lägre kostnad per fastighet i anläggningsskedet

Varför behövs en avloppsanläggning? En avloppsanläggning ska reducera näringsämnena kväve och fosfor, som orsakar övergödning av sjöar, vattendrag och hav, något som är ett betydande problem i Södertälje. En avloppsanläggning ska också rena avloppsvattnet från bakterier och virus som kan sprida smitta via grundvattnet. Den bör också vara kretsloppsanpassad och ge möjlighet till återvinning av näringsämnena i avloppsvattnet. Det mesta av bakterierna och näringsämnena finns i avloppsvattnet från toaletter, och nästan allt kvävet och ungefär hälften av fosforn finns i urinen. Ett sätt att ta tillvara på näringen i avloppsvattnet är att avskilja urinen och använda den som gödningsmedel, med fördel på jordbruksmark. Det är viktigt att avloppsanläggningen planeras och byggs på rätt sätt för att den ska fungera bra och för att den inte ska orsaka miljöproblem. På http://www.avloppsguiden.se finns mer information om små avlopp, även specifikt om Södertälje kommun. Om du inte själv har kunskap på fackmannamässig nivå om avloppsanläggningar ska du anlita fackman. Miljökontoret har en förteckning över entreprenörer som anlägger avlopp samt konsulter inom miljö/va. Att lösa avloppsfrågan gemensamt kan ofta vara en fördel om flera fastigheter ligger nära varandra. Fördelarna med en gemensam avloppsanläggning är bl a: lägre kostnad per fastighet i anläggningsskedet jämnare belastning på anläggningen och därmed bättre rening färre utsläppspunkter, vilket ger lägre risk för förorenade vattentäkter I Södertälje är enskilda avlopp ett betydande miljöproblem. Avloppen står i flera avrinningsområden för 20-50 % av fosforn som belastar sjöar och vattendrag och slutligen når Östersjön. 2. Bestämmelser om enskilda avlopp Miljöbalken reglerar hur avloppsvatten ska tas om hand. Den kräver att avloppsvatten ska avledas, renas och tas omhand på ett sådant sätt att olägenhet för människors hälsa eller för miljön inte uppkommer. I Naturvårdsverkets allmänna råd om små avloppsanläggningar finns mer detaljerade rekommendationer och tolkningar av miljöbalken. Det är den som släpper ut avloppsvattnet som ska visa att avloppsanläggningen klarar miljöbalkens krav. Detta gäller både vid löpande drift och när man söker tillstånd för en avloppsanläggning. Man bör tänka på att utsläpp av dåligt renat avloppsvatten kan vara ett brott och leda till åtal. När krävs tillstånd eller anmälan? När man ska bygga om eller anlägga en ny avloppsanläggning krävs tillstånd eller anmälan enligt miljöbalken. För dig som ska ordna avlopp är skillnaden mellan anmälan och tillstånd oftast liten, se sista sidan. Tillstånd krävs för att: anlägga avloppsanläggning med WC påkopplad koppla WC till befintlig avloppsanläggning anlägga avloppsanläggning för bad-, disk-, och tvättvatten (BDT-vatten) inom detaljplanelagt område installera biologisk toalett eller latrinkompost. Anmälan krävs för att: anlägga avlopp för bad-, disk- och tvättvatten (BDT) i område som inte är detaljplanelagt ändra en befintlig avloppsanläggning eller väsentligt öka belastningen av avloppsvatten på den. Det är fastighetsägarens eller brukarens ansvar att lämna in tillståndsansökan eller

anmälan till miljökontoret. Funktionskrav på rening, kretslopp, täthet med mera Naturvårdsverkets allmänna råd om små avloppsanläggningar anger krav på reningen av avloppsvattnet och funktionen i övrigt, se vidare avsnitt 5. Miljökontoret kräver oftast den högre nivån av funktionskrav som till exempel innebär 90 % rening av fosfor. Lokala bestämmelser I många delar av kommunen finns det särskilda bestämmelser som reglerar anläggandet av avloppsanläggningar. Bestämmelser för vissa vattenskyddsområden och detaljplaner tillåter inte avloppsanläggningar över huvud taget. Var därför noggrann med att kontrollera om särskilda bestämmelser gäller! Ring miljökontoret för att få mer information. Bygganmälan Vid ombyggnader som innebär ändringar av vattenförsörjning eller avlopp finns ofta krav på att en bygganmälan ska göras. Kontakta kommunens Plan- och byggenhet för mer information (växel: 08-550 210 00). Vad händer om avlopp anläggs utan tillstånd? Om en avloppsanläggning byggs eller ändras utan tillstånd från miljökontoret är det en överträdelse av miljöbalken som medför en särskild miljösanktionsavgift. Detsamma gäller om man bygger eller ändrar en avloppsanläggning så att man överträder den så kallade anmälningsplikten, se ovan. Att släppa ut orenat avloppsvatten mark eller vatten kan vara ett brott som ledar till åtal. Glöm inte att lämna in din ansökan eller anmälan i god tid!

