Vattenvårdsprojektet: Lokal planering och organisation för förbättring av övergödnings- och föroreningssituationen i Varnumsviken och Ölmeviken i norra Vänern som ett kunskapsunderlag och en modell för lokala vattenvårdsåtgärder med effekt på Västerhavet Faktadel Kommunledningsförvaltningen
Innehåll 4 Faktadel...49 4.1 Uppstart av lokal samverkan...49 4.2 Sammanställning av befintligt underlag Varnumsviken...50 4.2.1 Fosforhalter i Varnumsviken...51 4.2.2 Kvävehalter i Varnumsviken...51 4.2.3 Tillförsel av fosfor till Varnumsviken...52 4.2.4 Tillförsel av kväve till Varnumsviken...52 4.2.5 SMED (Svensk MiljöEmmisionsData)...53 4.3 Utvidgad källfördelningsanalys, provtagning och kontroll...53 4.3.1 Markanvändning...53 4.3.2 Vålösundet...57 4.3.3 Provtagning i Varnan med tillflöden...66 4.3.4 Ökad upplösning av delavrinningsområden...69 4.3.5 Provtagning i mindre vattendrag...71 4.3.6 Dagvatten...74 4.3.7 Punktkällor...77 4.3.8 Enskilda avlopp...84 4.3.9 Fritidsbåtar...88 4.3.10 Jordbruket...91 4.3.11 Djurhållning...97 4.3.12 Skogsbruk...99 4.3.13 GIS-skikt...100 4.3.14 Kan man förändra ekosystem?...101 4.4 Befintligt underlag samt fortsatt källfördelningsanalys Ölmeviken102 4.4.1 Grumligheten...102 4.4.2 Djurlivet...103 4.4.3 Vattenkontroll i Ölmeviken...106 4.4.4 Näringsämnen i Ölmeviken...107 4.4.5 Hur mycket näring till Ölmeviken?...108 4.4.6 Var kommer näringen från till Ölmeviken?...108 4.4.7 Enskilda avlopp...110 4.4.8 Jordbruksmarkens påverkan...112 4.4.9 Djurhållning...117 4.4.10 Skogsbrukets inverkan...118 4.5 Relaterade ämnen, projekt och arbeten...119 4.5.1 Vattenprovtagning Varnumsviken och Ölmeviken 2010-2011...119 4.5.2 Fiskvägar/kontinuitet...119 4.5.3 Retention...120 4.5.4 Hur värderar man Vänern i Kristinehamn?...120 4.5.5 Examensarbete, teknisk retentionshöjning i invallningsområden..120 4.5.6 Översvämningsfrågor...120 4.5.7 Ökad hävd och åtgärder mot igenväxning...121 4.5.8 Greppa Näringen...121 4.5.9 Effektivare näring...121 4.5.10 Exempel från andra vattenvårdsprojekt...121 4.5.11 Vattenvård i Glumman...122 4.5.12 Miljögifter och screening...122 4.6 Kostnader...123 4.7 Bidrag...123 5 Referenser: litteratur, tidskrifter och internet...124
49(126) 4 Faktadel Här presenteras de fakta, utredningar och undersökningar som gjorts, i form av delprojekt, för att öka kunskapen om vikarna och dess avrinningsområden. I kapitlet finns också information om några av de åtgärdsprojekt som påbörjats, samt om andra organisationers arbeten och projekt som har koppling till arbetet. 4.1 Uppstart av lokal samverkan Mötesverksamhet har inletts i samband med yttrandet om samrådsremissen från vattenmyndigheten och processen står under överinseende av Vänerns vattenvårdsförbund, vattenmyndigheten och länsstyrelsen. En grupp för vardera viken har haft inledande möten under 2009. Därefter har man kallats till nya möten under 2010 och 2011. Detta arbete har redovisats i en speciell rapport under våren 2011 Vattenvårdsprojektet Ölmeviken/Varnumsviken. Inbjudan har skett från kommunens sida som samordnat delprojektet. Grunden har varit att i detta forum och genom denna arbetsmodell berätta om förhållandena i vikarna, diskutera de nya miljökvalitetsnormerna samt att samverka om kunskap och åtgärder för förbättringar av vattnet. För Varnumsviken har det inledande mötet 2009 ägt rum med några intressenter och utmynnat i ett projekt för att skapa ett bättre kunskapsunderlag för att göra en lokal åtgärdsstrategi för viken. Flera möten har därefter ägt rum. För Ölmeviken har ett möte arrangerats 2009 och fler möten har hållits för att informera om nya normen samt om förslag till lämpliga åtgärder med enskilda avlopp och åtgärder i lantbruket eftersom befintliga kunskapsunderlag redan finns om ansvar för fosforbelastningen såsom en nyligen gjord källfördelningsanalys. Det har därför varit meningsfullt att prata vidare om vilka åtgärder såsom fånggrödor, kantzoner, våtmarker, fosfordammar etc. som kan vara aktuella för viken. Vid mötena har det vatten som finns i de diken som finns i flera invallningsföretag diskuterats och en kontroll av näringsämneshalterna i dessa och intilliggande vattendrag har gjorts. Viken är också av riksintresse för naturvård och Natura 2000-område vilket gör stränderna intressanta för naturvård liksom skötsel- och bevarandeplanering med anledning av detta. En viktig del i denna del av projektet har varit att arbeta med stormöten, nå ut via personliga kontakter, skicka handlingar, sprida information etc. till berörda för att ta vara på kunskaper och erfarenheter, för att kommunens vattenplan skall kunna nå framgång och lämpliga åtgärder genomföras. Arbetet med en lokal samverkansmodell är också en viktig demokratisk process i vattendirektivets anda och ett syfte med denna del i projektet är att i största möjliga mån åstadkomma frivilliga insatser och på så vis vara kostnadseffektiv även i den fortsatta vattenförvaltningen. Ett antal åtgärdsprojekt har startats efter uppslag och beslut i arbetsgrupperna, bl.a. strukturkalkning av åkermark, i samarbete med LRF, och utredning av våtmarksanläggning vid Akzo Nobel/Casco Adhesives. De åtgärder som rekommenderas i denna rapport är framtagna i samråd med grupperna och flera undersökningar har genomförts på deras förslag. Medlemmarna har också bidragit med värdefull hjälp vid sådana praktiska undersökningar. Bland annat har
50(126) Bengt Brunsell och Leif Hveem bistått med båt vid provtagning i Vålösundet respektive delar av Ölman. Även andra vattendrag eller vattenförekomster kan behöva uppstarta arbetsgrupper/forum liksom åtgärdsstrategier (t.ex. Visman) men eftersom arbetet med Ölmeviken och Varnumsviken har kommit längst, så fanns de med som tydliga objekt för just detta projekt. Sjöar och vattendrag som uppnår god ekologisk status behöver inte åtgärdas men vissa av dessa behöver också insatser och strategi för att vattnet inte skall försämras. Kommunens arbete under denna förvaltningscykel och i detta projekt och förstudie har inletts med arbetsgrupper för ovan nämnda vikar I en redovisning till vattenmyndigheten och länsstyrelsen (bilaga 9) finns mer noggrant beskrivet arbetet i de arbetsgrupper som projektet startat upp samt i lägesrapporten 2011-05-02 Vattenvårdsprojektet Ölmeviken/Varnumsviken 4.2 Sammanställning av befintligt underlag Varnumsviken För Varnumsviken har ett stort arbete varit att kartlägga och sammanställa befintliga data om punktkällor och diffusa källor (kommunens avloppsreningsverk, enskilda avlopp, industrier, jordbruk, skog, djurhållning, etc.) för att göra en mer avancerad och rättsenlig källfördelningsanalys av fördelningen av belastningen av näringsämnen i avrinningsområdet. Vi har samlat befintlig kunskap om geologi, hydrologi (flöden, strömmar), vattenkvalitet, retention etc. Det fanns före projektets genomförande en väldigt enkel årligen återkommande källfördelningsanalys gjord som en del av den samordnade recipientkontrollen för viken. I denna finns hydrologiska förhållanden och data om vattenkvaliteten i Varnumsviken liksom om vattendragen Varnan och biflödena Lötälven och Vassgårdaälven. Denna fördelning är en grov uppskattning av vad som påverkar vattnet i viken. Till denna finns vattenmyndighetens källfördelning från 2009 men som inte omfattar hela avrinningsområdet. Materialet i detta steg har legat till grund för en utvidgad och mer detaljerad källfördelningsanalys samt ett gediget planeringsunderlag liksom en metodik för insamling av data som kan utvecklas än vidare användning som underlag för planering i kommunen. En del av detta material redovisas nedan. Dessutom har några undersökningar gjorts för att klargöra förhållandena i Vålösundet och i Varnan i Kristinehamns tätort. Undersökningar har också gjorts av näringsämneshalter i och påverkan av mindre vattendrag på vikens vatten, samt dagvattnets påverkan. De befintliga uppgifterna finns nu i digital form och det har som sagt varit ett viktigt syfte med projektet att data och uppgifter skall integreras i kommunens planeringsunderlag och GIS.
