Riksåklagarämbetet Albertsgatan 25 A, 00180 Helsingfors

riksåklagarämbetet årsberättelse 2006

Riksåklagarämbetet Albertsgatan 25 A, 00180 Helsingfors Redaktion Marja Lehtonen, Riksåklagarämbetet Grafisk design Taina Ståhl, Mainostoimisto Visuviestintä Oy Tryck Edita Prima Oy, Helsingfors 2007

TILL LÄSAREN Riksåklagarämbetets årsberättelse, som nu kommer ut för nionde gången, är avsedd att vara en informationskälla främst för dem som arbetar inom åklagarväsendet och den övriga justitieförvaltningen. Berättelsen riktar sig också till poliser, advokater, studerande och enskilda medborgare med aktuell information om åklagarverksamheten. Till innehållet och uppbyggnaden följer årsberättelsen för 2006 de föregående årsberättelserna. Det statistiska materialet har fortsättningsvis utökats och framställts i en tydligare form. I årsberättelsens bilagedel finns Riksåklagarämbetets nya arbetsordning och en förteckning över avgöranden med korta referat av Riksåklagarämbetets viktigaste avgöranden som lett till åtgärder under verksamhetsåret samt ett alfabetiskt sakregister. Helsingfors den 17 april 2007 Informationschef Marja Lehtonen

INNEHÅLLSFÖRTECKNING TILL LÄSAREN 3 Riksåklagare Matti Kuusimäki TIDSGRÄNSER OCH VITTGÅENDE BESLUT 6 Biträdande riksåklagare Jorma Kalske RESULTATÖVERSIKT 9 ÅKLAGARVÄSENDET 12 RIKSÅKLAGAREN 15 BITRÄDANDE RIKSÅKLAGAREN 16 RIKSÅKLAGARÄMBETET 18 STATSÅKLAGARNA 18 DET LOKALA ÅKLAGARVÄSENDET 20 ÅKLAGARVÄSENDETS SAMARBETSOMRÅDEN 20 DET NYA STYRSYSTEMET FÖR ÅKLAGARVÄSENDET 21 Åklagarväsendets organisationsreform 25 ÅKLAGARVÄSENDETS VÄRDEN 25 Åklagarväsendet personalbokslut och enkäten om arbetsklimatet 26 De nya lönesystemen 27 FÖRVALTNING 28 INLEDNING 29 UTNÄMNINGSÄRENDEN 29 ÖVRIGA PERPSONALÄRENDEN 30 BESKRIVNING AV VERKSAMHETSÅRETS RESULTAT 32 SERVICEMÅLEN FÖR STATENS LOKAL- OCH REGIONFÖRVALTNING 35 KOMMUNIKATION 36 ÅTALSÄRENDEN 39 INLEDNING 40 ÅTALSPRÖVNINGSÄRENDEN 40 YTTRANDEFRIHETSBROTT 48 ÄNDRINGSPRÖVNINGSÄRENDEN 52 KLAGOMÅL 55 JUSTITIEKANSLERNS OCH JUSTITIEOMBUDSMANNENS ÅTALSFÖRORDNANDEN 56 ÅTALSFÖRORDNANDEN ENLIGT STRAFFLAGENS 1 KAP. 57 ÖVERKLAGANDE TILL HÖGSTA DOMSTOLEN 57 ÅKLAGARFÖRORDNANDEN 57 EKOBROTTSÅKLAGARNA 58 SPECIALÅKLAGARE FÖR NARKOTIKABROTT 59 POLISBROTT 60 SAMARBETET MELLAN POLIS OCH ÅKLAGARE 61

UTVECKLING OCH UTBILDNING 62 INLEDNING 63 PROJEKT 64 NYCKELÅKLAGARNA 66 LEDARSKAPSUTBILDNING 69 UTBILDNING INOM ÅKLAGARVÄSENDET 69 RIKSÅKLAGARÄMBETETS PERSONALUTBILDNING 71 Åklagarutbildningen 72 UTBILDNING FÖR KANSLIPERSONAL 75 SAMARBETE MED REFERENSGRUP PER 75 Praktiksystemet för biträdande åklagare 76 TILLSYN 77 INTERNATIONELLA ÄRENDEN 80 Inledning 81 Det nordiska samarbetet 82 Det rättsliga samarbetet inom östersjöregionen 83 Estland 86 RYSSLAND 86 Europeiska unionen 88 Europarådet 91 Övriga internationella evenemang 93 Besök hos Riksåklagarämbetet 93 Internationella åklagarföreningens 11:e konferens 94 ANVISNINGAR OCH RÅD TILL LOKALA ÅKLAGARE I INTERNATIONELLA ÄRENDEN 95 MYNDIGHETSSAMARBETE 95 SAKKUNNIGUPPDRAG 96 Utlåtanden 97 Övriga sakkunniguppdrag 98 STATISTIK 99 Riksåklagarämbetet 100 ÅKLAGARNAS VERKSAMHETSSTATISTIK 2006 105 Riksåklagarämbetets personal 31.12.2006 114 BILAGA 115 riksåklagarämbetets arbetsordning 116 förteckning över avgöranden 120 Sakregister 149

Riksåklagare Matti Kuusimäki TIDSGRÄNSER OCH VITTGÅENDE BESLUT Jag har ännu aldrig lyckats skriva denna översikt vid sidan av mina andra vardagliga tjänsteåligganden. Inte ens dörrpostens röda trafikljus räcker alltid för att hålla brådskande personalärenden utanför riksåklagarens tjänsterum. Utifrån kommande telefonsamtal måste ibland tas emot mitt i en meningsbyggnad, vilket leder till avbrott i tankegången. Varje år slutar det med att skrivarbetet måste ske utanför tjänstetiden. När skrivarbetet slutligen börjar löpa infinner sig varje gång problemet att sovra i materialet. Ett verksamhetsår innehåller en otrolig mängd händelser som av olika anledningar känns viktiga. En bläddring i den egna kalendern, en genomgång av årets anteckningar och vårt eget informationsblad Akkusastoori och annat material ger en uppsjö av stoff som kunde platsa i en översikt. Samtidigt gör sig det nya årets aktuella händelser påminda. Dessa har ofta beröringspunkter med det föregående året. Ju större ärende eller projekt det är fråga om, desto sannolikare har det redan länge varit föremål för diskussion, promemorior och utbildning eller också har organisationen förberett sig för det kommande på något annat sätt. År 2006 som var det moderna åklagarväsendets och samtidigt Riksåklagarämbetets nionde kompletta verksamhetsår kommer jag ihåg framförallt på grund av de viktiga beslut som togs det året; beslut som förberetts under en följd av år och som nu hade mognat. Det mest vittgående beslutet fattades sent i december då republikens president stadfäste lagarna om förnyande av åklagarväsendets lokalorganisation (1317-1319/2006). Tack vare dessa lagar och de förordningar som utfärdades i början av innevarande år har vi äntligen en åklagarorganisation som ger också ledningen en sådan klar, stark och fungerande bas som den nödvändigtvis behöver. Åklagarväsendet som fortfarande är en tvåstegsinstanser är betydligt enklare att leda från riksåklagarens synpunkt då åklagarämbetena numera är endast 15 till antalet och cheferna för dessa ämbetsverk har tillräcklig saklig behörighet med avseende på ledningen och utvecklingen. Också åklagarämbetena blir nu professionellt ledda. I och med organisationsreformen kan åklagarväsendet inrikta sig på framtida utmaningar. Det förefaller som om t.ex. arbetet med att utveckla vår viktigaste referensgrupps, dvs. polisens förvaltningsstruktur går raskt framåt och vad som är viktigast enligt samma riktlinjer som inom vår egen sektor. På grund av att polisens i samhälleliga uppdrag skiljer sig från vårt kan gränserna inom den sektorn inte i alla avseenden dras upp på samma sätt som på åklagarnas egna kartor. En viktig sak är att förutsättningarna för förundersökningssamarbetet tryggas i samband med reformen. Detta förefaller ske. Vi noterar med tillfredsställelse att också representanter för Riksåklagarämbetet kallades till den arbetsgrupp som bereder reformen.

