Älgskadeinventering för Viltförvaltningsområdet Lumsheden

WC WC WC 789 WC Region Mitt Distrikt Södra Dalarna Distrikt Södra Gävleborg Älgskadeinventering för Viltförvaltningsområdet Lumsheden

Sammanfattning Medelbeståndet i denna inventering visar på en tallandel under 50 % i samtliga områden. De har även en betydande andel björk och visst inslag av gran vilket ger relativt goda valmöjligheter vid en röjning. Betestrycket i älgförvaltningsområdet Lumsheden ligger på 2,4 % färska skador och en andel gamla skador på 25,6 %. Inventeringsområdet delades i sin tur upp i två delområden, Lumsheden Dalarna och Lumsheden Gästrikland. Dessa områden visade på betesskador på 3,2 respektive 1,1 % färska älgskador. Vad gäller andelen gamla skador var förhållandet mellan delområdena det omvända, 19,2 % i Dalarna och 35,5 % i Gästrikland. Från tidigare inventeringar (Svärdsjö 2002 och Västra Gästrikland 2001) där de färska skadorna legat kring 5 % har således skadenivåerna minskat med drygt 1,5 procentenheter på 6 7 år. En enkel uppskattning av dagens skadenivå visar att medelbeståndet i Lumsheden vid 15 år ålder kommer ha kring 1600 av älg oskadade stammar. Detta ger relativt goda valmöjligheter vid en sista röjning inför förstagallringen. Det bör då tilläggas att om målet med beståndet är att producera kvalitativt talltimmer bör det finnas minst 1500 tallstammar per hektar inför förstagallringen. Medelbeståndet för Lumsheden har en medelålder på ca 9 år och en medelhöjd på nära 1,9 m, och är en bra bit på väg mot en älgsäker höjd. Dalsidan på området Lumsheden har dock de minsta marginalerna vad gäller färska betesskador. En förändring på en procentenhet kan statistiskt verka bagatellartat men en observering av skogstillståndet i fält vid högre skadenivåer visar på stor skillnad för skadeläget. Avverkningstakten har generellt ökat i regionen med en stor areal nyanlagda bestånd som följd. Därmed är det viktigt att skadeläget inte tillåts förvärras i en alltför stor utsträckning. 2

Innehållsförteckning 1. INLEDNING OCH BAKGRUND... 4 2. MATERIAL & METOD... 5 2.1 Allmänt... 5 2.2 Inventeringsområde... 5 2.3 Urval av inventeringsobjekt... 5 2.4 Urvalskriterier... 5 2.5 Registrerade variabler... 5 2.5.1 Skada av älg... 7 2.5.2 Provytor... 7 3. RESULTAT... 8 4. SLUTSATSER... 13 Bilaga 1. Skadekarta för inventerade provrutor 14 3

