Kulturhistoriska bidrag och särdrag uppföljning och utvärdering av miljöersättningen till natur- och kulturmiljöer Rapport från projektet CAP:s miljöeffekter Rapport 2006:10 Foto: Mats Pettersson
Kulturhistoriska bidrag och särdrag uppföljning och utvärdering av miljöersättningen till natur- och kulturmiljöer Rapport från projektet CAP:s miljöeffekter Jordbruksverket i samarbete med Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket Referens Martin Sjödahl, Jordbruksverket Inger Selinge, Riksantikvarieämbetet
SLUTSATSER I PUNKTFORM... 5 SAMMANFATTNING... 7 1 VARFÖR UTVÄRDERA MILJÖERSÄTTNINGEN FÖR VÄRDEFULLA NATUR- OCH KULTURMILJÖER?... 11 1.1 KULT-ersättningens historia och regelverk...11 1.1.1 Utformning av nuvarande miljöersättning...11 1.1.2 Föregående miljöstöd till natur- och kulturmiljöer... 13 1.2 Frågeställningar... 13 1.3 Metoder och källor... 13 1.3.1 Andra utvärderingar... 13 1.3.2 Statistik... 14 1.3.3 Värderingsstudier... 15 1.3.4 Enkät om förekomst av element... 15 1.4 Arbetets organisation... 16 2 MILJÖMÅL NATIONELL MÅLUPPFYLLELSE OCH REGIONALA MÅL... 17 2.1 Regionala mål... 17 3 MILJÖERSÄTTNINGENS UTFALL EN LÄGESBESKRIVNING... 19 3.1 Anslutning... 19 3.1.1 Var ligger anslutna företag?... 19 3.1.2 Helhetsperspektiv på företagen?... 19 3.1.3 Åldersfördelning på brukarna... 20 3.1.4 Varför söker man inte ersättning?... 20 3.1.5 Ansluten areal... 20 3.1.6 Företagens storlek... 21 3.2 Elementtyper... 21 3.2.1 Alléträd... 22 3.2.2 Brukningsvägar... 23 3.2.3 Brunnar, källor... 23 3.2.4 Byggnadsgrunder... 23 3.2.5 Fornlämningslokaler... 23 3.2.6 Fägator... 23 3.2.7 Gärdesgårdar av trä... 23 3.2.8 Hamlade pilar i rader... 24 3.2.9 Hamlade träd... 24 3.2.10 Jordvallar, gropvallar... 24 3.2.11 Läplanteringar... 24 3.2.12 Odlingsrösen, stentippar... 24 3.2.13 Renar mellan åkerskiften... 24 3.2.14 Små svårbrukade åkrar... 25 3.2.15 Småvatten... 25 3.2.16 Solitärträd... 25 3.2.17 Stenmurar... 25 3.2.18 Traditionella hässjor eller storhässjor... 25 3.2.19 Trädrader, buskrader... 26 3.2.20 Åkerholmar... 26 1
3.2.21 Öppet dike... 26 3.2.22 Överloppsbyggnader... 26 3.2.23 Landskapselement utanför ersättningen... 26 3.2.24 Anslutning av linje- och punktelement... 27 3.2.25 Elementtyper per företag... 28 3.3 Regionala särdrag - kulturgeografiska regioner...28 3.3.1 PO I Götalands södra slättbygder... 29 3.3.2 PO II Götalands mellanbygder... 30 3.3.3 PO III Götalands norra slättbygder... 32 3.3.4 PO IV Svealands slättbygder... 33 3.3.5 PO V Götalands skogsbygder... 34 3.3.6 PO VI Mellersta Sveriges skogsbygder... 35 3.3.7 PO VII Nedre Norrland... 36 3.3.8 Övre Norrland... 37 3.4 Fördelning av ersättning... 39 3.4.1 Per brukare... 39 3.4.2 Per areal... 39 3.4.3 Per element... 39 3.5 Jämförelse med programperiod 1996-2000... 40 3.5.1 Kvalifikationsgränsen slog hårdast mot nedre Norrland... 40 3.6 Kontrollresultat... 41 3.6.1 Omfattning... 42 3.6.2 Skötsel... 43 3.7 Resultat från landskapsövervakningen... 44 3.8 Förståelse och intresse... 44 3.8.1 Informationsmaterial... 45 4 VÄRDERING AV LANDSKAPSELEMENTEN... 47 4.1 Betalningsvilja för landskapselement... 47 4.2 Experters värdering av förekomsten av landskapselement... 48 4.3 Experters värdering av landskapselementens skötsel... 50 5 VAD FINNS I LANDET - EN UPPSKATTNING... 53 6 SLUTSATSER OCH DISKUSSION... 55 6.1 Miljömål och måluppfyllelse... 55 6.1.1 Kvalitativ uppföljning... 55 6.2 Regional snedfördelning... 55 6.3 Regionala särdrag bibehålls... 57 6.4 Helheten bevaras... 57 6.4.1 Den historiska helheten... 58 6.4.2 Vilka markslag?... 58 6.4.3 Värdefulla helhetsmiljöer... 60 6.5 Informationens positiva effekter... 60 2
6.6 Skötseln full av oklarheter... 60 6.7 Förändrade regler med lärdomar från förr... 62 6.7.1 Ersättningsberättigande landskapselement...62 6.7.2 Förändra ersättningsnivåerna... 63 6.7.3 Sänk kvalifikationsgränsen... 64 6.8 En mer riktad ersättning behövs... 64 6.8.1 Problembilden... 64 6.8.2 Möjliga förändringar... 65 6.9 Samhällsnytta?... 66 7 REFERENSER... 67 BILAGOR 1. Kartbilaga 2. Fem frågor om naturvärden i odlingslandskapet 3. Fem frågor om kulturvärden i odlingslandskapet 4. Enkät om ersättningsgrundande landskapselement 3
Slutsatser i punktfom Allmänt 30 % av åkermarken och 20 % av lantbrukarna är anslutna till ersättningen. Stora gårdar söker ersättning i större utsträckning än små. Den regionala fördelningen av landskapselement i ersättningen är ojämn men speglar olika områdes agrara historia. Fördelningen har sammanställts, analyserats och presenteras i kartor. Beräkningar har gjorts på mängden landskapselement i landet. Enligt dessa finns det 15 000 mil öppna diken och 5 000 mil stenmur i Sveriges åkermark. Nationella och regionala miljömål om kulturbärande landskapselement korresponderar dåligt med varandra. Det finns stora brister i kvalitativ uppföljning av natur- och kulturmiljövärden vid landskapselement. Fördelar med ersättningen Ersättningen har nått ut till hela landet. Ersättningen bevarar odlingslandskapets regionala särdrag. Landskapets kulturhistoriska helhet är svår att ta tillvara i generella ersättningssystem. Ersättningen har ändå bidragit till att bevara helheten. Kunskapsnivån kring kulturlandskapet och intresset för detsamma har höjts. Allmänheten värderar landskapselementen högt och samhällsnyttan i ersättningen är hög enligt gjorda värderingsstudier. Brister i ersättningen Det finns en regional förskjutning med högst anslutning i södra och i viss mån sydöstra Sverige. Gotland, Värmland och stora delar av Norrland har en låg anslutning. Skötselkraven behöver utvärderas och anpassas efter natur- och kulturvärden på platsen. Ersättningen upplevs som krånglig och det finns en osäkerhet kring skötsel och regler hos lantbrukarna. Kontrollresultaten visar att felen i skötsel och ansökan är omfattande, 13 % av ersättningen har inte avsedd miljönytta. Förändringsförslag Ersättningsnivåerna förändras så att regionala förhållanden och landskapselementens värden bejakas bättre. Kvalifikationsgränsen sänks. Ersättningen bör förändras så att osäkerheten kring skötsel och regler hos lantbrukaren minskar. Ersättningen bör också kunna hantera regional variation och platsbundna förutsättningar. En förändring skulle kunna vara en individuellt utformad skötsel och bedömning av landskapslementen, där myndigheten samarbetar med brukaren. Reglerna behöver då inte heller kännas så betungande och intresset för ersättningen bör då öka. En kostnad/nyttoanalys av en sådan lösning bör göras. Myndigheterna bör arbeta med utgångspunkt i de enskilda brukningsenheterna insatta i ett helhetsperspektiv på landskapet för en samverkan mellan de olika miljöersättningarna. En harmonisering med biotopskyddets definitioner vore önskvärd. 5
