NORRLANDSOPERAN PRESENTERAR NOW YOU HEAR ME, NOW YOU DON T KONSERT 25.11 DIRIGENT: EVA OLLIKAINEN / SOLIST: COLIN CURRIE SIBELIUS: LEMMINKÄINEN OCH JUNGFRURNA PÅ ÖN / SCHWERTSIK: NOW YOU HEAR ME, NOW YOU DON T / NIELSEN: SYMFONI NR 6
NorrlandsOperans Symfoniorkester Det som i dag är NorrlandsOperans Symfoniorkester var från början en militär blåsorkester som bildades redan 1841. Stråksektionen kom till 1974 i samband med grundandet av NorrlandsOperan. Som symfoni orkester fick man sin nuvarande form och formella status 1991 och sedan dess har orkestern upplevt en avsevärd utveckling. I dag består den av 47 yrkesmusiker, varav många även framträder i olika kammarmusik sammanhang. Utöver den ordinarie konsertverksamheten spelar symfoniorkestern en viktig roll som operakapell. Man uppträder också under Norrlands Operans två festi valer, MADE och Umeå Jazzfestival samt turnerar i Sverige och utomlands. NorrlandsOperans Symfoniorkester har flera gånger uppmärksammats på den internationella skivmarknaden. För skivan Shifting Landscapes har orkestern fått en prestigefull fransk utmärkelse och för inspelningen av Rosenbergs opera Lycksalighetens ö har man tillsammans med den övriga ensemblen belönats med en Grammis. För inspelningen av skivan Urban Concertos, med musik av den amerikanske tonsättaren David Chesky, har orkestern nominerats för en Grammy Award. Symfoniorkesterns nuvarande chefdirigent och musikchef är den brittiske dirigenten Rumon Gamba som tillträdde sin post hösten 2009. Sparbanksstiftelsen Norrland satsar på regional utveckling och kultur. Stiftelsen har köpt in två kvalitetsfioler som får disponeras av NorrlandsOperan i Umeå, dels en raritet tillverkad i Mantua Camilli Skola ca 1745 och dels en fiol tillverkad av Jan Larsson från Malung.
Program Jean Sibelius (1865 1957) Lemminkäinen och jungfrurna på ön, op 22:1, ur Lemminkäinen-sviten (1895) [16'] Kurt Schwertsik (f. 1935) Now you hear me, now you don't, konsert för marimba och stråkar (2008) [15'] NorrlandsOperans beställningsverk, svenskt uruppförande I Allegro ma non troppo II Molto vivace III Amabile, poco rubato IV Poco allegro capriccoso V Presto possible Solist Colin Currie, slagverk Paus Carl Nielsen (1865 1931) Symfoni nr 6, Sinfonia Semplice (1925) [31'] Tempo giusto Humoreske: Allegretto Proposte seria: Adagio Tema con variazioni
Eva Ollikainen dirigent Eva Ollikainen, född 1982 i Finland, arbetar regelbundet med de stora nordiska orkestrarna, Kungliga Filharmonikerna, Svenska liksom Finska Radions Symfoniker, Göteborgs Symfoniker, Isländska Symfoniorkestern och flera finska orkestrar. I våras hade hon tysk debut med Deutsches Symphonie-Orchester Berlin. Hon är skolad i Jorma Panulas, Leif Segerstams och Atso Almilas dirigentklass vid Sibelius-Akademien. Som 21-åring vann hon 2003 års internationella Jorma Panula-tävling En ny stjärna är född, skrev Helsingin Sanomat. Året efter segern erbjöd Allianz-fondens dirigentakademi henne att arbeta med Philharmonia och London Philharmonic med deras chefdirigenter, Christoph von Dohnányi och Kurt Masur. 2006 deltog hon i Tanglewood Music Center för Herbert Blomstedt, Bernard Haitink och James Levine. Hon har även gått i mästarklass för Pierre Boulez. Både vid Kungliga Operan i Stockholm och vid Finlands Nationalopera har hon dirigerat de stora balettklassikerna och efter hennes Beethoven-spel i Stockholm talade lyriska kritiker om upphöjt ljus och dionysiskt rus. Det här är andra gången Eva Ollikainen gästar NorrlandsOperan. Colin Currie slagverk Colin Currie, född i Edinburgh 1976, väckte uppseende då han som 15-åring vann guldmedalj i Shells och London-symfonikernas musiktävling. 