Om vi ser till åklagarväsendets interna beslutsfattande var 24.2.2006 ett speciellt datum. Inte bara på grund av Mattis namnsdag utan för att vi den dagen färdigställde ett dokument som beskriver åklagarväsendets ledningssystem. Dokumentet tillkom efter en hel del beredningsfaser. Dokumentet Styrsystem för åklagarväsendet ger en beskrivning av de för åklagarväsendet viktigaste strategiska linjefrågorna och arbetsfördelningen mellan de centrala aktörerna. Dokumentet innehåller avsnitt bl.a. om styrgruppen för åklagarväsendet, sammanträdet för cheferna, den regionala statsåklagarstyrningen, nyckelåklagarverksamheten och den regionala utbildningen inom åklagarväsendet. Dokumentet har lagts ut på vår webbplats. Den nuvarande styrningen av åklagarväsendet är i sin helhet stadigt uppbyggd på fyra hörnstenar: den första är den helhet som beskrivs i styrsystemdokumentet, den andra består av de årliga resultatmålen och -avtalen, den tredje är vårt nya lönesystem UPJ och den fjärde är naturligtvis våra gemensamma värderingar, dvs. rättvisa, yrkesskicklighet och arbetsvälfärd. Jag är övertygad om att detta bygge kommer att hålla långt in i framtiden. Vi får ända inte glömma det årliga underhållet. Det råder t.ex. inget tvivel om att den i början nämnda normbasen för organisationsreformen redan nu ger anledning att göra vissa tekniska justeringar i styrsystemdokumentet, så att detta i detalj motsvarar reformens innehåll. Åklagarens arbete är huvudsakligen ett expertarbete. Det består i att fundera på rättskipningsfrågor ofta tillsammans med kollegan i grannrummet. Utbildning i olika former centralt eller regionalt genomförd är ett ytterst viktigt instrument, med ledningen och styrningen av åklagarväsendet som utgångspunkt. Växelverkan och kvalitet har alltid varit nyckelorden inom åklagarväsendets utbildning, utan att man gjort avkall på de kvantitativa målsättningarna. Till vår glädje noterar vi att fle- Riksåklagare Matti Kuusimäki

ra toppexperter utanför vår organisation återigen ställde upp som föreläsare under år 2006. Dessutom har många som är anställda inom åklagarväsendet beredvilligt deltagit i utbildningsarbetet och lett diskussioner med sina kolleger på kurser och vid andra tillfällen. Jag vill på detta sätt än en gång rikta ett kollektivt tack till alla som deltagit i vårt utbildningsarbete för den värdefulla insats som de gjort för åklagarväsendet. Ett tredje viktigt datum under det gångna året var 16.6.2006. För detta datum har jag i min kalender anteckningen Salminen och arbetsgruppen för utveckling av förundersökningssamarbetet, slutrapport. Vid middagstid tog vi tillsammans med polisöverdirektör Markku Salminen emot en slutrapport av en arbetsgrupp som vi tillsatt gemensamt. Vi har ännu en lång väg att vandra innan vi når målet, dvs. en ny gemensam verksamhetskultur för åklagarna och förundersökningsmyndigheterna. Verksamhetskulturen inbegriper det operativa samarbetet i alla dess former redan medan förundersökningen pågår, i syfte att precisera förberedelsen inför huvudförhandlingen och uppnå en optimal allokering av de begränsade resurserna. Också lagstiftaren har tillhandahållit nya instrument för att det sist nämnda syftet skall kunna uppnås, i och med att möjligheten att begränsa förundersökningen utökades avsevärt hösten 2006. Projektet för utveckling av samarbetet i förundersökningsskedet tjänar samtidigt som ett utmärkt exempel på möjligheterna att förändra våra ledningstraditioner. Till de delar som vi har gemensamma funktioner är det ändamålsenligt att vi också leder och styr dem gemensamt. Det är över huvud taget svårt att tänka sig att samarbetsutbildningen eller den övriga utvecklingen inom området skulle kunna ske utan att samtliga berörda parter simultant deltar i arbetet. Förundersökningssamarbetet är ett skolexempel på detta. Hur skulle det annars vara möjligt att skapa en meningsfull diskussion om t.ex. fungerande gemensamma arbetsrutiner? Samtidigt kan vi flexibelt använda oss av de deltagande organisationernas utbildningsresurser, lokaler och redskap. Under år 2006 ordnades kurser för de utbildare som rekryterades för projektet inom organisationerna. De började därefter utbilda personalen på sina egna områden i hela landet. Enbart med åklagarväsendets resurser skulle detta varken detta ha varit rationellt eller ens möjligt i praktiken. Också den 5 juli 2006 är ett datum som har efterlämnat ett outplånligt minne. Vi representerade åklagarväsendet på årsmötet för de till Europarådet hörande ländernas högsta åklagare i Moskva. Det var meningen att president Vladimir Putin i egen hög person skulle öppna mötet. Av en eller annan orsak blev det utrikesministern som öppnade mötet och vi trodde alla att vi inte skulle få se president Putin på det mötet. Men där misstog vi oss. Medan jag höll Finlands anförande slogs dörren till salen upp in steg helt oväntat Putin och gick direkt till mötessalens stora runda bord där han satte sig tillrätta. Jag avbröt mitt anförande och såg frågande på mötets tyske ordförande, som lika villrådigt slog ut med händerna. Inte ens min salig far som i tiden gav mig en mångsidig hemuppfostran hade kunnat ge mig råd om hur man beter sig i en sådan situation! Men på något sätt lyckades jag klara mig med hedern i behåll. Händelsen visar emellertid vilka överraskande situationer man i våra dagar kan ställas inför i åklagarväsendets tjänst. Också under det gångna året blev våra internationella kontakter livligare i många avseenden. I årets kalender har jag redan prickat in några viktiga datum. Åklagarväsendet firar sitt tioårsjubileum i Helsingfors 30.11.2007. Förberedelserna är redan i full gång. Planeringen av jubiléer hör fortfarande till de angenämare arbetsuppgifterna. Jag ser fram emot att träffa både gamla vänner och bekanta och andra viktiga personer som vi kommit i kontakt med under årens lopp, både i hemlandet och ute i världen.