51(126) 4.2.1 Fosforhalter i Varnumsviken Totalfosfor (µg/l) Fosforhalt Varnumsviken 250 Totalfosfor (µg/l) 233 200 150 200 150 100 100 50 50 0 76 79 82 85 88 91 94 97 00 03 06 09 0 1996 1998 2000 2002 År 2004 2006 2008 2010 Figur 16 a och b. Fosforhalterna i Varnumsviken 1976-2009 samt 1996-2010. Diagrammen kommer från kommunens miljöredovisning till kommunfullmäktige och datan från Alcontrol AB. Vad gäller fosforhalten i Varnumsviken så kan man i diagrammen i figur 2 se att en tydlig sänkning ägde rum i slutet av 1980-talet, men att fosforhalterna sedan dess varit konstanta. I slutet av 1980-talet infördes fosforfällning vid Fiskartorpets avloppsreningsverk och är förklaringen till den tydliga förbättringen av vattenkvaliteten i viken. Det går inte eller är svårt att se någon tydlig utvecklingsriktning för tillståndet i miljön vad gäller fosforhalten. 4.2.2 Kvävehalter i Varnumsviken Totalkväve (µg/l) Kvävehalt Varnumsviken Totalkväve (µg/l) 684 0 3500 3000 2500 2000 1500 1000 500 0 76 79 82 85 88 91 94 97 00 03 06 09 2500 2000 1500 1000 500 0 1996 1998 2000 2002 År 2004 2006 2008 2010 Figur 17 a och b. Kvävehalterna i Varnumsviken 1976-2009 samt 1996-2010. Diagrammen kommer från kommunens miljöredovisning till kommunfullmäktige och datan från Alcontrol AB. Kvävehalterna i Varnumsviken 1976-2009 samt 1996-2010. I slutet av 1990-talet (klart 1999) infördes kväverening vid Fiskartorpets avloppsreningsverk vilket inneburit något lägre kvävehalter i viken men också jämnare halter.
52(126) 4.2.3 Tillförsel av fosfor till Varnumsviken Varnumsviken - tillförsel av fosfor 2003-2007 16% Varnan Kristinehamns ARV 84% Figur 18. 84 % av fosforn åren 2003-2007 kom från diffusa källor i vattendraget Varnan med Lötälven. 16 % kom från kommunens avloppsreningsverk Fiskartorpet. Datan kommer från SRK norra Vänern. Kunskapen om tillförseln av fosfor till viken kommer från den samordnade recipientkontrollen för norra Vänern som årligen sammanställer statistik och uppgifter om tillståndet sjön. 2003-2007 tillfördes Varnumsviken i genomsnitt 4,2 ton fosfor per år vilket också motsvarar mängden under början av 1990-talet. I slutet av 1980-talet tillfördes viken 6,9 ton/år. Diffusa källor utgör alltså en idag en stor andel av fosfortillförseln till viken enligt kontrollens årsrapporter. 4.2.4 Tillförsel av kväve till Varnumsviken Varnumsviken - tillförsel av kväve 2003-2007 15% 41% Varnan Kristinehamns ARV Industriellt 44% Figur 19. 44 % av kvävet 2003-2007 kom från kommunens reningsverk Fiskartorpet, 15 % från industrier och 41 % från vattendraget Varnan inkl. Lötälven. Datan kommer från SRK norra Vänern Från årsrapporterna för den samordnade recipientkontrollen kan man läsa att 2003-2007 tillfördes Varnumsviken 122 ton kväve per år. Även för kvävet så utgör diffusa källor från vattendraget Varnan en stor andel kväve (41 %), även om punktkällorna (kommunens avloppsreningsverk och industrin) bidrar med nästan 60 % av kvävet till viken.
53(126) 4.2.5 SMED (Svensk MiljöEmmisionsData) 2009 gjordes en källfördelningsanalys med hjälp av siffror från SMED, d.v.s. SvenskMiljöEmisionsDatabas. Man delade in källorna i dagvatten, enskilda avloppsanläggningar, skogsmark, jordbruksmark, myrmark, och öppen mark. Dessutom finns dagvatten med. I denna modell har man räknat med en belastning på 1391 kg fosfor till Varnumsviken, varav 619 kg antroprogen eller mänsklig del (44 %). De enskilda avloppen står för 9 % (132 kg) av den totala belastningen och 21 % av den antropogena (mänskliga) delen. Resten står jordbruk, hyggen i skogsbruket och dagvatten för. I tätorten Kristinehamn dominerade dagvatten som källa för fosfor och från Lötälven är det läckage från jordbruksmark som dominerar i modellen. För själva Varnan och biflödet Kvarnsälven (eller Vassgårdaälven som den heter längre uppströms) är bilden av källorna mer varierad utan någon dominans av någon speciell källa. Denna källfördelningsanalys är den mest utvecklade efter den som utförts i den samordnade recipientkontrollen. 4.3 Utvidgad källfördelningsanalys, provtagning och kontroll Data insamlade under projektet har, tillsammans med PLC5-data (PLC5 är en standard inom Svensk MiljöEmmisionDatabas, SMED), legat till grund för en den nya källfördelningsmodelleringen (enligt MIKE BASIN/LOAD) utförd av DHI (Bilaga 2). I modellen har en finare indelning av avrinningsområden än i SMED använts och området har utökats till att omfatta hela viken. Sjön Vilången som ligger utanför områdets östra gräns, har dock uteslutits från modelleringen. Vilången har ett utlopp som mynnar i Varnumsvikens avrinningsområde, medan ett andra utlopp mynnar bort från detta, vilket gör flödesförhållandena oklara för sjön. 4.3.1 Markanvändning I figur 6 visas markanvändningen i avrinningsområdet. Området domineras av skog. Åker är jordbruksmark där statistik över gröda och bete saknas i datainhämtningen. Dagvatten är i denna modellering begränsat till större sammanhängande hårdgjorda ytor. Vägar, parkeringar, tak och gårdsytor i övriga områden bidrar också, i viss mån, vilket gör att dagvattnets andel kan vara något underskattad.
