Sjukdomarna borrelios och ehrlichios sprids via fästingar. Foto: Bengt Ekberg/SVA.

Sjukdomarna borrelios och ehrlichios sprids via fästingar. Foto: Bengt Ekberg/SVA.

Undersökning av Borrelia och Ehrlichia hos svenska hästar ANDERS GUNNARSSON, KARIN ARTURSSON, AGNETA EGENVALL, PETER FRANZÉN, EVA OLSSON ENGVALL Borrelios och ehrlichios är två fästingburna sjukdomar som drabbar häst. För att ta reda på hur många hästar som har träffat på mikroorganismerna som orsakar dessa sjukdomar har blodprov tagits på 2018 hästar som besökt någon av ATGs hästkliniker 1997-98. Av dessa hästar hade 16,8 % antikroppar mot Borrelia och 16,7 % antikroppar mot Ehrlichia. Två fästingburna sjukdomar De två sjukdomarna borrelios och granulocytär ehrlichios har under 90-talet blivit mycket uppmärksammade. Infektionsämnena har inte något gemensamt mer än att de sprids med fästingar. Borrelia är en spirochet och Ehrlichia en rickettsie. Man anser att antalet fästingar har ökat under senare år och allmänheten har fått en ökad medvetenhet om att fästingar kan sprida olika sjukdomar. Av bland annat dessa skäl görs antikroppsundersökningar mot Borrelia och Ehrlichia ofta. Det råder dock en stor osäkerhet om tolkningen av antikroppssvaret, och tyvärr sätts behandlingar ofta in på vaga grunder. Avsikten med detta projekt var att undersöka i vilken utsträckning hästar som besöker ATGs kliniker har antikroppar mot Borrelia och Ehrlichia samt om vissa utvalda kliniska diagnoser är vanligare hos hästar med antikroppar jämfört med hästar som är serologiskt negativa. Borrelia burgdorferi Borrelios uppmärksammades som sjukdom hos människa i mitten av 1970-talet då ett flertal barn runt staden Lyme i Connecticut i USA drabbades av ledinflammation. Dessa ledinflammationer befanns vara orsakade av Borrelia burgdorferibakterier. Sedan dess har borreliabakterier och sjukdomen borrelios (också kallad Lyme disease ) rönt stort intresse världen över. Borrelios kan hos människa yttra sig på flera olika sätt. Hos människa i Sverige är det vanligaste symtomet en röd, ojämnt utbredd hudförändring, erythema migrans, på platsen där en fästing suttit. En människa med erythema migrans behandlas med antibiotika och tillfrisknar då oftast snabbt. Hos människa förekommer det också andra symtombilder med påverkan på bl a leder eller nervsystem. Också hos djur har man letat efter borreliabakterier och man har försökt fastställa om Borrelia orsakar sjukdom eller ej hos olika

djurslag. Förvånande få gånger har man lyckats isolera eller på annat sätt påvisa borreliabakterier hos sjuka hästar. Däremot är det mycket vanligt att man hos hästar kan påvisa antikroppar mot Borrelia. Ett antal olika studier har gjorts världen över, dels för att utvärdera förekomsten av antikroppar mot Borrelia hos häst, dels för att utröna om det finns några speciella symtom eller sjukdomar som kan sammanknippas med sådana antikroppstitrar hos häst. Frekvensen av positiva antikroppstitrar mot Borrelia varierar påtagligt mellan olika länder och antikroppstitern är också beroende på vilket laboratorium samt vilken analysmetod som används. Det har dock varit svårt att associera specifika symtom/sjukdomar med positiva antikroppstitrar mot Borrelia. Ehrlichia equi Sjukdomen akut granulocytär ehrlichios har varit känd hos får och nötkreatur sedan länge och ses framför allt i olika länder i Europa. Akut granulocytär ehrlichios hos häst beskrevs första gången på 1960-talet i USA. I Sverige beskrevs ehrlichios hos häst första gången 1990. Senare under 1990-talet rapporterades sjukdomen också hos människa, framförallt från vissa delar av USA. Numera har man funnit enstaka fall hos människa också i Sverige och andra delar av Europa. Den i USA först påvisade bakterien hos hästar kallas Ehrlichia equi. Den sort som drabbar hästar i Sverige är ännu icke namngiven men tycks vara mycket nära släkt eller identisk med den ehrlichiaart som infekterar människor i USA och Europa. När en häst insjuknar i akut granulocytär