Sveriges Filatelist-Förbund Swedish Philatelic Federation XpoNAT VIII Sverige Leveranserna av 4 Skilling Banco 1855-1858 Sweden The Deliveries of 4 Skilling Banco 1855-1858 Bo Grendal
Förord Utgångspunkten för avancerat samlande av frimärken och filateli kallas traditionell filateli. Att traditionellt samla Sveriges första frimärken Skilling Banco anses tillhöra svensk filatelis finrum. När enhetsportot infördes i Sverige den 1 juli 1855 kostade ett inrikes brev 4 skilling att skicka. Mer än 150 år senare samlas skillingar med valören 4 av några av svensk filatelis storsamlare. Först i Sverige att presentera en studiesamling med leveranserna av valören 4 skilling är Bo Grendal. De flesta känner honom som Bosse, redaktör och anställd i förbundet, men främst är Bosse en av våra kunniga experter om våra första frimärken. Resultatet är den studiesamling som presenteras här i den åttonde delen i XpoNAT. Bosses exponat är i många stycken unikt, vilket utvecklas mer i prologen skriven av en annan expert på området Mats Ingers, men jag vill här framhålla en parameter som skiljer det här exponatet från många andra avseende uppnått mått på betydelse: exponatet har vunnit juryns gratulationer inte mindre än tre gånger i samband med utställningar, varav en gång på högsta internationella nivå. Vi är glada över att kunna publicera resultatet av Bosses samlande och studier så länge materialet finns samlat i en och samma samling. Tack Bosse för att du ställer ditt material och dina kunskaper till vårt förfogande, presenterat här med samtliga 84 sidor ur ditt exponat. Brämhult i augusti 2009 Lennart Daun Ordförande i Sveriges Filatelist-Förbund Preface The starting point for the advanced collecting of stamps and philately is widely known as traditional philately. When a collector collects the first stamps from Sweden The Skilling Banco stamps it is regarded as the most prestigious Swedish traditional topic to explore. 1 July 1855, when the uniform letter rate was introduced for inland mail in Sweden, the cost was 4 Skilling for a letter of the first rate. More than 150 years later, some of the most advanced collectors of Swedish traditional philately are exploring this area with the 4 Skilling Banco stamp only. The first collector to present his research and collecting in a special study exhibit is Bo Grendal. In Sweden, Bo is known as the editor of our national stamp magazine SFF Filatelisten, but foremost he is also known as one of our most knowledgeable experts of Sweden s first issue: The Skilling Banco stamps. Over the years, Bo has developed his exhibit about the deliveries of 4 Skilling Banco stamps 1855-1858 to a unique collection, now ready to be published here in XpoNAT. The content is further more developed in the prologue written by another expert in this field, Mats Ingers. One thing I want to point out is the fact that Bo s exhibit has been awarded Felicitations of the Jury no less than three times (once at the F.I.P. level). We are very happy to be able to publish Bo s exhibit as long as this material is gathered into one and the same collection. Thank you Bo for letting us take part of your fantastic material and share with us all your knowledge presented in the 84 pages of your exhibit. Brämhult in August, 2009 Lennart Daun President of the Swedish Philatelic Federation
Prolog Leveranser av 4 Skilling Banco 1855-1858 De följande 84 sidorna kan uppskattas på många sätt. Man kan bara bläddra och njuta av sidornas harmoni. Första bladet med frimärken slår an tonen: Tre brevstycken och ett brev, sammanlagt 10 rättvända fyrkantstämplar i vacker symmetri, där WIK 19/7-55 som sidostämpel på brevet fullbordar en perfekt komposition. En poäng i sammanhanget är att så tidiga brev oftast bara har en stämpel på märket. Det var först någon månad senare Postverket via ett cirkulär gav instruktion om att en andra stämpel skulle placeras vid sidan om. Man kan också bläddra bland bladen och stanna upp inför de många udda, roliga och ofta sällsynta objekt, som Grendal hittat för att visa de olika leveranserna av fyraskillingarna. Till exempel ett brev från en advokatbyrå, där den röda firmastämpeln av allt att döma avsiktligt satts över en del av frimärket för att hindra frimärkskassan från att få vingar. Eller ett charta sigillata i folioformat, vikt till ett kuvert, så att skattestämpeln på 12 skilling banco blivit synlig. Detta är ett unikat, där man möjligen kan undra om brevet verkligen klarat invägning i första viktklass. Om så inte varit fallet överlämnar jag åt posthistoriskt intresserade att försöka reda ut vilken eventuell förordning som skyddat brevet från eftertaxering. Det tidigaste utlandsbrevet med skillinganknytning är ett förstadagsbrev med en tjugofyraskilling till Frankrike, men det tidigaste exemplet på en fyraskilling på ett utrikesbrev hittar vi förstås här, på sidan 11: Ett finlandsbrev den 10/7-55 med 6+4 skilling franco gränsen. Även den sidan en fröjd för ögat med sin genomtänkta komposition. Brev med två fyraskillingar är ovanligare än åttaskillingsbrev, och brev med tre fyraskillingar är rariteter. Samlingen innehåller ett koncentrat av brev med fler än en fyraskilling och även några riktigt sällsynta stämplade enheter på brevstycken. Min favorit är nog det rekonstruerade fyrstripet (tre av märkena sitter ihop) med positionerna 2,3,4 och 