Ekonomiseringen av kulturen Kulturpolitikens praktik Karlstad 4 oktober 2016
Två parallella trender q q q q Kulturalisering av ekonomin, dvs. att man bygger in kulturella värden i varor och tjänster för att skapa ett mervärde. Ekonomisering av kulturen, dvs. att kultursatsningar motiveras med ekonomiska argument. två tätt sammantvinnande processer, svåra att hålla isär (David Karlsson, s. 43) att ekonomiska förklaringsmodeller fått ett slags överhöghet i den allmänna samhällsdebatten. Alla värden tenderar att underkastas de ekonomiska värdena. (David Karlsson, s. 43f)
Humanistisk Sociologisk Instrumentell Mål Bildning Frigörelse Synliggörande Sätta X på kartan Bakgrund Staten Civila samhället Marknaden Förankring Nationell Lokal Global Strategi God konst till folket Kulturell demokrati Uppsökande verk- samhet/publikarbete Eget skapande Kulturalisering Profilering Events Marknadsföring Publik Hela befolkningen Grupper Segment, Livsstilar Ram Kulturinstitutioner Turnéer Aktivt deltagande Pluralistiska ramar Flaggskepp Festivaler Funktion Upplysning Bildning Bekräftelse Utveckling Kommunikation Underhållning Upplevelse Förmedling Kulturförmedlare (t.ex. bibliotekarier) Folkbildning Animatörer Kultursekreterare Kulturpedagoger Projektledare Curators
Kulturaliseringen av ekonomin Att mening och värden byggs in i varor, estetiseringen av varor, att design och marknadsföring kopplas till livsstilar och kultur- och upplevelseindustrins tillväxt är led i kulturaliseringen av ekonomin genom att det handlar om viktiga tillväxtområden som bidrar till integration mellan kultur och ekonomi. (Lars Aronsson 2007)
Upplevelseekonomin I upplevelseproduktionen, produktionen av drömmar, ligger fokus på upplevelsens värde för individen. Att skapa en minnesvärd, personlig och engagerande upplevelse för köparen betraktas som ett sätt att förädla en produkt. Inom upplevelseekonomin är det viktigt med markörer i form av varumärken, marknadsföring och livsstilar, att göra varorna eller tjänsterna eller upplevelserna sällsynta eller exklusiva, att skapa engagerande berättelser eller drömmar och att nå uppmärksamhet i informationsbruset. (Lars Aronsson 2007)
Ekonomiseringen av kulturen Exempel på ekonomisering av kulturen: Ofrivilliga företagare Kulturarvets ökade betydelse i produkt- och platsmarknadsföring. Kultursatsningar motiveras med att de bidrar till att göra en plats eller region attraktivare, att kultur genererar utveckling, att den skapar sysselsättning, att den är viktig för turismen. (Lars Aronsson 2007) Kulturutövaren betraktas och ser i allt högre grad sig själv som ett varumärke på en marknad, vilket också rymmer frön till förnyelse och förändring. (David Karlsson 2010, s. 44f)
Effekter av ekonomiseringen Kulturens ekonomisering innebär en risk för att kulturen kommersialiseras. (Lars Aronsson 2007)
Effekter av ekonomiseringen Det går en liten trivselvåg genom svensk teater för närvarande, och om vi inte aktar oss kommer den att växa till en bred flod i upplevelseindustrins kölvatten. (Leif Zern i DN 2009-12-16) Kan man göra borgerlig umpaumpaunderhållning av Brecht? Tydligen. (Ulrika Kärnborg i DN 2010-01-10)
Effekter av ekonomiseringen På teatern börjar revolutionen. Eller på teatern får folket sin dos av underhållning? (Maina Arvas i DN 2010-01-11)
Effekter av ekonomiseringen Köping, Lantz och Stenström konstaterar att det sker en förskjutning mot en marknadsdiskurs och att den kommersiella logiken får allt större svängrum på bekostnad av den kulturella. De är rädda för att de ekonomiska argumenten blir överordnade och att allt reduceras till ekonomi och att den tidigare, delvis delikata, balansgången mellan det kulturella och kommersiella tappas bort och att kulturen på sikt förlorar om det visar sig att den inte kan uppfylla alla ekonomiska löften. (Köping, Lantz, Stenström 2008)
Kulturens ekonomisering på tre nivåer Köping, Lantz och Stenström beskriver kulturens ekonomisering på tre nivåer: samhällsnivå, organisationsnivå och individnivå.
