Vattenrening & Miljömål Fotograf: Anna Näslund Projektledare, Jessica Sjölén Viktor Larsson Sofie Stenberg Anders Jakobsson Martin Viklund Handledare, My Soling
SAMMANFATTNING Vårt syfte med denna rapport är att vi skall få en förståelse för olika typer av råvatten och vilka olika processer som kan användas vid framställning av dricksvatten och hur den yttre miljön kan påverka vårt dricksvatten. Vi skall även få en inblick kring miljövårdsfrågor ur ett globalt och nationellt perspektiv. Vi fick till uppgift att rena fyra olika råvatten och beskriva dess reningsprocess. Det vi har sett är att det finns olika faktorer som karakteriserar om det är ett grundvatten eller ett ytvatten. Det finns även konstgjort grundvatten. Ett grundvatten ser ofta rent ut, har en jämn temperatur, det finns sällan mikrobiologisktillväxt och det kan ha en högre hårdhet. Det är även vanligt att det kan förekomma höga halter av järn och mangan i vattnet, salter som nitrat klorid, fluorid och sulfat är inte heller så ovanligt att hitta. Grundvatten är ofta ett perfekt dricksvatten och kräver inte alltid någon större rening eftersom det har renats av naturens egna reningsverk. Vattnet transporteras genom jordlager och grusåsar och på så sätt får det sin karaktär av olika mineraler och spårämnen. Ett grundvatten behöver ofta färre reningsprocesser än ett ytvattenverk. Det som kan vara ett problem är att om ett grundvatten blir förorenat så tar det många generationer innan vattnet blir rent igen. Ett ytvatten kan däremot vara grumligt, ha en varierande temperatur, tydlig lukt samt smak med mycket organiska ämnen. Här trivs även mikroorganismer. Ett ytvatten utsätts för fler föroreningar så det leder vanligtvis till en dyrare och mer komplicerade reningsprocesser för att få ett godkänt dricksvatten. Ett ytvatten kan tas från sjöar, åar och andra öppna vattendrag, och det kan därför vara svårt att samla i ett råvatten som är bra. Man kan få ändra intaget av in taget av ett ytvatten vid olika årstider för att få en så bra kvalité som möjligt. Det man ser när man har arbetat med detta är att det är viktigt att man har ett så bra råvatten som möjligt från början. Att det sker med noggrannhet när man söker efter det bästa råvattnet för att slippa många reningsprocesser för att få ett godkänt dricksvatten. I den globala yttre miljön finns det flera faktorer som påverkar vårt råvatten. Det kan vara den globala temperaturhöjningen som ger följdproblem som t ex extremväder med översvämningar och ökande flöden. Utsläpp från långa transporter som bidrar till försämrad luft kvalité, som i sin tur kommer ned i försurat regn vilket påverkar vårt grundvatten negativt. Det är viktigt att alla i samhället, stora som små aktörer, även vi som konsumenter, tar vårt ansvar för vår miljö för att skapa ett kontinuerligt arbete med att förbättra den.
FÖRORD Vi är fem studenter som genomför vårt andra projekt i utbildningen Vatten- och miljöteknik, där den här rapporten är en del av redovisningen. Projektet omfattar kurserna Dricksvattenteknik 1 och Yttre miljövård. Tack till Vi har genomfört två studiebesök under projektet. Ett vid Tallvägens vattenverk i Härnösand och ett vid Forsa vattenverk i Näsviken. Vi vill därför passa på att tacka personalen på Härnösand energi och miljö AB och på Hudiksvalls kommun. Vi vill även tacka Skellefteå kommun och VA-Syd för deras upplysningar beträffande kundbemötande. Självklart vill vi även tacka vår eminenta handledare My Soling och vår utbildningsansvarige Robert Sahrling.
SYFTE Vårt syfte med den här rapporten är att vi skall få en förståelse för hur lokala och globala miljöproblem påverkar naturen och dess miljö. Vårt mål är att redovisa miljöfakta, beskriva lokala och globala miljöproblem och beskriva olika tillverkningsprocessers miljöpåverkan. Vi skall också ta reda på hur man förädlar olika råvattentyper till dricksvatten och kolla på olika vattenverks kundbemötanden och åtgärdsplaner när det hänt något oväntat med dricksvattnet. Vi kommer även att titta på olika miljölagar och föreskrifter, olika typer av industriutsläpp, renings- och provtagningsmetoder på mark, luft och vatten och olika vattenverk- och ledningssystemsfunktioner. Vi kommer att ta reda på vilka reningsprocesser som är vanligast på yt- och grundvattenverk, och vad som händer med dricksvattnet i de olika reningsstegen fram till kunden. METOD När vi skrev den här rapporten så har vi använt oss utav PBL-metoden (problembaserat lärande). Vi började med att föra en diskussion om uppgiften för att bedöma vad som behövde göras. Vi delade sedan upp fallbeskrivningens olika uppgifter och frågeställningar mellan gruppmedlemmarna. Var och en sökte sedan information om dem i kurslitteraturen, på internet och genom telefonsamtal till olika kommuner för att ta reda på hur det går till på deras vattenverk. Vi har också lärt oss mycket på handledarens föreläsningar och genom att gå på studiebesök på olika vattenverk. På studiebesöken fick vi en bättre inblick i hur reningsprocesserna på ytvattenverken ser ut och hur de fungerar i verkligheten. Varje vecka har vi antingen haft möten över Skype, eller så har vi träffats för att lösa olika uppgifter tillsammans. Varje torsdag har vi haft basgruppsmöte på Metropol. Vi satte sedan ihop alla delar till ett resultat som sedan har bearbetats och korrekturlästs flera gånger om för att få fram en färdig rapport. Vi har under hela projektets gång dokumenterat vårt arbete i form av dagböcker och en projektledardagbok som mailats till handledaren varje fredag. Vi har hela tiden stämt av mot projektledarens checklista att vi höll tidsplanen, att ingenting blev bortglömt och att alla arbetade mot samma mål.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING SAMMANFATTNING... 2 FÖRORD... 3 Tack till... 3 SYFTE... 4 METOD... 4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING... 5 VATTENVERKENS RENINGSPROCESSER... 7 Ytvatten... 7 Grovfiltrering... 8 Mikrosil... 8 Pumpstation... 8 ph-reglering... 8 Kemisk rening (flockningskammare)... 8 Sedimenteringsbassäng... 8 Flotation... 8 Mekanisk rening (snabbfiltrering)... 8 Biologisk rening (långsamfiltrering)... 9 Kolfiltrering... 9 Desinfektering... 9 Karlskrona vattenverk... 10 Grundvatten... 10 Konstgjort grundvatten... 14 Mikrobiologiska barriärer... 14 REACH (Registration, Evaluation, Authorisation and Restriction of Chemicals)... 15 INDUSTRIRENING... 15 Mekanisk rening... 15 Biologisk rening... 16 Membranfiltrering... 16 Elektrodialys... 16 Jonbyte... 16 Aktivt kol... 16 Textilindustrin... 16 LAGSTIFTNING... 18 Arbetsmiljö och hygien... 19 PROVTAGNING... 20 Vattenverk och Råvatten... 20 DISTRIBUTION... 21
