Vilken fågel? Det här är en del av en serie av övningar där man arbetar med eleverna både inne och ute. Övningarna kan göras i serie eller som enskilda. 1. Detaljer på fåglar näbbar och fötter 2. Räkna fåglar fåglar som lever i Pildammsparken 3. Vilken fågel? 4. Vad beskriver vem? Material: Ett skrivunderlägg och häftmassa till varje grupp Faktatexter som beskriver olika fågelarter utan bild (se nästföljande sidor). En uppsättning bilder på fåglar (se nästföljande sidor) som är utklippta per grupp. Facit, faktatexter som beskriver olika fågelarter med bild (se nästföljande sidor) Övning: Ta er till Pildammarna. Dela upp eleverna i mindre grupper. Varje grupp får en eller flera faktatexter utan bilder och en uppsättning med bilder på endast fåglar. Be eleverna läsa texten och försöka hitta fågeln vid dammen. När de bestämt sig för vilken fågel texten beskriver, fäster de vald bild på faktatexten. Samla eleverna och jämför deras texter med bilder. Har alla fått samma resultat? Vilka slutsatser drog de av texterna?
FISKMÅS En fiskmås flera fiskmåsar Fiskmåsen har gråblå översida och vitt huvud och stjärt. Liknar gråtruten, fast mindre och lite spinkigare. Låter ofta: keuv på ett jamande sätt. Den äter till exempel maskar, död fisk, bär och säd. Den är antagligen den vanligaste måsfågeln.
SILLTRUT En silltrut flera silltrutar Silltruten är ungefär lika stor som gråtruten, men har en helt svart rygg. Ungfåglarna hos trutarna är brunfläckiga och svåra att skilja. Det tar flera år innan de får de vuxnas fjäderdräkt. Den låter ungefär gah eller glau. Silltruten äter mask, insekter eller fisk.
GRÅGÅS En grågås - flera grågäss Grågåsen är en stor ljusgrå gås med ljusröd näbb och röda fötter. När den simmar håller den stjärten hög. Flyger den kan man se att vingframkanterna är ljusa. Den äter till exempel maskrosblad, bär och säd. Tamgässen kommer från grågässen och därför är också tamgåsen och grågåsen lika både till utseende och läte.
VIGG En vigg flera viggar Viggen är en dykand, som simmar ner och tar musslor och snäckor på botten. Hanen är svartvit och har en tofs i nacken. Honan är mera brunsvart. De häckar gärna nära måsar och tärnor som ger dem lite skydd mot angripare. De har ett visslande eller skorrande läte.
SOTHÖNA En sothöna flera sothönor Sothönan är svart med vit näbb och panna. När den simmar liksom nickar den (precis som rörhönan). Sothönan är mycket vanlig och häckar i många dammar och sjöar. Den äter till exempel insekter, snäckor och näckrosfrön. Ofta kan man höra hur den säger ett skarpt pits.
GRÅTRUT En gråtrut flera gråtrutar Gråtruten är vanlig i städer, vid sjöar och längs kusterna. Den är gråblå på ryggen och har vitt huvud. Lik fiskmåsen, men betydligt större. Liksom andra trutar har den en röd fläck på den gula näbben. Ungfåglarna är brunfläckiga. Låter ofta ha-ha-ha- gaå. Gråtruten äter lite vad den kommer över t.ex. fisk och insekter, men också sopor.
RÖRHÖNA En rörhöna flera rörhönor Rörhönan är svart med gröna fötter, röd näbb och panna. När den simmar knycker den på huvudet (liksom sothönan). Den har ett högt läte som låter som ett kraxande kr-rrk. Ibland går rörhönan upp på land för att hitta mat. Den äter vattenväxter, frön och bär, men också insekter och maskar. Den bygger bo på grunt vatten av stjälkar och blad.
SKRATTMÅS En skrattmås flera skrattmåsar Skrattmåsen har under sommarhalvåret brunsvart huvud och gråvit kropp. På vinterhalvåret har den vitt huvud med bara en svart fläck på kinden. Den skrattar inte direkt, men låter krrrerr-err. Häckar ofta många tillsammans i kolonier. Den äter lite av varje till exempel daggmask och avfall.
GRÄSAND En gräsand flera gräsänder Hanen har gul näbb, grönsvart huvud och en vit ring därunder. I övrigt är den brun och grå. Honan är mest brun. Det är en anpassning till att den inte skall synas när den ligger på ägg, oskyddad på marken. Honan kan låta oäkoäkoäk. Gräsanden hämtar föda på grunt vatten och äter både växter och småkryp som till exempel insekter. De dyker inte riktigt utan mera lutar sig ner och tar vattenväxter. De är mycket tåliga och har inte så stora krav på vattnet.
VITKINDAD GÅS En vitkindad gås - flera vitkindade gäss Den vitkindade gåsen är lätt att känna igen på att den är liten och på att halsen är svart och på att dess kinder är helt vita. Den har inte alltid funnits i Sverige, först på senare tid har den börjat häcka här. Den låter lite som en skällande mops. Den äter gräs och andra växter.
RINGDUVA En ringduva flera ringduvor Ringduvan är blågrå med en vit fläck på sidan av halsen. När den flyger ser man också ett vitt streck på vingen. Boet är ofta dåligt byggt. Det händer att äggen trillar genom kvistarna och ner på marken. Den låter ofta: do-dot do-do osv. Eller kan man säga att den låter: Nej gå då, ändå?. Den äter bär och frön, men också till exempel insekter och mask.
