Samordningsdelegationen för den svenskspråkiga högskoleutbildningen Högskoleutbildning på svenska i Finland En strategi Augusti 2003
Rapporten i sammandrag Föreliggande strategi utgår från en vision om högskoleutbildningen på svenska i Finland. Visionen gäller utvecklingen under de närmaste 15 20 åren. Vi förväntar oss att forskningen och högskoleutbildningen får en allt större betydelse för samhällsutvecklingen, välfärden och konkurrenskraften. Våra högskolor internationaliseras, bland annat i den s.k. Bolognaprocessen, vilket leder till ökad rörlighet bland forskare, högskolelärare och studerande. Konkurrensen om studerande och lärare tilltar, och kraven på kvalitet i utbildningen skärps. För att möta dessa krav och för att framstå som lockande alternativ måste högskolorna satsa på forskning och profilera sig. Profileringen kompletteras av ett ökande högskolesamarbete. I samordningsdelegationens vision betraktas det svenska Finland som en region och därmed blir strategin också en regional utvecklingsplan. Delegationen betraktar de svenska och de tvåspråkiga högskolornas autonomi som ett mycket verkningsfullt medel att främja den svenska kulturens utveckling i Finland. Strategi är ett medel att uppnå de mål som uttrycks i visionen. Denna strategi har utarbetats av samordningsdelegationen för den svenskspråkiga högskoleutbildningen i Finland. Delegationen är ett lagstadgat organ (se FFS 1354/1990) som har i uppgift att granska behovet av högskoleundervisning på svenska och komma med initiativ och förslag i frågan. Den skall då beakta efterfrågan på utbildning, arbetsmarknadens krav och regionala behov. I delegationens strategiarbete har medverkat representanter för de svenska och tvåspråkiga universiteten, för tre konsthögskolor och landets fyra svenska yrkeshögskolor. Delegationens sammansättning täcker väl det svenska högskolefältet. Delegationen utgår från att även den svenskspråkiga högskoleverksamheten skall uppfylla de höga kvalitets- och effektivitetskrav som ställs på högskoleväsendet som helhet, samt - att ett tillräckligt antal personer skall utbildas så att den svenskspråkiga befolkningens behov av samhällelig och annan service tillgodoses - att den svenskspråkiga befolkningen skall erbjudas studiemöjligheter jämbördiga med de finskspråkigas studiemöjligheter och - att högskolorna skall kunna handha sina kulturbärande uppgifter och att svenskan skall bibehållas och utvecklas som vetenskapens språk även i Finland Rapporten ger också en statistisk bild av högskoleutbildningen på svenska under 2000-talets första år. I denna del av rapporten konstateras bland annat att de svenska årskullarna ingalunda minskar utan ökar fram till år 2013. Andelen svenskspråkiga studerande som inskrivs vid våra universitet är något större än de svenskspråkigas andel av landets befolkning. Detta kompenseras emellertid av ett relativt sett lägre antal studerande på svenska utbildningsprogram inom yrkeshögskolorna. Sammanlagt motsvarar de svenskspråkigas andel av antalet högskolestuderande den svenskspråkiga befolkningens andel av den totala folkmängden. Omkring 70 procent av de svenska årsklasserna fortsätter vid någon högskola, vilket i stort sett motsvarar statsrådets utbildningspolitiska mål. Rapporten innehåller ett antal konkreta rekommendationer som i allmänhet tas upp inom respektive studieområde. Rekommendationerna kan indelas i fem olika grupper:
1. Rekommendationer som gäller sådan högskoleutbildning på svenska som är klart underdimensionerad, dvs. bristsektorer 2. Rekommendationer om ett intensifierat samarbete mellan universitet, yrkeshögskolor och konsthögskolor. Samordningsdelegationen föreslår i många fall speciallösningar för högskoleutbildningen på svenska, modeller som avviker från motsvarande lösningar för resten av landet. Detta beror på strävan att utnyttja de knappa resurserna personella såväl som ekonomiska så effektivt som möjligt. En viktig grupp speciallösningar gäller påbyggnadsexamina. Delegationen konstaterar att Bolognaprocessen ger nya möjligheter att skapa speciallösningar. 3. Rekommendationer som gäller konsolidering av den svenskspråkiga undervisningen och handledningen vid tvåspråkiga högskolor. 4. Rekommendationer om arbetsfördelningen mellan olika svenskspråkiga och tvåspråkiga högskolor, huvudansvaret för olika utbildningslinjer och profileringen av nuvarande utbildningar och enheter. 5. Åtgärdsförslag som gäller samordningsdelegationens framtida roll och arbete. Delegationen önskar få tillfälle att uttala sig om betydande högskolepolitiska utvecklingsplaner på svenskt håll. Vidare avser delegationen att årligen avge en lägesrapport om högskoleutbildningen på svenska i Finland. För att kunna sköta sina krävande uppgifter måste delegationen få ett permanent sekretariat; nu saknas det helt. Slutligen pekar samordningsdelegationen på bräckligheten i det statistiska basmaterialet. Högskolor och myndigheter har en brokig praxis när de registrerar språklig tillhörighet. Det är angeläget att se över klassificeringarna så att vi kan följa högskolornas utveckling också ur språklig synvinkel.