ehrlichios är diagnosen ofta ganska lätt att ställa. Hög feber och nedsatt allmäntillstånd är vanliga symtom. Hästen slutar i regel att äta och är väldigt slö och ovillig att röra sig. Ibland kan man se en viss vinglighet. Det är vanligt att de nedre delarna av benen svullnar. På sådana akut sjuka hästar kan diagnosen verifieras med blodprov. Under cirka dag tre till dag sex av feberfasen kan man, via en enkel mikroskopisk undersökning av ett blodutstryk, se typiska förändringar i de vita blodkropparna. Påvisade s k inklusionskroppar i granulocyterna är det bästa och säkraste sättet att verifiera diagnosen. Ett annat sätt att påvisa ehrlichios är att mäta förekomst av antikroppar mot Ehrlichia i blodet. Det är under debatt, framför allt i Sverige, om ehrlichios skulle kunna förekomma i en annan och mildare, mer kronisk form än den akuta ehrlichiosen. Härvid har framförts en rad diffusa symtom såsom slöhet, stelhet, muskelömhet, diffusa hältor, ovilja att bli riden, vilka föreslagits skulle ha samband med ehrlichios. Det kan inte anses klarlagt om ehrlichiabakterier hos häst verkligen orsakar någon annan typ av sjukdom än just det akuta sjukdomstillståndet som beskrivits ovan. Undersökningen På ATGs hästkliniker insamlades under åren 1997 och 1998, 2018 prover från svenska hästar som besökte 15 olika ATG-kliniker från Boden i norr till Malmö i söder. Materialet är slumpvis utvalt på så sätt att det ger ett tvärsnitt inte av Sveriges alla hästar men väl av alla hästar som besöker ATG-klinikerna. Hästarna i detta material kommer att ha en överrepresentation av tävlingshästar och aktiva sport- och motionshästar och en underrepresentation av avelsston, avelshingstar, föl och unghästar. Djurägaren/tränaren och den behandlande veterinären fick fylla i ett formulär som innehöll frågor om hästens hälsotillstånd. Formuläret innehöll bland annat frågor om ras, ålder, kön, geografisk tillhörighet och hur mycket hästen utsatts för fästingar. Vidare frågade vi bland annat om hästen vid provtagningstillfället hade problem med något av de följande: abort, avmagring, feber, diarré, hudproblem, hälta på ett eller flera ben, aptitlöshet, kolik, lynnesfel, ovilja att bli riden, senskada, stelhet, symtom från luftvägarna, trötthet, vinglighet, skador orsakade av yttre våld eller ögonsjukdom. Vidare frågades om ägaren/tränaren upplevde hästen som frisk/funktionell vid provtagningstillfället eller inte och även om hästen fungerat och uppfattats frisk under de senaste 12 månaderna eller inte. Blodproven

Figur 1. Andelen hästar i gruppen av friska hästar (400 st) respektive i gruppen av hästar med sjukdomssymtom (1618 st) som hade antikroppar mot Borrelia. undersöktes med antikroppstest för Borrelia burgdorferi och Ehrlichia equi. Det ska noteras att hästar med hög feber och symtom som vid akut granulocytär ehrlichios inte ingår i denna studie. 1 Friska/sjuka hästar Friska N=400 Sjuka N=1618 Borrelia+ Resultat Borrelia burgdorferi. Den generella frekvensen av antikroppar mot Borrelia var 16,8 %. Gränsvärdet för en positiv titer är satt till 1:80. Den högsta uppmätta titern var 1:1 280 och medeltitern var 1:106 (s k geometrisk medeltiter, bara räknat på de positiva). Av de 2018 hästarna var det 400 som kunde betecknas som friska. I den gruppen ingick bl a hästar som profylaxbehandlades (t ex vaccination, tandraspning) liksom friska hästar som blev föremål för besiktning. Dessa 400 hästar var något yngre än de övriga, men i övrigt skiljde de sig inte från den övriga gruppen. Av de friska var 16,5 % antikroppspositiva för Borrelia och hos den övriga gruppen (de sjuka) var samma siffra 16,9 % se Figur 1. Inte heller titernivåerna skiljde sig mellan de båda grupperna. Hos den friska gruppen var medeltitern 1:103 och hos de övriga var den 1:107. Materialet har analyserats ingående variabel för variabel och även multivariat med alla variabler tillsammans. I denna presentation tar vi endast upp de fynd som står sig då man tagit hänsyn till andra