Lekvandrande mört (Rutilus rutilus) i Lillån och Habbestorpsbäcken

Institutionen för naturvetenskap Examensarbete Lekvandrande mört (Rutilus rutilus) i Lillån och Habbestorpsbäcken Oscar Nordahl & Joakim Holm Huvudområde: Biologi Nivå: Grundnivå Nr: 2011:Bi1

Lekvandrande mört (Rutilus rutilus) i Lillån och Habbestorpsbäcken Oscar Nordahl & Joakim Holm Examensarbete, Biologi, 15 hp, Filosofie Kandidatexamen Handledare: Per Larsson, professor Henrik Andersson, teknisk planerare Naturvetenskapliga institutionen Kalmarsundslaboratoriet Landgången 3 SE-392 31 Kalmar Mönsterås Kommun Tekniska förvaltningen Kvarngatan 2 SE-383 22 Examinator: Roland Engkvist, lektor Naturvetenskapliga institutionen Kalmarsundslaboratoriet Landgången 3 SE-392 31 Kalmar Sammanfattning Mörten (Rutilus rutilus) är en vanlig art längs Östersjökusten som utnyttjar kustmynnande vattendrag för sin reproduktion. Lillån och Habbestorpsbäcken är två grenar av ett sådant vattendrag som mynnar i Mönsteråsviken. Information om tidigare uppvandring av mört i de båda bäckarna finns inte att tillgå men den allmänna uppfattningen hos boende i området är att beståndet av lekande mört har minskat kraftigt. Vår studie utfördes i syfte att undersöka mängden lekvandrande mört som utnyttjar Lillån respektive Habbestorpsbäcken för reproduktion. Även populationsstrukturen med avseende på längdfördelning, könskvot, förekomst av hudsjukdom och reproduktiv investering samt förekomsten av övriga lekvandrande arter undersöktes. Provfisket skedde med hjälp av ryssjor. Det totala antalet mörtar som fångades under provfisket som pågick mellan 13 och 27 april 2011 uppgick till 445 st. Av dessa fångades 70 % i Habbestorpsbäcken och resterande 30 % i Lillåns huvudfåra. En stor andel (88 %) av det totala antalet mörthonor överskred en längd av 300 mm. Samtliga honor (10 st.) från Habbestorpsbäcken som provtogs för ålder var över 9 år gamla. En stor andel (56 %) av det totala antalet mörtar som fångades hade en synlig hudsjukdom som yttrade sig som vårtliknande strukturer på fiskens yta. Utöver mört fångades även 57 gäddor (Esox lucius), 24 idar (Leuciscus idus), två abborrar (Perca fluviatilis) och en björkna (Abramis bjoerkna). Det totala antalet fångade mörtar var lågt, vilket tyder på att mörten likt abborren och gäddan i området har minskat kraftigt. Den stora andelen storvuxna mörtar i kombination med den höga åldern hos de provtagna individerna tyder på rekryteringsproblem under flera år. Hudsjukdomen som observerades hos merparten av de fångade mörtarna orsakas troligtvis av en papillomvirusinfektion då dess utseende överensstämmer med beskrivningar av denna typ av infektion. Infektionen orsakar troligtvis ingen direkt mortalitet men kan ha indirekta negativa effekter på individen. Lillåns vattensystem bör vara en värdefull leklokal även för arterna id, gädda och abborre då lekvandrande individer av dessa arter fångades. Eftersom resultaten tyder på ett svagt mörtbestånd bör vidare studier av orsaken till mörtens rekryteringsstörningar och andra eventuella hot mot mörtbeståndet genomföras. Detta för att inte riskera att mörtpopulationen som leker i Lillåns vattensystem försvinner och att dess möjliga unika genetiska sammansättning går förlorad. 3

English abstract The roach (Rutilus rutilus) is a common species along the Baltic Sea coastline that utilizes coastal streams for its reproduction. Lillån and Habbestorpsbäcken are two branches of such a stream flowing into the coastal waters of Mönsterås. Historical data on the spawning migration of roach in the two streams is lacking but the common opinion of people living in the area is that the abundance of spawning roach has declined drastically. This study was performed to investigate the quantity of roach utilizing the streams for reproduction. Furthermore, the population structure with regards to length distribution, sex ratio, occurrence of skin disease and reproductive investment as well as the occurrence of other species was investigated. The survey fishing was performed with fyke nets. The total number of roach caught during the fishing period between the 13 th and the 27 th of April 2011 was 445. 70 % of these were caught in Habbestorpsbäcken and the remaining 30 % in Lillån. A large proportion (88 %) of the total number of female roach was over 300 mm of length. Female roach (n = 10) from Habbestorpsbäcken that were age determined were older than 9 years. A large proportion (56 %) of the total number of roach caught had a skin disease that appeared as wart-like structures on the skin of the fish. Apart from roach, 57 pike (Esox lucius), 24 ide (Leuciscus idus), two perch (Perca fluviatilis) and one silver bream (Abramis bjoerkna) were caught. The total number of roach caught is low, indicating that roach in conformity with pike and perch has declined in the area. The large proportion of large roach in combination with the high age of the analyzed roach indicates a recruitment failure ongoing for several years. The skin disease observed in the majority of roach caught is probably caused by a papillomavirus infection based on descriptions of this kind of infection. The infection itself does probably not cause any direct mortality but may have indirect negative effects on the individual. The Lillå river system probably also serves as an important spawning ground for ide, pike and perch as these species were caught during the survey fishing. As the result of the study indicates a weak roach population, further studies of the cause of the recruitment failure of the roach as well as other possible threats to the roach population should be performed. This is important to ensure the future survival of the roach population as well as the conservation of its possibly unique genetic composition. 4

