Litterära resor i Marsfjällets skugga Artikeln publicerad i Bernhard Nordh-sällskapets årsskrift 2014 Text och foto Carina Strömberg, som guidade på resan. För tredje sommaren i rad anordnades litterära resor med buss från Vilhelmina upp mot Marsfjällen och Marsliden. Resorna arrangeras av Vilhelmina kommun och Bernhard Nordh-sällskapet och är anpassade så att resande med Inlandsbanan kan delta i en endagsutflykt, om man vill göra ett uppehåll på tågresan norrut. Bussen fylls av förväntansfulla resenärer. De flesta har personliga minnen av läsning av Bernhards Nordhs böcker, men för några är det den första bekantskapen med hans författarskap och hans äventyrsberättelser. Deltagarna får en broschyr med en karta och korta berättelser om platserna vi passerar på vägen. Bussen startar och går mot nordväst. Vi passerar kyrkan på sin höjd och i söder ser vi konturerna av Blajkfjället på andra sidan Volgsjön. Där tillbringade Bernhard en sommar i sin tidiga ungdom i ett försök att vara björnjägare och leva av naturen med en enkel koja som bostad. Hur det gick kan man läsa i den självbiografiska romanen I min gröna ungdom där han skildrar den strapatsrika tiden. Han levde vildmarksliv och fick viktiga erfarenheter för sitt kommande författarskap, men fick också insikten att livet som björnjägare i en skogskoja inte var något att satsa på för framtiden. Bussen svänger av från E45 och tar vägen upp mot fjällen. Snart kommer vi till byn Laxbäcken, där huvudpersonen i boken I Marsfjällets skugga föddes 1819. Lars Pålsson var barnbarn till den förste nybyggaren i byn Lars Larsson, som tillsammans med hustrun Margret Andersdotter kom från Kittan i Älvdalen. Pålsson tog tjänst som dräng i byn Dalasjö och träffade där Brita Svensdotter, som blev hans hustru 1846. Färden går vidare västerut och vi följer Malgomajs sydvästra sida. Här ligger byarna tätt, bördiga stränder lockade tidigt nybyggare till trakten. Vi åker genom byarna Malgovik, Skansholm, Rönnäs, Strömnäs och Lövnäs, alla anlagda i slutet av 1700-talet eller i början av 1800-talet. Efter Lövnäs passerar vi avtagsvägen mot Kroksjö och Fjällboberg. På återfärden tar bussen av där så att vi får
se de två byarna, som båda har betydelse i Nordhs skildringar. Fjällboberg var Lars och Britas första gemensamma boplats, här bodde de i tio år, fram till 1856. Byn Kroksjö är platsen för Bernhard Nordhs roman Flickan från fjällbyn, som handlar om när större delen av byns befolkning emigrerade till Amerika i början av 1900-talet. Namnet på boken var först Undan frostpiskan, och även om det namnet bäst beskrev situationen var det inte ett säljande namn. Efter namnbytet såldes boken i 130 000 exemplar och romanen filmades med bl.a. Sif Ruud och Eva Dahlbeck i rollerna. Framme i Stalon väljer vi vägen mot Klimpfjäll och följer Kultsjöån med dess forsar och sel upp till Trappstegsforsen. Genom Njakafjäll till höger om oss leds vattnet från Kultsjön i en tunnel fram till kraftverket i Stalon och släpps sedan ut i Malgomaj. När Lars hade köpt nybyggesrättigheterna till Marsliden och familjen skulle ta sig dit från Fjällboberg fanns inte den väg vi nu åker på. De fick ta sig till fots med barn och husdjur genom skogen till Stalon och sedan via byarna Dorris och Grytsjö innan de efter fem dygn nådde fram. Vid Trappstegsforsen tar vi av norrut och efter några kilometer kommer vi till avtagsvägen mot Marsliden. Nu ser vi Marsfjällsmassivet framför oss och bussens passagerare imponeras och förundras över de mäktiga fjällen, som ännu nu i juli har några snöfläckar kvar. Vägen går mellan västra och östra Marssjön och vi ser det imponerande Marsfjället med sina 1589 m.ö.h. och Gakkangaise med 1480 meter. Även fjällen Ainantjakke, Ropentjakke och Såttan når över 1000 meter. Vi skänker en tanke åt Lars och Brita som efter sin strapatsrika vandring såg den plats som skulle bli familjens hem för resten av livet. Innan vi kommer fram till vändplanen i Marsliden passerar vi en vägskylt med namnet Vallen. Bernhard Nordhs roman Fjällfolk
