Ljuset på Luxpriset 2010 Feo Aladags "Die Fremde" (Tyskland) får Europaparlamentets filmpris Lux 2010. Filmen belyser problemet med "hedersmord" genom att beskriva dramat i en turkisk familj som bor i Tyskland. Luxpriset främjar och hjälper till att sprida europeisk film över land- och språkgränser. Die Fremde tävlade om priset tillsammans med "Akadimia Platonos" av Filippos Tsitos (Grekland och Tyskland) och "Illégal" av Olivier Masset-Depasse (Belgien). Läs mer om priset, filmerna som tävlar och frågor och svar till regissörerna. Luxpriset finns också på Facebook. Den 26 oktober höll kulturutskottet en utfrågning om film och europeiska identiteter. En av gästtalarna var den tyske filmskaparen Wim Wenders. Deltagarna framhöll filmens viktiga plats inom europeisk kultur och sa att fler, helst från en tidig ålder, bör lära sig att läsa film. - Det kan aldrig bli någon riktig känsla av en gemensam europeisk identitet om vi glömmer bort kulturen, särskilt film, sa kulturutskottets ordförande Doris Pack när hon öppnade mötet. De tre finalisterna visades i Europaparlamentet mellan den 26 oktober och den 19 november. Ledamöterna hade under den här perioden möjlighet att se filmerna och rösta på sin favorit. För att stödja europeisk film lanserade Europaparlamentet 2007 sitt filmpris Lux. Precis som tidigare års vinnare Vid himlens utkant (2007), Lornas tystnad (2008) och Welcome (2009) kommer 2010 års vinnare att belönas med ekonomiskt stöd så att filmen kan textas på EU:s 23 språk. SV Presstjänsten Direktoratet för medier Direktör - Presstalesman : Jaume DUCH GUILLOT Reference No.: 20101025FCS89975 Press switchboard number (32-2) 28 33000 1/11
Europaparlamentets filmpris 2010 går till den tyska filmen "Die Fremde" På onsdag, 24 november, delade Europaparlamentet ut årets LUX filmpris till den tyska filmen"die Fremde", av Feo Aladag. Filmen belyser problemet med "hedersmord" genom att beskriva dramat i en turkisk familj som bor i Tyskland. Parlamentets talman Jerzy Buzek delade ut årets LUX filmpris till regissören Feo Aladag, den första kvinnan någonsin som tävlade om priset. Filmens huvudrollsinnehavare Sibel Kekilli var också närvarande vid ceremonin, liksom företrädare för de två andra filmer som tävlade om årets pris: "Akadimia Platonos" av Filippos Tsitos (Grekland och Tyskland) och "Illégal" av Olivier Masset-Depasse (Belgien). - Dessa tre filmer tar på ett mycket känsligt sätt upp frågan om identitet och skillnaderna mellan en kollektiv identitet och en individuell. Detta är ett viktigt ämne eftersom vi, i ett allt mer integrerat Europa, måste svara på frågan om vad det egentligen innebär att vara europé och vad våra många identiteter - lokal, regional, nationell och europeisk - betyder i en enad kontinent. Om vi vill skapa ett verkligt europeiskt demos, måste vi vara kunna förstå varandra. Finns det något bättre sätt än genom kultur, konst, musik och, naturligtvis, film? sa Jerzy Buzek när han delade ut priset. Bro mellan nationella identiteter Feo Aladag sa i sitt tacktal: - Jag gjorde Die Fremde eftersom jag tror vi lever i ett mångkulturellt samhälle som inte längre kan nöja sig med att försöka främja samförstånd utan i stället måste hitta nya sätt att hantera när det uppstår motsättningar. Luxpriset utgör en viktig bro mellan nationella identiteter. Det är därför, för mig, som Europaparlamentets engagemang för kultur och utbildning är av så stor betydelse. Vinnarfilmen får bidrag av Europaparlamentet, värt 90.000 euro, så att den kan textas på alla officiella EU-språk och anpassas för syn- eller hörselskadade personer och till antingen produktion av en 35 mm-film per EU-medlemsstat eller för DVD-release. LUX filmpris delas årligen ut av Europaparlamentet till filmer som illustrerar eller ifrågasätter grundläggande värderingar om europeisk identitet, utforskar Europas kulturella mångfald eller bidrar till debatten om EU-integration. Sedan det grundades 2007 har Luxvinnare varit Auf der anderen Seite av Fatih Akin (2007), Le silence de Lorna av Jean-Pierre och Luc Dardenne (2008) och Welcome av Philippe Lioret (2009). 20101025FCS89975-2/11