3. Ansök om avloppsanläggning steg för steg. 1. Tänk igenom hur du bäst ska lösa avloppsfrågan. Några viktiga faktorer är: Avloppsanläggningens reningskapacitet, driftsäkerhet och möjlighet till kretslopp. Flöde till anläggningen, t ex antalet personer som ska använda anläggningen. Vad som ska anslutas. WC, diskmaskin o.s.v. Placeringen av anläggningen. Närliggande dricksvattentäkter. Vart spillvattnet ska släppas och ut vilka miljökonsekvenser det kan få. Eventuella speciella regler för området. Har du inte kunskap på professionell nivå om hur man planerar, dimensionerar och anlägger avlopp bör du anlita konsult inom miljö och VA. Miljökontoret kan och får inte agera konsult, utan bara ge råd. 2. Sammanställ ansökan med ritningar m.m. Var noggrann med att få med allt som krävs. Se avsnitt 4 för att inte glömma något. 3. Du skickar ansökan eller anmälan till miljökontoret, som granskar handlingarna, utreder och eventuellt begär in kompletteringar. 4. Tid avtalas med en miljöinspektör för besök på plats. Planerar du infiltrationsanläggning eller markbädd måste provgropar grävas som miljöinspektören besiktigar. Då en infiltrationsanläggning eller markbädd ska anläggas tas jordprover vid provgropsbesiktningen. 5. Du ser till att eventuella kompletteringar som miljökontoret begärt i form av ytterligare utredningar, slutgiltiga ritningar, kartor etc. lämnas in. Hur lång tid tar det att få avloppstillstånd? Handläggningstiden varierar från någon vecka till några månader eller mer. Den absolut vanligaste orsaken till lång handläggningstid är kartor, ritningar och övriga ansökningshandlingar som är bristfälliga. Detta innebär att miljökontoret måste kräva kompletteringar. Vill du att det ska gå fort - lämna professionellt utförda kartor och ritningar och fullständig ansökan till miljökontoret. 6. Miljönämnden fattar ett beslut som skickas till dig. Beslutet innehåller villkor som reglerar avloppsanläggningens utformning, skötsel m m. Obs! Påbörja inte byggandet av avloppsanläggningen innan du har fått beslutet från miljönämnden. Miljökontoret tar betalt för handläggning av tillstånd och anmälningsärenden, se taxa på sista sidan. 7. Du ansvarar för att avloppsanläggningen anläggs enligt miljökontorets beslut. Läs beslutet noggrant och se till att din entreprenör och konsult också gör det! 8. När anläggningen byggs ska en kvalitetskontroll genomföras och redovisas till miljökontoret. Redovisningen görs genom fotografier av specifika faser under anläggningsarbetet, och en speciell blankett som miljökontoret tillhandahåller. När anläggningen är slutförd undertecknas blanketten av dig och anläggningsentreprenören och skickas med foton till miljökontoret. 9. Skicka samtidigt in blanketten Underlag för slamtömning, sophämtning, latrinhämtning till miljökontoret. Den anger vilken slamtömning och sophämtning som ska finnas på fastigheten. Obs: om slamtömningen inte fungerar kan din avloppsanläggning skadas eller bli förstörd. 10. Miljökontoret granskar fotografierna och kvalitetskontrollen på blanketten. Om anläggningen utförts felaktigt kan miljökontoret kräva att den byggs om. Ska du ordna avloppsanläggning för 25 personer är ärendegången annorlunda än ovan. Kontakta miljökontoret för mer information.