faktorer. Detta för att bäst kunna presentera vilka variabler som spelar störst roll för i vilken utsträckning svenska hästar har antikroppar mot Borrelia. De presenterade sannolikheterna är alltså redan korrigerade för de andra variablerna som nämns nedan (ålder, ras, kön, geografi, säsong, hovledsinflammation och bete). Det är vanligare med antikroppar mot Borrelia hos unga hästar i åldern 0 2 år än hos äldre hästar. Sannolikheten för att halvblod hade positiva titrar var ca 1,6 gånger högre än hos en travare. I en av de statistiska modellerna var det 1,8 gånger högre sannolikhet att ett sto hade antikroppar om man jämför med en hingst. Valackerna tillhörde en mellangrupp. Det fanns geografiska skillnader se Figur 2. Sannolikheten för att en häst hade antikroppar mot Borrelia om den besökte en klinik i södra eller mellersta Sverige var ungefär 2,5 till 3 gånger större än en häst som besökte en norrlandsklinik. I Norrland var 5 10 % av Götaland och Svealand Borrelia+ 1 Figur 2. Andelen hästar (i %) som hade antikroppar mot Borrelia illustrerat per klinik i södra Sverige. Rättvik Malmö Borlänge Mantorp Kalmar Stockhom Visby Karlstad Göteborg Örebro

hästarna positiva. I södra Sverige var frekvensen betydligt högre. Det föreligger en stor variation i förekomst med geografisk lokalisering även i södra delen av landet se Figur 2. Det var en stigande trend, ju mer fästingar senaste året, desto fler hästar var positiva för Borrelia. Till exempel var frekvensen 10 % hos de hästar som hade angetts ej ha några fästingar, 25 % hos de som hade mindre än 10 fästingar och 37 % hos de som hade haft minst 10 fästingar. När det gäller koppling av antikroppstiter till sjukdomssymtom så fann vi inga sådana samband i den multivariata analysen över huvud taget med ett undantag. I en av de två statistiska modellerna var sannolikheten att en häst med hovledsinflammation hade antikroppar mot Borrelia ungefär 2,5 gånger större, jämfört med om hästen inte hade detta sjukdomsproblem (sambandet var signifikant men relativt svagt). Vi har emellertid inte kunnat finna någon rimlig biologisk förklaring till detta fynd. Varför skulle just hovledsinflammation och inga andra ledinflammationer vara korrelerat till borreliainfektion? Det mest sannolika är att detta fynd är statistiskt sant, men inte är sant i verkligheten vilket beror på att vi gjort väldigt många (egentligen för många) jämförelser mellan olika grupper. Detta bör dock undersökas vidare för säkerhets skull. Ehrlichia equi. Den generella frekvensen av antikroppar mot Ehrlichia var 16,7 %. En häst med en antikroppstiter på 1:40 eller högre räknades som positiv. Den högsta uppmätta titern var 1:1 280 och medeltitern var 1:86 (s k geometrisk medeltiter). Av de 2018 hästarna var det 400 som kunde betecknas som friska. I den gruppen ingick bland annat hästar som behandlades profylaktiskt (t ex vaccination, besiktning för köp/försäkring, allmän hälsokontroll etc). Av dessa 400 friska hästar var 15,5 % antikroppspositiva och hos den övriga gruppen (de sjuka) var samma siffra 16,9 % vilket statistiskt inte utgör någon skillnad. Materialet har analyserats ingående variabel för variabel och även multivariat med alla variabler tillsammans. I denna presentation tar vi endast upp de fynd som står sig då man tagit hänsyn till andra faktorer d v s efter multivariat analys. De presenterade sambanden nedan är alltså redan korrigerade för övriga variabler som nämns nedan (ålder, geografi, användningsområde, säsong och bete). Sannolikheten var större för att äldre hästar hade antikroppar mot Ehrlichia. Däremot påverkade hästens användningsområde (vilket ju speglar rasen) sannolikheten att hästen hade antikroppar mot Ehrlichia. Hästar som användes aktivt för trav eller galopp hade liten sannolikhet att ha antikroppar mot Norrland Ehrlichia+ 4 3 1 Gävle Sundsvall Östersund Örnsköldsvik Umeå Skellefteå Boden Figur 3. Andelen hästar (i %) som hade antikroppar mot Ehrlichia illustrerat per klinik i Norrland.