Biträdande riksåklagare Jorma Kalske RESULTATÖVERSIKT De resultatmål som ställts upp för åklagarväsendet nåddes i stor utsträckning under verksamhetsåret. Särskilt väl uppnåddes målen som satts upp för begränsning av förundersökningen och reducering av antalet förundersökningar som pågått i över ett år. Vissa framsteg nåddes också i fråga om behandlingen av ekonomiska brott, även om den genomsnittliga behandlingstiden blivit något längre. Arbetet med att reformera lokalorganisationen tog en betydande del av åklagarväsendets personalresurser i anspråk under året. Personalen minskade något jämfört med tidigare år. Resurssituationen och osäkerhetsfaktorerna i samband med förändringarna i organisationen samt de missförhållanden som ansågs vara förenade med lönesystemet var uppenbarligen huvudorsakerna till att trivselindex sjönk en aning. Det var emellertid fortfarande något bättre än genomsnittet inom justitieministeriets förvaltningsområde. Sjukfrånvaron minskade totalt sett men antalet korta frånvaroperioder ökade. En positiv iakttagelse är att antalet långa sjukfrånvaroperioder har minskat markant. Under verksamhetsåret minskade antalet ärenden som inkom till åklagarna en aning jämfört med tidigare år (1 %). Eftersom antalet krävande brottmål ökade med 8 % och antalet andra åklagarären- den än egentliga åtalsprövningsärenden med hela 38 %, kan det konstateras att åklagarnas totala arbetsmängd inte minskade utan snarare ökade jämfört med år 2005. Under de senaste åren har antalet ärenden som längre varit oavgjorda hos åklagarna utgjort ett stort problem. Under verksamhetsåret vidtogs effektiva åtgärder för att påskynda uttryckligen dessa ärenden. När det gällde över ett år gamla ärenden uppnåddes en betydande resultatförbättring. Jämfört med de två föregående åren minskade antalet ärenden där åtalsprövningen pågått i över år med närmare 30 %. Fortfarande finns det emellertid alltför mycket sådana gamla ärenden eftersom målet är att åtalsprövningen inte får pågå över sex månader, åtminstone inte av orsaker som beror på åklagaren. De långa åtalsprövningstiderna beror hos oss ofta på att åklagarna inte tillräckligt intensivt har kunnat delta i förundersökningssamarbetet med polisen. Åklagaren har börjat utreda ärendet först efter avslutad förundersökning och har sålunda eventuellt varit tvungen att be om ytterligare undersökningar, med påföljd att avgörandet av ärendet har dragit ut på tiden ännu mer. Den genomsnittliga åtalsprövningstiden i samtliga brottmål har ökat en aning, men ökning-

10 Biträdande riksåklagare Jorma Kalske en på 0,1 månad har ingen större praktisk betydelse. I fråga om behandlingstiderna var resultaten för år 2006 relativt bra. Det skriftliga förfarandet hann inte förkorta behandlingstiderna ännu under verksamhetsåret. Verksamhetens ekonomi och produktivitet var på samma nivå som tidigare år. De fall där förundersökningen begränsades ökade avsevärt (ca 34 %). Eftersom antalet underrättelser från polisen till åklagarna (FUL 15 ) samtidigt ökade en aning är det uppenbart att förundersökningssamarbetet mellan åklagaren och polisen har blivit effektivare. Av åklagarens totala arbetsmängd skall i fortsättningen, i synnerhet när det gäller krävande ärenden men också s.k. ospecificerade ärenden, en betydligt större del av arbetsinsatsen än för närvarande inriktas på förundersökningen. Åtalsprövningspraxis har under de senaste åren varit i stort sett enhetlig på samma sätt. Antalet åtal har uppvisat en sjunkande trend sedan år 2004 och antalet fall där åtal inte väckts har ökat (ca 7 %). Det är betänkligt från kriminalpolitisk synpunkt om åklagarna nödgas reglera sin arbetsbörda genom att inte väcka åtal i ärenden där det snarare skulle ha varit motiverat förverkliga det straffrättsliga ansvaret genom en rättegång än att avstå från åtgärder. I vissa enskilda fall som riksåklagaren prövat som klagomålsärenden har beslut om att inte väcka åtal uppvisat drag som tyder på att åklagaren s.a.s. iklätt sig domarrollen genom att värdera bevis som talar för respektive mot den åtalades skuld. I dessa klagomålsavgöranden som har utmynnat i åtalsförordnanden har det bl.a. framhållits att en rättegång är det bästa sättet att bedöma tillförlitligheten av personbevisning.

11 Antalet under året avgjorda ekobrottmål var större än väntat och också nyckeltalen som beskriver ärendenas omfattning överträffade målsättningen. Den genomsnittliga åtalsprövningstiden i ekobrottmål ökade till 46 dygn, dvs. med ca 19 %. Detta torde åtminstone delvis bero på att ekobrottsåklagarna arbetar så effektivt att ett större antal av de äldsta ärendena har kunnat avgöras än tidigare. Detta kommer i sin tur till synes i längre åtalsprövningstider, eftersom statistiken endast tar upp avgjorda ärenden. Det är uppenbart att det också i fortsättningen kommer att vara nödvändigt att inrikta större resurser på behandlingen av både ekobrott och andra s.k. krävande brottmål, i synnerhet som polisen effektiverar undersökningen av organiserad brottslighet. Som en följd av resursläget anlitas fortfarande åklagarpar endast i alltför liten utsträckning. Målsättningarna för de specialåklagare som sköter narkotikabrottmål uppnåddes nästan fullständigt. Dessa specialåklagare behandlade sammanlagt 915 narkotikabrott av vilka 122 var grova (ca 13 %). De på narkotikabrott specialiserade åklagarna använde dessutom ca 14 % av sin arbetstid för annan bekämpning av narkotikabrottslighet. Något färre av de brottmål som åklagarna behandlade under året hade internationella kopplingar än året innan. Åklagarna utfärdade 52 europeiska arresteringsorder och skötte 13 arresteringsärenden som behandlades i Finland. Merparten av dessa ärenden hänförde sig till Sverige, Estland, Spanien, Tyskland, Norge, Ryssland och Storbritannien. Den regionala utbildningen ökade under året. Utbildningsprestationerna i sig minskade betydligt. De sammanlagda utgifterna för utbildningsverksamheten (utan löner) minskade jämfört med år 2005 med 140 000 euro (ca 25 %). Det är uppenbart att det inte kommer att ske några större förändringar i de ovan granskade viktigaste resultatmålen. En synnerligen intressant fråga som har betydelse i resurshänseende är införandet av det skriftliga, summariska förfarandet i hela landet. Hittills har variationerna i förfarandet varit alltför stora. Förundersökningssamarbetet med polisen innebär en ständig utmaning för åklagarna. Åklagarens deltagande i förundersökningen förkortar åtalsprövningstiden och förbereder huvudförhandlingen vilket innebär att både de sammanlagda resurserna och inriktningen av dem kan omprövas på det praktiska planet, inte på det teoretiska. Möjligheterna att förena de nya åklagarämbetenas chefsarbete med kvalitetsövervakning i realtid är också en faktor som kommer att märkas i åklagarväsendets framtida förmåga att klara av sin grundläggande uppgift, dvs. förverkligandet av straffansvaret.

