1
McKinsey & Company är en global managementkonsultfirma. Med mer än 7 500 konsulter på 91 kontor i över 50 länder hjälper McKinsey ledande företag med strategi- och organisationsfrågor, operativa förbättringar och teknologifrågor. McKinsey har funnits permanent i Sverige sedan 1979. Idag arbetar totalt 120 konsulter på våra kontor i Stockholm och Göteborg. Sedan McKinsey grundades 1926 har vi fokuserat på att hjälpa våra klienter att uppnå substantiella och varaktiga förbättringar i sina verksamheter. I tillägg till traditionellt klientarbete har McKinsey en lång tradition av att arbeta pro bono med viktiga samhällsfrågor. McKinsey har sedan 2006 arbetat med att kartlägga möjligheter att minska växthusgasutsläpp, både på global nivå och för enskilda länder, till exempel USA, Tyskland och Australien. 2
Förord I Sverige diskuteras ambitiösa mål för reduktion av utsläppen av växthusgaser: upp till 40 procents reduktion år 2020 jämfört med 1990. EU som helhet har som mål att reducera sina utsläpp med minst 20 procent men har signalerat att man höjer detta till 30 procent om en tillräckligt bred internationell uppgörelse kan nås. Den överordnade ambitionen att betydligt reducera utsläppen av växthusgaser i Sverige har bred förankring i politiska och ekonomiska kretsar. Samtidigt har det hittills saknats ett tydligt faktaunderlag för att diskutera vilka åtgärder som är mest effektiva för att minska utsläppen, vilka mål som är realistiska för Sverige och för olika sektorer, samt vilka konsekvenserna av olika målsättningar kan bli för Sverige. För att skapa en sådan faktabas har Svenskt Näringsliv givit McKinsey & Company i uppdrag att genomföra denna studie. Mer än 40 olika företag och organisationer från alla sektorer i ekonomin har deltagit i en heltäckande analys av fler än 200 olika åtgärder för att reducera utsläppen av växthusgaser i Sverige. Alla resultat har diskuterats och verifierats med ledande experter inom olika branscher för att säkerställa realismen i antagandena. Studien är baserad på samma metodik som använts i andra studier, både globalt och i flera andra länder, till exempel Tyskland, USA, och Australien. Analysen undviker medvetet att ge rekommendationer kring regleringar, styrmedel och politiska beslut. Istället är syftet att skapa ett objektivt faktaunderlag för den fortsatta debatten om hur utsläppen av växthusgaser i Sverige kan reduceras. Vi vill tacka alla deltagande företag, organisationer och oberoende experter för deras konstruktiva samarbete under de senaste månaderna. Brett stöd och förankring har varit en nödvändig förutsättning för att möjliggöra denna studie. Vi vill också tacka professor Erland Källén, Senior Economist Klas Eklund och fil. dr. Björn Carlén för deras stöd som oberoende referensgrupp i arbetet. Stockholm, April 2008 Urban Bäckström VD, Svenskt Näringsliv Tomas Nauclér Director, McKinsey & Company
4
Tack Svenskt Näringsliv och McKinsey & Company vill tacka följande företag och organisationer för deras finansiella stöd: Tack också till följande företag och organisationer som har bidragit med expertis under arbetet: 5
6
Summering 7
8
Möjligheter och kostnader för att reducera växthusgasutsläpp i Sverige För att på lång sikt begränsa den globala uppvärmningen till högst två grader bedömer FN:s klimatpanel (IPCC) att växthusgasutsläppen behöver minska till cirka 1 ton per person i slutet av seklet. Eftersom utsläppen i Sverige idag motsvarar 7,4 ton per person är detta en stor utmaning. Växthusgaser omsätts långsamt i atmosfären. För att uppnå balans mellan vad som släpps ut och vad som binds upp igen bedömer FN:s klimatpanel att utsläppen mot slutet av seklet bör vara högst 1 ton per person. För att den långsiktiga målsättningen ska vara realistisk har EU som ambition att halvera 1990 års gemensamma utsläpp till 2050. Fram till 2020 är EU-ländernas delmål att minska utsläppen med 20 procent. 1 Dessutom diskuteras en möjlig höjning av detta delmål till 30 procents reduktion beroende på hur länder utanför EU agerar. En av mekanismerna som EU skapat för att minska utsläppen är EU-ETS (European Union Emission Trading Scheme). Detta är ett system för handel med tillstånd att släppa ut koldioxid, den största av växthusgaserna. Systemet innebär att EU sätter ett tak för koldioxidutsläpp från de sektorer som ingår i handelssystemet, huvudsakligen energiintensiv industri och energisektorn. Inom den handlande sektorn kan så kallade utsläppsrätter köpas och säljas vilket medför att åtgärder genomförs där de kan göras mest kostnadseffektivt. Ungefär en tredjedel av Sveriges utsläpp av växthusgaser ingår i dagsläget i EU-ETS. Det pågår diskussioner om att inkludera en större del av utsläppen i handelssystemet. Den fortsatta analysen har delats upp mellan den handlande och den icke-handlande sektorn. 1 Motsvarande 14 procent jämfört med 2005 9
EU:s delmål för 2020 har fördelats så att de sektorer som ingår i det handlande systemet ska minska sina gemensamma utsläpp med 21 procent jämfört med 2005. För övriga sektorer är målsättningen 10 procent. Detta senare mål har fördelats olika mellan medlemsländerna. Som förslag har Sverige ålagts att minska utsläppen i den icke-handlande sektorn med 17 procent 2020 jämfört med 2005. Sverige har låga växthusgasutsläpp jämfört med andra industriländer främst drivet av mycket låga växthusgasnivåer i energisektorn. Merparten av Sveriges utsläpp på 67,0 miljoner ton kommer från transport och industri. Sverige har, jämfört med andra länder, låga utsläpp från elproduktion ungefär 97 procent utgörs av vatten- och kärnkraft samt biobränslebaserad produktion. Detta leder till att vi har lägre utsläpp av växthusgaser per person än de flesta industriländer, trots att vi har en hög energiförbrukning per person till följd av en omfattande energiintensiv industri. Sveriges växthusgasintensitet Energiförbrukning MWh per person Industri Övrigt Sverige 17 28 45 Växthusgasintensitet Ton CO 2 e per MWh 0,17 Växthusgasutsläpp Ton CO 2 e per person 7,4 Norge 17 38 55 0,22 12,4 Frankrike 6 26 32 0,27 8,6 Japan 9 23 32 0,33 10,7 Tyskland 8 29 37 0,33 12,2 EU27 7 23 31 0,34 10,5 UK 6 25 31 0,35 10,8 USA 11 51 62 0,39 24,1 Världen 4 10 14 0,42 5,6 Kina 4 6 10 0,58 5,8 10