Ledningsmaterial... 21 Biologisk film... 22 Slam... 22 Reservoarer... 22 FYRA RÅVATTEN... 22 Vatten 1... 23 Slutsats... 23 Vatten 2... 23 Slutsats... 24 Vatten 3... 24 Slutsats... 24 Vatten 4... 25 Slutsats... 25 KUNDBEMÖTANDE OCH ARBETSRUTINER... 26 Reflektioner... 27 MILJÖMÅL... 27 Begränsad klimatpåverkan... 27 Reflektioner... 28 God bebyggd miljö... 28 Utmaningar... 29 Frisk luft... 29 Giftfri miljö... 30 Ingen övergödning... 31 Grundvatten av god kvalité... 32 KONFLIKTER MELLAN MILJÖMÅL... 33 God bebyggd miljö... 33 Näringsliv... 33 Ekologiskt jordbruk... 34 Vindkraft... 34 Småskalig vedeldning... 34 Salixodling... 34 Trafik... 35 Reflektioner... 35 SLUTSATS... 36 REFERENSLISTA... 37
VATTENVERKENS RENINGSPROCESSER I Sverige finns det ca 2 000 vattenverk som distribuerar dricksvatten till våra hem. Det produceras ungefär 1 000 miljoner kubikmeter dricksvatten varje år till ungefär 9 miljoner invånare. Sveriges klimat med mycket regn och snö ger oss stora resurser av råvatten. Dessutom består ca 9 % av landets yta av sjöar. Det finns därför ingen risk att vattnet tar slut utan det viktigaste är att använda det utan att förorena miljön. Kranvatten är bättre än flaskvatten både för miljön och för ekonomin. 1 Vattenverken renar råvatten från olika vattentäkter som sedan distribueras till kranarna som dricksvatten. Om den ordinarie vattentäkten inte kan användas så finns det reservvattentäkter. Reservtäkten måste uppfylla samma kvalitetskrav och kontrollkrav som den ordinarie vattentäkten oavsett orsaken till att en reservvattentäkt används. Vattenskydd och uppströmsarbete är viktigt för att hålla en hög kvalitet på råvattnet och därför skyddar man de från större vägar, industrier och verksamheter som kan förorena vattnet. I ett vattenskyddsområde finns många restriktioner, t ex vilka ämnen som får användas inom området och vilka aktiviteter som är tillåtna. Desto längre från källan till en förorening man kommer, desto svårare blir det att rena vattnet. Det är därför bättre för miljön att åtgärda tillrinningsområdet än att utveckla reningstekniken i vattenverken. 2 Hälften av dricksvattnet är ytvatten som kommer från sjöar eller rinnande vattendrag. Den andra hälften delas upp mellan naturligt grundvatten, som samlas upp ur djupa borrade brunnar, och konstgjort grundvatten, vilket är ytvatten som silas genom ett markgruslager. 3 Ytvatten Ytvattentäkterna utsätts för mer föroreningar än grundvattentäkterna och genomgår därför fler processer eftersom de har ett större behov av rening. Det finns ca 170 ytvattenverk i Sverige. De är oftast stora och används där det finns för lite grundvatten. De förser större städer med dricksvatten, som t ex Stockholm, som tar sitt ytvatten från Mälaren, och Göteborg, som tar sitt ytvatten från Göta Älv. Ytvatten har en väldigt varierande kvalitet både på kemiska och mikrobiologiska ämnen, smak och lukt, ett högt organiskt innehåll och en ojämn kvalitet under året med hög temperatur på sommaren. Humusämnen (nedbrutna växtdelar) är störst vid skiftande årstider då varmt och kallt vatten blandas. Humusämnen kan bilda hälsofarliga biprodukter vid klorering, störa UV-ljusets desinfektion och binda järn och mangan som kan göra det svårare att avskilja dem. Variationerna på ytvattnet beror främst på tillrinningsområdet och markanvändningen. Om en ytvattentäkt blir förorenad är det mycket enklare att bli av med föroreningen än i en grundvattentäkt. 4 För att vattnet skall bli drickbart måste det genomgå flera reningsprocesser. Dagens teknik kan rena de flesta råvatten men för att slippa dyra och energikrävande tekniker är det bäst att använda så rent vatten som möjligt. Hur många olika reningsprocesser verken har skiljer sig mellan kommunerna beroende på hur svårt vattnet är att rena innan det är drickbart. 5 Råvattnet tas från olika djup, beroende på årstid och vattenkvalitet. Det tas oftast in under språngskiktet, men inte för lågt för att undvika insug av slam eller syrefattigt vatten. 6 1 www.svensktvatten.se 2 www.svensktvatten.se 3 www.svensktvatten.se 4 www.svensktvatten.se 5 Dricksvattenteknik 3 U8 6 Dricksvattenteknik 3 U8
Grovfiltrering Vattnet kommer först till en grovfiltrering där det silas genom ett rensgaller där allt större skräp fastnar, som t ex grenar, fiskar och växter. Mikrosil Det är ett filter som sitter vid intaget till vattenverket eller vid råvattenintaget. Tar bort t ex humusämnen och grövre partiklar som kan ge lukt och smak, eller orsaka stopp i filtren inne i vattenverken. Det finns trumsilar, korgbandssilar och skivsilar. Pumpstation Pumpstationen ser till att rätt mängd vatten pumpas upp till verken. ph-reglering När vattnet kommer upp till vattenverken mäts vattentemperatur och ph-värde. Det sker en ph-reglering för att förenkla fällning. Kemisk rening (flockningskammare) Vattnet leds genom en blandningsränna till flockningskammare för kemisk rening. Där tillsätter man kemikalier, som t ex aluminiumsulfat, järnsalter eller förpolymeriserade aluminiumföreningar, som gör att partiklar som inte kan avskiljas genom filtrering, bl.a. humusämnen, lerpartiklar, jord och mikroorganismer binds till varandra och bildar flockar. Aluminiumsulfat är vanligast som flockningsmedel i Sverige, och det tillsätts i doser på 25-75 g/m 3 Optimala ph-värdet vid användning av aluminiumsulfat ligger mellan 5,5 6,8 beroende på råvattnet. Det tillsätts sedan en liten del natriumsilikat vilket gör att flockarna blir större och tyngre. Fällningsmedlet är lättast att blanda i när vattnet är varmare och bör blandas i snabbt för att få en effektiv process. Kemikalierna är försurande för vattnet och ph-värdet mäts därför efter tillsatsen. Om värdet sjunker under fem så larmar systemet och doseringen stoppas. Om doseringen upphör så har en mikrobiologisk barriär blivit inaktiv. I flockningskammaren finns paddel- grind- eller propelleromrörare. 