Maj 2015 delområde Remissversion N N Ett samarbete mellan stadsbyggnadsförvaltningen Kulturförvaltningen
Detta är en del av met Sockenindelningen. Natur- och kulturmiljöerna är värdefulla för stadens attraktionskraft nu och i framtiden. Detta häfte är en del av Helsingborgs natur- och kulturmiljöprogram som i sin helhet består av 14 delområden samt en gemensam introduktion. Programmet innehåller en redovisning av de mest värdefulla natur- och kulturmiljöerna i Helsingborgs stad. Med programmet vill vi samla kunskapen om kommunens värdefulla natur- och kulturmiljöer i ett dokument för att få en helhetsbild få ett bättre underlag för att bevara, informera om och stärka kvaliteterna i Helsingborgs natur- och kulturmiljöer uppdatera och förbättra planeringsunderlaget för styrningen av markanvändning och skötsel av värdefulla miljöer bidra till att de nationella, regionala och lokala miljökvalitetsmålen uppnås få underlag för att bilda fler kommunala naturreservat. Programmet är ett av stadens mål enligt miljöprogram 2010-2015 och är också ett kunskaps- och planeringsunderlag för Helsingborgs översiktsplanering. Enligt bland annat plan- och bygglagen och miljöbalken är kommunen skyldig att ta hänsyn till natur- och kulturvärden i samband med planläggning och beslut. met är ett av flera underlag som tas fram för att underlätta avvägningen mellan olika intressen i samhällsplaneringen. På motsvarande sätt har exempelvis ett Grönstrukturprogram tagits fram, som anger de grönområden och grönstråk som föreslås bilda en huvudstomme för grönstrukturen. Naturvårdsplan för Helsingborgs kommun (Stadsbyggnadskontoret 1992) och Kulturminnesvårdsprogram för Helsingborgs kommun (Helsingborgs museum 1991) har utgjort grunden för det gemensamma met. Istället för att uppdatera dessa var för sig, har det skapats ett förenat natur- och kulturmiljöprogram. Förhoppningen är att det ska bli lättare att förstå hur naturen har påverkat oss människor, och hur vi människor har påverkat naturen. Beskrivningarna är indelade i ett antal delområden. Varje område motsvarar i princip de socknar som funnits i nuvarande Helsingborgs stad och som har varit viktiga kulturhistoriska gränser. I slutet av varje delområde finns två kartor. Den första är en sammanställning av juridiskt skyddade områden såsom naturreservat, byggnadsminne med mera. Det andra kartbladet visar lokala natur- och kulturmiljöer som är viktiga tillgångar i den kommunala planeringen. Utöver de olika delområdena finns en längre gemensam introduktion. Den ger en allmän kunskap om hur tidigare generationer levt, och hur landskapet har förändrats under historisk tid. Där finns också en sammanfattning av lagstiftning och grunderna för bedömning av värdefulla natur- och kulturmiljöer. Introduktionen och alla delområdesbeskrivningar finns att ta del av på www.helsingborg.se/naturochkultur. Arbetsgrupp Mia Jungskär, stadsantikvarie: Kulturförvaltningen Widar Narvelo kommunekolog, Birgit Müller layouter, Christina Andersson kartingenjör, Eva Fransson projektledare 2010-2014, Ann-Marie Cvitan Trellman projektledare: Stadsbyggnadsförvaltningen Omslagsbild: längs Bunketoftavägen Foto: Mia Jungskär Layout: Birgit Müller Grundlayout: Jonathan Johnsson 2 Citera oss gärna men ange källan. För åter användning av hela artiklar, kontakta oss. Har du frågor eller synpunkter på innehållet är du välkommen att kontakta Stadsbyggnadsförvaltningens översiktsplaneavdelning, telefon 042-10 50 00