Utsläpp av växthusgaser i Sverige 2005 Procent; 100% = 67,0 miljoner ton CO 2 e Bostäder och service Uppvärmning av byggnader Arbetsmaskiner för fastighetsskötsel Avfall Nedbrytning av organiskt avfall Förbränning av farligt avfall Rening av avloppsvatten Energi Fossila bränslen för produktion av el och fjärrvärme Jordbruk Djurens matsmältning Markanvändning Gödsling 15 9 5 3 37 Industri Processutsläpp, t.ex. reduktion av järnmalm Fossila bränslen 31 Transport Personbilar, lastbilar och bussar Inrikes flyg Inrikes fartyg År 2005 var utsläppen i Sverige 67,0 miljoner ton koldioxidekvivalenter, vilket var 0,2 procent av världens totala utsläpp. Utsläppen domineras av koldioxid, som står för 79 procent av den totala klimatpåverkan. Vidare bidrar lustgas med 11 procent, metan med 8 procent och övriga växthusgaser med resterande 2 procent. Växthusgaserna har olika klimatpåverkan och för att kunna jämföra dem med varandra översätts de till koldioxidekvivalenter (CO 2 e). Av de totala utsläppen i Sverige stod industri- och transportsektorerna 2005 för 25,0 respektive 20,5 miljoner ton CO 2 e, vilket motsvarar 68 procent av Sveriges utsläpp. Den tredje största utsläppssektorn är jordbruket med 10,0 miljoner ton CO 2 e, främst metan och lustgas. Energiproduktionen släpper ut 5,9 miljoner ton CO 2 e. Avfallshantering samt bostäder och lokaler står för den resterande delen, 5,6 miljoner ton CO 2 e. Växthusgasutsläpp uppstår i huvudsak av två orsaker. Den främsta av dem är förbränning av fossila bränslen inom bland annat transport- och industrisektorerna, som genererade 47,6 miljoner ton CO 2 e-utsläpp i Sverige år 2005. Den andra är så kallade processutsläpp, det vill säga växthusgaser som uppkommer som direkt följd av kemiska och biologiska processer (till exempel djurens matsmältning eller reduktion av järnmalm). Dessa utsläpp uppgick år 2005 till 19,4 miljoner ton CO 2 e. 11
Ytterligare utsläpp av växthusgaser Förbränning av biobränslen ger också upphov till växthusgaser, men den koldioxid som frigörs förs tillbaka till kretsloppet inom en relativt kort tid. Därför räknas koldioxidutsläpp från förbränning av biobränslen inte med i Sveriges officiella rapportering av växthusgaser. 2005 uppgick koldioxidutsläppen från förbränning av biobränslen till cirka 20 miljoner ton CO 2 e. Utsläpp som uppkommer vid produktion av biobränslen rapporteras av respektive produktionsland. Sverige importerar exempelvis mycket etanol från Brasilien. År 2005 motsvarade den svenska importen cirka 9 procent av Brasiliens samlade etanolexport, men de utsläpp som denna produktion genererade tillföll Brasilien. I referensscenariot förväntas utsläppen minska med 3 procent till 65,6 miljoner ton CO 2 e år 2020 och sedan förbli stabila fram till 2030. För att kunna bedöma effekten av framtida åtgärder har ett referensscenario 2 tagits fram som visar hur utsläppen utvecklas fram till 2020 och 2030, under förutsättning att inga särskilda åtgärder vidtas utöver redan beslutade styrmedel. Utsläppen i referensscenariot drivs uppåt av ökad produktion och konsumtion, motsvarande 2,2 procent årlig BNP-tillväxt. En faktor som minskar utsläppen i referensscenariot är ersättning av gamla, mindre effektiva, anläggningar med nya när de når slutet av sin livslängd. Andra faktorer är uppfyllandet av EU:s målsättning om 10 procent biodrivmedelsinblandning samt successiva uppgraderingar av exempelvis produktionsanläggningar inom industrin. För att kunna jämföra kostnader för olika åtgärder har befintliga styrmedel, exempelvis skatter och EU-ETS, inte inkluderats i kostnadsberäkningarna. I referensscenariot minskar de totala utsläppen i Sverige fram till 2020 med 0,1 procent per år till 65,6 miljoner ton CO 2 e och sedan ytterligare endast marginellt till 2030. Fram till 2020 mer än kompenserades industrins tillväxt av snabbt avtagande utsläpp från avfallshantering och uppvärmning av byggnader. Anledningen till att utsläppen inte fortsätter att gå ner efter 2020 är att potentialen för utsläppsminskningar i dessa sektorer i stort sett är uttömd. 2 Kontrollstation 2008 förutspår att utsläppen 2020 kommer att vara 70,8 miljoner ton CO 2 e utan nya styrmedel. Detta reviderades till 69,2 miljoner ton CO 2 e i SOU 2008:24. De viktigaste anledningarna till att referensscenariot i denna rapport är lägre än prognosen i Kontrollstation 2008 är antaganden om en snabbare utfasning av oljepannor i bostadssektorn och en högre förbättringstakt i fordonsflottan. 12
Växthusgasutsläpp i Sverige fram till 2020 och 2030 i referensscenariot Miljoner ton CO 2 e 72,0 Energi 6.7 67,0 5.9 65,6 65,5 5.7 5.2 Industri 22.6 25.0 26.8 28.2 Bostäder och lokaler 9.4 3.4 2,1 1,8 Transport 19.3 20.5 20.8 20.5 Avfall Jordbruk 3.1 2,2 0,6 0,4 11.0 10.0 9.6 9.5 1990 2005 2020 2030 Referensscenario Genom åtgärder som kostar upp till 500 kronor per ton CO 2 e kan de totala växthusgasutsläppen i Sverige till år 2020 reduceras med 10 procent jämfört med 2005. Utöver de utsläppsreduktioner som sker i referensscenariot kan ytterligare åtgärder vidtas. Dessa åtgärder kan vara av olika typ i denna studie ligger fokus på åtgärder som inte kräver någon avgörande förändring av beteende eller levnadsstandard. För varje enskild åtgärd har en reduktionspotential (mätt i miljoner ton CO 2 e-minskning per år) och en reduktionskostnad (mätt i kronor per ton CO 2 e-minskning) kvantifierats. Vid utvärdering av åtgärder behöver hänsyn tas till andra faktorer än tekniska kostnader, men kostnaden per reducerat ton är ändå relevant för att kunna jämföra olika åtgärder med varandra och bedöma vad som är samhällsekonomiskt mest kostnadseffektivt. I den handlande sektorn är reduktionskostnaden en bra indikation på vilka åtgärder som kommer att ske i Sverige. Åtgärder som kostar mer än marknadspriset på koldioxid kommer troligen inte att genomföras eftersom det är mer kostnadseffektivt 13
att köpa utsläppsrätter från andra länder. De högsta uppskattningarna av ett möjligt marknadspris ligger runt 500 kronor per ton CO 2 e-minskning varför denna rapport skiljer på åtgärder som ligger över och under denna kostnad. 500 kronor används som gräns även i den icke-handlande sektorn för att potentialerna i de olika sektorerna lättare ska gå att jämföra med varandra. Om samtliga åtgärder som kostar upp till 500 kronor per ton CO 2 e-minskning genomförs kan växthusgasutsläppen reduceras till 60,1 miljoner ton CO 2 e 2020. Detta är 6,9 miljoner ton lägre än 2005 (10 procent). Jämfört med referensscenariot 2020 är reduktionen 5,5 miljoner ton. Mer än hälften av potentialen är beroende av tillståndsgivning, till exempel miljöcertifiering. Det gäller allt från utbyggnad av vindkraftverk till processförändringar inom industrin och byte av drivmedel. Total reduktionspotential under 500 kronor per ton CO 2 e 2020 Miljoner ton CO 2 e Inom Sverige Utanför Sverige Energi 65,6 5,7 2,0 11,0 1,3 0,2 1,1 0,1 0,8 60,1 3,7 72,0 67,0-5,5 1990 2005 Industri 26,8 25,5 Bostäder och lokaler 2,1 1,8 Transport 20,8 19,7 Avfall Jordbruk 0,6 9,6 0,5 8,8 2020 referens Energi Industri Bostäder Transport och lokaler Handlande sektor Avfall Icke-handlande sektor Jordbruk 2020 efter åtgärder 14