Ekonomisering på samhällsnivå Inom marknadsdiskursen har kulturarbetaren blivit entreprenör och kulturen har blivit bl.a. utvecklings- och tillväxtfaktor i strikt ekonomisk mening, upplevelseindustri, lokaliseringsfaktor, arbetsmarknad, innovationskraft och regional planeringsfaktor.
Ekonomisering på samhällsnivå NPM New Public Management är en ekonomiskt-administrativ styrform. Modellen är hämtad från näringslivet och karaktäriseras av: En övergång från deltaljreglering till mer flexibel målstyrning Resultatmätning genom nyckeltal Rigorösa återrapporteringskrav
Ekonomisering på samhällsnivå Men de nyckeltal, som används i andra sammanhang, passar inte kultursektorn och man har inte utvecklat specifika kvalitativa utvärderingar för kultursektorn. Hur mäter man konstnärlig kvalitet?
Ekonomisering på samhällsnivå Kulturen ska per definition vara en motkraft mot ett ensidigt ekonomiskt tänkande. Genom att vara en antites till ekonomin har den också definierat sig mot marknad och ekonomi. Men vilken blir kraften i kulturpolitiken om den definierar kulturen utgående från något den inte är?
Ekonomisering på organisationsnivå En organisation på kulturproduktionsfältet arbetar efter två olika logiker eller rationaliteter, som det också kallas: En ekonomisk, där man strävar efter ekonomisk vinst. En kulturell, där man strävar efter konstnärlig höjd.
Ekonomisering på organisationsnivå Max Weber varnade för den instrumentella rationaliteten, tron på att effektivitet i sig förbättrar våra liv och organisationer, eftersom den gör medel till mål.
Ekonomisering på organisationsnivå När de ekonomiska vindarna blåser är det den instrumentella rationaliteten, som stärker sin ställning i organisationerna. Handlingar baserade på tron på ett värde i sig, t.ex. med hänvisning till kvalitet och estetik, blir allt mer sällsynta och underordnade. (Jenny Lantz 2008)
Ekonomisering på organisationsnivå I takt med att kulturindustrin blir allt mer globaliserad och präglad av stora mediekonglomerat vinner den ekonomiska logiken mark. Några exempel: Man tillsätter chefer med en ekonomisk bakgrund och ifrågasätter personal med kulturbakgrund. Den ekonomiska logiken får en allt starkare ställning i målformuleringarna. Smak och kulturellt kapital framstår som ett problem för organisationen.
Ekonomisering på organisationsnivå Även i organisationer, som inte har ett kommersiellt uppdrag, återfinns uttryck för ekonomiseringen.
Ekonomisering på organisationsnivå Museer som exempel: Varumärkesstrategi för att höja värdet Expansion av butik, restaurant, café, catering Sponsring och donationer Satsning på blockbusters Starkare marknadsavdelningar Omformulering av uppdraget, t.ex. från bildning till att understryka subjektivitet och att bidra till att bygga en kreativ region.
Ekonomisering på individnivå Entreprenörialismen, den starka tilltron till entreprenörskapet, går igenom hela samhället, inklusive kultursektorn. tilltron till entreprenörskap har ersatt tilltron till institutioner En förskjutning från det offentliga till det privata och från det kollektiva till det individuella.
Ekonomisering på individnivå I 1972 års kulturutredning (SOU 1972:67) var lösningen på konstnärernas försörjningsproblematik fler fasta anställningar. I direktiven till den senaste kulturutredningen (2007:99) sades att: De som på professionell basis utövar kultur behöver kunna göra detta på ekonomiskt rimliga villkor. Kommittén skall därför pröva hur försörjningsmöjligheterna för kulturskapare kan främjas samt identifiera de åtgärder som kan bidra till ett ökat entreprenörskap och företagande inom kulturskapande och konstnärlig verksamhet.