12 ÅKLAGARVÄSENDET 12 27

ÅKLAGARVÄSENDET 13 Åklagarens uppgift är att förverkliga det straffrättsliga ansvaret i samband med behandlingen av brottmål samt vid åtalsprövningen och rättegången, på det sätt som rättssäkerheten och allmän fördel kräver. I sina rättsliga avgöranden och övriga åtgärder skall åklagaren handla opartiskt, snabbt och ekonomiskt. Åklagaren har självständig prövningsrätt i sina åtalsärenden. ORGANISATIONSSCHEMA 31.12.2006 Förvaltning RÅÄ Åklagare RÅ, BRÅ 16 samarbetsområden SÅ (12) 63 åklagarenheter + Åland + 2 länsmän HäradsÅ BitrÅ (ca 320) Åklagarväsendet i siffror (de lokala åklagarenheterna) 31.12.2006 personalens storlek 511 åklagare 314 kansli- och övrig personal 197 åklagarenheter 64 av åklagare avgjorda ärenden 85.612 beslut att inte väcka åtal 26.368 (enl. antal svarande) åklagarväsendets utgifter 31.861.000 euro

ÅKLAGARVÄSENDET 14 Riksåklagarväsendets ledningsgrupp riksåklagare Matti Kuusimäki (ordförande), biträdande riksåklagare Jorma Kalske, statsåklagare Jarmo Rautakoski, statsåklagare Raija Toiviainen, statsåklagare Christer Lundström, statsåklagare Pekka Koponen och statsåklagare Olavi Lippu Samarbetsområdenas chefer 31.12.2006 Helsingfors ledande häradsåklagare Heikki Poukka Västra Nylands samarbetsområde ledande häradsåklagare Tom Ifström Östra Nylands samarbetsområde ledande häradsåklagare Tom Söderlund Mellersta Nylands samarbetsområde ledande häradsåklagare Timo Koskimäki Päijänne-Tavastlands samarbetsområde ledande häradsåklagare Pekka Noronen Kymmene samarbetsområde ledande häradsåklagare Irma Rosenius-Sutela Egentliga Finlands samarbetsområde (Åland) ledande häradsåklagare Antti Pihlajamäki Birkalands samarbetsområde ledande häradsåklagare Jouko Nurminen Satakunta samarbetsområde ledande häradsåklagare Kalle Kyhä Västkustens samarbetsområde ledande häradsåklagare Peter Levlin Södra Österbottens samarbetsområde ledande häradsåklagare Kimmo Lampinen Mellersta Finlands samarbetsområde ledande häradsåklagare Martti Porvali Södra Savolax samarbetsområde ledande häradsåklagare Ossi Jukarainen Norra Karelens samarbetsområde ledande häradsåklagare Heikki Matikainen Savolax samarbetsområde ledande häradsåklagare Hannu Susitaival Uleåborgs läns samarbetsområde ledande häradsåklagare Eva Lindblad Lapplands läns samarbetsområde ledande häradsåklagare Juha Isola

ÅKLAGARVÄSENDET 15 RIKSÅKLAGAREN Enligt 104 i Finlands grundlag leds åklagarväsendet av riksåklagaren som är högsta åklagare. Riksåklagaren svarar för den allmänna ledningen och utvecklingen av åklagarverksamheten. Till riksåklagarens uppgifter hör bl.a. att utnämna alla lokala åklagare och att övervaka åklagarnas verksamhet. Riksåklagaren kan också utfärda allmänna föreskriver och anvisningar om åklagarverksamheten. Riksåklagaren utövar självständig och oberoende åtalsprövningsrätt. Som förman för alla allmänna åklagare kan riksåklagaren överta avgörandet av ärenden som ankommer på underlydande åklagare. Riksåklagaren kan också förordna att en åklagare skall utföra ett åtal som riksåklagaren har beslutat väcka (åtalsförordnande) eller förordna att en åklagare skall utföra åtalsprövning i ett ärende (åklagarförordnande). Riksåklagaren utför åtal i riksrätten då riksdagen har beslutat att åtal skall väckas mot republikens president, en medlem av statsrådet, justitiekanslern eller justitieombudsmannen. Riksåklagaren företräder också åklagarna i högsta domstolen. Riksåklagarens allmänna föreskrifter och anvisningar Varje åklagare har självständig prövningsrätt i de ärenden som den behandlar. Enligt lagen kan emellertid riksåklagaren ge allmänna föreskrifter och anvisningar bl.a. i syfte att främja enhetligheten och ändamålsenligheten i åklagarverksamheten. De allmänna anvisningarna sänds till justitieministeriet för kännedom innan de offentliggörs. Under verksamhetsåret utfärdade riksåklagaren sju allmänna anvisningar till åklagarna: RÅÄ:2006:1 Påföljder för straffbart bruk av narkotika Den motsvarande tidigare anvisningen ändrades endast i några punkter. Den viktigaste ändringen var att det blev möjligt att begränsa förundersökningen också vid straffbart bruk av narkotika. I anvisningen intogs också ett tydligare omnämnande om målet att myndigheternas åtgärder skall graderas. Beroende på hur pass ringa gärningen är kan det för det första bli fråga om att polisen meddelar åtgärdseftergift samt ger en anmärkning. Som följande åtgärder kommer i fråga begränsning av förundersökning och åtalseftergift av påföljdsnatur och först därefter utfärdande av strafforder och väckande av åtal. RÅÄ:2006:2 Beslut om verkställighet av reststraff Enligt strafflagens nya 2 c kap. som trädde i kraft 1.10.2006 förutsätter ett beslut om att verkställa ett reststraff uttryckligen att åklagaren framställer ett yrkande om detta. En åklagare som framställer ett sådant yrkande skall beakta lagreformens syften, bl.a. att reststraffet åter skall bli en faktisk del av det straffrättsliga påföljdssystemet. Av denna anledning understryks i anvisningen vikten av att åklagaren framställer ett tydligt yrkande. Av detta skall dels framgå åklagarens syn på det straff som skall påföras för det nya brottet och dels på det gemensamma straffet, i vilket också det reststraff som yrkas bli verkställt har beaktats. Lagreformen innebär också att åklagaren för sin del ansvarar för att samma reststraff inte till