Hur man läser diagrammet Varje stapel representerar en analyserad åtgärd 2 000 Bredden på stapeln visar att åtgärden kan reducera utsläppen med 0,3 miljoner ton CO 2 e Höjden på stapeln visar att åtgärden kostar 350 kronor per reducerat ton CO 2 e 0 1 2 3 4 5-2 000-4 000 Staplar under x-axeln motsvarar åtgärder som också innebär en besparing andra barriärer än den tekniska kostnaden behöver överbryggas för att realisera dessa åtgärder Åtgärder i Sverige utöver referensscenariot 2020 Reduktionskostnad Kronor per ton CO 2 e 6 000 4 000 2 000 0-2 000-4 000-6 000 Torkning av biomassa Minskad motorfriktion Elektrifiering av kringutrustning i bil Uppvärmning -50%, befintliga lokaler Bergvärmepump, lokaler Värmeintegration Direktreduktion Rötning av gödsel Biobränsle, Metallmesaugnar återvinning Mindre motorer Effektivare brännare Plaståtervinning Förbättrat traktorunderhåll 50 kwh/m 2, nya flerbostadshus Driftoptimering, flerbostadshus och lokaler Biobränsle i växthus Ersätt torv Samla in deponigas Minskat kväveläckage 3 4 5 6 Ersätt olja, topplast 5,5 miljoner ton CO 2 e utsläppsreduktion Etanol (transport) Ersätt kol, Biproduktskraftvärme synergier, raff/petrokem 7 Avfall/biobränsle cementindustrin CCS, stål Biodiesel (transport) Biogas (transport) 8 9 CCS, raff/ petrokem CCS, cement Renovera flerbostadshus 80 kwh/m 2 Full bensinhybrid Full dieselhybrid Lätt hybrid: Bensinbil Dieselbil Lasbil/buss Biogas, kraftvärme Ersätt baslastolja, papper och massa 10 11 12 Råvarubyte, raff/petrokem Reduktionspotential Miljoner ton CO 2 e 500 kronor per ton CO 2 e 15
Sverige kan jämfört med 2005 minska sina utsläpp i den icke-handlande sektorn (bostäder och lokaler, transport, avfall samt jordbruk) med 11 procent till år 2020 med åtgärder upp till 500 kronor per ton CO 2 e. Ytterligare reduktion kräver till exempel ökad användning av biodrivmedel och betydande beteendeförändringar. Redan i referensscenariot minskar utsläppen i den icke-handlande sektorn med 3,0 miljoner ton CO 2 e och åtgärder utöver referensscenariot bidrar med ytterligare 2,2 miljoner ton CO 2 e. Det leder till utsläpp på 40,1 miljoner ton CO 2 e, vilket är 11 procent under 2005 års nivå. Inom den icke-handlande sektorn är de huvudsakliga åtgärderna som kostar upp till 500 kronor per ton CO 2 e effektivare fordon (1,1 miljoner ton), minskat kväveläckage i jordbruket (0,5 miljoner ton) samt energieffektivare byggnader (0,2 miljoner ton). En ökning av andelen biodrivmedel till 17 procent (att jämföra med EU:s målsättning på 10 procent som inkluderats i referensscenariot) skulle ge ytterligare 2 procentenheters utsläppsreduktion i den icke-handlande sektorn. Rent tekniskt kan den svenska bilparken använda biodrivmedel i betydligt högre utsträckning 2020, men tillgången väntas bli begränsande. Reduktionspotential 2020 inom icke-handlande sektorn Miljoner ton CO 2 e 45,3 42,3-11% -13% -14% 40,1 39,3 38,8 2005 2020 referensscenario (med 10 procent biodrivmedel) 2020 efter åtgärder upp till 500 kronor per ton CO 2 e 2020 med 17 procent biodrivmedel 2020 efter åtgärder upp till 2 000 kronor per ton CO 2 e 16
Övriga åtgärder som kostar upp till 2 000 kronor per ton CO 2 e, kan reducera utsläppen med ytterligare 1 procentenhet i den icke-handlande sektorn. Som framgår av diagrammet med en översikt av samtliga analyserade åtgärder ökar kostnaderna för ytterligare tekniska åtgärder mycket snabbt om högre reduktionsnivåer eftersträvas. För att nå EU:s föreslagna delmål på 17 procents reduktion i den icke-handlande sektorn till år 2020 räcker det inte med tekniska åtgärder. Förändringar i människors beteenden krävs för att sänka utsläppen ytterligare. Till exempel skulle 10 procent kortare total körsträcka kunna reducera utsläppen med ungefär 1 miljon ton CO 2 e (2 procent av utsläppen inom den icke-handlande sektorn). Andra exempel med potential att sänka utsläppen är lägre hastigheter på vägarna och minskad konsumtion av nötkött och mjölk 3. Den handlande sektorn (koldioxid från energisektorn och energiintensiv industri) kan jämfört med 2005 reducera utsläppen med 8 procent år 2020 med åtgärder som kostar upp till 500 kronor per ton CO 2 e. I den handlande sektorn kan åtgärder som kostar upp till 500 kronor per ton CO 2 e minska utsläppen 2020 till 20,0 miljoner ton CO 2 e. Detta är 8 procent lägre än 2005 års utsläpp, eller 3,3 miljoner ton CO 2 e mindre än i referensscenariot. De huvudsakliga åtgärderna är utbyte av fossilt bränsle inom el och fjärrvärme (1,8 miljoner ton), processförändringar och effektiviseringar i industrin (0,7 miljoner ton) och utbyte av fossilt bränsle inom industrin (0,4 miljoner ton). Inom den handlande sektorn är en hög andel av kvarvarande utsläpp processutsläpp som är en ofrånkomlig konsekvens av olika produktionsprocesser (till exempel reduktion av järn). Efter ovanstående åtgärder utgörs cirka 45 procent av utsläppen i industrin av processutsläpp, jämfört med 35 procent idag. Enda sättet att reducera processutsläppen utan att minska produktionen är genom avskiljning och lagring av koldioxid (CCS), vilket är en teknologi som fortfarande bara är i utvecklingsstadiet och som bedöms kunna bli fullt kommersiellt tillgänglig först kring 2020. Genom att satsa mycket på den här tekniken skulle en handfull anläggningar i cement-, stål- och raffinaderisektorerna kunna utrustas med CCS redan till 2020. 3 Endast konsumtion av nötkött och mjölk som produceras i Sverige påverkar Sveriges utsläpp. 17