Götaland och Svealand Ehrlichia+ Borrelia+ 4 3 Figur 4. Andelen positiva hästar mot Ehrlichia och Borrelia i Götaland och Svealand med ehrlichiatitrar rangordnade i stigande titer. 1 Rättvik Karlstad Örebro Malmö Borlänge Göteborg Stockholm Visby Kalmar Mantorp Ehrlichia. Sannolikheten för att en häst hade antikroppar mot Ehrlichia var störst i södra Sverige och avtog ju mer norrut den befann sig vid provtagningen (Fig. 3 och 4). Däremot var det ingen påtaglig skillnad mellan de olika geografiska regionerna hos hästar som aktivt tävlade i trav eller galopp. Orsaken till detta är sannolikt att tävlingsindivider i lägre utsträckning än övriga hästar går på bete under sommaren och därför i lägre grad exponeras för fästingar. Vidare fanns ett samband såtillvida att om hästen vid provtagningen hade en positiv titer mot Borrelia, ökade sannolikheten att den även hade antikroppar mot Ehrlichia (ungefär 1,7 gånger). Fler hästar som provtogs under oktober till mars var antikroppspositiva för Ehrlichia än under de andra månaderna. Det fanns ett samband och en tydlig trend mellan fästingförekomst på djuret och antikroppsförekomst. Till exempel var frekvensen seropositiva hästar 7 % hos de hästar där man ej hittat fästingar på djuret under de 12 senaste månaderna, 34 % hos de hästar på vilka man hittat mindre än 10 fästingar under året och 50 % hos de som hade haft minst 10 fästingar. Det fanns ingen koppling mellan antikroppsförekomst och något sjukdomssymtom eller någon sjukdomsdiagnos över huvud taget i denna studie. I materialet var alltså de friska hästarna antikroppspositiva lika ofta som de som hade någon sjukdom eller något symtom på sjukdom. Inga sjukdomssymtom var statistiskt vanligare hos hästar som hade antikroppar mot Ehrlichia jämfört med hästar som inte hade några antikroppar. Slutsats Vår slutsats är att det är mycket vanligt att svenska hästar har antikroppstitrar mot Borrelia och Ehrlichia. Vi har visat hur antikroppsmönstret ser ut hos svenska hästar med avseende på ras, ålder och geografisk tillhörighet m m, vilket är värdefullt att veta då man skall bedöma ett Borrelia- och Ehrlichiaprov från en häst. Hos den stora merparten av dessa torde en positiv antikroppstiter inte vara förenat med sjukdom med undantag av akuta infektionstillstånd med Ehrlichia vilka inte finns med i denna undersökning. Det pågår ytterligare undersökningar för att utröna huruvida det kan förekomma kronisk ehrlichios i Sverige. Denna studie ger inget stöd för denna teori. Det är fortfarande möjligt att enstaka hästar blir sjuka av infektion med borreliabakterier men det är inget som framkommit med säkerhet i denna studie. LÄSA MER Egenvall A, Franzén P, Gunnarsson A, Olsson Engvall E, Vågsholm I, Wikström U-B, Artursson K. Cross-sectional study of the seroprevalence to Borrelia burgdorferi sensu lato and granulocytic Ehrlichia spp. and demographic, clinical and tick-exposure factors in Swedish horses. Preventive Veterinary Medicine 2001, 49, 191 208.