5 från leverans 7. De tre sistnämnda positionerna har tydliga klichéfel. Så här kan man fortsätta att peka ut filatelistiska smultron, inte minst i form av sällsynta avstämplingar. Så skall det naturligtvis vara i en guldmedaljsamling, som när den ställdes ut på Norrphil 2009 fick högst poäng av alla svenska exponat. Men framför allt har läsaren härmed fått en rikt illustrerad handbok över de 14 tryckleveranserna av fyraskillingen. Exponatet har varit utställt vid följande tillfällen: 2002 FJÄLLFIL 02 Stor Vermeil + Juryns gratulationer Nationell 2005 NORDIA 05 Stor Vermeil Nordisk 2006 JERUSALEM 06 Guld + Juryns gratulationer Nationell (Int.) 2007 BOFILEX 07 Guld + Specialpris Nationell 2008 PARIS 08 Stor Vermeil Internationell 2008 ISRAEL 08 Guld + Juryns gratulationer Internationell 2009 NORRPHIL 09 Guld + Specialpris Nationell 2009 IBRA 09 Guld Internationell
Många samlare har nog svårt att hålla isär begreppen nyans och leverans. Försättsbladet förklarar tydligt vad det handlar om. Det där med tryckleveranser är egentligen inte så komplicerat. Postverket gör en skriftlig beställning av ett visst antal fyraskillingar till ett visst datum. Den upplaga detta resulterar i utgör en tryckleverans. De två första leveranserna fullgjordes i juni 1855. Därefter började Frimärksförrådet skicka ut frimärken till postkontoren. Utskicken dokumenterades i en särskild Kontrollbok. Dessutom kvitterade varje postkontor sin leverans. Vi har därför en god kännedom om hur många märken av varje valör varje postkontor fått, och när nya sådana utleveranser skedde. Däremot kan vi inte veta vilken tryckleverans en viss utleverans till ett visst postkontor bestått av. Den filatelihandbok, som utkom under åren 1962-64, var i mångt och mycket nydanande. Bland annat beskrevs nu för första gången färgnyanser och bottentryckets karaktär (glest, tätt, randigt, utflytande etc) för alla tryckleveranser hos våra klassiska märken. Bakom arbetet låg en gedigen arkivforskning. Kontrollboken renskrevs, men Per Sjöman gjorde samtidigt ett antagande, som senare inte riktigt visade sig stämma. Han antog, att de tryckleveranser Frimärksförrådet fått in först också skickades ut först till postkontoren. Alltså att man bildligt talat lade de senast inkomna arken underst på hyllorna. Men för den tredje leveransen (d-nyansen på det medeltjocka provpappret) har man gjort utskick tämligen omgående, trots att en stor del av de tidigare leveranserna fanns i lagret. Därför får man inte betrakta uppgifterna i sextiotalets handbok som arkivfakta. Dessutom saknade handboken avbildningar, leveranserna beskrevs enbart i ord. I praktiken har man ändå stor nytta av den version av Kontrollboken, som Sjöman och medarbetare uppställde (och som på en del punkter reviderats under senare år av Tomas Olsson). Genom att utgå från stämpelort och datering, och jämföra med handbokens förslag, kan man ofta ringa in antalet möjliga eller sannolika tryckleveranser, som märket kan komma från. Så småningom kan den intresserade samla på sig typiska märken, och med träning kan man ofta avgöra leveranstillhörighet bara genom att studera färgnyans och bottentryck. Under 1980-talet framställdes den första systematiska leveransbeskrivningen med färgbilder, Skillingtryckets Leveranslikare. Här förekom för första gången ett försök att spalta upp leveranser i olika delar. Avsikten var att försöka skapa ett system, där i princip varje fyraskilling kunde få en om möjligt otvetydig hemvist. Den som brottats med nyansuppdelningar i våra specialkataloger har säkert funnit, att nyanserna inte räckt till. Allt för olika märken har hamnat under samma beteckning. I denna bok (och i Leveranslikaren) kan den intresserade hitta drygt 50 olika fack att sortera in sina fyraskillingar i. I huvudsak har Grendal följt den uppdelning av huvudleveranserna, som Thorsson och Ingers presenterade i Skillingtrycket. På några punkter kommer läsaren att upptäcka skillnader. Leveranslikaren påstår till exempel att en del av leverans 1 skulle ha tryckts på ett tydligt tjockare papper ( dellev. 1e ), men den varianten har Grendal klokt nog uteslutit. Det har bara rört sig om tillfälliga variationer i det handgjorda papprets tjocklek, inget som förtjänar en speciell beteckning. Genom att delleverans 1e uteslutits uppstår en lucka, som mycket väl skulle kunna fyllas av den nyansavart, som i exponatet visas på blad 11: Märken med grönaktigt inslag, ibland med hög färgstyrka. Dessa hör hemma i leverans 1, och skulle kunna få överta den vakanta beteckningen 1e! Leverans 2 har länge gäckat forskarna. Den har ju fullgjorts före den 1 juli 1855, och i de flesta fall innan Frimärksförrådet börjat skicka ut fyraskillingar till postkontoren runt om i landet. Därför har det ansetts svårt eller rent av omöjligt att skilja ut den lilla leverans 2 från den betydligt större och mycket varierande leverans 1. Skillingtryckets Leveranslikare påstår sig visserligen visa fyra märken ur leverans 2, men urvalet byggde inte på en tillräckligt källkritisk analys. Göran Persson, Östhammar, tycks dock ha löst gåtan genom frekvensstudier av märken från vissa orter under en viss period. Så nu vet vi med rätt stor grad av sannolikhet hur leverans 2 ser ut. Allt detta är beskrivet i Filatelisten nr 5-2008, sid 14-16. Grendal har utgått från denna nya kunskap i sitt urval på sidan 13.