Reduktionspotential 2020 inom handlande sektorn Miljoner ton CO 2 e 21,7 23,3 20,0-8% -21% 17,1 2005 2020 referensscenario 2020 efter åtgärder upp till 500 kronor per ton CO 2 e 2020 inklusive avskiljning och lagring (CCS) Det skulle kunna minska Sveriges utsläpp med 2,9 miljoner ton CO 2 e, motsvarande ytterligare 13 procents reduktion jämfört med 2005 års utsläpp i den handlande sektorn. Reduktionskostnaden för CCS förväntas år 2020 uppgå till 600 1 000 kronor per ton CO 2 e-minskning. Med gynnsam teknikutveckling kan kostnaden på längre sikt komma ned till under 500 kronor per ton CO 2 e-minskning. Det finns åtgärder inom den handlande sektorn som kostar mer än 500 kronor per ton CO 2 e. Det är däremot osannolikt att de kommer att genomföras eftersom utsläppsrätter troligen kommer att kunna köpas till en lägre kostnad. År 2030 kan de totala utsläppen i Sverige reduceras till 51,3 miljoner ton CO 2 e, 23 procent under 2005 års utsläppsnivå. Avskiljning och lagring av koldioxid representerar mer än hälften av potentialen. Till 2030 kan åtgärder som kostar upp till 500 kronor per ton CO 2 e-minskning åstadkomma större effekt, trots fortsatt industriell tillväxt. Fler anläggningar i industrin hinner ersättas eller uppgraderas. Fler bostäder kan renoveras till ett lägre energibehov och penetrationen av bränslesnåla bilar i fordonsflottan kan bli högre. Dessutom 18
Total reduktionspotential under 500 kronor per ton CO 2 e 2030 Miljoner ton CO 2 e Inom Sverige Utanför Sverige Energi Industri 65,5 5,2 28,2 1,1 19,4 8,1 1,8 0,6 1,8 0 0,6 51,3 3,7 72,0 67,0 1990 2005 18,3 Bostäder och lokaler 1,8 1,5 Transport 20,5 18,7 Avfall Jordbruk 0,4 9,5 0,3 8,9 2030 referens Energi Industri CCS Handlande sektor Industri övrigt Bostäder och lokaler Transport Avfall Jordbruk Icke-handlande sektor 2030 efter åtgärder förväntas CCS att vara tillgänglig i större skala år 2030 och kostnaden för CCS väntas sjunka till 300 600 kronor per ton CO 2 e-minskning. Biodrivmedel förväntas dock fortsatt kosta mer än 500 kronor per ton CO 2 e. CCS på industriella anläggningar kan till 2030 bidra till utsläppsminskningar på totalt 8,1 miljoner ton CO 2 e. Andra åtgärder som tillsammans bidrar med 6,1 miljoner ton CO 2 e-minskning jämfört med referensscenariot 2030 är ökad penetration av bränsleeffektiva fordon samt ytterligare effektiviseringar och utbyte av utrustning inom industrin. Sammantaget leder åtgärderna till 8,8 miljoner ton lägre växthusgasutsläpp än vad som går att nå 2020 till 500 kronor per ton CO 2 e. Genomförande av samtliga åtgärder som kostar upp till 500 kronor skulle leda till att Sveriges växthusgasutsläpp per capita blir 5,1 miljoner ton år 2030. Den procentuella utsläppsreduktion som identifierats i Sverige mellan 2005 och 2030 är större eller i nivå med vad de flesta andra länder kan uppnå till samma kostnad 4, trots vår goda startpunkt. Sverige har alltså möjlighet att fortsätta att vara ett av de mest koldioxideffektiva länderna i den industrialiserade världen även i ett 2030-perspektiv. Den årliga kostnaden för dessa åtgärder blir cirka 0,2 0,3 procent av Sveriges förväntade BNP 5 2030. 4 Baserat på motsvarande nationella studier som genomförts i Tyskland, USA och Australien. 5 Ej direkt jämförbar med EU-kommissionens uppskattning av Sveriges kostnad för att uppnå målen i det diskuterade klimatpaketet, främst eftersom de också tar hänsyn till effekter på energikostnader utöver vad som är prognostiserat. 19
Utsläpp av växthusgaser 2030 efter åtgärder upp till 500 kronor per ton CO 2 e Ton CO 2 e per person 2005 2030 Sverige 7,4 5,1 Tyskland 12,4 8,8 USA 24,3 18,4 Australien 26,7 15,5 Eleffektiviseringar och fortsatt utbyggnad av förnyelsebara energikällor har obetydlig effekt på utsläppen i Sverige däremot kan frigjord ren el användas för exempelvis gröna produktionsökningar och därmed bidra till lägre utsläpp globalt. I många länder ger åtgärder som sparar el, till exempel effektivare vitvaror och belysning, också lägre utsläpp i landet. I Sverige får denna typ av åtgärder bara marginell effekt på de nationella utsläppen eftersom elproduktionen här är mycket koldioxidsnål. Däremot kan elen som effektiviseringarna frigör användas för att minska fossil elproduktion globalt, till exempel genom gröna produktionsökningar i Sverige, eller utanför Sverige. Genom energieffektiviseringar inom bostäder och industri finns potential att minska Sveriges konsumtion av el och fjärrvärme trots en ökning i befolkning och levnadsstandard. Under förutsättning att Sveriges elproduktion ökar i enlighet med referens- 20
scenariot 6 kan eleffektiviseringsåtgärder i Sverige som kostar upp till 500 kronor per ton CO 2 e frigöra 16 TWh el. Det motsvarar en global utsläppsreduktion på ungefär 6 miljoner ton CO 2 e, eller 9 procent av Sveriges utsläpp år 2005. Därutöver finns det möjligheter för Sverige att bygga ut förnyelsebara energikällor, främst vind, med upp till 13 TWh utöver vad som inkluderats i referensscenariot. Detta motsvarar ytterligare globala reduktionsmöjligheter på ungefär 5 miljoner ton CO 2 e, eller 7 procentenheter av 2005 års utsläpp. För att nå ambitionsnivån på längre sikt är ytterligare reduktioner nödvändiga. Detta kräver strategiska satsningar och investeringar på global nivå i ny teknologi, som även kan bidra till accelererade reduktioner redan före 2030. Detta skapar intressanta tillväxtmöjligheter för svenska företag. I takt med att utsläppen blir lägre blir det allt svårare att hitta ytterligare reduktionspotential genom åtgärder baserade på beprövad teknik. För att uppnå de långsiktiga reduktionsmål som diskuteras för 2050 och 2100 är åtgärder som kostar upp till 500 kronor per ton CO 2 e-minskning inte tillräckliga. Det krävs också strategiska satsningar och investeringar från samhället i nya teknologier. De två sektorer som bidrar mest till Sveriges utsläpp är industri och transport. CCS har redan nämnts som en nödvändig teknologi för att kunna reducera industrins processutsläpp. Inom transportsektorn finns två teknologier med stor potential. För det första kommer utvecklingen av vad som kallas andra generationens biodrivmedel mer effektiva produktionstekniker som kan framställa biodrivmedel från fler typer av råvara att spela en avgörande roll för möjligheterna att öka andelen biodrivmedel i fordonsflottan. För det andra är elbilar en teknologi med betydande potential givet Sveriges goda tillgång på växthusgassnål el. Dessa områden framstår därför som troliga kandidater för strategiska satsningar. Teknologierna som nämns ovan har begränsad potential att minska utsläppen de närmaste 10 15 åren, men kan få en avgörande betydelse för att minska utsläppen i ett längre tidsperspektiv. Under förutsättning att investeringarna påbörjas redan nu skulle reduktionstakten fram till 2030 kunna accelereras. Utvecklingen av ny växthusgassnål teknologi skapar också möjligheter för svenska företag och kan därmed bidra till tillväxt och sysselsättning. 6 Produktionen antas öka med 13 TWh genom en kombination av nuvarande elcertifikatsystem, planerade kraftvärmeanläggningar och effekthöjningar inom vatten- och kärnkraft. 21