1. Inledning och Bakgrund Under 200-talet och senare delen av 90-talet har trädslagsfördelningen i föryngringarna ändrats i regionen södra Norrland och Dalarna. Från att ha dominerats av tall har granandelen successivt ökat. Detta i kombination med minskade föryngringsarealer har förändrat utbudet av vinterfoder för älgen och skapat ett större skadetryck på tallungskogarna. Förekomsten av älg och fördelningen av tallungskog inom inventeringsområdet Lumsheden varierar stort vilket gör att älgförvaltningen inte kan bedrivas på ett schablonartat sätt. Därför är det viktigt att det löpande görs både flyg och skadeinventeringar och att dessa koordineras med varandra. Denna inventering är ett bra exempel på ett sådant samarbete där man matchat skadeinventering och flyginventeringen som utfördes vintern 2007. Den nuvarande miljö- och skogspolitiken, med dess uttalade sektors- och myndighetsansvar för såväl produktion som miljö, innebär ett ökat ansvar för markägaren, jakträttsinnehavaren och skogsstyrelsen, att verka för att älgstammens storlek anpassas till födotillgången så att skador som älg åstadkommer inte hotar virkesproduktionen eller den biologiska mångfalden. Samtidigt innebär älgstammen en viktig förnyelsebar resurs, som skall utnyttjas och förvaltas långsiktigt i balans med de övergripande skogspolitiska målen. En grundförutsättning för ett lyckat resultat är att älgförvaltning bedrivs lokalt mellan jägare och markägare. För att effektivisera samrådsgrupperna så att konstruktiva och långsiktiga beslut kan tas måste information av god kvalitet skapas. Denna information bör primärt baseras på inventeringsresultat över såväl skador som älgpopulationerna, vilket skall relateras mot ett av markägare och jägare fastlagt måltal för acceptabelt betestryck på ungskog. Först när klara måltal för älgskador finns och en regelbunden skadeinventering genomförs, som resulterar i data som kan accepteras som sanna av berörda parter, erhålls ett stabilt beslutsunderlag för älgförvaltningen. I älgförvaltningsområdet Lumsheden finns en hög andel marker med markvegetationstyperna lingon och blåbär. Dessa marker är lämpliga för tallproduktion och många av markerna är föryngrade med naturlig föryngring med fröträd av tall. Detta ger ofta ett högt stamantal av både tall och lövträd. Tillgången på vinterfoder för älg borde därmed vara god i området. Historiskt har delar av Lumsheden (ffa östra delarna) varit problemområden men årets inventering visar på att skadebilden har förändrats till andra delar av området. Därför är det viktigt att data fortlöpande uppdateras för att kunna föra en dialog främst med jägarna, men även med beslutsfattare kring viltvården. 4

2. Material & Metod 2.1 Allmänt Inventeringen genomfördes enligt rutinerna för den nationella inventeringsmetoden ÄBIN (ÄlgBetesINventering). Metoden är framtagen av Sveriges Lantbruks Universitet i samarbete med Skogsstyrelsen och Skogsvårdstyrelserna (Holm & Hörnberg, 2000). Inventeringen genomfördes under perioden 1/5-15/6 2008. Inventeringen utfördes av Skogsstyrelsens egen personal på uppdrag av Stora Enso, Sveaskog, KUA-fonden Dalarnas län och KUA-fonden Gävleborgs län. 2.2 Inventeringsområde Inventeringen har utförts uteslutande inom gränserna för viltförvaltningsområdet Lumsheden (Se bilaga 1). Området har delats upp i två områden vilka delas av landskapsgränserna. Det finns dock inga delområden som följer kretsgränser. 2.3 Urval av inventeringsobjekt Samtliga ekonomiska kartblad som ingår helt eller delvis i aktuellt inventeringsområde har bildat urvalsbas. Varje kartblad har indelats i kvadratiska rutor med sidolängd 1 x 1 km med arealen 100 ha. Inom varje kartblad har två rutor slumpats ut. I varje ruta har samtliga bestånd som uppfyller urvalskriteriet registrerats och arealen fastställts. Samtliga bestånd som antas tillhöra populationen ritades in på kartan och numrerades. I de fall antalet bestånd inom en enskild kvadratkilometer översteg 3 taxerades endast tre av dessa efter urval genom lottning. 2.4 Urvalskriterier Bestånd som inventerades var ungskog med en aritmetisk medelhöjd för huvudstammarna mellan 1.0 4.0 meter och med en areal motsvarande minst 0.5 ha. Andelen tall i bestånden var minst 10 % på beståndsnivå efter en tänkt röjning och andelen andra lövträd än björk fick uppgå till högst 3/10. 2.5 Registrerade variabler Eftersom inventeringen utfördes som en provyteinventering av bestånd avsågs vissa uppgifter för hela beståndet och vissa uppgifter för de enskilda provytorna. 5