7 Sedimenteringsbassäng Vattnet kommer sedan till en sedimenteringsbassäng där flockarna sjunker till botten och bildar slam. För att flockarna skall sjunka krävs en viss uppehållstid i bassängen, de sjunker ca 1m/timme. Vattenhastigheten får inte heller vara för hög så att flockarna slås sönder. Slammet skrapas regelbundet ihop till slamhantering för att undvika biologisk aktivitet, det finns då risk för syrebrist och svavelvätebildning. Mindre vattenverk skickar vidare slammet till avloppsreningsverken. 8 Flotation Är en annan metod för att bilda flockar, men eftersom det är väldigt dyrt så används det sällan vid vanliga vattenverk. Vid flotation tillsätter man luft som gör att syret fastnar på flockarna som sedan stiger till ytan. Det är då en fördel om de är så små och lätta som möjligt. En ytslamskrapa tar sedan bort slammet från ytan. 9 Mekanisk rening (snabbfiltrering) En metertjock sandbädd som vattnet passerar snabbt igenom, ca 5-10m 3 /m 2 *timme. Här avskiljs restflockar. Det finns både kontinuerliga filter och filter som backspolas med vissa intervaller för att inte sättas igen. 7 Dricksvattenteknik 3 U8 8 Dricksvattenteknik 3 U8 9 Dricksvattenteknik 3 U8
Biologisk rening (långsamfiltrering) En metertjock finare sandbädd som vattnet passerar långsamt igenom, ca 0,1-0,2m 3 /m 2 *timme. Den kan liknas med markens naturliga reningsprocess. I den sandbädden finns bakterier som bryter ned det organiska materialet som finns kvar i vattnet, och färg, grumlighet och bakterier minskas. Efter sandbäddarna är vattnet klart och färglöst, men om vattnet hade en tydlig smak och lukt kan inte långsamfiltreringen ta bort all smak och lukt. Även järn och en liten del mangan kan avskiljas i ett långsamfilter. När sanden blivit igensatt görs en skumning av filtret. Ytsanden tas då bort och tvättas eller byts ut till ny sand. 10 Kolfiltrering Vattnet pumpas då till ett kolfilter med aktivt kol för att förbättra lukt och smak. Det är en stor yta med stenkol, träkol, torv eller kokosnötsskal. Kolen i filtret måste efter en viss tid bytas ut mot nytt material. Lukten på vattnet kan bero på organiskt material i råvattnet, biologisk aktivitet vid vattenverket eller i ledningsnäten eller reaktioner mellan ämnen i vattnet och tillsatta kemikalier. Om vattnet redan har en svag lukt kan det vid klorering bildas vissa ämnen som ger vattnet en starkare lukt. Det är svårt att avgöra vilken metod som är bäst för att minska lukten i vattnet. Salt, järn och för höga ph-värden kan ge vattnet viss smak. 11 Desinfektering Vattnet desinfekteras med antingen klor, UV-ljus eller ozon för att döda mikroorganismer som kan vara skadliga för djur och människor. Höjda värden av mikroorganismer kan bero på inläckage eller otillräcklig vattenomsättning. Vid halter på 1 000 st/ml bedöms vattnet som tjänligt med hälsomässig anmärkning. Förekomst av Escherichia coli (E.coli) kan bero på fekalier från människor eller djur och vissa kan ge allvarliga symptom. Om förekomst finns i vattnet efter beredning så ger det ett otjänligt dricksvatten. Koliforma bakterier kan bero på inläckage eller påverkan av fekalier vilket ökar risken för vattenburna sjukdomar. Klor tillsätts i liten mängd i dricksvattnet för att avdöda mikroorganismer och förhindra bakterietillväxt. Beroende på råvattnets ph-värde, speciellt i organiskt förorenat vatten, kan vattnet få en svag klorsmak eller klorlukt. Även oönskade biprodukter eller halogener kan bildas. Vissa människor kan dessutom vara överkänsliga mot klor. UV-ljus är ett kortvågigt ultraviolett ljus och är effektivt mot parasiter som kan vara resistenta mot klor, t ex Cryptosporidium och Giardi. Både Cryptosporidium och Giardi förekommer i avföringen från infekterade djur och människor, som utsöndrar stora mängder cystor vilket sedan kan förorena dricksvattnet och på så sätt smitta många individer. UV-ljus påverkar inte vattenkvalitén men har vissa nackdelar som att det inte ger något skydd mot mikrobiologisk tillväxt i ledningsnäten, det ger en ökad energiförbrukning och förbrukning av lampor. UVljus har också dålig effekt på vissa virus, t ex adenoviruset. Ozon är det starkaste desinfektionsmedlet. Ozon bryts ner till syre och det bildas inga oönskade biprodukter. Ozon tar även bort smak och lukt i vattnet. Nackdelen är att ozon har svag löslighet i vatten och det ger inte heller något skydd mot mikrobiologisk tillväxt i ledningsnäten. Ozon kan inte heller lagras och måste framställas på plats. Ozon är kraftigt oxiderande och därför mycket giftigt. Innan dricksvattnet distribueras sker en till ph-reglering för att förhindra kalkutfällning eller korrosion i ledningsnäten. Man tillsätter då en liten mängd kalk, kaustiksoda eller kalcinerad soda för att höja ph-värdet. 10 Dricksvattenteknik 3 U8 11 Dricksvattenteknik 3 U8
Kvaliteten på vattnet övervakas hela tiden genom alla processer med modern teknik där man kan se de olika värdena. De flesta funktionerna kan styras via datorer. Karlskrona vattenverk En av Sveriges besvärligaste reningsprocesser har Karlskrona. De tar sitt vatten från Lyckebyån, ett vattendrag som har ett av Sveriges besvärligaste råvatten att göra dricksvatten av. Med varierande årstider, och en lång vattentransportsträcka till vattenverket genom flera olika landskapstyper ger det en avancerad reningsprocess. Vattnet transporteras genom självfall in till två intag där ett maskinrensat galler hindrar föroreningar större än tre mm att följa med vattnet in. Det pumpas vidare av tre pumpar, och ph-värde och vattentemperatur registreras efter vägen till en råvattenbassäng där vattnet leds in i botten av bassängen och sedan stiger uppåt. Det blandas i kalk och kolsyra för att justera ph-värdet, alkalinitet och hårdhet. Sedan är det dags för kemisk fällning. Det tillsätts aluminiumsulfat som fungerar som ett klister mellan föroreningarna så att de flockas. Metall joner fastnar på föroreningarna som förlorar sin vattenlöslighet, fäster sig med andra föroreningar och bildar större flockar. Vattnet kommer sedan till 2 meter djupa DynaSandfilter där det passerar nerifrån och upp och föroreningsflockarna fastnar i sandbädden. Här avskiljas också nästan allt järn, aluminium och humus, och ungefär hälften av allt mangan. Föroreningarna som fastnat i DynaSandfiltren förs till slambehandling där det sker en förtjockning. Vattnet kommer sedan till en blandningskammare där det blandas i klor och klordioxid och ph-värdet höjs till 8,5. I oxidationsbassängerna avskiljs manganhalten som är kvar genom oxidation till avskiljbara flockar av manganoxid. Klor och koldioxid verkar som oxidationsmedel är dessutom desinfekterande mot mikroorganismer. Sedan kommer det till kolfilter med filterbäddar av små korn med aktivt kol. I kolfiltren avskiljs manganoxiderna samt lukt- och smakämnen. Vattnet är sedan färdigt att drickas men innan det distribueras tillsätts klor, lut, kolsyra och kloramin för att förhindra bakterietillväxt och rostangrepp i ledningar. 