1994 blev han första slagverkare att nå finalen i BBC:s tävling för unga musiker. I TV, inför elva miljoner tittare, uruppförde han Errollyn Wallens Slagverkskonsert. Sedan dess har han varit solist med många av världens främsta orkestrar, särskilt i ny musik. James MacMillans konsert Veni, Veni Emmanuel har han exempelvis framfört ett 50-tal gånger, även på skiva. 1998 kom hans första soloalbum på EMI. Han lägger ner stort arbete på att skapa en ny och varierad slagverksrepertoar och har redan vunnit ryktbarhet för sina karismatiska och virtuosa tolkningar. Han är nu gästprofessor i soloslagverk vid Royal Academy of Music i London och på Royal Conservatoire i Haag. Särskilt uppmärksammade runt om i världen,, är hans duospelningar med trumpetaren Håkan Hardenberger. Kurt Schwertsiks stycke Now you hear me, now you don't är skrivet för Colin Currie i en gemensam beställning från Scottish Ensemble och Norrlands- Operan och får nu sin svenska premiär. Jean Sibelius Under flera decennier förbjöd Sibelius framföranden av två av de fyra legenderna i Lemminkäinen-sviten, utom Lemminkäinen och jungfrurna på ön också Lemminkäinen i Tuonela, detta efter en negativ recension av tonsättaren och kritikern Karl Flodin 1897 som skrev: Detta slags musik verkar alldeles patologisk, och sa sig stötas bort av alla virriga, pinsamma och till sin natur diffusa intryck. Han menade att musikens uppgift var att väcka estetisk lust, som hos Bach, Beethoven och Wagner. Sviten kom att spelas i sin helhet igen först efter Kalevala-jubileet 1935, men Sibelius dirigerade aldrig mera den första legenden. Båda de ratade styckena reviderades dock av Sibelius 1939 men trycktes först efter kriget, 1954. Av misstag kom då förlaget, Breitkopf & Härtel, att kalla den inledande
symfoniska dikten Lemminkäinen och Saaris jungfrur. Sibelius uruppförde själv de fyra styckena i Helsingfors den 13 april 1896. De byggde på finska nationaleposet Kalevala. I centrum står en ung man, Lemminkäinen, på ett slags klassisk odyssé eller Dante-vandring. I den inledande legenden möter vi honom, vän om kinden, fager under ögonbrynen, när han med sin skuta landar på ön Saari och går från by till by och förlustar sig med traktens flickor, alltid längtande efter något annat. På sin vidare resa mördas han med en orm av en blind gubbe i ondskans hemvist Pohjola, styckas i åtta delar och kastas i Tuonela-älven, till sorgesången Tuonelas svan. Hans mor lyckas dock återuppväcka honom och han kan återvända hem. Sibelius kom att koppla legenderna till Finlands självständighet och sa i en intervju: Låt oss ej bära hjälmen på sned. Vad behöver vi skämmas för? Det är den genomgående idén i stycket. Lemminkäinen är lika god som den finaste greve. I inledande stycket, Lemminkäinen och jungfrurna på ön, dominerar hjältens gåpåaraktiga livsglädje i en nästan impressionistiskt ljusflimrande musik, präglad av både Wagner, Liszt och Beethoven, allt i en fri sonatform. Uttrycket spänner från trånad, passion och även klagan till nästan extatisk dans, allt av stark erotisk prägel. Kurt Schwertsik Kurt Schwertsik, född 1935 i Wien, studerade komposition för Joseph Marx och Karl Schiske, därtill horn, vid Wiens Musikakademi. Med Friedrich Cerha grundade han 1958 den i ny musik viktiga ensemblen Die Reihe. På 60-talet gick han Darmstadts feriekurser och blev Stockhausen-elev. Efter kontakt med Cages musik och vänskap med Cornelius Cardew övergav han dock serialismen, återupptog tonaliteten och ses som skapare av en spirituell, antiauktoritär och nostalgisk tredje Wienskola. Nu tillhör han Österrikes mest uppburna tonsättare med stark ställning även i London, sedan han stått i centrum för Almeida-festivalen där 1987. Han har skrivit operorna Fanferlieschen Schönefüßchen för Stuttgart 1983 och Katzelmacher i Wuppertal 2003, därtill fyra baletter, orkestercykeln Irdische Klänge i fem delar och solokonserter för allt från violin till pukor, kontrabas