Sammanfattning CAP:s miljöeffekter är ett projekt som fortlöpande följer och utvärderar jordbrukspolitikens miljöeffekter. Arbetet bedrivs i enlighet med ett regeringsuppdrag till Jordbruksverket, Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket. I denna rapport görs en fördjupad analys av omfattningen och fördelningen av ersättningen till natur- och kulturmiljöer (KULT-ersättningen). En liknande uppföljning har inte gjorts sedan 1997. Förutom en lägesbeskrivning utvärderas ersättningens miljöeffektivitet. Förslag till hur ersättningen kan förbättras lämnas. Vissa inslag i bruket av landskapet har genom historien varit generella. Så var t.ex. materialet i byggnader och hägnader alltid en spegling av vilka material som fanns på platsen. Marken var indelad i den inhägnade inägomarken, fördelad i åker och äng, och utmarken där djuren betade. De naturgivna förutsättningarna satte sin prägel på hur landskapet kunde formas och utnyttjas. Landskapselementen är spår efter de brukningssystem och brukningssätt som fanns fram till jordbrukets mekanisering under 1900-talets första hälft. I KULT-ersättningen ges ersättning för skötsel av dessa landskapselement. Där trycket på förändring varit störst har de äldre spåren försvunnit mest. Helt intakta miljöer finns knappast kvar idag. I dagens odlingslandskap försvinner åkerholmar, solitära träd, diken, brukningsvägar m fl. i en takt av ungefär 0,5 % årligen. Minskningen förklaras huvudsakligen av minskad jordbruksareal. KULT-ersättningen samt informationsinsatserna kring natur- och kulturvärden på gårdarna i samband med denna och kompetensutvecklingen av lantbrukare har bidragit till en positiv effekt på mängden skötta landskapselement. Kunskapsnivån har höjts och intresse har skapats Regionala särdrag I rapporten relateras miljöersättningen till en kulturgeografisk och kulturhistorisk regionindelning beskriven i jordbrukets åtta produktionsområden. KULT-ersättningen har fördelats till hela landet. Många av de landskapselement som sköts med hjälp av KULT-ersättningen är regionala till sin karaktär. Det innebär att de till stor eller mycket stor del förekommer i en viss del av landet. Exempel på detta är Norrlands ängslador, Skånes pilevallar, södra Hallands småvatten och småländska höglandets odlingsrösen. Beskrivna skillnader i landets kulturhistoriska regioner manifesteras i landskapselementens fördelning. Därmed har ersättningen på ett tydligt sätt bidragit till att bevara de regionala särdragen. Ersättningens fördelning Anslutningsgraden är ca 20 % av brukarna och ca 30 % av åkermarken. Av detta kan man utläsa att ersättningen i större utsträckning fördelats till stora företag. Det finns en tydlig regional övervikt mot södra, och i viss mån sydöstra Sverige. Även i landets nordligare delar finns regionala ojämnheter. Gotland utmärker sig också med en relativt sett låg anslutningsgrad. Denna regionala snedfördelning gör att KULT-ersättningens utformning kan ifrågasättas utifrån utgångspunkten om jämn regional spridning. Den regionala snedfördelningen kan sannolikt förklaras av både naturliga och produktionsrelaterade förutsättningar. Storleken på företagen och landskapselementens skötselkostnad samt tätheten på landskapselement är faktorer som påverkar anslutningen. Mängden betesdjur och regionala skillnader i marknadsföringen av ersättningen kan också 7
antas ha betydelse. I vissa delar av Norrlands inland är de relativt sett minsta gårdarna anslutna. Det kan bero på att hässjning fortlever på dessa gårdar. Mängden landskapselement i hela landets åkermark har uppskattats. De vanligaste elementen i åkermark är öppna diken (15 000 mil), stenmurar och brukningsvägar (5 000 mil) samt odlingsrösen (750 000 st.). Uppskattningsvis en tredjedel av landets stenmurar och en sjättedel av dikena ligger i åkermark. Helheten Utan en åtgärd för skötsel av landskapselement riskerar många av dessa att inte skötas och därmed förfalla. Det finns idag ingen annan åtgärd som särskilt riktar sig till att vårda och underhålla landskapselement. KULT-ersättningens styrka ligger i att hela brukningsenheter av landskapselement blir skötta. För att få en kulturhistorisk helhet i odlingslandskapet bör skötseln, förutom olika landskapselement, även omfatta olika markslag och brukningsenheter. Detta klarar inte KULT-ersättningen. Ersättningen har dock synliggjort kulturelement och haft en positiv effekt på landskapsbilden. En helhet skapas i bemärkelsen att många av odlingslandskapets beståndsdelar bevaras och sköts. Dessutom finns det en samvariation med miljöersättningen till betesmarker och ängar. Brukningsenheter med KULT-ersättning har med stor sannolikhet även betesmarksersättning. Krångel, kontroll och skötsel Analyserna visar flera olika brister i nuvarande KULT-ersättning. En viktig invändning är att en mycket stor del av resurserna, uppräknat ca 7 miljoner kronor per år, går till anmälda landskapselement som vid kontroller inte godkänns. Utöver det finns det brister i skötseln (skötselfel) som omfattar ca 14 miljoner kronor per år. Sammantaget innebär detta att över 20 miljoner kronor, eller 13 % av KULT-ersättningen inte har någon miljöeffekt. Den stora mängden fel vid kontrollerna tyder på att bedömningsproblem är viktiga. De administrativa kostnaderna för att utföra kontroller är höga. Risk för återbetalningskrav skapar en otrygghet och leder till minskat intresse för ersättningen. En stor del av lantbrukarna anger också att ansökan etc. är för krånglig som skäl för att inte söka. Behovet av skötsel varierar mellan olika landskapselement. Framförallt är det behovet av grässkötsel som varierar, från regelbunden skötsel till ingen skötsel alls. Skötselbehovet varierar efter vilka värden som finns på och kring landskapselementen samt i vilken typ av landskap det befinner sig. Skötselkraven i ersättningen är dock mycket generella. Brukaren ska årligen ta bort igenväxningsvegetation. Det finns inget krav på grässkötsel. Med generalla skötselkrav riskerar skötseln att bli otillräcklig på en del element med förlust av hävdberoende värden som följd och/eller en onödig utgift i form av skötselersättning till element som inte behöver sådan skötsel eller ens någon skötsel alls. En differentierad skötsel utifrån landskapselementens inneboende värden och sammanhang vore det bästa. Underlag för att ställa sådana differentierade skötselkrav kräver dock fältbesök vilket ger ökade kostnader. En fördjupad analys av behov och intensitet i grässkötsel för att bibehålla de biologiska värdena är önskvärd. Även bland brukarna finns en osäkerhet kring skötseln. För vissa av de problematiska landskapselementen, t.ex. småvatten och fornlämningar är skötseln mycket viktig för värdena. Mer riktad information och kontroll av dessa element är en bra lösning. Idag styrs kontrollfrekvensen i liten utsträckning av skötselfelen. 8