ÅKLAGARVÄSENDET 16 följd av bristfälliga straffregisteruppgifter förordnas bli verkställt flera gånger. Anvisningen tar dessutom upp frågan om i vilka situationer det kan vara motiverat att åklagaren inte yrkar på verkställighet av ett reststraff. RÅÄ:2006:3 Drivande av målsägandens privaträttsliga anspråk Genom denna anvisning uppdaterades den motsvarande tidigare anvisningen RÅÄ:1994:4. Uppdateringsbehovet var en följd av bl.a. lagändringar och övergången till euro. RÅÄ:2006:4 Åklagaren och målsägandens åtalsrätt Genom denna anvisning uppdaterades den motsvarande tidigare anvisningen RÅÄ:1994:4. Uppdateringsbehovet var en följd av flera lagändringar. RÅÄ:2006:5 Uppgörande av beslut om begränsning av förundersökningen i tekniskt avseende Denna allmänna anvisning innehåller tekniska anvisningar om registreringar i Sakari-systemet, för att beslut om att på olika grunder begränsa förundersökningen skall bli enhetligt registrerade i datasystemet. RÅÄ:2006:6 Föreskrift om förordnande av förundersökningsledare vid misstanke om polisbrott Enligt föreskriften verkar 20 åklagare som undersökningsledare. Undersökningsledarna och utredarna skall i regel komma från samma härad. De häradsåklagare som är undersökningsledare verkar också som jourhavande. Föreskriften upphäver riksåklagarens tidigare föreskrift RÅÄ:2005:3. Riksåklagaren gav 11.9.2006 dessutom den kompletterande avisningen dnr 26/32/06. Riksåklagaren påminde i sin anvisning om att en åklagare som verkar som undersökningsledare skall underrätta chefen för den enhet där den misstänkte polismannen är stationerad om att förundersökningen inleds, avbryts och avslutas. Vidare förordnade riksåklagaren att en åklagare som utför åtalsprövning skall underrätta ledningen för den enhet där den misstänkte polismannen är stationerad om beslut att inte väcka åtal. RÅÄ:2006:7 Föreskrift om åklagare som står i beredskap vid tvångsmedelsmål och stämning Enligt föreskriften står 26 häradsåklagare i beredskap. Åklagarna står i beredskap under veckoslut och under vardagshelger som infaller under jourveckor, för att stämma in personer i tvångsmedelsmål samt personer som ämnar lämna landet eller som flyr eller på något annat sätt drar sig undan. De åklagare som står i beredskap sköter dessutom åklagarärenden som gäller utlämning vid brott i enlighet med lagen om utlämning för brott mellan Finlands och de övriga medlemsstaterna i Europeiska unionen. En åklagare som står i beredskap måste vara anträffbar så att den vid behov kan kallas till arbete. Verksamhetsområdet för en åklagare som står i beredskap är hela landet. BITRÄDANDE RIKSÅKLAGAREN Biträdande riksåklagaren avgör med samma fullmakter som riksåklagaren de ärenden som ankommer på honom, samt är ställföreträdare för riksåklagaren. Uppgiftsfördelningen mellan riksåklagaren och biträdande riksåklagaren bestäms i Riksåklagarämbetets arbetsordning.

ÅKLAGARVÄSENDET 17 Uppgiftsfördelningen mellan riksåklagaren och biträdande riksåklagaren Riksåklagaren avgör i första hand ärenden som gäller 1) principiellt viktiga eller vittgående frågor, 2) allmänna föreskrifter och anvisningar till åklagarna, 3) internationella relationer, 4) utnämning av åklagare, 5) utveckling, utbildning och forskning inom åklagarväsendet, och 6) företrädande av åklagare i högsta domstolen. Biträdande riksåklagaren avgör ärenden som gäller 1) allmän förvaltning inom åklagarväsendet, 2) övervakning av åklagarverksamheten, 3) åtalsrätt enligt 24 i lagen om yttrandefrihet i masskommunikation (469/2003), 4) åklagarförordnanden till lokala åklagare och åtalsförordnanden med stöd av 1 kap. strafflagen, 5) klagomål över åklagares avgöranden och förfaranden, 6) övervakning av strafforderärenden samt därav följande åtgärder, och 7) förordnanden som gäller ledande av förundersökningen då en polisman misstänks för brott. Högsta domstolens president Pauliine Koskelo besökte Riksåklagarämbetet i mars 2006. Här tillsammans med värdarna, riksåklagare Matti Kuusimäki och biträdande riksåklagare Jorma Kalske.

ÅKLAGARVÄSENDET 18 Beslut om åtal i ett ärende som lyder under allmänt åtal och som gäller innehållet i ett publicerat meddelande samt en därtill anknuten chefredaktörsförseelse fattas av riksåklagaren. Riksåklagaren bestämmer också vem som skall utföra åtalet. Yttrandefrihetsärendena hör på grundval av uppgiftsfördelningen mellan riksåklagaren och biträdande riksåklagaren till den sistnämndes uppgifter. Denna uppgiftsfördelning har tagits in i Riksåklagarämbetets arbetsordning som bifogas denna berättelse, s. 116. Mer om yttrandefrihetsfrågor på s. 48. RIKSÅKLAGARÄMBETET I egenskap av central förvaltningsmyndighet svarar Riksåklagarämbetet för den operativa ledningen av hela åklagarväsendet så att de uppgifter som krävs för att förverkliga det straffrättsliga ansvaret kan skötas på ett jämlikt, snabbt och ekonomiskt sätt, så som rättssäkerheten och allmän fördel kräver. Riksåklagaren leder Riksåklagarämbetet och svarar för dess resultat. I denna uppgift biträds han av av en ledningsgrupp som rådgivande organ. För att uppgifterna skall kunna skötas på ett ändamålsenligt sätt är Riksåklagarämbetet indelat i en förvaltningsenhet, en enhet för åtalsärenden, en utvecklingsenhet och en internationell enhet. Vid ämbetsverket arbetade under verksamhetsåret 345 tjänstemän. En förteckning över de anställda finns i slutet av berättelsen, före bilagedelen. För åklagarväsendets resurser svarar justitieministeriet, som Riksåklagarämbetet på åklagarväsendets vägnar för resultatförhandlingar med. Riksåklagarämbetet svarar för åklagarväsendets interna resultatstyrning. Verksamhetsårets resultat beskrivs på s. 32. STATSÅKLAGARNA Statsåklagarnas behörighet omfattar hela landet. De skall i första hand sköta åklagaruppgifterna i de från samhällets synpunkt viktigaste brottmålen. De skall också utföra åtal som justitiekanslern eller justitieombudsmannen har beslutat väcka. Statsåklagarna är dessutom åklagare i ärenden som hovrätten behandlar i första instans, om inte något annat föreskrivs eller bestäms. Enligt arbetsordningen eller ett separat förordnande av riksåklagaren kan en statsåklagare avgöra andra än principiellt viktiga och vittgående ärenden med samma befogenheter som riksåklagaren. Enligt arbetsordningen kan en statsåklagare avgöra ärenden som gäller ändringsprövning, om ärendet inte behöver prövas för att det inte framkommit behov att ändra åklagarens beslut och ärendet inte heller vad beträffar dess art eller omfattning har en större betydelse än vanligt. Statsåklagarna deltar också i styrningen och utvecklingen av det lokala åklagarväsendet. De fungerar som kontaktpersoner mellan Riksåklagarämbetet och åklagarenheterna, stöder samarbetsområdens chefer i frågor som gäller ledningen av respektive område, följer åklagarverksamheten och deltar aktivt i utvecklingen av området. Dessutom främjar de åtgärder som syftar till att uppnå åklagarväsendets resultatmål, deltar i resultatförhandlingarna, förbereder uppföljningsbesök och ser till att dessa genomförs i praktiken. Statsåklagarnas regionala styrning, se närmare s. 22. Vid Riksåklagarämbetet arbetade under verksamhetsåret 12 statsåklagare.

