1908. - Motionsbetänkande N:o 1. Ekonomiutskottets betänkande N:o 1 med anledning af i Landtdagen väckta motioner med förslag till lag angående förbud för bolag och andelslag samt i vissa fall för enskilda personer att förvärfva fast egendom på landet. Landtdagen har jämte protokollsutdrag af den 28 sistlidne februari i afseende å förberedande handläggning till ekonomiutskottet remitterat de af landtdagsmännen Hannes Gebhard och Bränder väckta motionerna n:ris 5 och 30. I betraktande däraf, att jordbruket i vårt land trots jordmånens karghet kunnat höja sig till landets hufvudnäring och att dess idkare städse utgjort det säkraste stödet för vår statliga och samhälleliga utveckling, är det helt naturligt, att man under närvarande tid af framåtskridande särskildt begynt rikta sin omsorg på åtgärder att trygga den jordbrukande befolkningens ställning och öka dess antal genom den obesuttna befolkningens förseende med jord. Men jämnsides härmed hafva i vårt ekonomiska lif uppstått strömningar, hvilka gå i en alldeles motsatt riktning. Likgiltighet beträffande skogens vård, ekonomiskt trångmål, oförmåga att rätt uppskatta sin jords och den därå växande skogens värde samt möjlighet för trävaruaffärerna att genom höga priser framgångsrikt täfla med den jordbrukande befolkningen i fråga om köp af skogsiägenheter hafva i förening med det faktum, att vår lagstiftning äcke hållit jämna steg med den öfriga utvecklin- Ekonomiutskottets betänkande N:o 1.
2 1908. tfotionsbetänkande N:o 1. gen, verkat därhän, att den ena jordlägenheten efter den andra glidit ur den jordbrukande befolkningens och råkat i trävarubolagens händer. Ur uppgifter, som införskaffats af den för undersökning af trävaruaffärernas jordförvärf den 30 maj 1902 tillsatta kommittén, kan inhämtas, att berörda förhållande redan vid utgången af år 1905, då kommittén slutförde sitt arbete, tilltagit i oroväckande grad. Sålunda hafva i en enda kommun (Rautavaara) nästan halfva antalet af samtliga i enskild ägo befintliga lägenheter öfvergått i händerna på nämnda affärer. Med stöd af berörda utredning och i betraktande af den snabbhet, med hvilken öfverlåtelsen af jordlägenheter år för år fortskridit, är den slutsats berättigad, att för närvarande mer än femtusen lägenheter, hvilkas ytinnehåll kan uppskattas motsvara sammanlagdt omkring två miljoner hektar eller således en tiondedel af all enskild jordegendom i Finland, öfvergått i trävaruaffärernas värjo. De mångahanda olika följder, till hvilka ett sådant sakförhållande skulle leda i händelse det finge ostördt utveckla sig, kunna svårligen på förhand beräknas. Men den erfarenhet, som i saken redan vunnits, är ägnad att ådraga sig allvarligaste uppmärksamhet. Erfarenheten utvisar att odlad jord i allmänhet lämnar sämre afkastning i trävaruaffärernas och deras godsförvaltares besittning, än om densamma skötes af den själfägande landtbefolkningen. Den odlade jordens areal har å dessa lägenheter icke, såsom likväl naturligt varit, ökats, utan tvärtom har bebrukandet af tidigare odlad jord gått tillbaka. Odlad mark har, efter det lägenheter kommit i trävaruaffärers ägo, synnerligast i det inre landet lämnats vanskött samt delvis till och med alldeles råkat i lägervall. Befaras måste därför, att efterhand allt vidsträcktare områden, som genom flera släktleds svett och möda vunnits för odling, ånyo varda vildmark. Sam-