Förord I lagen om samordning av den svenskspråkiga högskoleutbildningen (1354/1990) bestäms att samordningsdelegationen skall ta initiativ och avge utlåtanden i frågor som är väsentliga för denna utbildning. Delegationen skall särskilt granska behovet av högskoleundervisning på svenska samt beakta efterfrågan på utbildning, arbetsmarknadens krav och regionala behov. I enlighet med detta uppdrag har samordningsdelegationen granskat långsiktiga utvecklingstendenser inom den högsta utbildningen och gjort upp en flerårig handlingsplan. Numera deltar också de svenska yrkeshögskolorna i delegationens arbete. Följaktligen har de också deltagit i skapandet av denna plan. Det svenska Finland utgör i många avseenden en egen region; föreliggande strategi kan ses som en central del av universitetens och högskolornas regionala strategier. Här uttrycks en samarbetsvilja och formuleras en gemensam syn på framtiden för högskoleutbildning på svenska i Finland. Samordningsdelegationens förstärkta arbetsutskott inledde arbetet på denna strategi under 2002. Delegationen diskuterade en första version i januari 2003 och godkände med ett antal ändringar en reviderad version på sitt möte i maj 2003. Arbetsutskottet arbetade under våren 2003 intensivt med denna strategi, den sammanträdde hela sju gånger under perioden februari-maj. Det förstärkta arbetsutskottet har bestått av kansler Bertil Roslin som ordförande och som medlemmar prorektor Olle Anckar (Åbo Akademi), rektor Örjan Andersson (Svenska yrkeshögskolan), rektor Henrik Hägglund (Svenska social- och kommunalhögskolan), rektor Jan Nybom (Yrkeshögskolan Sydväst), rektor Marianne Stenius (Svenska handelshögskolan), professor Per Stenius (Tekniska högskolan), prorektor Thomas Wilhelmsson (Helsingfors universitet), rektor Henrik Wolff (Arcada - Nylands svenska yrkeshögskola). Sedan februari 2002 har professor Gunnar Rosenqvist fungerat som utredningsman och sekreterare för arbetsutskottets arbete med denna strategi. För vägledning när det gäller statistiskt material riktas ett tack till Catharina Lojander-Visapää på Svenska social- och kommunalhögskolan och Tuula Ikonen på Helsingfors universitet. Heidi Backman på Finlands kommunförbund har för samordningsdelegationens arbetsutskott presenterat projektet Yrke 2015 och dess arbetsmarknadsbaserade prognoser av utbildningsbehovet på svenska i Finland. Pirjo Karhu och Outi Kivipelto på Utbildningsstyrelsen tackas för uppgifter ur intagningsdatabaserna HAREK respektive AMKOREK. Maarit Palonen på undervisningsministeriet tackas för statistiskt material och nyttiga upplysningar. Marianne Saanila har bidragit med värdefulla synpunkter på språket. Bertil Roslin kansler, samordningsdelegationens ordförande Gunnar Rosenqvist professor, utredningsman och sekreterare
Innehåll 1. Uppdrag 1 2. Vision 2 3. Omvärld 4 3.1 Internationalisering, arbetsmarknad, befolkningsutveckling och resurstilldelning ur svensk synvinkel 4 3.2 Bolognaprocessen 5 4. Nuläge 5 4.1 Statistisk beskrivning av den svenskspråkiga högskoleutbildningens omfattning och struktur 6 4.1.1 Universiteten 6 4.1.2 Yrkeshögskolorna 10 4.1.3 Sammanfattning 13 4.2 Högskolepolitiskt beslutsfattande 13 5. Implikationer för en strategi för högskoleutbildning på svenska i Finland 14 6. Granskning av enskilda studieområden 14 6.1 Teknik 14 6.2 Medier 15 6.3 Merkantil utbildning 16 6.4 Juridik 18 6.5 Lärarutbildning 20 6.6 Det sociala området och hälsovård 20 6.7 Konstämnen 22 6.8 Övriga studieområden 26 7. Samordningsdelegationens framtida roll 27 8. Sammanfattning och rekommendationer 28 sid
1 1. Uppdrag Universitetslagens uppgiftsparagraf, 4, föreskriver dels (i) allmänna uppgifter som gäller alla universitet Universiteten har till uppgift att främja den fria forskningen och den vetenskapliga och konstnärliga bildningen, att meddela på forskning grundad högsta undervisning och att fostra ungdomen till att tjäna fosterlandet och mänskligheten (mom. 1) En ändring av universitetslagen kan komma att ge en tredje uppgift: Vid skötseln av sina uppgifter skall universiteten stå i växelverkan med det övriga samhället och främja forskningsresultatens inflytande i det övriga samhället. Universiteten skall eftersträva inbördes samarbete så att det råder en ändamålsenlig arbetsfördelning mellan dem (mom. 2), Universiteten skall ordna sin verksamhet så att hög internationell kvalitet nås inom forskning, utbildning och undervisning (mom. 4), dels (ii) ett specifikt ansvar för det svenskspråkiga Åbo Akademi, Svenska handelshögskolan, Helsingfors universitet, Tekniska högskolan, Sibelius-Akademin, Konstindustriella högskolan och Teaterhögskolan skall svara för att ett tillräckligt antal personer med kunskaper i svenska kan utbildas för landets behov (mom. 3) Därtill stipulerar Universitetslagen (UL) som specialuppgift för Åbo Akademi att Åbo Akademi skall särskilt tillgodose den svenskspråkiga befolkningens behov av utbildning och forskning samt i sin verksamhet beakta landets tvåspråkighet (UL 28, mom 1), medan om den svenska undervisningen vid Helsingfors universitet stadgas bl.a. att vid universitetet finns minst 27 professorstjänster för undervisningen på svenska (UL 23, mom 1) 1. Enligt den nya yrkeshögskolelagen (YHL) har även yrkeshögskolorna dels en allmän uppgift att meddela sådan högskoleundervisning för yrkesinriktade expertuppgifter som baserar sig på arbetslivets och arbetslivsutvecklingens krav samt på forskning och 1 Universitetslagen innehåller även ytterligare språkliga bestämmelser, t.ex. att undervisnings- och examensspråket ( 9) är svenska vid Åbo Akademi, Svenska handelshögskolan samt Svenska social- och kommunalhögskolan samt svenska och finska vid Helsingfors universitet, Tekniska högskolan, Bildkonstakademin, Sibelius-Akademin, Konstindustriella högskolan och Teaterhögskolan ( 9). Enligt 17 är ämbetsspråket svenska vid Åbo Akademi, Svenska handelshögskolan samt Svenska Social- och kommunalhögskolan samt finska vid övriga universitet. Ytterligare specialbestämmelser om den svenska verksamheten vid HU ges av 23 (en nämnd med uppgift att utveckla och samordna den svenska undervisningen samt en av de svenska professorerna som prorektor eller rektor), 24 (Svenska social- och kommunalhögskolan) och 26 (på de områden där svensk undervisning meddelas enbart vid Helsingfors universitet skall universitetet sörja för att ett tillräckligt antal personer som kan svenska utbildas för landets behov) samt vid ÅA av 28 30, om Österbottens högskola och om krav på kunskaper i svenska.
2 konstnärliga utgångspunkter, att stöda individens yrkesutveckling och att bedriva tillämpat forsknings- och utvecklingsarbete som betjänar yrkeshögskoleundervisningen samt stöder arbetslivet och den regionala utvecklingen och tar hänsyn till näringsstrukturen i regionen (YHL 4 mom. 1), och ett samarbetsstadgande En yrkeshögskola skall utföra sina uppgifter så att den samarbetar med näringslivet och det övriga arbetslivet särskilt inom den egna regionen samt med inhemska och utländska högskolor och andra läroanstalter (YHL 5), dels ett språkligt uppdrag. En yrkeshögskolas undervisningsspråk bestäms i och med dess utbildningsuppgift (YHL 7) 2. Universitetslagens 4 mom. 3 formulerar explicit en central uppgift för högskoleverksamheten på svenska, dvs. att ett tillräckligt antal personer skall utbildas så att även den svenskspråkiga befolkningens behov av samhällelig service tillgodoses. Därtill skall den svenskspråkiga befolkningen erbjudas studiemöjligheter som är jämbördiga med de finskspråkigas. Den svenska universitets- och högskoleverksamheten har även en viktig kulturbärande uppgift som upprätthållare av ett levande svenskt språk och svensk kultur i landet samt därmed också av landets tvåspråkighet. Till detta kulturbärande uppdrag hör även att se till att svenskan förblir ett vetenskapligt språk även i Finland. Samarbetsbestämmelsen i universitetslagens 4, mom. 2 gäller rimligtvis även det svenska uppdraget i 4, mom. 3, likaså gäller även yrkeshögskolornas samarbetsstadgande (YHL 5) självklart även det svenska uppdraget. 2. Vision Strategin utgår från att vårt samhälle på 15 20 års sikt kännetecknas av följande. Finland är en tvåspråkig nordisk välfärdsstat vars ekonomi, välstånd och bildning bärs upp av utbildning, vetenskap, konst och kultur. Högskoleväsendet är internationellt inriktat och konkurrenskraftigt. Även den svenskspråkiga högskoleverksamheten uppfyller de höga kvalitetsoch effektivitetskrav som ställs på högskoleväsendet som helhet. Högskoleverksamheten på svenska kännetecknas av att man lyckats genomföra speciallösningar som gagnar såväl det svenska som det allmänna uppdraget. Den svenska högskoleverksamheten uppfyller sin mission så att den är attraktiv för forskare, lärare och studerande. Vidare befinner sig forskningen på den internationella forskningsfronten och de utexaminerade kan tillfredsställa såväl en nationell som en internationell efterfrågan. Genom ett intensifierat samarbete inte minst inom det nordiska forsknings- och innovationsrummet upprätthåller den svenska verksamheten den kvalitet 2 Enligt yrkeshögskolelagen 15 är undervisningsspråket i en yrkeshögskola finska eller svenska, samt i en tvåspråkig yrkeshögskola finska och svenska.
