Kulturhistoriska värdebeskrivningar över kyrkomiljöerna i Västerbottens län Sorsele kyrka, Västerbottens län Kyrkomiljön Kyrkans tidiga historia i Sorsele sammanfaller med kolonisationen av området, som inleddes med lappmarksplakatet 1673. Året efter kom den första komministern, Henrik Lyckselius, till Gillesnuole, som i huvudsak blev en samisk kyrkplats. Omkring 1677 flyttade Lyckselius permanent till Sorseleholmen och hans nybygge på prästbordet blev förmodligen början till dagens tätort Sorsele. Han byggde även en predikostuga, som ersattes av ett litet enkelt fyrkantigt kapell 1693 och av en något större men fortfarande mycket enkel kyrka 1744. Sorsele förblev kapellförsamling under Lycksele fram till 1821. Den gamla kyrkan var i dåligt skick och befolkningen växte snabbt, så behovet av en ny kyrka var stort, men p.g.a. missväxtår och knappa resurser dröjde det fram till 1860 innan församlingen kunde inviga den kyrka som fortfarande står kvar. Kyrkan och omgivande kyrkogård har ett vackert läge i västra utkanten av Sorsele, på karaktäristiskt sätt intill Vindelälvens södra strand. På södra sidan om kyrkan passerar Strandvägen. Kyrkogården omges sedan tidigt 1900-tal av ett vitmålat trästaket, med spjälor som bildar vågformade sektioner. Kyrkans huvudéntre med parkeringsplats ligger i väster. Söder om Strandvägen finns en stor tomt och infart till f.d. kyrkoherdebostället som idag är pastorsexpedition. Kyrkogården Kyrkogården breder ut sig med gravområdet placerat öster om kyrkan. Terrängen är plan. Området har en parkliknande karaktär med stora gräsfält, fullvuxna björkar och några enstaka tallar. De flesta grusgravarna lades om till gräsmatta under 1960- och 1970-talen och idag finns bara två grusgravar kvar. De få gångarna på kyrkogården är grusgångar. En björkrad löper längs hela insidan av staketet och björkalléer finns även längs vissa gångvägar. På området finns mest gräsgravar med resta stenar, men några grusgravar med stenramar samt gjutjärnskors finns också bevarade. Särskilt intressanta är tiotalet lokalt tillverkade stenvårdar, bl.a. den efter Anders Fjellner, som var församlingens kyrkoherde 1842 1876. Det var under hans tid kyrkan uppfördes, men han är främst känd för att ha nedtecknat och översatt samiska sägner, myter och jojker och därmed gjort dem kända och bevarade för eftervärlden. Den tänketall som han ofta satt i när han skrev sina predikotexter finns fortfarande kvar i branten mellan kyrkogården och Vindelälven. Kyrkogården utvidgades 1939 och gränsen mellan den gamla och nya delen kan fortfarande utläsas genom gravradernas orientering och tallarna i anslutning till gravkapellet. Det uppfördes 1944, och är ritat av skogsmästaren och kyrkvärden John Ågren. Gravkapellet har liksom kyrkan en klassicisitisk utformning och passar därför bra in i miljön. Byggnadens gavelröste är utformat som ett tympanonfält med strålsol. Alldeles norr om kyrkan uppfördes en ekonomibyggnad 1977. Med sin profana utformning och inte minst den inklämda placeringen väldigt nära kyrkan (på samma plats som en äldre och mindre ekonomibyggnad) förtar den en del av kyrkplatsens autenticitet. En skogskyrkogård anlades på norra sidan om Vindelälven 1951, också den enligt förslag av John Ågren. 1
Kyrkan Kyrkan är uppförd i nyklassicistisk stil 1859 1860, efter ritningar från 1857 av arkitekten Ludvig Hedin vid Överintendentsämbetet. Kyrkan byggdes av församlingsborna under ledning av byggmästaren Johan Petter Lundberg från Teg i Umeå. Arkitekturen är traditionell, med torn i väster, rektangulärt långhus, samt femsidig smalare och lägre absid som inrymmer sakristia i öster. Vapenhuset med huvudingång inryms i tornets bottenvåning, men kyrkan har även ingångar mitt på södra långsidan samt till sakristian i öster. Kyrkan har en stomme av resvirke och är klädd med fältindelad locklistpanel målad i vit linoljefärg. Nederpartiet under bröstlisten har slät liggande panel med påspikade bräder. Långhuset har en rytmisk indelning med pilastrar mellan de höga rundbågiga fönstren. Samtliga takfall