1908. Motionsbet. N:o 2.

Transkript

1 1908. Motionsbet. N:o 2. Lagutskottets betänkande N:o 4 i anledning af motion och petitionsförslag om giltigheten af äktenskap, som ingåtts utom landet. I af seende å beredning har Landtdagen till Lagutskottet remitterat motionen n:o 21, undertecknad af landtdagsmannen Söderholm och Nix, innefattande förslag till lag om giltigheten af äktenskap, som ingåtts utom landet, samt landtdagsmannen Erkkos petitionsförslag N:o 180, så vidt det afser åvägabringande af lagstadganden rörande de iamilje- och arfsförhållanden, som förorsakas af emigrationen. Pörbemälde motionärer och petitionär framhålla såsom en af emigrationen härrörande olägenhet att äktenskap, hvilka utom landet ingås af emigranter utan iakttagande af de former, som finsk lag i sådant afseende påbjuder, icke äro i vårt land rättsligen giltiga. I Nordamerikas Förenta Stater, dit största delen af emigranterna begifver sig, uppgår antalet finska medborgare för närvarande måhända till circa 200,000 personer, och af dem befinner sig en betydande del just i den åldern, då äktenskap vanligen ingås. Dessa emigranter blifva i allmänhet endast sällan i tillfälle att få äktenskapet afslutadt i den ordning finsk lag föreskrifver redan af det skäl, att det tillärnade äktenskapet icke föregåtts af lysning i hemlandet, hvilket åter har sin orsak däri, att lysning icke erfordras Lagutskottets betänkande N:o 4.

2 Motionsbet. N:o 2. i Förenta Staterna, där i dess ställe en antingen af två vittnen eller af nupturienterna själfva under edsförpliktelse afgifven försäkran om hinderlöshet till äktenskap är tillfyllestgörande, och att åstadkommandet af lysning är förenadt med kostnader och omgångar. Följden är också den, att, då makarna i ett äktenskap, som ingåtts på ett sådant, från finsk lag afvikande sätt, återvända till hemlandet, deras äktenskap härstädes icke erkännes. Ganska allmänt är visserligen, att Senaten på anhållan berättigar sådana makar att få sitt äktenskap antecknadt i kyrkobok. Men oafsedt att på långt när icke alla begagna sig eller ens kunna begagna sig af denna utväg för att få sitt äktenskap här erkändt, så afgör dessutom den af Senaten beviljade dispensen icke ens frågan om dylikt äktenskaps formella giltighet, utan kan däremot efteråt t. ex. i arfstvister göras anmärkning. Enär ovisshet i en så viktig fråga som giltigheten af ett äktenskap ej allenast med hänsyn till makarnes och deras barns rätt utan ock ur synpunkten af det allmänna bästa måste anses betänklig, är lagstiftningsåtgärd i saken af behofvet högeligen påkallad. I anledning däraf att Finlands år 1891 till landtdag församlade Ständer på, bland andra, ofvananförda grunder aflåtit en petition om undanrödjande af de missförhållanden, som härflyta af emigrationen, uppdrogs åt Lagberedningen att utarbeta förslag till lag om giltigheten af äktenskap, som ingåtts utom landet; och utgör det sålunda tillkomna lagförslaget, hvilket ännu ej hunnit blifva föremål för handläggning i Senaten, grunden för ifrågavarande motion. Emedan saken således allaredan blifvit på kompetent håll beredd, har Utskottet funnit en petition i detta syfte vara obehöflig och förty ingått i behandling af frågan på grundvalen af den framställda motionen. Enligt det i motionen ingående lagförslaget vore ett af finska medborgare i annat land afslutadt äktenskap giltigt såväl i den händelse, att finsk präst samman vigt dem, som ock i det fall att äktenskapet ingåtts inför behörig