handlar om Lars och Britas son Jonas och hur han efter många äventyr hittar sin hustru Stina och tillsammans med henne tar upp ett nybygge här. När vi kommer fram till vändplanen välkomnas vi av Gunilla, Siv, Lillemor och Mårten. Vi bjuds att komma in i Fjäll- och skrivargården, som numera ägs av Gunilla Söder. I den trivsamma miljön serveras kaffe och smörgås bestående av tunnbröd som Lillemor bakat. På tunnbrödet finns förutom pålägg och grönt även lite gompa, den rätt av angelica/kvanne och saltgräs som säkert räddade livet på många i fjällvärlden, där allt vad grönsaker heter saknades. Efter kaffet berättar Gunilla om husets historia, först som skolhus och sedan som bl.a. lägergård för Luleå stifts ungdomsverksamhet. Hon berättar också om skolundervisningen i fjällbyarna förr, hur lärarinnan ambulerade mellan byarna och höll skola några veckor i taget på varje plats. Gunilla läser också ett stycke ur boken I Marsfjällets skugga. Den spännande berättelsen handlar om vandringen från Fjällboberg till Marsliden. Föräldrarna gick med sina bördor några kilometer och kom sedan tillbaka för att hämta mer av familjens ägodelar, barn och djur. Medan de var borta får vi uppleva det gastkramande ögonblick då pojken Paul fick försvara sina småsyskon och husdjuren mot en blodtörstig järv, som kom anfallande mot den lilla gruppen. Paul var förmanad att absolut inte röra pappas bössa men såg ingen annan utväg än att skjuta för att döda vilddjuret. Vi får känna hans nervositet över det olovliga tilltaget, men också hans glädje när han förstår att pappa Lars är lättad och stolt över sin son. Och i detta ögonblick får vi vara med om det osannolika när Mårten Larsson kommer in i rummet med samma bössa som användes i berättelsen. Lars Pålssons bössa med kruthorn och alla
tillbehör har funnits kvar i Marsliden ända sedan den dramatiska händelsen 1856! Efter denna spännande föreställning går vi laget runt och berättar för varandra om var vi kommer ifrån och intresset för Marsliden och Bernhard Nordh. Glädjande nog får vi höra att flera som kommer från andra orter har planerat in sin semester så att de ska kunna delta i den litterära resan. En speciell historia har paret som berättar att de under sin tjänstgöring i Tanzania läst Bernhard Nordhs skildringar av nybyggarlivet. Det var intressant att finna att det strapatsrika livet i ett samhälle under uppbyggnad faktiskt inte skiljer sig så mycket på olika platser på jorden. Nu är det dags för oss att lämna Fjäll- och skrivargården och vi delar upp oss i tre grupper, som växelvis får guidning runt i Marslidens miljöer. Några följer med Lillemor Larsson till Isaks stuga, där föremål och utställningar om Marsliden och Bernhard Nordh finns samlade. Några går med Siv Larsson till den rekonstruerade kopian av den första stugan som Lars och Brita byggde och får se den tillvaro med murad spis, väggfasta sängar, husgeråd och verktyg som var nybyggarfamiljens vardag. Mårten Larsson tar med sig en grupp och följer Isaks fiskeväg ner till Västra Marssjön. Efter vägen finns informationsskyltar om fjällfloran som växer i sluttningen mot sjön. Här och där sitter också skyltar med frågor om Bernhard Nordh och Marsliden uppsatta och den som läst och lyssnat under dagen kan fylla i en tipsrad. Efter en händelserik förmiddag går färden till Saxnäs där lunchen väntar och de som önskar får också en guidning i Ricklundsgården. På hemresan får vi lyssna till Emigrantvisan som skrevs av Tekla Holmgren inför hennes resa till Amerika 1903 och som sjungs av hennes systerdöttrar. Vi lyssnar även till avsnittet om Bernhard Nordh på cd-skivan Västerbotten Berättarnas län - en guide till litteraturen. Där berättar professor Annelie Bränström Öhman om Nordhs skildringar och hon betonar hur hans berättelser har kvaliteten att beskriva verkligheten så att den smakar, doftar, känns och berör. På hemresan gör vi stopp vid Stalonnäset och delar ut priser till dem som haft flest rätta svar på tipsraden. Och det är sannerligen en
imponerande kunskap som visas upp! Det är en nöjd skara resenärer som framåt kvällen är tillbaka i Vilhelmina. Några har köpt böcker i Marsliden och har kvällslektyren räddad. Några har också gått med som medlemmar i vårt sällskap för att fortsätta kontakterna med fjälltrakternas äventyrsskildringar.