Inskränkningar i jordförvärf. 8 tidigt förfalla eller bortföras boningshus och ekonomibyggnader, erforderliga för jordkulturen. Än större uppmärksamhet förtjänar det sakförhållande, att i den mån trävaruaffärernas jordarealer ökas, i samma mån minskas den själfägande och jordbrukande befolkningen, något som, äfven det, i sin mån bidrager till att öka den i vårt land redan förut alltför talrika obesuttna befolkningens antal. Erfarenheten ådagalägger dessutom, att lägenhetsinnehafvare, hvilka frånträdt sin jord, lika litet som trävarubolagen uppbära hemortens allmänna intressen och kommunala sträfvanden, åtminstone icke i samma mån som den själfständiga jordbrukande befolkningen. Och en stor fara för vår nationella existens döljer sig i det sakförhållande, att de största och mäktigaste trävaruaffärerna befinna sig i händerna på utlänningar, de där esomoftast äro likgiltiga för vårt folk och dess lifsfrågorj-' Anförda hänvisningar till den redogörelse förenämnda kommitté i dess betänkande lämnat, vidhandengifva enligt utskottets tanke tillfyllest att ett trängande behof af lagstiftningsåtgärder i denna sak föreligger. Ej heller har utskottet vid öfvervägande af hvilka åtgärder borde vidtagas för att råda bot på anförda missförhållande, funnit saken kunna af hjälpas annorledes än genom att öfverflyttning af fast egendom på landet till trävaruaffärernas ägo i lag förbjudes. Mot stiftande af dylik förbudslag hafva förnämligast tvänne skäl anförts. Främst har framhållits att trävarurörelsen genom en dylik förbudslag hindras att för sig säkerställa förvärfvet af råmaterial. För att vederlägga detta påstående får utskottet, som nogsamt erkänner trävaruindustrins stora betydelse för vårt land, endast hänvisa till det faktum, att denna industri är i tillfälle att genom köp eller för-
4 1908. - Motionsbetänkande N:o 1. medelst arrende af skogsmark åt sig anskaffa tillräckligt råmaterial från kronans vidsträckta områden samt från de skogsmarker, som ännu befinna sig i enskild ägo, utan att därför nödgas förvärfva sig äganderätten till själfva grunden. Vidare har det anmärkts, att de för vårt land så värdefulla skogarna, där de befinna sig i enskildes ägo, blifva antingen *'illständigt sköflade eller åtminstone skötas sämre, äi *, de innehafvas af trävaruaffärerna. Om ock erkännas måste, att, efter hvad erfarenheten vidhandengifvit, dylika bolag någon gång bättre vårda och spara sin skog än enskilda ägare af mindre skogsområden, så utgör denna omständighet enligt utskottets förmenande likväl icke tillfyllestgörande anledning till och försvar för jordegendomens anhopning på nämnda affärers händer, helst antydda besparing af skogen uppenbarligen ofta skett på bekostnad af privatskogarna. Dessutom finnes ej någon säkerhet för att icke äfven dessa affärer, på sätt erfarenheten redan nogsamt ådagalagt, vid iråkadt trångmål eller af annan anledning kalhugga sina skogar. Å andra sidan kunna anförda missförhållanden mera verksamt stäfjas genom lämplig lagstiftning och ändamålsenliga administrativa åtgärder, i hvilket syfte äfven till denna landtdag öfverlämnats och måhända ännu komma att öfverlämnas särskilda lagförslag. Emedan lagen utan svårighet kunde kringgås, ifall förbudet mot jordförvärf blefve inskränkt enbart till de affärer, som idka industri med trä såsom råmaterial eller drifva trävaruhandel, har utskottet ställt sig på samma ståndpunkt som landtdagsmannen Gebhard i hans motion därutinnan, att förbudet borde utsträckas till alla bolag och andelslag öfverhufvud. Till de i sagda motion nämnda inrättningar, hvilka undantagas, borde enligt utskottets uppfattning räknas de, hvilkas verksamhet öfverhufvud, har till syfte att befordra jordbruket, såsom