Ekonomisering på individnivå Ett annat exempel är det uppdrag som fyra kulturmyndigheter, Kulturrådet, Svenska Filminstitutet, Riksantikvarieämbete och Riksarkivet, fick i sina regleringsbrev för år 2008: Att i samverkan med Verket för näringslivsutveckling (Nutek) inkomma med förslag till hur entreprenörskap och företagande kan utvecklas inom myndighetens verksamhetsområde.
Ekonomisering på individnivå Vad som menas med entreprenörskap är dock oklart. Svenska Filminstitutet tolkade det som att väldigt få av dessa företagare är entreprenörer i den meningen att de driver stora projekt över lång tid och skapar anställningstillfällen samt att det är långt ifrån alla som kan ses som entreprenörer i den meningen att de skapar arbetstillfällen eller ekonomisk vinst.
Ekonomisering på individnivå Kulturrådet konstaterade däremot att det saknas en gemensam definition och att entreprenörer inte nödvändigtvis alltid är företagare. Medan Nutek på sin hemsida hade definitionen: Entreprenörskap är en dynamisk och social process, där individer, enskilt eller i samarbete, identifierar möjligheter och gör något med dem för att utforma idéer till praktiska och målinriktade aktiviteter i sociala, kulturella eller ekonomiska sammanhang.
Ekonomisering på individnivå Om det är något som karakteriserar det kulturpolitiska fältet är det just användningen av luddiga begrepp, som rymmer allt och ingenting. Upplevelseindustri, design, kreativitet och entreprenörskap, alla kännetecknas de av samma slags vaghet.
Ekonomisering på individnivå Begreppen tjänar också som ett slags bryggbegrepp mellan en kommersiell och kulturell diskurs (Stenström 2008). Å ena sidan är begreppet entreprenörskap förstås en del av en ekonomisk eller kommersiell diskurs, å andra sidan definieras det som något som inte alls behöver vara en ekonomisk aktivitet och därmed ökar legitimiteten för det i den kulturella sfären.
Ekonomisering på individnivå Det är inte bara i retoriken, utan också i praktiken, som entreprenöriseringen äger rum. Det finns en tydlig trend när det gäller sysselsättningens sammansättning inom kulturbranscherna. Tillskottet av sysselsatta sker uteslutande i form av egenföretagande samtidigt som antalet anställda minskar över tiden. (Arbetsförmedlingen Kultur 2008, s. 7)
Ekonomisering på individnivå Om entreprenörskap definieras som en person som startar företag då är det få om inga sektorer som kan mäta sig med entreprenörsandan inom de kulturella näringarna. (Jansson & Power 2008, s. 23) Enligt deras rapport är det 60 procent av alla verksamma inom de kreativa näringarna som driver företag, även om en tredjedel av dem kombinerar företagandet med en anställning (Jansson & Power 2008).
Kulturens ekonomisering Vill det sig riktigt illa, hamnar vi i en situation där det ekonomiska tar över, på alla plan. Frågan är vad som händer då. Risken är att kulturen får allt svårare med sin legitimitet om den inte kan leva upp till alla storslagna löften om att skapa ekonomisk tillväxt, regional utveckling, ett kreativt samhälle, turism och en massa annat. Eller att viss kultur får allt svårare att klara sig, eftersom den aldrig kan klara sig på den marknad som inte finns, hur entreprenöriella alla än blir. (Köping, Lantz och Stenström 2008)
Kulturens ekonomisering Ett bakslag kan också drabba de ekonomiska argumenten, så att pendeln istället slår för långt tillbaka åt andra hållet. Att vi glömmer att det trots allt finns ett samband mellan kultur och ekonomi och att det optimala snarare är balansgång mellan de båda. (Köping, Lantz och Stenström 2008)
Kulturens ekonomisering Här kan man konstatera att kulturpolitiken har en viktig roll att fylla som ett slags motvikt, som kan skapa ett tanke- och handlingsutrymme mellan den kulturella och den ekonomiska logiken. (Köping, Lantz och Stenström 2008)
Diskutera Anna Hallberg lyfter i sin artikel om dagens kulturklimat, En förlorare slår tillbaka (DN 2010-01-07), fram både företeelser som kan sägas styras av en kulturell logik och företeelser som kan sägas styras av en ekonomisk logik och sätter dessa mot varandra. Identifiera några av de motsatspar hon sätter upp och diskutera artikelns båda perspektiv.