INNEHÅLL 3 Ett ökat stöd till folkbildningen 4 Sammanfattning 6 Folkbildningens uppdrag 8 Resultatredovisningen 10 Statsbidragsfördelningen 11 Anslagsutvecklingen 14 Budgetförslagen 2003-2005 19 Bilaga: studieförbund och folkhögskolor Februari 2002 Box 730, 101 34 Stockholm. Tel: 08-412 48 00, fax: 08-21 88 26 E-post: fbr@folkbildning.se, www.folkbildning.se
ETT ÖKAT STÖD TILL FOLKBILDNINGEN! Av Folkbildningsrådets årsredovisning för 2001 framgår tydligt vilken resurs för människor och samhälle som studieförbunden och folkhögskolorna utgör. 1,5-2 miljoner människor med över 100 000 ledare deltar av eget intresse varje år i studiecirklar och över 15 miljoner i olika kulturaktiviteter. 120 000 människor deltar varje termin i folkhögskolans långa och korta kurser och 140 000 i skolornas kulturarrangemang. Ingen annan privat, offentligt eller föreningsbaserad anordnad bildnings- eller kulturverksamhet kan uppvisa en motsvarande bred och över hela landet spridd verksamhet. Detta är utgångspunkten för Folkbildningsrådets förslag om ett ökat statligt stöd till folkbildningen under budgetperioden 2003-2005. Slå vakt om folkbildningen Att upprätthålla en så omfattande och personalkrävande verksamhet med ett minskat offentligt stöd har dock haft sitt pris. Exempel på detta är att studieförbundens lokalavdelningar minskat är 300 färre färre i dag än för fem år sedan (från 830 till 530). Därmed försvåras eller upphör den lokala närvaron på alltför många orter. Vissa verksamheter, inte minst kulturaktiviteterna, har blivit kostnadskrävande att genomföra. Deltagaravgifterna har höjts till en nivå som gör att inte alla har råd att gå i cirkel. För folkhögskolans del handlar det bl a om minskad lärartäthet och därmed större undervisningsgrupper. Verksamheten för människor med funktionshindrade har blivit allt svårare att upprätthålla. Ska bildnings- och kulturverksamheten bevaras i sin bredd och kvalitét krävs att staten (och även landsting och kommuner) tar sitt ansvar för finansieringen av verksamheten. Folkbildningen är beredd att vända denna utveckling i positiva banor. Men för att det ska vara möjligt krävs ett ökat statlig stöd för den kommande treårsperioden! Folkbildningen en starkare resurs i samhället Människors engagemang och vilja att delta i ett förändringsinriktat demokratiarbete börjar i den lilla gruppen där människor möts över ålders-, kultur- och yrkesgränser och bryter sina åsikter mot varandra. Studiecirkeln och folkhögskolekursen är för många människor den viktigaste mötesplatsen. Folkbildningen har fortfarande den infrastruktur och geografiska spridning som behövs för att möta dessa behov. Detta kräver ett ökat statligt stöd till folkbildningen för den kommande treårsperioden. Regeringen satsar i år mycket stora belopp som stöd för kommunernas utveckling av infrastrukturen för det livslånga lärandet. Även här anges att folkbildningen har en viktig roll. Studieförbunden och folkhögskolorna är beredda att utveckla sin egen infrastruktur och samspela med övriga utbildningsaktörer. Möjlighet måste dessutom finnas att etablera nya folkhögskolor och studieförbund. Men för att det ska vara möjligt krävs ett ökat statligt stöd till folkbildningen för den kommande treårs-perioden! Det livslånga, livsvida och flexibla lärandet ska utvecklas. I bl.a. en rad EU-dokument poängteras särskilt vikten av det icke formella lärandet som framför allt studieförbundens, men också folkhögskolans aktiviteter svarar för. Samma tankegångar speglades i föregående års proposition om vuxnas lärande. Med anledning av debatten om ungdomsskolan bör också understrykas att studieförbund och folkhögskolor erbjuder utbildningar och aktiviteter för unga vuxna som behöver ett annat pedagogiskt alternativ eller ytterligare en utbildningschans som lägger grund för och motiverar till fortsatta studier. Folkbildningen kan och är beredda att spela en viktig roll inom det livslånga, livsvida och flexibla lärandet. Det kan ske med ett kraftigt ökat statligt stöd till folkbildningen för den kommande treårsperioden. 3
SAMMANFATTNING Folkbildningens uppdrag Det särskilda uppdrag som folkbildningen har och som motiverar statens ekonomiska stöd beskrivs i 1998 års folkbildningsproposition samt även i 2001 års proposition kring vuxnas lärande. Där markeras folkhögskolornas och studieförbundens roll vad gäller medborgerlig bildning, människors behov av nya kunskaper och kulturupplevelser samt som mötesplatser. Vidare beskriver Folkbildningsrådet vad som bör vara särskilda kännetecken för studieförbundens och folkhögskolornas verksamhet. Dessutom pekar rådet på principerna för den frihet från anslags- och regelstyrning som bör gälla för folkbildningens relationer till staten och övriga anslagsgivare. Staten bör avstå från detaljstyrning och särskilda förordningar och de statliga bidragen bör utgå inom ett enda samlat anslag. Resultatredovisningen När det gäller studieförbundens och folkhögskolornas verksamhet för de senaste åren hänvisar Folkbildningsrådet till årsredovisningen för 2001. Där konstateras att studieförbundens verksamhet ökat marginellt jämfört med tidigare år om man ser till helheten av genomförda studietimmar, kulturprogram samt annan gruppverksamhet. Därmed har en inbromsning skett av tidigare års volymökningar. Studieförbundens cirkelverksamhet når mellan 1,5-2 miljoner människor och förbunden har, med över 15 miljoner deltagare, befäst sin ställning som den största kulturarrangören i landet. Folkhögskolornas långa och korta kurser har haft en fortsatt god rekrytering och bibehållit sin volym vad gäller den verksamhet som genomförts inom det allmänna folkbildningsanslaget. När det gäller de kurser som anordnats som en särskild utbildningsinsats inom Kunskapslyftet har verksamheten minskat i relation till den neddragning av anslaget som ägt rum under året. Folkhögskolorna har sammanlagt haft drygt 120 000 deltagare varje termin i de långa och korta kurserna. Antalet kulturprogram har ökat och omfattat ca 3 000 arrangemang med knappt 140 000 deltagare per termin. Folkbildningsrådet bedömer att såväl studieförbundens som folkhögskolornas verksamheter väl uppfyllt statens syften med statsbidragen till folkbildningen. Statsbidragsfördelningen Statsbidragen, sammanlagt ca 2,5 miljarder kr, har fördelats mellan de 147 folkhögskolorna och 11 studieförbunden utifrån