Åmsele kyrka, Vindelns kommun, Västerbottens län

Transkript

1 Kulturhistoriska värdebeskrivningar över kyrkomiljöerna i Västerbottens län Åmsele kyrka, Vindelns kommun, Västerbottens län Kyrkomiljön Åmsele by grundades år 1737 av nybyggaren Anders Danielsson och ligger 50 km nordväst om Vindelns samhälle. Huvudnäring i trakten har varit skogsbruk och länge var Åmsele också centrum för flottningen längs Vindelälven, som är en av landets fyra nationalälvar. Byn ingår i riksintresset AC 24 c, del av Vindelälven, som har utpekats som värdefull eftersom det finns välbevarad bebyggelse i öppet odlingslandskap och skogsmark med tidiga minnen från skogsbruk, rennäring och äldre fångskultur. I Åmsele finns ett nedlagt flygfält och även en av länets bäst bevarade kvarnar (byggd 1892). Som mest, under 1960-talet, bestod byn av drygt 400 invånare. Idag har siffran halverats. Ansträngningarna att få bygga ett eget kapell i Åmsele inleddes redan under tidigt tal. Åmseleborna ville slippa färdas den långa vägen till kyrkan i Lycksele eller ännu längre till Degerfors (Vindelns) kyrka. Först 1872 började kapellet timras och två år senare stod det klart för invigning. Kyrkan och tillhörande begravningsplats ligger i västra delen av byn, mellan väg 363 och Vindelälven. Kyrkan är placerad nära älven och följer dess nord-sydliga riktning, så att långsidan exponeras mot byavägen. Kyrkan omges av grusade markytor och kyrkogården ligger huvudsakligen framför (öster om) kyrkan. Begravningskapellet är placerat i en stark sluttning strax norr om kyrkan. Öster om begravningskapellet finns en nyare personalbyggnad. I den södra delen finns församlingens ekonomigård och en mindre förrådsbyggnad. Strax österut, utanför kyrkogården men intill infartsvägen, uppfördes en vinkelbyggd och villaliknande församlingsgård Kyrkogården Den flacka begravningsplatsen invigdes 1870 och en andra gång 1875 efter att kyrkan stod klar genomfördes en utvidgning mot söder. Kyrkogården inramas mot huvudentrén i öster av en naturstensmur från sekelskiftet 1900 och mot övriga väderstreck av ett vitt trästaket med raka spjälor, vilket nytillverkades runt sekelskiftet Vägen fram mot kyrkan kantas av en björkallé, men kyrkogårdens trädbestånd har förnyats under senare år och träden är därför ännu relativt småvuxna. Gravarna har tidigare uteslutande varit grusgravar. I norra delen har en stor del av dessa såtts igen med gräs. De kvarvarande grusgravarna är hjärtformade och omges av klippta måbärshäckar. Utformningen är unik i länet. Gravkapellet är uppfört 1937 efter ritningar av arkitekt Knut Nordenskjöld. Det är byggt i trä på betonggrund i en stark norrsluttning. Källarplanet användes tidigare som 1