22
Fördjupning 23
24
Utvecklingen av växthusgasutsläpp i Sverige 1990 2005 År 1990 var Sveriges utsläpp av växthusgaser 72,0 miljoner ton CO 2 e. Under de följande 15 åren minskade utsläppen med 7 procent till 67,0 miljoner ton CO 2 e år 2005. Minskad oljeuppvärmning i bostadssektorn och minskad djurhållning mer än kompenserade för de ökade utsläppen inom industri och transporter. Utsläppen år 1990 och 2005, samt utvecklingen däremellan, är viktig att förstå eftersom framtida utsläppsmål brukar uttryckas i termer av procentuell reduktion jämfört med dessa år. 1990 är basåret för Kyoto-protokollet och 2005 är startåret i EU:s klimatpaket, det vill säga det år som EU-länderna utgår ifrån i sina gemensamma åtaganden om att minska utsläppen. De växthusgaser som bidrar mest till utsläppen är koldioxid, metan och lustgas. Gaserna har olika klimatpåverkan och för att kunna jämföra dem med varandra översätts de till koldioxidekvivalenter (CO 2 e). Det finns i huvudsak två orsaker till de växthusgasutsläpp som Sverige rapporterar till Kyoto-protokollet och som anses bidra till växthuseffekten dels förbränning av fossila bränslen och dels kemiska reaktioner, så kallade processutsläpp. Utsläpp från förbränning vid el- och fjärrvärmeproduktion kan antingen ses som utsläpp i energisektorn eller allokeras till de sektorer som använder el och fjärrvärme. När utsläppen fördelas till användarna kallas de för indirekta utsläpp. I rapporten redovisas utsläpp dels samlat och dels diskuteras indirekta utsläpp under respektive sektor. Allokeringen av indirekta utsläpp har skett proportionerligt mot energiförbrukningen av el respektive fjärrvärme. Under perioden 1990 2005 minskade Sveriges utsläpp av växthusgaser med 7 procent, från 72,0 miljoner ton CO 2 e till 67,0 miljoner ton CO 2 e. Detta inkluderar varken koldioxidutsläpp från biobränslen eller Sveriges koldioxidsänka. Koldioxid- 25
Historiska utsläpp av växthusgaser i Sverige Miljoner ton CO 2 e 72,0 Energi 6,7 67,0-7% 5,9 Industri 22,6 25,0 Bostäder och lokaler 9,4 3,4 Transport 19,3 20,5 Avfall 3,1 2,2 Jordbruk 11,0 10,0 1990 2005 utsläpp från biobränslen rapporteras inte eftersom de, under antagande att biomassan som bränns återplanteras, inte anses bidra till växthuseffekten. Anledningen till detta är att träd och andra växter tar upp koldioxid från atmosfären när de växer. Förbränning av biobränslen i Sverige släppte dock de facto ut 20 miljoner ton koldioxid 2005, nästan lika mycket som en tredjedel av de rapporterade utsläppen. Dessutom binds 5 10 miljoner ton koldioxid varje år i den så kallade koldioxidsänkan. Sänkan är en följd av skogens nettotillväxt (efter avverkning) och ändrad markanvändning. Bruttoupptaget av koldioxid från tillväxten i svenska skogar är dock betydligt större, i storleksordning 100 miljoner ton koldioxid per år. Fördelat per sektor såg utvecklingen ut så här under perioden 1990 2005: I energisektorn uppstår utsläpp av växthusgaser vid förbränning av fossila bränslen för produktion av el och fjärrvärme. Mellan 1990 och 2005 minskade utsläppen med 12 procent från 6,7 miljoner ton CO 2 e till 5,9 miljoner ton CO 2 e, trots att sektorns produktion av el och fjärrvärme ökade med 11 procent. Detta motsvarar en förbättrad koldioxidproduktivitet med 1,5 procent per år. Den viktigaste orsaken till att utsläppen minskade var att användningen av kol minskade och ersattes av främst biobränsle och avfall. Av de totala utsläppen från energisektorn, kommer 25 procent från produktion av el och resterande, 75 procent, från fjärrvärme. Två saker utmärker energisektorn i Sverige jämfört med andra länder; den höga andelen fjärrvärme och de låga växthusgasutsläppen. Av den fjärrvärme som 26
Produktion och konsumtion av el och fjärrvärme El och fjärrvärme kommer inte bara från energibolagen, vissa industrier är också producenter. Omvänt är el- och fjärrvärmeanläggningarna inte bara leverantörer utan konsumerar också el själva. El kan exporteras eller importeras medan fjärrvärmenät är lokala. Vid överföring av el och fjärrvärme från produktionsanläggningen till konsumenten uppstår förluster. Bostäder, lokaler, industri och transport är konsumenter av el och fjärrvärme. År 2005 var elanvändningen i brukarsektorerna 131 TWh. Nätförlusterna och egenanvändningen i energisektorn uppgick till 16 TWh el medan 7 TWh el exporterades. Den totala elproduktionen var alltså 154 TWh, varav industrisektorn levererade 4 TWh och resterande 150 TWh producerades i energisektorn. År 1990 producerades 139 TWh el i energisektorn. Användningen av fjärrvärme i bostäder, lokaler och industri var år 2005 47 TWh medan de sammanlagda fjärrvärmeförlusterna var ungefär 5 TWh. Den totala fjärrvärmeproduktionen var därmed 52 TWh, varav energisektorn producerade 47 TWh och resterande 5 TWh var spillvärme från industrin. Detta kan jämföras med 38 TWh producerad fjärrvärme i energisektorn 1990. produceras i energisektorn kommer 76 procent från icke-fossila bränslen. Vatten- och kärnkraft tillsammans med biobränslen utgör cirka 97 procent av elproduktionen med endast försumbara växthusgasutsläpp. Som en konsekvens hade Sveriges elproduktion 2005 en CO 2 e-intensitet på 0,01 ton CO 2 e per MWh, att jämföra med till exempel Tysklands på 0,57 ton CO 2 e per MWh. Detta gör att effektiviseringar av elanvändningen i Sverige har mycket liten påverkan på de nationella utsläppen jämfört med motsvarande effektiviseringar i andra länder. Växthusgasutsläpp inom industrisektorerna kommer dels från förbränning av fossila bränslen, dels från kemiska reaktioner i förädlingsprocessen (till exempel reduktion av järnmalm till råjärn). Ökad produktion leder som regel till ökade direkta utsläpp. Mellan 1990 och 2005 ökade de direkta utsläppen med 2,4 miljoner ton CO 2 e från 22,6 till 25,0 miljoner ton CO 2 e. Detta motsvarar en utsläppsökning på 11 procent. Dessutom leder konsumtion av el och fjärrvärme indirekt till utsläpp i energisektorn dessa är dock mycket små eftersom energin huvudsakligen produceras utan utsläpp. Industrins totala elkonsumtion 2005 var 56 TWh och fjärrvärmeanvändningen var 4 TWh, vilket genererade 0,9 miljoner ton CO 2 e i energisektorn. Merparten av utsläppen kommer från fyra industrisektorer. Järn- och stålindustrin släpper ut 8,0 miljoner ton CO 2 e per år, varav 49 procent är en följd av förbränning av fossila bränslen och 51 procent genereras i reduktionsprocessen från järnmalm till råjärn. Sveriges raffinaderier och petrokemianläggningar släpper totalt ut 3,9 miljoner ton CO 2 e, varav 11 procent genereras i den kemiska reaktionen vid vätgasproduktion och 89 procent kommer från förbränning av bränslen. Cement- och kalkproduktion genererar 3,4 miljoner ton CO 2 e, av vilka 56 procent uppstår i kemiska processer vid 27