54(126) Figur 20. Fördelning av markanvändningen inom Varnumsvikens avrinningsområde. Källa: DHI 2012
55(126) Figur 21 a och b. Källfördelning av bruttobelastning av kväve och fosfor till Varnumsvikens avrinningsområde. Källa: DHI 2012
56(126) Den totala bruttobelastningen på Varnumsvikens avrinningsområde i DHI s beräkning uppgår till ca 114 ton kväve respektive 2,8 ton fosfor per år. Belastningen fördelar sig på de olika källorna enligt cirkeldiagrammen ovan. Man kan notera att avloppsreningsverket och industrierna står för mer än hälften av bruttobelastningen kväve. För fosfor är det avloppsreningsverk, jordbruk, dagvatten och enskilda avlopp som är de största källorna med sammanlagt ca 79 % av bruttotillförseln. Modellen beskriver enbart bruttobelastning och tar inte hänsyn till retention i jord och olika processer i vatten. Grovt förenklat innebär det att områdena längst bort från recipienterna kan tillskrivas något lägre belastning på dessa, jämfört med områden nära recipienterna, än vad modellen visar. På kartorna nedan illustreras belastningen från de olika delavrinningsområdena i kg/ha. Figur 22 a och b. Bruttobelastning per delavrinningsområde illustrerat som kg per ha, till vänster för kväve och till höger för fosfor.
57(126) 4.3.2 Vålösundet Provtagning och sammanställning av äldre resultat från Vålösundet Syftet med delprojektet och åtgärden har varit att hantera sundet som en separat vattenförekomst och kunna följa upp vattnets förändring genom de åtgärder som gjorts under tidigare decennier och kommer att göras under kommande förvaltningscykler i och med vattendirektivets införande Förändring sedan 1970-talet. Provtagningarna i Vålösundet försvann i och med nytt kontrollprogram 1996 för den samordnade recipientkontrollen i norra Vänern. Från en station i den yttre delen av Vålösundet (vid Picassoskulpturen) har vi återfunnit provresultat från slutet av 1970-talet, från 1980-talet och fram till och med 1995. Resultatet på en jämförelse visar på en allt bättre vattenkvalitet vad gäller sikt, vattenfärg, fosfor och kvävehalt även om dagens resultat visar på fortsatt påverkan. Idag är halten kväve i nivå med halten i Stor-Vänern medan fosforhalten är något högre. Den inre delen av sundet har varit omöjlig att utvärdera tillbaka i tiden eftersom det saknas provtagningar i samma station d.v.s. man har tagit prov på olika platser i sundet när man väl tagit prover i den här delen av sundet. Man kan väl säga att flera stationer här har liknande förhållandena som i själva Varnumsviken. Därför har vi valt att flytta ut den nya provpunkten (Kr 20) till vattnet i sundet utanför Presteruds herrgård där det känns viktigt att kontrollera och övervaka kvaliteten eftersom den nya campingen blivit lokaliserad hit. Jämfört med slutet av 1990-talet så har kvävereningen och andra åtgärder för att minska kväveutsläppet till Varnumsviken medfört lägre kvävehalter i Varnumsviken, både vad gäller totalkväve, ammoniumkväve och nitrat-/nitritkväve. Fosforhalterna verkar inte ha minskat men det kan bero på att fosfor är mer kopplat till flöden och erosion. Man byggde dessutom redan under 1980-talet ut fosforreningen vid Kristinehamns avloppsreningsverk så den stora förändringen vad gäller fosfor ägde rum mellan 1980-talet och 1990-talet. Tabell 1. Siktdjup, vattenfärg, fosforhalt och kvävehalt vid stationen Va5 i Vålösundet utanför Picassoskulpturen (se karta). Medelvärden av tre prover per år 1977-1995. För 2010-2011 medelvärde av i regel sex prover. Siktdjup Vattenfärg Fosfor Kväve Totalfosfor Totalkväve År m mg Pt/l ug/l mg/l 1977-1979 1,5 53 30 1,7 1985-1989 1,7 48 44 1,3 1990-1995 2,2 49 20 1,3 2010-2011 2,7 41 18 0,8 Siktdjupet har ökat vilket är mycket positivt då solljuset då har större möjlighet att påverka livet på bottnarna i viken och mer undervattensväxter kan utvecklas vilket i sin tur kan medföra en ökad biologisk mångfald samt att vikens ekosystem reagerar så att statusen ökar.
58(126) Tabell 2 Siktdjup i Varnumsviken Siktdjup i juni Varnumsviken 3,5 3 2,5 meter 2 1,5 1 0,5 0 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 Siktdjupet i juni låg i slutet av 1990-talet kring 1 m. Under 2000-talet har det ökat något till över 1 m. 2009 har sikten ökat tydligt och uppgår de senaste åren till 3 m Stationer i nytt kontrollprogram för samordnad recipientkontroll Under 2010 har utarbetats ett nytt kontrollprogram för den samordnade recipientkontrollen för norra Vänern, vari två nya provtagningsstationer för vattenkemi har tillkommit i Vålösundet, dels vid Picassoskulpturen, dels utanför Presteruds herrgård. Det finns också biologiska parametrar med i kontrollprogrammet för Vålösundet, vilket gör det möjligt att utvärdera vattenkvalitetens ekologiska status i framtiden. Här kommer man i framtida kontroll att ta prov på växtplankton och bottenfauna. Figur 23 Recipientkontrollens provstationer runt Varnumsviken. När kontrollprogrammet reviderades 2011 övertogs Kr 40 (Sorkan, Ölmeviken) och Kr 20 från detta projekt. Samtidigt återuppväcktes Kr 30, som användes i recipientkontrollen mellan 1973 och 1995. Lantmäteriet 2008
59(126) Provtagning i Vålösundet och Varnumsviken Provtagningen har syftat till att visa om Vålösundets vattenkemi skiljer sig avgörande från Varnumsvikens vattenkemi och att ge en fingervisning om hur föroreningar rör sig i viken och sundet. Provtagningspunkter 7 stationer i Vålösundet: 7 (tidigare Va7 i SRK), Va2 (idag Kr70 i SRK), 3 (Va3 i SRK), 2010 1-3 och Va 5 (idag Kr30) i en gradient från den inre delen av viken till sundet i linje med Picassoskulpturen (se på kartan nedan). SRK innebär provtagningsstation i den samordnade recipientkontrollen av norra Vänern. Figur 24. Provtagningsstationer i Varnumsviken och Vålösundet. Lantmäteriet 2008
60(126) Metod 2010-07-21 I Vålösundet (inkl Varnumsviken) togs proven i ytvatten ned till ca 0,5 m. Reningsverkets fältutrustning (Hach HQ 40d & Hach Seniom 5) användes för att mäta temperatur, syrehalt, konduktivitet och ph. Vindriktning och väder för dagen och för den gångna veckan noterades. 2010-08-04 Punkterna lokaliseras m.h.a. karta. I Vålösundet (inkl. Varnumsviken) hämtades prov med Ruttnerhämtare från 0,5 m djup samt från 1 m ovan botten. Djupprofiler med prov från varje meter togs på station Va2 och 2010-1. Reningsverkets fältutrustning (Hach HQ 40d & Hach Seniom 5) användes för att mäta temperatur, syrehalt, konduktivitet och ph. Vindriktning och väder för dagen och för den gångna veckan noterades eller inhämtades från SMHI. 2010-08-18 Enligt 10-08-04. Två punkter tillagda, ca 5 m från stränderna Ö och V om punkt 2001_1 Boxerud. 2010-08-31 Enligt 10-08-18 2010-09-28 Enligt 10-08-18 Strandpunkterna borttagna. Resultat Djupprofiler Va2 (Figur 25-28) Va2 djupprofil, temperatur Va2 djupprofil, syrehalt 2010-08-04 2010-08-18 2010-08-31 2010-09-28 2010-08-04 2010-08-18 2010-08-31 2010-09-28 25 12 20 10 15 8 10 6 4 5 2 0 0.5 1 2 3 4 5 6 7 8 0 0.5 1 2 3 4 5 6 7 8 djup djup Va2 djupprofil, konduktivitet Va2 djupprofil, ph 2010-08-04 2010-08-18 2010-08-31 2010-09-28 2010-08-04 2010-08-18 2010-08-31 2010-09-28 10 12 8 10 6 4 8 6 4 2 2 0 0.5 1 2 3 4 5 6 7 8 0 0.5 1 2 3 4 5 6 7 8 djup djup