4. Handlingar som ska skickas in till miljökontoret Kartunderlag En professionellt utförd och skalenlig karta, eller så kallad situationsplan, är viktig för miljökontorets granskning och för den entreprenör som skall bygga anläggningen. Lämplig skala på kartan är 1:400-1:1000. Kontakta lantmäterimyndigheten för kartmaterial (växel: 08-550 210 00). Av kartunderlaget skall framgå: Fastighetsgräns, fastighetsbeteckning och husets/husens läge på fastigheten. Egen vattentäkt (brunn). Övriga vattentäkter inom 150 m från den planerade avloppsanläggningen. För detta krävs ofta en karta som visar ett större område. Föreslagen placering av avloppsanläggningen. Avloppsanläggningens tilloppsledningar samt utloppsledningar om sådana finns. Eventuella dagvattendräneringar, diken, sjöar etc. Utlopp i diken el dyl redovisas tydligt, inklusive extra reningssteg om sådana finns. Marklutning. Använd en karta med höjdkurvor eller nivåangivelser. Uppställningsplats för slamtömningsfordon. Notera att slamtömningsfordonet har en maximal sughöjd på sju meter och att vägen måste klara transporter med tunga fordon Exempel på kartunderlag. (Förminskad, skalan stämmer ej)

Anläggningsritning En professionellt utförd ritning av anläggningen i skala 1:50 eller 1:100 ska inlämnas. Ritningen ska visa plan och tvärsektion av anläggningen. Följande ska framgå: Anläggningens funktion och konstruktion, med ingående komponenter Dimensionering och måttangivelser Material, t.ex. grus- och sandkvalitet, geotextil i infiltrations- och markbäddsanläggningar, se avsnitt 5. Marktekniska uppgifter som t.ex. anläggningens nivå i förhållande till markyta, högsta grundvattenyta och berg (gäller främst infiltration och markbädd, se avsnitt 5). Se exempel nedan. Samråd Alla grannar som har vattentäkter inom 150 m måste få tillfälle att lämna synpunkter på den planerade avloppsanläggningen. Detsamma gäller alla andra sakägare i närområdet som kan beröras genom lukt, påverkan på diken, ledningar m.m. Samrådet är viktigt bl.a. för att alla vattentäkter och annat som kan påverkas av avloppsanläggningen upptäcks i tid. Samrådsblankett Enklast sker detta samråd genom att grannarna/ sakägarna får intyga på en särskild blankett att de granskat din ansökan eller anmälan inklusive ritningar och kartor. Blanketten finns på http://www.sodertalje.se under miljö & natur och blanketter. Observera att grannar och andra s k sakägare har rätt att överklaga beslutet om avloppsanläggningen. Bristfälliga ritningar och kartor som miljökontoret inte kan godkänna, försenar din ansökan. Anlita fackman om du känner dig osäker! Att grannarna/sakägarna skriver under blanketten innebär inte att de godkänner den planerade avloppsanläggningen - bara att de fått information och tillfälle att lämna synpunkter till miljökontoret. Blanketten lämnas sedan till miljökontoret i samband med ansökan eller anmälan om avlopp. Miljökontoret kan också sköta samrådet, men detta förlänger handläggningstiden. Exempel på ritning. Tvärsektion av upphöjd infiltration.

5. Olika typer av avloppsanläggningar Funktionskrav Oavsett reningsmetod gäller generellt bland annat följande krav på ett avloppssystem: Totalfosfor ska reduceras med minst 90 %. Totalkväve bör reduceras med minst 50 % Syreförbrukande ämnen (BOD 7 ) ska reduceras med minst 90 %. Möjlighet till återvinning av näringsämnen bör finnas. I vissa situationer där miljön är mindre känslig kan miljökontoret bedöma att reningskrav än ovan kan accepteras. Funktionskraven tillämpas även vid bedömning av befintliga anläggningar. Vid väsentliga avvikelser från funktionskraven krävs att avloppsanläggningen ändras eller kompletteras med någon form av extra reningssteg. Observera att reningsgraden försämras med tiden i många reningssystem, framförallt markbäddar. Slamavskiljare Det finns många olika system för rening av avloppsvatten. Gemensamt för de flesta är att det första steget är slamavskiljning. I slamavskiljaren sker en grovavskiljning av föroreningar som flyter eller sjunker inför nästa reningssteg. Separata slamavskiljare är vanligast, men i många minireningsverk är slamavskiljningen inbyggd. De krav som miljökontoret ställer på slamavskiljare är att de ska vara typgodkända och uppfylla kraven enligt svensk standard. Kretsloppsanpassade avloppslösningar Varför välja en kretsloppsanpassad avloppslösning? En kretsloppsanpassad avloppslösning är totalt sett miljövänligare och i ibland billigare än en konventionell WC med infiltration eller markbädd. En kretsloppsanpassad avloppslösning medger att näringsämnena återvinns i istället för att belasta miljön. Återvinningen kan ske på den egna tomten eller i jordbruket. Det finns ett antal varianter av kretsloppsanpassade avloppslösningar, bland annat WC med urinsortering, förmultningstoalett och större s.k. multrum och enkla utedass med latrinkompostering. Det gemensamma kriteriet är att näringsämnena ska kunna återvinnas med så små förluster som möjligt. Urinsorterande toaletter urin som växtnäring Den största delen av näringsämnena i hushållens avloppsvatten kommer från urinen, där näringen är relativt koncentrerad och i en kemisk form som växter lätt kan tillgodogöra sig. Därför är urin är lämpligt som gödningsmedel. För infiltrationsanläggningar och markbäddar (se nedan) är en bra slamavskiljning avgörande för den efterföljande reningen och hela anläggningens funktion. Dålig slamavskiljning kan förstöra infiltrationen eller markbädden. Slamavskiljare finns av två grundtyper: Slamavskiljare för enbart bad-, disk och tvättvatten, ofta med två kammare och volym på 800 1100 liter. Slamavskiljare för både WC och bad-, disk och tvättvatten, ofta med tre kammare och volym på ca 2000 l. Modeller för flera hushåll är givetvis större. Principen för urinsorterande toaletter bygger på att urin och fekalier sorteras i två enheter i toaletten. Det finns både vattentoaletter och förmultningstoaletter med urinsortering.

