Justitiedepartementet Vår referens: Ingvar Svensson Er referens: 103 33 STOCKHOLM Ju2003/7353/IM Stockholm 2004-01-16 Remissyttrande Betänkande SOU 2003:75. Etablering i Sverige, möjligheter och ansvar för individ och samhälle. Föreningen Svenskt Näringsliv lämnar i detta remissvar synpunkter och kommentarer till de delar av rubricerade betänkande som bedömts mest näraliggande våra egna sakområden. Föreningens uppfattning grundar sig på erfarenheter som bl a hämtats från de ca 57 000 företag som finns anslutna till våra 50-tal medlemsförbund och som utgör organisationens grund. Detta svar på rubricerade betänkande avges efter samråd med våra medlemsorganisationer. Goda villkor för näringslivet utgör den viktigaste förutsättningen för ekonomisk tillväxt som krävs för att vi skall kunna ha ett generöst flyktingmottagande och en bra integration på arbetsmarknaden. Därför måste inledningsvis även i detta sammanhang påpekas vikten av ett förenklat regelverk, goda förutsättningar för nyföretagande och ett skattesystem som bidrar till fler i arbete och tillskapande av nya jobb. Ett mångårigt och starkt engagemang i frågor kring mångfald och integration liksom våra grundläggande värderingar och respekt för individen utgör också bas för våra överväganden. Företagens behov, arbetsmarknadens funktion och den framtida demografiska utvecklingen är andra viktiga utgångspunkter för våra ställningstaganden. I vårt remissvar uppehåller vi oss främst vid frågor som är särskilt viktiga för företagen och som vi bedömer har stor betydelse för ett framgångsrikt integrationsarbete. Det gäller t ex hur passivisering kan undvikas, vägen till arbete kan förkortas och vikten av att individens kompetens tidigt blir synliggjord och kan tas tillvara på arbetsmarknaden. Det finns också ett antal viktiga, men för Svenskt Näringsliv inte så närstående frågor, som vi valt att ej kommentera. Det gäller t ex frågor om ansvarsfördelningen mellan olika myndigheter, ersättningssystem mellan stat och kommun, C:\Documents and Settings\SNMJA\Lokala inställningar\temporary Internet Files\OLK1B\Remissyttrande sou 2003-75.doc
2 storleken på etableringsersättningen till individen samt de olika beräkningar som finns i bilaga till utredningen. Arbete den bästa vägen till integration Svenskt Näringsliv finner att rubricerade utredning genom sitt arbete och sina förslag på ett positivt sätt kan medverka till ett förändrat perspektiv på hur Sverige bör organisera flyktingmottagande och introduktion av nyanlända. Genom det helhetsperspektiv som anlagts och de grundläggande utgångspunkter man haft för sitt arbete kan också de förslag som framförts bidra till att avsevärt förbättra förutsättningarna för nyanländas etablering i Sverige. I likhet med utredningen vill vi understryka och lyfta fram det grundläggande sambandet mellan arbete och en lyckad integration i ett nytt land. Möjlighet till egen försörjning är alltid den bästa vägen till en bra etablering i samhället. Därför måste alltid en anställning eller ett eget företagande utgöra det första alternativet och den bästa och snabbaste vägen in i det svenska samhället. För att förbättra den möjligheten, finns det också anledning att se över andra generella regelsystemen som berör den svenska arbetsmarknadens funktion, ett uppdrag som dock legat utanför utredningens direktiv. För att uppnå en verklig förändring av förutsättningarna för att personer med utländsk bakgrund skall kunna integreras i det svenska samhället, är det nödvändigt att åstadkomma ett tydligt perspektivskifte. Vi måste lämna ett överdrivet omhändertagandeperspektiv och i stället ta vara på och ha tilltro till den enskildes förmåga. Det gäller bl a att utnyttja individens egna drivkraft, ge ökad möjlighet till eget ansvarstagande och att se möjligheter i stället för hinder eller problem. Undvik passivisering och påbörja integrationsarbetet tidigt Vi delar utredningens förslag om att asyltiden blir integrationsförberedande för att undvika en passivisering och för att underlätta ett snabbt inträde på svensk arbetsmarknad. Om dagens handläggningstider förkortas och personer utan tydligt skyddsbehov snabbare avvisas, underlättas de avvägningar som i dag kan behöva göras för att undvika omfattande integrationsförberedande insatser för dem som löper en uppenbar risk att senare bli avvisade. Mer resurser kan därigenom koncentreras till dem som har en större sannolikhet att få stanna i Sverige. Integrationsförberedande insatser under asyltiden måste innehålla en tidig kartläggning av individens kunskaper och erfarenheter som den asylsökande tidigare inhämtat genom olika utbildningar eller arbetslivserfarenheter. Det är också angeläget att asyltiden används för information om det svenska samhället, inledande utbildning i svenska språket och att varje möjlighet till kontakt med svensk arbetsmarknad stimuleras och tas till vara. Tiden direkt efter beslut om uppehållstillstånd är viktig Utredningen förslår att beslut om uppehållstillstånd skall följas av en väl avgränsad, 3 månader lång planeringsperiod, då en handlingsplan för bosättning och etablering upprättas. Detta förslag får vårt stöd liksom förslaget om en därpå följande 12 månader lång etableringsperiod, under vilken den uppgjorda handlingsplanen skall förverkligas.