täcks av spetsigt brädspån. Tornet är gestaltat i två avsatser, med indragen överdel krönt av hög spira, glob och kors. Den nedre delen är mot väster formad som en tempelgavel, där knutbräderna formats till breda pilastrar, porten omges av en hög rundbåge och frontonen inrymmer en tavla med historiska uppgifter. Kyrkporten är en smal och hög dubbeldörr, målad i rödbrunt, med svarvade halva balusterdockor och stocklås. Genom det relativt djupa vapenhuset når man den treskeppiga rektangulära kyrksalen. Den avslutas i öster med en rak korvägg. Bakom den döljer sig sakristian som nås genom två dörrar som flankerar altaruppsatsen. Kyrkorummet har en ljus och sval färgsättning, med väggar klädda med slätspontad vit träpanel, ljust marmorerade pelare samt ett ljust slipat trägolv. De smala sidoskeppens horisontella tak är ljust blågrå. Mittskeppets branta tredingstak tak har, liksom inredningen, en starkare men likaså sval färgsättning som går mot grågrönt respektive blågrått. Mittskeppets valvlist i mörkrött utgör en stark accent. Den slutna bänkinredningen är disponerad i fyra kvarter, med bred mittgång, smalare sidogångar och en tvärgång från södra ingången. Altaruppsatsen med fyra pilastrar som bär ett rakt bjälklag är livligt marmorerad i ljust grönt och ramar in den rundbågiga altartavlan från 1867. Den är en kopia av Fredrik Westins altartavla för Kungsholms kyrka i Stockholm. Men den närmaste förebilden torde vara Malå kyrka, som hade införskaffat en kopia av samma tavla två år tidigare. Den nätta altarringen är genombruten med balusterdockor och har en mer än halvcirkelformad rundning som ger den sken att fortsätta till en hel cirkel bakom korväggen. Detta ger särskild tydlighet till den teologiska tanken att korväggen utgör gränsen mellan tiden och evigheten och att altarringen egentligen är en cirkel som sluter sig på andra sidan korväggen, där den himmelska härskaran deltar i nattvarden. De främre bänkskärmarna följer altarringens runda form. Predikstolen är placerad nordväst om koret och utgörs av en trekvartsrund korg med marmorerade speglar samt kupolformat ljudtak med baldakin. På ömse sidor om dörrarna till sakristian sitter två stora och rikt utsmyckade nummertavlor. Den norra är ursprungligen en altartavelram från 1800-talet som skänktes från moderförsamlingen Lycksele till Sorsele kyrka. Den södra är en senare kopia. Kyrkans belysning utgörs bl.a. av tre malmkronor från 1800- talet över mittgången. På varje sida av pelarna sitter också snidade ljusarmar. De minskar den nyklassicistiska formrena prägeln, men är karaktäristiska för just Sorsele kyrka. De har funnits ända sedan 1908, men restaurerades och kompletterades 1930. Orgelläktaren i väster har en rak utskjutande front i mitten och inåtsvängda sidor mot fönstren. Den olivgröna barriären är försedd med liggande marmorerade speglar. Orgelfasaden ritades av länsarkitekt Edvard Lundquist 1922. Orgelverket är däremot bytt mot en Grönlundsorgel, som av framstående organister sägs vara en av inlandets bästa. Kyrkan har också bra akustik och används alltid när större konserter ordnas i Sorsele. 2
Kyrkans yttre har bara genomgått små förändringar genom åren, bl.a. nya yttertrappor 1930 och tornur på tornspiran 1987 samt ny färgsättning av kyrkporten och fönsteromfattningarna 1990. Desto större förändringar har genomförts invändigt. Vid restaureringen 1929 30 togs läktartrapporna i kyrkorummet bort och läktaren sänktes för att inte skymma fönstren. Samtidigt tillkom den nuvarande slutna bänkinredningen, som ersatte en äldre öppen bänkinredning. Vid restaureringen 1954 ändrades uppvärmningen från vedkaminer till direktverkande el. Kyrkan fick en ny (nuvarande) färgsättning efter förslag av konstnären Torsten Nordberg. Han utförde även glasmålningen med motivet Jesus välsignar barnen. Den monterades mitt på kyrkans norra långvägg, där en dopplats anordnades på den plats som tidigare inrymt en vedkamin. Kyrkan tilläggsisolerades, fick nya fönsterbågar och belysningen ökades genom montering av lampor i ljuskronorna och