Vid sortering av urin för spridning på egen tomt är det lämpligt att ha två tankar som används växelvis. Innan urinen sprids bör den ha lagrats för avdödning av bakterier och virus. Vill du ha ett års lagringsvolym krävs i regel 2-4 m 3 för en familj vid permanentboende. Har du utedass med urinsortering för sommarstugan kan lagringstanken vara väsentligt mindre. Urin får endast spridas på växande gröda. Jordbruksverket anger 0,6 l koncentrerad urin/kvadratmeter trädgårdsland som en lämplig giva. Urinen kan behöva spädas med vatten innan spridning om inte spolvattnet från toaletten räcker till. Att tänka på vid spridning av urin: Förvara helst urinen i nedgrävd, oventilerad men tryckutjämnad tank. Lagringskapaciteten måste räcka under vinterhalvåret eftersom spridning ska ske på växande gröda. Förmultningstoalett och multrum Förmultningstoaletter omvandlar latrin till mull, som sedan kan användas som jordförbättringsmedel. Stora förmultningstoaletter, som samtidigt kan användas som hushållskomposter, brukar kallas multrum. Latrinen samlas i en behållare under toaletten där det bryts ner biologiskt. För att nedbrytningen ska fungera krävs rätt temperatur, fuktighet och lufttillförsel. Behållaren bör placeras i ett uppvärmt och isolerat utrymme. Behållaren ska ventileras med självdrag eller fläkt. Avluftningsröret leds från behållaren upp över taknocken och bör vara så rakt som möjligt vid självdrag. En välventilerad förmultningstoalett luktar mycket lite eftersom ventilationsluften sugs in via toalettöppningen. Urin bör inte spridas i närheten av vattentäkt. Sallad, bär eller annat som ska ätas rått bör inte vattnas med urin. Spridning ska ske på kvällen för att minska kväveförluster. Urinen ska spädas 1:3 1:10 med vatten om den inte redan spätts ut med spolvatten från toaletten. Eftervattning bör ske med enbart vatten. Urinen kan med fördel spridas på jordbruksmark. Man måste då försäkra sig om att det finns lantbrukare som kan hämta urinen regelbundet. Kontakta miljökontoret om du vill veta mera om detta. En urinsorterande toalett kan vara en kostnadseffektiv lösning för att nå låga totalutsläpp av näringsämnen. Förmultningstoaletter med urinsortering är ofta lättare att sköta och ger minskad risk för lukt och flugor. Välj inte en för liten förmultningstoalett. Tänk igenom antal personer, vistelsetid samt variationer och maxbelastningar i framtiden. Det finns större modeller - främst s.k. multrum - som klarar permanentboende för flera personer och som behöver tömmas sällan. Latrinen från en förmultningstoalett ska i regel efterkomposteras i minst sex månader för att avdöda skadliga bakterier (se nedan under latrinkompostering).