Innehållsförteckning Sammanfattning... 3 English abstract... 4 Introduktion... 6 Material och metoder... 8 Resultat... 10 Diskussion... 13 Erkännande... 16 Referenser... 17 5

Introduktion Mörten (Rutilus rutilus) är en vanligt förekommande art längs Östersjökusten och i inlandsvatten i så gott som hela Sverige. Utbredningen har sin norra gräns i landets alpina och subarktiska områden. Arten är en födogeneralist och har därmed ett mycket brett födovalsspektrum (Svedäng, 1993). Dess förmåga att utnyttja alternativa födokällor såsom alger och detritus ger mörten en konkurrensfördel, vilket kan vara en förklaring till dess stora utbredning och dominans i vissa akvatiska ekosystem (Persson, 1983). Tillsammans med abborren (Perca fluviatilis) är mörten antalsmässigt dominerande i många söt- och brackvattenssystem (Svedäng, 1993). Vilken av dessa arter som blir dominerande i ett ekosystem beror på temperaturen. Abborren är anpassad till en lägre temperatur medan mörten har en konkurrensfördel vid högre temperaturer (18-21 C, Persson, 1986). Mörten kan under gynnsamma förhållanden vara den dominerande arten i såväl individantal som biomassa på grund av hög reproduktionskapacitet. Mörten anses speciellt under eutrofa förhållanden vara en konkurrenskraftig art (Svedäng, 1993). En honas reproduktionspotential kan beskrivas som en avvägning mellan antal romkorn och rommens kvalitet. Honans strategi avgör dess reproduktiva framgång och naturlig selektion tros selektera för en optimal avvägning mellan rommens kvantitet och kvalitet (Fleming, 1996). Det har hos andra fiskarter visats att stora honor har högre romkvalitet än små honor (Chambers & Trippel, 1997). Att mört vandrar upp i rinnande vatten i reproduktionssyfte är ett välkänt fenomen (Johnson, 1982; Müller & Berg, 1982). Kunskapen om mörtens lekvandringar är dock begränsad i jämförelse med till exempel salmoniders. Migration i reproduktionssyfte tros maximera den reproduktiva framgången genom att synkronisera lekvandringen med när förhållandena för rom och yngel på lekplatsen är optimala (Legget, 1977). Mörtens lek sker på våren under långdagsförhållanden och vid en vattentemperatur inom ett förmodligen populationsspecifikt temperaturintervall (Svedäng, 1993). Troligtvis bestäms lekperiodens början av fotoperioden och lekens intensitet av temperaturen (Vøllestad & L Abée-Lund, 1987). I sydöstra Norge började lekvandringen vid en temperatur av 6-10 C enligt studien av Vøllestad och L Abée-Lund (1987). Rommen fästs oftast i vegetation på grunt vatten (Svedäng, 1993). Vid brist på vegetation kan dock mörtarna utnyttja grus- och stenbottnar som leksubstrat (Hladíc & Kubečka, 2004). Studier av L Abée-Lund och Vøllestad (1985) i två tillflöden till en sjö i Norge visade att lekplatstroheten hos mört var hög (84-92 %). Detta borgar för att en inventering av lekvandrande mört i ett vattendrag ger en riktig bild av beståndet av lekande mört i vattendraget. Lillån och Habbestorpsbäcken avvattnar skog och jordbruksmarker mellan Emåns och Alsteråns avrinningsområden. Lillån står i förbindelse med Emån genom en kulvert vid Gåsegöl, Fliseryd. Lillån och Habbestorpsbäcken sammanstrålar cirka en kilometer innan utloppet i Mönsteråsviken (Fig 1). Lillån har beskrivits som viktig lokal för gädda (Esox lucius), mört, id (Leuciscus idus) och abborre (Betzholtz, 1991). Det finns dock en fördämning vid Lilla Forsa i Lillån som utgör ett definitivt vandringshinder för fisk. Mynningsområdet Sylten har restaurerats för att förbättra förhållandena för lek av abborre och gädda (Mönsterås kommun, 2007). Uppvandring av fisk i Habbestorpsbäcken finns ej beskrivet, men boende längs bäcken berättar om stora stigningar av både mört, id, abborre och gädda under våren. Informationen är också bristfällig vad gäller mörtens utnyttjande av Lillån för lek, då fokus har lagts på arter som gädda och abborre. Den allmänna uppfattningen är att uppvandringen av mört har minskat kraftigt i Lillån och Habbestorpsbäcken. 6

