Grubbahus 1:5 och Maglaby 22:2

UV SYD RAPPORT 2005:9 ARKEOLOGISK FÖRUNDERSÖKNING 2002 Grubbahus 1:5 och Maglaby 22:2 Skåne, Kvidinge socken, Grubbahus 1:5 och Maglaby 22:2 Tyra Ericson Grubbahus 1:5 och Maglaby 22:2 1

Riksantikvarieämbetet Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Syd Åkergränden 8, 226 60 Lund Tel. 046-32 95 00 Fax 046-32 95 39 www.raa.se/uv 2005 Riksantikvarieämbetet UV Syd Rapport 2005:9 ISSN 1104-7526 Kart- och ritmaterial Henrik Pihl Layout Anita Esping Bodén Tryck/Utskrift UV Syd, Lund, 2005 Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket, 801 82 Gävle. Dnr L 1999/3

Innehåll Inledning 5 Undersökningens förutsättningar 5 Syfte och metod 7 Detaljtopografi 7 Resultat 8 Anläggningar 8 Hus och övriga strukturer 9 Fynd 13 Makrofossil 13 Datering och tolkning 14 Kort sammanfattning och åtgärdsförslag 14 Referenser 15 Övriga källor 15 Administrativa uppgifter 16 Bilagor Bilaga 1. Anläggningstabell 17 Bilaga 2. Fyndtabell 20

Fig. 1. Utsnitt ur GSD-Röda kartan, Skåne län, med platsen för undersökningen markerad. Skala 1:250 000. 4 Grubbahus 1:5 och Maglaby 22:2

Grubbahus 1:5 och Maglaby 22:2 Tyra Ericson Inledning Kvidinge Stenkross AB avser att utvidga en befintlig grustäkt inom fastigheterna Grubbahus 1:5 och Maglaby 22:2 i Kvidinge socken. Området omfattar ca 33 000 m 2 och gränsar till tidigare undersökta ytor med boplatslämningar från brons- och järnålder. Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar, UV Syd, utförde därför en arkeologisk förundersökning inom valda delar av exploateringsområdet. Förundersökningen ägde rum i oktober 2002 och bekostades av Kvidinge Stenkross AB. Ansvarig för undersökning och rapport var Tyra Ericson. Sammanlagt ca 19 400 m 2 avbanades, varvid 291 anläggningar kunde dokumenteras. En knapp tredjedel av dem undersöktes. De dominerande anläggningstyperna var stolphål, bl.a. två långhus, och härdar. En del av härdarna föreföll vara ordnade i rader. Platsen har utnyttjats från övergången brons-/järnålder och fram till och med folkvandringstid och tolkas som en del av ett större boplatsområde. Undersökningens förutsättningar Undersökningsområdet (UO) är centralt beläget inom det grusområde som kallas Kvidingefältet, och som ligger mellan Söderåsen och Rönne å. Området är mycket rikt på fornlämningar, och i samband med omfattande täktverksamhet har ett flertal arkeologiska undersökningar ägt rum under de senaste decennierna. Alven består av isälvsavlagringar och topografin har, innan grustäkterna kom att dominera landskapsbilden, bestått av ett stort antal små grusåsar och mindre vattendrag. Omedelbart nordöst om UO utfördes 2001 en arkeologisk förundersökning av boplatslämningar från bronsålder äldre järnålder. Boplatsen antogs fortsätta inom UO (Ericson 2002a). I sydväst gränsar UO till en yta som förundersöktes 1998 (Pettersson 2000). Där påträffades gropar, stolphål och härdar som inte föranledde någon fortsatt undersökning. Anläggningstätheten var särskilt hög i den sydvästra delen av området, som gränsar mot den nu aktuella ytan. Längre öster om UO utfördes en arkeologisk undersökning 1988, varvid ett mindre härdområde och tre brandgravar från yngre bronsålder/ äldre järnålder kunde dokumenteras (RAÄ 51, Ericson Borggren Grubbahus 1:5 och Maglaby 22:2 5

Fig. 2. Utdrag ur GSD Ekonomiska kartan blad 3C 4f med fasta fornlämningar, aktuellt undersökningsområde och tidigare undersökta områden markerade. Skala 1:10 000. 6 Grubbahus 1:5 och Maglaby 22:2