Feo Aladag om hedersmord: människor slits sönder i en fruktansvärd konflikt Årets Luxprisvinnare "Die Fremde" handlar om hedersmord. Strax efter prisceremonin mötte vi filmens regissör Feo Aladag från Österrike - en kvinna med ett starkt engagemang för kampen mot hedersmord och mot traditionella sedvänjor som gör att kvinnor över hela världen mister livet. Din film belyser problemet med hedersmord. Varför tror du att detta är en viktig fråga just nu, särskilt i Europa? För det första, titta på antalet hedersmord: 5 000 fall varje år som har bevisats i rätten. Men enligt FN är den verkliga siffran mellan 10 000-100 000 kvinnor varje år. Vi talar om ett stort antal, och detta utan att nämna avhuggna öron eller näsor, utan om riktiga mord. För mig är den mest djupgående och allra viktigaste nivån den universella mänskliga nivån - hur en familjs kärlek kan förvandlas till ett slags tillstånd. Det kan ofta handla om att välja fel yrke eller fel partner eller att gifta sig med fel kille. Du får ett slags avståndstagande. Kärleken dras tillbaka, lojaliteten dras tillbaka, så det handlar om att acceptera den du är och låta dina barn tillhöra sin tid och växa upp med dem. Hur kommer det sig att traditioner är starkare än kärlek? Det är det som är så svårt att förstå! Om du är man och du bygger din självkänsla, värderingar och hur du identifierar dig själv utifrån dina döttrars, din frus och dina systrars sexuella oskuld, vad som händer rent psykologiskt är att du känner ett behov av att kontrollera att deras sexuella oskuld bevaras. Du fruktar att något kan hända om den inte skyddas. Ur rädsla föds alltid aggression. Känner du någon förståelse för pappan i filmen som är redo att döda sitt eget barn? Har du någon empati för honom? Jag kan helt enkelt inte förstå hur någon som föder barn till vår värld, mammor, pappor - eller en bror eller en syster - inte kan känna något när de uppmanas att döda eller skada en familjemedlem eller en annan människa. Självklart, ja, jag känner för dem för de är människor som slits sönder i en fruktansvärd konflikt. Att inte lyckas komma över strukturer. Att inte kunna låta sin kärlek överbrygga krafterna som gör att de handlar på just det sättet. Och det är väldigt, väldigt tragiskt. Så ett av mina huvudsyften var att berätta en historia där vi känner empati för alla karaktärer som är del av dessa sammanhang. Eftersom det inte hjälper att skapa demoner och säga att människor är monster. Det är inte så vi kan ta itu med de här frågorna. Är det vad du vill att publiken ska lära sig? Ja, empatin. Så snart vi har identifierat oss med någon är det lättare att acceptera dem och arbeta med dem och bli intresserad av dem. Du måste skapa ett intresse och fråga: Låt oss se, vad är det som händer här? Vad har gått snett? Vad kan vi göra som ett samhälle? Vilken typ av resurser behöver vi? Vilken global fråga handlar det om? Vad är den feministiska aspekten? Vad kan vi göra? Hur skulle jag reagera om detta hände inom mitt mikrokosmos av familj och vänner? Är du rädd att filmen kan politiseras och utnyttjas i politiskt syfte? Ser du några faror? Jag har rest jorden runt med filmen och jag har haft ett väldigt starkt intryck att alla överallt förstår filmens universella kärna. Folk från extremhögern eller extremvänstern kommer alltid att använda religion som ett instrument. Det kan du inte göra mycket åt. Men för mig var det viktigt att kommunicera, att få säga mitt. 20101025FCS89975-3/11