Figur 1. Placeringen av ryssjorna i Habbestorpsbäcken/Ramsebäcken respektive Lillån är markerade med röda rektanglar. ( Lantmäteriet Gävle 2011. Medgivande I 2011/0085. Hämtad från Eniro.se) Föreliggande studie gjordes i syfte att inventera mängden lekvandrande mört som utnyttjar Lillåns vattensystem för reproduktion samt att undersöka fördelningen mellan Lillåns huvudfåra och Habbestorpsbäcken. Även populationsstrukturen med avseende på längdfördelning, könskvot, förekomst av hudsjukdom samt reproduktiv investering undersöktes. Förekomsten av övriga lekvandrande arter noterades. 7

Material och metoder Provfisket genomfördes med ryssjor som helt spärrade av vattendragen. Detta gjordes med tillstånd av Länsstyrelsen Kalmar län, då dispens krävs för avspärrning av fiskådra, samt från markägare. Eftersom fiske med ryssjor möjliggör återutsättning av fisk efter provtagning lämpar sig denna metod för små lokaler (Booth & Potts, 2006). Fisket bedrevs mellan den 13 april och den 27 april 2011 och ryssjorna vittjades varje morgon under hela fiskeperioden. Ryssjorna placerades med fångstöppningen nedströms för att fånga uppströmsvandrande fisk på vandring till lekplatserna (Fig 2). Samtliga mörtar, med undantag för de 12 som åldersbestämdes, återutsattes efter provtagning uppströms ryssjan för att möjliggöra fortsatt lekvandring samt för att förhindra återfångster. Innan fisket med ryssjor påbörjades genomfördes en kvalitativ studie med hjälp av spöfiske för att avgöra när idens lekvandring började avta. Detta gjordes för att undvika fångst av de stora mängder id som vandrar upp i ån innan mörten påbörjar sin lekvandring. Fisket med ryssjor påbörjades när stigningen av id hade passerat sitt maximum. Figur 2. Ryssjans grundläggande struktur. Ryssjan i Lillåns huvudfåra placerades ca 350 meter uppströms Habbestorpsbäckens sammanstrålning med Lillån (N: 6324464,8, E: 587637,5, figur 3). Lillån var vid denna plats cirka 3 meter bred och 1,4 meter djup vid rådande flöde. Ryssjan i Habbestorpsbäcken placerades cirka 500 meter uppströms sammanstrålningen med Lillåns huvudfåra (Fig 3). Bäcken var vid denna plats cirka 1,5 meter bred och 0,5 meter djup vid rådande flöde. Strax uppströms fiskeplatsen fanns ett parti med goda lekmöjligheter för mört. 8

Figur 3. Placering av ryssjorna i Habbestorpsbäcken (vänster) och Lillån (höger). Samtliga fångade mörtar mättes med hjälp av måttbräda med en noggrannhet av 1 mm. Könsbestämning av mörtarna gjordes utifrån synliga karaktärer (lekvårtor hos hanar och svullen buk hos honor, Fig 4) enligt Vøllestad och L Abée-Lund (1987). Förekomsten av synlig hudsjukdom noterades även för samtliga individer. Figur 4. Romstinn mörthona (vänster) samt mörthane med karaktäristiska lekvårtor (höger). Längden för samtliga fångade gäddor mättes med hjälp av måttbräda med en noggrannhet av 1 cm. Vattentemperaturen mättes dagligen under vittjningen med en noggrannhet av 1 C. 12 mörthonor i intervallet 230-360 mm från Habbestorpsbäcken, representerande längdintervallet för fångad mört, avlivades med ett slag i huvudet och provtogs för åldersanalys. Detta gjordes via analys av fjäll med projektionsapparat. Fjällprovet togs på vänster sida under sidolinjen och åldern bestämdes via tillbakaräkning av årsringar enligt Thoresson (1996). Gonadvikt samt den somatiska vikten för dessa honor bestämdes med en noggrannhet av 0,01 gram. Även vikten för 50 romkorn bestämdes som ett mått på romkvalitet. Sedan bestämdes förhållandet mellan gonadvikt och somatisk vikt samt mellan romkvalitet och somatisk vikt. För jämförelse av mörtarnas längd mellan de två bäckarna användes Independent Samples t-test i dataprogrammet SPSS. För regressionsanalys av somatisk vikt mot gonadvikt för mörthonor från Habbestorpsbäcken användes Linear Regression test i SPSS. För korrelationsanalys av romkvalitet och somatisk vikt för dessa honor användes Pearson s Correlation test. 9