nya lampetter. Vid restaureringen 1989 1990 flyttades dopfunten och det tillhörande målade fönstret till korets södra vägg. Koret utvidgades genom att en bänkrad på vardera sidan togs bort. Även längst bak togs en bänkrad bort på vardera sidan och på norra sidan tillkom en läktartrappa, handikapptoalett och kapphylla. På södra sidan skapades en kyrkkammare genom avskärmning med väggar. Vissa delar av interiören målades om och fick starkare färgkontraster. Radiatorerna byttes till vattenburna, men det är först sedan 2003 som kyrkan värms med fjärrvärme. Kulturhistorisk karaktäristik och bedömning Genom sin storlek och placering vid älven utgör Sorsele kyrka ett storslaget blickfång i samhället. Kyrkobygget ter sig än mer imponerande när man tänker på att den uppfördes av sockenborna själva, ca 200 hushåll som levde av knappa förhållanden i väglöst land i en trakt med vinter minst halva året. Vid den tiden fanns, enligt vad som är känt, inte heller någon ramsåg i Sorseletrakten, så allt material, såsom sparrar, åsar, bräder och spån, torde således ha framställts för hand, med yxa och kransåg, och burits fram från olika byar i socknen. Ändå genomfördes kyrkbygget på rekordtid, bara sju månader under 1859. Året efter inreddes och målades kyrkan. I förhållande till resurserna är resultatet häpnadsväckande, och vittnar om det stora engagemang och den hantverksskicklighet som fanns i bygden. Sorsele kyrka är utvändigt ett välbevarat exempel på den nyklassicistiska stilen med strävan mot symmetri och antikens formspråk. Gavelmotiv, profilerade listverk och tandsnittsfriser förekommer. Den är typisk för sin tid både i disposition och utformning, och har flera paralleller bland länets övriga nyklassicistiska kyrkor. Den tydligaste likheten är med den något mindre Holmsunds kyrka från 1863, som uppfördes under samma byggmästare och troligen efter samma ritningar, efter mindre revideringar av J.A. Linder. Interiören i Sorsele kyrka har däremot genomgått relativt stora förändringar sedan byggnadstiden, där de nya bänkarna, den ändrade färgsättningen och ombyggnaderna runt och under läktaren varit de mest påtagliga ingreppen. Trots förändringarna är delar av den fasta originalinredningen bevarad, men p.g.a. senare ommålningar och tillägg är den nyklassicistiska prägeln inte lika tydlig längre invändigt som utvändigt. Kyrkan har ett stort bruksvärde för Sorsele samhälle som samlingslokal och konsertlokal. 3
Att särskilt tänka på vid användning och förvaltning av kyrkomiljön och byggnaderna Sorsele kyrka är utvändigt en mycket välbevarad kyrka i nyklassicistisk stil. Med undantag för hk-rampen och den närbelägna personalbyggnaden är exteriören i stort oförändrad sedan byggnadstiden 1859. Mycket av originalinredningen finns kvar, såsom altaruppsats, altarring, altarbord, predikstol, läktaren och norra nummertavlan i koret. Inredningen håller hög hantverksmässig klass och utgör ett gott exempel på den västerbottniska hantverkstraditionen. Kyrkogårdens läge vid vatten och anor tillbaka till 1600-talet, spjälstaketet från tidigt 1900-tal samt det unika kvarvarande beståndet av handhuggna stenvårdar ger platsen karaktär. Att Anders Fjellners gravvård och tänketall är bevarade har ett särskilt immateriellt och personhistoriskt värde för kyrkomiljön. Gravkapellet med anpassad klassicerande arkitektur är ett orört tidsdokument från 1940-talet. Litteratur- och källförteckning Flodin, Barbro. Kyrkobyggnader 1760 1860. Del 3. Övre Norrland. Stockholm 1993. Martling, Carl Henrik. Talande tystnad. Om kyrkans symbolspråk. Skellefteå 2004. Sixtensson, Rolf & Lidström, Bengt. Hur byggdes 1800-talets träkyrka? Två storbyggen i Västerbotten. I: Bebyggelsehistorisk tidskrift. Övre Norrlands kyrkor. Nr 22, 1991. Uppsala 1992. Vård- och underhållsplanen för Sorsele kyrka. Västerbottens museum 2004. Ågren, Kurt. Sorseles kyrkor. Historik över kyrkorna i Sorsele 1674 1992. Sorsele 1993. Inventeringsdatum: 2010-10-05 Ansvar karaktäristik och bedömning: Annika Lindberg, Historiska Hus AB och Andreas Grahn, Länsstyrelsen Västerbotten. Texten fastställd i feb 2012. Rapport: Andreas Grahn 4