3 och kritiska massa som svarar mot växande internationella krav. Den svenskspråkiga befolkningen erbjuds studiemöjligheter jämbördiga med de finskspråkigas och även den vetenskapliga återväxten, dvs. utbildningen av högskolelärare som behärskar svenska, ombesörjs. De svensk- och tvåspråkiga universiteten och de svenska yrkeshögskolorna utgör viktiga institutioner icke minst för den svenska kulturen i landet, såväl genom sina återverkningar på det omgivande samhället som i sig. De har en central roll när det gäller att upprätthålla och utveckla landets tvåspråkighet. Högskoleverksamheten på svenska uppvisar en balans mellan svenska och engelska (samt andra främmande språk) i undervisning och övrig verksamhet, så att den svenska identiteten och kulturen är solid samtidigt som verksamheten också är internationellt anknuten och konkurrenskraftig. Ett antal utbildningar är av speciell och i många fall även av strategisk betydelse för den svenskspråkiga befolkningen. Det svenska utbildningsuppdraget fullgörs med beaktande av att kravet på kunskaper i svenska varierar mellan olika typer av funktioner - Kulturbärande åligganden inom vilka det finns ett krav på inte endast kunskaper i svenska utan på fullständiga kunskaper i detta språk och sinne för språkets inneboende kvaliteter. Hit hör t.ex. lärare, medie- och kulturarbetare samt logopeder som bör fungera som språkliga föredömen. - Uppgifter där fungerande service bör kunna ges på svenska, t.ex. medicin, hälsovård, socialt arbete, juridik, förvaltning, teologi, psykologi, veterinärvetenskap, odontologi, biblioteksvetenskap och farmaci. - Områden, t.ex. de teknisk-vetenskapliga och ekonomisk-merkantila, där det inte saknar betydelse att det svenska språket är företrätt och levande och att det erbjuds utbildningsmöjligheter på svenska, men där utbildningsutbudet inte nödvändigtvis måste vara heltäckande. Högskoleverksamheten på svenska garanteras av starka svenska universitet, av en tydlig och trovärdig svensk närvaro i de tvåspråkiga rikssammanhangen, av autonom svensk yrkeshögskoleverksamhet och av samverkan och koordinering mellan autonoma universitet och högskolor. Tillsammans står de för ett utbildningsutbud av hög kvalitet som svarar mot uppdraget. I fråga om samverkan, koordinering och arbetsfördelning fungerar samordningsdelegationen och dess arbetsutskott som ett organ av reell betydelse, som forum för diskussion och koordinerande policyformulering. Den svenska högskolesektorn har förmåga till dynamisk anpassning till nya utbildningsbehov i en föränderlig värld. Svensk kulturautonomi på högskolesektorn förverkligas genom gott inbördes samarbete i samordningsdelegationen. Högskoleväsendets och riksinstitutionernas tvåspråkighet, uppskattad även av den finska befolkningen, är av reell betydelse för den nordiska gemenskapen och det nordiska samarbetet. Landskapet Åland är självstyrt även i fråga om sin utbildning, men utbildningarna på de olika nivåerna fungerar i nära anknytning till motsvarande utbildningar på svenska i Finland 3. 3 Även högskoleutbildningen på Åland fungerar i nära samarbete med den svenska högskoleutbildningen i Finland och de examina som avläggs är yrkeshögskoleexamina motsvarande de som avläggs vid yrkeshögskolorna i Finland. De studerande på utbildningsprogrammen läser gemensamma kurser med studerande vid yrkeshögskolor och universitet i Finland och en del av de studerande fortsätter efter avlagd yrkeshögskoleexamen sina studier vid universitet i Finland. Eftersom en studerande endast har möjlighet att välja bland utbildningar som leder till yrkeshögskoleexamen om han eller hon vill studera på heltid på Åland så är möjligheten till fortsatta studier till magisterexamen efter avlagd yrkeshögskoleexamen särskilt värdefull för de åländska studerandena. I visionen för framtiden hör vid sidan av utökat samarbete gällande vidarestudier för åländska studerande även utökad gemensam kursverksamhet i takt med
4 3. Omvärld För en allmän omvärldsanalys hänvisas exempelvis till undervisningsministeriets strategi Opetusministeriön strategia 2015 4 (Undervisningsministeriets publikationer 2003:11). I det följande begränsas uppmärksamheten till vissa utvecklingstrender av relevans för just den svenska högskoleutbildningen i Finland. Den s.k. Bolognaprocessen kan ses som särskilt betydelsefull, varför den tas upp separat i avsnitt 3.2. 3.1 Internationalisering, arbetsmarknad, befolkningsutveckling och resurstilldelning ur svensk synvinkel Förutom i undervisningsministeriets ovannämnda strategi ingår relevanta omvärldsanalyser i flera av de enskilda universitetens och högskolornas strategiplaner, t.ex. i Helsingfors universitet, strategi för perioden 2004-2006, Åbo Akademi år 2010 ett personligt toppuniversitet, Svenska handelshögskolan 2015 en internationell handelshögskola. Här upptas några aspekter av relevans för den svenska högskoleutbildningen. Globaliseringen och den internationella utvecklingen innebär bl.a. - intensifiering och skärpning av den internationella konkurrensen - vid sidan av ekonomisk tillväxt även svängningar och osäkerhet i den globala ekonomin - ökad kulturell, politisk och social interaktion över hela världen - en fortsatt, fördjupad och breddad europeisk integrationsprocess som omfattar även utbildningssektorn - ökad rörlighet bland de studerande - en ökad betydelse av det nordiska samarbetet till följd av regionernas större roll i en globaliserad värld Arbetsmarknaden kommer att präglas bl.a. av att de stora årskullarna är på väg att pensioneras och av att de nya årskullarna i arbetslivet kännetecknas av allt högre grad av utbildning. En ökad inflyttning kan förväntas och därmed en ökande multietnicitet, nya etniska och språkliga minoriteter kommer att framträda. Behovet av högskoleutbildad arbetskraft som kan fungera på svenska kan förutses delvis, men endast delvis 5. Vissa allmänna trender, t.ex. ökningen inom informationsintensiva områden, bör dock avspeglas även i utbildningen på svenska. utvecklandet av den nätbaserade kursverksamheten, samarbetsprojekt för uppnående av synergieffekter inom motsvarande utbildningar, samt gemensamma forskningsprojekt med högskolor i Finland. 