Innehåll Naturgivna förutsättningar... 4 Bystruktur, gårdar och vägnät... 5 Egnahemsjordbruken... 8 Tjuvamossen och Fockstorp... 9 Våtmark vid Bunketofta... 9 Sammanfattning av befinliga värden och skydd... 10 Övriga strukturer och värden i landskapet... 11 Skyddade natur- och kulturmiljöer... 12 Lokala natur- och kulturvärden att förstärka i planeringen...13 Litteratur och digitala källor... 14 Ordförklaringar... 15 Underlaget till delen togs fram under 2010. Innehåll 3
Naturgivna förutsättningar Minnessten till minne av slaget vid Bunketofta 1525. Stenen restes först 1925 vid Norra Vallåkravägen. Jordarterna i området domineras av leriga, moiga moräner med inslag av grovlera, sand och något svämsediment. sbygden domineras av jordbruk och har knappast någon skogsvegetation. Vid Fockstorp öster om Påarp och den forna våtmarken väster om s kyrkby finns ett fåtal lövdungar. Det mjukt böljande landskapet kännetecknas idag av mellanstora åkerfält och en spridd bebyggelse. Tjuvamossen vid visar ett småbrutet landskap med lövdungar, främst al och björk, beteshagar, fuktängar och dammar. Slåtterängar och torvtäkt var i äldre tider den huvudsakliga markanvändningen och den restflora som finns kvar ger en antydan om den stora artrikedom som fanns före utdikningen i mitten av 1800-talet som medförde att grundvattennivån sjönk. Skolhuset och kyrkan i. Mörarps socken Kropps - Mörarps sn Mörarps socken N <Helsingborg Jvg Mörarp> Rycketoftavägen Fockstorp Hässlunda socken PÅARP Välluvs socken Tjuvamossen svägen Norra Vallåkravägen s kyrkby Bårslövs socken Gödstorpsvägen Lövdungar vid Tjuvamossen och Fockstorp. Sbf 2010. 4 Naturgivna förutsättningar
Bystruktur, gårdar och vägnät Kulturlandskapet i socken har till stor del bestått av fälad med ängs- och betesmark. Fäladen sträckte sig söderut mot Fjärestad och Kvistofta och gränsade i öster och i norr mot den stora Tjutehed. I väster mötte den en tänkt linje mellan, Bårslöv, Fjärestad och Kvistofta kyrkbyar. Kyrkbyarna låg i ett randläge mellan den odlade inägan och den vid den tiden ostyckade och oplöjda fäladen. Exempel på detta finns också vid Kulla Fälad. Trakten har länge varit bebodd, och det finns lämningar efter boplatser från brons- och stenåldern, men också gamla bytomter som klassas som bevakningsobjekt i fornlämningsregistret. Det småkuperade landskapet innehåller ett stort antal småjordbruk och några större gårdar. Dagens kartbild är lik Skånska rekognosceringskartan från 1812-20. Enskiftet introducerades i socknen redan 1811, vilket kan vara anledningen till den tidigt utspridda gårdsbebyggelsen med friliggande ensam- och dubbelgårdar utan någon samlad bykärna. En del av dessa gårdar ligger kvar i samma läge som före enskiftet, till exempel Söndregård, Östergård, 20:10 och 10:1. Fastighetsbilden hör delvis samman med socknens fem stora mossar1. Tre av mossarna delades efter enskiftet upp i mindre, solfjäderformade jordlotter för att varje gård skulle få sin rättvisa del av torv från mossen. Mellan två mossar i socknens centrala delar löper smala fastigheter åt väster och öster på var sida av en väg, som har det träffande namnet Mellanmossevägen. Utmed vägens västra kant finns bebyggelse av gathuskaraktär. Tillsammans med liknande enkel bebyggelse i Tunnby visar de på de stora förändringar som skedde under 1800-talet och som ledde till en kraftig ökning av en mind re bemedlad befolkning. Östergård sedd mot väster. Skånska rekognosceringskartan från 1815. Hus i Tunnby. Bystruktur, gårdar och vägnät 5