3 Äktenskap, som ingåtts utom landet. 3 kyrklig- eller borgerlig myndighet i sådan form, som där är giltig. Då emellertid enligt finsk lag ett äktenskap med fulla rättsverkningar uppkommer genom en kultakt, vigseln, är det äfven naturligt, att äktenskap, som ingåtts inför kyrklig myndighet i främmande land, skall kunna såsom lagligt erkännas, om ock i det landet iakttagna former afvika från de af vår kyrka fastställda. Men då i betraktande tages, att uti flertalet länder i Europa ej blott en inför behörig borgerlig myndighet försiggången akt uteslutande tillägges äktenskapstiftande verkan, utan ock att präst, som förrättar vigsel utan att omförmälda akt egt rum, gör sig skyldig till en straffbar handling, vore det otvifvelaktigt obilligt, om finska medborgare, de där vid ingåendet af giftermål ställt sig till efterrättelse lagen i det land, hvarest de då uppehållit sig, icke skulle här få sitt äktenskap erkänt såsom lagligt. Jämväl detta stadgande i lagförslaget kan sålunda med skäl anses berättigadt. Förenämnda bestämmelser i fråga om giltigheten af utom landet af finska medborgare ingångna äktenskap beröra endast formen för afslutandet af äktenskap, men icke dess materiella förutsättningar, hvilka skola bedömas efter finsk lag. Om således emellan nupturienterna förefinnas sådant hinder, som här i landet betoge dem rätt att med hvarandra ingå giftermål, är ett dylikt äktenskap olagligt. Likaledes, om i fråga om den ena maken föreligger sådant jäf mot äktenskapet, att det enligt finsk lag stode i den andra makens makt att fordra äktenskapets återgång, är maken oförhindrad att begagna sig af denna rätt. Emedan finsk lagstiftning saknar h värj e lagstadgande om giltigheten härstädes af äktenskap, som utom Finland slutits emellan personer, hvilka hvardera äro utlänningar, eller ock den ena är finsk medborgare och den andra utlänning, har äfven denna fråga blifvit i lagförslaget ordnad. Härvidlag har huvudsakligen kommit till tillämpning de prin-

4 Motionsbet. N:o 2. ciper, som godkänts till efterrättelse i den af ett flertal europeiska stater år 1902 afslutade konventionen angående reglerandet af konflikter mellan de olika landens lagar rörande äktenskapet. I denna konvention har fastslagits såsom allmän regel, att äktenskap, som knutits i öfverensstämmelse med lagen i det land, där det ingåtts, skall i de öfriga erkännas vara till formen giltigt. De materiella förutsättningarna för giltigt äktenskap åter skola bedömas efter lagen i hvardera makens hemland. Härvid har dock 1 motionen, i öfverensstämmelse med förfarandet annorstädes, gjorts den afvikelse, att, där en äktenskaplig förbindelse emellan utlänningar uppenbart kränker det i finsk lag framträdande sedliga åskådningssättet eller hos oss rådande allmän uppfattning, ett sådant äktenskap icke skulle erkännas här i landet. Dessa fall äro närmare angifna i 2 af lagförslaget. Det måste äfven anses riktigt, att, om finsk präst i främmande land, med iakttagande af hvad finsk lag stadgar, genom vigsel afslutat äktenskap emellan finsk medborgare och främmande stats undersåte, sådant äktenskap här skall anses giltigt, likasom ock äktenskap, som i främmande land knutits af tvänne utlänningar i en form, som icke nämnda lands, men väl deras eget lands lagar föreskrifva. Äfven de stadganden, som föreslagits i syfte att ordna förhållandena på detta område, synas alltså motsvara sitt ändamål. Tilläggas bör ytterligare, att lagförslaget icke är afsedt att beröra personer, som äro Kejsardömets undersåtar eller tillhöra grekisk-katolska trosbekännelsen. Då enligt gällande kyrkolag vigsel med afseende å evangelisk-lutherska kyrkans medlemmar är den enda giltiga form för äktenskaps ingående, men enligt förevarande lagförslag jämväl sådana, till sagda kyrka hörande finska medborgares äktenskap, som afslutats inför civilmyndighet, skulle anses såsom giltiga, kunde man måhända hålla före, att ifrågavarande lagförslag komme att ändra kyrkolagen,