Resultat Totalt fångades under det kvantitativa fisket 445 mörtar i de båda bäckarna, varav 30 % (133 st.) i Lillån och 70 % (312 st.) i Habbestorpsbäcken. Fångsttoppen för Lillån inträffade mellan den 17 och 18 april och motsvarande för Habbestorpsbäcken inträffade mellan den 22 och 25 april, figur 5. 70 60 50 Antal (st) 40 30 20 10 0 Lillån Habbestorpsbäcken 13-apr 14-apr 15-apr 16-apr 17-apr 18-apr 19-apr 20-apr Datum 21-apr 22-apr 23-apr 24-apr 25-apr 26-apr 27-apr Figur 5. Fångst av mört per dag i Lillån och Habbestorpsbäcken. Av den totala fångsten mörthonor överskred 88 % en längd av 300 mm (Fig 6). Medellängden av mörthonor var 335 mm i Lillån och 326 mm i Habbestorpsbäcken. Mörthonornas längd skilde sig signifikant mellan de båda bäckarna (Independent Samples t-test, p < 0,01). Figur 6. Längdfördelning för mörthonor i Habbestorpsbäcken, n = 278 (A) och Lillån, n = 130 (B). Samtliga mörthonor (8 st.) över 300 mm som provtogs för ålder (318-360 mm) var med säkerhet över 10 år. Den yngsta av dessa uppskattades till 12 år och den äldsta till 15 år. Åldern för de återstående 4 st. individer inom längdintervallet 230-286 mm uppskattades till mellan 9-12 år. Merparten av de mörtar som fångades hade en synlig hudsjukdom, vilket yttrade sig som vårtliknande strukturer på fiskens yta (Fig 7). Den totala prevalensen för hudsjukdomen i båda bäckarna var 56 %. I Lillån var frekvensen 53 % och i Habbestorpsbäcken 57 %. 10

Figur 7. Typiskt utseende för individer med hudsjukdom. Det totala antalet mörthanar som fångades var 35 st. (Fig 8). Av dessa fångades endast 3 st. i Lillån. Detta gav könskvoterna 2,3 hanar/100 honor i Lillån och 11,5 hanar/100 honor i Habbestorpsbäcken. 4 3 Antal (st) 2 1 0 200 210 220 230 240 250 260 270 280 290 300 310 320 330 340 350 360 370 380 390 400 Längd (mm) Figur 8. Längdfördelning för mörthanar i Habbestorpsbäcken och Lillån sammantaget, n = 35. För 10 honor från Habbestorpsbäcken fanns ett linjärt samband mellan gonadvikt och den somatiska vikten (r 2 = 0,94, p < 0,01), figur 9. Då gonaderna hos 2 av de 12 fångade mörthonorna var i för dåligt skick för analys exkluderades dessa. 11

Gonadvikt (g) 160 140 120 100 80 60 40 20 0 0 100 200 300 400 500 Somatisk vikt (g) Figur 9. Förhållande mellan somatisk vikt och gonadvikt för mörthonor från Habbestorpsbäcken, n = 10, r 2 = 0,94, p < 0,01. Inget samband fanns mellan romkvalitet och somatisk vikt för 10 honor från Habbestorpsbäcken (r 2 = 0,05, figur 10). 0,12 0,1 Vikt/50 romkorn (g) 0,08 0,06 0,04 0,02 0 0 100 200 300 400 500 Somatisk vikt (g) Figur 10. Romkvalitet för mörthonor från Habbestorpsbäcken uttryckt som vikt per 50 romkorn per gram somatisk vikt, n = 10, r = 0,22. Under den kvalitativa studie som genomfördes med hjälp av spöfiske fångades mört uppströms fiskeplatsen i Lillån från den 3 april. Under denna period vandrade också stora mängder id upp i bäcken. Utöver fångsten av mört fångades under det kvantitativa fisket 57 gäddor, 24 idar, två abborrar och en björkna. 42 st. av gäddorna fångades i Lillån och 15 st. i Habbestorpsbäcken. Av idarna fångades 19 st. i Habbestorpsbäcken och 5 st. i Lillån. De två abborrarna samt björknan fångades i Lillån. Gäddorna som fångades var mellan 35 och 76 cm i längd med en medellängd av 46 cm. Vattentemperaturen varierade under fisket mellan 5 och 10 C. 12