3 Vi tror att ett sådant upplägg kan vara en lämplig väg till egen försörjning och delaktighet för dem som inte redan tidigare funnit vägen till arbete. Planeringsperiodens tydliga mål måste vara en efterföljande bosättning som samtidigt banar väg för varje vuxen individs eget arbete och försörjning. Tydlig ansvarsfördelning mellan olika statliga myndigheter och kommunala förvaltningar, samt stort krav på samverkan är en förutsättning för att såväl planeringsperioden som det följande etableringsåret skall bli framgångsrika. Arbetslivsförankrade insatser Vi vill också understryka hur viktigt det är att de arbetsmarknadsrelaterade inslagen under såväl asyltiden som planerings- och etableringsperioden har så stor arbetslivsförankring som möjligt. Utvecklade arbetslivskontakter och goda kunskaper om arbetsmarknaden hos alla berörda myndigheter är viktiga förutsättningar för att integrationsarbetet skall lyckas. För att åstadkomma det bör fler aktörer, t ex tjänsteföretag och organisationer utanför myndighetssfären, med stor kunskap om arbetsmarknadens behov och funktionssätt kunna engageras för att delta i processen med sina unika kunskaper. Det kan framförallt vara aktuellt i olika skeden under planerings- och bosättningsperioden. Företagare, företagsnätverk, ideella organisationer m fl kan här vara värdefulla. Utredningens målgrupp utgör en begränsning Utredningen har genom sitt direktiv begränsat sina förslag till att omfatta bara en del av de personer med utländsk bakgrund som varje år kommer till vårt land, nämligen flyktingar och vissa anhöriga till dem. Det är en vanlig brist, då det gäller att förbättra förutsättningar för integration, att förslag som framförs begränsas till en viss grupp i form av åtgärder inom den konventionella arbetsmarknadspolitiken. Allt för ofta handlar det dessutom om ytterligare säråtgärder som riktar sig till personer med utländsk bakgrund och därigenom bidrar till att ytterligare befästa utanförskapet. Många av de svårigheter som möter flyktingar och deras anhöriga möter också andra personer med utländsk bakgrund som kommit till vårt land, när de skall etablera sig på arbetsmarknaden. Det kan också i viss mån gälla andra grupper i samhället, t ex äldre, funktionshindrade eller unga med bristande utbildning. Därför finns det anledning för regeringen att också överväga vilka delar av utredningens förslag som även bör omfatta andra än utredningens primära målgrupp. En anpassning till en bredare målgrupp kan ibland vara att förorda. Inte heller denna utredning har tillräckligt tydligt visat på behovet av förändringar i de grundläggande regelsystemen som krävs för att förbättra arbetsmarknadens allmänna funktion. För att lyckas med integration och förkorta vägen till arbete för alla som hamnat utanför arbetsmarknaden eller ännu inte lyckats göra sitt första inträde, krävs sannolikt mer genomgripande förändringar som stimulerar en ökad flexibilitet och ökad rörlighet på svensk arbetsmarknad. Etablering på egen hand borde vara den vanligaste vägen Vi vill också varna för ett synsätt som bygger på föreställningen att alla som kommer nya till Sverige behöver hanteras av myndigheter och kommuner i väldefinierade
4 system för mottagning och introduktion på svensk arbetsmarknad. Många personer med utländsk bakgrund, som i dag kommer hit för att arbeta etablerar sig helt på egen hand enbart genom det arbete som för dem hit. Så var också fallet i stor utsträckning med dem som kom hit under perioden av arbetskraftsinvandringen på 1950 och 60-talet. Erfarenheter från den tiden visar tydligt att den bästa, enklaste och rakaste vägen till etablering och integration i Sverige, är ett arbete eller eget företagande som omedelbart ger en egen försörjning och ett socialt sammanhang. Den erfarenheten och det synsättet borde vara den självklara ledstjärnan för alla förändringar av svensk migrationspolitik. Snabbare handläggning av asylansökningar krävs En snabb handläggning och skyndsamma beslut om avvisning eller uppehållstillstånd måste vara utgångspunkt i alla asylärenden. Dagens situation är otillfredsställande och förorsakar onödigt lidande, stora svårigheter och höga kostnader för såväl individ som samhälle. Ett stort antal asylansökningar borde kunna prövas och avgöras redan