4 Svenskt namn saknas, men i svensk översättning Undervisningsministeriets strategi 2015. 5 Samordningsdelegationens arbetsutskott har bekantat sig även med Heidi Backmans rapport Yrke 2015 en prognos över behovet av svenskspråkig arbetskraft och yrkesutbildning (Sydkustens landskapsförbund, 2003) samt även fått ta del av de prognoser som den av henne använda datormodellen har producerat branschvis för yrkeshögskole- och universitetssektorerna. Datorprognoserna är intressanta och visar i många fall på trender som kan uppfattas som indikativa och relevanta. Av ett antal orsaker kan prognossiffrorna dock inte generellt tas som givna utgångspunkter för högskoleutbildningen, bl.a. för att kopplingen mellan utbildning och yrke inte är lika direkt på högskolenivå som i fråga om yrkesutbildningen på andra stadiet. Nuläge på arbetsmarknaden kan i många fall innebära ett alltför statiskt och konserverande förhållningssätt till utveckling och utvecklingsbehov när det gäller högskoleutbildning. Vidare innebär anpassningen till Bolognaprocessen att yrkeshögskole- och universitetssektorerna inte nödvändigtvis kan skiljas från varandra i detta sammanhang.
5 Samhället kommer i många avseenden att kännetecknas av nätverk (mellan utbildningsinstitutioner av olika slag samt mellan dem och företag och/eller organisationer). Virtuella studier öppnar nya möjligheter. Regionala aspekter förväntas vara av fortsatt och ökande betydelse. De finlandssvenska demografiska utsikterna är stabila, även om utvecklingen kännetecknas av en ökande andel tvåspråkiga personer. Det svenska isflaket i Finland krymper inte, men kännetecknas i ökande utsträckning av sörja i kanterna (Finnäs, Finlandssvenskarna inför 2000-talet en statistisk översikt, Finlandssvensk rapport nr 40, Folktinget, 2001). Även den ökande tvåspråkigheten innebär en ökande konkurrens för högskoleutbildningen på svenska, i detta fall från den finska sidan. Ur svensk högskolesynvinkel förestår en positiv utveckling av de svenska årskullarna. De svenska grundskolorna uppvisar sedan ett par decennier en s.k. överinskrivning av finskregistrerade barn som börjar i svensk skola. Antalet uppgår till cirka 10 procent av de svenskspråkiga barnen enligt befolkningsregistret. Högstadieeleverna kommer att öka kraftigt under de närmaste åren; medan årskullarna under de senaste åren har utgjort drygt 3 500 elever, kommer de om några år att vara cirka 4 100. Även de svenska studentkullarna förväntas uppvisa en motsvarande ökning. (Finnäs, Utbildningstrender i Svenskfinland, sid. 9 38 i Finnäs och Saarela, Utbildningsbenägenheten i Svenskfinland, Forskningsrapport nr 39, Institutet för finlandssvensk samhällsforskning, 2002). Oavsett att forskningens och kunskapsutvecklingens betydelse betonas i olika program och deklarationer, får man lov att räkna med fortsatt höga prestationsförväntningar i fråga om resurstilldelning, fortsatt snäv budgetram och fortsatt resultatstyrning med ökad betoning av kvalitetsaspekter. En effektiv användning av resurserna är därför påkallad. 3.2 Bolognaprocessen Alla aspekter är inte ännu klara när det gäller den nya examensstruktur som för närvarande håller på att införas. Med ett examenssystem i tre steg (3 år för kandidat, BA, ytterligare 2 år för magisterexamen, MA, och därtill 3 4 år för doktorsexamen) och ett mer enhetligt sätt att registrera studieprestationer är det i alla fall klart att förutsättningarna för studenternas rörlighet förbättras både här hemma och utomlands. Detta ställer krav på högskolorna och universiteten i fråga om attraktivitet och konkurrenskraft men ger också möjlighet till arbetsfördelning och specialisering som gör att de studerande smidigt kan byta läroanstalt med tanke på fortsatta studier. Att yrkeshögskolorna samtidigt står i beråd att införa s.k. påbyggnadsstudier öppnar intressanta samarbetsmöjligheter mellan universitet och yrkeshögskolor. Visionen i avsnitt 2 innebär en relativt fördomsfri inställning till nya samarbetsmöjligheter. 4. Nuläge Andelen svenskspråkiga bland universitetsstuderandena är något högre än de svenskspråkigas andel av befolkningen, medan andelen svenska utbildningsplatser inom yrkeshögskolorna i motsvarande utsträckning är något lägre. Sammanlagt inskrivs vid universitet eller yrkeshögskola cirka två
6 tredjedelar av en årskull från den svenska skolan. I en sektorsvis granskning identifieras områden med såväl stark som svag svensk närvaro. 4.1. Statistisk beskrivning av den svenska högskoleutbildningens omfattning och struktur Syftet med detta avsnitt är att statistiskt beskriva högskoleutbildningen på svenska i Finland mot bakgrunden av landets sammanlagda högskoleutbildning. Det kan göras på olika sätt, till exempel i termer av utbildningsansvar och antal studerande, två ansatser som tillämpas här. Eftersom tillgängliga uppgifter baserar sig på olika indelningar i utbildningsområden för universiteten och yrkeshögskolorna, är det ändamålsenligt att beskriva dessa två sektorer separat. 4.1.1. Universiteten Till att börja med granskas ansvaret för utbildning och examination på svenska och dess fördelning i förhållande till motsvarande ansvarsfördelning för hela landet. Tabell 1 beskriver den svenska andelen av universitetens utbildningsansvar per utbildningsområde. I kolumnerna 2 och 3 ges antalet universitet som har utbildningsansvar på det aktuella utbildningsområdet på svenska samt över lag. Av första raden framgår till exempel sålunda att det av sammanlagt tre finländska universitet med utbildningsansvar i teologi är bara ett, Åbo Akademi, som ansvarar för utbildning i teologi på svenska. Det finns totalt tre juridiska fakulteter i landet, men juridisk utbildning på svenska ges bara vid två, Helsingfors universitet och Åbo Akademi, vid det sistnämnda universitetet endast upp till lägre högskoleexamen. Universitetsutbildningens struktur enligt Tabell 1 är dock schematisk, här beaktas allmänt taget till exempel inte resurserna i juridik vid handelshögskolor (handelsrätt) och vid statsvetenskapliga fakulteter. Tabell 1 visar inte heller den organisatoriska eller geografiska uppdelningen av verksamheten