ÅKLAGARVÄSENDET 19 De från samhällets synpunkt viktigaste brottmålen Statsåklagarna skall hand sköta åklagaruppgifterna i de från samhällets synpunkt viktigaste brottmålen. Ett brottmål kan vara viktigt från samhällets synpunkt om det t.ex. är fråga om (RÅ:1998:1): ett grovt brott som har samband med egentlig organiserad brottslighet ett brott som har orsakat exceptionellt stora person-, miljö- eller förmögenhetsskador eller risk för sådana, ett tjänstebrott som har begåtts av en tjänsteman i betydande ställning, ett exceptionellt brott som riktar sig mot en tjänsteman på grund av dennes tjänste- utövning eller tjänsteställning (t.ex. brott mot rättsvården), ett brott som har begåtts av personer i betydande samhällelig ställning, om ärendet uppvisar drag som kan rubba förtroendet för jämlikheten mellan medborgarna eller för det straffrättsliga systemets funktion, ett brott som har klara politiska eller rasistiska motiv, en gärning som har samband med de grundläggande fri- och rättigheterna (t.ex. brott mot yttrande- eller tryckfrihet eller s.k. civil olydnad), ett ärende som innehåller internationella element eller tangerar internationell politik eller krigsförbrytelse eller brott mot humaniteten. Borgå domkyrka eldhärjades våren 2006. Borgås ledande häradsåklagare Petri Vaaja väckte åtal för grovt sabotage mot huvudgärningsmannen. Bild: Lehtikuva

ÅKLAGARVÄSENDET 20 DET LOKALA ÅKLAGARVÄSENDET Det lokala åklagarväsendet är organiserat häradsvis. Ledande häradsåklagaren är chef för åklagarenheten och svarar för dess resultat. Vid en åklagarenhet kan dessutom finnas en häradsåklagare, biträdande åklagare som avlagt juris kandidatexamen samt övrig personal. Justitieministeriet kan för en ändamålsenlig organisering av åklagarväsendets förordna en åklagarenhet att sköta åklagaruppgifterna också i ett annat härad. Under verksamhetsåret fanns det inalles 314 åklagare vid åklagarenheterna. Av dessa var 30 verksamma som ekobrottsåklagare och 13 som narkotikabrottsåklagare. Till det nya systemet med nyckelåklagare hörde 34 åklagare. De biträdande åklagarna var 20 till antalet. I slutet av verksamhetsområdet var åklagarenheterna, inklusive Åland, sammanlagt 64 till antalet. ÅKLAGARVÄSENDETS SAMARBETSOMRÅDEN Justitieministeriet kan för en ändamålsenlig organisering av det lokala åklagarväsendet bestämma att olika häradsåklagarenheter skall sköta åklagaruppgifter i samarbete. Riksåklagaren utser en chef för varje samarbetsområde för högst tre år i sänder. Riksåklagaren kan också utfärda närmare föreskrifter om hur samarbetet skall organiseras. Häradsåklagarna Kaarlo Hakamies och Malla Sunell på väg till en huvudförhandling i Helsingfors tingsrätt. Bild: Lehtikuva

ÅKLAGARVÄSENDET 21 Samarbetsområdena är 16 till antalet och täcker nästan hela landet. Endast Helsingfors häradsåklagarämbete, landskapet Ålands landskapsåklagarämbete samt Kittilä härad och Lapska armens härad står i vissa avseenden utanför dessa arrangemang. Helsingfors, Åland, Kittilä och Lapska armen deltar emellertid t.ex. i regiongruppsarbetet inom sina respektive närområden. Samarbetsområdena var under verksamhetsåret följande: 1) Västra Nyland Esbo, Lojo (inkl. Vichtis) och Raseborg 2) Östra Nyland Borgå (inkl. Lovisa) och Vanda 9) Västkusten Karleby (inkl. Kaustby), Korsholm (inkl. Närpes), Jakobstad och Vasa 10) Södra Österbotten Kauhajoki, Kyroland, Lappo (inkl. Alavo) och Seinäjoki 11) Mellersta Finland Jyväskylä (inkl. Keuruu), Jämsä och Äänekoski (inkl. Saarijärvi) 12) Södra Savolax S:t Michel (inkl. Juva), Pieksämäki och Nyslott 13) Norra Karelen Joensuu (inkl. Ilomants och Kitee) och Nurmes (inkl. Lieksa) 3) Mellersta Nyland Forssa, Hyvinge, Tavastehus, Mellersta Nyland och Riihimäki 14) Savolax Kuopioregionen (inkl. Nordöstra Savolax och Inre Savolax), Varkausregionen och Övre Savolax 4) Päijänne-Tavastland Heinola, Lahtis och Orimattila 5) Kymmene Imatra, Kotka (inkl. Fredrikshamn), Kouvola och Villmanstrand 6) Egentliga Finland S:t Karins, Loimaa, Reso (inkl. Nystadsregionen), Salo, Åbo och Åbonejden 7) Birkaland Ikalis, Mänttä, Nokia (inkl. Vammala), Tammerfors (inkl. Kangasala) och Valkeakoski 8) Satakunta Kankaanpää, Kumo, Björneborg och Raumo 15) Uleåborgs län Haapajärvi, Kajana (inkl. Kuhmo och Suomussalmi), Kuusamo, Uleåborg (inkl. Haukipudas, Limingo och Pudasjärvi), Brahestad och Ylivieska 16) Lapplands län Kemi, Nordöstra Lappland, Rovaniemi (inkl. Ranua-Posio), Sodankylä (inkl. Enare-Utsjoki) och Torneå (inkl. Tornedalen) DET NYA STYRSYSTEMET FÖR ÅKLAGARVÄSENDET Det nya styrsystemet för åklagarväsendet bygger på lagstiftningen, Riksåklagarämbetets arbetsordning och riksåklagarens beslut. Styrsystemet förnyades 1.3.2006 genom att Riksåklagarämbetets