klinkerproduktion, övriga 44 procent kommer från fossil bränsleförbränning. Pappers- och massaindustrin släpper ut 2,3 miljoner ton CO 2 e, allt från bränsleförbränning. Övrig industri står för 30 procent av industrisektorns totala växthusgasutsläpp. Det är till största delen, 68 procent, en konsekvens av fossil bränslekonsumtion, medan resterande del är en kombination av andra växthusgaser från de industriella processerna. Under perioden ökade produktionen i svensk industri. Tillväxten var till stor del exportdriven, till exempel femfaldigades exporten av cement samtidigt som den inhemska efterfrågan minskade. På motsvarande sätt ökade stålproduktionen med 35 procent medan leveranser till inhemsk industri var relativt konstant. Industrins totala produktionsvolym ökade under perioden 1990 2005 med 18 procent 1. Att utsläppen bara ökade med 11 procent innebär alltså att industriproduktionen i praktiken blev mer koldioxideffektiv. De direkta utsläppen från bostäder och lokaler kommer främst från uppvärmning. El- och fjärrvärmeanvändningen i sektorn ger också indirekt upphov till utsläpp i energisektorn. De direkta utsläppen sjönk kraftigt 1990 2005, från 9,4 till 3,4 miljoner ton CO 2 e - en minskning med 64 procent. El- och fjärrvärmekonsumtionen var 2005 72 TWh respektive 43 TWh, vilket indirekt motsvarade utsläpp på 4,3 miljoner ton CO 2 e i energisektorn. Uppvärmningsbehovet drivs huvudsakligen av storleken på boende- och lokalytor. Utsläppen sjönk trots att den uppvärmda ytan ökade med cirka 4 procent mellan 1990 och 2005. Den främsta orsaken till detta var att oljeanvändningen för uppvärmning minskade med mer än hälften. Gamla oljepannor byttes ut mot andra uppvärmningsalternativ, som fjärrvärme, värmepumpar och pelletspannor. Nya bostäder och lokaler byggdes med mer koldioxideffektiva uppvärmningssystem, främst fjärrvärme eller el, än det äldre beståndet. Fjärrvärme är det vanligaste uppvärmningssättet i flerbostadshus och lokaler, medan el (ofta i kombination med värmepump) är vanligast i småhus. I en internationell jämförelse är både andelen hus som värms med värmepump och andelen som värms med fjärrvärme mycket hög i Sverige. Den årliga konsumtionen av hushållsel ökade med 23 procent mellan 1990 och 2005. Antalet elapparater ökade kraftigt men en högre energieffektivitet hos vitvaror kompenserade delvis för den utvecklingen. 1 Avser viktad produktionstillväxt inom järn och stål, raffinaderi och petrokemi, cement och kalk samt papper och massa. 28
Transportsektorn genererar utsläpp av växthusgaser genom förbränning av fossila drivmedel. 2005 stod sektorn för 20,5 miljoner ton CO 2 e. Jämfört med 1990 års utsläpp, 19,3 miljoner ton CO 2 e, är detta en ökning med 6 procent. De indirekta utsläppen i transportsektorn är försumbara. Huvuddelen av utsläppen från transportsektorn 92 procent kommer från vägtrafiken. Inrikesflyget står för 3 procent och inrikes sjöfart bidrar med 3 procent. Återstående 2 procent är främst militära transporter. Sverige har en av Europas äldsta och tyngsta bilparker. Utvecklingen har gått mot bränslesnålare fordon. Samtidigt har personbilarna över perioden 1999 2005 blivit 7 procent fler och dessutom tyngre. De körs också i genomsnitt längre sträckor. Över samma period ökade exempelvis den genomsnittliga körsträckan per personbil och år med 6 procent och totalt körd sträcka med 13 procent. Sammantaget medförde denna utveckling att de årliga utsläppen av växthusgaser från vägtrafiken 1990 2005 ökade med 11 procent, eller 1,8 miljoner ton CO 2 e. Utsläppen från inrikesflyget minskade något från 1990 och uppgick 2005 till 0,7 miljoner ton CO 2 e. Den främsta orsaken var mindre flygtrafik på grund av konkurrens från andra transportslag och mer välfyllda plan. Å andra sidan ökade antalet utrikesflygningar med utgångspunkt i Sverige, samtidigt som den genomsnittliga flygdistansen blev längre. 2005 var utsläppen från utrikesflyg som startar i Sverige 2,0 miljoner ton CO 2 e, men dessa utsläpp inkluderas inte i Kyoto-protokollets definition av nationella utsläpp och är därför inte heller en del av analysen i denna rapport. Utsläppen från fartygstrafik inom landets gränser var ungefär konstant 1990 2005 och uppgick till cirka 0,5 miljoner ton CO 2 e per år. Utsläppen från internationell sjöfart som trafikerar svenska vatten, ungefär 6,7 miljoner ton CO 2 e 2005, inkluderas (liksom utrikesflyget) inte enligt Kyoto-protokollets definitioner, varför också dessa utsläpp ligger utanför ramarna för den här studien. Tåg förbrukar huvudsakligen el (3 TWh per år), och genererar därför nästan inga utsläpp av växthusgaser i Sverige. Utsläppen av växthusgaser från jordbrukssektorn kommer huvudsakligen från odling av mark, gödselhantering och från djurhållning. Såväl mineralgödsel som naturgödsel avger delar av sitt kväveinnehåll i form av lustgas. När naturgödsel läggs på gödselstack genereras dessutom metan på grund av den syrefattiga nedbrytningen. Djurens matsmältningssystem innehåller bakterier som genererar metan störst är utsläppen från nötkreatur, i synnerhet mjölkkor. Utöver lustgas och metan genererar jordbruksverksamhet koldioxid genom fossil förbränning av drivmedel till arbetsmaskiner, vid spannmålstorkning samt för uppvärmning av växthus och stallar. 29