8 frågor till Filippos Tsitos - Akadimia Platanos Akadimia Platonos (Plato's Academy) 103 min. Grekland/Tyskland (2009) Antonis Kafetzopoulos (Stavros), Titika Saringouli (Mamman) Filippos Tsitos, född i Aten 1966, har studerat marknadsföring och har arbetat som fotograf, assisterande regissör för dokumentärer och producent för musikradioprogram. 1994 van Tsitos ett tyskt filmpris för sin kortfilm "Parlez moi d'amour". Hans första långfilm My Sweet Home (2001) valdes ut för Berlinale. Beskriv din film i tre ord? Fienden inom dig Varför gjorde du filmen? Jag älskar att berätta historier om män i 50-årsåldern som har förlorat meningen med livet. En positiv/negativ överraskning när du gjorde filmen? Positivt: Den berör alla, inte bara greker. Negativt: Distributionsbolagen är rädda att visa den, eftersom de tror att den bara berör greker. Vilka reaktioner har du fått hittills? Bara positiva. Människor över hela världen förstår filmen och skrattar åt sig själva. Bara extremhögermedia var emot den, men det är ju också positivt. Vilken film i filmhistorien önskar du att du hade gjort? Vilken film som helst av John Cassavetes. Om du inte var regissör vad skulle du vilja göra då? Kan inte komma på något. Vad betyder Luxpriset för dig? Erkännande av vårt arbete, och jag hoppas att jag kan finna finansiellt stöd för min nästa film som jag just nu filmar på egen bekostnad. Vad är ditt nästa projekt? Det heter "Unfair World". Det handlar om rättvisa mellan människor och hur relativt det är. 20101025FCS89975-4/11
8 frågor till Feo Aladag - Die Fremde Die Fremde (When we leave) 119 min. Tyskland (2009) Sibel Kekilli (Umay), Settar Tanriöðen (Kader) Feo Aladag, född i Wien 1972, började sin karriär som skådespelerska, hon studerade psykologi och journalistik och doktorerade 2000. "When We leave" är hennes debutfilm som producent, manusförfattare och regissör. Filmen är nominerad till Oscars 2011. Feo Aladag är den första kvinnan i final för Luxpriset. Beskriv din film i tre ord? Autentisk, känslosam och djup Varför gjorde du filmen? Jag arbetade for Amnesty Internationals kampanj mot våld mot kvinnor. Jag började läsa mer [om hedersvåld] jag försökte förstå vad som händer inom en familj, vad som kan vara starkare än kärleken till ens barn. En positiv/negativ överraskning när du gjorde filmen? Negativt: Sju år med för lite sömn. Positivt: Att få se filmen som jag verkligen ville göra på bio och alla fantastiska möten med underbara människor. Vilka reaktioner har du fått hittills? Överväldigande känslosamma och underbara och människor som öppnar upp sig och berättar sina familjehistorier och startar en dialog om dessa svåra frågor som vi tar upp. Vilken film i filmhistorien önskar du att du hade gjort? Det finns så många! Om du inte var regissör vad skulle du vilja göra då? Skådespelare eller skriva, eller kanske journalist. Vad betyder Luxpriset för dig? For det första så är det en stor ära; att bli nominerad tillsammans med de två andra imponerande filmer. Det betyder att film speglas på en annan nivå som är en mycket politisk nivå. Vad är ditt nästa projekt? Ett projekt, som redan har fått manusfinansiering men jag vill inte prata så mycket om det. Jag känner att det är ett projekt som jag brinner för. 20101025FCS89975-5/11
8 frågor till Olivier Masset-Depasse - Illégal Illégal 95 min. Belgien/Frankrike/Luxemburg (2009) Anne Coesens (Tania), Alexandre Gontcharov (Ivan) Olivier Masset-Depasse, född i Charleroi 1971. Hans debut Cages (2006) visades vid festivaler i Rom och i Toronto och hade framgång på belgiska biografer. Illégal valdes ut till Cannesfestivalen 2010 "Directors Fortnight" och är Oscarsnominerad 2011. Beskriv din film i tre ord? Smärtsam, välinformerad, spänning. Varför gjorde du filmen? För att människor ska se den och inte längre kunna säga: "Jag visste inte". En positiv/negativ överraskning när du gjorde filmen? Negativt: Att upptäcka att människor inte är lika öppna som jag. Positivt: Att det trots allt finns ganska många som ger hopp om mänsklighet. Vilka reaktioner har du fått hittills? Oftast har de varit rörda, tagna, omskakade och ibland arga. Vilken film i filmhistorien önskar du att du hade gjort? Elefantmannen av David Lynch Om du inte var regissör vad skulle du vilja göra då? Musiker. Vad betyder Luxpriset för dig? Det är en möjlighet att sprida ett bra budskap, att sprida filmen. Vad är ditt nästa projekt? För tillfället är det en politisk thriller om den illegala handeln med viseringar. 20101025FCS89975-6/11