1994). Den höjdrygg på vilken gravarna låg fortsätter inom UO. Erfarenheterna från övriga undersökningar inom Kvidingefältet visar att boplatserna legat mycket tätt. Inom ca 1 km från UO finns bl.a. boplatser från brons- och järnålder, stensättningar, gravhögar, järnframställningsplatser samt två skansar från historisk tid (RAÄ 24 28, 132, 133, 191, 192). Bland de registrerade fornlämningarna finns även ett antal by- eller gårdstomter. Med ledning av resultaten från tidigare undersökningar kunde man utgå från att bebyggelselämningar och/eller gravar från förhistorisk tid finns inom UO. Någon arkeologisk utredning bedömdes därför inte vara nödvändig. I en nyligen publicerad artikel görs en sammanställning av de senaste decenniernas arkeologiska undersökningar inom Kvidingefältet. I artikeln ges förslag på frågeställningar att ta särskild hänsyn till vid framtida undersökningar. Inom Kvidingefältet kan vi räkna med att fortsatt täktverksamhet leder till en så hög grad av exploatering, och därmed antikvarisk dokumentation, att vi kan erhålla en relativt sammanhängande bild av området. Detta medför goda möjligheter att utröna de rumsliga och tidsmässiga sambanden mellan landskap, gravar, boplatser och lämningar av järnhantering. Ett inlandsområde som Kvidingefältet är dessutom ett nyckelområde för jämförelser med kustnära slättområden, där exploateringar och därmed arkeologiska undersökningar är mer vanligt förekommande (Ericson 2002b). Syfte och metod Syftet med förundersökningen var att klargöra fornlämningssituationen inom UO, samt att preliminärt fastställa de påträffade fornlämningarnas karaktär, datering och bevarandegrad. Matjorden schaktades av från drygt hälften av UO, i form av partiell matjordsavbaning kombinerad med sökschakt. Schaktens läge valdes utifrån topografiska omständigheter och tidigare erfarenheter av undersökningar inom Kvidingefältet. Påträffade anläggningar och lager dokumenterades i Riksantikvarieämbetets dokumentationssystem Intrasis. Ett urval av anläggningarna samt en 1 1 m stor ruta i lagret undersöktes, och profilerna ritades i skala 1:20. Påträffade fynd tillvaratogs, liksom prov för 14 C-analys. Detaljtopografi Kvidingefältet består, som ovan nämnts, av ett system av större och mindre grusåsar. I dagens jordbrukslanskap framträder dessa som större eller mindre höjdryggar och platåer med mellanliggande svackor och flacka partier. I svackorna påträffas stundtals äldre markhorisonter, resultatet av att material transporterats ned för sluttningarna av jordbruksarbete eller naturlig erosion. UO dominerades av en markant höjdrygg, fortsättningen på den höjdrygg som funnits öster därom och på vilken tre brandgravar undersöktes 1988 (Ericson Borggren 1994). Norr om höjdryggen fanns ett relativt flackt parti medan den i söder begränsades av en sänka. Söder om sänkan vidtog ett lägre höjdparti, som fortsatte söder om UO. Merparten av anläggningarna påträffades inom detta lägre höjdparti. Grubbahus 1:5 och Maglaby 22:2 7