Latrinkompostering För dig som har utedass är latrinkompostering ett kretsloppsanpassat alternativ till kommunal latrinhämtning. I regel måste man också kompostera resterna från förmultningstoaletter. Latrin som inte komposteras ska hämtas av kommunen. Det är inte svårt att kompostera, men det krävs att man har rätt utrustning och lite tid att lägga på skötseln. Resultatet blir en näringsrik mull som kan användas som jordförbättringsmedel i rabatter och i trädgårdsland. Innan man kan börja latrinkompostera måste detta först anmälas till Miljökontoret. Anmälningsblankett finns på www.sodertalje.se under Miljö & Natur /Blanketter, men kan även beställas direkt från Miljökontoret. Latrinkomposten Färdiga latrinkomposter finns att köpa i handeln, men anläggningen är inte mer avancerad än att den händige kan tillverka sin egen kompost. Latrinkomposten ska vara utförd i tåligt material och ha regntätt lock. Genom öppningar i tak och väggar ska innehållet kunna syresättas. Komposten ska vara tät så att varken fåglar, råttor eller flugor kan ta sig in. Det är förstås också viktigt att innehållet inte kan läcka ut. Botten måste därför vara tät och tätningen ska fortsätta minst 20 cm upp på sidoväggarna. Varje kompostbehållare ska rymma ca 500-1000 liter, beroende på hur mycket den kommer att användas. För permanentbostäder ska kompostanläggningen bestå av två behållare om ungefär 1000 l vardera. För ett fritidshus räcker det i regel med 2 x 500 l. Facken ska sedan användas växelvis. Om man separerar urinen, och omhändertar den som växtnäring, kan kompostbehållarnas volym minskas väsentligt. Genom att separera urinen får man dessutom en mer lättskött kompost som ger ifrån sig mindre kväve. Om man däremot vill samkompostera latrin och hushållsavfall ska man välja rymligare behållare, eller fler kärl. Att tänka på vid latrinkompostering Toalettavfallet måste varvas med material som suger upp vätska, till exempel torvmull, löv eller annat trädgårdsavfall. Detta gäller framförallt om urin tillförs komposten. Innan man börjar fylla på med latrin ska ett lager på minst 2 dm läggas i botten på behållaren. När behållaren är fylld till två tredjedelar ska den ställas undan. Komposten ska sedan lagras i minst 6 månader, räknat från sista påfyllningen, innan mullen kan användas. Under tiden fylls den andra behållaren. Genom komposteringen förstörs de sjukdomsalstrande bakterier och virus som kan finnas i latrinen. Man bör inte blanda ner kalk i komposten eftersom det hämmar processen. Komposten behöver syre. Även om behållarens väggar och tak har ventilationsspringor bör man blanda om kompostinnehållet då och då. Lukt och flugor När komposten fungerar som den ska bildas ingen obehaglig lukt och den orsakar ingen ansamling av skadedjur. Om komposten inte är i jämvikt, eller t ex flugor kan ta sig in i den, kan emellertid de här problemen uppstå. Inom tätbebyggda områden bör man därför alltid placera komposten så långt som möjligt från grannfastigheterna. En latrinkompost ska alltid skötas så att den inte orsakar några olägenheter för grannarna.

Minireningsverk Så kallade minireningsverk är avloppsreningsverk dimensionerade för ett eller flera hushåll. I princip fungerar dom som kommunala reningsverk. Oftast har minireningsverken både biologisk och kemisk rening. Sådana verk klarar i regel naturvårdsverkets reningskrav på 90 % rening av fosfor med mera. Många har även inbyggd slamavskiljning. Det renade avloppsvattnet leds till ett dike eller ett kompletterande reningssteg i form av sandbädd eller dylikt. Sådan extra rening eller polersteg behövs i regel vid utsläpp i känsliga områden, t ex diken i tätbebyggelse. Minireningsverk kräver serviceavtal och regelbunden skötsel. En fördel är att dom är åtkomligare för serviceåtgärder och förbättringar än markbäddar och infiltrationer, som ofta måste grävas upp vid bristande funktion. En annan fördel med minireningsverk jämfört med markbädd och infiltration är att det finns möjlighet att återföra mer näringsämnen via det fosforrika slam som produceras. Kontakta miljökontoret om du tänker sprida slammet. Infiltrationsanläggningar och markbäddar Reningen i infiltrationsanläggningar och markbäddar bygger på samma princip: att föroreningar i avloppsvattnet bryts ned av mikroorganismer och fastläggs i jord. Viktiga faktorer för reningen är bland annat jämn spridning av avloppsvattnet över tillräcklig yta och jordvolym med god syretillförsel. I infiltrationsanläggningar släpps det renade vattnet ut i marken och grundvattnet. Markbäddar däremot kan beskrivas som uppbyggda sandfilter, där det renade avloppsvattnet samlas upp och avleds till diken eller dylikt. Slamavskiljare Före reningen i infiltration eller markbädd krävs alltid rening i slamavskiljare. Det är mycket viktigt att slamavskiljningen är effektiv, kommer slam ut i marbädden eller infiltrationen kan den förstöras. Fördelningsbrunn och spridningsledningar Om infiltrationsanläggningen eller markbädden ska ha mer än en spridningsledning leds avloppsvattnet, efter slamavskiljaren, till en fördelningsbrunn. Det krävs hög precision och stor noggrannhet vid anläggande av både markbädd och infiltration. Även små avvikelser vad gäller lutning, material, anläggningsteknik m.m. kan drastiskt försämra reningen och funktionen.