5 Äktenskap, som ingåtts utom landet. 5 och att således enligt de uti 14 och 455 i sagda lag uttalade grundsatser endast kyrkomöte hade rätt till initiativ i sådant lagstiftningsärende. Märkas bör dock, att äfven vår borgerliga lag, 1734 års lag, l och 2 7 kap. Giftermålsbalken, har såsom form för äktenskapets ingående stadgat vigsel, hvilken skall föregås af lysning. Den omständigheten, att kyrkolagen af år 1869 innehåller ett enahanda stad gande, har icke kunnat öfverföra frågan från den borgerliga lagstiftningens gebit till enbart det kyrkliga lagstiftningsområdet. Tvärtom hör frågan till de uti sagda lagrum i kyrkolagen omförmälda frågor, som beröra kyrkans förhållande till staten och om hvilka endast kyrkomötets utlåtande skall inhämtas. Då emellertid med den föreslagna lagstiftningsåtgärden afses utom landet och således äfven utom kyrkolagens verkningsområde uppkomna äktenskapsförhållandeu, har visserligen tvifvelsmål uttalats därom, huruvida frågan alls borde anses såsom hörande till ämnen af nästnämnda slag; medgifvits har dock, att föreliggande fråga så nära gränsar till ärenden af sistomförmälda beskaffenhet, att regeringen torde hafva skäl att däri inhämta kyrkomötets utlåtande. I betraktande däraf att iniativet till lagstiftningsåtgärd i saken tagits inom Landtdagen, till följd hvaraf «utlåtande icke kunnat af kyrkomöte härförinnan erhållas, borde dess utlåtande måhända inhämtas, innan frågan till slutlig åtgärd af regeringen företages. Under erkännande af att staten nog äfven utan kyrkomötets initiativ kan skrida till sådana lagstiftningsåtgärder, som nu äro i fråga, hafva några af Utskottets medlemmar framhållit, att, då det enligt lagförslaget ålåge prästerskapet att i kyrkobok anteckna äfven sådant af kyrkoförsamlings medlem ingånget äktenskap, som afslutats inför civil myndighet, en konflikt emellan prästerskapets olika ämbetsplikter skulle uppkomma, alldenstund kyrkolagen uttryckligen stadgar, att kyrkans medlemmar äro skyldiga att vid äktenskaps ingående ställa sig af kyrkan fastställda bruk till efterrättelse. Härmed blefve kyrkan på sätt och vis också tvungen att sgälf legalisera civiläktenskapet. Det hade

6 Motionsbet. N:o 2. följaktligen varit önskligt, att denna lagstiftningsfråga alldeles icke blifvit väckt, innan i Finland anordnats civilregister för sådana medborgare, hvilka icke vilja tillhöra något i landet legaliseradt kyrkosamfund. Åtminstone vore det, ifall det af praktiska skäl folie sig svårt att i detta sammanhang åhvälfva någon civilmyndighet inregistrerandet af sådana äktenskap, oundvikligt att med ifrågavarande lagstiftningsåtgärd skulle anstå till dess frågan om åstadkommande af civilregister afgjorts. Utskottets majoritet åter har ansett det vara tydligt, att, då lagstiftaren, utan att kränka kyrkans rätt, kan af eget initiativ till alla delar och således äfven beträffande formen för äktenskaps ingående ändra borgerlig lag, de stadganden i kyrkolagen, i hvilka sättet för äktenskaps ingående af kyrkans medlemmar är fastställdt, måste, om ändring sker i den borgerliga lagen, anses hafva till sitt materiella innehåll undergått en motsvarande ändring. Kyrkolagen komme således att i detta afseende icke vidare förplikta sina medlemmar på samma sätt som förut. Äfven i Sverige har en lag af den beskaffenhet, som nu är i fråga, redan för ett tiotal år sedan kommit till stånd, och har det icke försports, att därvarande prästerskap skulle funnit det vara omöjligt att ställa sig sagda lag till efterrättelse. Utskottets majoritet har därför ansett det icke vara skäl att lämna frågan härom beroende. Vid detaljgranskning af lagforslaget har Utskottet funnit skäl till följande anmärkningar. l. Såsom jämväl af ofvanstående öfversikt redan torde framgå, afser l endast att uttala, det äktenskap, som mellan finsk man och kvinna slutits på sätt där säges, skalli Finland anses såsom formellt giltigt. Äktenskapets materiella förutsättningar däremot skola, äfven särskilda bestämningar därom i denna lag förutan, i dessa fall, i likhet med i Finland knutna äktenskap, bedömas enligt finsk lag. Följaktligen är det äfven klart, att, där finsk präst förrättat vigseln,