2 bisättningsrum, men är numera förråd. Fasaderna uppvisar en enkel 1920-talsklassicistisk arkitektur. Byggnadens säteritak är valmat med två knappt åtskilda fall avslutade med svagt konkava utsvängningar. Det är plåtklätt med svartmålad skivtäckning med raka falsar. Fasadpanelen är målad i ljusblågrått och av locklisttyp med halvrunda, blyspröjsade och högt sittande fönster. Interiören är stramt enkel med funktionalistisk prägel, fernissat brädgolv och målade träfiberskivor på väggarna. Förrådsbyggnaden i den södra delen av begravningsplatsen var tidigare likbod och stod ungefär på den plats där gravkapellet senare byggdes. Ekonomibyggnaden intill begravningskapellet är byggd 1978 utan ambitioner till arkitektonisk anpassning, men har på senare år målats i ljus kulör som kyrkan. Under tidigt 2000-tal, efter att de riksbekanta Åmselemorden ägt rum i anslutning till kyrkogården (1988), iordningsställde församlingen en kontemplativ plats kallad Försoningens plats med sittbänkar söder om kyrkans gavel. Belysningen, bestående av rationella gatlyktor, utökades också. Kyrkan Kyrkan började byggas 1872 och invigdes Den bestod då enbart av ett timrat långhus med lägre utskjutande kor mot söder och var försedd med ett relativt brant spånklätt tak. Ritningarna upprättades av flottningsinspektören Karl Bergström i Brännland utanför Umeå. Tornet, som är placerat mot norr, byggdes 1875 efter ritningar av byggmästare J. P. Lundberg från Teg utanför Umeå. Det är byggt i stolpverkskonstruktion med en avsats och smalare överdel. Upptill avslutas det av ett tälttak med kors på krönet. Den nedre delen är försedd med några mindre fönster. Kyrkan hade till en början en stående bred locklistpanel, som senare kläddes över med en liggande smalare fasspontpanel. Fram till början av 1900-talet var kyrkan helt ouppvärmd. Den försågs då med varmtak och två stora vedkaminer sattes in mot koret. Ombyggnadsritningen visar att långväggarna höjdes och att taket gjordes flackare. År 1926 omgestaltades kyrkan av dåvarande länsarkitekt Edvard Lundqvist och byggmästare J.A. Grundström, Vindeln. Kyrkan fick då det utseende den har idag. Stilhistoriskt är kyrkan klassicistiskt enkel med sina vita fasader, svarta tak och sparsamma utsmyckning. Tornet framstår som oproportionerligt stort i förhållande till långhuset. Vid renoveringen 1926 breddades kyrkan i den södra delen så att långhuset blev helt rektangulärt och taket gjordes återigen om; nocken höjdes, taket blev brantare och fick valmad avslutning mot södra gaveln. Taket är sedan dess klätt med svartmålad galvaniserad plåt i skivtäckning med raka falsar. Det tillkommande utrymmet väster om koret blev farstu med nedgång till den nya källaren och utrymmet på östra sidan blev sakristia med separat ingång. Under koret byggdes en källare i betong och utrymmen för värmekammare, ved, eldningsrum och vinkällare tillkom. Skorstenen och det varmluftssystem för kyrkans uppvärmning som fortfarande är fullt synligt, men som har tagits ur bruk, är från denna tid. Kyrkan kläddes återigen med ny panel den nuvarande stående panelen på lock utanpå de två äldre panelerna. Den gamla fönsterformen med trapetsformad avslutning upptill behölls. Fönsterglasen är till största delen fortfarande de från Sandö glasbruk som sattes in Kyrkans fasadpanel, fönster, dörrar och foder har under alla tider varit vitmålad med mindre avvikelser i nyansen. Sockeln, som enligt uppgift göts i betong 1926, samt källarfönstren är gråmålade. Efter 1926 har inga större förändringar skett utvändigt. Tornuret efter ritningar av Torkel Sjöström sattes upp Vid en restaurering 1993 målades kyrkans fasader, fönster och tak om, den tresidiga trätrappan upp till huvudentrén byggdes och takavvattningen byttes. 2