på de olika utbildningsområdena vid ett universitet mellan olika enheter. I det följande granskas antalet studerande på de olika utbildningsområdena inom den svenska sektorn jämfört med hela landet. Ett problem blir då hur den svenska sektorn skall definieras. T.ex. vid Helsingfors universitet, med undantag av några enstaka svenska utbildningslinjer, och Tekniska högskolan finns ju inga på förhand specificerade svenska studieplatser, medan å andra sidan de svenska utbildningarna vid exempelvis Svenska handelshögskolan och Åbo Akademi är öppna även för finskspråkiga. Sedan några år tillbaka finns tillgång till antagningsdatabaserna HAREK respektive AMKOREK med uppgifter gällande universiteten respektive yrkeshögskolorna. Vi har funnit det mest ändamålsenligt att utnyttja de språkliga uppgifterna från dessa databaser, trots att de grundar sig på olika språkliga klassificeringar. Den förra är baserad på uppgifter om de studerandes modersmål, medan den senare ger uppgifter om antalet studerande vid utbildningsprogram på svenska. Då man tar del av nedanstående uppgifter, bör man sålunda hålla i minnet vilka språkliga definitioner som använts samt att de är olika för universiteten och yrkeshögskolorna 6. 6 Medan HAREK utnyttjar uppgifter om modersmål meddelat av den sökande vid antagningen, såsom det av universitetet har registrerats i databasen HAREK, kan Statistikcentralen leverera uppgifter om modersmål enligt befolkningsregistret. Det senare slaget av uppgifter ger en i huvudsak liknande bild som ändå avviker på vissa punkter. Statistikcentralen finner sammanlagt 1 383 inskrivna nya svenskspråkiga universitetsstuderande år 2001, medan HAREK rapporterar 1 323 inskrivna nya studerande under läsåret 2001 2002. Till någon del kan skillnaden mellan
7 Tabell 1 Universitetens utbildningsansvar utbildningsområden och språk. (1) (2) (3) (4) (5) Teologi 1 3 ÅA HU, JoU Humanistiska vetenskaper 2 8 HU, ÅA JoU, JyU, UU, TaU, ÅU, VU Juridik 1,5 3,5 HU, ÅA 1) LU, ÅU Samhällsvetenskap 2 9 HU, ÅA JoU, JyU, KU, LU, TaU, ÅU, VU Ekomiska vetensk. 2 9 ÅA, SHH JyU, UU, TaU,VU, HHH, ÅHH, VTU Psykologi 1 6 ÅA HU, JoU, JyU, TaU, ÅU Pedagogik 2 8 ÅA, HU 2) JoU, JyU, LU, UU, TaU, ÅU Naturvetenskaper 2 8 HU, ÅA JoU, JyU, KU, UU, TaU, ÅU Agrikultur-forstvetenskaper 1 2 HU JoU Idrottsvetenskaper 0 1 JyU Teknik 2 5 ÅA, TH UU, VTU, TTU Medicin 1 5 HU KU, UU, TaU, ÅU Odontologi 1 3 HU UU, ÅU Hälsovetenskaper 1 6 ÅA JyU, KU, UU, TaU, ÅU Veterinärmedicin 1 1 HU Farmaci 1,5 2,5 HU, ÅA 1) KU Musik 1 1 SA Konstindustri 1 2 KIH LU Teater och dans 1 2 TeatH TaU Bildkonst 1 1 BA Militära omr. 0 1 Försvarshögskolan Förklaring av kolumnerna: (1) utbildningsområde (2) antalet universitet med utbildning på svenska på det aktuella utbildningsområdet (3) antalet universitet totalt med utbildning och examination på utbildningsområdet i fråga (4) specificering av universiteten med ansvar för utbildning och examination på svenska (5) specificering av de övriga universiteten 1) Endast lägre högskoleexamen kan avläggas. dessa uppgifter bero på olika tidsperioder, kalenderår respektive läsår. Flertalet inskrivningar sker ju i alla fall vid höstterminen, varför det inte förefaller vara en väldigt signifikant förklaring. Det är möjligt att den språkliga klassificeringen av enskilda studerande här kan skilja sig mellan dessa två system. Följande utbildningsområden uppvisar den största skillnaden mellan Statistikcentralens uppgifter för år 2001 och HAREK-uppgifterna för läsåret 2000 2001: Harek Statistikcentralen Humanistiska vetenskaper 171 185 Ekonomiska vetenskaper 308 260 Bildkonst 5 9 Idrottsvetenskaper 1 3 Naturvetenskaper 152 160 Agrikultur-forstvetenskaper 14 10 Psykologi 10 7 Teknik 136 215 Teologi 9 14 Summa 1 323 1 383
8 2) Vid Helsingfors universitet kan man vid pedagogiska fakulteten avlägga ped.mag. examen med det svenska läroämnet pedagogik och vuxenpedagogik som huvudämne Också finskspråkiga studerande kan söka sig till den svenska utbildningen, och de är naturligtvis välkomna. Därtill kan man utgå från att svenskspråkiga inte kan förväntas välja utbildning enbart på svenska, varför HAREK:s uppgifter om de studerandes modersmål kan tolkas som en rimlig bild av den svenska universitetsutbildningens totala dimensionering per utbildningsområde jämfört med motsvarande totala dimensionering. Ur Tabell 2 framgår hur många närvarande inskrivna nya studerande per utbildningsområde universiteten i genomsnitt hade läsåren 2000 2001, 2001 2002 och 2002 2003, dels svenskspråkiga, dels alla studerande. Om man utgår från att ansökningstrycket, genomströmningen, kvaliteten på utbildningen, graden av forskningsanknytning och doktorsexamina i relation till magisterexamina etc. är desamma på alla utbildningsområden vid alla universitet och enheter, ger antagningssiffror av detta slag en hållbar grund för strukturell översyn 7. Uppgifterna i Tabell 2 gäller enbart antalet antagna inom grundutbildningen och omfattar studerande för såväl lägre som högre högskoleexamen. Tabell 2. Antalet såsom närvarande inskrivna nya universitetsstuderande per utbildningsområde i genomsnitt läsåren 2000 2001, 2001 2002, 2002 2003 Alla Svenskspråkiga Procentuell andel Veterinärmedicin 53 2 3,8 Farmaci 418 26 6,1 Odontologi 79 1 0,8 Humanistiska vetenskaper 3 033 174 5,7 Pedagogik 2 321 159 6,8 Ekonomiska vetenskaper 2 488 314 12,6 Bildkonst 32 3 9,3 Idrottsvetenskaper 122 1 0,5 Naturvetenskap 3 714 141 3,8 Medicin 506 22 4,4 Agrikultur-forstvetenskaper 411 11 2,7 Musik 147 5 3,4 Juridik 511 44 8,6 Psykologi 209 11 5,3 Konstindustri 390 14 3,6 Teater o. Dans 81 7 9,0 Teknik 3 459 116 3,4 Teologi 274 15 5,6 Hälsovetenskaper 412 18 4,4 Samhällsvetenskaper 2 057 194 9,4 Summa 20 717 1 279 6,2 Språkklassificeringen följer det modersmål den sökande har angett samt av universitetet har noterats och registrerats i databasen HAREK. Siffrorna gäller både dem som inskrivits för högre och för lägre grundexamen men inte forskarstuderande. 7 En eventuell fortsatt analys med sikte på attraktions- och effektivitetsjämförelser bör även beakta uppgifter om sådant som ansökning, genomströmning och utexaminering samt forskarutbildningen.