12 Grundvatten Grundvatten som renats av naturens eget vattenverk är ofta ett mycket bra råvatten för dricksvattenproduktion. Filtren består av grusåsar som bildades för ca 10 000 år sedan när jordens klimat blev varmare och isarna började smälta. Sand och grus följde med smältvattnet och bildade åsarna. När vårt dricksvatten sedan rinner genom åsarna tillförs olika mineraler och spårämnen. Biologisk aktivitet i de övre marklagren bildar kolsyra och humussyror som också löser upp mineraler till vattnet som t ex kalciumkarbonat, magnesium, kalium, natrium, aluminium och vätekarbonat. En hög kolsyrahalt med ett lågt ph ökar korrosionsrisken i ledningsnäten. Grundvattenverken är oftast ganska små och det finns ca 1 500 stycken. Vissa kommuner behöver ingen rening alls, som t ex Sundsvall, som tar sitt grundvatten från Ljungan och Indalsälven. Grundvatten har en jämn kvalitet under hela året med en oftast låg och jämn temperatur, en låg halt organiska ämnen och bättre mikrobiologisk kvalitet än ett ytvatten. Om en grundvattentäkt skulle bli förorenad tar det många generationer innan vattnet blir rent igen. De grundvattenverk som behöver rening har oftast färre reningsprocesser än ett ytvattenverk. För många räcker det med följande processer: pumpning från brunnen, luftning/oxidation, snabbfiltrering, justering av ph och desinfektion. 13 12 www.karlskrona.se 13 www.svensktvatten.se
Det finns olika typer av grundvattenbrunnar. Vilken som väljs beror på önskad kapacitet och geologiska förhållanden. De som finns är: Grävda brunnar (schaktbrunnar) Rörbrunnar i jord -filterbrunnar -rörspetsbrunnar Bergborrade brunnar Filterbrunnar är vanligast vid stort vattenuttag och som kommunala brunnar. Vid mindre kapaciteter är det vanligare med schaktbrunnar eller bergborrade brunnar. 14 Luftning används antingen för att syresätta vattnet eller för att avdriva vissa ämnen som t ex koldioxid och svavelväte. Syresättning av vattnet sker för att höja syrehalten till minst 3 mg/l för att minska korrosion eller för att oxidera t ex järn och mangan. För att lufta vattnet kan man t ex blåsa in luft med en kompressor, använda självcirkulation eller inblåsning med fläkt. 15 Oxidation kan användas som desinfektion, för att fälla ut järn och mangan, för att bryta ned svavelväte och för att minska humus, lukt, smak och organiska ämnen. Det är en kemisk process där olika oxidationsmedel kan användas som syre, klor, väteperoxid, kaliumpermanganat, klordioxid eller ozon. Syre, framför allt luftsyre, används för att oxidera järn. Klor undviks helst som oxidationsmedel om det finns andra medel man kan använda sig av istället, för att undvika bildning av klororganiska föreningar. Väteperoxid används för att bryta ned svavelväte. Klordioxid kan användas vid låga ph-värden för att oxidera järn och mangan, men eftersom framställningskemikalien natriumklorit oftast kommer upp till gränsvärdet så är användningen begränsad. Kaliumpermanganat är ett kraftigt medel och används för att oxidera mangan. Det kan även användas för att bryta ned cyanider och fenoler. Ozon är ett mycket kraftigt medel som kan användas för att oxidera järn och mangan. Överskottet måste sedan tas omhand i en ozonförstörare. Oxidation av dricksvatten påverkas av vattnets ph-värde, temperatur, oxidationsmedlets dos, reaktionstid och andra ämnen i vattnet som kan påverka reaktionen. 16 Grundvatten har ofta ett lågt ph. Ett ph på under 6,5 betyder att vattnet är försurat, vilket inte är farligt att dricka, men det kan orsaka skador på rörledningar, hushållsmaskiner och att höga halter koppar finns i vattnet. Grönfärgade utfällningar är ett tecken på korrosion i kopparledningar. Vid halter mellan 0,2-1,9 mg/l bedöms vattnet som tjänligt med teknisk anmärkning. Höga halter koppar kan ge magont och diarré. Vid halter på över 2,0 mg/l bedöms vattnet som otjänligt av hälsomässiga skäl. Surt vatten kan också lösa ut metaller som järn, mangan, aluminium, kadmium och bly ur marken och från ledningsnäten. Bly lagras i kroppen och kan orsaka fosterskador, njurskador och bestående skador på det centrala nervsystemet. Vid halter över 10 µg/l bedöms vattnet som otjänligt av hälsomässiga skäl. För att höja ph-värdet kan man använda sig av t ex lut eller soda. Ett bra ph-värde för dricksvatten ligger mellan 7,5-9. Vid ett högt ph-värde som 10,5 eller mer riskerar man att få skador på ögon och slemhinnor. Vattnet bedöms då som otjänligt av hälsomässiga skäl. 17 14 Dricksvattenteknik 2 U7 15 Dricksvattenteknik 2 U7 16 Dricksvattenteknik 2 U7 17 www.svenskvattenanalys.se
Alkalinitet är ett mått på vattnets buffrande förmåga att motstå ph-förändringar, och ju högre alkalinitet vattnet har, desto bättre är förmågan att motstå förändringar. Alkalinitet mäts i mg vätekarbonater, (HCO 3 ). En alkalinitet större än 60 mg HCO 3 minskar risken för korrosionsangrepp. Det kan till skillnad från ytvatten finnas ämnen i grundvatten från t ex vittring av berggrund som fluorid, salt eller pesticider som behöver renas. Fluor är ett naturligt grundämne som finns i berggrunden och är bundet till vissa mineral, oftast fluorid I Sverige är gränsvärdet för fluorid 1,5 mg/l. Många grundvattenverk måste därför sänka fluoridhalten i dricksvattnet. Fluorid skyddar mot karies men är samtidigt farligt i för höga mängder, framförallt för barn, då det istället kan ge tandskador och skelettskador. Fluorid är svårt att rena bort eftersom det är lättlöst i vatten. Teknik som kan användas för att reducera fluoridhalten i vattnet är t ex omvänd osmos och nanofilter. Omvänd osmos är en membranfiltrering, som inte släpper igenom andra molekyler än vatten, och fluoridreduktionen blir därför tillräcklig. Nanofiltrering fungerar bara om kalcium, magnesium eller aluminium finns löst i vattnet. Då komplexbinds fluoriden till metalljonerna som hålls tillbaka av nanofiltret. Omvänd osmos kan också användas för att avsalta vattnet. 