Alven inom området bestod i allmänhet av grus och sten av olika fraktioner, med fläckvis förekomst av finkornigare material (sand eller silt). Genom UO skar ett recent dike, som ungefär motsvarade ägogränsen mellan Grubbahus 1:5 och Maglaby 22:2. Resultat Anläggningar Sammanlagt 291 anläggningar påträffades, varav 25 gropar, 156 stolphål, 106 härdar, 2 förmodade odlingsrösen, 1 ränna samt 1 lager. Det sistnämnda tolkas som en äldre markhorisont (tab. 1 och fig. 3). Gropar förekom över hela UO. Deras storlek varierade mellan ca 0,5 m och 1,9 m. Fyra gropar undersöktes. Ingen av dem innehöll fynd eller ingick i någon konstruktion. En anläggning registrerades som en ränna. Den var ca 2,2 m lång och 0,4 m bred. Anläggningen undersöktes men kunde inte funktionsbestämmas. Djupet var endast 0,07 m och botten var flack. Den dominerande anläggningstypen vid undersökningen var stolphål. 48 av dem undersöktes. En tredjedel av stolphålen, 52 st., tolkades som ingående i långhus och andra strukturer (se nedan). Ett stolphål innehöll små mängder keramik och flinta. Näst stolphål var härdar den mest vanligt förekommande anläggningstypen. Till denna kategori räknades alla former av härdanläggningar, från områden med eldpåverkad grus via sotfläckar och grunda härdar till härdgropar med stora mängder skörbränd sten. Härdarna var också spridda över hela UO och varierade mycket i storlek, mellan 0,3 m och 2,7 m. Flertalet var dock relativt små. Av de 28 härdar som undersöktes ingick de flesta i strukturer : en (A994) låg innanför begränsningarna av hus 2 och 19 st. ingick i tre olika härdlinjer (se nedan). I två andra härdar påträffades små mängder brända ben och keramik. I sänkan i den mellersta delen av UO påträffades två stenpackningar. De låg i ett lager, L102, som bestod av rödbrun humös grus och tolkades som en äldre markhorisont. Den del av L102 som berördes av undersökningen omfattade ca 165 m 2. Då det inte kunde uteslutas att stenpackningarna utgjorde gravar undersöktes de noggrant. De innehöll stenar i storlek mellan 0,05 och 0,25 m, som låg i upp till tre skikt utan någon tydlig struktur. En av anläggningarna innehöll små mängder keramik. Fyllningen mellan stenarna var identisk med L102. Bägge stenpackningarna tolkades som ansamlingar av plockad sten, någon form av röjningsrösen. En 1 1 m stor ruta i L102 undersöktes också. Lagret var här 0,10 m tjockt och fyndtomt. Anläggningstyp Antal påträffade Antal undersökta % undersökta grop 25 4 16 stolphål 156 48 31 härd 106 28 26 stenpackning 2 2 100 ränna 1 1 100 lager 1 1 100 totalt 291 84 29 Tabell 1. Påträffade och undersökta anläggningar. 8 Grubbahus 1:5 och Maglaby 22:2

Fig. 3. Schaktplan skala 1:2 000. Hus och övriga strukturer Hus 1 (fig. 4) Typ: Treskeppigt långhus Väggkonstruktion: 8 stolphål i S väggen, 4 i N väggen och 4 i V gaveln Takkonstruktion: 8 stolphål efter 4 2 parställda stolpar Bockbredd: 1,6 2,4 m Riktning: VNV OSO Längd: 18 m Bredd: 5,5 m Golvyta: ca 99 m 2 Fynd: flinta, keramik Analyser: 14 C, makrofossil Anläggningar: stolphål Dateringar: hustypologi: äldre järnålder, 14 C: medeltid (Ua-26685) (tab. 3) Grubbahus 1:5 och Maglaby 22:2 9

Till hus 1 hör stolphål efter fyra par takbärande stolpar, samt 16 mindre stolphål som tolkas som tillhörande väggkonstruktionen. Takbärarstolphålen var ca 0,50 0,70 m i diameter och i de flesta fall ca 0,30 m djupa medan väggstolphålen i allmänhet var 0,30 m i diameter och 0,15 m djupa. Huset var beläget strax söder om krönet av den södra, lägre, höjdryggen. Det kan möjligen ha haft en längre utsträckning åt öster. Vid en jämförelse av husets grundplan med tidigare undersökta hus, stämmer bockbredd, husbredd och bockavstånd tämligen väl överens med hus 1:5, 3:2 och 3:3 från Annetorpsleden i Malmö, vilka daterats till äldre järnålder (Göthberg m.fl. 1995 s 40 ff). Samma likheter föreligger också med hus B2:I från Lilla Köpinge, som daterats till förromersk järnålder (aa s 86). Resultatet av 14 C- dateringen är 680±35 BP (se tabell 3), vilket får tolkas som beroende på inblandning av yngre material. Fig. 4. Hus 1. Skala 1:200. Hus 2 (fig. 5) Typ: Treskeppigt långhus Väggkonstruktion: 7 stolphål i N väggen Takkonstruktion: 4 stolphål efter 2 2 parställda stolpar Bockbredd: 1,6 1,9 m Riktning: VNV OSO Längd: 12 m Bredd: ca 5 m Golvyta: ca 60 m 2 Fynd: - Analyser: 14 C, makrofossil Anläggningar: Stolphål, härd Dateringar: hustypologi: äldre järnålder, 14 C: folkvandringstid (Ua-26684) (tab. 3) 10 Grubbahus 1:5 och Maglaby 22:2