9 Andelen svenskspråkiga inskrivna nya studerande vid universiteten är i snitt 6,2 procent för alla utbildningsområden, dvs. något högre än de svenskspråkigas andel på 5,6 procent av befolkningen. Däremot är andelen inskrivna vid svenska utbildningsprogram vid yrkeshögskolorna något lägre, vilket framgår i avsnitt 4.1.2. Det totala antalet nya svenska studerande enligt Tabellerna 2 och 4 är 1 279 + 1 367 = 2 646. När man ställer detta i relation till exempelvis 3 700 (se avsnitt 3.1, Finnäs, Utbildningstrender i Svenskfinland ) finner man att 72 procent av den svenska årskullen genomgår högskoleutbildning. Om man beaktar den förväntade ökningen i årskullens storlek till cirka 4 100 (avsnitt 3.1) och i stället relaterar de svenska studenterna till det antalet, ger det en svensk högskolebenägenhet på 65 procent. HAREK-statistiken ger kanske å ena sidan ett något för lågt antal svenskspråkiga universitetsstuderande, medan AMKOREK-statistiken å andra sidan inbegriper finskspråkiga studerande vid de svenska utbildningsprogrammen. Sammantaget kan man dra slutsatsen att ca två tredjedelar av en svensk årskull studerar vid universitet eller högskola. Andelen varierar i viss mån beroende på bland annat årskullarnas storlek. Tabell 2 visar utbildningsområden med en relativt hög andel svenskspråkiga studerande i genomsnitt. Hit hör den ekonomisk-merkantila sektorn (av de närvarande inskrivna nya studerandena på utbildningsområdet har 12,6 % svenska som modersmål), samhällsvetenskaperna (9,4 %) och juridik (8,6 %). Till områden med låg andel svenskspråkiga studerande, potentiella bristområden enligt Tabell 2, hör bland annat det teknisk-vetenskapliga området (3,4 %), medicin (4,4 %), odontologi (0,8 %), gymnastik (0,5 %) samt jord- och skogsbruk (2,7 %). De sistnämnda områdena kan karakteriseras som bristområden om det inte heller utbildas tillräckligt med finskspråkiga som har beredskap att fungera på svenska. Universitetens storlek i termer av antal studerande framgår ur Tabell 3. Första kolumnen inkluderar, i enlighet med KOTA-databasen, även forskarstuderande och frånvaroanmälda studerande. T.ex. av Åbo Akademis totala antal studerande 6638 var 5117 närvaroanmälda studerande för grundexamen. Av dessa var 1201 (25%) inskrivna vid de österbottniska fakulteterna (pedagogiska eller samhällsvårdvetenskapliga fakulteten) 8. Av Svenska handelshögskolans 2341 studerande var på motsvarande sätt 2043 närvaroanmälda studerande för grundexamen och av dem var 430 (21%) inskrivna vid enheten i Vasa. Tabell 3. Antalet studerande vid de svenska och tvåspråkiga universiteten år 2001. Universitet Totala antalet studerande Antalet svenskspråkiga studerande Nya svenskspråkiga studerande Åbo Akademi 6638 5394 726 Helsingfors universitet 37244 2413 262 Svenska 2341 1874 198 handelshögskolan Tekniska högskolan 14270 801 95 Sibeliusakademin 1432 62 8 Konstindustriella 1667 55 13 högskolan Teaterhögskolan 358 34 11 Bildkonstakademin 233 32 9 Summa - 10665 1322 8 Verksamhetsberättelse och bokslutskalkyler för Åbo Akademi 2001
10 Källa: Statistikcentralen (Uppgifterna har meddelats av universiteten. De totala antalen studerande per universitet är identiska med uppgifterna i KOTA-databasen och inkluderar även forskarstuderande och frånvaroanmälda studerande. Språkklassificeringen är här enligt modersmål angivet av den studerande såsom det av universitetet registrerats). Det framgår att Åbo Akademi har det klart största antalet svenskspråkiga universitetsstuderande (51% av de svenskspråkiga). I huvudstadsregionen finns dock sammantaget ett något större antal svenskspråkiga universitetsstuderande än i Åbo, med Österbotten (Vasa och Jakobstad) klart bakom dessa. Även här väcker dock de använda språkliga klassificeringarna frågor, t.ex. har en del av de som anger svenska som modersmål kommit från finskt gymnasium medan det å andra sidan vore intressant att kunna använda skolspråk för en alternativ språkklassificering. Finskspråkiga studerande som avklarat språkprov och studerar på svensk utbildning vid t.ex. Helsingfors universitet, Åbo Akademi eller Svenska handelshögskolan har inte i Tabell 3 räknats som svenskspråkiga. 4.1.2. Yrkeshögskolorna Tabell 4 visar det antal studerande som tagit emot en studieplats inom utbildning på svenska vid en yrkeshögskola i procent av dem som tagit emot en studieplats vid svensk- eller finskspråkig utbildning. Sammanräknat för alla utbildningsområden utgör detta 4,8 procent. Utbildningsområden med en svenskspråkig andel över genomsnittet är den humanistiska sektorn och undervisningssektorn med 9,7 procent samt naturbruk med 8,9 procent. Handel och administration med 3,9 procent samt teknik och kommunikation med 4,1 procent ligger däremot under den genomsnittliga nivån. I detta avsnitt närmast beskrivs det statistiska materialet utan vidare kommentarer, medan en diskussion kring siffrorna förs i kapitel 6. De relativa talen är dock ytterst känsliga för små absoluta förskjutningar; när utbildningsprogrammet för kulturproducenter flyttas från utbildningsområdet för humanistisk och pedagogisk utbildning till kulturområdet, sjunker procenttalet för den svenska andelen inom det förstnämnda området från 9,7 procent till närmare 4 procent. I Tabell 4 är det således, i motsats till vad som är fallet i Tabell 2, uttryckligen fråga om undervisningsspråket, inte om den studerandes modersmål. Tabell 4. Antalet studerande som tagit emot en studieplats inom utbildning på svenska vid yrkeshögskola i procent av dem som tagit emot studieplats vid svensk eller finsk utbildning. Läsåret 2002 2003 Utbildningsområde Svensk Finsk Svensk i procent av svensk + finsk På främmande språk Naturbruk 89 911 8,9 0 Teknik och kommunikation 392 9 249 4,1 381 Handel och administration 274 6 743 3,9 979 Turism-, kosthålls- o. Ekonomibranschen 80 1 697 4,5 84 Hälsovård och det sociala området 340 5 880 5,5 196 Kultur 135 2142 5,9 16 Humanistisk och pedagogisk utbildning 57 529 9,7 0 Sammantaget 1 367 27 151 4,8 1656