Målen Förutom det nationella miljömålet Ett rikt odlingslandskap finns regionala miljömål. Både det nationella och de regionala målen har kvantitativa delmål. Dessa korresponderar dåligt med varandra. Samtliga regionala mål angående landskapselementens skötsel kan uppnås utan att det nationella miljömålet nås. En bättre samstämmighet mellan de regionala och det nationella målet är angelägen om miljömålsarbetet ska vara trovärdigt på lång sikt. Miljömålen följs noggrant inom ramen för miljömålsarbetet som leds av miljömålsrådet. Det saknas en samlad kvalitativ uppföljning av kulturmiljövärden i odlingslandskapet. Bristen på bra kulturmiljödata är påtaglig. En digitalisering av landskapselementen inom KULTersättningen är en möjlighet att förbättra underlaget. Det finns också stora brister i uppföljningen av vilken kvalitativ effekt KULT-ersättningen har på biologisk mångfald. Höga värden Den sammanlagda betalningsviljan för att delmålet om mängden skötta kulturbärande landskapselement nås, har beräknats till cirka 2,3 miljarder kronor per år. Även om dessa siffror inte är direkt applicerbara på KULT-ersättningen (som uppgår till ca 160 miljoner kronor per år) pekar de på en betydande betalningsvilja för att bibehålla och sköta landskapselement i odlingslandskapet. Ersättningens syfte överesstämmer väl med miljömålen och även med det stora värde som allmänheten uttrycker i de studier som gjorts. Samhällsnyttan med KULT-ersättningen är stor. Huvuddelen av ersättningen utgår till enstaka elementtyper såsom brukningsvägar, öppna diken och stenmurar. Ersättningen för dessa element står i proportion till dess vanlighet. Länsstyrelsernas experter har i stort sett pekat ut de vanligaste landskapselementen som viktigast för både natur- och kulturmiljövärden. Föreslagna förändringar Vid genomgången av vilka landskapselement som utmärker sig vid kontroller framgår bl.a. att över hälften av de anmälda träd- och buskraderna inte godkänns vid en kontroll. Definitionen, liksom den rätta skötseln, är svår att avgöra för såväl lantbrukare som handläggare. Inte sällan kan träd- och buskrader ha betydande naturvärden. Samtidigt är dock de övergripande problemen med definitioner och kontroller stora och träd- och buskrader är därför mindre lämpliga i en ersättningsform där lantbrukarna själva ska fastställa landskapselementen. Det är dock viktigt att deras värden kan säkras på något annat sätt. Skötsel av träd- och buskrader skulle passa bättre inom en mer riktad ersättning. Ersättningsnivåerna bör förändras om det kan bidra till en bättre regional spridning och att det som värderas högst och bedöms vara i stort behov av skötsel prioriteras. Utifrån detta visar analyserna att för främst överloppsbyggnader är ersättningsnivån relativt sett låg. En höjning skulle medverka till både bättre regional balans och en bättre anpassning till värdet. Ersättningen till brukningsvägar och alléer är däremot relativt sett hög. Förutom i KULT-ersättningen definieras landskapselementen inom biotopskyddet i miljöbalken. För att undvika otydlighet bör definitionerna harmoniseras. 9
En sänkning av kvalifikationsgränsen har föreslagits av flera olika utredningar. Nuvarande gräns som begränsar anslutningen, leder till ökad administration vid brukarskiften samt ger en regional snedvridning av anslutningsgraden och bör därför sänkas. Miljörsättningen bör förändras så att kontrollfelen minskas och skötseln anpassas efter naturoch kulturvärden. En lösning skulle kunna vara att myndigheterna fastställer skötsel och bedömer landskapselementen. Det skulle minska brukarnas osäkerhet och vara bra för natur- och kulturvärden. Nackdelen med detta är framförallt kraftigt ökade kostnader. Någon analys av hur stora dessa skulle bli har inte gjorts. Vissa administrativa vinster skulle dock kunna göras. Den uppskattade årliga kostnaden som går till anmälda landskapselement som vid kontroller inte godkänns motsvarar cirka sju miljoner kronor per år. Besparingen skulle bli ännu större eftersom även skötselfelen sannolikt skulle kunna minskas. En kostnads/nyttoanalys där administration och kostnader vägs mot måluppfyllelsen bör göras. 10
1 Varför utvärdera miljöersättningen för värdefulla natur- och kulturmiljöer? Den här rapporten ägnas åt en uppföljning och utvärdering av miljöersättningen till natur- och kulturmiljöer. Inom projektet CAP:s miljöeffekter har miljöersättningarna följts och utvärderats vid ett flertal tillfällen. Inom CAP:s miljöeffekter har det tidigare konstaterats att ersättningen till natur- och kulturmiljöer (fortsättningsvis kallad KULT-ersättningen) har inneburit stora positiva effekter på landskapets natur- och kulturvärden (t.ex. Naturvårdsverket 2005). I denna rapport görs en fördjupad analys av omfattningen och fördelningen av ersättningen till natur- och kulturmiljöer däribland den regionala fördelningen liksom de olika landskapselementens fördelning. Resultaten presenteras i kartor. En liknande uppföljning har inte gjorts sedan 1997 (RAÄ 1997). Förutom en lägesbeskrivning görs också ett försök att utvärdera ersättningens miljöeffektivitet. Förslag till hur ersättningen kan förbättras lämnas. Ersättningens fördelning i kombination med en stickprovsundersökning om mängden landskapselement utanför ersättningsformen gör det dessutom möjligt att på ett bra sätt uppskatta mängden landskapselement i hela landet. I rapporten utvärderas också de förändringar som genomförts inom ersättningsformerna Enligt miljö- och landsbygdsprogrammet är målet att miljöersättningen för bevarande av värdefulla natur- och kulturmiljöer i odlingslandskapet ska bidra till att uppnå miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap. Syftet med KULT-ersättningen är enligt Miljöoch landsbygdsprogrammet, att: bevara kulturhistoriskt värdefulla agrara miljöer med spår av äldre markanvändning samt biologiskt rika småbiotoper och livsmiljöer i eller i anslutning till åkermark bevara odlingslandskapets lokala och regionala särdrag i alla delar av landet. Detta innebär att ersättningsberättigade landskapselement ska avspegla den regionala särarten och att miljöersättningen ska fördelas över hela landet. 