ANGELINA SJÖBERG
Kapitel 1 I SKOLAN Hej! Jag heter Lina och jag är 10 år och jag går på Nivirena skolan. Min bästa kompis heter Alice. Jag har långt brunt hår och jag är 1,37 meter hög. Jag är rädd för vår vaktmästaren. Han är så konstig hela tiden. Idag gick han genom en dörr som inte har används på flera TUSENTALS ÅR. Jag tror att det bara var jag som såg det. HOPPAS JAG? Då sa jag till Alice att jag såg VAKTMÄSTAREN gå in DÄR genom dörren.
Kapitel 2 BREVET När vi kom dit nästa dag såg vi ett BREV. Jag ropade till Alice: -Titta, ett BREV. Jag tog upp brevet och där stog DET: HJÄLP! Den onda DROTTNINGEN tänker ta över hela vårt LAND och till och med det goda kungariket. Hon har KIDNAPPAT alla barn och låter dem arbeta istället för vuxna där. Hjälp mig SNÄLLA, du som läser brevet. Så vi gick och försökte få upp dörren men det gick inte för att den var låst.
Kapitel 3 NYCKLARNA Jag och Alice är tvungen att få tag på nycklarna till dörren, vi gick och letade efter nycklarna på hela skolgården men vi hittade ingen nyckel som passade. Jag kom på att det var VAKTMÄSTAREN som har nycklarna till den magiska dörren för att det var han som gick in genom den magiska dörren. Jag sa till Alice att det var vaktmästaren som har nycklarna. Vi gick och kollade om han var tillbaka. -Men vaktmästaren är inte här än, säger Alice. Men jag såg vaktmästaren, han har redan kommit ut ur den magiska dörren och han går mot kontoret.
-Vi springer dit. -Vi borde gå hem nu för det är mörkt redan, säger Alice. Men då kom vaktmästaren tillbaka och vi gömde oss under ett bord och då hängde han upp nycklarna. Sen gick han bara utan att ens ta nycklarna med sig. Då tog jag nycklarna och vi sprang till dörren. Vi prövade alla nycklarna och vi tog den sista, den passade. Och det kändes som jag fick hjärtat i HALSGROPEN. Sen vred jag SAKTA, SAKTA upp låset.
Kapitel 4 En magisk värld På andra sidan fanns en värld som jag aldrig skulle kunna föreställa mig. Allt var så annorlunda så det gick nästan inte att stänga munnen. Vi gick in i den magiska världen men Alice vart så rädd så hon sprang tillbaka till våran värld och dörren smällde till regält. Jag gick runt och runt och tittade på alla saker som på alla höga och konstiga växter. Växterna var nästan så höga som ett 2 vånings hus och nästan alla blommor var blålila eller orangebruna. Jag smakade på någon grönsak som var lika liten som ett blåbär eller som ett lingon och det smakade som bullar och växterna luktade som godis. På jättelångt avstånd såg jag en varelse som tittade mot himlen där borta.
Kapitel 5 En konstig varelse Plötsligt dök en jättekonstig varelse upp framför mig. Han såg ut som en varg som hade kanin öron och hästhovar. Varelsen sa: -Hej, vem är du? -Öh öh öh, hej. Jag heter Lina, svarade jag förvånat när jag tittade på den konstiga varelsen. Var det du som skrev brevet? sa jag undrande. Den konstiga varelsen påminner mig om Alice. Han skrattar och pratar likadant som Alice också. -Vad är det för problem du har egentligen? frågade jag fundersamt. -Det problem jag har är att den onda drottningen tänker ta över hela vårt land och till och med det goda kungariket och tar allas barn och låter de jobba istället för vuxna, skriker varelsen. -Ja, ja, lugna ner dig, säger jag. Det kändes som om jag verkligen aldrig skulle kunna hjälpa min nya vän.
Kapitel 6 Mitt uppdrag Plötsligt kom jag på hur jag skulle hjälpa min nya vän. -Jag vet hur jag ska kunna hjälpa dig, sa jag. -Vet du? sa min nya vän. -Berätta vad din plan är, sa varelsen. -Vi kan inte diskutera om det nu för då kommer det dröja hela dan, sa jag. Vart ligger den onda drottningens palats, frågar jag min nya vän. -Det ligger uppe på kullarna där borta, sa den varelsen. Vi sprang dit och spejade så att ingen såg oss och vi såg massa barn som gick fram och tillbaka till den onda drottningens palats. -Så, berätta din plan nu, viskade min vän. -Min plan är att vi springer in i palatset i natt när alla sover, viskar jag tillbaka.
-Nnneeejjj, aldrig i livet, viskade han jätterädd tillbaka. -Jodå, annars får ju ingen tillbaka sina barn särskilt inte du, viskar jag högt och förvånat tillbaka. -Kanske i morgon natt, viskade han tillbaka. En lista av saker som vi behöver:.två kniv.två långt rep.ett nät.svarta kläder Jag säger att jag måste gå tillbaka till min värld. Jag springer till dörren för att hämta sakerna vi behöver.