På beståndsnivå registrerades: Inventeringsdatum Förrättningsman Inventeringsområde Kartblad Rutnummer Stratumnummer Beståndsnummer X/Y-koordinater Beståndsareal Taxeringsförband Antal provytor inom beståndet Ståndortsindex Höjd över havet Beståndsålder Beståndsmedelhöjd Ägargrupp Röjt/oröjt Planterat/beståndsföryngrat På provytenivå insamlades: Antal tallar inom visst höjdintervall Medelhöjd för tallar inom visst höjdintervall Antal tallar inom visst höjdintervall med försommarbetning från fjolåret (1999) Antal tallar inom visst höjdintervall med färsk älgskada Antal tallar inom visst höjdintervall med både färsk och gammal älgskada Antal tallar inom visst höjdintervall med gammal älgskada Antal tallar inom visst höjdintervall med enbart annan skada (Antal tallar inom visst höjdintervall utan skador, erhålles från ovanstående punkter) Antal björkar inom visst höjdintervall Antal björkar inom visst höjdintervall som är ej utvecklingsbara stammar för sågtimmer Antal granar inom visst höjdintervall Antal trädbildande aspar, rönnar och sälgar 2, 5 m höga (enbart inom bestånd med medelhöjd > 2,5 m) Dominerande orsak för andra skador än älgskador 6

2.5.1 Skada av älg Definition av skada av älg (färska och gamla stamskador): Stamskada orsakad av älg efter den senaste vegetationsperioden. Som stamskada räknas: Toppskottsbetning, Stambrott och Barkgnag 2.5.2 Provytor Bestånden inventerades med cirkulära provytor. Provyteradien är bestämd till 3.5 meter. (38,5 m 2 ). Provytor lägg ut i ett kvadratiskt förband. Förbandsbredden bestäms av andelen tall och beståndets areal. Förbandet bestäms enligt följande: Om andelen tall är mindre än 30 % väljs förbandet 110 meter (0.8 provyta per ha). Om beståndets areal (delen inom rutan) överstiger 10.9 ha väljs n = 9 provytor. Är arealen mindre än 1.2 ha läggs en provyta ut (förbandet noteras då som 0). Om andelen tall ligger mellan 30 och 70 % väljs förbandet 95 meter (1.1 provytor per ha). Om beståndets areal (delen inom rutan) överstiger 9.7 ha väljs n = 12 provytor. Är arealen mindre än 1 ha läggs en provyta ut (förbandet noteras som 0). Om andelen tall överstiger 70 % väljs förbandet 80 meter (1.56 provytor per ha). Om beståndets areal (delen inom rutan) överstiger 9.6 ha väljs n = 15 provytor. Är arealen mindre än 0.64 ha läggs en provyta ut (förbandet noteras som 0). 7

3. Resultat Tabell 1. Statistik för medelbeståndet uppdelat på delområden Lumsheden Dalarna och Lumsheden Gästrikland samt värden för hela Lumsheden. Stammar/ha (procent) Område Tall Gran Björk Medelålder Medel- Höjd (dm) Icke utv. Björk Lum. Dalarna 2118 (52,3) 356 (8,8) 1568 (38,7) 9,4 19,7 26,1% Lum. Gästrikland 2203 (45,4) 723 (17,3) 1547 (37) 7,1 16,8 35% Lumsheden 2151 (46,2) 563 (12,1) 1918 (41,2) 8,9 18,8 21,5 Tallandelen i de olika delområdena är relativt hög och högst i Lumsheden Dalarna. Även medelhöjden för medelbeståndet är högst i Lumsheden Dalarna. Däremot har delområdet Lumsheden Gästrikland det högsta stamantalet per hektar trots en lägre procentandel tall, och ett högre stamantal totalt jämfört med Lumsheden Dalarna. Noterbart är skillnaden i andelen utvecklingsbar björk mellan delområdena där Lumsheden Gästrikland har en relativt hög procent skadad björk. Procentuell skadefördelning på tallungskog, Lumsheden 25.6 1.2 1.2 Figur 1. Procentuell skadefördelning på tallungskog för hela inventerade området. 72 Av älg oskadade Gamla skador Färska på gamla Färska på oskadade Procentuell skadefördelning på tallungskog, Lum. Dalarna 19.2 1.8 1.4 Figur 2. Procentuell skadefördelning för Lumsheden Dalarna 77.5 Av älg oskadade Gamla skador Färska på gamla Färska på oskadade 8