Ekonomibyggnader på Bunketofta gård. Annan bebyggelse som visar på områdets långa tradition är Bunketofta gård, som finns på 1700-talets lantmäterikartor. Då markeras den som en kringbyggd dubbelgård som låg strax söder om dagens byggnader. Platsen är numera skyddad som fast fornlämning. Dagens gård är välbevarad och består av en mangårdsbyggnad från 1928 med arbetarelänga och ekonomibyggnader. Den har varit arrendegård under Boserup fideikommiss. I norra delen av socknen ligger Rycketofta som ursprungligen bestod av två gårdar som inte var sammanbyggda. Namnet finns med på Mårten Sjöbecks karta som visar 1700-talet men kan vara betydligt äldre än så. Nuvarande byggnader härstammar främst från 1900-talet. Strax söder om Rycketofta ligger Lilla Rycketofta med en vitputsad mangårdsbyggnad från ungefär år 1800. s kyrkby uppvisar en komplett, liten kyrkby från sent 1800- tal och tidigt 1900-tal. Kyrkan från 1877 ersatte en medeltida kyrka från sent 1100-tal eller tidigt 1200-tal som revs, med undantag av tornet som istället försågs med gavelrösten. Norr om kyrkan, i anslutning till den gamla kyrkogården, ligger skolan från sekelskiftet 1900, byggd i vinkel med gult tegel. Väster om skolan finns lärarebostaden uppförd 1930. Söder om kyrkan ligger prästlönebostället med prästgård, uppförd under 1800-talets andra hälft. Det gula teglet artikuleras här med fönsteröverstycken i sten. Mellan prästgården och kyrkogården ligger församlingssalen, byggd på 1930-talet i mörkrött helsingborgstegel. Kyrkbyn innehåller ytterligare några bostadshus men saknar tät bykärna. Stora Rycketofta gård. s kyrka. 6 Bystruktur, gårdar och vägnät
Vägnätet i s socken kännetecknas av små, smala vägar som i varierad grad kantas av bebyggelse, en del är fortfarande grusvägar. Socknen genomskärs också av några större kommunikationsleder. I norr finns järnvägen mellan Helsingborg och Hässleholm som öppnades 1875. I öster går Norra Vallåkravägen, den gamla landsvägen från Mörarp mot Landskrona och södra Skåne, som redan under tidigt 1800-tal var en viktig länk. Ungefär en kilometer öster om s kyrkby korsas landsvägen av Bunketoftavägen mot Hässlunda kyrkby. Den västra delen följer s gamla inägogräns medan den östra delen är borta och har ersatts av Gödstorpsvägen, väg 109, som invigdes år 1999. Hus vid Mellanmossevägen. Vägnätet i s socken. Stora Rycketofta <Helsingborg Jvg Hässleholm> N Mellanmosse vägen Fockstorpsvägen Fockstorps gård PÅARP Rycketoftavägen Tunnby Tjuvamossen svägen s kyrkby Byamadsvägen Bunketoftavägen Gödstorpsvägen (väg 109) Norra Vallåkravägen Hässlunda Bystruktur, gårdar och vägnät 7
Egnahemsjordbruken Hus längs Rycketoftavägen. Ytterligare en anledning till att det finns många småjordbruk, är att egnahemsrörelsen fick fäste i socknen. Som en del av det tidiga 1900-talets bostadspolitik gav staten förmånliga egnahemslån. De skulle säkerställa tillgången på arbetskraft på landsbygden men också avlasta de överbefolkade städerna. Grundtanken var att hjälpa mindre bemedlade arbetare att starta småjordbruk som kunde drivas tillsammans med andra försörjningskällor. Egnahemsjordbruken är ett av landsbygdens tydligaste exempel på central styrning av nybebyggelse. På 1920-talet kom ett flertal mindre fastigheter kring 10-15 tunnland att styckas av från Norregård ( 18:2) och Nya Rycketofta ( 2:18). Karaktäristiskt för dessa små egnahemsjordbruk är deras anknytning till vägarna med små, korta tillfarter. Gårdsbildningarna