18 Radon, radium och uran finns i berggrunden och fälls ut i vattenförande sprickor. Radon är en ädelgas som bildas när grundämnet radium sönderfaller. Radium bildas vid sönderfall av uran, som finns i berggrunden. Vid sönderfallet avges strålning. Alunskiffer är en uranrik svart skiffer och där det finns är markradon ett vanligt problem. Vatten från berg med alunskiffer används inte till dricksvatten eftersom det ofta innehåller höga halter av metaller och svavelväte. Många grundvatten innehåller dock halter av radon, uran och radium. Radon övergår från dricksvattnet till luften och man kan på så sätt andas in det. Uran i vattnet kan påverka njurfunktionen. All strålning från radioaktiva ämnen kan ge skador på kroppsvävnaderna. Radonhalten minskas när vattnet luftas. En radonavskiljare reducerar halterna med ca 95 %. Om vattnet tillfälligt har en hög radonhalt kan man koka vattnet eftersom nästan all radongas då försvinner. En metod att reducera uran- och radiumhalter är olika jonbytarfilter. Livsmedelsverkets tabell visar gränsvärden eller riktvärden för olika parametrar: 19 Radon >100 Bq/l Tjänligt med anmärkning LIVSFS2001:30, gränsvärde Radon >1000 Bq/l Otjänligt LIVSFS2001:30, gränsvärde TDI* >0,1 msv/år Tjänligt med anmärkning LIVSFS2001:30, gränsvärde. Radon >1000 Bq/l Otjänligt Livsmedelsverkets råd om enskild dricksvattenförsörjning, riktvärde 18 www.svensktvatten.se 19 www.sgu.se
Uran >15 µg/l Tjänligt med anmärkning Livsmedelsverkets råd om enskild dricksvattenförsörjning, riktvärde *) TDI = Total indikativ dos av radioaktivitet. Tritium, kalium-40 samt radon och dess sönderfallsprodukter ingår inte i total indikativ dos. Gränsvärdet för den totala stråldosen (TID) i dricksvatten, 0,1 msv per år kan jämföras med den genomsnittliga stråldosen i Sverige på 3 4 msv per år. I Sverige är en hög radiumhalt ovanligt. 1,5 % av brunnarna har en radiumhalt i vattnet som överstiger 0,5 Bq/l (Livsmedelsverkets gränsvärde för TDI, 0,1mSv/år, omräknat till radiumhalt). 20 Många grundvatten innehåller också för höga halter av järn och mangan. De förekommer i jordskorpan eller i upplöst jonisk form i naturliga vatten. Om vattnet har för höga järnhalter bildas bruna beläggningar och vid för höga manganhalter bildas svarta beläggningar. Vid luftning tillsätts syre som bubblar genom vattnet vilket järnet reagerar med och bildar partiklar. Partiklarna filtreras sedan bort genom ett sandfilter. Vid luftning strävas det efter att så stor del av vattnet som möjligt skall komma i kontakt med luften. Gränsvärdet för järn i dricksvatten är 0,2 mg/l. Mangan finns naturligt i många mineraler i berggrunden och för höga halter kan påverka nervsystemet. Kaliumpermanganat (KMnO 4 ) kan användas för att oxidera innehållet av mangan. Först doseras kaliumpermanganat och sedan får vattnet passera ett sandfilter. Gränsvärdet för mangan är 0,05 mg/l. 21 Höga halter av nitrat i vattnet kan bero på förorening från gödsel eller avlopp. Ofta är brunnen otät och bör då tätas. Nitrat kan också filtreras bort genom omvänd osmos eller jonbyte. Nitrat kan omvandlas till nitrit i kroppen vid matsmältningen och försämra blodets syreupptagningsförmåga. Nitrit kan också bildas i djupa brunnar eller i ledningsnät vid syrebrist. Vid halter mellan 20-50 mg/l bedöms vattnet som tjänligt med teknisk anmärkning. Vid halter över 50 mg/l bedöms vattnet som otjänligt av hälsomässiga skäl. 22 Bekämpningsmedel kan förekomma i ytvatten på grund av överdosering inom jordbruket som sedan når vattendragen. Det förekommer oftare i grundvatten och bör därför inte användas inom ett vattenskyddsområde. Bekämpningsmedel i vattnet minskas genom att vattnet får passera ett kolfilter. Även nanofiltrering och omvänd osmos kan användas. 23 Vattnets hårdhet mäts i tyska grader, dh, och är ett mått på vattnets kalcium- och magnesiumhalt. Hårdheten delas in i olika kategorier: Mycket mjukt 0-2 dh Mjukt 2-5 dh Medelhårt 5-10 dh Hårt 10-20 dh Mycket hårt 20 dh Både kalcium och magnesium är viktiga mineraler som kroppen behöver. Flera undersökningar visar ett samband mellan ett hårt vatten och minskad risk för hjärt- och 20 www.sgu.se 21 Dicksvattenteknik 2 U7 22 www.svenskvattenanalys.se 23 Dricksvattenteknik 2 U7
kärlsjukdomar. Vid för höga värden finns risk för utfällningar i ledningar och hushållsmaskiner och det behövs dessutom mer tvätt- och diskmedel vilket är negativt för miljön. Vid 15 dh bedöms vattnet som tjänligt med teknisk anmärkning. För att sänka hårdhetsgraden avhärdar man vattnet genom att använda ett jonbytarfilter där kalciumjoner byts ut mot natriumjoner. De passerar ett filter, som sedan blir mättat och spolas rent med koksaltlösning. Man kan också sänka hårdheten med hjälp av fällning genom att använda sig av kalk, lut eller soda. 24 Konstgjort grundvatten När ytvatten filtreras genom marken avskiljs suspenderat material samtidigt som humus och organiska ämnen bryts ned, vilket kan liknas med ett långsamfilter. Processen behöver syre för att kunna bryta ned ämnena. Redan efter en infiltrationstid på 1 dygn så märker man stor skillnad på vattnets kvalitet, men uppehållstiden bör vara så lång som möjligt för att få ett bra resultat. I upp till 2 månader förbättras vattnets kvalitet. För att få kalla ytvattnen för grundvatten efter en konstgjord infiltration måste det filtreras i minst 14 dagar. 25 Det finns ca 130 vattenverk som bildar konstgjort grundvatten, som t ex Umeå som använder både konstgjort grundvatten och naturligt grundvatten som dricksvatten för att grundvattennivån inte skall bli för låg. De tar ytvatten från Umeälven som sedan filtreras genom marken för att blandas med det naturliga grundvattnet. 26 Även Luleå använder konstgjort grundvatten. Ytvatten pumpas upp från Luleälven och får sedan filtreras genom ett sand och gruslager. 