anvisningarna i gällande förordningar, regleringsbrevet och riktlinjerna för anslaget 25:1 Bidrag till folkbildningen samt de av Folkbildningsrådet beslutade fördelningskriterierna. I avsnittet ges en närmare beskrivning av rådets statsbidragsfördelning för åren 2000-2002 och dessutom noteras att en ny modell för statsbidragsfördelningen till studieförbunden införts fr.o.m. budgetåret 2001. Anslagsutvecklingen I Folkbildningsrådets analys av anslagsutvecklingen beskrivs effekterna av att folkbildningen lyckats upprätthålla verksamhetsvolymerna samtidigt som det offentliga stödet och då framför allt kommunbidragen till studieförbunden minskat. Mot bakgrund av att folkbildningen till sin form är en personalintensiv verksamhet innebär de senaste årens löneavtal att personalkostnadernas andel har ökat. För att klara detta har såväl studieförbunden som folkhögskolorna genomfört organisatoriska, administrativa och andra åtgärder. Förutom rationaliseringar och en kraftig minskning av antalet avdelningar har studieförbunden tvingats höja deltagaravgifterna och folkhögskolorna minskat lärar- 4
tätheten för undervisningsgrupperna. Detta drabbar särskilt hårt deltagarna från de prioriterade grupperna. Vidare har angelägen verksamhet, som är dyrare att genomföra, fått stå tillbaka för mindre kostnadskrävande aktiviteter. Lika allvarligt är att ett allsidigt folkbildningsutbud inte längre kommer att kunna erbjudas medborgarna i alla kommuner och orter. På längre sikt kan denna utveckling leda till att folkbildning på distans blir det enda kvarstående alternativet för deltagare från glesbygden. Utan nya resurstillskott bedömer Folkbildningsrådet att det blir svårt för studieförbunden och folkhögskolorna att under den kommande treårsperioden upprätthålla verksamhetens kvalitét och volym. Det blir ännu svårare att utan ett ökat statsbidrag möta de behov av insatser som redovisas i rådets motiv för det statliga stödet till folkbildningen. Likaså att bevilja statsbidrag till nya folkhögskolor och studieförbund. Budgetförslaget 2003 2005 I Folkbildningsrådets motivering för ett ökat statligt stöd via anslagsposten 1 framhålls, förutom nödvändigheten att upprätthålla verksamheten, att folkbildningen måste få bättre möjligheter att medverka i arbetet med att stärka demokratin, utveckla det livslånga, livsvida och flexibla lärandet samt bedriva kulturverksamhet i hela landet. Därför föreslås ett ökat statligt stöd med 400 mkr. När det gäller anslagsposten 2 för den särskilda utbildningsinsatsen inom folkhögskolan föreslår rådet att medlen överförs till anslagspost 1 redan fr.o.m. år 2003 istället för som tidigare anmälts av regeringen år 2006. Folkbildningsrådet hemställer att regeringen beaktar de av rådet redovisade konsekvenserna av det minskade offentliga stödet, att regeringen beaktar behovet av medel till nya studieförbund och folkhögskolor och för ökade folkbildningsinsatser, att regeringen vid beräkningen av medel för budgetåren 2003, 2004 och 2005 utgår från de av riksdagen för år 2002 beslutade anslagen på 2 174 mkr (anslagsposten 1) samt 349 mkr (anslagsposten 2), att pris- och löneomräkning tillämpas, att anslagsposten 1 tillförs ytterligare 400 mkr fr.o.m. budgetåret 2003, att anslagsposten 2 avvecklas fr.o.m. budgetåret 2003 och att medlen istället överförs till anslagsposten 1. 5
FOLKBILDNINGENS UPPDRAG I 1998 års folkbildningsproposition (1997/98:115) markerade regeringen som en principiell utgångspunkt följande: Folkbildningen är och skall vara fri och frivillig. Det fria och frivilliga folkbildningsarbetet öppnar möjlighet till kunskapssökande för var och en utifrån egen erfarenhet och längs egna vägar, utan att begränsas av krav på resultat och utan uteslutningsmekanismer. Det är detta som ger möjlighet till samtal, engagemang och ifrågasättande utan på förhand givna ramar. Just därigenom fyller folkbildningen en roll som ingen annan kan göra, en roll som också bidrar till att upprätthålla demokratins vitalitet. Förutsättningen för att folkbildningen skall kunna vara fri och frivillig och fylla de funktioner som följer av detta, är att den kan styras av sin egen idé, sina egna mål, vara oberoende av politiska och ekonomiska maktgrupper och inte tvingas till kommersialisering eller anpassning till specifika samhälleliga krav för att hävda sin verksamhet. Dessa för folkbildningen värdefulla egenskaper är grunden för stödet från stat, landsting och kommuner. Av detta följer också att inte heller bidragsgivningens villkor skall styra folkbildningens inriktning eller att folkbildningen skall fogas in i det allmänna utbildningsväsendet. Folkbildningspropositionen framhåller vidare att folkbildningen bidrar till medborgarnas insikt, eftertanke, reflexion och ifrågasättande i formandet av framtiden, folkbildningens roll som redskap för alla människors kunskapserövring samt folkbildningen som mötesplatser för människor och kulturer. I propositionen 2000/01:72 Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen framhålls att studieförbund och folkhögskolor genom sin metodik, humanistiska grundsyn och starka deltagarinflytande stimulerar många människor som annars inte skulle inleda ett aktivt kunskapssökande och lärande. Folkbildningen har genom sin form, särart och sitt innehåll flera uppgifter att fylla inte minst i ett samhälle präglat av det livslånga lärandet. Vidare påpekas att folkbildningens värdegrund och demokratiska grundsyn och arbetssätt är en viktig faktor i en tid där demokratin utsätts för ständiga påfrestningar. Genom folkbildningen kan många människor tillsammans med andra belysa och diskutera en fråga utifrån egna erfarenheter och ta väl underbyggd ställning till allehanda spörsmål. Som ett komplement till de beskrivningar av folkbildningen som återfinns i regeringens propositioner har Folkbildningsrådet i sina egna dokument lyft fram det som är unikt för folkhögskolornas och studieförbundens verksamhet. Denna ska kännetecknas av att vara: fri och frivillig (deltagarna väljer själva att delta samt ämnen/kursen/aktiviteter), deltagarstyrd (inflytande över uppläggning och innehåll), formad av egna utbildningsplaner (icke läroplans- eller betygsstyrd), livsvärldsförankrad (utgår från deltagarnas behov och erfarenheter), ideologisk och/eller innehållsmässigt profilerad (plats för särarter), mångsidig (i sitt verksamhets- och programutbud) samt flexibel (snabbt tillgodoser nya utvecklingsbehov och nya former). Till detta kommer att folkbildningen mer än någon annan utbildningsanordnare också kan nå de av samhället prioriterade grupperna (arbetslösa, korttidsutbildade, invandrare och deltagare med funktionshinder). 6