Diskussion Det totala antalet mörtar som fångades under det kvantitativa fisket (445 st.) bör betraktas som mycket lågt jämfört med liknande studier av andra ekosystem (L Abée-Lund & Vøllestad, 1985). Detta tyder på att mörten likt abborren och gäddan i Kalmarsund (Ljunggren et al., 2005) har minskat kraftigt. Nedgång av predatorer såsom gädda och abborre tillsammans med eutrofiering av Kalmarsunds kustmiljöer borde ha positiva effekter på mörtbeståndet på grund av minskad predation (Svedäng, 1993). Detta verkar dock inte vara fallet i Mönsteråsviken. Då fokus för tidigare studier har legat på rovfiskar såsom gädda och abborre är tillgången på information om mörten knapphändig. Orsaken till mörtens nedgång är därför okänd. Den låga uppgången av mört i Lillåns huvudfåra kan delvis förklaras med att ett parti med mycket tät vegetation fanns strax nedströms fiskeplatsen. Detta kan ha medfört att mörtar haft svårt att ta sig upp i Lillån och därför vandrat upp i Habbestorpsbäcken eller letat lekplatser nedströms vandringshindret. Mörtens höga reproduktionskapacitet gör att år med misslyckad reproduktion kan kompenseras via ökad reproduktionsframgång följande år. Längdfördelningen för honor samt det låga antalet fångade mörtar kan tyda på en betydligt försämrad rekrytering under flera år. Detta stöds ytterliggare av det faktum att åldern för samtliga provtagna fiskar (230-360 mm) översteg 9 år. En liknande utveckling har påvisats för gäddan och abborren i Kalmarsund (Ljunggren et al., 2005). Mörtens ålder vid könsmognad kan variera mellan 1-8 år och är beroende av individens tillväxt. En snabb tillväxt möjliggör en tidig könsmognad medan långsam tillväxt försenar den (Svedäng, 1993). En alternativ förklaring till den låga förekomsten av fisk under 9 års ålder kan därför vara att tillväxten för mört i Mönsteråsviken är låg, vilket skulle medföra en hög könsmognadsålder. Yngre mörtar skulle då inte vandra upp i bäckarna eftersom de inte är könsmogna. Detta är dock troligtvis inte fallet då den eutrofa miljön i Mönsteråsviken borde vara en god tillväxtmiljö för mört. Studier har visat en kraftig minskning av mört i kustområdet runt Mönsterås under de senaste 9 åren (Andersson & Nilsson, 2011). Detta tyder på att rekryteringen har minskat i området i enlighet med vad som observerats i Lillåns vattensystem. Då endast 445 st. mörtar fångades avlivades endast 12 mörtar för analys av ålder och gonader för att inte riskera påverkan på mörtbeståndet. Dessa mörtar kom alla från Habbestorpsbäcken då merparten av mörtarna fångades där. För att åstadkomma högre statistisk säkerhet bör fler individer analyseras. Mörtar från Lillån bör även analyseras för att undersöka eventuella skillnader mellan bäckarna. En faktor som kraftigt kan påverka mörtens rekrytering negativt är en hög dödlighet av rommen. Detta kan i sin tur bero på yttre förhållanden i lekhabitatet. På lekområden i Lillåns övre delar observerades stora mängder död rom. Detta har observerats även tidigare år av boende i området. Rommen artbestämdes inte men observerades på kända lekområden för mört och id. All rom som observerades var död och svampangripen. Inga sofistikerade studier gjordes för att undersöka överlevnaden av rommen, men den höga förekomsten av svampangrepp tillsammans med rommens stank tyder på att rommen är död. Orsaken till rommens död är okänd och bör undersökas. Andra orsaker till nedgången av vissa fiskarter i Kalmarsund kan vara predation från spigg och skarv som föreslagits av Almesjö & Hansson (2001) eller födobrist under yngelstadiet (Andersson et al. 2000). Spigg är en potentiell predator på rom och larver men partier av kraftigt strömmande vatten nedströms mörtens lekområden i Lillåns vattensystem utgör troligtvis vandringshinder för spigg. Dock kan mörtlarver vara utsatta för predation av spigg under deras väg till Mönsteråsviken. Skarven är en 13