11 Uppgifter från Utbildningsstyrelsen, AMKOREK. Endast ungdomsutbildning, dvs. utbildning med gemensam antagning ingår här. Antalet antagna till utbildning på främmande språk i sista kolumnen, en jämförelse. För fullständighetens och för jämförelsens skull visas i den sista kolumnen i Tabell 4 antalet studerande som tagit emot studieplats inom utbildning på främmande språk. Detta antal är större än antalet studerande inom svensk utbildning. Över hälften, dvs. 59 procent, av alla under läsåret 2002 2003 inskrivna nya studerande vid utbildningsprogram på främmande språk finns inom området handel och administration. De är betydligt fler än antalet inskrivna vid utbildningsprogram på svenska inom detta område. Den svenska andelen sjunker från 4,8 procent till 4,5 procent såvida även utbildningarna på främmande språk beaktas. Vid Högskolan på Åland, i vilken Ålands yrkeshögskola ingår sedan början av detta år, kan yrkeshögskoleexamen avläggas inom utbildningsområdena teknik och kommunikation, handel och administration, social- och hälsovård samt turism-, kosthålls- och ekonomibranscherna. De statistiska uppgifter som här redovisas beaktar dock inte utbildningarna vid Högskolan på Åland eftersom dessa inte har inkluderats i de uppgifter från finländska myndigheter som här utnyttjats 9. I det följande granskas utbildningsansvaret, i första hand det svenska i relation till svenskt och finskt, för vart och ett av dessa utbildningsområden 10. Naturbruk. I landet som helhet finns sju utbildningsprogram fördelade över 13 yrkeshögskolor. Av de svenska yrkeshögskolorna är det endast Yrkeshögskolan Sydväst som bedriver verksamhet inom detta utbildningsområde, med fem utbildningsprogram (lantbruksnäringarna, landskapsplanering, trädgårdsnäring, hållbar utveckling, samt skogsbruk), med sammanlagt 70 nybörjarplatser. Därtill har Åbo yrkeshögskola ett svenskspråkigt utbildningsprogram i fiskeri och miljö. Teknik och kommunikation. Antalet utbildningsprogram i yrkeshögskolorna i landet som helhet år 2003 är 29 och dessa upprätthålls av 24 olika yrkeshögskolor. Av de 29 olika utbildningsprogrammen ges 11 även på svenska, enligt följande: Yrkeshögsk. Sydväst Svenska yrkeshögsk. Arcada-Nylands svenska yh UP för sjöfart X UP för byggnadsteknik X X UP för elektronik/elektroteknik X X X UP för informationsteknik X X X UP för lantmäteriteknik X UP för maskin- och X X X produktionsteknik UP för medieteknik X UP för miljöteknik X 9 Läsåret 2002-03 mottog 82 studerande studieplats på de examensinriktade utbildningarna vid Högskolan på Åland, medan inkommande läsår 100 studerande avses tas in. Totalt fanns det 351 studerande på de examensinriktade utbildningarna vid högskolan läsåret 2002-03. De utbildningsprogram som erbjuds är inom elektroteknik, företagsekonomi, hotell- och restaurangservice, informationsteknik, maskinteknik, sjöfart samt vård. Årskullen barn som föds på Åland är ca. 350. 10 Uppgifterna är hämtade på undervisningsministeriets hemsida i april 2003, Ammattikorkeakoulujen koulutusohjelmat 2003, Yhteenveto opm:n koulutusohjelmapäätöksistä, med vissa korrigeringar i enlighet med kända uppgifter om utbildningarna på svenska.
12 UP för produktionsekonomi UP inom laboratoriebranschen X X Därtill upprätthåller även Mellersta Österbottens yrkeshögskola ett svenskt utbildningsprogram i informationsteknik. Handel och administration. Inom utbildningsområdet finns det sammanlagt 25 yrkeshögskolor som erbjuder sju olika utbildningsprogram på finska, av vilka tre ges även på svenska. Till de utbildningsprogram som ges på finska men som för tillfället saknas på svenska hör ett program i biblioteks- och informationstjänster. Svenska utbildningsprogram ges enligt följande: Yh Sydväst Arcada-Nylands Övriga yh UP i företagsekonomi X X Helsingfors yh för företagsekonomi Åbo yh Vasa yh UP i X Vasa yh informationsbehandling UP i internationell handel X Mellersta Österbottens yh Jämfört med antalet olika utbildningsprogram är detta alltså ett utbildningsområde som förekommer vid ett stort antal yrkeshögskolor. Det är till exempel hela 23 yrkeshögskolor som erbjuder utbildningsprogrammet i företagsekonomi på finska, och 21 har ett utbildningsprogram i informationsbehandling. Det svenska är underrepresenterat på detta utbildningsområde inom yrkeshögskolesektorn (de mottagna studieplatserna inom svenska utbildningen är endast 3,9 % av det totala antalet platser inom utbildningen på svenska och finska). Förhållandet vid universiteten är det motsatta (Tabell 2, avsnitt 6.3). Turism-, kosthålls- och ekonomibranschen. På detta utbildningsområde erbjuder 21 yrkeshögskolor sammanlagt fyra olika utbildningsprogram på finska, varav två ges även på svenska. Dessa två program på svenska är utbildningsprogrammet för hotell- och restaurangbranschen som erbjuds av Vasa yrkeshögskola samt utbildningsprogrammet för turism som erbjuds av Arcada, Helsingfors yrkeshögskola för företagsekonomi, Mellersta Österbottens yrkeshögskola och Yrkeshögskolan Sydväst. Hälsovård och det sociala området. Antalet utbildningsprogram vid yrkeshögskolorna i hela landet år 2003 på utbildningsområdet är 19, och de erbjuds av 24 olika yrkeshögskolor. Av de 19 olika utbildningsprogrammen ges 12 även på svenska. De svenska utbildningsprogrammen finns i huvudsak vid Arcada och vid Svenska yrkeshögskolan, i många fall med dubbleringar. På detta utbildningsområde ges program på svenska av enbart de svenska yrkeshögskolorna. Utbildningsområdet kultur. Antalet utbildningsprogram i yrkeshögskolorna i hela landet år 2003 på detta utbildningsområde är 12, och de erbjuds av 23 olika yrkeshögskolor. Av de 12 olika utbildningsprogrammen ges 5 även på svenska. De svenska utbildningsprogrammen finns vid de svenska yrkeshögskolorna, med undantag för det tvåspråkiga (finska, svenska) utbildningsprogrammet för