Frihet från statlig styrning Den under senare år ökande tendensen till allt fler riktade statsbidrag och projektbidrag skapar ett beroendeförhållande för folkbildningens organisationer. Detta leder i sin tur till en urholkning av grunden för folkbildningsarbetet friheten att själv formulera mål för sin verksamhet. Därför är det positivt att regeringen fr.o.m. år 2002 införlivat de tidigare särskilda anslagsposterna för utvecklings- och försöksverksamhet samt elevdemokratiskt arbete inom anslagsposten 1. Regeringen bör fullfölja denna linje genom att redan från år 2003 slå samman de nuvarande anslagsposterna 1-2 istället för, som anmälts till riksdagen, genomföra detta först fr.o.m. år 2006. Om så sker återgår regeringen till den grundtanke som fanns i 1991 års reformproposition (1990/91:82 Folkbildning). Där slogs fast att de tidigare statsbidragen till folkbildningen skulle ingå i en samlad anslagspost. Folkbildningsrådet skulle sedan, utan andra styrinstrument än förordningen om statsbidrag till folkbildningen, fritt kunna fördela medlen till studieförbund och folkhögskolor. Folkbildningsrådet vill understryka vikten av att folkbildningen kan fortsätta att verka som en nationell bildnings- och utbildningsform som är fri att själv utforma en långsiktig verksamhetsinriktning och utvecklingsstrategi och som inte styrs från anslagsgivaren av detaljerade mål eller riktlinjer för statsbidragsfördelningen. 7
RESULTATREDOVISNINGEN Den verksamhet som studieförbunden och folkhögskolorna genomfört åren 2000-2001 finns närmare beskriven i Folkbildningsrådets årsredovisning 2001 och refereras därför enbart kortfattat i budgetunderlaget. Studieförbunden När det gäller studiecirkelverksamheten har förbunden under år 2001 genomfört en jämfört med föregående år i stort sett oförändrad verksamhet omfattande drygt 2,7 miljoner deltagare (som fysiska personer beräknat till mellan 1,5-2 miljoner) och ca 320 000 studiecirklar. Mätt i studietimmar har ca 13 miljoner timmar genomförts. Cirkelverksamheten har därmed ökat marginellt med ca 0,5 procent. Andelen invandrare har utgjort ca 10 procent och deltagare med funktionshinder 9 procent av det totala antalet deltagare. Över 207 000 kulturprogram har genomförts med mer än 15 miljoner deltagare vilket är en minskning med 1,5 procent jämfört med föregående år. Studieförbunden har dock behållit sin ställning som den största kulturarrangören i hela landet. Den gruppverksamhet och de projektarbeten som redovisas i form av annan gruppverksamhet omfattar ca 56 000 arrangemang vilket, jämfört med föregående år, innebär en kraftig ökning med ca 18 procent. Detta kan antas vara en följd av att minimikraven på antalet studietimmar höjts till 9 för studiecirkeln. Det kan också ses som ett uttryck för studieförbundens strävan att under de friare verksamhetsformer som annan gruppverksamhet medger, nå nya målgrupper. Sammanfattningsvis bedömer Folkbildningsrådet att studieförbundens verksamhet väl uppfyllt statens syften med statsbidraget till folkbildningen. Genom studieförbundens insatser genomför folkbildningen i dag en större verksamhet än någonsin med ett allsidigt innehåll som når deltagare inom alla åldersgrupper. Till stor del genomförs också bildnings- och kulturverksamheten i samverkan med folkrörelser och organisationer. Som senare kommer att framgå under avsnittet Anslagsutvecklingen har dock det minskade offentliga stödet fått en rad negativa effekter som allvarligt försvårar studieförbundens framtida arbetsvillkor. Folkhögskolorna De av folkhögskolornas långa kurser som finansieras via det allmänna anslaget har under år 2001 haft en volym på ca 18 700 studerande per termin och omfattar för hela året räknat ca 602 000 deltagarveckor. De allmänna kurserna svarade för ca 226 000 deltagarveckor och de särskilda kurserna för ca 376 000 deltagarveckor. Verksamheten via anslaget för den särskilda utbildningsinsatsen har jämfört med föregående år minskat och omfattade ca 322 000 deltagarveckor och ca 9 500 kursdeltagare under vårterminen och lika många under höstterminen. Denna förändring är helt relaterad till den reducering som skett av det särskilda anslaget. Vad gäller antalet deltagare för hela långkursverksamheten sett svarar de allmänna kurserna för ca 59 procent och de särskilda kurserna för 41 procent. Andelen deltagare med funktionshinder och invandrare är fortsatt hög och svarar för ca 36 procent på de långa kurserna (24 procent respektive 12 procent) och för drygt 7 procent på korta kurser. Jämfört med år 2000 innebär detta i stort sett oförändrade andelar. Inom de allmänna kurserna är deltagarna i hög grad äldre, korttidsutbildade och arbetslösa. När det gäller de särskilda kurserna är bilden omvänd. Här handlar det till större delen om yngre årgångar som oftast har en avklarad gymnasieutbildning innan man söker sig till folkhögskolan. 8
De korta kurserna har haft drygt 175 000 deltagare och omfattat ca 116 000 deltagarveckor, vilket är oförändrat jämfört med år 2000. Folkhögskolornas kulturprogram har fortsatt att öka i omfattning alltsedan en ny statsbidragsredovisningsmodell genomfördes med ca 3 000 arrangemang och ca 130 000 deltagare per termin. Sammanfattningsvis bedömer Folkbildningsrådet att folkhögskolornas verksamhet år 2001 väl uppfyllt statens syften med statsbidraget till folkbildningen. Särskilt med beaktande av de insatser som skolorna gjort för invandrare, deltagare med funktionshinder, arbetslösa och korttidsutbildade. Som senare kommer att framgå under avsnittet Anslagsutvecklingen har dock det minskade offentliga stödet fått en rad negativa effekter som allvarligt försvårar folkhögskolornas framtida arbetsvillkor. 9