61(126) Ytvärden, samtliga stationer (figur 29-32) grader C 24 22 20 18 16 14 12 10 8 6 4 Temperatur 7 Va2 Va3 2010_01 2010_02 2010_03 Va5 station Serie1 Serie2 Serie3 Serie4 Serie5 mg/l syre 11 10 9 8 7 6 5 4 Syrehalt 7 Va2 Va3 2010_01 2010_02 2010_03 Va5 station 2010-07-21 2010-08-04 2010-08-18 2010-08-31 2010-09-28 Konduktivitet 10 2010-07-21 us/cm 9 8 7 6 2010-08-04 2010-08-18 2010-08-31 2010-09-28 5 4 7 Va2 Va3 2010_01 2010_02 2010_03 Va5 station
62(126) ph 8.5 8 7.5 7 6.5 6 5.5 5 4.5 4 ph 7 Va2 Va3 2010_01 2010_02 2010_03 Va5 station 2010-07-21 2010-08-04 2010-08-18 2010-08-31 2010-09-28 Noterat Vid den andra provtagningsomgången (augusti) var vädret svalt och mulet och hade föregåtts av en regnig vecka, till skillnad från den första omgången (juli) som skedde i en varm och solig vecka. I juli syntes en tydlig skillnad i konduktivitet mellan de inre stationerna och de två yttre, som låg i medeltal en enhet (ca 10 %) lägre än övriga. Dessa ligger nära Vålösundets mynning och Hjälmarssundet, där en uppblandning med Stor-Vänerns vatten är trolig. I augusti syntes endast en sänkning med ca 0,2 enheter i yttersta punkten i en annars mer enhetlig uppsättning. I djupprofilerna håller vattnet likartad syrehalt till två meters djup varefter halten sjunker med ökande djup. Vattentemperaturen följer liknande mönster i djupprofilerna. Den tredje provtagningsomgången hade föregåtts av ljummet och mulet väder, med regn på kvällen och natten innan provtagningstillfället. Vid provtagningstilllfället var det soligt och vinden blåste svagt från nordost. Vattenståndet i vattendragen var högt (5 på pegeln vid Vågbron). Vattnet tycks relativt homogent, men en svag skiktning vid 5 (Va2) resp. 3 (2010_1) meters djup. OBS! ytvattnet var markant mörkare än bottenvattnet vid Va2 (foto saknas) 2010-08-18. Bottenvattnet var betydligt kallare i de fyra yttre punkterna (Vålösundet) än inne i Varnumsviken, trots mindre djup. Markant låg konduktivitet noterades i bottenprovet från yttersta stationen (Va5) annars var minskningen gradvis och långsam mot de yttre delarna. Ytvattnet vid östra stranden (2010_02) var en grad kallare än vid västra. Den fjärde provtagningen ägde rum på en klar och mycket blåsig dag med nordlig vind. Djupprofilen visar ett homogent vatten med obetydliga skiftningar. I Vålösundets längd var det bara konduktiviteten som varierade något, med en tendens till höjning mellan de centrala stationerna. Tillrinnande vattendrag se separat rapport för mindre vattendrag. SMHI 2010-08-04 Sammanlagt ca 70 mm regn kom under veckan, den mesta den 29-30 juni. Minimal nederbörd den 2-4 augusti. 2010-08-18 Ca 12 mm nederbörd under veckan, främst den 13.e men även 1-3 mm den 17.e. 2010-08-31 Denna vecka kom ca 15mm regn spritt över veckan. Regnfritt 29-30 augusti. 2010-09-28 Sammanlagt kom ca 17 mm regn under 24-25 aug., resten av veckan torrt väder.
63(126) Figur 33. Vattenfärg djupprofil Va2 2010-08-04. Foto: Johanna Bengtson Värdering Arbetet föregicks av provtagning vid 7 stationer i Varnumsviken-Vålösundet. De två stationerna längst söderut, vid Picassoskulpturen och strax norr om småbåtshamnen (Kapurja), hade tydligt annorlunda vattenkvalitet utifrån de analyser som gjordes. Däremot kunde man inte se någon skillnad i den norra eller inre delen av Vålösundet jämfört med vattnet inne i Varnumsviken. Avloppsvattenpåverkan Vålösundet Syftet med delprojektet har varit att ta fram kunskap om påverkan av enskilda avloppsanläggningar på ytvattnet i Vålösundet. Om möjligt skulle kontroll genom någon form av mätning kunna göras av västra och östra sidan om sundet för att utvärdera behovet av ytterligare VAplanering göras och följa upp effekter av åtgärder med kommunal VA-anslutning och ny tätortsplanering. Provtagning har gjorts i sundet dels genom recipientkontroll men också genom utökade provtagning i projektets regi (se tidigare avsnitt). Nedan följer en utvärdering av de prover som tagits liksom av andra uppgifter och fakta som tagits fram i projektet. Kunskap i form av vattenkvalitetsmätningar Vålösundet 2010-2011 Kväve Organiskt kväve och ammoniumkväve är bra indikationer på utsläpp och påverkan av avloppsvatten då dessa kvävefraktioner är vanliga och höga i avloppsvatten och skulle kunna läcka ut från grundvattnet, där de enskilda avloppsanläggningarna har sin recipient, till ytvattnet. Är nedbrytningen bra så bryts det organiska kvävet ner till ammonium- och/eller nitrat-
64(126) nitritkväve i reningsanläggningen vilket inte borde innebära direktutsläpp av organiskt kväve till ytvattnet. När avloppsvattnet når recipienten, vilket ofta sker i kontaktytan mellan strandsedimentet och ytvattnet, oxideras dessa fraktioner och övergår till nitratkväve. Kvävehalter Varnumsviken-Vålösundet 2010-2011 2500 2000 ug/l 1500 1000 500 NO23-N NH4-N Org-N 0 Varnumsviken, djupområdet, yt Varnumsviken, djupområdet, bo tt Vålösundet, Presteruds herrgård, yt Vålösundet, Presteruds herrgård, bott Vålösundet, Bockserud, yta Vålösundet, Bockserud, bo tte Vålösundet, P ica ssoskulptu ren, yt Vålösundet, Pica ssoskulpturen, bott Station Figur 34. Diagram över olika kvävefraktioner (organiskt kväve, ammoniumkväve och nitrat-/nitritkväve ) vid fyra provtagningsstationer i en gradient från Varnumsviken i norr till Vålösundet utanför Picassoskulpturen i söder (station Va5). De två andra stationerna är Vålösundet utanför Presteruds herrgård (2010-1) samt Vålösundet utanför Bockserud (2010-2) strax norr om Hjälmarssundet. Proverna är tagna 5-6 ggr augusti-juni 2010-2011 stationerna läge se karta i figur 10. Kvävehalterna har mätts i en gradient från Varnumsviken till Vålösundet vid Picassoskulpturen (se diagrammet ovan). Halterna är tämligen lika fr.o.m. Varnumsviken till Vålösundet vid Bockserud längs med Vålösundet. Det är ibland till och med högre halter kväve i Vålösundet jämfört med halterna i själva viken. Ammoniumhalterna var relativt Varnumsviken höga under vinterhalvåret i Vålösundet. Vid Picassoskulpturen märks en tydlig blandning med vatten från Stor-Vänern. Här är nitratnitritkväveandelen generellt högre (50-60 %) jämfört med stationerna längre in i Vålösundet och Varnumsviken (under 50 %). I Varnumsviken var endast 40-44 % av kvävet nitratnitritkväve. Fosfor Fosforhalter Vålösundet 2010-2011 ug/l 60 50 40 30 20 10 0 Part.-P PO4-P Varnumsviken, djupom Varnum sviken, djupom Vålösundet, Presterud. Vålösundet, Presterud. Vålösundet, Bockserud Vålösundet, P ica ssosk Vålösundet, Picassosk Station