Sorsele kyrka, Västerbottens län Ovan vänster: Här på Sorseleholmen, i västra utkanten av samhället, slog sig den första komministern ner 1677. Hans nybygge och predikostuga blev starten till Sorsele samhälle och kyrka. Kyrkan ligger på älvbrinken, ett karaktäristiskt drag för de norrländska kyrkorna. Kyrkogården breder ut sig mot öster. På södra sidan om Strandvägen ligger församlingshemmet intill Kyrktjärn. Ortofoto från Länsstyrelsens webbgis. Ovan höger: Det vågformiga staketet från tidigt 1900-tal ramar in och ger karaktär åt kyrkplatsen, medan den sentida ekonomibyggnaden genom sin placering och utformning utgör ett aningen störande inslag i den annars så fina utemiljön. Kyrkans huvudentré mot väster är utformad som en tempelgavel. Kyrkan har en traditionell utformning med torn i väster, långhus samt utskjutande absid inrymmande sakristia i öster. Formspråket är nyklassicistiskt, fast format i trä med yxa och såg av sorseleborna som uppförde kyrkan efter arkitekten Ludvig Hedins ritningar 1859 60. Väggarna är klädda med träpanel och taken av brädspån. Utvändigt är kyrkan mycket välbevarad sedan byggnadstiden och ett fint dokument både över nyklassicismens kyrkor och över den hantverksskicklighet och prestation uppförandet innebar. Foto: Andreas Grahn/Länsstyrelsen Västerbotten, 2010 (där inte annat anges).
Sorsele kyrka, Västerbottens län Mycket av originalinredningen finns kvar, men har förändrats bl.a. genom ommålning. De mest påtagliga förändringarna av kyrkans interiör utgör den ändrade färgsättningen, samt bänkarna, som 1930 ersatte de ursprungliga öppna bänkarna. Senare kompletteringar med belysning (ljusarmarna av trä 1908 30, lampetter 1954, cylinderformade lampor i sidoskeppen 1992) och högtalare har i någon mån ytterligare minskat den avskalade nyklassicistiska prägeln. Denna bild (som har för mycket gulstick i sig övre bilden har mer korrekt färgåtergivning), visar främre bänkskärmarnas runda form, predikstolen och bänkhavet. Läktaren är från byggnadstiden, men sänktes 1930. Orgelfasaden är från 1922, orgelverket nyare. Predikstolen hade ursprungligen symboliska motiv, vilket var typiskt för nyklassicismens predikstolar. Dessa togs bort och målades över 1954. Foto: Andreas Grahn/Länsstyrelsen Västerbotten, 2010 (där inte annat anges).
Sorsele kyrka, Västerbottens län Altaruppsatsen, altaret och altarringen är från kyrkans byggnadstid 1860, men har målats om vid senare tillfällen. Altartavlan målades 1867. Glasmålningen med motivet Jesus välsignar barnen utfördes av Torsten Nordberg 1954. Typiskt för Nordberg är införandet av lokala inslag (här samiska koltar och fjällflora) i de bibliska motiven. Fönstret hör ihop med dopplatsen och flyttades från sin plats mitt på norra väggen till söder om koret när dopfunten flyttades 1990. Ovan, vänster: Nummertavlan på korets norra sida är från 1800-talet och var ursprungligen en altartavelram från Lycksele. Genom den öppna dörren ser vi in i sakristian. Bibelorden över dörrarna målades över 1954, men rekonstruerades sedan i något annan form 1990. Ovan, höger: Vapenhuset i tornets bottenvåning. Foto: Andreas Grahn/Länsstyrelsen Västerbotten, 2010 (där inte annat anges).
Sorsele kyrka, Västerbottens län Kyrkomiljön från nordost med fr.v. gravkapellet, kyrkan och ekonomibyggnaden. Gravårdarna utgörs mestadels av stående stenar i gräsmatta. Ovan, vänster: Kyrkoherden Anders Fjellners tänketall, där han enligt traditionen satt och författade sina predikningar, med utsikt över Vindelälven. Ovan, höger: De lokalt handhuggna stenvårdarna, inte minst denna som tillhör Anders Fjellners grav, har ett mycket högt värde för kyrkomiljön. I bakgrunden syns gravkapellet, som med sin till kyrkan anpassade klassicerande arkitektur är helt oförändrat sedan det byggdes 1944. Vänster: Kyrkogården sträcker ut sig mot öster. Kyrkogården har en parkliknande karaktär med stora gräsytor och björkar. Foto: Andreas Grahn/Länsstyrelsen Västerbotten, 2010 (där inte annat anges).