under den inledande vistelsen på transitenheterna och därmed inte belasta det normala mottagningssystemet. De som därefter genomgår en mer omfattande prövning och samtidigt blir föremål för de olika mottagnings- och introduktionsåtgärder som utredningen föreslår blir därmed färre samtidigt som andelen beviljade uppehållstillstånd bland dem kommer att öka. Tidig kartläggning av individens förutsättningar är viktigt Mot denna bakgrund finner vi det naturligt, så som utredningen föreslår, att asyltiden används för integrationsförberedande åtgärder. Det är därför angeläget att redan tidigt i processen klargöra såväl individens som samhällets förutsättningar för en ömsesidigt lyckad integration. En tidig kartläggning av den enskilde individens arbetslivsrelaterade kunskaper, erfarenheter och egen vilja är av största vikt för den kommande integrationen i Sverige. Det har också ett värde för den enskilde i de fall uppehållstillstånd ej beviljas och personen skall återvända till annat land. Utöver grundläggande samhällsinformation är det viktigt att redan under asyltiden påbörja utbildning i svenska språket som är relaterad till individens egna förutsättningar. Språkutbildning bör så långt möjligt också kopplas till individens tidigare erfarenheter och nuvarande arbetslivsförutsättningar. Arbete under asyltiden Det är också angeläget att asylsökandes kunskaper så tidigt som möjligt kan prövas, användas och utvecklas på arbetsmarknaden trots den osäkerhet som väntan på beslut om uppehållstillstånd kan skapa hos en tilltänkt arbetsgivare. De regler som i dag försvårar arbete under väntetiden bör, så som utredningen föreslår, ses över för att möjliggöra att asylsökande redan under asyltiden kan skaffa sig erfarenheter från svensk arbetsmarknad och samtidigt bidra till sin egen försörjning. Svenskt Näringsliv anser, till skillnad från utredningen, att ett varaktigt arbetserbjudande under asyltiden också bör ge rätt till arbets- och uppehållstillstånd i vårt land. Vi har tidigare föreslagit detta i rapporten Invandring för tillväxt och nya jobb år
5 2002. Huvudförslaget i den rapporten är att arbetstillstånd skall beviljas den som fått ett erbjudande om anställning i vårt land. Vår uppfattning på denna punkt baseras på vår demografiska utveckling och företagens framtida rekryteringsbehov. Bosättning som underlättar integration Ur etableringssynpunkt är det angeläget att en nyanländ så snart som möjligt får kontakter i det svenska samhället. Boende tillsammans med arbete utgör här viktiga delar. Det underlättar etableringen om en asylsökande så tidigt som möjligt kan ta ansvar för viktiga delar av sitt liv i det nya landet. Därför delar vi utredningens uppfattning att den asylsökande även fortsättningsvis fritt skall få välja mellan eget boende eller att utnyttja det av samhället ordnade boendet på anläggning. Ett helt eget boende utgör i de flesta fall den bästa formen. Det underlättar den enskildes naturliga samhällskontakter och ger tidigt en möjlighet att mera fritt styra över sin situation. Ett spritt anläggningsboende kan i många fall ge samma fördelar till skillnad från boende på större mottagningsanläggningar, där risken för isolering från övriga samhället och en ökad individuell passivisering är uppenbar. Utredningen föreslår att den nuvarande bostadsersättningen inte skall utgå vid enskilt boende i syfte att förhindra negativa effekter i form av trångboddhet och fusk med ersättningen. Som utredningen själv påpekar är effekterna av en sådan förändring inte lätta att förutse. Den grundläggande tanken att ge asylsökande ett ökat ansvar och stimulera en tidig integration i samhället anser vi dock kan komma att motverkas om ersättningen till enskilt boende helt slopas. Om förslaget medför en återgång till anläggningsbeoende som den dominerande boendeformen har det sannolikt motverkat utredningens huvudsyfte om en bättre integration av nyanlända i det svenska samhället. Ersättning till den enskilde Utredningens förslag om en dagersättning under asyltiden och den del av planeringsperioden som behövs innan en bosättning kommit till stånd tycks naturlig och rimlig. Från det bosättning skett föreslår utredningen att den enskilde skall ansöka om etableringsersättning som kan utgå under högst 12 