7 Äktenskap, som ingåtts utom landet. 7 han ock varit pliktig att tillse, att lysning behörigen ägt rum. Har lysning icke skett och han ändock förrättat vigsel, blir äktenskapet visserligen i detta fall icke ogiltigt, äfven om det hade afslutats i Finland, man är präst, som sålunda gjort sig skyldig till en straffbar handling, underkastad ansvar därför. Omredigeringen af l momentet af denna paragraf afser att i lagen få ett tydligt uttryck härför. Enär uti evangelisk-lutherska forsamlingarnas i landet 3 kyrkoböcker icke antecknas andra än de, hvilka redan tillhöra församlingen, eller dit inflyttande personer, hörande till samma trosbekännelse, är det tydligt, att den i 3 evangelisk-lutherska prästerskapet åhvälfda skyldigheten att i kyrkobok anteckna de äktenskap, hvilka lagförslaget afser att reglera, endast kan hänföra sig till sådana äktenskap, i hvilka åtminstone den ena maken är medlem af evangelisklutherska kyrkan. Där hvardera maken tillhör annan trosbekännelse, skall deras äktenskap antecknas i kyrkoböckerna i deras egen församling. Finnes sådan församling icke i Finland, skulle, till dess civilregister kommit till stånd, äktenskapet icke blifva någonstädes antecknadt på samma sätt som hade det afslutats här i landet.. I denna paragraf gjorda tillägg och ändringar afse förtydligande af paragrafens bestämningar. Enär finsk medborgare vid ingåendet af äktenskap 4 utom landet endast sällan kommer i tillfälle att låta äktenskapet föregås af lysning i Finland, är det nödigt att, sedan makarna återvändt till hemlandet, om äktenskapet offentligen tillkännagifves, på det att den, som vill göra jäf emot detsamma, må få tillfälle att bevaka sin rätt. Denna rätt till jäfsanmärkning kan lika litet här som i de fall, då äktenskap ingåtts i Finland, lämnas obegränsadt öppen, utan bör densamma göras gällande inom viss tid vid äfventyr att möjlighet därtill efteråt icke vidare gifves. Hithörande stadgandena återfinnas i 4 af lagförslaget, och vore det jämlikt desamma makarnas egen skyldighet att draga försorg därom, att deras äktenskap blir kungjordt på sätt

8 Motionsbet. N:o 2. i nämnda paragraf är närmare stadgadt. Då det för inakarne själfva är af vikt att vinna visshet därom, att deras äktenskap blir bestående, kan det väl antagas, att den i sagda lagrum gifna anvisningen tämligen allmänt skall iakttagas. Emellertid bör det icke förnekas, att äktenskap, antingen af ovetskap eller af vårdslöshet eller till och med af det skäl att makarnes fördel fordrar att deras förbindelse hålles hemlig, i många fall icke komme att offentliggöras. I anseende därtill att det redan ur synpunkten af det allmänna bästa är af vikt att äktenskapets bestånd icke förblir ovisst, har Utskottet ansett det vara af nöden att i 4 vidtaga den ändring, att vederbörande kyrkoherdeämbete skall ombesörja ifrågavarande tillkännagifvande. Ehuru det i allmänhet är vanligt, att tillkännagifvande, som enligt lag skall i allmänna tidningarna införas, i dem kungöras tre gånger, har Utskottet, för att minska de utgifter, som föranledas af det i denna paragraf föreskrifna kungörandet, ansett kungörelsens införande endast en gång vara tillfyllest. Kostnaderna härför skola af sökandena gifvetvis i förskott erläggas till kyrkoherdeämbetet. De uti paragrafen gjorda tilläggen föranleda en komplettering äfven af Då det i vissa fall kan vara svårt för underrätt att veta, huruvida dess dom kommer att vara slutlig, och den i 6 föreskrifna underrättelse förty måhända icke skulle blifva meddelad, utan att detta såsom uraktlåtenhet kunde läggas någon till last, har paragrafen för undvikande af denna möjlighet omformulerats. På grund af hvad ofvan framställts, får Utskottet vördsamt föreslå: att Landtdagen ville antaga och till Hans Kejserliga Majestäts nådiga fastställelse öfverlämna följande förslag till