27 Om ytvattnet innehåller mycket suspenderat och organiskt material bör det förbehandlas innan det filtreras genom marken för att undvika syrebrist och att området sätts igen. Vid syrebrist finns det risk att det bildas svavelväte. Vid förbehandlingen får vattnet först passera en mikrosil och därefter ett snabbfilter. Ibland krävs även kemisk fällning. Mikrobiologiska barriärer Det finns ingen svensk lagstiftning för varken antal eller effektivitet av mikrobiologiska barriärer vid vattenverken. Livsmedelsverket rekommenderar minst två barriärer för ytvattenverk och en barriär för grundvattenverk med en produktion större än 400 m 3 /dygn. Hur många barriärer som krävs vid ett vattenverk beror på vattnets kvalitet. Klimatförändringarna med ökad nederbörd och högre grundvattennivåer medför kortare uppehållstider i omättad zon där den stora delen av avskiljning av mikroorganismer sker. Enligt Livsmedelsverkets vägledning till dricksvattenföreskrifterna räknas följande processer som en mikrobiologisk barriär: Kort konstgjord infiltration av ytvatten (<14 dygn) Kemisk fällning med efterföljande filtrering Långsamfiltrering Primär desinfektion Filtrering genom membran med en absolut porvidd mindre eller lika med 100nm. Barriärerna avskiljer och inaktiverar olika arter av mikroorganismer med en varierande effektivitet. Barriärernas avskiljningsförmåga varierar beroende på t ex ph-värde, temperatur, dos av desinfektionsmedel och fällningskemikalie, ytbelastning och uppehållstider. Ingen 24 www.svenskvattenanalys.se 25 Dricksvattenteknik 2 U7 26 www.umeva.se 27 www.lulea.se
barriär har 100 % avskiljningsgrad av mikroorganismer vilket betyder att det krävs ett antal av varandra oberoende barriärer för att få en tillräckligt bra avskiljning. Om det skulle bli avbrott i någon barriär krävs det ytterligare barriärer som reserv. Kemisk fällning i kombination med klor eller UV är de vanligaste barriärerna vid vattenverken vilket ger ett bra skydd mot de flesta mikroorganismer. 28 USAs naturvårdsverk har tillsammans med AWWA (American Water Works Association) utvecklat metoder för att bedöma effekter av olika beredningssteg för dricksvatten. Det har sedan omarbetats av NORVAR till norska förhållanden som sedan samarbetar med Svenskt Vatten för att ta fram en svensk version. Beredningen skall kunna ta bort största andelen skadliga mikroorganismer och kunna distribuera ett hälsosamt och rent dricksvatten. 29 REACH (Registration, Evaluation, Authorisation and Restriction of Chemicals) Vid vattenverkens dricksvattenproduktion är kemikaliehantering en stor del av verksamheten. REACH är en EG-förordning om kemikalier som trädde i kraft 2007 och ersatte tidigare kemikalieregler. Svenskt Vatten har tagit fram en sammanfattning om hur REACH berör VAhuvudmän vid produktion av dricksvatten. Kemiska ämnen skall registreras av tillverkare och importörer och de kemikalier som används måste ha hög renhetsgrad och uppfylla kraven i dricksvattenföreskrifterna. 30 INDUSTRIRENING Mycket vatten från industrier är så pass förorenat att det inte får släppas vidare till sjöar och vattendrag eller kommunala reningsverk efter användning. Därför har många industrier egna lokala vattenverk där de renar vattnet innan det släpps vidare. Fördelen med att ha ett eget lokalt reningsverk är att man vet vilka kemikalier som har använts i industrin och vad vattnet är förorenat utav. Man vet också vad som måste göras för att det ska bli ett godtagbart vatten för recipienten. Vanligaste föroreningarna i ett industrivatten är: Suspenderade ämnen (Fett, oljor, sand, hydroxider, pigment, fibrer mm) Syreförbrukande ämnen (Fenol, socker, proteiner mm) Färg (Pigment, sulfider, organiskt material) Metaller (Cr, Cu, Zn, Ni, Pb mm) Närsalter (Fosfater, kväveföroreningar) 31 Mekanisk rening För avskiljning genom sedimentation, flotation och filter. Sedimenteringsbassängen används efter den kemiska fällningen. Det tillsätts vanligtvis aluminiumklorid och järnsulfat för fällning, i kombination med polymer för att bilda flockar som sjunker ned till botten. Där tar bottenskrapan sedan bort flockarna. 32 Flotation sker genom blandning av vatten och tryckluft som tillsätts i det kemikaliskt behandlade vattnet. Luftbubblor bildas och flockarna fastnar på dem och flyter sedan upp till ytan. Där skrapas de bort med hjälp av en slamskrapa. Bandfilter är ett ändlöst band som drar upp slammet på ett band och sedan ner i ett 28 www.svensktvatten.se 29 www.svensktvatten.se 30 www.svensktvatten.se 31 Konsten att rena vatten 32 www.wikipedia.org
utlopp. Vattnet går igenom tre olika steg efter inloppet. Man tillsätter de fällningsmedel som önskas. Detta kan variera kraftigt beroende på vilka föroreningar som finns i vattnet. Sedan sker en ph-registrering och därefter tillsätts polymer som bildar slam med hjälp av fällningsmedlen som tillsätts. Biologisk rening Används vanligen på samma vis som i kommunala avloppsreningsverk. Det som skiljer dem åt är att i industrivatten så finns det brister på närsalter i inkommande avloppsvatten. Det kompenseras med tillsatser av fosfor och kväve för att uppnå en god vattenbehandling. Vanliga tillvägagångssätt vid höga halter av organiska material är att använda sig utav biobäddar, biotorn och biorotorer. 33 Membranfiltrering Används genom fyra olika tekniker, beroende på storleken på partiklarna som skall rensas ur vattnet. Mikrofiltrering genom uppslammade partiklar och grumlighet. Ultrafiltrering genom virus, bakterier, celler och proteiner. Nanofiltrering genom mikromolekylära organiska föreningar Omvänd osmos används för de minsta partiklarna. 34 Det finns olika faktorer som kan påverka separationsförmågan av dessa tekniker. Såsom tryck, temperatur och lösningens sammansättning. Elektrodialys Används för att återvinna utlösta föroreningar som t ex metalljoner. Det fungerar på så vis att det förorenade vattnet ligger i ett elektriskt fält, där positiva joner attraheras till den negativt laddade elektroden, eller tvärtom. Membranfilter placeras emellan elektroderna för positiva respektive negativa joner. 35 Jonbyte Sker genom ersättning av ej önskvärda joner i ett förorenat vatten till andra positiva joner. Ett jonbyte kan klassas som ett typ av filter. Joner sätts fast vid jonbytarmassan, där det tas bort enbart positiva eller negativa joner. Efter en viss tids användning så måste jonbytaren regenereras då mättning har skett av jonbytarmassan. Aktivt kol Har en stor yta med porer i olika storlekar. Den ytan får organiska föreningar att bindas samman med porerna. Det kallas adsorption. Denna typ av kol kallas granulat. Det finns också en pulverform av kol som används direkt som den är i vattnet som skall renas, där de organiska ämnena avskiljs. Det granulerade aktiva kolet används i en filterbehållare där vattnet får rinna rakt igenom. Det är dock inte speciellt effektivt med tanke på att efter en viss tids användning så måste kolet regenereras då adsorptionskapaciteten är överskriden. 36 Textilindustrin Textilindustrin är en av de största industriella vattenkonsumenterna där det används mellan 20-50 l vatten per kg producerat material. För att få det mest önskvärda resultatet på 33 Konsten att rena vatten 34 www.prominent.se 35 www.mtfd.se 36 Konsten att rena vatten