Den 8:e leveransen är betydligt mer variabel än vad som framgår av Leveranslikaren. Detta stod fullständigt klart vid ett tillfälle, då man hade tillgång till 10 exemplar av det så kallade hårstråfelet (Grendal har ett av de vackrast kända på sidan 40). Denna lustiga tryckvariant finns ju bara i den 8:e leveransen. I exponatet får man en bättre bild av hur det förhåller sig. Annars är skillnaderna gentemot Leveranslikaren oftast obetydliga. Grendal har konsekvent låtit bli att ange katalognyanser. Då de flesta är vana att tänka i, j och k för den 11:e leveransen, följer här en liten tabell, som visar vilka katalognyanser en viss leveransbeteckning motsvarar: Normala gruppen Lev. 11a 1 : i-nyanser, där det ultramarina inslaget är större än det gråa. Lev. 11a 2 : i-nyanser, där det gråa inslaget överväger. Skiffergruppen Lev. 11b: J 1, matt ultramarin, tätt (ibland utflytande) bottentryck. Lev. 11c: Saknar motsvarighet bland katalognyanser, men brukar hamna bland j 1. Färgen är mörk (svartaktigt) ultramarin, trycket torrt, mer eller mindre glest. RR! Lev. 11d 1 : j 2, gråultramarin med utflutet bottentryck (mycket variabelt!!) Lev. 11d 2 : j 2, ultramaringrå, samma karaktär och variation beträffande bottentryck. Lev. 11e: j 3, ultramarinaktigt grå ultramarinaktigt mörkgrå (skiffergrå), utflutet tryck. Turkosgruppen Lev. 11f: k 1, grönaktigt ljust mattblå ljust mattblå, ofta randigt bottentryck. Lev. 11g: k 2, ljust gråblå svagt ultramarinaktigt ljust gråblå, utflutet eller randigt tryck. Lev. 11h: k 1, k 3, grönaktigt ljust gråblå, tunt tryck. Thorsson i sin krafts dagar hade ett mycket säkert öga för färgnyanser. Han har alldeles rätt i att det som i kataloger betecknas k 1 är en ljust mattblå färg, och att k 2 bäst karakteriseras som ljust gråblå. Den sista varianten är betydligt vanligare, och det finns en gradvis övergång mot j 2 -nyansen, alltefter som inslaget av ultramarint ökar. Har man inte egna referensmärken och bra ljusförhållanden, är det ofta mycket svårt att avgöra var gränsen mellan en k 2 -nyans och en j 2 - nyans skall gå. Bottentrycken kan vara snarlika, även om turkosgruppen ofta har en randig eller molnig karaktär. Experter är inte heller alltid överens, och bedömningar kan ändras med tiden. Det finns ingen absolut sanning, inget facit att titta i. Jag håller också med Thorsson om att det mest praktiska är att reservera den tredje undergruppen i den turkosa avdelningen, k 3, för sådana märken, som har låg färgstyrka och en mycket svag kontrast mellan bottentryck och vapensköld. Man kommer att återfinna både ljust mattblå och ljust gråblå nyanser i denna grupp, där lagret av tryckfärg dessutom ofta är så tunt att ett gulaktigt papper verkligen ger märkena en grönaktig karaktär. Återigen: Man får lov att ha olika uppfattningar om ett färgsvagt märke med tydligt grönaktigt inslag skall höra till k 1 eller k 3. De sista tre leveranserna är jämnare i fråga om trycktekniskt utförande. Övning ger färdighet, kan man tycka. Till de attraktivaste märkena bland dessa hör de riktigt mörkblå, i katalogerna betecknade med ett n. Leveranslikaren placerade dessa i den 12:e leveransen (12d). Grendal har, helt korrekt, förlagt denna undergrupp till leverans 13. Med detta konstaterande överlämnar jag här de följande 84 sidorna till förnöjsamt studium. Jag tror det här kommer att inspirera många, och SFF är att gratulera till ännu en lyckad utgåva i sin XpoNAT-serie. Hjärup i juni 2009 Mats Ingers