känd predator på mört (Engström, 2001) och äter stora mängder fisk. Den kraftigt ökande skarvpopulationen i området i kombination med försämrade rekryteringsmöjligheter kan vara en bidragande orsak till mörtens nedgång. Skarven och spiggens påverkan på mörtpopulationen bör undersökas närmare. Svält på grund av låga tätheter av zooplankton kan påverka överlevnaden av yngel och tillväxten av vuxna mörtar. Längdfördelningen för hanar visar ett ökande antal individer med stigande längd till och med 325 mm, varefter endast en större individ fångades. Detta kan tyda på att större hanar är utsatta för någon form av ökad mortalitet, alternativt att större hanar dött av hög ålder. Eftersom åldern för samtliga provtagna mörthonor var hög gäller detta förmodligen även för mörthanarna. Mörthanar har en kortare livslängd än honor (Vøllestad & L Abée-Lund, 1987), vilket kan bero på att de har en högre metabolism (Svedäng, 1993). Detta stödjer teorin om att äldre hanar har börjat dö av hög ålder. Det linjära samband som fanns mellan somatisk vikt och gonadvikt för mörthonor visar att den relativa energiinvesteringen i gameter är den samma för alla storlekar av honor mellan 105-436 g somatisk vikt. Detta innebär också att mängden rom hos mörthonor inom detta storleksintervall kan uppskattas med hjälp av en känd somatisk vikt. Då inget samband fanns mellan romkvalitet och somatisk vikt för mörthonor från Habbestorpsbäcken tycks romkvaliteten vara oberoende av individens storlek. Den stora variationen inom romkvalitet (0,02-0,11 g/50 romkorn) kan bero på varierande mognadsgrad hos rommen mellan olika individer. Detta kan förklara bristen på samvariation mellan somatisk vikt och romkvalitet. Mörten visar också stor plasticitet i romkvalitet, vilket även detta kan förklara den stora variationen samt bristen på samvariation (Mackay & Mann, 1969). En svag mörtpopulation kan få stora effekter på resten av ekosystemet. Mört kan vara en betydande födokälla för gädda (Sharma & Borgstrøm, 2008) och abborre (Dörner & Wagner, 2003). Ett minskat mörtbestånd skulle därför kunna ha negativa effekter på gädda och abborre. Även sarven (Scardinius erythrophthalmus) kan påverkas av förekomst av mört. Studier på interaktionen mellan mört och sarv i sjöar har visat att mörten konkurrerar med sarven om föda (Johansson 1987). I sjöar återfinns sarven i den litorala zonen i anslutning till växtlighet och mörten lever mestadels i pelagialen. Denna separation har visat sig bero på att mörten har en konkurrensfördel i öppet vatten jämfört med sarven. Avsaknad av mört medför en ökad tillväxt för sarven (Johansson 1987). Då båda dessa arter samexisterar i Mönsteråsviken kan en minskning av mörten medföra lokala fördelar för sarven, förutsatt att samma interaktiva separation förekommer. En ökning av sarvbeståndet i kombination med ett minskande mörtbestånd har observerats i kustområdet runt Mönsterås (Andersson & Nilsson 2011). Samma studie visar att även arter som löja (Alburnus alburnus) och björkna har ökat i takt med mörtens nedgång. Förekomsten av hudsjukdom hos fångade mörtar var hög jämfört med liknande studier på mört (Kortet et al., 2002; Korkea-aho et al., 2006). Inga sofistikerade analyser gjordes för att bestämma den bakomliggande orsaken till sjukdomen, men dess yttrande stämmer överrens med beskrivningar av papillomvirusinfektion (Korkea-aho et al., 2006). Flera studier har dessutom visat på hög förekomst av papillomvirusinfektioner hos populationer av mört (Kortet et al., 2002; Korkea-aho et al., 2006). Därför är det sannolikt papillomvirusinfektion som observerats i denna studie, även om det inte går att utesluta andra orsaker. Vårtorna ska inte förväxlas med de lekvårtor som förekommer hos framförallt hanarna av mört och andra karpfiskar under leken. Lekvårtor är ett sexuellt ornament hos hanarna och orsakas inte av någon infektion (Kortet et al., 2004). 14

Studier har visat en förhöjd prevalens av papillomvirusinfektion under leken hos mört, vilket kan bero på den fysiska och hormonella stress som fisken utsätts för under leken (Kortet et al., 2002). Då mörten i denna studie fångades innan och under leken kan stress vara en förklaring till den höga prevalensen. Andra faktorer som har visat sig kunna påverka prevalensen av papillomvirusinfektion är storleken på mörtarna och föroreningar i vattnet (Kortet et al., 2002). En hög prevalens skulle kunna indikera utsläpp från industri eller avlopp i vattendragen. Det har under denna studie inte framkommit någon information om föroreningar i Lillån eller Habbestorpsbäcken. Däremot är längdfördelningen kraftigt förskjuten mot större storlek. Detta kan vara en bidragande orsak till den höga prevalensen då Kortet et al. (2002) påvisade ökande prevalens för större mörtar. Vuxna individer av mört med papillomvirusinfektion har ingen tendens för högre mortalitet än individer som inte har någon infektion (Kortet et al., 2003). Sjuka individer har visat sig kunna läka ut infektionen och bli av med vårtorna, även om det finns en möjlighet att infektionen kan finnas kvar latent (Kortet et al., 2003). Infektionen hos mörtarna som leker i Lillån och Habbestorpsbäcken medför därför antagligen ingen ökad direkt dödlighet. Det finns däremot en risk för mörten att drabbas av sekundära sjukdomar och ökad predation till följd av sjukdomen (Kortet et al., 2003). För de sjuka mörtar som observerades i denna studie kan infektionen innebära en kostnad i form av nedsatt mobilitet, ökad predationsrisk och energiåtgång för immunförsvar mot infektionen. Då mört har en mycket hög reproduktionskapacitet påverkar antagligen inte papillomvirusinfektionen populationen i stort. Ett antal mörtar befann sig i Lillån redan innan fisket med ryssjor påbörjades, vilket visades under den kvalitativa studien. Den stora mängd id som samtidigt vandrade upp i ån skulle ha medfört stora problem med ryssjefisket, vilket gjorde att fisket fick senareläggas. Förekomsten av mört innan ryssjefisket startade kan förklaras med att mörtens lekvandring kan pågå under en längre tidsperiod. Då endast en kvalitativ studie genomfördes under denna period kan inte antalet mörtar i bäcken uppskattas. Utifrån fångst-per-tid-kurvan för Habbestorpsbäcken tycks toppen för mörtens lekvandring inkluderats i studien. Då Habbestorpsbäcken är en del av samma vattensystem som Lillåns huvudfåra torde lekvandringen ske under samma ungefärliga tidsperiod i de båda bäckarna. Detta innebär troligtvis att fisket bedrevs under den tidsperiod huvuddelen mört vandrade upp i Lillån. Studier har visat att den största mängden mört vandrar upp under en kort period (5-7 dagar) när redan de första mörtarna börjat leka i bäcken (Vøllestad & L Abée-Lund, 1987). I studien av Vøllestad och L Abée-Lund utgjorde den första stigningen av mört endast en liten del av den totala uppvandringen. Vattentemperaturen varierade under provfisket mellan 5 och 10 C, vilket överensstämmer med andra studier av temperaturen under mörtens lekvandring. Även detta tyder på att provfisket bedrevs under en lämplig tidsperiod. Den lilla skillnaden i mörthonornas längd mellan de båda bäckarna beror på att fler mörtar i mindre storleksklasser fångades i Habbestorpsbäcken jämfört med i Lillån. Detta kan i sin tur bero på att rekryteringen under senare år har fungerat bättre i Habbestorpsbäcken än i Lillån då mörtar i mindre storleksklasser troligtvis är yngre än större mörtar. Detta är dock under förutsättning att mörtens homingbeteende är så starkt att mörtarna särskiljer de båda bäckarna under sin lekvandring. Om mörtens rekrytering fortsätter att minska finns risken att den mörtpopulation som leker i Lillån och Habbestorpsbäcken försvinner. Då mörten kan uppvisa ett starkt homingbeteende kan denna population vara reproduktivt isolerad från andra mörtpopulationer. Detta innebär i så fall att mörtens genetiska anpassningar till miljön i de båda bäckarna samt i Mönsteråsviken riskerar att gå förlorade. 15

