REMISSVAR Rnr 104.02 Lilla Nygatan 14 Box 2206 2003-03-31 103 15 STOCKHOLM Tel 08/613 48 00 Fax 08/24 77 01

REMISSVAR Rnr 104.02 Lilla Nygatan 14 Box 2206 2003-03-31 103 15 STOCKHOLM Tel 08/613 48 00 Fax 08/24 77 01 Marie-Louise Strömgren/LE Till Näringsdepartementet HÅLLFAST ARBETSRÄTT FÖR ETT FÖRÄNDERLIGT ARBETSLIV (Ds 2002:56) -------------------------------------------------- N2002/10662/ARM SACO vill inledningsvis framhålla vår principiella inställning att arbetsrättsfrågorna bäst skulle lösas inom ramen för partssystemet i kollektivavtal. Vår utgångspunkt är att det främst är genom förhandlingar som man kan göra den erforderliga intresseavvägningen mellan arbetsgivare och arbetstagare. Detta för att uppnå en hållbar arbetsrätt. SACO instämmer i stort i utredningens analys av arbetsmarknadens utveckling och att den har förändrats sedan den arbetsrättsliga lagstiftningens tillkomst på 1970-talet. Det är därför viktigt att kritiskt granska nuvarande lag med detta perspektiv. Svaret på dagens eventuella arbetsrättsliga problem är inte förändrad lagstiftning. SACO anser att det är viktigt att parterna på arbetsmarknaden tar ansvaret för utvecklingen av arbetsrätten genom fortlöpande regleringar i avtal. Parternas ansvar för processen skulle stärka dess legitimitet. Mot den bakgrunden kommenterar SACO nedan de förslag till lagändringar som lagts inom ramen för det uppdrag Arbetslivsinstitutet fått av regeringen. Arbetstagarbegreppet Utredningen föreslår inga nya lagförslag. SACO anser i likhet med utredningen att i den takt typiska anställnings- respektive uppdragsavtal förändras utifrån hur arbetsmarknaden förändras, är

2 det inte en lämplig uppgift för lagstiftaren att närmare ange vilka dessa karaktäristika skall vara. Det faller sig naturligt att en helhetsbedömning görs och att det även fortsättningsvis är en uppgift för rättstillämpningen. SACO bejakar också här, precis som utredningen gör, möjligheten att nå kollektivavtalslösningar. SACO delar också utredningens uppfattning att införandet av en ny mellangrupp i den arbetsrättsliga regleringen inte är en lösning. Man ställs då inför fler gränsdragningsproblem än vad man gör idag; dels att dra gränsen mellan arbetstagare och mellangruppen, dels att dra gränsen mellan mellangruppen och självständiga uppdragstagare. Uppdelningen mellan uppsägningar av personliga skäl respektive på grund av arbetsbrist Utredningen föreslår inga lagändringar. Den nuvarande gränsdragningen behålls mellan uppsägningar av personliga skäl respektive på grund av arbetsbrist. SACO ansluter sig till utredningens bedömningar i denna del. SACO kan konstatera att ett stort antal ärenden finns där arbetsgivaren önskar säga upp en enskild arbetstagare på grund av arbetsbrist. Som påpekats i utredningen kan det här handla om situationer där arbetsgivaren genomför en omorganisation som skapar utrymme för att säga upp en arbetstagare på grund av arbetsbrist som man egentligen vill bli av med av personliga skäl såsom för sjukdom. SACO anser att det är mycket angeläget att det finns ett skydd mot godtyckliga uppsägningar av detta slag och att rättstillämpningen skall klara att hantera så kallade fingerade arbetsbristuppsägningar. SACO delar dock utredningens uppfattning att man inte kunnat hitta den tekniska lösning på detta angelägna problem som inte innebär nackdelar i övrigt. De förslag till lösningar som utredningen prövat skulle nämligen innebära att arbetstagare som misskött sig på något sätt skulle få ett starkare anställningsskydd vid omorganisationer än övriga anställda. En effekt som SACO anser vara oacceptabel. Andra förslag som utredningen prövat, men förkastat, skulle ingripa i arbetsgivarens möjligheter att bestämma över verksamhetens inriktning och organisationens utformning på ett påtagligt sätt. SACO delar utredningens uppfattning att dessa frågor inte passar för domstolsprövning.