STATSBIDRAGSFÖRDELNINGEN Fördelning av statsbidragen till studieförbund och folkhögskolor (mkr) totalt 2 489 totalt 2 513 totalt 2 522 2500 387 381 349 Anslagspost 2 2000 Anslagspost 1 1500 881 894 911 1000 500 1 205 1 223 1 246 Folkhögskolor Studieförbund Folkbildningsrådet 15.5 15.5 16.6 0 2000 2001 2002 Anm: För åren 2000 och 2001 har statsbidraget för utvecklings- och försöksverksamhet inom studieförbund och folkhögskolor (anslagsposten 3) på 10 mkr respektive år lagts in i anslagsposten 1. Från och med 2002 ingår bidraget för utvecklings- och försöksverksamhet inom studieförbund och folkhögskolor i anslagsposten 1. För år 2001 fanns ett särskilt anslag på 0,2 mkr (anslagsposten 5) för att stimulera studerandeinflytandet och det demokratiska arbetet i folkhögskolorna. Från år 2002 har anslagsposten utgått, men motsvarande belopp har tillförts anslagsposten 1. Grundanslaget (anslagspost 1) år 2000 = 2 092 mkr, år 2001 = 2 122 mkr samt år 2002 = 2 174 mkr har fördelats med 57,7 procent till studieförbunden och 42,3 procent till folkhögskolorna. Bidraget till särskild utbildningsinsats inom folkhögskolan (anslagspost 2) som har utgått med 387 mkr år 2000, 381 mkr år 2001 samt 349 mkr år 2002 har fördelats mellan skolorna i enlighet med av Folkbildningsrådet beslutade kriterier. Anslaget till utvecklings- och försöksverksamhet (anslagspost 3) på 10 mkr har år 2000 respektive år 2001 fördelats med 5,7 mkr till studieförbunden och 4,1 mkr till folkhögskolorna och 0,2 mkr avsattes för utvärdering och erfarenhetsspridning. För år 2001 har medlen fördelats med 5,7 mkr till studieförbunden och 4,2 mkr till folkhögskolorna samtidigt som 0,1 mkr avsatts för utvärdering och erfarenhetsspridning. För år 2002 har 4,2 mkr ur folkhögskolornas del av anslagsposten 1 fördelats till särskilda projekt inom folkhögskolorna. För Folkbildningsrådets administration, utbildningspolitiska bevakning och information, arbetet med internationella frågor samt FoU-frågor har avsatts i 15,5 mkr vardera år 2000 och 2001 samt 16,6 mkr år 2002. Ökningen år 2002 beror på att Folkbildningsrådet även finansierat driften av Folkbildningsnätet, vilket tidigare kunnat göras med stöd av projektmedel. Det verkliga utfallet blev 12,9 mkr år 2000 och 13,8 mkr år 2001. Överskotten för de båda åren har återförts till studieförbunden och folkhögskolorna respektive avsatts för driften av Folkbildningsnätet. Ur folkhögskolornas andel av anslagsposten 1 finansierades Folkhögskolornas informationstjänst med 5 mkr år 2000, 5,6 mkr år 2001 samt med 5,7 mkr år 2002. På motsvarande sätt har från studieförbundens andel av anslagsposten 1 ca 2 mkr vardera åren 2000 och 2001 tillförts Folkbildningsförbundet. För år 2002 har en motsvarande avsättning gjorts med 3,3 mkr. 10
ANSLAGSUTVECKLINGEN För det allmänna folkbildningsanslaget (anslagspost 1) utgick medel år 1991/92 med 2 049 mkr. Genom den besparingsåtgärd på 300 mkr som gjordes fr.o.m. budgetåret 1992/93 minskades anslaget väsentligt. Någon återföring av medel till anslaget har inte gjorts, med undantag av de 30 mkr som tillfördes fr.o.m år 1999 samt de 10 mkr som tillfördes fr.o.m. år 2000. Väljer man istället att se till anslagsutvecklingen under den senaste femårsperioden (1997-2001) kan man konstatera att anslaget ökat med 149 mkr. Relaterar man samtidigt anslagsutvecklingen till konsumentprisindex är den reella ökningen under femårsperioden 94 mkr eller 4,6 procent. Det innebär i genomsnitt 1 procent per år. När det gäller den särskilda utbildningsinsatsen inom folkhögskolan och dess 10 000 extra studieplatser (anslagspost 2) utgick medel år 1993/94 med 439 miljoner kronor och motsvarande medelstilldelning år 2002 är 349 miljoner kronor (för ca 8 700 extra studieplatser). Fr.o.m år 2003 kommer, enligt riksdagsbeslut, anslaget beräknas utifrån ca 7 000 extra platser. Konsekvenser Som tidigare framgått har studieförbunden och folkhögskolorna lyckats upprätthålla verksamhetsvolymerna också de senaste åren. Detta har skett med stora ansträngningar med tanke på den minskning som ägt rum av de offentliga bidragen, framför allt kommunbidragen. Ett antal negativa konsekvenser för verksamheten har samtidigt uppstått. Ett av folkbildningens viktigaste kännetecken är små studiegrupper som arbetar tillsammans med pedagogiskt och metodisk stöd av cirkelledare och lärare. Detta kan bara åstadkommas med en hög personaltäthet och innebär att de fasta lönekostnaderna utgör en allt högre andel av de totala utgifterna. De senaste fem årens löneutveckling, i snitt 3-3,5 procent per år kan jämföras med den reella ökningen av statsbidraget på ca 1 procent per år samt kraftigt minskade kommunbidrag med i absoluta tal ca 10 procent och jämfört med konsumentprisindexutvecklingen ca 14 procent. Tar man i beaktande att personalkostnadernas andel av de totala kostnaderna för studieförbund och folkhögskolor är höga så innebär detta stora problem för finansieringen av verksamheten. Trots detta har, med tanke på de behov och den efterfrågan som funnits, ambitionen varit att bibehålla verksamhetsvolymen. Studieförbunden Ser man till verksamhets- och anslagsutvecklingen i såväl ett tioårs- som femårsperspektiv genomför studieförbunden i dag en större verksamhet med i realiteten ett betydligt lägre offentligt stöd. De kommunala anslagen har, som tidigare framgått, minskat kraftigt (ser man dessutom till en tioårsperiod handlar det om 40 procent med hänsyn taget till konsumentprisindexutvecklingen) och i några kommuner helt tagits bort. Av de undersökningar som gjorts framgår att kommunbidragen fortsatt att minska under också år 2001. Vi hänvisar vidare till den särskilda rapport om kommun- och landstingsbidragens utveckling som Folkbildningsrådet lämnat till utbildningsdepartementet samtidigt med årsredovisningen. Utöver effekterna av minskningen av de offentliga bidragen riskerar andra förändringar att försvåra villkoren för folkbildningsverksamheten. Exempel på sådana är lagen om distansavtal som trädde i kraft år 2000 och som ökar de administrativa kostnaderna. Med nuvarande utformning är lagen tillämplig på hela den del av studieförbundens verksamhet som riktar sig till allmänheten. Folkbildningsrådet ser med oro på den pågående statliga utredningen om en anpassning av momsreglerna till EUs regelverk för den ideella sektorn. Detta kan få svåra ekonomiska konsekvenser för 11