65(126) Totalfosforhalter Vålösundet 2010-2011 ug/l 80 60 40 20 0 Varnumsviken, djupområdet, yta Varnumsviken, djupområdet, botten Vålösundet, Presteruds herrgård... Vålösundet, Presteruds herrgård... Vålösundet, Bockserud, yta Vålösundet, Bockserud, botten Vålösundet, Picassoskulpturen, yta Vålösundet, Picassoskulpturen,... Tot.-P µg/l Station Figur 35 (föregående sida) och 36. Diagram över olika fosforfraktioner, partikulärt fosfor (part-p) och fosfatfosfor PO4-P, vid fyra provtagningsstationer från Varnumsviken i norr till Vålösundet utanför Picassoskulpturen (Va5) i söder. Det undre diagrammet visar på totalfosforhalterna vid samma stationer. De två andra stationerna är Vålösundet utanför Presteruds herrgård (2010-1) samt Vålösundet utanför Bockserud (2010-2) strax norr om Hjälmarssundet. Proverna är tagna 5-6 ggr augusti-juni 2010-2011 stationerna läge se karta i figur 10. Fosforhalterna följer samma trend som kvävehalterna, med lika höga halter i Varnumsviken som i Vålösundet. Endast stationen vid Picassoskulpturen skiljer sig åt med klart lägre halter. Vattenfärg Man kan också se avloppsvattenpåverkan genom att mäta konduktiviteten då avloppsvatten kan ha högt värde i och med högt saltinnehåll se undersökningen ovan. Man ser även en tydlig skillnad i vattenkvaliteten genom att titta på vattnets färg. I Varnumsviken och vid Presterud sam Bockserud är vattnet mörkt, medan det är klart ute vid Picassoskulpturen. Det är alltså stora likheter mellan vattnet i viken och Vålösundet. Färg mg/l mg/l 125 100 75 50 25 0 Varnumsviken, djupområdet... Varnumsviken, djupområde.. Vålösundet, Presteruds he... Vålösundet, Presteruds he... Vålösundet, Bockserud, yta Vålösundet, Bockserud, bo... Vålösundet, Picassoskulpt... Vålösundet, Picassoskulpt... Färg mg/l Station Figur 37. Diagram över vattnets färg vid fyra provtagningsstationer från Varnumsviken i norr till Vålösundet utanför Picassoskulpturen i söder. De två andra stationerna är Vålösundet utanför Presteruds herrgård samt Vålösundet utanför Bockserud strax norr om Hjälmarssundet. Proverna är tagna augusti-juni 2010-2011. Data i samtliga diagram i detta kapitel är hämtade från bilaga 3, Alcontrol 2012. Värdering I DHI s källfördelningsanalys av bruttobelastningen från enskilda avloppsanläggningar står dessa för endast 2 % av kvävet till avrinningsområdet. Kommunens avloppsreningsverk och utsläpp från industrier står för 54 % av belastningen. Jordbruket står för 115 % och skogen för 14 % av belastningen. En stor andel av kvävet kommer från källor med direktutsläpp till viken vilka sannolikt har den största påverkan på vattenkvaliteten i Varnumsviken och Vålösundet. I och med att även fosforhalterna följer samma trend som kvävet, med lägsta halterna ute vid
66(126) Picassoskulpturen, är det tydligt att avloppsvatten från många källor påverkar vattenkvaliteten i viken och i sundet. Även fosforn och vattenfärgen följer denna trend. Någon specifik mätning av avloppsvatten från enskilda avloppsanläggningar har inte utförts och är sannolikt omöjlig att göra. Däremot finns det möjlighet att via spårämne från t.ex. kommunens avloppsreningsverk följa dess s.k. plym i ett geografiskt område utanför utsläppspunkten. Detta skulle man också kunna tillämpa på industrins utsläpp. Man kan säga att påverkan av enskilda avloppsanläggningar längs med Vålösundet sannolikt är ganska liten. Detta gäller framförallt organiskt kväve men även ammoniumkväve då dessa som sagt genom infiltration i marken oxideras till nitratnitritkväve liksom i kontaktytan mellan grundvattnet och ytvattnet i sjön. Sedimentet och ytvatten intill är en sådan kontaktyta där nitrifikation äger rum. Syreförhållandena borde inte vara dåliga i sundet eftersom strömmar finns både in och ut till Varnumsviken. Någon syrebrist kunde inte ses i viken 2010 även om tillståndet i Varnumsvikens djuphåla har haft bedömningen återkommande syrebrist 1984-2007. Undersökningarna av bottenfaunan pekar dock på sämre syreförhållanden i viken under senare år - syrefattigt eller mycket syrefattigt tillstånd, en ändring från tidigare bedömning måttligt syrerikt vilket då kan innebära sämre möjligheter för oxidering i sedimenten både i sundet och i viken. Vid Vålösundet är dessutom direktutsläpp av orenat avloppsvatten liten eller försumbar då den avloppslösning som finns, om man har WC, är sluten tank för WC och en s.k. BDTanläggning för bad-, disk- och tvättvatten. WC-avloppsvatten körs i med tankbil till kommunens avloppsreningsverk och finns med som utsläpp från den punktkällan. Bad-, disk- och tvättvatten infiltreras i marken och renas före det når grundvattnet. Direktutsläpp till ytvatten förekommer inte. 4.3.3 Provtagning i Varnan med tillflöden Provtagningen har syftat till att lokalisera närsalters ursprung i Varnan inne i Kristinehamns tätort. En höjning av halterna i samband med höga flöden/översvämning i slutet av 1990-talet har väckt misstanke om att en läcka uppstått t.ex. från avloppsanläggning eller ev. från förorenad jord som blottlagts. Provtagningsstationer 2 Varnans utlopp 0Lö Lötälven uppströms Dyebron (översiktskarta) Va1 Varnan uppströms vågbron 2010-04 Stattbron 2010-05 Brogårdsskolan gångbro 2010-06 Brogårdsskolan bilbro 2010-07 GE gångbro 2010-08 Kärleksforsen lilla bilbron 0S Spjutbäckens damm utlopp (översiktskarta) 2010-09 Kärleksforsen ringvägsbron 0ÖK Övre Kvarnsälven uppströms vägtrumma (ö-karta) 2010-10 Kärleksforsen bro ovan damm
67(126) Figur 38 Översiktskarta provstationer Lantmäteriet 2008 Provdatum 2010-08-18, 2010-08-31 och 2010-09-28 Metod Vattenproven togs med Ruttnerhämtare. Reningsverkets fältutrustning (Hach HQ 40d & Hach Seniom 5) används för att mäta temperatur, syrehalt, konduktivitet och ph. Nederbördsmängder och temperatur för provtagningsdagar och föregående veckor har hämtats från SMHI.