3 Tidsbegränsade anställningar En takregel om längsta tillåtna tid ersätter listan i LAS rörande tillåtna tidsbegränsade anställningar Utredningen föreslår att nuvarande lista över tillåtna visstidsanställningar i Lagen om anställningsskydd tas bort och ersätts med en regel om möjlighet att visstidsanställa upp till 18 månader under en femårsperiod. Vidare föreslås att vikariat för annan anställd skall kunna tillåtas under ytterligare 18 månader. Provanställning föreslås behållas som en ytterligare anställningsform. SACO tillstyrker utredningens förslag om en helt ny förenklad och mer enhetlig modell för reglering av tidsbegränsade anställningar. SACO har sedan länge förordat denna förenkling av regelverket kring de olika anställningsformera. Vi har konstaterat att nuvarande detaljerade regelverk, med dess möjligheter till rullande anställningar på olika typer av tidsbegränsade anställningar, inte har givit arbetstagarna ett tillräckligt skydd mot osäkra anställningar. SACO anser att det är rätt inriktning att rensa i floran av de framvuxna olika typerna av tidsbegränsade anställningsformer, men att det måste finnas ett tak för hur länge arbetsgivaren får anställa på detta sätt. SACO stöder förslaget om att det därmed blir tre typer av tidsbegränsade anställningar kvar: - Provanställning (samma som nu). - Tidsbegränsad anställning, utan angivande av skäl. - Vikariat som särskild form av tidsbegränsad anställning. SACO ansluter sig till utredningens förslag om att den nya formen av tidsbegränsad anställning skall kunna användas upp till 18 månader och vikariat under ytterligare 18 månader under en femårsperiod. SACO är positiv till att anställningsformen provanställning behålls och att den inräknas i taket på de 18 månaderna för hur länge man totalt kan använda sig av tidsbegränsade anställningar för en individ. Detta understryker att den nya formen för tidsbegränsad anställning om högst 18 månader inte är till för att användas för provanställning. SACO anser att provanställningen ofta kan vara en smidig form att använda när avsikten är att, efter en inledande prövotid, tillsvidareanställa en arbetstagare.

4 SACO beklagar att utredningen inte ansett sig kunna gå in på de ytterligare möjligheter till tidsbegränsade anställningar som finns i författningar inom den statliga sektorn. Även om SACO har förståelse för vissa av de regleringar som finns i t ex Högskoleförordningen, anser vi att det borde vara möjligt att rensa ytterligare i floran av visstidsanställningar. Att t ex en befattning finansieras med externa medel och osäkerheten om man får dessa även framgent skiljer sig inte på något avgörande sätt från många privata arbetsgivares osäkerhet om framtida orderingång eller beställningar till företaget. SACO ser av den anledningen inte heller något behov av att ha en särreglering för s k projektanställningar i allmänhet. Förstärkt företrädesrätt för tidsbegränsat anställda Utredningen föreslår att företrädesrätten till återanställning skall ske efter sex månaders anställning under en tvåårsperiod. Vidare föreslås att en arbetstagare som är anställd för begränsad tid har rätt till företrädesrätt till återanställning oberoende av skälet till att anställningen inte förlängs. SACO avstyrker utredningens förslag. Vi tror inte att utredningens förslag om en förkortning av tiden från 12 till 6 månader för att tjäna in företrädesrätt till återanställning kommer att få några positiva effekter. Vi befarar att det kan bli tvärtom. Det skulle kunna leda till än kortare anställningar än vad som sker idag. Något som varken arbetstagarna eller arbetsgivarna skulle vara betjänta av. På en arbetsmarknad med ökade krav på större kunskapsinnehåll i befattningarna är detta inte rätt väg att gå. Vi tror att tiden är alltför kort för att många arbetstagare skall ha en fair chans att sätta sig in i arbetet och därmed visa vad man duger till. SACO avstyrker förslaget om att även den som inte får en förlängd anställning på grund av personliga skäl får företrädesrätt till återanställning. SACO anser att detta skulle ge fel signaler ute på arbetsplatserna. En arbetstagare som t ex har stulit eller på annat sätt betett sig mycket illa på sin arbetsplats skulle, när den tidsbegränsade anställningen löper ut, därmed få information om att han eller hon har företrädesrätt till nya lediga arbetstillfällen. SACO anser att detta skulle strida mot det allmänna rättsmedvetandet. SACO delar inte utredningens resonemang om att eventuell misskötsamhet får man ta ställning till först när man skall pröva om arbetstagaren har tillräckliga kvalifikationer till en ledig befattning.