studieförbunden. Detsamma kan komma att gälla en eventuell lag kring anställningsvillkor för deltids- och visstidsanställda. Inom studieförbunden är en stor del av cirkelledarna att betrakta som visstids- och deltidsanställda och beroende på den rättsliga praxis som utvecklas kan studieförbundens ekonomi allvarligt påverkas. Folkbildningsrådet vill sammanfattningsvis varna för de effekter de minskade offentliga bidragen samt förändringar av avtal och villkor får för verksamheten. Studieförbunden har, tvingats till administrativa rationaliseringar och sammanslagningar av lokala avdelningar (antalet lokalavdelningar har reducerats från ca 830 år 1997 till ca 530 år 2002) vilket minskat både antalet anställda och inte minst förtroendevalda. I vissa fall har man fått kraftigt höja deltagaravgifterna samt formera större studiegrupper. Det finns därmed uppenbara risker för att det i ännu högre grad än hittills kommer att drabba resurssvaga och prioriterade grupper som funktionshindrade, invandrare, korttidsutbildade och arbetslösa. Studieförbundens möjligheter att göra aktiva insatser för nya medlemsorganisationer har också försvårats. Folkhögskolorna Folkhögskolorna har i stort kunnat bibehålla antalet deltagare på kurserna (med undantag av de konsekvenser minskningen av anslagsposten 2 fått). De offentliga anslagens utveckling motsvarar, på samma sätt som beskrivits för studieförbunden, inte kostnadsökningarna. Skolorna har därmed fått det allt svårare att finansiera verksamheten. Bidragen från landstingen, vad gäller de interkommunala ersättningarna och stödet till rörelsefolkhögskolorna, har inte ens pris- och löneomräknats under den senaste femårsperioden. Därutöver har några landsting gjort direkta neddragningar av anslagsnivån i sin helhet. Eftersom undervisningen på folkhögskolorna är avgiftsfri har inte heller folkhögskolorna den vägen kunnat höja de egna intäkterna. Rådet har, utifrån bl a förra årets ekonomiundersökningar, konstaterat att många folkhögskolor tvingats sänka lärartätheten för de olika undervisningsgrupperna. En konsekvens av detta, i kombination med nedskärningen av medlen till folkhögskolans särskilda utbildningsinsats är, enligt uppgift från folkhögskollärarnas fackliga organisation, att antalet varsel och uppsägningar av lärare ökat mycket kraftigt förra året. Därmed förloras värdefull utvecklingskompetens, eftersom uppsägningarna ofta drabbar yngre och nyanställd personal. Att negativa konsekvenser av detta uppstått för de studerande samt för lärarnas arbetssituation är ofrånkomligt. Den vikande ekonomin försvårar också för folkhögskolorna att upprätthålla volymen och kvalitéten på den verksamhet som bedrivs för deltagare med funktionshinder samt invandrargrupperna. Skillnaden ökar är från år mellan vad som Folkbildningsrådet (och Statens institut för särskilt utbildningsstöd Sisus) och därmed den enskilda folkhögskolan kan avsätta från statsbidragen för dessa utbildningar och den reella merkostnad som uppstår för deltagare med funktionshinder och språkliga handikapp. För en del folkhögskolor har också fastighetsunderhållet och behövliga nyinvesteringar fått stå tillbaks, vilket även får negativa konsekvenser för möjligheten att bevara och utveckla internaten och den studiesociala miljön. Folkhögskolorna har genomfört ett antal rationaliseringsåtgärder och de flesta av skolorna har sökt finna nya former för att öka de egna intäkterna, exempelvis genom projektverksamheter, uppdragsutbildningar, kurs- och konferensverksamhet m m. Möjligheten att i framtiden kompensera den negativa utvecklingen av de offentliga medlen via ytterligare sådana insatser är dock begränsad. Dessutom finns, som tidigare påpekats, risk för att 12
ett alltför stort beroende av sådan sidoverksamhet tunnar ut folkhögskolornas huvuduppdrag att bedriva fri och frivillig folkbildning. Nya folkhögskolor och studieförbund Under 1990-talet har ett antal nya folkhögskolor tillkommit genom särskilda beslut av Folkbildningsrådet. Dessa har finansierats via omfördelningar som inneburit viss reducering av de redan befintliga skolornas statsbidrag. Folkbildningsrådet har påbörjat en utvärdering kring de nytillkomna folkhögskolornas situation. Under innevarande år ska rådet också på nytt ta ställning till ansökningar om statsbidrag till nya folkhögskolor. Med tanke på den anslagsutveckling som redovisats kommer det, trots att motiv därför kan finnas, bli mycket svårt att bevilja medel till nya folkhögskolor om inte folkbildningsanslaget förstärks. Likaså blir det svårt att låta små och under senare år tillkomna nya skolor få möjlighet till utökade statsbidrag. Rådet har under förra året tagit fram grundvillkor och principer för beviljande av statsbidrag till nya studieförbund. Under året förväntas ansökningar komma in till Folkbildningsrådet. På motsvarande sätt som för folkhögskolorna kommer det att bli mycket svårt att bevilja medel till nya studieförbund om ej en förstärkning sker av folkbildningsanslaget. 13
BUDGETFÖRSLAGEN 2003-2005 Motiv för ett ökat statligt stöd till folkbildningen Folkbildning i ett föränderligt samhälle Folkbildningen med dess 11 studieförbund och drygt 500 lokalavdelningar samt 147 folkhögskolor med över 100 filialer har genom sin fria ställning en nyckelroll när det gäller att möta både människors behov och de nya utmaningar som ett samhälle i snabb förändring får till följd. Folkbildningen har nära kopplingar till folkrörelserna och den ideella sektorn. Om studieförbund och folkhögskolor får möjlighet därtill kan de spela en viktig roll när regioner och kommuner bygger upp sina strukturer för ett ökat medborgarinflytande inom den politiska beslutsprocessen. Detsamma gäller när den framtida infrastrukturen för det livslånga lärandet ska utformas. Av Folkbildningsrådets undersökning Studiecirkeldeltagare 2000 som bifogas årsredovisningen framgår att studierna upplevs som mycket meningsfulla, vilket sannolikt leder till en större effekt i inlärningsprocessen och handlandet i vardagen målet är högre ställt än att enbart klara prov och få formella meriter. Motsvarande resultat kan redovisas från olika folkhögskoleutvärderingar. Folkbildningens uppgift, att ge förutsättningar för människor att förstå samhällets komplicerade strukturer och att förändra passiviserande tendenser till ett aktivt engagemang, är ett betydelsefullt inslag i samhällsutvecklingen. Inte minst utifrån folkbildningens unika möjligheter att erbjuda mötesplatser för människor i olika åldrar och med olika behov. Folkbildningen utgör sammanfattningsvis en viktig arena för människors delaktighet och ömsesidiga påverkan och erbjuder en hög grad av tillgänglighet för de av samhället prioriterade grupperna. Delaktighet