Procentuell skadefördelning på tallungskog, Lum. Gästrikland 35.5 0.3 0.8 Figur 3. Procentuell skadefördelning för Lumsheden Gästrikland 63.4 Av älg oskadade Gamla skador Färska på gamla Färska på oskadade Den totala andelen färska skador för Lumsheden ligger på 2,4 % (Jämför regionalt sektorsmål på 2 % färska skador) enligt figur 1. Andelen av älg oskadade stammar motsvarar 72 %. En jämförelse mellan figur 2 och 3 visar på betydande skillnader både vad gäller färska och gamla skador. Lumsheden Dalarna har en låg andel gamla skador på drygt 19 % men en högre andel färska skador. Förhållandet är omvänt vad gäller Lumsheden Gästrikland som har en låg andel färska skador på 1,1 % men drygt 35 % gamla skador. Lumsheden som helhet har i övrigt 72 % oskadade stammar. Tabell 2. Medelfel i inventeringsdata för färska och gamla skador med 90 procentig säkerhet. Medelfel 90 %-ig säkerhet Område Färska Gamla skador Lum. Dalarna 0,5 1,3 Lum. Gästrikland 0,5 1,7 Lumsheden 0,3 1,4 I tabell 2 visas medelfelet på de färska skadorna. Hela inventeringen visar ett medelfel på 0,3 medan delområdena ligger på 0,5. 9

Skadeprognos Lumsheden 1700 1600 1641 Lum Dalarna Lum Gästrikland Stammar/ha 1500 1400 1300 1200 1549 1508 1441 1397 1310 1100 1000 Idag 8 9 10 11 12 13 14 15 År Figur 4. Skadeprognos för de tre områdena. Diagrammet visar antalet oskadade stammar, för de två delområdena samt för hela Lumsheden, från idag till medelbeståndet är 15 år (beståndet antas då nått älgsäker höjd,ca 4 m). Varje år reduceras de oskadade stammarna med dagens skadenivå per område. Utgångsläget idag baseras på medelålder enligt tabell 1 och mängden oskadade stammar. Figuren ovan är ett sätt att åskådliggöra dagens betestryck och vad det har för effekt på morgondagens ungskog. Samtliga områden ligger kring 50 % oskadade stammar vilket ger ett utgångsbestånd i figur 4 med ett stamantal kring 1500 stammar/ha oskadade stammar. Bestånden är något yngre generellt i området Lumsheden Gästrikland varför dessa räknats 8 år framåt i stället för 6 år för att nå 15 år och älgsäker höjd. Enligt diagrammet i figur 4 kommer Lumsheden Gästrikland ha det lägsta antalet oskadade stammar när medelbeståndet nått 15 års ålder. Detta trots att andelen färska skador är lägst i detta område. Resultatet ska dock jämföras med områdets historik dvs. andelen gamla skador vilket visar på en hög andel gamla skador och därmed färre framtidsstammar i beståndet efter 15 års ålder och inför första gallringen. Viltförvaltningsområdet som helhet har knappt 1500 st/ha vid en medelålder på 15 år. 10

Stammar/ha 2050 2000 1950 1900 1850 1800 1750 1700 1650 1600 Skadeprognos för yngre bestånd 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 Beståndsålder Lumsheden Lum Dalarna Lum Gästrikland 1846 1773 1737 Figur 5. Skadeprognos för ett simulerat typbestånd föryngrat med skogsodling och där antalet etablerade plantor är 2000 pl/ha. Detta i ett tidigt skede och en beståndsålder på 5 år då skador på ungskogen påverkar kvalitén påtagligt negativt på första stocken på ett framtida slutavverkat träd. Varje år reduceras de oskadade stammarna med dagens skadenivå på oskadade stammar per område. 2500 2000 Typbestånd Stammar/ha 1500 1000 500 0 1634 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 Beståndsålder Figur 6. Ett simulerat planterat bestånd med 2000 etablerade stammar/ha och en årlig skadenivå på 2 % färska skador på oskadade stammar. Kurvan i figur 6 är konstruerad i syfte att visa ett målbestånd. I de områden där man nått sektorsmålet på 2 % färska betesskador är det möjligt att med ett bestånd med 2500 planterade tallstammar, med en etablering av 2000 stammar, ha ca 1600 oskadade stammar inför förstagallringen om man bortser från andra biotiska och 11

abiotiska skador förutom älgen. Efter en röjning finns det möjlighet att ha tillräckligt många tallstammar inför förstagallringen för att få en god produktion av kvalitetsvirke. 12