5 SACO konstaterar att det utredningen vill uppnå, en förstärkt företrädesrätt för tidsbegränsat anställda, inte kommer att få någon påtaglig effekt på det statliga området med den särreglering som finna inom den sektorn. Ett nytt sanktionssystem Utredningen föreslår att överträdelse av takreglerna för tidsbegränsade anställningar liksom reglerna om företrädesrätt för tidsbegränsat anställda skall sanktioneras med ett särskilt vederlag. Detta skall motsvara en tredjedels månadslön för varje anställningsmånad, dock lägst tre månadslöner. Rätten till vederlaget bortfaller bl a om arbetsgivaren erbjuder en tillsvidareanställning. SACO avstyrker utredningens förslag om att vid överträdelse av takreglerna införa ett särskilt vederlag. SACO anser istället att anställningen automatiskt skall övergå i en tillsvidareanställning om tidsgränserna 18 respektive 36 månader överskrids. Erfarenheterna från tillämpningen av den s k vikariatsregeln (nuvarande 5 2 st LAS) är att en sådan regel är fullt möjlig att hantera för såväl arbetsgivare som arbetstagare. SACO anser vidare att en automatikregel understryker att tillsvidareanställning alltjämt skall vara den huvudsakligen förekommande anställningsformen. Enligt SACOs uppfattning bör istället nuvarande sanktionssystem bibehållas med möjlighet till skadestånd enligt 38 LAS och omvandling av visstidsanställningen till tillsvidareanställning enligt ovan. SACO delar inte utredningens uppfattning att det nödvändigtvis måste vara samma sanktion för brott mot takregeln och brott mot företrädesrätten. På det sätt utredningen lagt sitt förslag skulle det vara möjligt för arbetsgivare att tidsbegränsa en anställning i princip hur länge som helt. Först när anställningen upphör förfaller det särskilda vederlaget till betalning. Om arbetsstagaren själv säger upp sig utgår inget vederlag, trots att arbetsgivaren kan ha överskridit takgränserna om 18 respektive ytterligare 18 månader. SACO anser vidare att i många fall kan arbetstagarens fordran vara osäker, det finns risk för missbruk och innebrända pengar vid t ex konkurs. Nuvarande beloppsgränser i lönegarantilagen och tidsbegränsningarna i förmånsrättslagen kommer i många fall inte att räcka till. SACO anser att det är mycket osäkert om det nu föreslagna särskilda vederlaget i arbetslöshetsförsäk-

6 ringens mening skulle komma att jämställas med ett allmänt skadestånd och därmed inte påverka rätten till arbetslöshetsunderstöd, som anges i utredningen. Det särskilda vederlaget skiljer sig inte på ett så utmärkande sätt från många av de avgångsvederlag som överenskoms mellan arbetsgivare och arbetstagare. Sådana avgångsvederlag påverkar idag ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen. Rätt för arbetstagare att säga upp en tidsbegränsad anställning Utredningen föreslår att en arbetstagare får säga upp en tidsbegränsad anställning med en månads uppsägningstid, om inte annat särskilt har avtalats. SACO tillstyrker utredningens förslag. SACO anser att den som får ett annat arbete, t ex en tillsvidareanställning, inte skall behöva tvingas vara kvar i en tidsbegränsad anställning under mycket lång tid. Möjligheten till uppsägning från arbetsgivarens sida skall inte påverkas. Det förutsätter även fortsättningsvis, enligt utredningens förslag, att avtal träffas om denna möjlighet samt att det finns saklig grund för uppsägning i det konkreta fallet. SACO delar denna uppfattning. Lojalitet och samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare Utredningen föreslår att arbetsgivares och arbetstagares ömsesidiga lojalitetsplikt kodifieras i en allmän målsättningsparagraf i LAS. Inför särskilt ingripande förändringar som hänför sig till arbetstagaren personligen föreslås att arbetsgivaren skall samråda med den enskilda arbetstagaren. Vidare föreslås att arbetsgivarens beslut måste grundas på godtagbara skäl. Samtidigt föreslås att arbetsgivarens primära förhandlingsskyldighet enligt 11 i MBL i denna del avskaffas. SACO delar till fullo utredningens uppfattning om vikten av det ömsesidiga samarbetet, respekten och hänsynen mellan arbetsgivare och arbetstagare. Såväl arbetsgivare som arbetstagare har enligt detta synsätt ömsesidiga skyldigheter att samverka och beakta varandras intressen. SACO anser däremot att detta område bäst lämpar sig för reglering i kollektivavtal och i samband därmed avgivna viljeyttringar. SACO avstyrker därför att en kodifiering av en ömsesidig skyldighet för parterna att informera och samverka med varandra införs i lagstiftningen på sätt