68(126) Resultat Konduktivitet Varnan 2010-08-18 2010-08-31 2010-09-28 medel 12.0 10.0 8.0 us/cm 6.0 4.0 2.0 0.0 Va2 0Lö Va1 2010-04 2010-05 2010-06 2010-07 2010-08 0S 2010-09 0ÖK 2010-10 station Figur 39. Diagram över konduktivitet i vattendragen, se vidare tabell och kartor med provtagningsstationerna Konduktiviteten var markant högre (ca 85 %, eller fyra enheter) vid provpunkterna i Kvarnsälven än i övriga Varnan uppströms Lötälven under augusti. Den sista augusti uppmättes också högt värde i Spjutbäcken (0S). I Lötälven (0Lö) uppmättes en ännu något högre konduktivitet, vilket bidrog till en hög konduktivitet även i Varnans utlopp. Mellan broarna i centrum var variationen mycket liten. Temperaturer, syrenivåer och ph var i princip likvärdiga för samtliga vattendrag. Temperaturen sjönk med ca 4.5 o C mellan varje provtagning, medan syrehalten steg med ca 1.2 enheter mellan provtillfällena. ph låg stadigt kring ett medel av 6.4, med något lägre värden (ca 1 enhet) uppströms än nedströms. Nederbörd och temperatur 2010-08-19 Ca 12 mm nederbörd under veckan, främst den 13.e men även 1-3 mm den 17.e. 2010-08-31 Denna vecka ca 15 mm regn spritt över veckan. Regnfritt den 29-30 augusti. 2010-09-28 Sammanlagt ca 17 mm regn under den 24-25 aug, resten av veckan torrt väder. Värdering Det fanns inte några tecken på något permanent läckage eller avloppsutsläpp i Varnan i tätorten. Det kan dock inte uteslutas att någon form av tillfällig påverkan kan förekomma vilket skulle kunna tolkas som att dessa kan hänga ihop med kraftig nederbörd, erosion, läckage från bristfälliga avloppsanläggningar eller någon form av bräddning efter t.ex. skyfall. Fortsatta studier rekommenderas. Stickprov har därför sin begränsning i detta sammanhang och möjligen kan annan form av provtagning utföras. Alcontrol har dessutom meddelat att det framkommit att man konsekvent under perioden 1999-2010 tagit prover från Kr 50 (Varnan) och Kr 60 (Lötälven) på fel plats (de två har bytt plats) och därmed också redovisat felaktiga resultat, något som nu är tillrättalagt. De höga värdena i Lötälven och Kvarnsälven jämfört med tätorten beror förmodligen på jordbruks- och avloppspåverkan, samt erosion, som sedan späds ut i tätorten. Det sker också en viss sedimentation i Varnan eftersom den i sin nedre del är dämd med en damm vid Vågbron.
69(126) 4.3.4 Ökad upplösning av delavrinningsområden De delavrinningsområden (s.k. PLC-områden), som används i nationella modelleringar och analyser (Pollution Load Compilations) utförda av bl.a. SMHI, har delats upp i mindre områden. Syftet är att skapa en detaljeringsgrad som passar bättre för lokal åtgärdsplanering. Framförallt är det Vänerns närområde, som i PLC5-data räknas som ett eller några få områden, som delats upp. Nyckelområden, som t.ex. Lötälvens avrinningsområde, har också delats, och resultatet är i princip att varje vattendrag om mynnar i Vänern och alla Lötälvens tillflöden fått egna delavrinningsområden. Den nya indelningen har legat till grund för modellering av källfördelning (se Markanvändning). Figur 40 PLC5-områden inom Kristinehamns kommun. Även Vänerns närområde ingår. Lantmäteriet 2008
70(126) Figur 41 Ny indelning av Vänerns närområde och av Lötälvens avrinningsområde. Hela kommunen har behandlats på samma sätt, men här visas endast Ölmevikens och Varnumsvikens delavrinningsområden. Lantmäteriet 2008
71(126) 4.3.5 Provtagning i mindre vattendrag Syftet med delprojektet har varit att ta fram ny kunskap om mindre vattendrags betydelse för näringsämnestransporten till viken. I detta sammanhang har kompletterande provtagningsstationer och kontrollprogram för dessa vattendrag med tillrinning till Varnumsviken, Vålösundet m.m. tagits fram i samverkan med befintlig SRK under projekttiden. Näringshalterna i mindre vattendrag runt Varnumsviken har övervakats genom provtagning varannan månad under ett år. Utifrån vattendragets medelhalt och en beräknad årsavrinning från respektive avrinningsområde har det beräknas att de små vattendragen bidrar med drygt 800 kg fosfor per år, till Varnumsviken. Varnan och Lötälven, de stora tillflödena, bidrar tillsammans med drygt fem ton enligt det här sättet att räkna. Det innebär att ungefär 14 % av forsforn kommer från de mindre vattendragen och 86 % från Lötälven och Varnan. Figur 42 och 43. Medelhalter av totalfosfor från provtagning i vattendrag, mellan juli 2010 och juli 2011. Kartan till vänster visar hur vattendragens fosforhalt klassas enligt bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag och kartan till höger visar grupperingar av vattendrag med liknande fosforhalt. I tabellen nedan visas mer detaljer om vattendragen (ARO = avrinningsområde, TOC=totalt organiskt kol, Part-P är partikulärt fosfor, Tot-P=total fosfor,och Tot-N=totalkväve Lantmäteriet 2008
72(126) Tabell 3 Årsbelastning från provtagna vattendrag runt Varnumsviken. Avrinningsområde ARO nr Figur 44-47 Några av de mindre vattendragen vid Varnumsviken, Gustavsvik, Presterud, Marieberg och Bockserud Provpunkt AROarea TOC Part.-P Tot.-P Tot.-N NH4-N kg/år/h a g/år/ha g/år/ hag/år/ hag/år/ha Åker, andel Bockserudsbäcken 15 PV2 12 56 410 367 25726 252 13 % Hybblebäcken 16 PV3 93 125 365 479 3837 0 9 % Södra Kroksviksbäcken 17 PV4 90 98 233 345 3761 0 11 % Gustavsvik 19 PV6 201 85 297 553 4177 0 14 % Motorp 20 PV7 553 64 255 597 3692 0 4 % Östervik 23 PV8 283 40 90 120 4227 0 5 % Strand/Ålkärr 24 PV9 72 30 110 175 2536 0 6 % Mariebergsbäcken 25 PV10 248 59 38 76 2210 0 0 % Lötälven, Dyebron* PKr60 4361 50 86 167 2285 169 6 % Presterudsbäcken 29 PV11 179 49 143 143 2239 0 0 % Skymningen- 30 Sörkastetbäcken (del) PV12 29 96 140 188 4780 0 0 % Drevstabäcken/dagvatten 33 PV13 173 32 186 266 3573 0 12 %