Fig. 5. Hus 2. Skala 1:200. Hus 2 var beläget ca 3 m norr om hus 1, nära krönet av höjdsträckningen. Denna del av UO banades av under svåra väderförhållanden, och det är möjligt att ett antal stolphål ingående i huskonstruktionen därför inte kunde återfinnas. Detta gäller särskilt en eventuell fortsättning i väster, samt den södra väglinjen. De fyra återfunna takbärarstolphålen var relativt kraftiga, ca 0,60 m i diameter och 0,40 0,50 m djupa. De var inte stenskodda i egentlig mening men platta stenar hade använts som kilar/stolpstöd längs sidorna. Ett urval av väggstolphålen undersöktes. De var ca 0,30 m i diameter och 0,15 m djupa. Inom husbegränsningen påträffades rester av en härd, i form av en 0,70 0,55 m stor fläck rödbränd grus. Härden var belägen något norr om husets mittlinje. Inget talar emot att den skulle vara samtida med huset. Även hus 2 uppvisar stora likheter med de tre husen från Annetorpsleden (se ovan). Träkol från ett stolphål efter en takbärande stolpe har dock daterats till folkvandringstid, 1550±35 BP (se tabell 3). Då huset är så ofullständigt bevarat är jag i detta fall benägen att tro att 14 C-dateringen är mer rättvisande än hustyplogin. Struktur 3 (fig. 6) Söder om hus 1 och 2 och i samma längdriktning fanns ett ca 20 m långt och 2 3 m brett stråk med 15 stolphål. Trots finrensning av ytan och undersökning av allt som liknade anläggningar, kunde stolphålen inte knytas samman till någon tydlig konstruktion. Inget av dem var heller så kraftigt som takbärarstolphålen i hus 1 och 2. Det är dock troligt att en del av stolphålen ingått i någon form av byggnad, hägnad, skärmtak el. dyl. Struktur 4 (fig. 6) Längst i sydöst fanns sex härdar och två stolphål som utgjorde en del av en cirkel, där en eventuell fortsättning av cirkeln kan ha funnits Grubbahus 1:5 och Maglaby 22:2 11

Fig. 6. Schaktplan med hus och strukturer markerade. Skala 1:500. inom ett tidigare undersökt område. Ingen sådan struktur nämns dock i rapporten från den undersökningen (Pettersson 2000). Samtliga anläggningar undersöktes. Inga fynd påträffades. Struktur 5 (fig. 6) Öster om hus 1 och 2 fanns en 18 m lång rad med åtta härdar, i NV SO riktning. Samtliga anläggningar undersöktes. Inga fynd påträffades. Härdarna varierade både vad gäller storlek, djup och fyllning. Träkol från en härd, A1385, har 14 C-daterats till yngsta bronsålder/ förromersk järnålder (Ua-26683, se tabell 3). 12 Grubbahus 1:5 och Maglaby 22:2

Struktur 6 (fig. 6) Väster om hus 1 fanns en böjd linje av vad som först tolkades som stolphål, och antogs kunna vara en hägnad. Då de fem anläggningarna undersöktes visade de sig dock vara små härdbottnar. De var ca 0,30 0,50 m stora och 0,10 m djupa, och sinsemellan lika. Fynd Vid matjordsavbaningen tillvaratogs två stenar som tolkas som knack- eller krosstenar. Båda påträffades i den sydvästra delen av UO, ca 25 m sydväst om hus 1. I ett av de takbärande stolphålen till hus 1, A325, fanns två vittrade fragment keramik av förhistorisk typ och ett avslag av grovkornig flinta. En vittrad keramikbit fanns också i härden A1874, ca 50 m öster om hus 1. I en annan härd i samma område, A1770, fanns små mängder brända djurben. Två bitar keramik påträffades i en av stenpackningarna, A3814. De kan troligen föras till yngre bronsålder eller äldre järnålder. Makrofossil Prover för makrofossilanalys togs ut ett antal stolphål ingående i hus 1 respektive hus 2. Analysen utfördes av Björn Gedda, UV Syd. Förutom enstaka sädeskorn (varav ett vete, troligen speltvete), gräsfrön och brända hasselnötsskal påträffades ett tjugotal frön som troligen är åkerbinda (Fallopia convolvulus) (tab. 2). Åkerbindan kan ha vuxit på platsen eller kommit med säden som åkerogräs. Dessutom påträffades ett sextiotal frön av svinmålla (Chenopodium album), som förmodligen är en sentida inblandning Åkerbinda användes förr till mjöl och gryn, på ungefär samma sätt som bovete (linnaeus.nrm.se). Det är dock osäkert om så varit fallet här. Provnummer Kol Kolbitar Växtmakro Antal Provmängd AS 3386 Ja Chenopodium 12 2 liter album cf. hasselnöt cf. Triticum spelta 1 1 AS 2431 Ja Ja Chenopodium 12 2 liter album cf. hasselnöt cf. säd Polygonaceae 1 2 8 AS 1009 Ja Ja 2 liter AS 2397 Ja Ja cf. hasselnöt 1 2,5 liter AS 2357 Ja Ja Chenopodium 2 2 liter album AS 3476 Ja Ja 2 liter AS 2410 Ja Ja Litet förkolnat 1 2 liter frö (cf. gräs) AS 325 Ja Ja Polygonaceae) 9 2 liter Chenopodium album 12 AS 2443 Ja Ja Chenopodium 2 2,5 liter album AS 4144 Ja Ja Chenopodium 2 2,5 liter album AS 3422 Ja Chenopodium 1 2 liter album AS 3446 Ja Ja Chenopodium album 21 2 liter Tabell 2. Makrofossilanalys. Grubbahus 1:5 och Maglaby 22:2 13