1.1 KULT-ersättningens historia och regelverk Möjligheten till ersättning för skötseln av värdefulla natur- och kulturmiljöer infördes från och med 1996 i och med antagandet av dåvarande Miljö- och Landsbygdsprogram. Det dåvarande miljöstödet mottogs med stort intresse och hade 1996 en anslutning om ca 10 600 jordbruksföretag. Detta innebar att miljöstödet ansågs fulltecknat och att ersättningsformen stängdes för nya ansökningar. Inom det nuvarande programmet, som gäller 2000-2006, är målsättningen för bevarande av värdefulla natur- och kulturmiljöer att omfatta ca 18 000 jordbruksföretag som brukar 25-30 % av landets åkerareal. År 2003 var det totala antalet sökande ca 14 000 företag om totalt ca 775 000 ha åkermark. Detta innebär att måluppfyllelsen för anslutningsgraden är 75 %. För åkerarealen är målet uppfyllt då ca 30 % av landets totala åkermark är ansluten. 1.1.1 Utformning av nuvarande miljöersättning Miljöersättningen är femårig. Ersättning ges för att landskapselementen ska skötas enligt fastställda regler. Dessa innebär bl.a. att elementen ska hållas fria från igenväxning i form av 11
träd och buskar. Ersättningsbeloppet baseras på hur många löpmeter, antal eller hektar den stödsökande har per landskapselement. Ersättning lämnas då den sammanlagda ersättningsnivån uppgår till 3 000 kr. För att få miljöersättningen krävs att samtliga landskapselement på all åkermark kring företagets brukningscentrum eller annan gårdsbebyggelse vårdas. Denna regel motiveras genom att den bidrar till att uppfylla målet om att kulturhistoriskt värdefulla miljöer, inte enstaka landskapselement, ska bevaras och synliggöras. Element får undantas i undantagsfall om skötselkraven bedöms vara skadliga för natur- och kulturvärden. Tanken med helhetssyn på gårdsnivå är att skapa hela miljöer med synliggjorda och skötta landskapselement. Utöver detta ges också en extrabetalning om 100 kr per varje typ av landskapselement som ingår i åtagandet. Detta bidrar i viss mån till att gårdar med många elementtyper får en, relativt sett, något högre ersättning. Det motiveras dock med att det finns initialkostnader för skötseln. Ersättningsnivåerna för de olika landskapselementen presenteras i tabell 1. Tabell 1. Årliga ersättningsnivåer per landskapselement. Utöver detta utgår 100 kr per elementtyp som ingår i åtagandet. Belopp Landskapselement 0,6 kr/m öppna diken, renar mellan åkerskiften, jord- & gropvallar 2,6 kr/m brukningsvägar, stenmurar, trägärdesgårdar, läplanteringar, träd- & buskrader 5,8 kr/m fägator 60 kr/st odlingsrösen & stentippar, fornlämningslokaler, byggnadsgrunder, brunnar & källor, alléträd, solitärträd 180 kr/st hamlade pilar, hamlade träd, småvatten, åkerholmar, överloppsbyggnader, små svårbukade åkrar 1000 kr/ha traditionella hässjor. Alla landskapselement inom en åtagandeenhet ska skötas så att buskar och träd som medför igenväxning tas bort på och kring landskapselementen. Utöver detta ska anlagda landskapselement årligen underhållas och eventuella skador repareras. Landskapselement bestående av träd ska skötas enligt villkor som fastställs av länsstyrelsen, exempelvis beskärning, hamling och ersättning av döda träd. Upplag, avfall och grovfoder ska forslas bort och det är inte tillåtet att bedriva sten- eller jordtäkt på åkermark inom ett åtagande. Marken får inte heller tas permanent ur jordbruksproduktion av andra skäl än miljöskäl. Vid övergången från den förra programperioden till den nuvarande gjorde man vissa ändringar av definitionerna på stödberättigande landskapselement. Exempelvis förändrade man gränsen för maximal areal på åkerholmar till 0,1 ha. Välhävdade åkerholmar större än 0,1 ha är berättigande till ersättning inom betesmarks- eller slåtterängsstödet. Fornlämningar utan synligt märke ovan jord är inte längre stödberättigande, och den nedre gränsen för hur många träd som ska ingå i samma allé höjdes till 7 träd. Vissa landskapselement utgick också ur stödet, exempelvis öppna, hävdberoende bäck- eller åbrinkar och bäckraviner. 12
1.1.2 Föregående miljöstöd till natur- och kulturmiljöer För att kunna ingå ett femårigt åtagande i det förra programmet krävdes att brukaren hade en viss mängd landskapselement som sedan räknades om till kvalifikationspoäng. Poängsättningen byggde på hur mycket skötsel olika landskapselementen kräver. För att ett värdefullt landskapselement skulle kunna ge kvalifikationspoäng krävdes att det låg i eller i anslutning till jordbruksmark, dvs. åker eller betesmark. I olika delar av landet krävdes olika antal kvalifikationspoäng för att en brukare skulle kunna kvalificera sig för ett åtagande inom miljöstödet. För att få ersättning räknades landskapselementen om till stödpoäng. Poängsättningen byggde på hur mycket skötsel olika landskapselement kräver. För att få stödpoäng krävdes att landskapselementet dels skulle ge kvalifikationspoäng, dels ligga i eller i anslutning till åkermark. Varje stödpäong gav 1 400 kr i ersättning. Skötselvillkoren var inte desamma som inom dagens miljöersättning. Träd och buskar av igenväxningskaraktär skulle, liksom nu, tas bort, upplag av olika slag fick inte heller förekomma. En stor skillnad är dock att gräs skulle avlägsnas årligen. 1.2 Frågeställningar Vid en diskussion angående KULT-ersättningen finns det många olika frågeställningar som rör dess miljönytta och effektivitet. I tabell 2 sammanfattas frågeställningarna. Eftersom det finns frågeställningar som vi inte har kunnat besvara ges i tabell 2 även en översikt över sådana frågeställningar och vad som krävs för att besvara dem. Tabellen gör inte anspråk på att vara heltäckande. 