73(126) Eftersom transport av partikulärt bunden fosfor är ett vanligt problem i jordbruksmark, bl.a. i den grumliga Ölmeviken, undersöktes hur stor del av belastningen som kunde förklaras av detta. Andelen åkermark i Varnumsvikens delavrinningsområden visade sig vara korrelerad (r=0,69) med områdets arealläckage av partikulärt P. Två punkter avviker dock från mönstret, med extremt höga värden av partikulärt fosfor och liten andel åkermark. Det är avrinningsområde 18 och Varnans avrinningsområde (Kr 50). Till skillnad från övriga områden har båda hårdgjorda ytor, och till viss del industrier, närmast uppströms provpunkterna. Det höga värdet i område 18 härrör från en topp i december 2010. Figur 48. Arealläckage av partikulärt P från små avrinningsområden vid Varnumsviken. De större vattendragen saknas på bilden. Lantmäteriet 2008 PartP, g/år/ha Åker, andel*1000 800 700 600 500 400 300 200 100 0 15 16 17 18 19 20 23 24 25 Varnan Lötälven 29 30 (del) 33 provstation Figur 49. Två avvikande extremvärden av partikulärt P hittades i områden med hårdgjord yta närmast uppströms provpunkten (område 18 och Varnans avrinningsområde). Part.P/år/ha Åker, andel*1000 500 400 300 200 100 0 15 16 17 19 20 23 24 25 Lötälven 29 30 (del) 33 provstation Figur 50. När extremvärdena tagits bort förklarades mängden partikulärt p till stor del av andelen åker i avrinningsområdet (r=0,69)
74(126) 4.3.6 Dagvatten Syftet med delprojektet har varit att göra en genomgång av befintliga analysresultat, göra uppföljning samt ta fram provtagningsstationer i syfte att ta fram ett kontrollprogram för åtgärder med dagvatten i tätorten Tidigare provtagningar Figur 51. Resultat av stickprovtagning av dagvatten i Kristinehamn. Lantmäteriet 2008 Under åren 1998 till 2002 gjordes stickprovtagningar i Kristinehamns dagvattensystem, som har sitt utlopp direkt till viken och Kristinehamns vattendrag. 1998 togs prov i 15 olika stationer och ofta vid tre olika tillfällen under tiden juli-augusti. Förutom fosfor gjordes analyser av flera olika ämnen. Halterna varierade. 2001 togs prov av dagvatten vid en tidpunkt i november. Om man jämför halterna i dagvattnet med vad som är normalt i sjöar och vattendrag så kan man som jämförelse titta på Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag, som bl.a. använts som en del i bedömningen av Varnumsvikens, Varnans och Lötälvens status. Halterna i dagvattnet var rent generellt betydligt högre. De lägsta värdena i dagvattnet räknas som höga eller mycket höga halter i ett vanligt vattendrag. Huvuddelen av värdena i dagvattenprovtagningen klassas som extremt höga halter och ligger i princip utanför skalan för naturliga sjöar och vattendrag.
75(126) Tabell 4: Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag. Fosforhalt (ug/l) Klassning < 12,5 Låga halter 12,5-25 Måttligt höga halter 25-50 Höga halter 50-100 Mycket höga halter > 100 Extremt höga halter (Källa: Naturvårdsverket 2007. Rapport 4913 Bedömningsgrunder för Sjöar och vattendrag) Medelvärdet för den hårt belastade punkten i innerstan (röd punkt på kartan) baseras på fyra mätvärden, varav samtliga ligger över medel för hela provtagningen. Två värden från sommaren 2002 är extremt höga (5240 resp. 3650 ug/l). Fosforhalterna i kombination med relativt höga ammoniumhalter (även dessa klart över medel för provtagningen) gör det troligt att det är spillvatten som förorenar. Halter så höga som dessa uppkommer oftast vid nödavlopp från spillvattensystemet till dagvattnet, vilket det finns anordningar för uppströms provpunkt. Båda provtagningarna föregicks av normala nederbördsdagar, med 5 resp. 6 mm nederbörd under närmaste tredagarsperioden. Det talar emot att spillvattennätet skulle ha varit överbelastat. Möjliga förklaringar kan vara funktionsproblem vid bräddpunkten eller att ett tillfälligt stopp i spillvattenledningen orsakat nödutlopp till dagvattnet. Eftersom inga åtgärder genomförts i området sedan provtagningen troligen finns problemet, eller risken för nya tillfälliga problem, kvar. I ett eftersatt område finns också en ökad risk för att villaavlopp som en gång felaktigt kopplats till dagvattennätet inte åtgärdats. Inga miljöfarliga verksamheter förekommer i området. En nedlagd verksamhet, en snickerifabrik, har inventerats enligt MIFO (en metodik för inventering och riskklassning av förorenade områden) och bedöms inte utgöra någon risk för markförorening/-läckage. Punkten uteslöts från ekoskopprovtagningen 2011 p.g.a. att flödet i punkten bedömdes för lågt för att säkerställa ekoskopets funktion. Extrema värden uppmättes också i industriområdet Drevsta (röd cirkel), i stadens östra del. Medelvärdet baseras på två provtagningar under juli 2002, på 6680 resp. 7480 ug/l. Punkten får sitt vatten från tre industritomter samt från diket längs kringfartsleden Varnumsleden. Området omges av odlade åkrar och enstaka villor. Industriernas verksamheter är inte av typer som förväntas läcka fosfor. Inte heller finns det några korskopplingar mellan spill- och dagvatten i området. När detta utesluts återstår organiskt material på asfaltsytorna, t.ex. fågel- och hundträck, enskilda avlopp vid åkermarken eller felkopplade serviser, eller eventuellt läckage från gödsling på åkrarna som möjliga källor till belastningen. Nära Varnans utlopp ligger en provpunkt (orange cirkel) som avvattnar ett höglänt villaområde och en blandning av f.d. industrimark och verksamma industrier närmare vattnet. Även här talar höga fosfor- och ammoniumhalter för påverkan från spillvatten. I industriområdet finns två bräddpunkter från spillvattennätet samt ett miljöobjekt kopplat på dagvattennätet. Problemen är till viss del kända och utreds vidare. Ovanstående är exempel på hur problemområden kan utredas översiktligt med hjälp av uppgifter som finns samlade centralt på kommunen. Närmare undersökningar bör göras av de nättekniker som har lång erfarenhet och personliga detaljkunskaper om ledningssträckorna.