Presentation av Luxprisets tre finalfilmer Visning på Europaparlamentet 26 oktober - 19 november Europaparlamentets filmpris LUX delas ut den 24 november "Akadimia Platonos", "Die Fremde" och "Illégal" Luxprisets tre finalister: "Akadimia Platonos", "Die Fremde" och "Illégal", visas nu på Europaparlamentet. Tre filmer tävlar om parlamentets årliga filmpris som delas ut den 24 november och bland annat innebär textning till andra EU-språk. Jury är EUledamöterna. Luxpriset är ett uttryck för parlamentets engagemang för kultur. Syftet är att främja europeisk film och dess distribution till andra länder. Vinnarfilmen får textning till EU:s officiella språk så att den på så sätt kan nå ut till en större publik. Årets tre finalister har redan fått fina utmärkelser och två av filmerna är Oscarsnominerade. "Akadimia Platonos"/"Plato's Academy" (grekisk/tysk produktion av Filippos Tsitos) handlar om Stavros om varje dag öppnar sin kiosk, lägger ut tidningarna och ställer i ordning stolarna där han och hans vänner sitter hela dagen och betraktar förbipasserande. De blir glada när hunden, Patriot, på trottoaren mittemot, skäller på albaner som går förbi. Stavros och hans vänner tycker inte om utlänningar. Nära kiosken sitter Stavros mamma som blir allt mer senil. Rutinen bryts en dag när hans mamma kastar sig i famnen på en albansk arbetare och kallar honom min son - på albanska. Efter detta börjar Stavros vänner se misstänksamt på honom. Är han grek eller alban? "Die Fremde"/"When we leave" (tysk produktion av Feo Aladag) är berättelsen om Umay, en 25-årig tysk kvinna som lämnar Istanbul ett äktenskap med en man som förtrycker henne. Hon flyr till Berlin med sin lille son Cem i hopp om ett bättre liv. Men att hon oväntat dyker upp skapar konflikter i familjen som dras mellan kärleken till Umay och gruppen. De vill att Cem ska återvända till sin pappa i Turkiet. För att vara med sonen flyttar Umay igen. Hon lyckas bygga upp ett nytt liv, men hon söker familjens stöd och kärlek vilket leder till en rad olycksaliga försoningsförsök. Hon inser inte hur djupa såren är och hur farlig hennes kamp för frihet är. "Illégal"/"Illegal"(fransk/belgisk/luxemburgsk produktion av Olivier Masset-Depasse) handlar om Tania, en 39-årig rysk kvinna som vistas illegalt i Belgien sedan tio år tillbaka tillsammans med sin 14-årige son. Trots att myndigheterna har gett avslag på hennes asylansökan har hon lyckats hitta jobb och sonen har kunnat gå i skola. Men hon lever i ständig rädsla för att bli upptäckt. Efter en poliskontroll blir hon häktad och skickas till en förläggning. Sonen lyckas fly och gömmer sig hemma hos en vän. Så börjar hennes kamp för värdighet och för att hitta sonen trots att hon hela tiden har hotet om tvångsavvisning hängande över sig. Det är en berättelse om en mammas kamp mot staten. Mer om filmerna och regissörerna hittar du via länkarna nedan. 20101025FCS89975-7/11
Regissören Wim Wenders: Film är ett språk som kan läras ut Wim Wenders, legendarisk tysk filmskapare, vill att skolbarn ska lära sig om film från tidig ålder: Vi missar möjligheten att lära barn att det finns ett helt annat språk som de kan lära sig och som de behöver för att inte bli offer för snabbmatskultur. Vi mötte Wim Wenders som var på Europaparlamentet för att diskutera film och europeiska identiteter i kulturutskottet. Ett evenemang som markerade starten på visningen av årets tre finalister till parlamentets filmpris LUX. Finns det en europeisk film eller flera olika nationella? Europeisk film är som tur är inte bara en utan den består av många röster och dessa röster har något gemensamt som vi stolt kan kalla europeisk film. Många har genom åren ställt frågan (om europeisk film): "existerar den