Inskränkningar i jordförvärf. 5 andelslag, de där idka mejerihandtering och torfströtäkt, alldenstund lagen eljest kunde komma att tvärtemot dess syfte försvåra jordbrukets bedrifvande. I motsats till utskottets minoritet anser dock flertalet inom utskottet, att bolag af omförmäld art icke borde tillerkännas samma undantagsläge som andelslag, emedan bolag i allmänhet sträfva att åt sina aktionärer förskaffa möjligast stora dividender och icke alltid i samma mån som andelslagen hafva för ögonen allmän fördel. Till det af landtdagsmannen Gebhard i motionen föreslagna stadgandet, som medgifver bolag eller andelslag rätt att af annat bolag eller andelslag förvärfva på landet belägen fast egendom, bör enligt utskottets åsikt till undvikande af missbruk fogas orden»som idkar rörelse af samma slag.» Likaledes föreslås en ändring af 4 i sagda motion beträffande tiden, inom hvilken bolag eller andelslag bör åt annan öfverlåta fastighet, som inropats å exekutiv auktion. Denna tid bör enligt flertalets inom utskottet mening bestämmas till ett år, enär bolag eller andelslag äfven inom denna tid måste anses kunna medhinna att få förvärfvad fastighet förvandlad till penningar och emedan sagda tid bör till fördel för jordbruket bestämmas så kort som möjligt. H vad sedan beträffar den viktiga frågan angående beskaffenheten och arealen af den jord, som förvärfsförbudet borde omfatta, äro landtdagsmannen Gebhards och Branders motioner, hvilka i öfrigt äro byggda på väsentligen samma grunder, afvikande frånhvarandra. Den förre ställer sig på total förbudsståndpunkt, medan åter den senare föreslår, att förbudet bör gälla endast odlade ägor och husbehofsskog. Ett sålunda begränsadt förbud har utskottet dock icke ansett tillfyllestgörande. I händelse nämligen åt trävaruaffärerna lämnades rätt att fortsättningsvis förvärfva om ock längre bort från gården bdägna skogsskiften och för egentlig odling obe-
6 1908. - Motionsbetänkande N:o 1. höfliga skogsmarker, blefve följden häraf den, fatt utöfver de redan förvärfvade vidsträckta områdena en afsevärd del af vårt lands nationalegendom efter hand komme att ställas enbart till trävaruindustrins förfogande. Jordbruket komme sålunda att bero f vas det fasta och varaktiga stöd för vår odlings utveckling och vårt samhälles förkofring, som vinnes genom att skogsmarkerna för beredande af en bestående biinkomst åt jordbrukarene bevaras i dessas egen besittning. Därjämte komme vid försäljning af dylika skogsmarker å dem befintliga skenbart mindre värdefulla odlingar och vidsträckta områden odlingsbar jord med stor sannolikhet att öfvergå i bolagens besittning och på sådan väg undandragas jordbruket och särskildt arbetet på nybyggens upptagande. Från nämnda allmänna förbud böra visserligen äfven enligt utskottets tanke göras särskilda undantag. Oberördt af förbudet bör lämnas något jordområde, som industriidkare kan behöfva såsom lastageplats, till tomtområde, upplagsplats, stenbrott samt sand-, ler- eller torftäkt eller för annat sådant ändamål. Det af landtdagsmannen Gebhard föreslagna området af två hektar måste likväl i de flesta fall anses otillräckligt, och enär såsom kändt för ifrågavarande ändamål i allmänhet erfordras ett större utrymme föreslår utskottet att ifrågavarande område bestämmes till 10 hektar. Uppstår ytterligare behof, något som ju i undantagsfall är möjligt, likasom i det fall att något bolag eller andelslag, hvars verksamhet icke står i strid mot denna lags syftemål, skulle hafva behof af jord, bör enligt utskottets tanke Senaten äga befogenhet att på därom gjord ansökan och med stöd af införskaffad tillförlitlig utredning om bolagets eller andelslagets ändamål medgifva tillstånd till jordförvärf. Det af utskottet föreslagna förbudet hindrar visserligen trävaruaffärer att erhålla lagfart å fastigheter, som af dem i strid mot stadgandena i denna lag förvärfvats.