KAJA En kaja flera kajor Kajan är en liten kråkfågel med grått huvud och svart kropp. När den flyger kan man höra den säga kja, kja. Den är en duktig flygare. På hösten och vinter kan kajorna samlas i stora flockar. Kajorna bor i träd, kyrktorn, skorstenar m.m. Kajan äter det mesta som till exempel avfall, maskar och frön.
SKATA En skata flera skator Skatan är vackert svartvit. Huvudet, stjärten och ryggen är svart medan magen är vit. De låter ibland schäck-schäck-schäck. Skatorna går eller skuttar fram på marken när de söker efter något ätbart. Skatorna är liksom många kråkfåglar allätare. De bygger stora risbon uppe i träden.
GRÅGÅS En grågås - flera grågäss Grågåsen är en stor ljusgrå gås med ljusröd näbb och röda fötter. När den simmar håller den stjärten hög. Flyger den kan man se att vingframkanterna är ljusa. Den äter till exempel maskrosblad, bär och säd. Tamgässen kommer från grågässen och därför är också tamgåsen och grågåsen lika både till utseende och läte.
VIGG En vigg flera viggar Viggen är en dykand, som simmar ner och tar musslor och snäckor på botten. Hanen är svartvit och har en tofs i nacken. Honan är mera brunsvart. De häckar gärna nära måsar och tärnor som ger dem lite skydd mot angripare. De har ett visslande eller skorrande läte.
SOTHÖNA En sothöna flera sothönor Sothönan är svart med vit näbb och panna. När den simmar liksom nickar den (precis som rörhönan). Sothönan är mycket vanlig och häckar i många dammar och sjöar. Den äter till exempel insekter, snäckor och näckrosfrön. Ofta kan man höra hur den säger ett skarpt pits.
GRÅTRUT UNGFÅGEL En gråtrut flera gråtrutar Gråtruten är vanlig i städer, vid sjöar och längs kusterna. Den är gråblå på ryggen och har vitt huvud. Lik fiskmåsen, men betydligt större. Liksom andra trutar har den en röd fläck på den gula näbben. Ungfåglarna är brunfläckiga. Låter ofta ha-ha-ha- gaå. Gråtruten äter lite vad den kommer över t.ex. fisk och insekter, men också sopor.
RÖRHÖNA En rörhöna flera rörhönor Rörhönan är svart med gröna fötter, röd näbb och panna. När den simmar knycker den på huvudet (liksom sothönan). Den har ett högt läte som låter som ett kraxande kr-rrk. Ibland går rörhönan upp på land för att hitta mat. Den äter vattenväxter, frön och bär, men också insekter och maskar.
SKRATTMÅS En skrattmås flera skrattmåsar Skrattmåsen har under sommarhalvåret brunsvart huvud och gråvit kropp. På vinterhalvåret har den vitt huvud med bara en svart fläck på kinden. Den skrattar inte direkt, men låter krrrerr-err. Häckar ofta många tillsammans i kolonier. Den äter lite av varje till exempel daggmask och avfall.
GRÄSAND En gräsand flera gräsänder Hanen har gul näbb, grönsvart huvud och en vit ring därunder. I övrigt är den brun och grå. Honan är mest brun. Det är en anpassning till att den inte skall synas när den ligger på ägg, oskyddad på marken. Honan kan låta oäkoäkoäk. Gräsanden hämtar föda på grunt vatten och äter både växter och småkryp som till exempel insekter. De dyker inte riktigt utan mera lutar sig ner och tar vattenväxter. De är mycket tåliga och har inte så stora krav på vattnet.
VITKINDAD GÅS En vitkindad gås - flera vitkindade gäss Den vitkindade gåsen är lätt att känna igen på att den är liten och på att halsen är svart och på att dess kinder är helt vita. Den har inte alltid funnits i Sverige, först på senare tid har den börjat häcka här. Den låter lite som en skällande mops. Den äter gräs och andra växter.
RINGDUVA En ringduva flera ringduvor Ringduvan är blågrå med en vit fläck på sidan av halsen. När den flyger ser man också ett vitt streck på vingen. Boet är ofta dåligt byggt. Det händer att äggen trillar genom kvistarna och ner på marken. Den låter ofta: do-dot do-do osv. Eller kan man säga att den låter: Nej gå då, ändå?. Den äter bär och frön, men också till exempel insekter och mask.
KAJA En kaja flera kajor Kajan är en liten kråkfågel med grått huvud och svart kropp. När den flyger kan man höra den säga kja, kja. Den är en duktig flygare. På hösten och vinter kan kajorna samlas i stora flockar. Kajorna bor i träd, kyrktorn, skorstenar m.m. Kajan äter det mesta som till exempel avfall, maskar och frön.
SKATA En skata flera skator Skatan är vackert svartvit. Huvudet, stjärten och ryggen är svart medan magen är vit. De låter ibland schäck-schäck-schäck. Skatorna går eller skuttar fram på marken när de söker efter något ätbart. Skatorna är liksom många kråkfåglar allätare. De bygger stora risbon uppe i träden.
SILLTRUT En silltrut flera silltrutar Silltruten är ungefär lika stor som gråtruten, men har en helt svart rygg. Ungfåglarna hos trutarna är brunfläckiga och svåra att skilja. Det tar flera år innan de får de vuxnas fjäderdräkt. Den låter ungefär gah eller glau. Silltruten äter mask, insekter eller fisk.
FISKMÅS En fiskmås flera fiskmåsar Fiskmåsen har gråblå översida och vitt huvud och stjärt. Liknar gråtruten, fast mindre och lite spinkigare. Låter ofta: keuv på ett jamande sätt. Den äter till exempel maskar, död fisk, bär och säd. Den är antagligen den vanligaste måsfågeln.