Datering och tolkning Dateringen av lämningarna baseras på fynd, 14 C-dateringar och långhustypologi. Bortsett från en 14 C-datering som hamnat i medeltid och som torde bero på inblandning av yngre material (Ua-26685, tab. 3), visar de alla på tidsavsnittet från övergången brons-/järnålder och fram till folkvandringstid. Tabell 3. 14 C-analyser (siffror inom parantes anger sannolikhet för tidsintervall). Platsen ingår, tillsammans med intilliggande ytor, i ett större boplatskomplex, och har använts vid upprepade tillfällen. Stundtals har den lägre höjdryggen använts för bosättning, stundtals för andra ändamål. Det är t.ex. inte sannolikt att man anlagt större härdar i direkt anslutning till hus varande i bruk, p.g.a. eldfaran. Hus 1 och 2 kan tolkas som olika faser av samma gård. Under en eller flera mellanliggande faser kan gårdens långhus ha varit beläget utanför den undersökta ytan. Möjligen kan struktur 3 utgöra rester av ett sådant hus. Strukturerna 4, 5 och 6 är intressanta av två anledningar. Dels kan de i sig vara meningsbärande, om de är skapade just som strukturer en hägnad eller härdlinje, t.ex. Detta kan inte bevisas för någon av dem. De kan emellertid också ha uppkommit som en bieffekt av någon annan, för oss inte tydligt urskiljbar, struktur. Särskilt gäller detta struktur 5. Norr om härdraden finns ett flertal andra härdar utan synbar ordning. Söder om den finns en helt anläggningsfri yta som sträcker sig fram till struktur 3, och som utgör en förlängning av den öppna ytan mellan hus 1 och hus 2. Har härdarna kanske hamnat i en rad därför att de anlagts längs ett hägn eller ett vägstråk? Resterande delar av den undersökta ytan förefaller ha utnyttjats mer eller mindre extensivt. Om de påträffade stenpackningarna ska tolkas som ett slags röjningsrösen indikerar detta att odling skett i anslutande område, t.ex. på sluttningen ovanför stenpackningarna. Kort sammanfattning och åtgärdsförslag Syftet med förundersökningen var att klargöra fornlämningssituationen inom UO, samt att preliminärt fastställa de påträffade fornlämningarnas karaktär, datering och bevarandegrad. Av ett ca 33 000 m 2 stort exploateringsområde avbanades ca 19 400 m 2, varvid 291 anläggningar kunde dokumenteras. En knapp tredjedel av dem undersöktes. De dominerande anläggningstyperna 14 Grubbahus 1:5 och Maglaby 22:2