Inskränkningar i jordforvärf. 7 Men denna omständighet kan icke anses vara tillfyllest att hindra brott mot lagen. Ett verksammare och lämpligare medel mot missbruk blefve enligt utskottets åsikt den bestämning landtdagsmannen Gebhard i sin motion föreslagit, nämligen att fånget förklaras för ogiltigt. Ty säljaren, hvilken sålunda fortfarande kvarstår såsom fastighetens ägare, kan utan hinder af sådant köp när som helst med full rättskraft öfverlåta fastigheten åt annan. På en så osäker handel torde en förtänksam köpare svårligen inlåta sig. Slutligen må anföras, att det enligt utskottets mening bör bestämmas, att den föreslagna lagen skall till undvikande af att ifrågavarande missförhållanden komme att fortfara genast träda i gällande kraft. Med stöd af hvad ofvan anförts samt med åberopande i öfrigt af motiven till de till senaste landtdagöfverlämnade motionsförslagen N:ris 7 och 77 (1907 års landtdagshandlingar, bilagorna VIII, 9, 11), får utskottet vördsamt föreslå, att Landtdagen måtte godkänna och till Hans Kejserliga Majestäts fastställelse öfverlämna följande förslag till Lag angående förbud för bolag och andelslag samt i vissa fall för enskilda personer att förvärfva fast egendom på landet. l l- Bolag eller andelslag må ej hädanefter i andra än nedannämnda fall genom köp eller därmed jämförligt fång förvärfva fast egendom på landet af större areal än tio hektar, såframt icke Senaten efter erhållen tillförlitlig utredning därom, att fastigheten ej användes för erhållande
8 1908. Motionsbetänkande N:o 1. af virke till trävaruindustri eller handel med trävaror, på grund af särskilda omständigheter därtill gifvit tillstånd. 2. Utan afseende å ofvanstadgade förbud vare bolag eller andelslag berättigadt att af annat bolag eller andelslag, som idkar rörelse af samma slag, förvärfva fast egendom på landet, därest öfverlåtaren icke åtkommit fastigheten på sätt i 3 säges. 3 Varder fast egendom på landet å offentlig auktion försåld, äge bolag eller andelslag rätt att inropa fastigheten, där det sker för att skydda sådan fordran eller rättighet, för hvilken fastigheten på grund af inteckning eller eljest enligt lag utgör säkerhet. Bolag eller andelslag, som på nyssnämndt sätt förvärfvat fastighet, skall inom ett år från det auktionen förrättats eller, om däröfver anförts besvär, hvaraf auktionens upphäfvande kan följa, inom lika tid efter det auktionen vunnit laga kraft, till annan öfverlåta fastigheten. Uraktlåtes det, anmäle vederbörande kronobetjänt därom hos guvernören, som förordnar att fastigheten skall å offentlig auktion försäljas, och lände härvid i tillämpliga delar till efterrättelse hvad angående utmätt fast egendoms förvandlande i penningar samt om redovisning och fördelning af därvid influtna medel är stadgadt. Vid sådan auktion må bolag eller andelslag ej åter inropa fastigheten. Hvad i nästföregående mom. är stadgadt om skyldighet att öfverlåta å exekutiv auktion förvärfvad fast egendom, gälle af ven fastighet på landet, som annorledes än genom köp eller därmed jämförligt fång kommit i bolags eller andelslags ägo, där ej förvärfvet skett på sätt i 2 säges.
Inskränkningar i jordförvärt 9 4 - Har bolag eller andelslag i strid med stadgandena i denna lag förvärfvat fast egendom, vare fånget ogillt. 5. Hvad ofvan är stadgadt skall äga tillämpning jämväl å enskild person, som drifver fabriksmässig industri, där såsom råmaterial trä användes, eller hvars hufvudsakliga näring utgöres af trävaruhandel. Däremot gälla sagda stadganden icke bolag, som idkar eabart bank- eller försäkringsrörelse, ej heller andelslag, som har till uppgift att anskaffa jord åt den obesuttna befolkningen eller afser annan verksamhet till jordbrukets befrämjande. Denna lag träder omedelbart i kraft. I ärendets handläggning hafva deltagit ordföranden Perttilä, vieeordföranden Bränder, ledamöterna E. Aromaa, Eloranta, Kalliokorpi, K. Knuutila, Leppälä, Naaralainen, Oljemark, Pullinen, S. Rantanen, Runeberg, Runtti, Viljomaa och Vuorimaa, delvis Nuotio samt suppleanterna M. Hoikka, Huoponen, Kivioja, Nykänen, Räsänen, Salminen och Schybergson. Helsingfors den 14 mars 1908.