eller är det inte bara summan av all nationell film?". Det är mer än summan. Redan summan är ganska mycket men europeisk film är mycket mer med dess eget språk, dess egna regler och historia. Ett mycket distinkt språk... som Hollywood har lärt sig mycket av genom åren. Hur kan nationella filmer främjas i andra länder? Vi kan se att utbudet på filmer är otroligt rikt, men vi kan också se att filmerna inte reser så mycket. Det minskar varje år. Och det beror inte på att folk inte tycker om det. Bara du visar dem filmerna är publiken alldeles paffa, förbluffade. Men de får ingen möjlighet att se filmerna. Publiken finns där, men det är chanserna att se filmerna som har minskat. Europaparlamentets LUX-pris är ett av många bra initiativ. Tittar du på varje land ser du att det finns flera olika program, många aktiviteter och många olika idéer. Är språk ett hinder? Språk är alltid ett problem. Men jag avskyr att tala om det som ett problem för jag ser det som ett privilegium att vi kan göra filmer på olika språk. Språk är både rikedomen och handikappet för europeisk film, men vi måste se det som ett handikapp som ska övervinnas, ett handikapp som är värt så mycket att det i slutändan är värt mycket mer än det är ett problem. Om behovet av att kunna läsa film och om filmundervisning i skolan Vi missar chansen att lära barn att det finns ett helt annat språk som de kan lära sig och som de behöver för att inte bli offer för snabbmat. När barn börjar med en sorts mat och de gillar den, så håller de sig till den. Vi måste lära dem att det finns annan mat därute. Det är för deras eget bästa. Vi tvingar dem inte, de kan senare gå och se vilken film de vill. Vi är de sista som vill föreskriva några kvoter. Allting finns därute, det ser de till slut i alla fall. Men det vore synd om de helt förlorade smaken och möjligheten att lära sig att det finns filmer om deras grannar, att det finns en annan typ av film som är annorlunda, och som på ett annorlunda sätt är mycket roligare. Barn är utsatta för det audiovisuella språket mycket mer än något annat språk, och det är det enda som de är helt oförberedda för. Det är inte bara film, det är spel, tv och internet. Det är ett språk och det kan läras ut. Skandinavien är ledande. Danmark ligger långt före. Och det visar hur framgångsrikt det kan vara. Europeisk film har större publik i Skandinavien än någon annanstans, för att de börjat undervisa och barnen vet att det finns något annat därute. Vad är skillnaden mellan europeisk och amerikansk film? Europeisk film har en tradition av att vara mycket specifik, du finner få europeiska filmer som utspelar sig var som helst eller ingenstans. De utspelar sig på en bestämd plats, de har ett visst språk. De flesta amerikanska filmer utspelar sig på obestämda platser, de vill 20101025FCS89975-8/11
tilltala en publik där det inte spelar någon roll var det äger rum någonstans. Och jag tror det är bra för barn att lära sig att filmer kan vara specifika och att de kan tala om verkliga saker, inte bara imaginära platser. Wim Wenders Född 1945 i Düsseldorf Filmregissör, manusförfattare, fotograf och producent bland annat "Paris, Texas" (1984), "Himmel över Berlin" (1987) och "Buena Vista Social Club" (1999). Har vunnit priser i Cannes och många andra utmärkelser Ordförande i Europeiska filmakademin, som representerar 46 länder 20101025FCS89975-9/11