månader. Denna övergång från tilldelad dagersättning till en egen ansökan om etableringsersättning markerar tydligt en ny fas efter ankomsten till det nya landet. Etableringsersättningens tidsbegränsning kan ytterligare stimulera såväl individ som involverade myndigheter till att finna lösning på egenförsörjningen inom den uppsatta tidsramen. Förslaget om en likartad etableringsersättning i hela landet är bra då den ger likartade förutsättningar och tryggar rättssäkerheten. En översyn av nuvarande ansvar och utbetalningssystem kan eventuellt också behöva göras i rationaliseringssyfte och med ambitionen att den enskilde ges ett eget större ansvar. Ekonomiska incitament och utbetalningar kopplade till handlingsplanen Det är också nödvändigt att ekonomiska incitament finns för den enskilde att aktivt medverka till upprättandet och genomförandet av sin individuella handlingsplan under planerings- och etableringsperioderna. Ersättningssystemet måste vara så konstruerat, att arbetsinkomster alltid medför en tydlig ekonomisk fördel och ger en
6 bättre levnadsstandard än vad som är möjligt genom att bara leva på etableringsersättning. Utredningens förslag om att centralisera utbetalningarna via CSN bör dock utredas ytterligare. Erfarenheter från t ex studenter av att kunna kommunicera med CSN för en korrekt handläggning av nuvarande utbetalningar talar inte för att CSN är lämplig utbetalningsmyndighet för en etableringsersättning till dem som just fått uppehållstillstånd i Sverige. Det kan i så fall komma att krävas hjälp på bosättningsorten till den som inte är så bevandrad i svenska språket eller svenska administrativa system. Mot en centraliserad utbetalning talar också behovet av en helhetssyn, där de som lokalt är inkopplade på handlingsplanens genomförande sannolikt också är de som är bäst lämpade att följa upp och vidta ev åtgärder som kan krävas för att den beslutade etableringsersättningen skall komma i rätta händer och fungera som avsett. I de fall handlingsplanen misslyckas och en egen försörjning inte kan ordnas under etableringsåret blir det också en kommunal fråga att besluta om och ansvara för försörjningsstöd. Planeringsperiod och handlingsplan Enligt utredningens förslag ligger ansvaret på Migrationsverket för att inleda planeringsperioden genom ett s k bosättningssamtal. Så snart bosättningsorten blivit klar övergår ansvaret för den fortsatta planeringen och framtagning av handlingsplan på den kommun där bosättning skall ske. Den nyanlände måste också ha ett tydligt uttalat ansvar för och inflytande över sin egen handlingsplan. Denna ansvarsfördelning och stafettväxling verkar naturlig och rimlig om alla inblandade myndigheter är väl förtrogna med hur den skall gå till och tar det fulla ansvaret för sin del i processen. Alla insatser och ansträngningar som gjorts under den integrationsförberedande asyltiden måste lätt kunna föras vidare och beaktas då handlingsplanen utformas för att sedan kunna byggas vidare på och dras nytta av under etableringsåret. Så snart uppehållstillstånd beviljats och planeringsperioden tagit sin början förbättras individens förutsättningar att få ett arbete eftersom osäkerhetsmomentet om uppehållstillstånd då undanröjts. Just i detta skede är det ytterst angeläget att alla insatser har en tydlig inriktning på arbete, egen försörjning och permanent bosättning. Om det inte skett tidigare, måste den enskildes kunskaper och erfarenheter då tydligt kunna presenteras för tänkbara arbetsgivare inom privat och offentlig verksamhet. Därför är det av stor vikt att arbetet under planeringsperioden med att upprätta handlingsplan har en nära och konkret koppling till olika aktörer på den lokala/regionala arbetsmarknaden där bosättning skall ske. En gemensamt upprättad handlingsplan som den enskilde har det slutliga ansvaret för att genomföra är säkerligen ett värdefullt instrument för etablering i samhället. Enligt Svenskt Näringslivs uppfattning är det viktigt att handlingsplanen inte bara blir ett dokument som formaliseras i ett avtal mellan till intet förpliktigade parter, utan istället utgör ett levande verktyg som kan anpassas till de möjligheter som står till buds och bli den länk till svensk arbetsmarknad, som en nyanländ person med utländsk bakgrund kan behöva.