Bäckarna fungerar även som leklokal för id och gädda samt troligtvis även för abborre då dessa arter fångades under provfisket. Lekande id och gädda observerades under provfisket och de abborrar som fångades under fisket var av en så pass hög storlek att de med största sannolikhet var anadroma. Detta tyder på att bäckarna är värdefulla leklokaler även för dessa arter. Lekmöjligheterna för dessa arter kan med största sannolikhet att förbättras via restaureringsåtgärder såsom remeandring, framförallt i Habbestorpsbäcken. En remeandring av bäcken skulle troligtvis öka vattenståndet på våren, vilket kan gynna rekryteringen för nämnda arter. För att sammanfatta tyder studiens resultat på att beståndet av mört lekande i Lillåns vattensystem är svagt. Merparten av fångade mörtar var storvuxna och gamla, vilket tyder på en rekryteringsstörning under flera år. Orsaken till denna störning är okänd och bör undersökas närmare. Då all rom som observerades i Lillån var död kan det finnas problem med vattenkvaliteten i lekhabitatet, vilket kan vara en del av problemet med mörtens rekrytering. Föroreningar i lekhabitatets miljö kan även ligga bakom den höga frekvens av hudsjukdom som observerats i de båda bäckarna, även om också andra faktorer påverkar. Predation från skarv och spigg kan möjligtvis ha ytterliggare en negativ effekt på mörtbeståndet, vilket bör undersökas. Vidare studier och åtgärder för mörtens fortlevnad är nödvändiga för att inte riskera att den mörtpopulation som leker i Lillåns vattensystem dör ut och att dess eventuella unika genetiska sammansättning går förlorad. Erkännande Vi vill tacka Per Larsson för handledning och råd under vårt examensarbete. Vi vill även tacka Henrik Andersson för hjälp med tillstånd från markägare samt planering av examensarbetet. För konstruktiv kritik till rapporten vill vi tacka Jonas Nilsson och Roland Engkvist. För hjälpen med utrustning samt praktiska detaljer vill vi tacka Lars Karlsson och Tomas Karlsson. Etiskt tillstånd, Linköpings djurförsöksetiska nämnd, 2010-03-11, Dnr 39-10. 16