och tillgänglighet I vårt mångkulturella samhälle har nya kunskapsbehov uppstått och behovet av gemensamma sociala aktiviteter är också stort. Främlingsfientlighet och rasism i samhället bekämpas bäst genom upplysning, ökad kunskap och opinionsbildning. Folkbildningens infrastruktur och sociala nätverk spelar en allt viktigare roll för sådana insatser. Folkhälso- och välfärdsutredningarna visar att det fortfarande finns stora skillnader mellan samhällsgrupperna vad gäller människors livssituation. Bidragande faktorer till detta är bl.a. de klasskillnader som finns i deltagandet inom utbildnings- och kulturaktiviteter samt att många står vid sidan av de sociala nätverk som betyder allt mer för människors välbefinnande. När boendesegrationen ökar i samhället behöver kontakter knytas både mellan bostadsområden och de som bor där. Folkbildningen är en väl fungerande brygga och har en lokal infrastruktur som kan stärkas och utvecklas till stöd för folkhälsa, integration och mångkulturell samverkan. Ett väsentligt kännetecken för folkbildningen är dess tillgänglighet. Folkbildningsorganisationerna finns i stort sett över hela landet, når alla befolkningsgrupper med ett bildnings- och utbildningsinnehåll som täcker nästan alla ämnesområden och utbildningsnivåer. Ett aktivt medborgarskap I folkbildningens arbetssätt ingår ett unikt demokratiarbete när det gäller delaktighet i genomförandet av verksamheten. Dessutom pågår ett stort antal projekt som särskilt arbetar med att utbilda unga ledare, att ge erfarenhet av och verktyg kring närdemokrati, internationell solidaritet och frågorna kring EU som en gemensam plattform för framtids- och samhällsbygge. Enligt Folkbildningsrådets uppfattning har de senaste årens utbildningspolitik i första hand utgått från att främja människors anställbarhet. Det är därför dags att också prioritera de former av bild- 14
ning och utbildning som främjar ett aktivt medborgarskap. I regeringens proposition Demokrati för det nya seklet (2001/02:80) avsnitt 11.1. framhålls att forskning och folkbildning har av tradition haft en stark ställning i Sverige vad gäller att öka kunskapen om samhället och demokratin och att fostra medborgare i demokratisk medvetenhet. Fri och från staten autonom forskning och folkbildning har framöver fortsatt stor betydelse. Folkbildningsrådet delar denna uppfattning. Människor med breda och djupa kunskaper har större möjligheter att påverka, att göra sin röst hörd och ta ställning i viktiga frågor. Bildning och utbildning är därmed ett viktigt redskap för att försvara och utveckla demokratin. Medborgarna behöver få tillfälle till samtal och reflektion för att förvärva och befästa en gemensam syn på värden som demokrati, jämställdhet, solidaritet, respekt för andra och ansvar för hållbarutvecklingen i samhället. I demokratipropositionens avsnitt 6.1. markeras vidare att folkrörelser, föreningar och ungdomsorganisationer och liknande medborgarsammanslutningar är viktiga företrädare för olika grupper och intressen i samhället. Ett starkt föreningsliv som ger människor möjlighet till inflytande och delaktighet utgör själva basen i ett demokratiskt samhälle. Folkbildningsrådet delar denna bedömning. Det är positivt att regeringen i sin proposition föreslagit åtgärder som ska öka möjligheten för människor att delta i den politiska processen. För detta krävs kunskaper i hur man kan agerar och tillfällen att diskuteras sakfrågorna i mer informella sammanhang. Delvis samma frågor behandlas i Vitboken om Styrelseformerna i EU som presenterades förra året. I vitboken sägs bl.a. att legitimiteten idag bygger på deltagande och delaktighet. Den demokratiska staten behöver ett självständigt civilt samhälle som engagerar och mobiliserar medborgarna, kanaliserar idéer och engagemang. En bristande möjlighet till deltagande, socialt, politiskt eller ekonomiskt, är förödande. Det civila samhället har visat en växande förmåga att länka samman lokala och globala initiativ. Ett globalt samhälle håller på att växa fram där aktörerna snabbt kommunicerar med varandra och kombinerar lokala, nationella, regionala och globala aktioner och verksamheter. Under år 2000 uppdrog Folkbildningsrådet till Mälardalens folkhögskola att genomföra en forskningsstudie om Medborgarbildning i lokalsamhället. Samtidigt startades ett trettiotal lokala demokratiutvecklingsprojekt i studieförbund och folkhögskolor. I rapporten Röster om folkbildning och demokrati som bifogas ges många intressanta exempel på och kommentarer kring hur demokratiutveckling kan bedrivas inom folkbildningen. Folkbildningen har sammanfattningsvis en viktig uppgift att stärka och utveckla demokratin samt att främja verksamhet som stärker individens möjlighet att påverka sin livssituation och som skapar engagemang för att delta i samhällsutvecklingen. För att folkbildningen ska kunna fortsätta att spela en aktiv roll i att stärka medborgarnas inflytande krävs ökade nationella resurser och lokalt/regional stöd från kommuner och landsting. Det livslånga, livsvida och flexibla lärandet För medborgarna måste det finnas möjligheter att, vid sidan av formella behörighetsgivande och yrkesinriktade utbildningar, utveckla och förverkliga sig själva och bidra till sin egen och samhällets utveckling. Sverige är ett föregångsland vad gäller vuxnas lärande och detta har bl a uppmärksammats i OECD:s studier. Folkbildningen och folkbildningsverksamheten har haft en avgörande betydelse för denna utveckling. Nära två miljoner människor deltar årligen i studieförbundens och folkhögskolornas verksamhet. Sett i ett europeiskt perspektiv är den nordiska folkbildningstraditionen unik men kan, i relation till de satsningar som gjorts på andra delar av det offentliga utbildnings- 15