1.3 Metoder och källor 1.3.1 Andra utvärderingar Utvärderingar av KULT-ersättningen har ingått i de samlade utvärderingarna av landsbygdsprogrammen som utförs regelbundet. Särskilda utredningar som riktar sig specifikt mot KULT-ersättningen har gjorts av Riksantikvarieämbetet (1997). Även regionala utvärderingar har gjorts. Sådana har gjorts av länsstyrelsen i Södermanland (1997) och länsstyrelsen i Örebro län (2004). Inom CAP:s miljöeffekter har ersättningens effekter i landskapet särskilt berörts i landskapsövervakningen (Naturvårdsverket 2005). Andra utvärderingar som berör odlingslandskapet kulturmiljövärden och landskapselement är Riksantikavrieämbetets studie av skötselplaner (2001), Jordbruksverkets fördjupade utvärdering av miljömålen (2003) och Jordbruksverkets småbiotopstrategi (2004c). Den Nationella Inventeringen av landskapet i Sverige (NILS) har gjort en första avrapportering rörande linjära landskapselement (Esseen m.fl. 2004). Utöver detta finns det flera andra rapporter som berör läget för kulturmiljövärden och landskapselement i odlingslandskapet utan att särskilt beröra KULT-ersättningen. 13
Tabell 2: Frågeställningar som rör KULT-ersättningens miljöeffektivitet. Frågeställning Frågeställningen behandlas i rapporten? Kommentar Regional fördelning Var har ersättningen hamnat? X Tas hänsyn till regionala särdrag? X Finns det regionala snedfördelningar? X Omfattning Hur stor del av landskapselementen omfattas av ersättning? X Önskvärt med bättre inventeringar eller uppskattningar Hur mycket landskapselement finns det? X Önskvärt med bättre inventeringar eller uppskattningar Vilka typer av företag söker ersättning? Delvis Data på storlek, ålder och betesmark. Varför söker man inte ersättning? Historik Vilka är förändringarna sedan tidigare stödutformning? X Delvis Ändrade regler omöjliggör vissa jämförelser Vilken är effektern av de förändrade reglerna? X Vilka trender finns och vilken betydelse har X Äldre data bristfälliiga ersättningen där? Helheten Hur fungerar helhetssynen? X Hur behandlas kulturmiljövärden i betesmarker? -- Kräver analys av andra ersättningsformer. Hur är mottagandet bland brukarna? Delvis Inga egna undersökningar gjorda. Miljönytta Bevaras landskapselementens inneboende värden? Delvis Kvalitativ uppföljning vore önskvärd. Är skötselkraven relevanta? X Fördjupad analys önskvärd. Når vi målen? X Vad är det totala värdet av skötseln? Delvis Bättre underlag vore önskvärt. Hur utförs skötseln? X Hur mycket skulle ha skötts även utan ersättning? -- Underlag saknas. Effektivitet Är ersättningsnivåerna rimliga? X Är ersättningens utformning bra? X Regler, kontroll och masstöd/riktat stöd diskuteras. Finns det vettiga alternativa utformningar? X Går det att jämföra effektiviteten med Delvis alternativen? Har ersättningen andra (utöver skötseln) positiva effekter? X 1.3.2 Statistik Rapporten baseras till stor del på statistiska uppgifter som har hämtats från Jordbruksverkets stöddatabaser. Uttaget baseras huvudsakligen på stöddata från 2003. Uttaget har genomgående gjorts på kommunnivå och presenteras i kartor i en kartbilaga (bilaga 1). Detta underlättar överblicken av ersättningens geografiska utfall eftersom de kulturgeografiska företeelser som konstituerar basen för stödet i liten grad följer läns-, stödområdes eller produktionsområdesgränser. Eftersom enstaka företag ibland kan påverka utfallet i en enskild kommun bör de kartor som presenteras i rapporten ändå tolkas med ett regionalt perspektiv. Utöver den kommunala presentationsnivån har data också relaterats till Sveriges kulturgeografiska regioner (Sporrong 1996). 14
Alla beräkningar rörande andel av företagen utgår från stödstatistiken dvs antalet företag som ansöker om någon form av stöd. Inom lantbruksstatistiken ingår alla företag som har mer än två hektar åkermark eller en större djurbesättning. Skillnaderna jämfört med stödstatistiken är inte särskilt stora men det finns vissa regionala mönster som gör att stödstatistiken är lämpligare att använda när siffrorna bryts ned på kommunal nivå. Utöver statistik över anslutningen finns statistik över utförda kontroller. Sådan statistik har också utnyttjats som underlag. Sammanställningen av statistik har både i denna rapport och i miljömålsstatistiken fördelats på punkt- och linjeelement. Denna uppdelning sker endast för att en sammanläggning ska vara möjlig och har ingen relevans på kultur- eller naturvärdet. Av samma skäl intar hässjningen en egen klass för sig. 1.3.3 Värderingsstudier Under 2004 skickades en enkel förfrågan till länsstyrelsernas naturvårdsdirektörer och länsantikvarier. Anledningen var främst att försöka få en uppfattning om de olika landskapselementens värde så som det uppfattas av regionala experter. Svaren ger möjlighet att relatera det utfall som KULT-ersättningen fått till experternas värderingar. I enkäten bad vi experterna peka ut de mest värdefulla elementtyperna för natur- respektive kulturmiljövärden i respektive län. Vi bad dem också peka ut element som var av mindre vikt. Frågorna delades upp så att elementens skötsel respektive förekomst kunde värderas separat. Förfrågningarna, finns i bilaga 2 och 3. 36 av de 42 tillfrågade experterna svarade på förfrågan. Hasund (1998) genomförde under 1989, 1991 & 1994 en värderingsstudie som försöker uppskatta hur svenskar värderar landskapselement i odlingslandskapet. Utifrån studien har Konjukturinstitutet (2004) uppskattat den årliga nationella betalningsviljan för att uppnå delmål 3 inom miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap till 2,3 miljarder kronor per år. I Hasunds studie presenteras ett flertal intressanta resultat. Förutom att uppskatta den totala betalningsviljan för att bevara alla landskapselement finns uppgifter om hur olika typer av landskapselement värderas och hur stor del av värdet som kan hänföras till natur-, kultur-, skönhets- och tillgänglighetsvärden. 1.3.4 Enkät om förekomst av element Jordbruksverket genomförde en statistisk undersökning för att uppskatta den totala mängden landskapselement i Sveriges åkermark år 2002 eftersom kunskapen om förekomst av landskapselement utanför miljöersättningen är bristfällig. En enkät gick ut till 2000 lantbrukare som inte sökt ersättning fördelat på 250 stycken i vart och ett av de åtta produktionsområdena. Svarsfrekvensen var ca 80 %. I undersökningen skulle den enskilde lantbrukaren ange hur mycket av vissa landskapselement som denne hade på sin åkermark. De lantbrukare som hade landskapselement på sin mark fick också svara på frågan om varför de inte sökt ersättning för sina landskapselement. Enkäten med frågorna redovisas i bilaga 4. Reglerna för KULTersättningen ändrades 2001. De lantbrukare som hade haft ersättning i det gamla systemet fick kryssa i en ruta för detta. Det bedömdes vara intressant att få reda på varför en del lantbrukare hoppat av efter den första femårsperioden. 15