består av mindre boningshus tillsammans med en eller två ekonomibyggnader, vilka tillsammans bildar en glest sammanhållen öppen fyrkant. Användandet av typritningar gjorde att den regionala traditionen blev mindre betydelsefull. På 1920-talet dominerade putsade bostadshus i en våning med vind. Under 1930-talet byggdes alltfler hus med locklistpanel eller så kallade sidiplattor (eternit). Material och utformning följde tidens trender, och husen skulle kunna varit byggda var som helst i Sverige. Efterhand kom de prefabricerade villorna. Ingvarsgården i korsningen Byamadsvägen - Bunketoftavägen. 8 Egnahemsjordbruken
Tjuvamossen och Fockstorp Våtmark vid Bunketofta Väster om kyrkbyn ligger den så kallade Tjuvamossen. Denna gamla våtmark, som senare utdikats, var föremål för torvtäkt för husbehov. Som tidigare nämnts syns den gamla ägostrukturen med smala tegar för torvtäktsrätt i dagens fastighetsbildning. Av våtmarken återstår endast smådungar, mer eller mindre fuktiga, samt åkerlappar och anlagd kräftdamm. Smörboll, som trivs på fuktig mark, kan finnas kvar i dungarna. Av särskilt intresse är en större lövdunge, där kärrnäva och stor bockrot växer. Djurlivet är relativt rikt tack vare det småskaliga landskapet med många olika biotoper, såsom dammar, fuktängar, kärr, lövdungar, buskage och åkerlappar. Rådjur, räv, grävling, fälthare, kanin, småvessla, hermelin och ängssork förekommer bland däggdjuren. Fågellivet representeras av fasan, rapphöns, koltrast, björktrast, talgoxe, blåmes, gärdsmyg, ringduva, kärrsångare och tofsvipa. (En mindre del av Tjuvamossen finns i delområde Bårslöv). Naturområdet Fockstorp innehåller en högstammig bokskog (15 ha) av pelarskogskaraktär av värde för landskapsbild och djurliv. Även ek och björk finns. Trädbeteckningen på gamla kartor visar att skogen har lång kontinuitet, vilket stärks av florans artsammansättning som tyder på att där varit slåtteräng före 1850-talet innan bokskogen tog över. Floran är tämligen artrik med arter som desmeknopp, stor häxört, liljekonvalj, lundgröe, lundarv, lundviol och vitsippa. Däggdjur såsom rådjur, räv, grävling, fälthare och hermelin förekommer. Fågellivet är ordinärt för en bokskogsdunge på slätten med bland annat skogsduva, svarthätta, härmsångare, grönsångare, trädpiplärka, hämpling, lövsångare, bofink, talgoxe, blåmes, kaja, skata, kråka, koltrast, nötväcka. I skogen finns en gammal gränsmärkning som klassas som fast fornlämning och i västra kanten finns en stenmur. Skogen är av värde för närboende. Sydost om skogen fanns en stor våtmark fram till 1850-talet, kallad Häs måse. Som i de flesta delar av Helsingborgs kommun finns mer eller mindre trädbevuxna stenmurar, särskilt mellan Fockstorp och södra delen av Påarp, samt märgelgravar/dammar. Våtmark vid Bunketofta En strategiskt placerad våtmark har anlagts vid Bunketofta. Den är tre hektar stor, grund och betydelsefull för den biologiska mångfalden. Grävling och bokskog. Tjuvamosseområdet. Tjuvamossen och Fockstorp Våtmark vid Bunketofta 9