Mellan 1990 och 2005 minskade utsläppen i jordbrukssektorn med 9 procent, från 11,0 miljoner ton CO 2 e till 10,0 miljoner ton CO 2 e. Minskningen av utsläppen inom jordbrukssektorn berodde på en minskning av antalet mjölkkor (- 33 procent) och antalet svin (- 25 procent), samt minskad spannmålsareal (- 25 procent) och ett bättre kväveutnyttjande. Samtidigt ökade utsläppen av växthusgaser per djur eftersom djuren i genomsnitt blev större och utsläppen från energianvändning ökade med 8 procent, främst som följd av ökad entreprenörsverksamhet (till exempel snöröjning). Avfallssektorns växthusgasutsläpp består främst av metan som uppstår när organiskt material på deponi bryts ned. Dessutom uppstår lustgas vid rening av avloppsvatten och koldioxid vid förbränning av farligt avfall. Industrin hanterar idag i princip allt sitt organiska avfall på egen hand och de små utsläpp som genereras vid den hanteringen räknas till respektive industri. Därför är hushållsavfall den primära källan till metanutsläppen i avfallssektorn. Utsläpp från förbränning av avfall som syftar till att generera energi räknas till energisektorn. Mellan 1990 och 2005 minskade utsläppen med 31 procent, från 3,1 miljoner ton till 2,2 miljoner ton CO 2 e. Utsläppen minskade trots att mängden hushållsavfall ökade med 34 procent över samma period. Den viktigaste orsaken till detta är att det infördes ett förbud mot att deponera lättnedbrytbart organiskt material. Den huvudsakliga anledningen till att avfallssektorn fortfarande har metanutsläpp, trots deponiförbudet, är att nedbrytningen pågår under lång tid (utsläppen halveras på 7,5 år). Insamling av metan från deponier är möjlig och har ökat från 8 procent 1990 till 24 procent 2005, vilket också bidrog till att minska utsläppen. 30
Utvecklingen fram till 2020 och 2030, referensscenario Fram till år 2020 förväntas utsläppen av växthusgaser minska med 2 procent till 65,6 miljoner ton CO 2 e i rapportens referensscenario. År 2030 förväntas de bli 65,5 miljoner ton CO 2 e. Scenariot bygger på antaganden om fortsatt ekonomisk tillväxt och att gamla anläggningar och tillgångar successivt fasas ut och ersätts med nya, vilket gör att energi- och koldioxideffektiviteten ökar. En förutsättning för att det ska gå att utvärdera olika tekniska åtgärder som kan minska Sveriges växthusgasutsläpp är att det finns något att jämföra med. För att kunna uppskatta vilken reduktionspotential åtgärder kan ha 2020 respektive 2030 krävs en uppfattning om hur stora utsläppen hade varit utan dessa åtgärder. Att använda dagens utsläppsnivåer som utgångspunkt skulle bli missvisande. Därför utgår studien från en prognos över utvecklingen från idag fram till 2020 och 2030. Prognosen beskriver vad som förväntas hända om utvecklingen fortsätter som förväntat med dagens regleringar. Det så kallade referensscenariot bygger på två viktiga principer: 1. 2. I varje sektor sker en given volymtillväxt industriproduktionen ökar, det blir fler bilar, befolkningen ökar och så vidare. Prognoserna för respektive sektor bygger på externa källor (till exempel Statistiska Centralbyrån, Energimyndigheten, Vägverket, BIL Sweden, Jordbruksverket och andra industrispecifika institut) och är avstämda med de företag och referenspersoner som har medverkat i projektet. Totalt motsvarar referensscenariot en årlig reell BNP-tillväxt för Sverige på 2,2 procent till 2030, vilket ger 74 procent högre BNP 2030 än 2005. Befintliga anläggningar och tillgångar förväntas bli utbytta när de uppnår sin fulla tekniska livslängd. Nya tillgångar som industrianläggningar, fordon, bostäder etcetera. förväntas följa den utveckling som drivs fram av dagens regelverk, vilket innebär att de successivt blir allt mer energi- och koldioxideffektiva. Därutöver sker i industrin effektiviseringar av ekonomiska och konkurrensmässiga skäl. 31
Utsläpp av växthusgaser i Sverige fram till 2030 i referensscenariot Miljoner ton CO 2 e Energi 67,0 5,9 65,6 5,7 65,5 5,2 Industri 25,0 26,8 28,2 Bostäder och lokaler 3,4 2,1 1,8 Transport 20,5 20,8 20,5 Avfall 2,2 0,6 0,4 Jordbruk 10,0 9,6 9,5 2005 2020 2030 Referens Utsläppsnivåerna i vårt referensscenario drivs alltså uppåt av tillväxt och motverkas av kontinuerlig effektivisering och successiva byten av föråldrad eller utnött utrustning. I referensscenariot minskar växthusgasutsläppen med 2 procent från 2005 till 2020, från 67,0 miljoner ton CO 2 e till 65,6 miljoner ton. Ytterligare tio år senare, år 2030, förväntas utsläppen vara 65,5 miljoner ton CO 2 e. Anledningen till att utsläppen inte fortsätter minska i samma takt fram till 2030 är att de huvudsakliga trender som väntas driva ned utsläppen fram till 2020 är uttömda (till exempel minskad oljeeldning för uppvärmning) medan industriproduktion, och befolkning fortsätter öka. Mätt i växthusgasutsläpp per BNP-krona blir Sverige 2,3 procent mer effektivt per år under hela perioden 1990 2030. Prognosen utgår från att befintliga regler som påverkar utsläppsnivåerna fortsätter att gälla. Däremot inkluderas inte potentiella framtida regelförändringar som ännu inte är beslutade, till exempel den pågående diskussionen inom EU att de genomsnittliga koldioxidutsläppen inte ska få överstiga 120 gram per kilometer hos nya bilar 2012. Prognoserna för produktionsvolym bygger också på antagandet att kommande styrmedel i EU inte snedvrider konkurrensen. Befintliga kärnkraftsreaktorer antas finnas kvar fram till 2030. Vidare har Energimyndighetens samt IEA:s prognoser för framtida energipriser använts (olja, naturgas, och kol). 32
De åtgärder som diskuteras i nästa avsnitt är åtgärder som kan vidtas utöver de som redan finns med i referensscenariot. Fördelat per sektor ser utvecklingen i referensscenariot fram till 2020 och 2030 ut på följande sätt: I energisektorn minskar utsläppen av växthusgaser med 0,2 miljoner ton CO 2 e (3 procent) mellan 2005 och 2020, från 5,9 miljoner ton CO 2 e till 5,7 miljoner ton CO 2 e. Därefter minskar utsläppen ytterligare till 5,2 miljoner ton CO 2 e år 2030. Efterfrågan på el ökar med 8 TWh. Ökad elanvändning i industrin och fler elapparater i bostäder och lokaler driver upp elanvändningen, samtidigt som effektiviseringar verkar i motsatt riktning. Produktion av el i energisektorn ökar med 13 TWh, vilket leder till ökad export. Nuvarande elcertifikatsystem leder till utbyggnad av vindkraft och biobränslebaserad kraftvärmeproduktion. Detta, i kombination med de nya naturgasdrivna kraftvärmeanläggningarna i Malmö och Göteborg samt uppgraderingar av befintliga vatten- och kärnkraftverk, ligger bakom produktionsökningen. Utsläppen från elproduktionen ökar med 0,3 miljoner ton CO 2 e. Orsaken till att ökningen inte är större är att