1.4 Arbetets organisation Arbetet inom projektet CAP:s miljöeffekter bedrivs inom en projektgrupp under ledning av en styrgrupp. Följande personer har ingått i den arbetsgrupp som genomfört denna uppföljning. Ulrika Bergman, Jordbruksverket Marianne Ekberg, Naturvårdsverket Camilla Eriksson, Riksantikvarieämbetet Lena Landström, Länsstyrelsen Gävleborgs län Inger Selinge, Riksantikvarieämbetet Martin Sjödahl, Jordbruksverket (projektledare) Lena Söderman, Jordbruksverket 16
2 Miljömål nationell måluppfyllelse och regionala mål Miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap innebär att Odlingslandskapets och jordbruksmarkens värde för biologisk produktion och livsmedelsproduktion skall skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden och kulturmiljövärdena bevaras och stärks. Delmål 3 anger att Mängden kulturbärande landskapselement som vårdas skall öka till år 2010 med ca 70 %. Delmålet avser landskapselement med anknytning till åkermark, och innebär att antalet vårdade linjeelement ska öka till 80 000 km och vårdade punktelement till 620 000 st (Jordbruksverket 2003). Dessa siffror är ursprungligen framtagna i Jordbruksverkets översyn över vilka delmål som behövs för att nå Ett rikt odlingslandskap (Jordbruksverket 1999). Utifrån uppskattningar av 1997 års nivå innebar dessa siffror en ökning med 70 %. Detta är bakgrunden till delmålets formulering i SOU 2000:52. Målets nuvarande formulering (ökning med 70 %) innebär dock att utgångsåret har betydelse för måluppfyllelsen samt även att bättre beräkningar av utgångsmängden påverkar måluppfyllelsen. Å andra sidan gör en övergång till en faktisk mängd vårdade landskapselement att måluppfyllelsen påverkas av förändrade definitioner och mätmetoder. Det är alltså långt ifrån självklart hur måluppfyllelsen ska beräknas. Måluppfyllelsen påverkas också av definitionerna av landskapselement och av ersättningsreglerna som har förändrats. Det sätt vi i dag har att mäta vården av de kulturbärande landskapselementen är genom data över KULT-ersättningen. Det är en fungerande indikator även om det utanför ersättningen kan finnas element som sköts, likväl som det inom ersättningen finns landskapselement som inte sköts ordentligt. År 2004 fanns totalt ca 75 800 km linjeelement och 512 500 punktelement anslutna till miljöersättningen. Det innebär en ökning med ca 60 % för linjeelementen och ca 40 % för punktelementen sedan år 2000 (www.miljomal.nu). Datamaterialet i denna rapport visar att både tätheten av landskapselement såväl som andelen åkermark med ersättning skiljer sig åt mellan olika delar av landet. Även detta bidrar till att de tidigare beräkningarna av måluppfyllelsen måste betecknas som osäkra och sannolikt något överskattade. 2.1 Regionala mål Länsstyrelserna har fastställt regionala miljömål. En översikt över regionala mål för utökning av mängden kulturbärande landskapselement som vårdas visas i tabell 3. De regionala målen har formulerats utifrån olika utgångspunkter och kan därför inte summeras på ett enkelt sätt. Ungefär hälften av de regionala målen innebär dock en ökning som är lägre än 70 %. Endast Gotlands län har ett mål som överstiger 70 %. Det innebär att de regionala målen inte täcker in det nationella målet, vilket försvårar den nationella måluppfyllelsen. Om miniminivån i de regionala målen i tabell 3 uppfylls skulle det innebära att mängden vårdade landskapselement på nationell nivå skulle öka med ca 53 %. Det finns anledning att se över de regionala målen i samband med det regionala miljömålsarbetet. Målskrivningarna bör ställas i relation till vilken ökning som är möjlig i respektive län. Län som redan i dag har en hög anslutning till miljöersättningen har t.ex. begränsade möjligheter till en hög procentuell ökning av anslutningen. Eftersom det nationella målet avser en nationell kvantitet så har de procentuella ökningarna i regioner med mycket jordbruksmark 17
och höga tätheter av landskapselement störst betydelse för måluppfyllelsen. Sålunda har de regionala målen i södra Sverige störst betydelse för det nationella målet. Sifferexersicen ovan ska ses som en indikation på bevarandet av de verkliga värdena. Kvaliteten i bevarande och vårdande av landskapselementen är väl så viktig. Tabell 3. Regionala mål för utökning av mängden kulturbärande landskapselement som vårdas. Sammanställningen tar inte hänsyn till länsstyrelsernas start- eller målår, vilka kan variera något. Län Utökningsmål Kommentar (%) AB 70 Uppgiften är från en remiss, beslut väntas 2005 C -- Inventering (2004) ska ligga till grund för ett mål D Ca 70 Andelen landskapselement som vårdas ska öka med 70 % E 70 F 70 G Ca 56 Anslutningen av länets åkerareal till miljöersättningen ska öka från 32 % till 50 % H > 0 Mängden landskapselement som vårdas ska öka. I 100 K Ca 30 Anslutna företag till stödet bevarande av värdefulla natur- och kulturmiljöer i odlingslandskapet ska öka med 30 % (Startår 1997) M 70 N 50 O 70 S 70 T 70 U 35 Mängden kulturbärande landskapselement som omfattas av EU-ersättning för bevarande av natur- och kulturmiljöer eller motsvarande ersättning ska öka med ca 35 % W 70 X -- Regionalt delmål specifikt om vård av kulturbärande landskapselement saknas. Y? Kulturhistoriskt viktiga byggnader, bystrukturer och landskapselement i odlingslandskapet bevaras och utvecklas. Z > 0 Antalet kulturbärande, vårdade landskapselement i odlingslandskapet skall minst ligga kvar på samma nivå som år 2000. AC 50 Mängden kulturbärande landskapselement (inklusive småbiotoper) som vårdas med miljöersättning ska öka med 50 procent till år 2006. BD >0 Mängden kulturbärande landskapselement som vårdas ska inte minskas jämfört med dagens omfattning. 18