var stolphål, bl.a. till två långhus, och härdar. En del av härdarna föreföll vara ordnade i rader. Resultatet av förundersökningen visar att framför allt det lägre höjdpartiet i undersökningsområdets sydvästra del varit utnyttjat för bebyggelse. Detta överensstämmer med den hypotes om bebyggelselägen inom Kvidingefältet som föreligger (Ericson 2002b s. 182f). Fornlämningarnas karaktär kunde bestämmas till dels ett område med härdar, dels gårdsplats (långhus), och de kunde preliminärt dateras till tidsavsnittet övergången brons-/järnålder folkvandringstid. Bevarandegraden för anläggningarna var varierande, en del av dem var påverkade av senare tiders odling. Platsen har utnyttjats från övergången brons-/järnålder och fram till och med folkvandringstid och tolkas som en del av ett större boplatsområde. De påträffade boplatslämningarna bedöms inte motivera bevarande eller fortsatt undersökning. Man kan dock förvänta sig att boplatsen har en större utbredning åt nordväst och söder, vilket bör beaktas vid en eventuell exploatering av intilliggande ytor. Referenser Ericson Borggren, T. 1994. Arkeologisk undersökning 1988. Boplatslämningar yngre bronsålder samt vikingatid/tidigmedeltid. Körslätt 3:1, Kvidinge socken, Skåne. Kristianstads Läns Museum rapport 1994:6. Ericson, T. 2002a. Arkeologisk förundersökning. Grubbahus 1:5 och 1:7. Skåne, Kvidinge socken, Grubbahus 1:5 och 1:7. RAÄ UV Syd Rapport 2002:10. Ericson, T. 2002b. Kvidingefältet. Landskap, fornlämningar och järnhantering. I: Carlie, A. (red.). Skånska regioner. Riksantikvarieämbetet Arkeologiska undersökningar Skrifter No 40, s. 164 193. Stockholm. Göthberg, H., Kyhlberg, O.& A. Vinberg (red). 1995. Hus & gård i det förurbana samhället Rapport från ett sektorsforskningsprojekt vid Riksantikvarieämbetet. Katalogdel. Riksantikvarieämbetet. Arkeologiska undersökningar. Skrifter nr 13. Stockholm. Pettersson, C. B. 2000. Arkeologisk förundersökning. Skåne, Kvidinge sn, Maglaby 22:2, Grubbahus 1:5. RAÄ UV Syd Rapport 2000:20. Övriga källor http://linnaeus.nrm.se, uppslagsordet Fallopia convolvulus. Grubbahus 1:5 och Maglaby 22:2 15

Administrativa uppgifter Riksantikvarieämbetets dnr: 422-2308-2002 Länsstyrelsens dnr och datum för beslutet: 431-31498-02, 2002-08- 19 Projektnummer: 1420452 Undersökningstid: 8 28 oktober 2002 Projektgrupp: Tyra Ericson (projektledare), Åsa Perneby (bl.a. digital inmätning) Exploateringsyta: 33 000 m 2 Undersökt yta: 19 400 m 2 Läge: Ekonomiska kartan, blad 3C 4f, x 6223,31 y 1329,69 Koordinatsystem: RT 90 5 gon V Höjdsystem: RH 70 Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), RAÄ, Stockholm: 8 ritfilmer med specialplaner och profiler i skala 1:20 samt anläggningsbeskrivningar Fynd: Fnr 3 4 och 6 11, inlämnade till Lunds Universitets Historiska Museum (LUHM), med LUHM nr 31328 16 Grubbahus 1:5 och Maglaby 22:2

Bilagor Bilaga 1. Anläggningstabell Grubbahus 1:5 och Maglaby 22:2 17

18 Grubbahus 1:5 och Maglaby 22:2

Grubbahus 1:5 och Maglaby 22:2 19

Bilaga 2. Fyndtabell Fynd nr Anl. typ och nr Sakord Material Vikt (g) Antal fragment 3 Härd 1874 Kärl Keramik 6 1 4 Stenpackning Kärl Keramik 6 1 3814 6 Stolphål 325 Avslag Flinta 1 1 i hus 1 7 Stolphål 325 Kärl Keramik 11 2 i hus 1 8 Härd 1770 Br. ben Br. ben 3 9 Stenpackning Kärl Keramik 18 1 3814 10 Matjord Knacksten Bergart 603 1 11 Matjord Knacksten Bergart 463 1 Fynd nr 1, 2 och 5 utgår. 20 Grubbahus 1:5 och Maglaby 22:2

UV Syds rapportserie 2005 1. E22 Gualöv Bromölla. Ivetofta, Gualöv och Bromölla socknar. AU steg 2 och FU. Tony Björk, Mikael Henriksson, Karl-Magnus Melin. Med bidrag av Ivan Balic och Björn Nilsson (red.) 2. Gamla staden 7:1. Helsingborg. AU. Magnus Andersson 3. Noppsgärde. Fröslunda socken Uppland. SU. Håkan Aspeborg (red.) 4. Jonstorps bytomt. Jonstorps socken. FU. Håkan Aspeborg 5. Boplatslämningar vid Hjärups boställe. Uppåkra socken. FU Nathalie Becker 6. Välbevarade boplatslämningar på västervång. Trelleborg FU Nathalie Becker 7. Väg E22 Kristianstad Fjälkinge: AU2 Tyra Ericson 8. Ett gravfält från yngre järnålder. Trelleborg FU Sven Hellerström 9. Grubbahus 1:5 och Maglaby 22:2. Kvidinge socken. FU Tyra Ericson Grubbahus 1:5 och Maglaby 22:2 21