13 konfektionsbranschen vid Mellersta Österbottens yrkeshögskola. Samtliga svenska utbildningsprogram ges vid endast en yrkeshögskola, i de flesta fall Svenska yrkeshögskolan, med undantag av utbildningsprogrammet i mediekultur som ges vid alla tre svenska yrkeshögskolor. Det är dock frågan om helt olika utbildningar vid till exempel Arcada och Svenska yrkeshögskolan. Humanistisk och pedagogisk utbildning. Antalet utbildningsprogram vid yrkeshögskolorna i hela landet år 2003 på utbildningsområdet är 4, och de erbjuds av 9 olika yrkeshögskolor. Av de fyra olika utbildningsprogrammen ges två även på svenska av Yrkeshögskolan Sydväst. 4.1.3 Sammanfattning Den statistiska genomgången ger vid handen att andelen svenskspråkiga bland universitetsstuderandena (6,2 %) är något högre än de svenskspråkigas andel av befolkningen (5,6 %). Andelen svenska utbildningsplatser vid yrkeshögskolorna är i motsvarande utsträckning lägre (4,8 %). Sammanlagt inskrivs vid universitet eller yrkeshögskola ca två tredjedelar av en årskull från svensk skola. Denna andel varierar naturligtvis i viss utsträckning bl.a. med årskullarnas storlek. I en områdesvis granskning har därtill områden med såväl stark som svag svensk närvaro identifierats. Ser man till universitets- och yrkeshögskolesektorerna sammantaget, minskar skillnaden mellan svenskt och finskt, både totalt och branschvis. Ett växande antal ungdomar som studerar på engelska innebär en relativ minskning av andelen svenska studerande, och vid svenska högskolor även en absolut minskning Områden med ett förhållandevis stort antal svenskspråkiga universitetsstuderande är det ekonomiskmerkantila området, samhällsvetenskap och juridik. Dessa är också områden med en stark svensk tradition och en god efterfrågan av svenskspråkiga på arbetsmarknaden. Det är ändå skäl att notera att också små absoluta förskjutningar med så låga tal som det i många fall är fråga om, när antalet svenska studerande eller studieplatser räknas, kan få stora relativa effekter. Ett enda utbildningsprogram kan därför ha stor betydelse för de relativa siffrorna. Det är viktigt hålla detta i minnet när man bedömer enskilda tal, t.ex. andelen studerande vid svenska utbildningsprogram på vissa av utbildningsområdena inom yrkeshögskolsektorn. Databaserna HAREK och AMKOREK, som här har utnyttjats för den statistiska beskrivningen av antagningen till universiteten respektive yrkeshögskolorna, använder sig av olika slags språklig klassificering. Medan HAREK rapporterar antalet inskrivna nya svenskspråkiga studerande, ger AMKOREK uppgifter om hur många studerande som har tagit emot en studieplats vid svenska utbildningsprogram. Det är motiverat att i framtiden inom statistiskt utvecklingsarbete överväga en homogenisering av klassificeringarna samt att även närmare granska de språkliga klassificeringarnas ändamålsenlighet och tillförlitlighet. Det är angeläget med en sådan statistisk utveckling om det betraktas som önskvärt att kunna följa upp och beskriva högskolesektorn och dess utveckling ur även språklig synvinkel. 4.2 Högskolepolitiskt beslutsfattande Universitetens autonomi innebär att varje universitet svarar för sina beslut. Den nya yrkeshögskolelagen ger även yrkeshögskolorna självstyre i fråga om inre angelägenheter. Universiteten och högskolorna förhandlar och avtalar direkt med undervisningsministeriet om examensmålsättningen
14 samt resurstilldelning även i övrigt. Därtill medverkar universiteten och högskolorna i olika organ som har närmast rådgivande funktioner, till exempel universitetsrektorernas råd och yrkeshögskolerektorernas råd ARENE. Vidare är de med i regionala konsortier och motsvarande, såsom rektorsrådet för högskoleutbildning i Helsingfors (RHH), samt i regionalt strategiskt och annat samarbete. Trots att samordningsdelegationen har en i lag föreskriven uppgift, är dess makt och påverkningsmöjligheter begränsade. I dagens läge är samordningen inom den svenska högskolesektorn begränsad men viljan till samarbete stor. 5. Implikationer för en strategi för högskoleutbildning på svenska i Finland Den vision som tecknades i avsnitt 2 implicerar och framhäver i huvudsak kraven på - kvalitet i forskning och utbildning, - förmåga till samordnad dynamisk utveckling av den svenska högskolesektorn Ett flertal faktorer samverkar i betoningen av kvalitetskravet. Hit hör Bolognaprocessen och i anslutning därtill den större rörlighet som även i övrigt kan förväntas bland de studerande, såväl över språkgränserna inom landet som internationellt. Nationell och regional trovärdighet förutsätter internationellt erkännande. Kvalitet i grundutbildningen förutsätter i sin tur kvalitet i och satsningar på forskning och forskarutbildning. Detta leder även till behov av s.k. kritisk massa. Kvalitetskraven implicerar för sin del behoven av specialisering, profilering och därmed även arbetsfördelning inom den svenskspråkiga högskolesektorn. Även samarbete och specialarrangemang behövs, landsomfattande lösningar kan inte alltid kopieras till den svenska sidan. Arbetsfördelningen mellan de svenska och tvåspråkiga universiteten och högskolorna bör utformas i form av specialisering, arbetsfördelning och huvudansvar. Samordningen av den svenskspråkiga högskoleutbildningen i Finland bör sålunda utvecklas - med bevarande av universitetens och högskolornas autonomi. Autonomin är principiellt viktig samt även ett verkningsfullt minoritetsskydd. Även ur den synvinkeln är det viktigt med en fungerande samordning som klarar av att koordinera och anpassa högskoleverksamheten på svenska även i möjliga framtida skeden av samhällelig förändring. Med tanke på både kulturella behov och behovet av personer med kunskaper i svenska, är det viktigt för Finlands tvåspråkighet att även finskspråkiga studerar på svenska. Detta accentuerar kravet på kvalitet och behovet av profilering av den svenskspråkiga utbildningen. Andelen finskspråkiga studerande vid svenska högskolor och på svenska studielinjer bör dock inte bli större än att studiemiljön reellt sett förblir svenskspråkig. 6. Granskning av enskilda studieområden Samordningsdelegationen har granskat och diskuterat praktiskt taget samtliga studieområden. Vissa av dem har ofta blivit föremål för särskilda studier (se t.ex. Läraren 2010. Strategi för lärarutbildningen vid Åbo Akademi 14.2.2002). I det följande granskas några utvalda områden närmare.