Kapitel 7 Tillbaka i skolan När jag kom tillbaka till skolan var allt som vanligt. Jag sa tyst för mig själv: Jag måste ha en kniv, två långa rep och svarta kläder. Jag har vetat hela tiden sen jag började skolan att det fanns flera långa rep i gympasalen. Så jag sprang det fortaste jag kunde till gympasalen. Jag hittade snabbt två tillräckligt långa rep, så jag gick ut ur gympasalen och nu behöver jag en kniv. Men vart kan det finnas en kniv i skolan? Jag undrar om det finns knivar i köket så jag rusar dit. Jag gick in där de lagar maten, där hittade jag flera vassa knivar fast jag behöver ju bara två så jag tar bara två vassa knivar.
Nu behöver jag bara svarta kläder. Jag gick till en hall där det fanns gympapåsar och i två av dem fanns det bara svarta kläder och då tar jag de och springer ut på skolgården. Men jag vet inte varför jag inte har tänkt på min vän här dessutom är det ju min bästa kompis. Jag har lite dåligt samvete över det när jag går tillbaka till dörren och går in i den magiska världen med alla saker.
Kapitel 8 Sanningens ögonblick Nu gav vi oss iväg till vårt väldigt stora uppdrag. Vi gick till palatset på natten. -Har vi med alla sakerna? viskade jag. -Japp, det har vi, sa varelsen fast han snarkade lite. Jag tog en av repen och en kniv och jag knöt fast kniven i repet och sen kastade jag upp repet och kniven så den fastnade så vi kunde klättra upp för väggen. När vi kom upp så var det två vakter som vaktade alla barnen. Men de gick för barnen skulle lägga sig. Då smög vi förbi vakterna men de vände sig om och tittade bak när vi var där bakom vakterna, men vi hann till andra sidan väggen. Vi hade med alla sakerna, till och med repet och kniven. Vi letade efter drottningen eller hennes sovrum. Vi hittade hennes sovrum och där var drottningen i sin säng och hon hade två svärd bredvid sängen på vardera sida och hon låg och läste i en bok. Vi öppnade dörren lite och drottningen hörde att vi öppnade dörren. -Vem är det bakom dörren, sa drottningen strängt.
Hon tog upp ett av svärden och sa samma sak igen och jag tog en av knivarna. Drottningen gick till dörren och öppnade den. -Vem är ni och vad vill ni? sa hon strängt. -Släpp allas barn nu, sa min vän. -Aldrig i livet och varför ska jag göra det? Drottningen höll fram sitt svärd mot mig och hon sa: -Döda mig först! När jag stirrade henne i ögonen så såg jag att hon var lik vaktmästaren. Sen slog hon mig så jag ramlade omkull. Hon hoppade på mig och höll svärdet mot mig och sa: -Nu dödar jag dig. Men då knuffade min vän bort drottningen. Då hoppade jag på drottningen och tog hennes svärd och höll svärdet mot henne. -Jag ger mig, döda mig inte bara, sa hon. -Släpp alla barnen nu annars så dödar jag dig, sa jag. -Jaaaa, jag ska, sa drottningen. Sen när hon hade släppt ut alla barnen till sina föräldrar så sa jag adjö till min vän.
Kapitel 9 Tills någon annan öppnar dörren igen Nästa dag satt jag på lektion och tänkte på allt som hade hänt i den andra underjordiska landet. -Nu är det rast! sa fröken. På rasten ser jag att vaktmästaren ramlar för att det är någon som råkar fälla krokben på honom och den som råkade fälla honom märker inte det så den går bara vidare. -Hur gick det! frågade jag honom. -Inte så bra, sa vaktmästaren. När det vart bättre med vaktmästaren så frågade han mig en sak: Har du sett en av mina nyklar. Jag tar fram den saknade nyckeln framför honom och då blir han väldigt förvånad och lite arg. -Vart har du hittat den, undrade han. -Jag tog den för att jag hade hittat ett brev så jag listade ut att det var den där dörren, sa jag.
-Jaha! Och kan jag få tillbaka min nykel nu, sa vaktmästaren. -Ja det kan du. -Du får inte säga att det finns ett annat land där bakom dörren, sa vaktmästaren. -Nej, jag ska absolut inte säga det till någon bara säga vad som har hänt i det landet, sa jag. -Är vi överens att bara vi och din bästa vän får veta det? -Ja det är vi, sa jag och gick. -Hej Alice, vill du följa med mig hem idag, sa jag. -Ja, kanske det, sa Alice. -Vi kan ringa nu om du vill. -Okej, vi gör det, sa Alice. Vi ringde till Alice mamma och pappa och det gick jättebra och sen så ringde vi till min mamma och pappa och det gick också jättebra att Alice kunde följa med mig hem.