknaden som förstärker den negativa marknadsutvecklingen. I den turbulenta tid som nu råder visar sig dessutom ytterligare svagheter med en riskfri ränta som bestäms enligt föreskrifterna. Diskonteringsräntan har den senaste månaden gett stora skillnader i värdet på åtagandena från en vecka till en annan och till och med från en dag till en annan. Det kan starkt sättas ifråga om det kan vara att anse som aktsamt att då värdera långa åtaganden baserat på en sådan statiskt avläst marknadsränta. Ett objektivt ekonomiskt värde på åtagandena kan svårligen sägas variera på ett sådant sätt. Det nu lämnade förslaget ger ett alternativt sätt att bestämma diskonteringsräntan, nämligen att välja räntan på säkerställda bostadsobligationer istället för swapräntan. Försäkringsförbundet motsätter sig inte förslaget. Det kan ha en viss effekt men förbundets bedömning är att den endast är marginell. Förslaget löser inte heller det ovan beskrivna problemet. Diskonteringsräntan kommer alltjämt att vara beroende av en alltför begränsad svensk marknad i långa räntepapper. Det är dock väsentligt att förslaget innebär att en ränteberäkning baserad på säkerställda obligationer är möjligt och inte gör det till det enda alternativet. Som Finansinspektionen påpekat har det inte emitterats tillräckligt mycket säkerställda obligationer med de löptider som skulle krävas för att ge en mer betydande effekt. Det kan också starkt sättas i fråga om marknaden är likvid på ett sådant sätt att det alternativa beräkningssättet är möjligt att tillämpa. Vår bedömning är att intresset för att emittera sådana obligationer inte är tillräckligt starkt för att ha en reell effekt. Det kommer i vart fall dröja relativt lång tid innan det finns så stora volymer säkerställda obligationer att det kan vara lämpligt att använda den marknaden som referens för att fastställa diskonteringsräntan. För att kunna fastställa en aktsam diskonteringsränta bör det vara möjligt att jämföra med marknadsräntor för finansiella instrument som har en
tillräcklig volym. Först med en sådan angreppssätt kan man komma tillrätta med de verkliga regleringsproblemen för livförsäkringsbranschen. Försäkringsförbundet har förståelse för att Finansinspektionens resurser för närvarande till stor del ägnas åt de mest akuta problemen i den finansiella sektorn och att en mer långsiktig reglering därför inte kan förväntas inom den närmaste tiden. Försäkringsförbundet har för avsikt att återkomma till frågan om en mer långsiktig lösning när den finansiella turbulensen har avtagit. Det är dock förbundets uppfattning att det redan i nuläget bör ges en möjlighet att fastställa räntan på ett alternativt sätt. De finansiella marknaderna, inklusive räntemarknaden, befinner sig nu i en undantagssituation och svenska marknadsräntor kan inte anses ge uttryck för ett korrekt ekonomiskt värde på livförsäkringsbolagens åtaganden. Ett sådant alternativt sätt skulle kunna ha sin utgångspunkt i marknadsräntor för statsobligationer och ränteswappar i euro. Det är förbundets uppfattning att motsvarande reglering borde gälla också för annan försäkring än tjänstepensionsförsäkring. Annars skapas en icke konkurrensneutral marknad. Slutligen vill Försäkringsförbundet i den här delen peka på vissa otydligheter i förslagen. Vid valet av räntan (2 kap. 1 fjärde stycket) ska marknadsräntan på statsobligationer och swappar användas medan det för säkerställda obligationer inte uttryckligen anges att det är marknadsräntan som avses. Försäkringsförbundet utgår från att det är marknadsräntan som avses. Detta bör förtydligas. I föreskrifterna används genomgående benämningen säkerställda bostadsobligationer. Det är enligt Försäkringsförbundet oklart vilka typ av obligationer som avses. En möjlig tolkning är att det är säkerställda obligationer enligt lagen (2003:1223) om utgivning av säkerställda obligationer. Ett förtydligande bör göras. Det är inte heller tydligt vad som avses med väsentligt avviker och med motsvarande finansiella instrument i 2 kap. 1 fjärde stycket. Någon motivering finns inte i Finansinspektionens behovs- och konsekvensanalys och det är inte uppenbart vad som avses. Det bör vidare tydligare framgå att möjligheten att välja mellan räntan för swappar respektive säkerställda obligationer finns vid varje tidpunkt, och inte väljs för att gälla för all framtid. Övriga förslag Försäkringsförbundet tillstyrker förslaget att en enhetlig terminologi används i föreskriften genom att ordet likvid används. Det skulle emellertid kunna kompletteras med att de finansiella tillgångarna under normala förhållandena ska vara likvida.
Försäkringsförbundet tillstyrker förslaget att respektive ränta ska omräknas till nollkupongsränta. När det gäller förslaget om en annan metod för diskontering av värdesäkrade kassaflöden kan Försäkringsförbundet varken avstyrka eller tillstyrka. Finansinspektionen har inte angett något skäl till varför metoden ska ändras. Övrigt Det framgår inte om Finansinspektionen avser att göra någon ändring av trafikljuset med hänsyn till förslagen. I trafikljuset stressas säkerställda obligationer genom en fördubbling av kreditspreaden. Om kreditspreaden skulle fördubblas får det en positiv effekt på värderingen av försäkringsåtagandena om de beräknas enligt det lämnade förslaget, vilket inte beaktas i trafikljuset. Den nämnda stressen bör naturligtvis också i sig justeras. SVERIGES FÖRSÄKRINGSFÖRBUND Ellen Bramness Arvidsson Lena Friman Blomgren