Fördelningsbrunnen är till för att fördela vattnet lika i spridningsledningarna vilket är viktigt för anläggningens reningskapacitet och livslängd. För att bakterierna som lever på att bryta ner det organiska materialet i avloppsvattnet ska få tillräckligt med syre, ska ändarna på spridningsledningarna och uppsamlingsledningarna som bara finns i markbäddar dras upp ovan mark. Detta är också viktigt för kontroll och underhåll av anläggningen. Infiltrationsanläggningar Infiltration är en anläggning där avloppsvattnet renas i de naturliga jordlagren. Det sker ingen uppsamling av det renade vattnet, det går till grundvattnet. Infiltration fungerar därför endast i genomsläpplig jord där djupet till grundvatten, berg eller täta skikt av lera och dylikt är tillräckligt. Efter rening i slamavskiljare sprids avloppsvattnet med hjälp av spridningsledningar i ett s k spridningslager i marken. Spridningslagret ska bestå av tvättad makadam eller singel. Spridningsledningen bör inte vara längre än 10 m såvida det inte pumpas ut. Under spridningslagret tillväxer en s k biohud av mikroorganismer som renar avloppsvattnet från organiska föroreningar. Andra föroreningar som fosfor fastläggs i jorden. När avloppsvattnet når grundvattnet ska det vara renat på bl a bakterier och fosfor. Upplyft eller ytlig infiltration Om grundvattennivån i området är hög, men marken i övrigt är lämpad för infiltration kan sk upplyft eller ytlig infiltration vara en tänkbar lösning. Infiltrationsledningarna läggs då nära eller ovan markytan. En upplyft eller ytlig infiltration måste isoleras extra noggrant för att undvika frysskador. Förstärkt infiltration När marklagrens genomsläpplighet är begränsad kan man förbättra förutsättningarna för infiltration genom att lägga ett förstärkningslager med sand under spridningslagret. Förutsättningarna för denna typ av anläggning är att underliggande mark ändå har en relativt god genomsläpplighet. Markbäddar En markbädd kan vara en lösning när jordlagren består av täta material som lera. I en markbädd filtreras och renas avloppsvattnet, efter slamavskiljning, i en uppbyggd filterbädd av så kallad markbäddssand. Under sandbädden samlas det renade avloppsvattnet upp och avleds sedan till ett lämpligt vattendrag eller dike. Är WC påkopplad krävs extra rening av fosfor, genom absorbentmaterial, indosering av fällningskemikalie eller liknande. Se www.avloppsguiden.se för mer information. För att skydda dricksvattenbrunnar kan en markbädd utföras tät med gummiduk eller liknande. På grund bygghöjden, vanligen två meter, kan man behöva pumpa när höjdskillnaden mellan huset, markbädden och utsläppspunkten är otillräcklig.

Slutna tankar Miljönämnden är mycket restriktiv med att godkänna slutna tankar. Sluten tank godkänns sällan vid nyavstyckning av tomter. Detta beror främst på att slutna tankar innebär ökade transporter, vilket medför en onödig belastning på miljön. Ibland saknas dock förutsättningar för andra typer av anläggningar. I dessa fall kan sluten tank vara en möjlig lösning. För att begränsa antalet tömningar bör endast avloppsvatten från snålspolande toalett ledas till den slutna tanken. Den slutna tanken måste bl a uppfylla följande krav: Tanken ska vara typgodkänd. Tanken måste förankras väl så att den inte kan tryckas upp av mark- eller grundvatten när den inte är full. Tanken ska vara försedd med nivågivare och överfyllnadslarm. Tanken måste placeras så att den åtkomlig för slamtömningsfordon. 6. Att välja anläggningstyp och placering Dimensionering och miljöaspekter Tänk igenom hur många personer som ska använda anläggningen, om WC, diskmaskin, tvättmaskin m m ska anslutas. Planera gärna på några års sikt. Beakta reningseffekten och möjligheterna till återföring av näringsämnen när du väljer avloppslösning. En kretsloppsanpassad anläggning med höga miljöprestanda har förutsättningar att klara miljökraven längre in i framtiden. Utred var anläggningen ska placeras och var spillvattnet ska släppas ut. Finns det något i närområdet som kan påverkas negativt? Välj plats med tanke på risken för miljöstörningar. Oftast är det fördelaktigt att anlita en konsult inom VA, miljö och geohydrologi som