7 som föreslås. Till detta kommer allmängiltiga regler som inte skulle behöva kodifieras. SACO konstaterar att detta inte hittills har varit föremål för lagstiftning. På arbetsplatser där klimatet inte speglas av samråd och respekt, kan arbetstagaren bibringas en slags falsk trygghet, trots faktum att arbetsgivaren slutligen ändå fattar de avgörande besluten. Vår bedömning är att det är väsentligt att sådana bestämmelser, som utredningen föreslår, inte lägger ytterligare betungande förpliktelser på arbetstagaren jämfört med vad som redan gäller inom anställningsförhållandet och som följer av ADs praxis. Vi befarar att de föreslagna reglerna skulle öka antalet tvister på området. SACO anser att de föreslagna 3 a och 3 b i LAS också är otydligt formulerade och framstår som mindre väl analyserade avseende dess konsekvenser och hur de båda föreslagna paragraferna står mot varandra. 3 a är inte heller dispositiv, vilket 3 b föreslås vara, trots att kravet på samråd anges i båda paragraferna. SACO ställer sig också tveksam till en målsättningsparagraf som inte i sig är sanktionsbestämd. SACO tillstyrker att arbetsgivaren skall redovisa godtagbara skäl för ingripande åtgärder mot en enskild arbetstagare. SACO ser det också som en naturlig utveckling att samråd sker med den berörda arbetstagaren särskilt i frågor som berör individen direkt. Sannolikt måste den allmänna lojalitetsregeln och regeln om samråd med individen före ingripande åtgärder ses i ett sammanhang. Av utredningen framgår inte hur förhandlingsreglerna enligt 11-14 MBL skulle påverkas. SACO avstyrker därför att förhandlingsrätten enligt 11 MBL avskaffas som skulle innebära en allvarlig inskränkning i förhandlingsskyldigheten. Utredningen föreslår en lagändring som innebär att uppsägning skall vara en sista åtgärd som tillgrips när andra lösningar utretts. Idag nämns endast omplaceringsskyldigheten i LAS. Enligt förslaget till 7 LAS nämns att arbetsgivaren vidtar andra åtgärder till undvikande av uppsägning. SACO är frågande inför hur denna ändring i lagen kan komma att påverka de s k avtalsturlistorna som i vissa fall upprättas vid uppsägningssituationer. Av förslaget framgår inte hur detta i praktiken skall hanteras och SACO avstyrker därför denna ändring i lagen.

8 Utredningen föreslår att arbetstagaren skall ges rätt att frånträda anställningen med rätt till skadestånd, då arbetsgivaren väsentligen åsidosatt sina skyldigheter mot arbetstagaren. SACO tillstyrker förslaget som därmed likställer frånträdande av anställningen i dessa situationer med s k provocerade avskedanden eller uppsägningar avseende möjligheten att få allmänt skadestånd. Konkurrensklausuler Utredningen föreslår en lagregel som redovisar i vilka situationer s k konkurrensklausuler är tillåtna. SACO avstyrker den föreslagna lagregeln om konkurrensklausuler. Vår bedömning är att denna typ av yrkesförbud skapar inlåsningseffekter som inte är förenliga med en väl fungerande arbetsmarknad. SACO befarar att lagförslaget skulle öppna för en mycket mer omfattande användning av konkurrensklausuler än vad som gäller idag enligt 1969 års kollektivavtal och rättspraxis. SACO förordar att denna fråga även fortsättningsvis får utvecklas genom partssystemet. Vi vill se en fortsatt restriktiv hållning till konkurrensklausuler. SACO anser att utredningen inte i tillräcklig omfattning har analyserat effekterna av konkurrensklausuler och dess reglering. Utredningen har inte studerat relevant forskning avseende inlåsningseffekter, konkurrensen mellan företag och en fri arbetsmarknad för arbetstagarna och dess betydelse för tillväxten i samhället. Det är av stort intresse såväl för den anställdes möjligheter till försörjning som för den ekonomiska utvecklingen och tillväxten i stort inom kunskapsintensiva branscher att individens möjligheter till ny anställning inte begränsas. Det lagförslag som nu föreläggs innebär, som SACO uppfattar det, i vissa viktiga avseenden försämrat skydd för arbetstagare anställda i företag som inte omfattas av 1969 års överenskommelse än vad som följer av arbetsdomstolens praxis. Skyddsnivån förefaller också vara lägre än motsvarande lagstiftning i Danmark och övriga nordiska länder. Lagförslaget öppnar upp en möjlighet att tillämpa konkurrensklausuler på alla arbetstagare och inte bara på dem som har en särskild förtroendeställning i ett företag. Förslaget anger att avtalet skall ha ingåtts av vägande skäl som förefaller vara en helt omotiverad utvidgning av området för konkurrensklau-