76(126) Ekoskop-provtagning 2011 Under 2011 togs gjordes försök att provta dagvattnet med Ekoskop, passiva provtagare som lämnas i dagvattenbrunnen under fyra veckor. Resultatet visas som antal nanogram ämne ackumulerat i provtagarens jonbytarmassa., vilket inte kan jämföras med haltnivåer från tidigare provtagningar. Däremot kan ekoskopen ge en bättre bild av utsläppsmönster jämfört med den tidigare provtagningens stickprovskontroller, eftersom ekoskopen samlar data dygnet runt under en längre period. Figur 52. Resultat av ekoskopprovtagning i dagvatten 2011, fosfortal. Lantmäteriet 2008 Ett antal punkter från den tidigare provtagningen ingick i ekoskopprovtagningen. Eftersom ekoskopen behöver hållas ständigt fuktiga valdes punkter med stabilt flöde ut, i samråd med driftansvarig för ledningsnätet. I vissa fall flyttades punkterna nedströms inom samma system, till vattenfyllda brunnar. En ny punkt lades till i hamnområdet, som inte provtagits tidigare. De ämnen som provtogs var fosfor och PAH (polyaromatiska kolväten). Samtliga tolv provtagna PAH-ämnen låg under detektionsgränsen i alla prov. Fosforkoncentrationerna varierade däremot mycket. Om man jämför med tidigare provtagningen visar det sig t.ex. att ekoskopen i punkt 1, 6 och 8 ackumulerat jämförelsevis mycket fosfor trots att punkterna visat låga fosforhalter i stickprovtagningen. Det innebär antingen att förhållandena i områdena förändrats betydligt mellan provtagningarna, eller att det förekommer tillfälliga näringstoppar till punkterna som ekoskopen plockat upp, men stickprovtagningen missat. Vid provtagningen noterades också stark doft av någonting som liknande lösningsmedel i punkt fyra och sju. Båda punkterna avvattnar industriområden med tankstationer och mycket
77(126) maskinverksamhet. Åtminstone det ena området finns problem med oljeläckage, som kan härröra både från aktiva och från nedlagda verksamheter. Ekoskop nr 5 var försvunnet vid inhämtningen (fästlinan var av), troligen p.g.a. slitage i en stark vattenström. Dagvattenplanering Kristinehamn saknar i dag en regelrätt dagvattenplan, vilket också efterlyses av dem som arbetar med frågorna. Exempel på sådana planer finns i ett flertal kommuner. Syftet med planerna är bl.a. att främja införandet av nya tekniker för t.ex. flödesutjämning och stärka dagvattenhanteringens status i miljö- och säkerhetsarbetet. Flödesutjämnande åtgärder, t.ex. gröna tak, infiltrationsytor multifunktionella ytor och dammar, är viktiga framförallt i översvämningsdrabbade städer, där höga dagvattenflöden förvärrar problemen. Dessa åtgärder blir också en dominant del av en stads gestaltning. De ökar andelen grönytor och synligt vatten i stadsmiljön och kan också fungera som näringsfällor. Gröna tak är en rekommendation i det planeringsunderlag som länsstyrelserna haft ute på remiss under sommaren-hösten 2011. Att det förekommer mycket höga halter av näringsämnen i dagvatten har uppmärksammats på senare år, vilket ställer nya krav på rening i systemet. Mer välkänt är problemet med bräddningar av svart- och gråvatten (från WC respektive bad-, dusch, tvätt etc.), p.g.a. överbelastning delvis orsakad av att dagvatten letts till spillvattennätet. Pågående separering av dagvatten- och spillvattennäten minskar den risken betydligt. Samtidigt innebär de ökade volymerna i dagvattennätet större utmaningar för dagvattenhanteringen. Krav på minskat näringstillskott till sjöar och vattendrag skall hanteras i ett system som från början byggts för direktutsläpp. Enligt klimatforskningen kan vi vänta oss större variationer i nederbörd i framtiden. Redan de senaste åren finns många exempel på hur dagvattensystem överlastats av höga flöden och andra extrema väder, och resurserna för bl.a. snöhantering har pressats till bristningsgränsen. För att säkerhet ska kunna bibehållas prioriteras ofta miljöhänsynen ned när kapaciteten blir pressad. Bättre tillgång till extraresurser vid extremväder skulle ge plats även för miljövårdsåtgärder. Miljötillsynsmyndighetens roll Samverkansprojektet Miljösamverkan Värmland bildade 2011 en dagvattengrupp som skall belysa dagvattenhanteringen ur tillsynsmyndighetens, d.v.s. miljöinspektörernas, perspektiv. Syftet är i första hand att klargöra vilken roll miljötillsynsmyndigheten har i dessa frågor och vilka lagrum som är tillämpliga. Därefter ska material tas fram som underlättar för miljöinspektörer att hantera dessa frågor på kommunerna. Detta kan t.ex. vara frågor om analyser, remissyttranden, framtagande av förslag till dagvattenpolicy, och ansvarsfördelning. (Källa: Delprojektbeskrivning Dagvattenhantering, Miljösamverkan Värmland 2011-02-07). 4.3.7 Punktkällor Syftet med delprojektet har varit att göra en genomgång av kommunens relevanta data och utredningar för avloppsvattenhantering och effektivisering av reningen (kommunens, industriernas, hamnens och andra anläggningars påverkan).
78(126) Fiskartorpets avloppsreningsverk Kommunens avloppsreningsverk är ett verk där reningen sker i fyra steg, mekaniskt, kemiskt, biologiskt och efterföljande filtrering. Man använder järnsulfat i den kemiska fällningen. Reningsprocessen är anpassad för kvävereduktion. Flödet genom verket är i storleksordningen 9000 m3/dygn. Utsläppet är enligt DHI s källfördelningsstudie ligger i storleksordningen 750 kg/år och 42,5 ton kväve/år. Under projekttiden har några åtgärder utretts som skulle kunna bidra till minskade utsläpp. Ett projekt Förändring av externslamhanteringen har utmynnat i ett LOVA-projekt 2011-2012. Förändring av externslamhantering Genom att förbättra mottagningsanläggningen och möjliggöra hantering av externslammet direkt i verkets slamfas, minskas risken för störningar i reningsprocessen via momentana föroreningsbelastningar. Stor momentan belastning från tömning av externslam kan medföra störningar på framförallt den biologiska processen men även på det kemiska steget. Detta undviks alltså genom att externslammet inte längre tillförs vattenfasen. En annan fördel för Kristinehamns reningsverk är att externslammet direkt tillförs slamfasen och vidare in i rötkammardriften och produktion av biogas. Externslammet hanteras även idag i rötkammaranläggningen men då som slam från sedimenteringsbassänger. Rejektet från slamavvattning kommer även fortsättningsvis att ledas till vattenfasen. Den nya mottagningsanläggningen öppnar även för möjligheter att ta emot slam från grannkommuner för ökad biogasproduktion i anläggningen. Inledande kontakter har tagits med Storfors kommun. De åtgärder som planeras att genomföras för externslamhantering är: - Ny mottagningsbyggnad för externt slam med gallersil och renstvätt. Externslammet skiljs från inkommande avlopp. Flödesmätning görs på inpumpat externslam. - Den nya externslambyggnaden förses med en lagringsvolym för vidare pumpning till slamhantering. Reservsystem kommer att finnas för pumpning av externt slam till inkommande avloppsvatten. - I mottagningsbyggnaden kommer även system för mottagning av fett att finnas. Fettet kommer att pumpas till rötkammare för biogasproduktion. Med utgångspunkt från antagandena ovan, dvs. en förbättring på ca 10 %, beräknas mängderna av kväve och fosfor till recipienten enligt tabell 2 nedan. För kväve har antagits en reduktion i processen på ca 70 %. För fosfor och BOD förutsätts en reningsgrad på 90 % vilken bibehålls eller förbättras. Tabell 5. Beräkning av belastning på recipienter före och efter genomförande av åtgärder Mängder från externslam Kväve (kg/år) Fosfor (kg/år) BOD7 (kg/år) Mängder till recipient idag 1260-1800 30-60 2100-3300 Mängder till recipienten efter åtgärd 1100-1600 27-54 1900-3000 Minskad påverkan på recipient 160-200 3-6 200-300 Mängder till havet före åtgärder (retention enligt ovan) Mängder till havet efter åtgärder (retention enligt ovan) 820-1170 15-30 Ej beräknat 715-1040 13.5-27 -