kan göra miljöutredning, dimensionera anläggningen och göra kartor och ritningar. Detta gäller framförallt om du planerar infiltrationsanläggning eller markbädd. Skyddsavstånd De flesta avloppsanläggningar medför risk för påverkan på grundvattnet - särskilt infiltrationsanläggningar och markbäddar. Vid planering av ett avlopp är det därför nödvändigt att ta hänsyn till både den egna och grannarnas vattentäkter. Det måste finnas tillräckligt skyddsavstånd mellan avloppsanläggningen och närbelägna vattentäkter. Skyddsavståndet beror på avloppsvattnets flöde och föroreningsinnehåll, jordmaterial, markytans lutning, om vattentäkten är borrad eller grävd och om avloppsanläggningen placeras uppströms eller nedströms vattentäkten. Grundvattenströmningens riktning sammanfaller i regel med markytans lutning och avloppsanläggningen bör därför placeras lägre än befintliga och planerade brunnar. Skyddsavstånd krävs också till annat som kan påverkas negativt. Vanliga skyddsavstånd mellan spillvattenutsläpp i mark och: Vattentäkt 20-200 m Sjö, vattendrag, dike 10-30 meter Bostadshus 10 meter Högsta grundvattennivå/berggrund minst 1 meter För en infiltrationsanläggning beror reningsgraden till stor del på hur lång tid det tar för spillvattnet att nå grundvattenytan. Avståndet mellan spridningsledningarna (se avsnitt 5) och grundvattnet bör därför vara så stort som möjligt. Det minsta avståndet som kan godtas är en meter mellan spridningsledningarna och grundvattnets högsta nivå under året. Skyddsavståndet en meter gäller också till berggrunden. Obs! Om en t ex en infiltrationsanläggning är dränkt så att spridningsledningarna ligger i grundvattnet blir reningen av bakterier m m obefintlig. Risken för förorenade vattentäkter och smittspridning ökar då markant. En infiltrationsanläggning i sluttande terräng bör helst ligga på toppen av en höjd eller längs med sluttningen. Man bör inte lägga infiltrationsanläggningen i en lågpunkt i terrängen,

eftersom grundvattenytan ofta ligger nära markytan i ett sådant läge. I fall där det är svårt att avgöra risk för förorening av vattentäkter kräver miljökontoret alltid en utredning av hydrogeologisk expertis. Markens förutsättningar Om en infiltrationsanläggning eller markbädd (se avsnitt 5) planeras krävs en markundersökning för att kunna bedöma om någon av dessa anläggningstyper är möjlig och var den i så fall ska placeras. Undersökningen ska ge svar på om jordmaterialet är tillräckligt genomsläppligt för infiltration, vilket avstånd det är till högsta grundvattennivå, om berggrunden ligger ytligt, och på vilken marknivå som spridningsledningarna bör läggas. Det kan krävas markundersökning även om annat än avloppsanläggningar än infiltrationsanläggningar och markbäddar ska anläggas. Jordprov Om en infiltrationsanläggnings planeras och krävs jordprov som lämnas till laboratorium för siktanalys. Jordprovet ska tas på och under den nivå där infiltrationen planeras ske. Om materialet i provgropen varierar mycket krävs flera prover. Det är du som ansöker som ansvarar för provtagningen och bekostar siktanalysen. Observera att det krävs geologiskt kunnande för att ta rättvisande jordprov. På miljökontoret finns påsar med provburkar för provtagning. Siktanalysen visar hur materialet i jordprovet är fördelat storleksmässigt - till exempel andelen lera i förhållande till sand - vilket gör att man kan bedöma jordens genomsläpplighet och om infiltration är möjlig. Siktanalyser används även för att bestämma hur stor yta som krävs för en infiltrationsanläggning. Jordprovtagning kan även krävas för andra typer av avloppsanläggningar, exempelvis för riskanalyser och beräkning av skyddsavstånd till vattentäkter. Provgrop Första steget i en markundersökning är att gräva en eller flera provgropar. Provgroparna ger information om grundvattenytans nivå, avståndet till berg samt jordarten. Groparna ska grävas i det område som med hänsyn till brunnar, marklutning etc bedöms vara det lämpligaste för exempelvis infiltrationen. Groparna ska grävas så djup som möjligt, helst ända till berggrunden. Djupet bör helst vara minst tre meter för att ge en acceptabel bedömnings- grund. Gräv inte för grunt!