10 1908. - Motionsbetänkande N:o 1. Reservationer. I Hänvisande till den af mig jämte andra undertecknade till Landtdagen inlämnade motionen n:o 30 och i hufvudsak förenande mig om den motivering, som omfattats af utskottets flertal, samt sträfvande till samma mål som detta i fråga om jordbrukets och bosättningens tryggande, anser undertecknad likväl icke en så radikal och vidtgående lagstiftning, som den af utskottet föreslagna, vara för ändamålet erforderlig, öfvertygad om att ändamålet tillfullo uppnås äfven genom en något liberalare lagstiftning, anhåller jag att här nedan få framlägga min afvikande ståndpunkt. Om, på sätt af oss föreslagits, i lag stadgas, att då bolag, andelslag och enskilda, hvilka förbudet afser, tillhandla sig skogsmark, i köpet icke får ingå lägenhetens odlings- och betesmarker samt, i förhållande till odlingsmarkens storlek, nödig husbehofsskog, hvilken enligt förslaget borde omfatta i de södra länen minst 100 ha skattbar skogsmark samt i de östra och norra länen minst 200 ha, så blefve å vidsträckta områden alla mindre lägenheter och jämväl en stor del lägenheter af medelstorlek undantagna, hvadan den af oss föreslagna lagen i fråga om dem således komme att innebära ett fullständigt köpeförbud. Och det är väl obestridligt, att i främsta rummet småbrukarene såväl i följd af sin medellöshet som sin okunnighet fallit offer för köpare af skogslägenheter, samt att till deras skyddande lagstiftningsåtgärd framför allt är af nöden. Hvad öfriga hemmansägare vidkommer, kan hos dem både mera insikter och större ekonomisk s j älf ständighet förutsättas.
Inskränkningar i jordforvärf. Il Otvifvelaktigt skulle äfven framdeles skogsmarker i någon mån komma att öfvergå till idkare af trävarurörelse och -industri, i anseende till förenämnda inskränkningar och däraf föranledda svårigheter likväl endast i så ringa grad, att detta ingalunda innebure någon samhällsvåda; tvärtom blefve särskilda nya industriella inrättningar, såsom träsliperier o. a., hvilka äro af synnerligen stor betydelse för landet, i tillfälle att förvärfva jämväl egna skogar till säkerställande af rörelsens regelbundna drift, äfven om deras produktion hufvudsakligen komme att vara baserad på förädling af sådana trävaror, som uppköpts af lägenhetsägarene. I alla fall vore jordbruket å lägenheter af hvarje storlek tryggadt. I utmark ernås skogar befintlig odlingsbar jord kunde väl tillsvidare frånhändas de egentliga idkarena af jordbruk, men i anseende därtill att i de trakter, som ifrågavarande lagstiftning främst afser, icke råder brist på odlingsmarker, och då man å dessa borde sträfva från ett extensivare jordbruk till ett intensivare, hvarigenom äfven å nuvarande odlingsområden bosättningen och utkomsten kunde ansenligt ökas, torde man icke kunna befara, att ej genom framtida lagstiftning och andra åtgärder äfven den odlingsbara jorden å utmarkerna kunde förvärfvas för kolonisation så snart tiden för deras uppodlande är inne. Ehuru i vårt lagförslag användts begreppet»husbehofsskog», så är arealen af den växtkraftiga skogsmark, som utöfver odlings- och betesmarkerna skall afskiljas, så stor att från densamma vid en något så när rationell skogsvård skogsprodukter utöfver eget behof i icke ringa mängd kunna säljas. Likaså kan en sådan lägenhet, om så erfordras, ytterligare skiftas emellan särskilda arfvingar så att enhvar erhåller tillräcklig husbehofsskog. Beträffande de flesta detalj f öreskrift er intager jag samma ståndpunkt som utskottets flertal. Med "stöd af det ofvan anförda får jag vördsamt föreslå,