ÅKLAGARVÄSENDET 22 arbetsordning ändrades, dokumentet för styrsystemet fastställdes (24.2.2006) samt genom riksåklagarens till dokumentet fogade beslut om åklagarväsendets styrgrupp, den regionala styrningen av statsåklagarna, mötet för samarbetsområdenas chefer, nyckelåklagarverksamheten och åklagarväsendets regionala utbildning. Genom reformen ändrades inte åklagarväsendets på lagstiftningen baserade behörighetsförhållanden och den förutsatte sålunda inga ändringar i gällande lagar. Syftet med förnyandet av styrsystemet är att utveckla yrkesskickligheten inom åklagarkåren, understryka betydelsen av förmansarbetet för styrningen av åklagarverksamheten, att klarare definiera styrningen av åklagarväsendet samt att stärka riksåklagarens styrgrepp över huvud taget men i synnerhet vid övervakningen av åklagarverksamhetens enhetlighet. Avsikten med reformen är att i en allt högre grad tillvarata kunnandet inom samarbetsområdena, intensifiera växelverkan mellan Riksåklagarämbetet och samarbetsområdena samt att främja förankringen av besluten på lokalnivån. Det är meningen att förnyandet av styrsystemet också skall främja förverkligandet av åklagarväsendets värderingar. Styrgruppen för åklagarväsendet Enligt arbetsordningen för Riksåklagarämbetet bereds linjefrågor för åklagarverksamheten av en styrgrupp för åklagarväsendet. Till styrgruppen hör riksåklagaren som ordförande, biträdande riksåklagaren som vice ordförande, Riksåklagarämbetets enhetschefer, en av riksåklagaren utsedd företrädare för statsåklagarna, Helsingfors ledande häradsåklagare, tre av riksåklagaren utsedda chefer för samarbetsområden, en statsåklagare som styrgruppens generalsekreterare, Riksåklagarämbetets informatör samt riksåklagarens sekreterare som teknisk sekreterare. Riksåklagaren kallar representanten för statsåklagarna och tre chefer för samarbetsområdena (alternerande medlemmar) till medlemmar i styrgruppen för ett år åt gången. Styrgruppen sammanträder på kallelse av ordföranden ungefär varannan månad. Under verksamhetsåret sammankallades styrgruppen sammanlagt sex gånger. Under mötena behandlades bl.a. åklagarväsendets värden, förnyande av styrsystemet, utvidgning av försöket med mentorskap för ekobrottsåklagare, utvidgningen av förlikningsförfarandet i brottmål till hela landet, införande av ett skriftligt förfarande, utvidgning av förfarandet med begränsning av förundersökning, resultaten av 2006 års enkät om arbetsklimatet, 2007 års budgetförslag, utbildning av biträdande åklagare 2007, förnyande av nyckelåklagarverksamheten, förnyande av riksåklagarens allmänna anvisningar, organisationsreformen, samarbetsavtalet för åklagarväsendet, verksamhets- och ekonomiplanen för åren 2008 2011, resultat- och servicemålen för år 2007 samt utbildnings- och utvecklingsplanen för år 2007. Då styrgruppens första verksamhetsår närmade sig sitt slut riktades en enkät om dess verksamhet till styrgruppens medlemmar. Styrgruppen behandlade ett sammandrag av enkätsvaren vid sitt sista möte. Sammandraget har publicerats också på intranätet Ilona. Statsåklagarnas regionala styrning Enligt arbetsordningen bistår statsåklagarna riksåklagaren vid uppföljning, styrning och utveckling av åklagarverksamheten, i enlighet med riksåklagarens anvisningar och föreskrifter. Det centrala målet för den regionala statsåklagarstyrningen är att statsåklagaren och chefen för samarbetsområdet i gott samarbete skall trygga kvaliteten i åklagarverksamheten. Utgångspunkten för strävan-

ÅKLAGARVÄSENDET 23 dena att trygga kvaliteten är de funktionella målsättningar och effektiviseringsmål som man kommit överens om vid resultatförhandlingarna mellan Riksåklagarämbetet och samarbetsområdet. Den regionala statsåklagarstyrningen sköts, enligt vad som avtalats vid resultatförhandlingarna, i samband med uppföljningsbesök och även på annat sätt, i enlighet med riksåklagarens föreskrifter och anvisningar. Under verksamhetsåret deltog de statsåklagare tilldelats styrområden i det egna områdets utbildningstillfällen, beredningen av resultatförhandlingar och i själva resultatförhandlingarna, bered- De för statsåklagarna fastställda styrområdena var vid utgången av år 2006 följande: Helsingfors Västra Nyland och Östra Nyland Mellersta Nyland Päijänne-Tavastland och Kymmene Egentliga Finland, Satakunta och Åland Birkaland Västkusten och Södra Österbotten Mellersta Finland Södra Savolax, Savolax och Norra Karelen Uleåborg Lappland SÅ Matti Nissinen SÅ Pekka Koponen SÅ Raija Toiviainen SÅ Jorma Äijälä SÅ Ari-Pekka Koivisto SÅ Leena Metsäpelto SÅ Mika Illman SÅ Anu Mantila SÅ Jarmo Rautakoski SÅ Jukka Rappe SÅ Olavi Lippu Åklagarväsendets styrgrupp sammanträdde för första gången 1.11.2006 vid Riksåklagarämbetet. Styrgruppen sammanträder ungefär varannan månad på kallelse av ordförande Matti Kuusimäki.

ÅKLAGARVÄSENDET 24 ningen av uppföljningsbesök och i själva uppföljningsbesöken samt höll också annars kontakt med det egna området. Chefsmöten Vid sina möten behandlar cheferna för samarbetsområdena linjefrågor och andra frågor som är centrala för hela åklagarväsendets verksamhet. Chefsmötena fungerar också som riksomfattande utbildningstillfällen och diskussionsforum för aktuella frågor. I mötena deltar riksåklagaren som ordförande, biträdande riksåklagaren som vice ordförande, Riksåklagarämbetets rättskipningspersonal och sakkunniga, Helsingfors ledande häradsåklagare, Ålands landskapsåklagare samt samtliga samarbetsområdens chefer. Till chefsmötena kan vid behov kallas också andra åklagare, kanslipersonal och utomstående sakkunniga. Chefsmöten hålls vår och höst på kallelse av riksåklagaren. Åklagarenheternas chefer möttes i Tavastehus 21-22.9.2006. Utöver Riksåklagarämbetets och åklagarenheternas chefer deltog representanter för åklagarväsendets samarbetsparter. Detta var det sista traditionella chefsmötet före organisationsreformen. Under verksamhetsåret träffades samarbetsområdenas chefer 31.3.2006 i Helsingfors. Under mötet behandlades förnyandet av åklagarväsendets styrsystem och organisation, åklagarväsendets värden, budgeten och de kvalitativa resultatmålen för år 2007 samt de reformer som gällde utvidgningen av förundersökningen och det skriftliga förfarandet. Vid mötet för samtliga chefer 21-22.9.2006 i Tavastehus behandlades framför allt kvalitetsfrågor och framtida reformer. I båda mötena deltog också representanter för justitieministeriets kriminalpolitiska avdelning. Nyckelåklagarverksamheten Syftet med nyckelåklagarverksamheten är att följa och främja åklagarverksamhetens kvalitet och enhetlighet, utveckla och fördjupa nyckelåklagarnas specialkunnande samt bereda sådana ärenden inom sina områden som avgörs av riksåklagaren. Dessutom handleder nyckelåklagarna andra åklagare i problematiska situationer och sköter själv de mest krävande brottmålen inom sina nyckelområden. De nyckelområden som statsåklagarna leder är 1) narkotikabrott och organiserad brottslighet, 2) personbrott, IT-brott och yttrandefrihetsbrott, 3) arbetsbrott, tjänstebrott, militära brott och korruptionsbrott, 4) miljöbrott och naturresursbrott, 5) internationella ärenden, processrätt och strafflagens allmänna del samt 6) ekobrott. Nyckelåklagargruppernas verksamhet, se närmare s. 66. Åklagarväsendets regionala utbildning Planen för åklagarväsendets regionala utbildning utgör en del av åklagarväsendets utbildningsplan. Den regionala utbildningen kan bestå av enhetlig,