Referenser Almesjö, L., Hansson, S. (2001). Minskande bestånd och rekryteringsstörningar hos kustbestånd av abborre (Perca fluviatilis) och gädda (Esox lucius). Doktorsavhandling vid Institutionen för Systemekologi, Stockholms universitet. Andersson J., Dahl, J., Johansson, A., Karås, P., Nilsson, J., Sandström, O., Svensson, A., (2000). Utslagen fiskrekrytering och sviktande fiskbestånd i Kalmar läns kustvatten. Fiskeriverket, Rapport 5:3-42. Andersson, S., Nilsson, J. (2011). Kustfiskövervakning i recipienten för Mönsterås Bruk 2010. Linnéuniversitet, 2011:2. Behnke, R. J. (1972). The systematics of salmonid fishes of recently glaciated lakes. J. Journal of the Fisheries Research Board of Canada, 29, s.639-671. Booth, A. J., Potts, W. M. (2006). Estimating gill-net selectivity for Labeo umbratus (Pisces: Cyprinidae), and an evaluation of fyke-nets as a non-destructive sampling gear in small reservoirs. Fisheries research, 79, s. 202-209. Betzholtz, P. (1991). Värdering av 35 sjöar och vattendrag I Mönsterås Kommun. Natur och Miljöinformation, Miljökontoret, Mönsterås Kommun. Chambers, R. C, Trippel, E. A. (1997). Early life history and recruitment in fish populations. 1. uppl. London: Chapman & Hall. Dörner, H., Wagner, A. (2003). Size-dependent predator prey relationships between perch and their fish prey. Journal of Fish Biology, 62, s. 1021 1032. Engström, H. (2001). Effects of Great Cormorant Predation on Fish Populations and Fishery. Acta Universitatis Upsaliensis. Comprehensive Summaries of Uppsala Dissertations from the Faculty of Science and Technology 670. s. 1-39. Fleming, I. A. (1996). Reproductive strategies of Atlantic salmon: ecology and evolution. Reviews in Fish Biology and Fisheries, 6, s. 379-416. Hladíc, M., Kubečka J. (2004). The effect of water level fluctuation on tributary spawning migration reservoir fish. Ecohydrology & Hydrobiology, 4(4), s. 449-457. Johansson, L. (1987). Experimental evidence for interactive habitat segregation between roach (Rutilus rutilus) and rudd (Scardinius erythrophthalmus) in a shallow eutrophic lake. Oceologia, 73, s. 21 27. Johnson, T. (1982). Seasonal migrations of anadromous fishes in a northern Swedish coastal stream. I: Müller, K. (red) Coastal Research in the Gulf of Bothnia (Monographiae Biologicae). Haag: Dr. W. Junk Publishers, s. 353-362. 17

Korkea-aho, T., Vainikka, A., Taskinen, J. (2006). Factors affecting the intensity of epidermal papillomatosis in populations of roach, Rutilus rutilus (L.), estimated as scale coverage. Journal of Fish Diseases, 29, s. 115 122. Kortet, R., Vainikka, A., Taskinen, J. (2002). Epizootic cutaneous papillomatosis in roach Rutilus rutilus: sex and size dependence, seasonal occurrence and between-population differences. Disease of Aquatic Organisms, 52, s. 185 190. Kortet, R., Vainikka, A., Taskinen, J. (2003). Effect of epidermal papillomatosis on survival of the freshwater fish Rutilus rutilus. Disease of Aquatic Organisms, 57, s. 163 165. Kortet, R., Taskinen, J., Vainikka, A., Ylönen, H. (2004). Breeding Tubercles, Papillomatosis and Dominance Behaviour of Male Roach (Rutilus rutilus) During the Spawning Period. Ethology, 110, s. 591-601. L'Abee-Lund, J. H., Vøllestad, L. A. (1985). Homing precision of roach Rutilus rutilus in Lake Årungen, Norway. Environmental Biology of Fishes, 13, s. 235-239. Legget, W. C (1977). The Ecology of Fish Migrations. Annual Review of Ecology and Systematics, 8, s. 285-308. Ljunggren, L., Sandström, A., Johansson, G., Sundblad, G., Karås, P. (2005). Rekryteringsproblem hos Östersjöns kustfiskbestånd. Fiskeriverket, Finfo 2005:5. Mackay, I., Mann, K. H. (1969). Fecundity of Two Cyprinid Fishes in the River Thames, Reading, England. Journal of the Fisheries Research Board of Canada, 26, s. 2795-2805. Müller, K., Berg, E. (1982). Spring migration of some anadromous freshwater fish species in the northern Bothnian Sea. Hydrobiologia, 96, s.161-168. Mönsterås Kommun (2007). Mönsterås Fiskevårdsplan 2007-2013. Miljökontoret, Mönsterås Kommun. Persson, L. (1983). Food consumption and the significance of detritus and algae to intraspecific competition in roach Rutilus rutilus in a shallow eutrophic lake. Oikos, 41, s. 118 125. Persson, L. (1986). Temperature-induced shift in foraging ability in two fish species, roach (Rutilus rutilus) and perch (Perca fluviatilis): Implications for coexistence between poikilotherms. Journal of Animal Ecology, 55, s. 829-839. Sharma, C. M., Borgstrøm, R. (2008). Shift in density, habitat use, and diet of perch and roach: An effect of changed predation pressure after manipulation of pike. Fisheries Research, 91, s. 98 106. Svedäng, H. (1993). Mörtens (Rutilus rutilus) livshistoria. Fiskeriverket, Kustrapport 1993:11, s.1-29. Thoresson, G. (1996). Metoder för övervakning av kustfiskbestånd. Fiskeriverket, Kustrapport 1996:3, s. 1-33. 18

Vøllestad, L.A., L Abée-Lund, J. H. (1987). Reproductive biology of stream-spawning roach, Rutilus rutilus. Environmental Biology of Fishes, 18, s. 219 227. 19

Kalmar Växjö 391 82 Kalmar Tel 0480-446200 info.nv@lnu.se Lnu.se 20