9 suler jämfört med ADs nuvarande praxis. Lagförslaget anger inget om intresseavvägningen mellan arbetsgivaren och arbetstagaren, inte heller om hur stor den ekonomiska kompensationen skall vara och att den skall belöpa sig efter anställningens upphörande och inte som en del i den normala lönen. Vidare finns inget angivet om att befintliga konkurrensklausuler på ett företag måste uppdateras årligen. SACO anser vidare att möjligheten för arbetsgivaren att erhålla ett interimistiskt beslut i domstol för att med stöd av vite hävda förverkligandet av att en konkurrensklausul måste tas bort. Skyddet för föräldralediga arbetstagare Utredningen föreslår att ett särskilt förbud mot att diskriminera föräldralediga införs i föräldraledighetslagen. Vidare föreslås att uppsägningstiden vid uppsägning på grund av arbetsbrist av anställd som är helt föräldraledig börjar löpa först när arbetstagaren helt eller delvis återupptar sitt arbete. SACO tillstyrker förslaget att ett särskilt förbud införs mot diskriminering i föräldraledighetslagen. Diskrimineringsförbudet är i allt väsentligt uppbyggt på samma sätt som jämställdhetslagens förbud mot könsdiskriminering. SACO anser att det är viktigt att arbetsmarknadens parter här anförtros den angelägna uppgiften att övervaka denna reglering. SACO tillstyrker också utredningens förslag om att uppsägningstiden börjar löpa först när arbetstagaren kommer tillbaka från föräldraledigheten eller skulle ha kommit tillbaka på sätt som föreslås. SACO delar utredningens bedömning om att det behövs ett starkare skydd för föräldralediga arbetstagare. Det är dock viktigt att reformen följs upp, så att den inte får till effekt att småbarnsföräldrar och/ eller kvinnor i barnafödande ålder får det svårare att få arbete. Slutkommentarer SACO anser att utredningen inte i alla delar är tillräckligt genomarbetad. Bristen på konsekvensanalyser, särskilt vad avser dess effekter på partssystemet, är påfallande. Däremot anser vi att utredningen redovisar en förtjänstfull genomgång av framförallt arbetsdomstolens praxis inom de aktuella områdena som kan komma till praktisk användning i det dagliga arbetet.

10 Sammanfattning - SACOs principiella inställning är att arbetsrättsfrågorna bäst skulle lösas inom ramen för partssystemet i kollektivavtal. SACO anser att det är viktigt att parterna på arbetsmarknaden tar ansvaret för utvecklingen av arbetsrätten. Det är främst genom förhandlingar som man kan göra den erforderliga intresseavvägningen mellan arbetsgivare och arbetstagare. Detta för att uppnå en hållbar arbetsrätt. - SACO tillstyrker en förenkling av regelverket kring de tidsbegränsade anställningarna och att man rensar i floran av olika anställningar. - SACO ansluter sig till utredningens förslag att den nya formen av tidsbegränsad anställning skall kunna användas upp till 18 månader oavsett vilket skäl arbetsgivaren har till anställningen. Därutöver skall man få anställa på s k äkta vikariat under ytterligare 18 månader under en femårsperiod. Provanställning skall finnas kvar i sin nuvarande form. - SACO anser att det måste finnas ett tak för hur länge arbetsgivaren får anställa på detta sätt. Om tidsgränserna 18 respektive 36 månader överskrids, skall anställningen automatiskt övergå till en tillsvidareanställning. SACO säger därför nej till utredningens förslag om att arbetsgivarna istället skall betala ett särskilt vederlag när anställningen upphör. - SACO avstyrker utredningens förslag om en förkortning av tiden för att tjäna in företrädesrätt till återanställning. Vi befarar att det kan leda till än kortare anställningar än idag. Arbetstagarna ges inte heller en fair chans att sätta sig in i arbetet och visa vad man duger till. - SACO avstyrker utredningens förslag om att kodifiera lojalitet och samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare. Det lämpar sig bäst för reglering i partssystemet. Vidare avstyrks förslaget om att inskränka förhandlingsskyldigheten enligt 11 MBL. - SACO avstyrker den föreslagna lagregeln om konkurrensklausuler. Vi anser att denna typ av yrkesförbud skapar inlåsningseffekter som inte är förenliga med en väl fungerande arbetsmarknad. Vi befarar att lagförslaget skulle öppna för en mycket mer omfattande användning av dess klausuler än vad som gäller idag.

11 - SACO tillstyrker utredningens förslag om att stärka skyddet för föräldralediga arbetstagare. Det är dock viktigt att reformen följs upp så att det inte slår negativt för småbarnsföräldrar att få anställningar. SVERIGES AKADEMIKERS CENTRALORGANISATION Anna Ekström Marie-Louise Strömgren