8. Råd för drift och skötsel av avloppsanläggningen Avloppsanläggningens funktion och livslängd ökar betydligt om den sköts på rätt sätt. Dålig skötsel kan i värsta fall leda till svåra miljöstörningar t ex att den egna och andras vattentäkter förorenas och att avloppsanläggningen havererar. Dålig skötsel kan också vara ett miljöbrott. Nedan följer några enkla råd för att få en väl fungerande anläggning. För alla avloppsanläggningar Dagvatten och dräneringsvatten får inte ledas till avloppsanläggningen. Detta vatten kan i de flesta fall släppas ut direkt i dike eller i separat dräneringslager som ligger tillräckligt långt från avloppsanläggningen. Satsa på vattenbesparande utrustning! Det finns flera typer av snålspolande toaletter eller biologiska toaletter som inte använder något vatten alls. Använd disk- och tvättmedel utan fosfater. Häll inte syror och baser, lösningsmedel, bakteriedödande hushållskemikalier och läkemedel i avloppet! Glöm inte att det finns tvål, diskmedel m m som innehåller bakteriedödande medel. Kemikalier kan slå ut den naturliga mikrobiologiska reningen i anläggningen och ge negativa effekter på miljön. Miljöfarliga ämnen ska lämnas på Tvetaverket, Returen eller Miljöbilen. Inlämningen är kostnadsfri för enskilda hushåll. Mer information finns hos Telge Återvinning AB (växel: 08-553 222 33). Läkemedel ska lämnas på apoteket. Minireningsverk Det är tekniska skillnader mellan olika minireningsverk. Råden nedan gäller dock för de flesta modeller: Följ generellt fabrikantens instruktioner för tillsyn, drift och underhåll. Se till att serviceavtal finns med företag som fabrikanten godkänt. Se till att service genomförs professionellt med rätt intervall. Kontrollera regelbundet att fällningskemikalie finns till minireningsverket. Utgående vatten från ett minireningsverk ska vara klart, ofärgat och luktfritt. Om inte krävs åtgärder. Kontrollera larm från anläggningen. Slamsug minireningsverket enligt fabrikantens specifikationer. Infiltrationsanläggning och markbädd Se illustrationen i avsnitt avsnitt 5. Kontrollera slamavskiljaren då och då, speciellt vid hög belastning t.ex. om du har många gäster under semester eller helger. Titta särskilt på följande: Utgående vatten från en markbädd bör vara klart, ofärgat och luktfritt. Om så ej är fallet är anläggningen troligen överbelastad eller felkonstruerad. Är "ytslamkakan" i slamavskiljaren för tjock? Den ska inte växa över tilloppsledningens mynning. En första åtgärd är att slamsuga. Vid återkommande problem kan ny slamavskiljare och reningsanläggning krävas. Finns det ytslam i slamavskiljarens alla kammare? Flytta i så fall över slammet till första kammaren tills slamsugning skett. Ytslam i sista kammaren kan orsaka igensättning av spridningsledningarna. Ligger vattennivån i slamavskiljaren hög i förhållande till utloppsröret? Detta kan tyda på överbelastning av avloppsvatten, att grundvattennivån är för hög, eller att infiltrationen eller markbädden är igensatt. Saknas det ett T-rör på utgående ledning från slamavskiljaren? En enkel åtgärd är att sätta dit ett T-rör för att förhindra att slam kommer ut i spridningsledningarna och sätter igen dessa. Detta gäller främst gamla slamavskiljare av betong.

Kontrollera fördelningsbrunnen - och om du har marbädd uppsamlingsbrunnen för det renade vattnet. Eventuellt slam eller påväxt spolas bort. Är det mycket slam eller påväxt bör man samla upp det mesta för att sedan spola rent, annars kan spridningsrören sätta igen. Mycket slam i fördelningsbrunnen är ett tecken på att slamavskiljaren är underdimensionerad. Kontrollera att vatten inte står i spridningsledningarna under en längre tid. Detta görs genom inspektionsröret/luftningsröret i änden på spridningsledningen. Mycket vatten i spridningsledningen kan ha flera orsaker. Det kan bl a bero på förhöjt grundvattenstånd, underdimensionerad anläggning eller igensättningar av spridningsledningarna eller hela spridningslagret. Ifall spridningsledningarna är igensatta kan de eventuellt rengöras genom högtrycksspolning av fackman. 9. Fritidshusområden med VA-problem I kommunen finns ett antal tätbebyggda områden som från början planerades för fritidsboende. Viksberg, Viksäter, Sandviken, Vattubrinken/Dammkärr och Lerhaga är några exempel. Många av dessa områden håller nu gradvis på att övergå från fritidsboende till permanentboende, vilket ofta innebär att standarden på husen höjs. Badrum och kök byggs om och uppgraderas. Istället för utedass eller mulltoa installeras WC. När standarden på husen höjs och fler och fler väljer att bosätta sig permanent i dessa så kallade omvandlingsområden ökar mängden avloppsvatten som belastar grundvattnet och miljön. Följden kan bli förorenade dricksvattenbrunnar samt övergödning och algblomning i närbelägna sjöar och vattendrag. I många av områdena är förutsättningarna för enskilda avloppsanläggningar dåliga. Tomterna är ofta små och ligger tätt, vilket innebär att skyddsavstånden mellan brunnar och avloppsanläggningar blir otillräckliga. Dessutom är det ofta svårt att rena avloppsvattnet i infiltrationsanläggningar på grund av tunna jordlager och/eller dåligt genomsläppliga jordar. Dessa dåliga förutsättningar medför att miljökontoret inte tillåter nya enskilda avloppsanläggningar i vissa omvandlingsområden. För omvandlingsområdena som ligger nära någon av kommunens tätorter kan anslutning till kommunalt vatten och avlopp vara en lösning. Andra omvandlingsområden som ligger långt från det kommunala avloppsnätet kan bli tvungna att lösa avloppsproblemen genom egna reningsanläggningar för flera fastigheter.