majoriteten av den nya kapaciteten är icke-fossil, samtidigt som en del fossileldad produktion ersätts med biobränslen. Efterfrågan på fjärrvärme ökar också, med 4 TWh. Löpande renoveringar av det befintliga bostadsbeståndet och förbättrad isolering gör att det totala uppvärmningsbehovet minskar fram till år 2020. Samtidigt ansluts fler bostäder och lokaler till fjärrvärmenäten vilket bidrar till en nettoökning i efterfrågan på fjärrvärme. Den förväntade efterfrågeökningen är mindre än den produktionsökning som kommer från ökad avfallsförbränning (en följd av förbudet att deponera organiskt avfall) och biobränslebaserad kraftvärmeutbyggnad driven av de gröna elcertifikaten. Eftersom fjärrvärme inte kan exporteras ersätts ren värmeproduktion från fossila bränslen och utsläppen minskar med 0,5 miljoner ton CO 2 e. Utsläppen från industrisektorerna ökar i referensscenariot från 25,0 miljoner ton CO 2 e 2005 till 26,8 miljoner ton CO 2 e 2020, en ökning på 7 procent. Fram till 2030 ökar utsläppen till 28,2 miljoner ton CO 2 e. El- och fjärrvärmekonsumtionen i industrisektorn ledde 2005 till indirekta utsläpp på 0,9 miljoner ton CO 2 e. Dessa förväntas öka till 1,0 miljoner ton CO 2 e 2020 i referensscenariot. Drivkrafterna bakom utvecklingen i industrin är främst fortsatt ökade produktionsvolymer i de tunga industrisektorerna. Även fortsatt väntas majoriteten av den utvecklingen vara exportdriven. I prognosen har också hänsyn tagits till förväntade förändringar av produktmix inom basindustrierna. 33
Produktion och konsumtion av el och fjärrvärme 2020 Efterfrågan på el ökar från 131 TWh 2005 till 139 TWh 2020. Förlusterna och egenanvändningen i energisektorn förväntas uppgå till 15 TWh 2020. Den totala elproduktionen antas öka till 169 TWh varav industrin står för 6 TWh el. Exporten ökar därmed till 15 TWh. Efterfrågan på fjärrvärme ökar från 47 TWh 2005 till 51 TWh 2020. Förlusterna förväntas öka till 7 TWh. Den totala fjärrvärmeproduktionen antas därmed öka till 58 TWh varav industrins leveranser står för 6 TWh värme. Växthusgasutsläpp från järn- och stålproduktion ökar från 8,0 till 9,1 miljoner ton CO 2 e mellan 2005 och 2020, en ökning på 13 procent. Ökningen drivs av en produktionsökning på ca 17 procent. Växthusgasutsläppen ökar mindre än produktionen tack vare löpande effektiviseringar, exempelvis utfasning av gamla brännare. För raffinaderi- och petrokemiindustrierna ökar växthusgasutsläppen från 3,9 miljoner ton CO 2 e 2005 till 4,2 miljoner ton CO 2 e 2020, vilket motsvarar 10 procent ökning. I huvudsak driver tre faktorer utsläppsökningen: ökad produktionsvolym, höjda krav på låga svavelhalter inom raffinaderiindustrin som leder till ökad vätgasproduktion, samt en produktionsomställning inom raffinaderiindustrin för att möta ökad efterfrågan på diesel. Cement- och kalkindustrins växthusgasutsläpp 2005 var 3,4 miljoner ton CO 2 e och förväntas minska till 3,0 miljoner ton CO 2 e 2020 för att sedan vara konstanta till 2030. Minskningen på 12 procent drivs av att cementindustrin successivt minskar halten klinker i den producerade cementen samt att såväl cement- som kalkindustrin i allt större utsträckning använder biobaserat bränsle. Cement- och kalkindustrins produktion förväntas växa med 19 procent under perioden 2005 2020 och med samma tillväxttakt till 2030. Växthusgasutsläppen från pappers- och massaindustrin ligger kvar på ungefär 2,3 miljoner ton CO 2 e fram till 2020, medan produktionen av papper och avsalumassa antas öka med 12 procent under samma period. De enskilt största orsakerna till att växthusutsläppen inte ökar med produktionen är torkning av biobränsle innan förbränning och ersättning av en del baslastolja med biobränslen. Torkning av biobränslen leder till minskade utsläpp eftersom bränslet då blir mer effektivt och därmed ersätter mer fossilt bränsle som annars skulle ha använts. 34
Övrig industri stod 2005 för 7,4 miljoner ton CO 2 e och utsläppen förväntas öka till 8,2 miljoner ton CO 2 e år 2020, en ökning med 11 procent. Industrisektorns totala el- och fjärrvärmekonsumtion 2005 var 56 TWh el och 4 TWh fjärrvärme. I referensscenariot förväntas industrins konsumtion 2020 bli 60 TWh el och 5 TWh fjärrvärme, vilket motsvarar indirekta utsläpp på 1,0 miljoner ton CO 2 e. I bostäder och lokaler fortsätter de direkta utsläppen av växthusgaser att minska i referensscenariot, från 3,4 miljoner ton CO 2 e år 2005 till 2,1 miljoner ton CO 2 e år 2020. År 2030 förväntas de direkta CO 2 e-utsläppen från bostäder och lokaler bli 1,8 miljoner ton. De indirekta utsläppen, som är en följd av el- och fjärrvärmeanvändning, förväntas sjunka från 4,3 miljoner ton CO 2 e 2005 till 4,0 miljoner ton 2020. Den främsta orsaken till minskningen av direkta utsläpp är densamma som 1990 2005: fortsatt minskad oljeeldning till förmån för mer koldioxideffektiva uppvärmningsmetoder som fjärrvärme och värmepumpar. Dagens byggnormer kräver i större delen av landet att nybyggda bostäder har ett uppvärmningsbehov per kvadratmeter på högst 110 kwh per kvadratmeter. Detta kan jämföras med att det genomsnittliga uppvärmningsbehovet i det svenska bostadsbeståndet år 2005 var 156 kwh per kvadratmeter. Nya hus är alltså väsentligt mer energieffektiva än gamla. Omsättningstakten i bostadsbeståndet är dock låg och den totala bostadsytan förväntas öka med 11 procent mellan 2005 och 2020. Givet detta minskar det totala energibehovet för uppvärmning och fastighetsel i hela bostadsbeståndet långsamt. För nya lokaler föreskriver byggnormerna också ett lägre uppvärmningsbehov än vad som är fallet i lokalbeståndet 2005. Lokalytan förväntas växa med 9 procent mellan 2005 och 2020 men precis som för bostäder minskar det totala energibehovet för uppvärmning och fastighetsel något. Den totala energianvändningen för uppvärmning i bostäder och lokaler minskar alltså, men andelen av detta energibehov som tillgodoses av el eller fjärrvärme blir större. Konsumtionen av hushållsel och verksamhetsel ökar också. Ökningen av antalet elapparater kompenseras bara delvis av minskad elförbrukning per apparat. Detta gör att efterfrågan på el och fjärrvärme från bostäder och lokaler ökar med 4 TWh respektive 2 TWh i referensscenariot. Att de indirekta utsläppen inte blir större som följd av den ökande el- och fjärrvärmeanvändningen beror på att fjärrvärmeproduktionen i energisektorn blir mindre koldioxidintensiv. 35