3 I samband med 2012 års omläggning av takfallens yttersta delar togs takavvattningen från 1993 bort på långhuset och därefter sattes takrasskydd upp mot kyrkogården för att skydda gravvårdarna från snöras. Mot trappan ansluter en lös HK-ramp av aluminium. På ömse sidor om entrédörren finns äldre järnlyktor och till vänster en mindre meddelandetavla. Interiören präglas dels av byggnadstiden men främst av 1926 års omgestaltning. Stilmässigt återkommer de klassicerande dragen, men med inslag av funktionalism. Vapenhuset innehåller ett vindfång med trappa upp till läktaren. Innanför vindfånget finns en passage med en väggfast bänk och RWC (inrett 1993) på den västra sidan samt ett öppet utrymme för information och skrifter samt en städskrubb med WC på den östra. Kyrkorummet har öppna bänkrader med mittgång och smalare passager mot långväggarna. Golvet består av oljade furubräder. Bänkarna är marmorerade i brungrönt sedan 1965 då kyrkan målades om både in- och utvändigt. Tidigare var bänkarna dekorerade i en yvigare frihandsmarmorering i gråblått som läktarens bänkar ändrades bänkarnas ryggstöd och det gamla varmluftssystemet togs ur bruk. Kyrkan försågs med elradiatorer som både utseendemässigt och i kulör anpassades till boaseringen. Innerväggarna är försedda med ljust blågrå bröstpanel (lockpanel) och slät ljusgrå brädpanel ovanför. Taket är format som ett tredingstak och målat i vitt. Väggpanelen mot koret har dekorationsmålningar av Leander Engström från 1926; ett blommotiv i mitten flankerat av trumpetande änglar. Han utförde även altarmålningen samma år. Predikstolen, som är placerad vid östra långsidan, uppges vara från 1870-talet, men ändrades förmodligen vid 1926 års omgestaltning (eller ) eftersom vissa detaljer är tillverkade av kryssfanér. Predikstolen, pelarna och väggpilastrarna är marmorerade i ljusgult. Läktarbröstningens speglar är marmorerade i blågrått liksom kyrkans dörrspeglar. Orgelfasaden är utformad av arkitekt Knut Nordenskjöld 1936 och marmorerad i gulbrunt. Det pneumatiska orgelverket är från samma tid, men hälften av piporna togs bort i slutet av 1980-talet. Koret nås via ett par trappsteg och golvet består av oljade smala bräder av gran. Kortaket är tunnvälvt och liksom de pilasterindelade väggytorna klätt med träfiberskivor. Kortaket är målat i brutet vitt och väggfälten i ljusgrått. I bakre korväggen finns två runda fönster med färgat glas. Altarringen är sluten och består av svarvade balusterdockor marmorerade i gråblått. Knäfallet är buntat med rött tyg. Nytt bredare altare sattes in Nya innerfönster insattes i kyrkan på 1970-talet genomfördes en ut- och invändig renovering av kyrkan, då bl.a. fasaderna, vapenhusets innerväggar och boaseringen i kyrkorummet målades om. Vid detta tillfälle demonterades också de två bakre bänkraderna och en RWC inreddes i vapenhuset. Främsta bänkraden är demonterad vid tidigare tillfälle. Kulturhistorisk karaktäristik och bedömning Kyrkan präglas i dag helt av 1926 års omgestaltning. Exteriört är kyrkan i sin klassiska enkelhet i det närmaste oförändrad sedan den tiden. Endast tornuret har tillkommit på 1950-talet och nya broplan i norr år Interiören har målats om vid olika tillfällen och bänkar, läktarbarriär, orgelfasad, väggpaneler, altarring samt dörrspeglar är marmorerade med varierande utförande och kulörer, vilket bidrar till ett något splittrat helhetsintryck. Kyrkorummets och korets olika golvbräder bidrar också till detta. Frånvaron av läktarunderbyggnad, missprydande väggradiatorer och olika publika installationer är välgörande och huvudkaraktären från 1926 års ombyggnad är ändå väl 3

4 bibehållen. Altarmålningen och dekorationsmåleriet är unikt och har ett stort värde för upplevelsen av kyrkans karaktär. Konstnären Leander Engström studerade för Henri Matisse, och var en av de mest betydelsefulla Matisseeleverna. Han målade ofta norrländska motiv i expressionistisk stil och bildade tillsammans med övriga Matisseelever konstnärsgruppen De unga. Kyrkogårdens äldsta områden, på ömse sidor om mittgången, består av grus- och sandgravar inramade av låga måbärshäckar. Gravytornas hjärtformade krattning saknar motsvarighet i stiftet och inte omöjligt även i övriga landet. De ger området höga stämningsmässiga värden. På ett flertal av de hjärtformade gravarna finns fortfarande vårdar från årtiondena runt 1900 som är av stort lokalhistoriskt värde. Att särskilt tänka på vid användning och förvaltning av kyrkomiljön och byggnaderna Kyrkan präglas såväl utvändigt som invändigt av klassisk enkelhet från talet. Kyrkan är utvändigt i det närmaste oförändrad sedan Kyrkans konstnärliga utsmyckning i form av Leander Engströms altartavla och rumsmåleri har ett stort konstnärligt värde. De hjärtformade grusgravarna är ett kulturhistoriskt värdefullt och särpräglat inslag på begravningsplatsen. Begravningskapellet, ritat av en av landets mest anlitade kyrkoarkitekter, är både tidstypiskt och arkitektoniskt väl anpassat till kyrkan. Litteratur- och källförteckning - Bebyggelsehistorisk tidskrift. Övre Norrlands kyrkor. Nr 22, Uppsala Begravningsplatsinventeringen Inventeringsblanketter i Länsstyrelsens arkiv. - Flodin, Barbro. Kyrkobyggnader Del 3. Övre Norrland. Stockholm Sjöstedt, H. En kort historisk översikt över Åmsele kyrka under 100 år. Lycksele Vård- och underhållsplanen för Åmsele kyrka. Västerbottens museum Inventeringsdatum: , revidering Ansvar karaktäristik och bedömning: 2002: Bo Sundin, Länsstyrelsen Västerbotten och Annika Lindberg, Västerbottens museum. Revidering 2010: Annika Lindberg, Historiska Hus AB och Andreas Grahn, Länsstyrelsen Västerbotten. Texten fastställd i maj Rapport: Bo Sundin 2002, reviderad och kompletterad av Annika Lindberg