4. Slutsatser I tabell 1 åskådliggörs medelbeståndets karaktär i form av stamantal, medelålder, medelhöjd och andelen av björkstammarna som inte har förutsättningarna för gagnvirkesproduktion. Oavsett område har medelbeståndet en godtagbar andel tall och det ges relativt goda förutsättningar inför framtida skogsproduktion, med utrymme för avgångar av huvudstammar i beståndet. I medelbeståndet med en medelålder på ca 9 år har beståndet passerat en känslig fas vad gäller betesskador med bibehållet högt stamantal av tall med en låg andel gamla skador. En rätt utförd röjning där de skadade stammarna tas bort ger fullgoda förutsättningar för kvalitetsproduktion av tall. Dalsidan på området Lumsheden har dock de minsta marginalerna vad gäller färska betesskador. En förändring på en procentenhet kan statistiskt verka bagatellartat men en observering av skogstillståndet i fält vid högre skadenivåer visar på stor skillnad för skadeläget. Avverkningstakten har generellt ökat i regionen med en stor areal nyanlagda bestånd som följd. Därmed är det viktigt att skadeläget inte tillåts förvärras i en alltför stor utsträckning. En bra utförd röjning skulle kunna vara att lämna en lövinblandning på mellan 10-15 %, gynna gran i lägre partier och i övrigt satsa på tall. Detta förfarande ingår i begreppet ståndortsanpassning vilket i denna region, med en hög andel bestånd med marvegetation lingon och blåbär, innebär en hög andel tall i bestånden. En sådan ståndortsanpassning är fullt möjlig att tillämpa generellt i området Lumsheden med tanke på de relativt låga skadenivåerna. En jämförelse mellan figurerna 4 6 ger en viktig slutsats. Figuren 6 är konstruerad för att på ett teoretiskt plan illustrera en normal tallföryngring med ca 2000 huvudstammar i utgångsläget. Utifrån detta genereras skador i nivå med sektorsmålet, 2 % färska betesskador, varpå årliga avgångar sker och andelen oskadade stammar minskar för att vid ca 15 år ålder ligga på ca 1600 oskadade stammar/ha. Jämför man detta med t.ex. figur 5 där man har samma utgångsläge i beståndet men med dagens skadenivåer har man nått sektorsmålet med marginal. Figur 4 6 är givetvis endast underbyggda på antaganden utifrån dagens läge, och är tänkta som illustrationer. Det kan vara stora variationer i tillgången på vinterbete mellan olika vintrar vilket ger olika andelar färska betesskador. Prickkartan i bilaga 1 visar att skadorna inte är jämnt fördelade över området. Skador över 5 procent är koncentrerade från östra delen av Lumsheden och löper sedan i syd-västlig riktning mot Falun. På Gästrikesidan samt norra delen på Dalsidan ligger skadorna mestadels kring 2 %. Av detta kan man göra slutsatsen att trots den låga älgobsen i senaste flyginventeringen är det ändå viss obalans vad gäller viltskadorna. Med andra ord finns det utrymme för en högre älgstam i norra delarna av Lumsheden medan älgstammen i ovannämnda stråk bör ses över. Historiken i områdena och tidigare inventeringar visar på förändringar. Inventeringarna är inte direkt jämförbara eftersom områdena inte motsvarar varandra. Senast det gjordes en inventering i Svärdsjöområdet var 2002 och resultatet visade på 4,9 % färska skador och 34,8 % gamla skador. Det gjordes även en inventering 2001 i Västra Gästrikland vilket delvis berör dagens Lumsheden. Dåvarande skadenivå var 5,1 % färska skador och 30,2 % gamla skador. Detta vittnar om en minskad älgstam från början av 2000-talet där minskningen kan ha haft en högre takt på Dalsidan med tanke på den lägre andelen gamla skador i årets inventering. För skogsproduktionens del kan trenden endast ses som positiv. 13

Bilaga 1. Skadekarta för inventerade provrutor 14