7 Etableringsperiod med möjlighet till etableringsersättning För dem som trots egna initiativ, integrationsförberedande åtgärder under asyltiden och insatser under planeringsperioden ännu inte funnit en väg till egen försörjning, erbjuds enligt utredningens förslag en möjlighet till etableringsersättning under högst 12 mån. Under denna period skall den upprättade handlingsplanen genomföras. Då kan ytterligare språkutbildning ske, den egna kunskapen prövas och ytterligare dokumenteras. Olika insatser som ökar förutsättningarna till egen försörjning kan här ske parallellt. Samtidigt intensifieras ansträngningarna med att komma i kontakt med och etablera sig på arbetsmarknaden. Svenskt Näringsliv vill framhålla hur viktigt det är att denna etableringsperiod kännetecknas av stor aktivitet, samordnade ansträngningar och ett eget engagemang för att under perioden uppnå en etablering och hinna skapa den delaktighet som kännetecknar en bra integration. Det får inte bli så att genomförandet av förslaget om en 12 månaders etableringsersättning, bara innebär att den enskildes finansiering under perioden har lösts, utan att ett trendbrott vad gäller sysselsättningen bland personer med utländsk bakgrund samtidigt kommit till stånd. Undvik nya arbetsmarknadspolitiska program Utredningen föreslår att Arbetsmarknadsstyrelsen får i uppdrag att ta fram ett nytt arbetsmarknadspolitiskt program för nyanlända, som inte är konjunkturberoende och som kan kombineras med etableringsersättning som försörjningskälla. Samtidigt visar erfarenheter tydligt på hur ineffektiva många tidigare arbetsmarknadsprogram varit för att öka sysselsättningen bland personer med utländsk bakgrund. Vi vill därför understryka att det inte är ett nytt arbetsmarknadspolitisk program i sig som garanterar framgång. Avgörande är i stället de aktiviteter som den enskilde vidtar med stöd av upprättad handlingsplan och de resurser som normalt finns runt den som söker sig in på arbetsmarknaden. För denna grupp finns dessutom under en tid ekonomisk stöd genom den av utredningen föreslagna etableringsersättningen. Generella system är att föredra framför säråtgärder Svenskt Näringsliv vill så långt som möjlig begränsa antalet säråtgärder som riktas till den nyinvandrade befolkningen eller andra grupper i samhället. Vi ser hellre att de generella systemen utvecklas för att även passa till en mångetnisk befolkning och att de regelsystem som i dag finns förändras så att arbetsmarknaden får en för alla invånare bättre och mer flexibel funktion. Många av de svårigheter som möter en nyanländ person, möter också dem som av andra skäl hamnat utanför arbetsmarknaden eller ännu inte hunnit göra sitt inträde där. Svenskt Näringsliv har tidigare lämnat synpunkter på integration Flera förslag till förändringar som skulle underlätta en etablering på svensk arbetsmarknad har nyligen framförts till regeringen, dels i de pågående tillväxtsamtalen kring integration, dels i den arbetsgrupp som regeringen tillsatt tillsammans med Svenskt Näringsliv och vars delrapport Sänkta trösklar - Öppna dörrar nyligen presenterades.
8 Bland de förslag som i dessa sammanhang framförts vill vi här helt kort nämna enklare former av arbetsplatsförlagd yrkesbedömning möjlighet att visa sin kunskap genom att erbjuda prova på jobb, utan anställningsförhållande utveckling av branschanknutna integrationsavtal effektivare matchning av befintlig kompetens hos arbetslösa mot arbetskraftsbehov Vi förutsätter att de synpunkter som lämnats i ovannämnda sammanhang kommer att vägas in då regeringen senare utformar nya regler för flyktingmottagande och introduktion av nyanlända. Med vänlig hälsning SVENSKT NÄRINGSLIV Jan Peter Duker