Tre finalister visas i Venedig Europaparlamentets pris för europeisk film: LUX Tre filmer som tävlar om årets pris visas i Venedig Europaparlamentet delar i år för fjärde gången ut Lux-priset till en europeisk film. Årets tre finalister visas den 10-11 september i Venedig. Lux-priset är också bakom att 27 unga filmfantaster just nu är i den italienska staden för att se och diskutera film med personer från filmbranschen. Allt för att främja dialog och uppmuntra en ung publik till europeisk film. De unga deltagarna i "27 Times Cinema" kommer från EU:s 27 medlemsstater och har alla en passion för film. De har olika bakgrund exempelvis från oberoende film, festivaler, foto, kritiker och bloggvärlden. På deras gemensamma blogg kan du ta del av (text och video) deras synpunkter, diskussioner och intryck från Venedig (se länk). Doris Pack, som leder parlamentets kulturutskott, förklarar att initiativet handlar om att "ge en röst till en ny ung publik genom att stödja en dialog mellan de unga inbjudna männen och kvinnorna och representanter från europeisk filmindustri och från Europaparlamentet". Tre finalister Lux-priset grundades år 2007 som en symbol för parlamentets engagemang för den europeiska filmindustrin och dess kreativa filmskapare. Årets tre finalister, som kommer att få en särskild visning, under Venedig-dagarna, är: "Akadimia Platonos" av Filippos Tsitos, Grekland, Tyskland "Die Fremde" av Feo Aladag, Tyskland "Illégal" av Olivier Masset-Depasse, Belgien, Frankrike och Luxemburg Prisceremoni: 24 november Vinnaren, som utses av Europaparlamentets ledamöter, får ta emot priset i Strasbourg den 24 november. Precis som tidigare års vinnare Vid himlens utkant (2007), Lornas tystnad (2008) och Welcome (2009) kommer 2010 års vinnare att belönas med ekonomiskt stöd så att filmen kan textas på EU:s 23 språk. 20101025FCS89975-10/11
Europaparlamentets Luxpris: tio filmer utvalda till år 2010 års pris I samband med festivalen för europeiska filmer i Bryssel, den 28 juni, avslöjade Europaparlamentet vilka tio filmer som ska tävla om årets Luxpris. Filmerna har producerats i Belgien, Danmark, Frankrike, Grekland, Italien, Litauen, Rumänien, Storbritannien, Tyskland, Ungern och Österrike. Vem som slutligen vinner bestäms i november. Dessa filmer har valts ut: Akadimia Platonos av Filippos Tsitos, Grekland, Tyskland Bibliothèque Pascal av Szabolcs Hajdu, Ungern, Tyskland, Storbritannien, Rumänien Die Fremde av Feo Aladag, Tyskland Illégal av Olivier Masset-Depasse, Belgien Indigène d Eurasie av Sharunas Bartas, Litauen, Frankrike, Storbritannien Kärlek på italienska (Io sono l'amore) av Luca Guadagnino, Italien Vargens mun (La bocca del lupo) av Pietro Marcello, Italien Miraklet i Lourdes (Lourdes) av Jessica Hausner, Österrike, Frankrike, Tyskland Medalia de onoare av Calin Peter Netzer, Tyskland, Rumänien R av Tobias Lindholm och Michael Noer, Danmark Den 27 juli, under den internationella filmfestivalen i Venedig, kommer det sedan att offentliggöras vilka filmer (tre eller fyra stycken) som går till final. Finalistfilmerna visas sedan i Europaparlamentets Brysselbyggnader mellan 26 oktober och 19 november. Parlamentets ledamöter får, sedan de har tittat på filmerna, rösta fram en vinnare som tillkännages den 24 november i Strasbourg. Luxpriset startade 2007 som en symbol för parlamentets engagemang för den europeiska filmindustrin och dess kreativa filmskapare. Precis som tidigare års vinnare Vid himlens utkant (2007), Lornas tystnad (2008) och Welcome (2009) kommer 2010 års vinnare att belönas med ekonomiskt stöd så att filmen kan textas på EU:s 23 språk. För att bli aktuell för parlamentets filmpris måste en film vara minst en timme lång och antingen vara fiktion, animation eller en kreativ dokumentär. Filmen måste dessutom illustrera eller ifrågasätta grundläggande europeiska värderingar eller Europas kulturella mångfald eller behandla debatten om EU:s integrationsprocess. Filmerna måste också vara valbara för MEDIA-programmet, det vill säga produceras i ett EU-land, i Kroatien, Island, Liechtenstein, Norge eller Schweiz och ha presenterats för första gången mellan 1 juni 2009 och 31 maj 2010. I juryn som tar ut finalisterna finns producenter, distributörer, utställer, festivaldirektörer och filmkritiker. En tredjedel av juryns medlemmar byts ut varje år och nya medlemmar utses av parlamentets kulturutskott. I juryn finns även tidigare vinnare av Luxpriset. EUkommissionen (MEDIA) och Europarådet (EURIMAGES) sitter med som observatörer. 20101025FCS89975-11/11