5 Åmsele kyrka, Vindelns kommun, Västerbottens län Kyrkplatsen i Åmsele ligger i västra delen av samhället, mellan Vindelälvsvägen och Vindelälven. Kyrkan, som stod klar 1874, är placerad i nord-sydlig riktning. Äldsta delen av kyrkogården, invigd 1870, ligger närmast öster om kyrkan. Kyrkogården utvidgades mot söder Satellitbild från Ovan vänster: Foto från omkring 1900 som visar att kyrkans fasader då var klädda med liggande fasspontpanel i en mörkare kulör än idag, att det utskjutande koret markerades med lägre taknock och att fönstersättningen på tornet såg ut på ett annat sätt än idag. Taktäckningen utgjordes av stickspån. Kyrkan fick sitt nuvarande utförande vid en omfattande restaurering Äldre foto från (okänd fotograf) Ovan, höger: Kyrkans enkla entré i tornet mot norr. Kyrkogården avgränsas i öster av en stenmur från ca 1900 och i väster av ett vitmålat trästaket. Norr om kyrkan ligger det ljusblåmålade begravningskapellet. Kyrkan är i det närmaste oförändrad sedan 1926 och präglas av klassicismens rena enkelhet. Foto: Andreas Grahn/Länsstyrelsen Västerbotten 2010 (där inte annat anges).

6 Åmsele kyrka, Vindelns kommun, Västerbottens län Kyrkogårdens äldsta områden på ömse sidor om mittgången, består av grus- och sandgravar inramade av måbärshäckar. Gravytornas hjärtformade krattning saknar motsvarighet i stiftet och möjligen landet, och ger området höga stämningsmässiga värden. På ett flertal av gravarna finns gravvårdar från årtiondena kring 1900 med lokalhistoriska värden. I bildens bakre vänstra del skymtar det nyare området från Begravningskapellet är ritat av Knut Nordenskjöld och uppfört 1937 i 1920-talsklassicistisk stil. Strax öster om kyrkogården ligger en vinkelbyggd och villaliknande församlingsgård från Foto: Andreas Grahn/Länsstyrelsen Västerbotten 2010 (där inte annat anges).

7 Åmsele kyrka, Vindelns kommun, Västerbottens län Även invändigt är det främst byggnadstiden och 1920-talets restaurering som präglar kyrkorummet. Tillkommande detaljer under de senaste decennierna, exempelvis möbler, tavlor och annan utsmyckning förtar dock en del av klassicismens avskalade och rena karaktär. Välgörande för den historiska upplevelsen är att golven ger en känsla av att endast vara såpskurade. Foto: Andreas Grahn/Länsstyrelsen Västerbotten 2010 (där inte annat anges).

8 Åmsele kyrka, Vindelns kommun, Västerbottens län Ovan, vänster: År 1937 tillkom en orgel från Grönlunds, med orgelfasad ritad av Knut Nordenskjöld, men nuvarande orgelverk är från Vänster, samt ovan höger: Altarmålningen och dekorationsmåleriet av Leander Engström har ett stort konstnärligt värde. Dekorationsmåleriet målades över 1965 men togs fram och restaurerades Bänkarnas ryggstöd byggdes om 1955 och bänkarna målades om i ny kulör I bakre delen av kyrkorummet har några bänkar tagits bort på varje sida om mittgången. Vänster: vapenhuset Höger: Sakristian Foto: Andreas Grahn/Länsstyrelsen Västerbotten 2010 (där inte annat anges).