Sammanfattning av befintliga värden och skydd Bebyggelse i Tunnby. Kyrkbyn i, med anor åtminstone sedan 1100-talet, har ett stort kontinuitetsvärde. Befintliga hus i byn från andra halvan av 1800-talet bildar tillsammans en representativ och välbevarad miljö. s kyrkby omfattas av PBL 8:13, område av särskilt värdefull bebyggelse och KML 4. De små egnahemsjordbruken har ett stort social- och samhällshistoriskt värde men också ett byggnadshistoriskt värde. Dess ofta anspråkslösa och väganknutna bebyggelse omfattas av PBL 8:13. Bunketofta gård som är en välbevarad gårdsmiljö med lång historisk kontinuitet faller också under PBL 8:13. särskilt höga botaniska värden. Delar av mossen har biotopskydd enligt MB 7:11. Planer finns på att anlägga en våtmark i form av utjämningsmagasin för dagvatten. Vid eventuella framtida fastighetsändringar bör mossens täta fastighetsbildningsmönster bibehållas. Samma hänsyn bör gälla för de före detta våtmarkerna nordnordost om Tjuvamossen. Vägnätet kantas till stor del av 1800-talets bebyggelse. Det äldsta vägnätet utgörs främst av genomfarter, bland annat i form av den södergående vägen från Mörarp. Dessa vägavsnitt har tillsammans med 1800-talets lokala vägnät ett stort kontinuitetsvärde. De småskaliga jordbrukens byggnader och de äldre gårdsmiljöerna, bör uppmärksammas och varsamhet enligt PBL 8:17 ska särskilt beaktas. Det småkuperade landskapet har ett för kommunen ovanligt stort antal småjordbruk samt några större gårdar. Tjuvamossen med omgivningar. Sbf 2010. N Enklare väganknuten bebyggelse har ett stort samhällshistoriskt värde då den visar 1800-talets stora sociala förändringar. PBL 8:17 ska särskilt beaktas. Exempel på sådan bebyggelse finns i Tunnby samt vid mossarna nordöst härom. Tjuvamossen Bårslövs socken Odlingslandskapet Tjuvamossen omfattar totalt 160 hektar, varav en mindre del 51 hektar i delområde Bårslöv. Den kännetecknas av en gammal ägostruktur, tegar, och är av värde för kulturmiljön och hela mossen har ett mycket högt naturvärde, klass 2. Mossen är ett ekologiskt särskilt kälnsligt område och har botaniska och zoologiska värden och även stort värde för landskapsbilden samt för friluftsliv och rekreation. En större lövdunge, 9 hektar, belägen mitt i Tjuvamossen har Fockstorpsskogen. 10 Sammanfattning av befintliga värden och skydd
Övriga strukturer och värden i landskapet Stora Rycketofta Bokskogen i Fockstorp. Sbf 2010. N Mörarps socken Fockstorp Hässlunda socken> Den högstammiga bokskogen i Fockstorp omfattar 15 hektar och växer i ett ekologiskt känsligt område. Den har ett mycket högt naturvärde, klass 2, med hänsyn till växt- och djurlivet. Vidare är skogen av värde för landskapsbilden och för friluftsliv och rekreation. Föryngring av bokskogen bör ske med stor varsamhet med hänsyn till karaktären av pelarskog. Särskilda regler gäller för avverkning och skötsel av ädellövskog enligt skogsvårdslagen. Den anlagda våtmarken vid Bunketofta, 3 hektar, är värdefull för djur- och växtliv och ekologiskt viktig. Våtmarken, som också har hydrologiskt värde och är en plats för fågelskådning, har högt naturvärde, klass 3. - Landskapskaraktären som består av en utspridd småskalig landsbygdsbebyggelse i ett omväxlande, något kuperat landskap saknar tydlig bykärna vid den glesa kyrkbyn. Strukturen skiljer socken från andra områden i kommunen och är kulturhistoriskt värdefull. - Alla stenmurar, åkerholmar, småvatten, odlingsrösen, märgelgravar och alléer i odlingslandskapet är skyddade genom biotopskyddet i miljöbalken 7:11. Det innebär att det krävs tillstånd av länsstyrelsen som tillsynsmyndighet för att ta bort eller på annat sätt påverka kulturelementen i det öppna odlingslandskapet och av skogsstyrelsen för påverkan av biotoper i skogsmark. Objekten är inte utmärkta på kartorna. - Fornlämningar, kyrkor och kyrkogårdar är skyddade genom lagen om kulturminnen med mera. För information om fornlämningar hänvisas till fornsok.se. - Ansvaret för att skydda och vårda våra natur- och kulturmiljöer delas av alla, såväl enskilda som myndigheter. Nya kyrkogården i. Allé vid Ingvarsgården. Sammanfattning av befintliga 11 värden och skydd