väsendet, ibland upplevas som undervärderad i vårt eget land. EU och medlemsstaterna har inom ramen för den europeiska sysselsättningsstrategin utarbetat strategier för livslångt lärande. I meddelandet från EU kommissionen Att förverkliga det europeiska området för livslångt lärande återfinns många synpunkter och förslag som överensstämmer med folkbildningens syn på det livslånga, livsvida lärandet. Det icke-formella och informella lärandet föreslås få en tydligare och starkare ställning. I målen för vuxnas lärande betonas aktivt medborgarskap, självförverkligande och social integration samt sysselsättningsaspekter. Det finns ett tydligt behov av att det formella utbildningsväsendet och arbetslivet erkänner och tar tillvara informellt och icke-formellt lärande för att skapa en lärandekultur i samhället. Folkbildningsrådet delar denna uppfattning. Även EU-kommissionens vitbok om ungdomspolitik pekar i samma riktning. Målsättningen för lärandet är att det ska ge personlig utveckling, social träning och aktivt medborgarskap. Vidare framhålls att icke-formellt lärande är undervärderat som varande inte riktig utbildning. I konsultationen med ungdomar ansågs samtidigt det icke-formella lärandet som den bästa formen, av lärande. Fördelen med det icke-formella lärandet ligger huvudsakligen i dess frivilliga och ofta självorganiserande natur, dess flexibilitet, möjligheterna till deltagande, rätten att göra misstag, den nära kopplingen till ungdomars intresse och önskningar samt integrationen av funktionshindrade ungdomar. Folkbildningsrådet delar denna uppfattning. Rådet vill sedan ytterligare understryka att studieförbund och folkhögskolor erbjuder utbildningar och aktiviteter för unga som inte kommit till sin rätt inom ungdomsskolan utan behöver andra alternativ. Folkbildningen kan också spela en viktig roll för att stödja såväl etablerade som nya ungdomsrörelser. Folkbildningen utgör sammanfattningsvis en väl fungerande infrastruktur i Sverige för livslångt, livsvitt lärande. Verksamheten är behovsstyrd och inte utbudsstyrd som många andra utbildningsverksamheter. Det innebär att infrastrukturen måste vara väl utbyggd om behoven ska kunna fångas upp och människor personligen motiveras till studier och annat engagemang. Minskade resurser och kravet på rationaliseringar har försvårat verksamhetens genomförande och kan inte enbart uppvägas av ny teknik. Risk finns också för att svårnådda grupper hamnar utanför folkbildningsverksamheten om inte anslagen till studieförbund och folkhögskolor förstärks. Flexibelt lärande med IT-stöd Den nya informationstekniken i kombination med flexibla studieformer möjliggör en demokratisering av lärandet som tidigare inte varit möjlig. Det livslånga, livsvida lärandet kan nu bli en reell möjlighet för alla. Tillgängligheten till studier ökar med en större frihet i tid och rum, vilket gör det möjligt för flera att delta. Studiehindren minskar medan studieutbudet och valfriheten ökar. För att det flexibla lärandet ska vara en studieform för breda grupper krävs lokala handledarresurser och goda fysiska lärmiljöer i kombination med gruppbaserade kommunikativa virtuella studiemiljöer på nätet. Här utgör studieförbundsavdelningar, folkhögskolor, bibliotek och andra former av lärcentra viktiga stödjepunkter för de studerande och en del i en infrastruktur för att göra det flexibla lärandet tillgängligt i hela landet. Folkbildningen kan bli en lika väsentlig del i denna infrastruktur som man i decennier varit för kulturen i hela landet, förutsatt att det finns ekonomiska resurser att bygga ut lokala lärcentra för distansstudier i studieförbund och på folkhögskolor. En annan förutsättning för att realisera det livslånga, livsvida lärandet är att människor har en digital baskompetens. Den nuvarande digitala klyftan i samhället försvagar demokratin eftersom människors tillgång till information och studier begränsas. Folkbildningsorganisationerna har utifrån befintliga förutsättningar verkat för en höjning av IT-kompetensen, men insatserna behöver förstärkas bland annat vad gäller resurser för fortbildning 16
av cirkelledare. De sistnämnda har hittills inte, på samma sätt som gällt för ungdomsskolan, den kommunala vuxenutbildningen och folkhögskolan, fått del av regeringens nationella satsning på ITfortbildning. Tillgång till datorer och Internet-anslutning av hög kvalitet både i hemmen och i studiemiljöerna är ytterligare en faktor som påverkar förutsättningarna för en breddning av det flexibla lärandet. Utbyggnaden av bredband måste därför fortsätta i hela landet för att inte förutsättningarna för deltagande ska bli ojämlika beroende på var i landet man bor. Folkbildningens organisationer har en nyckelroll för spridningen av det flexibla lärandet till att omfatta bredare målgrupper och även för breddningen av ämnesutbudet. Det flexibla lärandet har under de senaste åren fått en ökad omfattning i folkhögskolor och studieförbund. Mer än var fjärde folkhögskola erbjuder i dag reguljära distanskurser. Två av tre skolor har egna lokaladministratörer av Folkbildningsnätet. Inslaget av Internetanvändning i studiecirkelverksamheten är också förhållandevis stort, vilket framgår av Folkbildningsrådets deltagarundersökning 2001. Distansnätverk av folkhögskolor och studieförbund där ett gemensamt kursutbud erbjudits har slutligen prövats i projektform med gott resultat. Sveriges Nätuniversitet erhåller särskilda medel för att universiteten och högskolorna ska kunna utveckla distanskurser och lärarkompetens. Samma behov, förutsättningar och intresse har studieförbund och folkhögskolor för att utveckla folkhögskolekurser och studiecirklar som genomförs helt eller delvis på distans. Hittills har större delen av merkostnaderna för distansutbudet finansierats med externa projektmedel. I framtiden är det nödvändigt att det finns allmänna medel som kan användas för att utveckla distansverksamheten. Sammanfattningsvis anser Folkbildningsrådet att det flexibla lärandet med IT-stöd i folkbildningen är ett viktigt steg för att realisera det livslånga, livsvida lärandet. På motsvarande sätt som skett för högskolans del via Sveriges Nätuniversitet behöver också studieförbunden och folkhögskolorna tillföras nya resurser, närmast genom en förstärkning av folkbildningsanslaget. Kulturen Folkbildningen har stor betydelse för att kulturlivet ska leva, ha ett brett utbud med hög kvalitet i hela vårt land. Studieförbund och folkhögskolor bidrar med kulturprogram, som utgör väsentliga delar av det lokala kulturlivet i både tätorter och landsbygdsområden. Studieförbundens kulturcirklar ger amatörer möjlighet till utveckling och folkhögskolekurser lägger grunden till fortsatta högre konstnärliga studier. Studieförbundens gemensamma satsning på att kvalitetssäkra kulturprogrammen och att långsiktigt utveckla ledarskapet bland både arrangörer och cirkelledare gör dem väl rustade att motsvara höga och höjda förväntningar på medverkan i