3 Miljöersättningens utfall en lägesbeskrivning 3.1 Anslutning 3.1.1 Var ligger anslutna företag? Ungefär 20 % av företagen var anslutna till ersättningen 2003. Anslutningen varierar kraftigt mellan olika kommuner. Ett generellt mönster är att andelen anslutna företag är högst i söder och i viss mån i sydöst (karta 2 i bilaga 1). Gotland är ett undantag, här var endast sju procent av företagen anslutna 2005. I mellersta Sverieges skogsbygder och i Norrland är anslutningen låg, i många kommuner under tio procent av företagen. Högre andel kan urskiljas kring Siljan i Dalarna, Storsjön i Jämtland samt i Norr- och Västerbottens kustland. Bygderna kring Siljan och Storsjön ligger ovanför högsta kustlinjen där odlingsmarken innehåller mycket sten. Detsamma gäller för delar av södra Sverige, t ex småländska höglandet. Uppodlingen av dessa marker har inneburit att odlingslandskapet är förhållandevis rikt på landskapselement som odlingsrösen, stenmurar och åkerholmar. För Norr- och Västerbottens del kan den högre anslutningen bero på att jordbruksföretagen är med norrländska mått mätt relativt sett större här än i södra Norrland. 3.1.2 Helhetsperspektiv på företagen? Av de brukare som har miljöersättning för betesmarker och slåtterängar har 27 % även KULT-ersättning. För företag som saknar betesmarksersättning är motsvarande siffra 14 %. Dessa och andra förhållanden går att räkna fram ur siffrorna i tabell 4 där samutnyttjandet mellan ersättningsformerna framgår. Sålunda finns det en betydande samvariation mellan vilka som utnyttjar de båda ersättningarna. Anledningen till samvariationen kan vara att brukare med djur (betesmarker) har lättare att utföra skötseln av landskapselementen. Lantbrukare med en miljöersättning kan också vara mer benägna att utnyttja även de övriga och har dessutom redan den röjningsutrustning som krävs. Det kan också bero på att det är mer sannolikt att stora företag, som är överrepresenterade i KULT-ersättningen, har betesmarker. Något som talar emot detta är att en relativt sett stor del av brukare med KULTersättning finns i slättbygder. Samvariationen leder till att ersättningarna tillsammans skapar bättre skötta helhetsmiljöer där natur- och kulturvärden på gårdens marker sköts oavsett om de ligger i åker- eller betesmark. 62 % av företagen med KULT-ersättning ligger på gårdar som har ersättning för betesmarker. Tabell 4: Samutnuttjandet av KULT-ersättning och miljöersättning för betesmarker enligt stödstatistiken 2004. Antal brukare. Betesmarksersättning Ja Nej KULTersättning Ja 9 000 5 500 Nej 24 200 38 000 19
3.1.3 Åldersfördelning på brukarna En hypotes har varit att de brukare som har tid och intresse att ägna sig åt att sköta landskapselement skiljer sig genom att vara äldre (eller yngre) än lantbrukare i gemen. Så är fallet med brukare som sköter slåtterängar (de är äldre). För lantbrukare med KULTersättning var år 2001 både medel- och medianåldern 52 år, exakt densamma som för lantbrukare utan kulturmiljöersättning. I analysen ingår de ca 55000 brukare som söker ersättning via personnummer. Det är alltså en stor överensstämmelse mellan åldersfördelningen bland Sveriges lantbrukare och åldersfördelningen bland de lantbrukare som har ansökt om miljöersättningen till värdefulla natur- och kulturmiljöer. Man kan konstatera att ur åldersaspekten har kulturmiljöersättningen fördelats helt proportionellt över brukarkåren. 3.1.4 Varför söker man inte ersättning? De lantbukare som ingick i den enkät som gick ut till dem som inte sökt KULT-ersättning, fick även svara på frågan varför de avstått från att söka (bilaga 4). Anledning till att man inte sökt angavs av drygt 30 % vara att man inte kände till stödet, 23 % tyckte att det var för många och krångliga papper att fylla i, 19 % ansåg stödet vara för lågt i relation till skötselarbetet och ca 15 % angav tidsbrist som orsak till att de inte sökt KULTersättning (tabell 5). Tabell 5. Anledning till att inte söka KULT-ersättning. Anledning Andel i % Jag visste inte om att man kunde få ersättning 31,3 Det var för mycket och/eller krångliga papper att fylla i 23,3 Jag har inte ersättningsberättigande element motsvarande 3 000 kr 21,4 Ersättningen var för låg för den vård som jag är tvungen att lägga ner på landskapselementen 19,9 Jag har inte den tid som krävs för att vårda landskapselementen 16,6 Övriga orsaker, ange vad 16,5 Skötselvillkoren passar mig inte 7,2 Jag har sökt ersättning men fått avslag 1,1 Ungefär en femtedel av lantbrukarna som inte sökt ersättning når enligt egen utsago inte upp till kvalifikationsgränsen 3 000 kr (tabell 5). Med en uppräkning för hela landet skulle detta grovt räknat innebära att ungefär 10 000 lantbruksföretag i landet har för få element för att kunna få ersättning. Kvalifikationsgränsen 3 000 kr som infördes för perioden 2001-2006 uteslöt enligt beräkningar uppemot 500 jordbruksföretag som tidigare haft ersättning. 3.1.5 Ansluten areal Ungefär 30 % av åkerarealen var ansluten till miljöersättningen 2003. Även för arealen är de regionala skillnaderna stora (karta 2). Mönstret från kartan över anslutna företag går igen, med en tydlig koncentration i söder och sydost. Gotland är ett undantag från detta mönster. De 20
kommuner som har högst andel ansluten areal är Sölvesborg i Blekinge och Trelleborg i Skåne med över 90 % av åkermarken. Även i norra Sverige följer åkerarealen samma mönster som företagen. Samtliga Norrlandslän har en anslutning som ligger under riksgenomsnittet. 3.1.6 Företagens storlek Eftersom andelen anslutna företag är ungefär 20 % och åkerandelen är 30 % är det lätt att fastslå att ersättningen fördelats mot relativt sett stora företag. För att konstatera om detta är ett generellt mönster har en jämförelse av relativ storlek av företag som är anslutna till ersättningen gjorts (karta 3). Kartan visar att det i många delar av landet men särskilt i Skåne är de stora jordbruksföretagen som gått med. Undantagen från mönstret finns i delar av Värmlands skogsbygder och i Norrlands inland där de med traktens mått mätt mindre företagen utnyttjar ersättningen. Med en viss generaliseringsvilja skulle man kunna påstå att där företagen är stora (slättbygd) har de största anslutit sig medan motsatsen förekommer i extrem skogsbygd. 