materialet så renas det i flera steg. De delas upp i två s.k. huvudgrupper, naturliga och syntetiska, och beroende på vilken grupp det handlar om så används olika typer av kemikalier och tillsatsämnen till rätt process, som t ex: Färgämnen Textila hjälptillsatser Tvättmedel Kemikalier Ullfett och olja Rester av textilfibrer Den typiska orsaken till förorening i avloppsvattnet är de starka färgerna som förekommer hos alla de olika textilierna. Det beror på restfärgämnen som inte har använts under tillverkningen av textilmaterialen. Under färgningsprocessen av textilierna så har temperatur och ph-värdet stor inverkan på hur mycket färg som släpps ut i avloppsvattnet. Även låga halter av ämnen kan ha en negativ effekt på styrkan av färg i vattnet. Den lägsta koncentrationen för att kunna se restfärg i vatten är 0,1 mg/l. Det finns dock inget som tyder på att färgämnen från textilier påverkar organiskt material i avloppsvattnet. Det är istället de textila hjälptillsatserna, stärkelse, blekmedel, skumdämpare, enzymer och höga molekylära organiska föreningar. Det som påverkar miljön mest är avlopp från ulltvätterier med tanke på att det innehåller mycket organiskt material som ullfett och mineraler. Vattnet tyder på att innehålla höga halter av ämnena BOD(biologisk syreförbrukning), COD(kemisk syreförbrukning) och SS(Suspenderade fasta ämnen) och det gör vattnet svårt att behandla. Detta förekommer inte i Sverige. I den kemiska reningen tillsätts fällningsmedel som t ex järnsulfat i kombination av kalk, järnsalt och aluminiumsulfat. De fäller ut lösta ämnen i vattnet och därefter avlägsnas dessa som slam i en sedimenteringsbassäng eller genom flotation. Polymerer tillsätts i doser mellan 0,1-1,0 mg/l för bättre avskiljningsförmåga av slammet. Optimalt ph-värde ska ligga mellan 5-7 efter fällning av aluminiumsalter. Främsta anledningen till användning av kemisk fällning är att färgavskiljning erhålls speciellt i vatten med olösliga färgämnen där det kan ske en reducering upptill 85 %. Det är dock ingen effektiv behandling med tanke på att det krävs en sådan liten koncentration för att vattnet ska bli färglagt. Därför så är vattnet fortfarande färgat efter den kemiska fällningen. I en vanlig biologisk reningsprocess har det visat sig genom tester att de flesta färgämnena är svårnedbrutna. Färgreduktionen är inte speciellt hög efteråt, ca 50 %. Det finns en annan metod att använda men den tar betydligt längre tid, över ett dygn. Det som behövs är att man gör en aktivslamprocess för att uppnå en avskiljningsgrad av BOD5 och därmed uppnå procentuellt 80-90 % i reducering av färgämnen. I de flesta fall måste kväve och fosfor tillsättas, men eftersom dessa ämnen tillkommer i så få mängder i avloppsvattnet från en textilindustri är det bättre att vattnet leds vidare till ett kommunalt avloppsreningsverk för att få önskvärt resultat. Vatten är så pass viktigt för textilindustrin, det krävs därför effektivare tekniker för avloppsreningen. Det går inte att rena vattnet genom ett enda steg, så ibland måste kemisk
rening och biologisk rening kompletteras och kombineras med aktivt kolfilter, oxidation och filtrering för att uppnå önskvärt resultat. 37 LAGSTIFTNING I Sverige så har vi en lagstiftning som berör dricksvattnet som är baserad på en EU lagstiftning. EU förordningar gäller direkt som Svensk lag. I EU:s medlemsländer så har man enats om ett direktiv, som är ett minimikrav på dricksvattenkvalitén, 98/83/EG. Det betyder att de enskilda länderna får ha egna strängare krav. I Sverige så har man valt att införliva EUdirektivet Dricksvattendirektivet i Livsmedelsverkets föreskrifter. Den är omtryckt till (SLVS FS 2013:4). 38 Direktivet är huvudsakligen hälsoinriktat. Livsmedelslagen, livsmedelsförordningen och dricksvattenföreskrifterna är de som berör hantering av dricksvatten. Det finns även författningar som berör dricksvatten som t ex Allmänna vattentjänstlagen, (LAV 2006:412), ABVA och (LIVSFS 2008:13). Livsmedelslagen (SFS 2006:804) innehåller bland annat regler om kontroll, avgifter, straff och överklaganden. Där regleras även vilka som är kontrollmyndigheter och vilka som har rätt att utfärda föreskrifter. Livsmedelsförordningen (SFS2006:813) kompletterar livsmedelslagen och talar om vilken myndighet som får kontrollera olika slag av anläggningar, t ex att den kommunala miljönämnden ansvarar för den offentliga kontrollen av dricksvattenanläggningar. Den ger även Livsmedelsverket rätt att utfärda föreskrifter. Dricksvatten har klassats som livsmedel sedan 1983. Dricksvattenföreskrifterna är detaljerade och gäller enbart för produktion av dricksvatten (kallvatten), till matlagning och beredning av livsmedel, samt gränsvärden. Föreskrifterna innehåller bland annat krav på: Beredning och distribution Beredningen skall vara försedd med tillräckligt antal säkerhetsbarriärer mot biologisk förorening. En distributionsanläggning skall skötas och underhållas så att dricksvattnet uppfyller de kraven för dessa föreskrifter när de når användarna. Egenkontroll Förutom att följa hygienvägledning bör det innehålla provtagningspunkter och regelbundna undersökningar, rutiner mm som är grundade på HACCP. Parametrar som skall genomsökas Provtagning och analysfrekvens Verksamhetsutövaren skall utse provtagningspunkter som skall fastställas av kontrollmyndigheten, men det är sedan verksamhetsutövaren som är skyldig att genomföra provtagning, analys och bedömning. Åtgärder vid försämrad dricksvattenkvalitet Om kvalitetskraven inte uppfylls eller om dricksvattnet kan utgöra en hälsorisk så måste man göra en bedömning av vilka åtgärder som måste åtgärdas. Information Kvalitetskrav i form av gränsvärden 37 Konsten att rena vatten 38 www.slv.se