kulturlivet. Regeringen (prop. 1996/97:3 Kulturpolitik) har med instämmande från riksdagen gett uttryck för stora förväntningar på folkbildningens medverkan i kulturarbetet: I flertalet kommuner är studieförbunden, tillsammans med föreningslivet och folkbiblioteken, de viktigaste arrangörerna av kulturprogram. Det är regeringens uppfattning att folkbildningen och särskilt studieförbunden med sin breda verksamhet behöver spela en än mer aktiv och förnyande roll i kulturpolitiken. Genom sin estetiska verksamhet bidrar folkbildningen till att förverkliga målet att ge alla möjlighet till eget skapande. Det gäller inte minst inom musik, scenisk konst, bild- och formkonst, slöjd och konsthantverk. Folkbildningen når bättre än många andra kulturaktörer ungdomar, funktionshindrade, invandrare och kortutbildade. Ofta är det inom folkbildningen som människor får den första kontakten med kulturen, som ger upphov till ett intresse för att söka fördjupad kontakt med kulturverksamheter inom andra områden. Folkbildningsrådet instämmer i denna beskrivning. De av riksdagen beslutade sju kulturpolitiska 17
målen har alla dimensioner med bärighet i studieförbunds- och folkhögskoleverksamhet. I 1998 års folkbildningsproposition markerades ytterligare vikten av att studieförbund och folkhögskolor genomför verksamhet som riktar sig till kulturellt missgynnade personer. Som framgått av de senaste årens redovisningar till regeringen har framför allt studieförbundens kulturprogram och cirklar inom de estetiska ämnena ökat väsentligt. Kulturdepartementets arbetsgrupp Kultur i hela landet fokuserar studieförbundens betydelse som aktörer för och arrangörer i ett levande lokalt kulturliv. Kultur i hela landet efterlyser samordning och gemensamma kulturpolitiska strategier, lokalt och regionalt, och betonar utmaningen för studie-förbund och folkhögskolor att medverka i dessa sammanhang. Resultaten från Folkbildningsrådets projekt Skapandets mångfald bekräftade också att folkbildningens kulturverksamhet spelar en utomordentligt viktig roll för människors växt och utveckling och i förlängningen för samhället i stort. I anslutning till forskningsprojektet genomfördes en serie kulturseminarier med studieförbunden. Utifrån rapportens innehåll och seminarierna har sedan studieförbunden genomlyst och analyserat sin kulturprogramverksamhet. Resultaten finns redovisade i rapporten Kultur i studieförbunden Kulturens varp och mångskiftande inslag som bifogas. I rapporten bekräftas studieförbundens höga ambitioner för kulturverksamheten. Även folkhögskolorna har i många fall ökat sina ambitioner inom kulturområdet och genomför ett stort antal kulturaktiviteter för både de egna kursdeltagarna och allmänheten. Mångfalden av estetoch musikutbildningar på skolorna spelar också en viktig roll för deltagarnas fortsatta studier och/eller kulturskapande verksamhet på fritiden. Folkbildningens kulturarbete är sammanfattningsvis helt avgörande för att så många människor kan delta i amatörkultur och möta professionella konstnärers verk. Det ökande antalet kulturcirklar och kulturprogram har dock fått genomföras med krympande ekonomiska resurser. För att själva kulturpedagogiken ska hålla hög kvalitet fordras förnyade satsningar på cirkel- och handledarutbildning. Statens höga förväntningar på folkbildningens medverkan i kulturlivet i Sverige måste, om de skall kunna infrias i framtiden, åtföljas av anslagsökningar. Anslagsberäkning för posterna 1-2 Med hänsyn till behovet av att upprätthålla den nuvarande verksamheten, behovet av att få medel för nya folkhögskolor och studieförbund samt de förväntningar som ställs på folkbildningen att vidga sina insatser föreslår rådet ett ökat statligt stöd med 400 mkr. Vidare föreslår rådet att fr.o.m. budgetåret 2003 utgår den särskilda anslagsposten 2 och istället tillförs medlen anslagsposten 1. Sammanfattning av budgetförslagen Folkbildningsrådet föreslår att regeringen beaktar de av rådet redovisade konsekvenserna av det minskade offentliga stödet, att regeringen beaktar behovet av medel till nya studieförbund och folkhögskolor och för ökade folkbildningsinsatser, att regeringen vid beräkningen av medel för budgetåren 2003, 2004 och 2005 utgår från de av riksdagen för år 2002 beslutade anslagen på 2 174 mkr (anslagsposten 1) samt 349 mkr (anslagsposten 2), att pris- och löneomräkning tillämpas, att anslagsposten 1 tillförs ytterligare 400 mkr fr.o.m. budgetåret 2003, samt att anslagsposten 2 avvecklas fr.o.m. budgetåret 2003 och att medlen istället överförs till anslagsposten 1. 18
BILAGA STUDIEFÖRBUND OCH FOLKHÖGSKOLOR Statsbidragsberättigade studieförbund (11) Arbetarnas Bildningsförbund (abf) Folkuniversitetet (fu) Frikyrkliga studieförbundet (fs) kfuk-kfum:s studieförbund Studieförbundet Medborgarskolan Nykterhetsrörelsens Bildningsverksamhet (nbv) Sensus Studieförbund Studiefrämjandet Studieförbundet Vuxenskolan (sv) Svenska Idrottsrörelsens Studieförbund (sisu) Tjänstemännens Bildningsverksamhet (tbv) Statsbidragsberättigade folkhögskolor (147) 1.Arbetarrörelsens folkhögskolor Arbetarrörelsens folkhögskola Bona folkhögskola Brunnsviks folkhögskola Framnäs folkhögskola Kvarnby folkhögskola Långholmens folkhögskola Malmfältens folkhögskola Malmö folkhögskola Marieborgs folkhögskola Medlefors folkhögskola pro:s folkhögskola Runö folkhögskola Sunderby folkhögskola Viskadalens folkhögskola Västerås folkhögskola Ädelfors folkhögskola Örenäs folkhögskola 2. Frikyrkorörelsens folkhögskolor Botkyrka folkhögskola Dalarö folkhögskola Dalkarlså folkhögskola Hyllie park folkhögskola Härnösands folkhögskola Kaggeholms folkhögskola Kalix folkhögskola Karlskoga folkhögskola Lidingö folkhögskola Liljeholmens folkhögskola Mariannelunds folkhögskola Mullsjö folkhögskola Sjöviks folkhögskola Södra Vätterbygdens folkhögskola Viebäcks folkhögskola 3. Kyrkliga folkhögskolor Edelviks folkhögskola Geijerskolan Glimåkra folkhögskola Hagabergs folkhögskola Helsjöns folkhögskola Hjo folkhögskola Hjälmareds folkhögskola Hållands folkhögskola Jämshögs folkhögskola Kjesäters folkhögskola Mellansels folkhögskola Oskarshamns folkhögskola S:t Sigfrids folkhögskola S:ta Birgittas folkhögskola S:ta Maria folkhögskola Sigtuna folkhögskola Solviks folkhögskola Stadsmissionens folkhögskola Strömbäcks folkhögskola Sundsgårdens folkhögskola Vadstena folkhögskola Älvsby folkhögskola 19