ÅKLAGARVÄSENDET 25 riksomfattande utbildning som genomförs inom samarbetsområdena, eller av varierande utbildning som planeras och genomförs av samarbetsområdena. Den regionala utbildningen genomförs i regel självständigt inom varje samarbetsområde. Utbildningen kan emellertid ordnas också gemensamt av två eller flera områden, om samarbetsområdenas chefer anser detta vara ändamålsenligt. Cheferna för samarbetsområdena ger närmare anvisningar och föreskrifter om ordnandet av utbildning inom sitt område. De kontaktpersoner för åklagarna och sekreterarna som samarbetsområdenas chefer har utsett för uppgiften svarar för ordnandet av den regionala utbildningen. De statsåklagare som ansvarar för områdesstyrningen deltar i sitt eget områdes utbildning. Till utbildningstillfällena kallas vid behov representanter för domstolarna, polisen, advokatväsendet och andra referensgrupper. Den regionala utbildningen under verksamhetsåret, se närmare s. 71. Åklagarväsendets organisationsreform Under verksamhetsåret fortsattes beredningen av organisationsreformen. Denna genomfördes genom lagen om ändring av lagen om häradsåklagare (1317/2006), lagen om ändring av lagen om landskapsåklagarämbetet i landskapet Åland (1318/2006) och lagen om ändring av 11 i lagen om allmänna åklagare (1319/2006) samt genom statsrådets förordning om åklagarämbetena (88/2007), statsrådets förordning om åklagarämbetenas verksamhetsområden och huvudsakliga verksamhetsställen (89/2007), statsrådets förordning om ändring av förordningen om Riksåklagarämbetet (90/2007) samt justitieministeriets förordning om åklagarämbetenas servicebyråer (91/2007). Republikens president stadfäste lagarna 22.12.2006. Förordningarna gavs 25.1.2007. Lagarna och förordningarna trädde i kraft 1.4.2007. Genom organisationsreformen inrättades 15 åklagarämbeten i stället för de tidigare 64 åklagarenheterna. Åklagarämbetena har ett huvudsakligt verksamhetsställe för sin förvaltning och dessutom servicebyråer på nästan alla de orter där en åklagarenhet tidigare har verkat. Servicebyråerna är sammanlagt 50 till antalet. Tillgången till åklagarservice på svenska har tryggats så att tvåspråkiga åklagarämbeten förutsätts ha flera åklagare än för närvarande med utmärkta muntliga och skriftliga kunskaper i svenska. Genom organisationsreformen effektiveras åklagarväsendets verksamhet och styrning, förbättras åklagarverksamhetens kvalitet, utökas specialkunnandet samt säkerställs jämnare tjänster till åklagartjänster i hela landet. ÅKLAGARVÄSENDETS VÄRDEN Rättvisa, kompetens och arbetshälsa Värden och etiska frågor har blivit allt viktigare också i myndigheters verksamhet. De omfattande förändringarna i åklagarverksamheten och den allt påtagligare globaliseringen leder till att gamla och vedertagna arbetsmetoder inte alltid nödvändigtvis ger svar på alla frågor. Både myndigheternas och tjänstemännens agerande måste ständigt utvärderas. Statsrådet har i ett principbeslut lagt fast en gemensam värdegrund för statsförvaltningen och förutsatt att myndigheterna definierar sina egna värden utifrån den gemensamma grunden samt att de värden som man diskuterar sig fram till också syns i det dagliga arbetet.

ÅKLAGARVÄSENDET 26 Åklagarväsendet har som sina värden ställt upp rättvisa, kompetens och arbetshälsa. För att dessa värden skall kunna omsättas i praktiken krävs det en kontinuerlig diskussion inom arbetsgemenskapen. Vid samarbetsområdenas chefsmöten och i andra sammanhang har det framkommit att man genom värdediskussioner har kunnat tillföra chefsarbetet nya redskap och att besluten har fått hela personalens godkännande. De gemensamt fastställda värdena har inneburit att det varit enklare att lösa t.ex. utbildningsfrågor och frågor som gällt en rättvis fördelning av målen. Det är skäl att följa förverkligandet av värdena. Detta sker naturligast i det vardagliga arbetet: varje medlem av arbetsgemenskapen kan ge respons och ställa frågor om en viss handlingsmodell är förenlig med värdena. Under verksamhetsåret ordnades en intern trivselförfrågan inom åklagarväsendet. Enligt sammandraget förhöll man sig positivt till värdenas tydliga utformning och begriplighet. Däremot ställde sig personalen mera kritiskt till hur värdena genomförts i praktiken. Under verksamhetsåret sändes statens arbetsmarknadsverk dessutom till samtliga verksamhetsenheter inom statsförvaltningen ut en enkät om statsförvaltningens värden och etik. Åklagarväsendets personal fick sålunda en andra möjlighet att svara på en enkät om hur värdena genomförts. Riksåklagarämbetet och centralkriminalpolisen diskuterade under verksamhetsåret respektive organisationers erfarenheter av värdeprocessen samt de åtgärder som vidtagits efter att värdena fastställts. Åsiktsutbytet med denna viktiga samarbetspart var både nyttigt och intressant. Riksåklagare Matti Kuusimäki och statsåklagare Raija Toiviainen skrev artikeln Arvot syyttäjälaitoksessa som i början av år 2007 publicerades i Riksåklagarämbetets publikationsserie som nr 5, med rubriken Arvot ja periatteet (Värden och principer). Åklagarväsendet personalbokslut och enkäten om arbetsklimatet Åklagarväsendet har sedan år 2003 årligen upprättat en personalrapport. Under verksamhetsåret fick denna för andra gången formen av ett personalbokslut. I personalbokslutet sammanställs uppgifter om personalens storlek och struktur samt om utbildning och arbetstider, bl.a. frånvaro och sjukfrekvens. Under verksamhetsåret minskade sjukfrånvaron avsevärt jämfört med tidigare år. Framförallt fallen av långvarig sjukfrånvaro minskade. Sjukfrånvaro inom åklagarväsendet 2003 2004 2005 2006 1-3 dagar 761 666 782 826 4-60 dagar 1914 2179 1843 1644 över 60 dagar 932 1203 2134 1149 Sammanlagt 3604 4048 4759 3619 Redan under flera år har man satsat på arbetshälsan och på att personalen skall orka i arbetet. Ett sätt har varit den s.k. Aslak-rehabiliteringen, dvs. en fördjupande medicinsk rehabilitering som skall stödja upprätthållandet av arbetsförmågan. Åklagarväsendets första riksomfattande Aslak-grupper startade redan 2002. Under verksamhetsåret ordnades sammanlagt fyra riksomfattande kurser för åklagare och två för kanslipersonal. Under verksamhetsåret erhölls inget anslag från Folkpensionsanstalten för ordnandet av kurserna. Kurser kommer att ordnas också i fortsättningen. Under verksamhetsåret genomfördes för andra gången en enkät om arbetsklimatet inom åklagarväsendet. Varje anställd fick möjlighet att utvärdera situationen i arbetsgemenskapen och hur den ut-