Det skall vara hälsosamt och rent, inte innehålla mikroorganismer, parasiter och ämnen som kan utgöra en fara för människors hälsa och följa aktuella gränsvärden. Reglerna gäller inte om vattenverket levererar mindre dricksvatten än 10 m 3 /dag eller till färre än 50 personer, men om det är en kommersiell verksamhet som t ex caféer och restauranger eller om det är en offentlig verksamhet som t ex skolor och sjukhus, gäller dricksvattenföreskrifterna oavsett hur mycket vatten som produceras. Alla livsmedelsföretag med egen brunn måste leva upp till reglerna som berör dricksvattenföreskrifternas krav på producenter som t ex säkerhetsbarriärer, beskrivning av brunnkonstruktion mm. Enskild vattenförsörjning som egen brunn omfattas inte av Livsmedelsverkets föreskrifter (SLVFS 2001:30) om dricksvatten. Kommunerna har ett naturligt monopol vad gäller ansvar för den storskaliga produktionen och distributionen av dricksvatten. Svenskt vatten är en branschorganisation för de kommunala dricksvattenproducenterna. De samordnar kommunerna. Det finns ca 2000 kommunala vattenverk i Sverige och de står för 85 % av den totala dricksvattenförsörjningen. Det finns även över 2000 övriga privata vattenverk som försörjer samfälligheter, livsmedelsföretag och andra kommersiella verksamheter med dricksvatten. Kommunerna ansvarar även för att skydda de kommunala dricksvattentäkterna och vattentäkter som försörjer fler än 50 personer eller där vattenuttaget är mer än 10 m 3 /dag. Myndighetskontroll av dricksvatten utförs av Miljö och hälsokontoret. Det skall göras på dricksvattenproducenterna som har vattenproduktion som sin huvudverksamhet, och på livsmedelsproducenterna som har egen vattentäkt. Miljö och hälsokontoret svarar även för operativa kontrollen när det gäller enskild vattenförsörjning. Länsstyrelserna är dem som har det regionala ansvaret. Nationellt är det Livsmedelsverket som står för att informera och vägleda. Arbetsmiljö och hygien Eftersom dricksvatten är klassat som ett livsmedel så klassas alla lokaler som livsmedelslokaler. De måste därför registreras av hälso- och miljöskydd eller motsvarande förvaltning. Man får inte förvara kemikalier i dessa om de inte tillhör i beredningen. Ledningsnät och reservoarer måste hållas i god kondition så att distributionen av vattnet inte försämras på väg till konsumenterna. Det skall finnas rutiner för städning och rengöring, och även utbildning och information vad gäller hygien och säkerhet för att kunna leverera ett rent och hälsosamt vatten. Allt material som kan komma i kontakt med vattnet i vattenverket skall påverka vattenkvalitén så lite som möjligt vad gäller ledningar, bassänger, filter, pumpar mm. Utrustning som byts eller nyinstalleras bör uppfylla livsmedelsverkets krav. I EU arbetar man för att ta fram gemensamma kvalitetskriterier för material i dricksvattensammanhang. Det är viktigt att reservoarer är utrustade med galler och luftfilter för att inte pollen, insekter eller större djur kan komma in och orsaka föroreningar i vattnet. Det är därför viktigt att ha ett bra underhåll för att säkra kvalitén på vattnet. Ledningarna som används får inte heller påverka vattnets kvalité negativt så att det är viktigt att man använder rörmaterial som är lämpliga för dricksvatten. I Sverige så finns det inget nationellt godkännandesystem för material. Därför så kommer många rör vara certifierade i Danmark och Finland och uppfyller vattenkvalitetskraven i dessa länder.
Vid arbeten som sker i lokalen, t ex målning, är det viktigt att man är försiktig och kontrollerar om lösningsmedlen i färgen kan påverka vattenkvalitén. Eftersom dricksvatten klassas som ett livsmedel så är hygienen hos personalen viktig och enligt livsmedelslagen så skall alla som arbetar med ett livsmedel ha kunskaper om riskerna vid dålig hygien. Det är viktigt med handhygien och rena arbetskläder. Det är arbetsgivaren som ansvarar för att identifiera farligt avfall och bedöma riskerna för ohälsa och olycksfall. Det är även arbetsgivaren som är ansvarar så att det finns lämplig skyddsutrustning och instruktioner för ev. farliga kemikalier. PROVTAGNING Föreskrifter kring hur prover skall tagas återfinns i SS-EN ISO 19458:2006. Det finns inga lagar kring utbildning för den som utför provtagningar, men man bör vara väl insatt i hygien och hantering, samt i transport av prover till ett laboratorium. Prover på vattenkvalitet från ledningsnät, tryckstegringsstationer och reservoarer skall ske hos konsumenten. Man ska låta vattnet rinna kontinuerligt eller spola ledningarna innan provet tas för att säkerställa att provet verkligen representerar dricksvattenkvaliteten i ledningsnätet. Det finns inga krav på provtagning ur tryckstegringsstationer och reservoarer, men då vattnet från dessa installationer oftast når många konsumenter är det bra om prover kan tas även från dessa. Prover från dessa installationer skall betraktas som distribuerat vatten. Därför bör dessa prover uppfylla kraven för konsumentprovtagning. Dessa bör därför ha utsedda provtagningsplatser som bör vara enkla att desinfektera. Vattenverk och Råvatten Kvalitetskraven skall uppfyllas direkt efter beredning, innan distribution sker från vattenverket. En kontrollpunkt bör därför ligga efter alla tillsatser av processkemikalier och desinfektionsmedel har fått tid att verka. Prover bör även kunna tas mellan de olika processtegen i reningen. Dessa prov bör göras ur rena metallkranar som antingen tillåts rinna kontinuerligt eller spolas före provtagning. Regelbundna kontroller bör även göras på råvattnet. Det bör råda paritet mellan proven på distribuerat vatten och på råvattenkontrollerna. Prover kan även behöva göras för att optimera reningsprocessen. Hur dessa prov tas styrs i sådana fall av syftet med provet. Som exempel kan ett prov göras efter oxidering av järn och mangan för att kontrollera effektiviteten i dessa processer. Turbiditet, ph-värde, halt av fritt klor och temperatur övervakas oftast med ett online system. Den insamlade informationen bör sparas för att kunna jämföras med resultat från ackrediterade metoder. Det är viktigt att upprätta och följa bestämmelser kring vilka flaskor som används vid vilken provtagning. Detta är extra viktigt om ett externt laboratorium används. Vanligen finns det flera olika typer av flaskor, för olika parametrar, som kemiska, mikrobiologiska, metaller, radon och organiska föreningar. Det finns även mikrobiologiska flaskor för artbestämning. Dessa används och tas i samråd med smittskyddsinstitutet. Smittskyddsinstitutet står även för analysen av denna typ av prov. Vattenprover är en färskvara, speciellt de mikrobiologiska proven. Dessa måste kylas och transporteras i kylväska till laboratoriet. Temperaturen på proverna skall vara mellan 2 C och