3.2 Elementtyper I detta avsnitt presenteras de olika ersättningsberättigade landskapselementens fördelning i landet. Kartor visar tätheten av landskapselementen i den anslutna åkerarealen (se bilaga 1). För varje landskapselement kommenteras också dess förekomt avseende hur vanligt det är och regionala skillnader. I diskussionen är det viktigt att betänka att vissa typer av landskapselement är betydligt vanligare utanför åkermark (t.ex. i betesmark, äng, gårdsmiljö eller skog). Förekomsten inom KULT-ersättningen är således främst en tydlig indikation på av hur vanligt förekommande elementen är i åkermark. Elementen inom miljöersättningen kan också vara skyddade genom biotopskyddet, i enlighet med miljöbalken (7 kap, 11 MB). Genom biotopskyddet kan ett mindre mark-eller vattenområde som utgör livsmiljö för hotade djur- eller växtarter, eller som annars är särskilt skyddsvärt förklaras som biotopskyddsområden. Skydd av detta slag får avse enskilda områden eller samtliga områden av ett visst slag inom landet eller en del av landet. Det senare är fallet med de landskapselement som tas upp i tabell 6. Inom dessa områden får inte sådan verksamhet eller sådana åtgärder som kan skada miljön bedrivas. Dispens från biotopskyddsreglerna kan ges, men bara om särskilda skäl föreligger. Definitionen av ett visst element i stödsammanhang är inte alltid densamma som inom biotopskyddet. Samma definitioner både inom biotopskyddet och i miljöersättningen skulle öka tydligheten för både markägare och handläggare. 21
Tabell 6. En översikt över vad som skyddar vilken biotop i odlingslandskapet samt vilka element som är ersättningsberättigande inom KULT-ersättningen. Tabellen visar också för vilka landskapselement definitionen skiljer sig mellan biotopskyddet och miljöersättningen. Med hänsynsregler avses de till miljöbalken kopplade föreskrifterna om hänsyn till natur- och kulturvärden i jordbruket. Elementtyrper Biotpskydd generellt Hänsynsregler SJVFS 1999:119 Biotopskydd utpekande KULTersättning Olika definitioner Alléer, lövträd X X X Källor X X X Odlingsrösen X X X Pilevallar X X X Småvatten/våtmarker X X X Stenmurar X X Åkerholmar X X X Öppna diken X X Alléer, ej lövträd X X Brukningsvägar X X Hamlade träd X X Hävdträd X Jordvallar X X Renar mellan X X åkerskiften Solitärträd X X Stenmurar, rester X Stentippar X X Naturbetesmarker X X Ängar X X Naturliga bäckfåror X Ras- eller bergbranter X Rik- och kalkkärr X 3.2.1 Alléträd Alléer upplevs som ett linjärt element i landskapet. I ersättningssammanhang räknas det emellertid som ett punktelement eftersom ersättningen utgår per träd. Definitionen säger att det ska vara en enkel eller dubbelsidig anläggning av minst sju träd som ursprungligen är planterade längs en väg. Som punktelement är det ett mycket vanligt element (ca 160 000 träd). Om man antar att avståndet mellan träden i genomsnitt är sju meter skulle detta motsvara drygt 100 mil. Det är betydligt mindre än de vanligaste linjeelementen. Alléer finns spritt i hela landet. Regioner med mycket alléer är Jämtland, ett bälte från Mälardalen över Närke till Värmland samt södra Småland (karta 8). I Jämtland torde det främst handla om björkalléer medan det i södra Sverige sannolikt är vanligast med ädla lövträd. I biotopskyddet definieras en allé som: lövträd planterade i en enkel eller dubbel rad som består av minst fem träd längs en väg eller det som tidigare utgjort en väg eller i ett i övrigt öppet landskap. Träden ska till övervägande del utgöras av vuxna träd. 22
3.2.2 Brukningsvägar Brukningsvägar är ett mycket vanligt landskapselement (ca 1 400 mil med ersättning). De är vanliga över hela landet och det är ett av de landskapselement som har jämnast spridning över landet (karta 11). Sannolikt hör det samman med att brukningsvägar har behövts i alla typer av landskap oberoende av övrig naturliga och kulturbetingade förutsättningar. En något lägre täthet i slättbygder kan dock urskiljas. 3.2.3 Brunnar, källor Brunnar och källor är i åkermark ett ovanligt element (ca 7000 med ersättning). I kommuner med mycket hög täthet finns det ungefär en per tio hektar. Tätheten är tydligt större i skogsbygder och särskilt i mellersta Sverige och nedre Norrland (karta 10). Lägst täthet är det i Norr- och Västerbottens kustland. 3.2.4 Byggnadsgrunder Byggnadsgrunder är ovanliga i åkermark (ca 5000 med ersättning). Om en byggnadsgrund är belägen på t.ex. en åkerholme räknas den inte som ett särskilt element i KULT-ersättningen. Elementet är relativt jämt spritt över landet med en koncentration till skogsbygder. Byggnadsgrunder förefaller också vara något vanligare i norra Sverige vilket kan beror på att byggnaderna där är så många fler per gård (karta 5). Byggnadsgrunder är sannolikt relativt sett vanligare i betesmarker. 3.2.5 Fornlämningslokaler Fornlämningar är det ovanligaste punktformiga landskapselementet inom ersättningen (ca 3000 st.). Endast synliga fornlämningar är ersättningsberättigade, dvs fornlämningar under jord eller platser med lösa fynd räknas inte. Den kommun som har flest fornlämningslokaler är Falköping (ca 300). Falbygden är känd för sina stenåldersgravar. Eftersom tätheten är låg och många kommuner har en liten areal åkermark ger karta 5 ingen bra bild över regionala mönster. Stora mängder fornlämningar har under århundradenas lopp odlats bort. Kulturminneslagen, fornminnesinventeringen och information har dock stoppat vidare bortodling, men de flesta ligger idag i betes- eller skogsmark. 3.2.6 Fägator Fägator är ett ovanligt linjeelement i åkermark (ca 26 mil med ersättning). Fägator kan vara omgärdade av såväl stenmur som av trägärdesgård och frekvenserna i landet följer i stort förekomsterna av dessa element, men med betydligt lägre täthet. Fägatorna är vanligast i sydöstligaste Sverige och särskilt på Öland (karta 6). För Ölands del beror det säkerligen på förekomsten av sten i kombination med den ofta välbevarade radbystrukturen och den tydliga organisationen av olika markslag med bevarat utmarksbete (alvar och strandängar). 3.2.7 Gärdesgårdar av trä Trägärdesgårdar är ovanliga i anslutning till åkermark (ca 24 mil med ersättning). De är betydligt vanligare i betesmark. Spridningen är stor mellan olika områden och lokala koncentrationer förekommer (karta 6). Tydligast är det i Oskarshamns kommun där hela fem mil trägärdesgård ingår i ersättningen. Förklaringen är det välbevarade odlingslandskapet i 23