Skyddade natur- och kulturmiljöer För information om fornlämningar hänvisas till fornsok.se. Generellt biotopskydd enligt Miljöbalken 7:11 redovisas inte på kartan) N Teckenförklaring I detaljplan kulturskyddad bebyggelse, länsstyrelsen uppdaterat t o m 2010 Strandskydd Riksintresse Naturvård Riksintresse Kulturmiljövård Landskapsbildsskydd 12 Skyddade natur- och kulturmiljöer
Lokala natur- och kulturvärden att förstärka i planeringen N Objekt-id Namn 0901 Småskaliga jordbrukens byggnader och äldre gårdsmiljöer 0902 Bokskog i Fockstorp 0903 Egnahemsjordbruk 0904 Enklare väganknuten bebyggelse 0905 Vägnät av historiskt intresse genom flera områden (, Bårslöv, Hässlunda) 0906 Odlingslandskapet Tjuvamossen 0907 Tjuvamossens ägostruktur 0908 Lövdunge i Tjuvamossen 0909 Landskapskaraktär, utspridd bebyggelsestruktur 0910 s kyrkby 0911 Bunketofta gård 0912 Våtmark vid Bunketofta Teckenförklaring Mycket högt naturvärde, klass 2 Högt naturvärde, klass 3 Odlingslandskap, högsta naturvärde, klass 1 Odlingslandskap, mycket högt naturvärde, klass 2 Mycket högt naturvärde, klass 2 och värdefull kulturmiljö Högt naturvärde, klass 3 och värdefull struktur i landskapet Värdefull kulturmiljö Värdefull struktur i landskapet Lokala natur- och kulturvärden att förstärka i planeringen 13
Litteratur och digitala källor Boson S, s kyrka. Okänd ort och tryckår. Juhlin-Dannfelt Herman, Lantbrukets historia: världshistorisk översikt av lantbrukets och lantmannalivets utveckling, 1925, elektronisk utgåva via Projekt Runeberg. http://runeberg.org/lanthist/0749. html Ohlén Carl-Eric, Sydow Waldemar von & Björkman Sten (red.), Svenska gods och gårdar. D. 7, Skåne: nordvästra delen, [2. uppl.], Svenska gods och gårdar, Uddevalla, 1943. Helsingborgs stads hemsida, Översiktsplan 2010. www.helsingborg.se/ Lantmäteriets hemsida, Historiska kartor. www.lantmateriet.se/ Länsstyrelsen i Skånes hemsida, Riksintressen och regionala intressen för natur- och kulturmiljöer, Helsingborgs kommun. www.lansstyrelsen.se/skane Riksantikvarieämbetets hemsida, Fornsök - fornlämningsregistret. www.raa.se/ Helsingborgs museum, Kulturminnesprogram för Helsingborgs kommun, 1991. Helsingborgs stadsbyggnadskontor, Naturvårdsplan för Helsingborgs kommun, 1992. Stadsbyggnadsförvaltningen och Länsstyrelsen, Landskapskaraktärsanalys för Helsingborgs stad, 2009. Nässelfjäril. Birgit Müller Brevlådor i Tunnby. 14 Litteratur och digitala källor
Ordförklaringar 1 (Sid 5). Mosse och kärr är två botaniska begrepp som karaktäriseras främst av sin vegetationstyp. Kärr utgör en organisk mark som gödslas av både nederbörd och tillrinning ifrån sidorna varvid en mer näringsrik flora uppkommer. (En rad typiska växter såsom exempelvis Juncus, starr, ängsull, vass, fräken tillsammans med al och björk växer i dessa näringsrika kärr). En mosse utgör en organisk mark som gödslas enbart genom nederbörden. Hämpling. Illustrationer: Peter Elfman. Foton: Mia Jungskär, Widar Narvelo, Birgit Müller. Kartunderlag: Stadsbyggnadsförvaltningen (Sbf). Ordförklaringar 15
Har Du synpunkter kontakta: Helsingborg kontaktcenter Telefon: 042-10 50 00 Adress: Stortorget 17 Postadress SE-251 89 Helsingborg Mail: kontaktcenter@helsingborg.se Web: helsingborg.se/naturochkultur Birgit Müller