och alphorn, vidare det för Håkan Hardenberger 2007 skrivna och ofta spelade Divertimento Macchiato samt en stor sångproduktion. Han var hornist i Wiener Symphoniker från 1968 och undervisade i komposition vid Wien-konservatoriet från 1979, 1989 2004 som professor vid Wiens Musikhögskola. Han är president i det 2006 bildade Joseph Marx-sällskapet. Now you hear me, now you don't beställdes gemensamt av NorrlandsOperan, Wigmore Hall och Scottish Ensemble för solisten Colin Currie och uruppfördes i Queen's Cross Church, Aberdeen, den 2 februari 2009. I kommentaren då talade han om behovet av aktivt lyssnande och om det anspråksfulla i att lägga beslag på 20 minuter av varje lyssnares liv. Vad ville han då? Svårt att säga, sa han: allt händer så snabbt som sköldpaddan sa efter att ha utmanats av en snigel". Sedan barndomen hade han fängslats av cirkusartister och bevarat sitt sinne för nya under; kanske är musik den sanna magikern. I en samtidig intervju betonade han John Cages betydelse och dennes zenpåverkade sinne för vardagsljud och dadakonst, liksom Saties, Schwitters och Haydns vänliga ironi. Styckets titel syftar också på hur marimban i bland står i centrum, ibland får samsas med stråkarna i bakgrunden.
Carl Nielsen Carl Nielsens Symfoni nr 6, hans sista, tillkom runt hans 60-årsdag 1925, då han firades i Danmark på ett sätt som inte stod de finska 50-årshyllningarna för Sibelius efter. Men det fanns smolk i glädjebägaren. Tre år tidigare konstaterades att han led av kärlkramp och hans sista år skuggades av hälsobekymmer, vilket även kan anas i hans symfoni. Då han börjat arbeta på verket hösten 1924 skrev han till en vän att det, såvitt han kunde se, skulle skilja sig från hans andra symfonier bli mer älskvärt och mjukt. De tre första satserna var klara före födelsedagen och den sista i början av december 1925, varpå han själv uruppförde symfonin inför en förbryllad publik med Det Kongelige Kapel, världens äldsta orkester, den 11 december. Symfonin skulle bli hans minst framförda i sin kombination av dråplig humor (jämförd med Storm P) och djupaste allvar. I första satsen (tempo giusto, i lagom tempo) är spänningarna starka, från klaraste sommarljus till djupa, oroande skuggor, av mer tragisk ton än i någon tidigare symfoni. Nielsenbiografen Robert Simpson hävdar att de två kaotiska utbrotten mot satsens slut återspeglar Nielsens hjärtattack. Det har med rätta sagts att satsen i sig kunnat utgöra en ensatsig symfoni; så laddad, vacker och mångsidig är den. Humoresken är en märklig tidsspegel, samtida som den är med exempelvis Alban Bergs Wozzek. Nielsen påpekade själv fenomenet: I min nya symfoni finns ett stycke för bråkande slagverksinstrument triangel, klockspel och virveltrumma som vart och ett hävdar sin egenart. Tiderna ändras. Vart är musiken på väg? Vad ska bestå? Ingen vet! Tanken finns i min lilla Humoreske, symfonins andra sats, liksom i den sista, ett tema med variationer, där allt är fest. I första och tredje satserna finns mer allvar och problematik, men på det stora hela har jag försökt göra symfonin så livlig och munter som möjligt. Tredje satsen kallas Proposta seria (Allvarligt förslag) och har av den nyssnämnde Simpson jämförts med ormar som försöker bita sig själva i svansen. Finalen har drag av fanfartema med en serie variationer, i den nionde (åter enligt Simpson) med karaktär av ett hångrinande kranium, och med en coda som erinrar om Humoresken. Rolf Haglund
HÖSTENS KONSERTER MED NORRLANDS OPERANS SYMFONI ORKESTER WARRIORS EN DANSFÖRESTÄLLNING MED LEVANDE MUSIK KOREOGRAF: PONTUS LIDBERG / MUSIK AV B TOMMY ANDERSSON TID FRE 3.12 KL 19.00 & LÖR 4.12 KL 18.00 HÄNDEL: MESSIAS PAMPIG JULKONSERT MED NORRLANDSOPERANS SYMFONIORKESTER, KÖR OCH SOLISTER TID LÖR 11.12 KL 18.00 & SÖN 12.12 KL 16.00 Våra sponsorer