12 1908. Motionsbetänkande N:o l det Landtdagen ville godkänna }. Förslag till lag, följande angående inskränkning i vissa fall af bolags, andelslags och enskildas rätt att förvärfva fast egendom på landet. l Idkare af trävarurörelse eller sådan industri, där såsom råmaterial trä användes, vare sig bolag, andelslag eller enskild person, samt bolag eller andelslag, som drifver annan industriell rörelse, må ej hädanefter förvärfva äganderätt till i mantal satt jords odlingsmarker och till dem hörande husbehofsskogar. 2 Vill bolag, andelslag eller enskild, som i i namnes, förvärfva äganderätt till skogsmark, som underlyder i mantal satt jordbrukslägenhet, skall från köpet undantagas lägenhetens odlings- och betesmark samt nödig husbehofsskog i förhållande till odlingsområdets storlek, dock ej mindre för hvarje själfständig lägenhet än 100 hektar skattbar skogsmark i Nylands, Åbo och Björneborgs, Tavastehus, S:t Michels och Viborgs län, med undantag af Salmis härad, och 200 hektar i nämnda härad af Viborgs län samt i Kuopio, Vasa och Uleåborgs län. Lägenheten åsätt mantal skall fördelas emellan skogslägenheten och den för odling afsedda lägenheten. Då lagfart sökes å sådan skogslägenhet som ofvan är nämnd, hvilket bör ske minst ett år efter köpet, skall till Häradsrätten inlämnas af i statens eller landtbrukssällskaps tjänst anställd fackman med högre forstlig bildning utfärdadt intyg däröfver, att för den jordbrukslägenhet, från hvilken den förra afskiljts, undantagits skogsmark på sätt i denna lag stadgas. Sökes ej lagfart inom utsatt tid, skall öfverlåtelsen anses ogill.
Inskränkningar i jordförvärf. 13 3 - Bolag, andelslag eller enskild, som i l namnes, kan förvärfva äganderätt till hel lägenhet endast i sådana undantagsfall, då Senaten, efter erhållen utredning om det ändamål, hvartill fastighet, som skall förvärfvas, är afsedd att användas, anser särskilda skäl förekomma att därtill meddela tillstånd. 4 Bolag, andelslag eller enskild, som i l namnes, må utan hinder lagligen inköpa utbruten parcell till upplags-, lastage- eller byggnadsplats, till stenbrott eller grus-, ler-, möss- eller torftäkt, eller för att tillgodogöra sig där befintlig vattenkraft, eller för andra härmed jämförliga ändamål. 5 Varder fastighet å offentlig exekutiv auktion försåld, ege bolag, andelslag eller enskild, som i l omförmäles, rätt att inropa fastigheten, där det sker för att skydda sådan fordran eller rättighet, för hvilken fastigheten på grund af inteckning eller eljest enligt lag utgör säkerhet. Bolag, andelslag eller enskild, som på nyssnämndt sätt förvärfvat fastighet, skall inom två år från det auktionen förrättats eller, om däröfver anförts besvär, hvaraf auktionens upphäfvande kan följa, inom lika tid efter det auktionen vunnit laga kraft, till annan öfverlåta fastigheten. Uraktlåtes det, anmäle vederbörande kronobetjänt därom hos Guvernören, som förordnar, att fastigheten skall å offentlig auktion försäljas; och lände härvid i tillämpliga delar till efterrättelse, hvad angående utmätt fast egendoms förvandlande i penningar samt om redovisning och fördelning af därvid influtna med är stadgadt. Vid sådan auktion må bolag, andelslag eller enskild, som i l namnes, ej åter inropa fastigheten.
14 1908. Motionsbetänkande N:o 1. Hvad i nästföregående mom, är stadgadt om skyldigheten att öfverlåta. å exekutiv auktion förvärfvad fast egendom, gälle äfven sådan fastighet, som kommit i sådant bolags, andelslags eller enskilds ägo, som i l namnes, annorledes än genom köp eller därmed jämförligt fång, dock icke i de fall, som i 3 och 4 äro afsedda. 6. Har bolag, andelslag eller enskild, som i l namnes, i strid med stadgandena i denna lag förvärfvat fast egendom, vare fånget ogillt. Denna lag träder omedelbart i kraft. Helsingfors, den 14 mars 1908. U. Bränder. II. I hufvudsak anslutande oss till förestående reservation, anse vi dock det däri framställda lagförslaget böra undergå fullständig utskottsberedning och få vi därför föreslå. att Landtdagen ville, med godkännande i hufvudsak af reservationen, återremittera ärendet till utskottet med anmodan att inkomma med nytt betänkande på grund af det i reservationen framlagda lagförslaget. K. T. Oljemark. J. W. Runeberg.