9 Äktenskap, som ingåtts utom landet Lag om giltigheten af äktenskap, som ingåtts utom landet. l o. Hafva finsk man och finsk kvinna ntom landet enligt finsk lag sammanvigts till äktenskap af finsk präst, skall det äktenskap ock liar i landet anses såsom behörigen afslutadt. Lag samma vare, om äktenskapet mellan finsk man och. finsk kvinna slutits inför behörig kyrklig eller borgerlig myndighet i annat land i sådan form, som där eger giltighet. 2 - Är endera af makarne i äktenskap, som ingåtts utom landet, främmande stats undersåte, och den andra finsk medborgare, vare äktenskapet, där icke lagen i någondera makens hemland med hänsikt till dennes person lägger hinder för äktenskapets bestånd, giltigt i Finland, ehvad det afslutats såsom i l eller 2 mom. l säges. Aro bägge makarne främmande stats undersåtar, vare lag samma, om äktenskapet enligt lagen i det land, där det ingåtts, eller enligt lag i makarnes hemland är afslutadt i giltig form. Dock må ej äktenskap, som ingåtts i strid med hvad finsk lag stadgar om äktenskapshinder mellan personer i rätt upp- och nedstigande skyldskap eller svågerskap, eller mellan hel- och halfsyskon, eller om ovillkorligt hinder med hänsikt till endera makens tidigare äktenskap, här såsom giltigt anses, ändå att det ej strider mot lag i makes hemland.» Äktenskap, som ingåtts utom Finland och ej på grund af l eller 2 är att såsom ogiltigt anses, skall på därom

10 Motionsbet N:o 2. gjord anhållan antecknas i kyrkobok uti den församling i landet, hvilkm makarna tillhöra eller hvarest de bosätta sig. Anhållan om sådan anteckning skall, där makarne blifvit af finsk präst samman vigda, åtföljas af attest om vigseln, i annat fall förutom af intyg öfver äktenskapets ingående därjämte af bevis, utfärdadt af myndighet i det land, hvarest äktenskapet afslutats, att detta skett i där giltig form. Äro bägge makarne främmande stats undersåtar, vare bevis af myndighet i deras hemland om att äktenskapet där erkännes lika gillt. Genom intyg af Rysslands beskickning eller konsul sfcyrke sökandene ock att myndighet, som utfärdat bevis om giltigheten af ingånget äktenskap, varit därtill behörig. 4. Har afsmtandet af äktenskap utom landet icke föregåtts af lysning i Finland, där sådant enligt finsk lag bort ske, skall, sedan anteckning skett i kyrkobok, om sådant äktenskap genom kungörelse, som bör i allmänna tidningarna på sökandenas bekostnad införas, genom vederbörande kyrkoherdeämbetets försorg tillkännagifvas, med uppgift om hvardera makarnes dop- och släktnamn, stånd eller yrke och ålder, orten, där äktenskapet ingåtts, samt den församling, i hvars kyrkobok anteckningen skett. Ägde makarne eller endera af dem före äktenskapets ingående hemvist här i landet, varde ock den ort i kungörelsen nämnd, och åligger kyrkoherdeämbetet i tjänsteväg draga försorg därom, att kungörelsen genom vederbörande civila myndighets åtgärd där är offentligen anslagen under fjorton dagar. Vill någon mot äktenskapet göra jäf, tage stämning å den, mot hvilken jäf göres, inom tre månader efter det kungörelsen varit införd i tidningarna och anslagstiden tilländagått. Ställe ock borgen för kostnad och skada såsom om jäf mot lysning är sagdt. Försummas något häraf, eller fullföljes jäfstalan ej, vare den talan förfallen.

11 Äktenskap, som ingåtts utom landet 11 5 S. Utan liinder af hvad i 4 stadgas må talan om giltigheten af utomlands ingånget äktenskap väckas af make eller af allmän åklagare, då sådant å honom ankommer. 6. Varder äktenskap af domstol genom dom förklaradt ogiltigt eller böra återgå, eller varder sådan dom upphäfd, skall underrättelse härom inom en månad därefter af domstolen meddelas vederbörande prästerskap, och varde den uppgift i kyrkoboken införd. 7 - Hvad ofvan är sagdt om kyrkobok och prästerskap gälle ock om förteckning öfver medlemmarne i behörigen inrättadt annat kristet kyrkosamfund i landet än den evangelisk-lutherska kyrkan, och om samfunds-föreståndare, så ock om civilregister och den, hvars förande detta åligger, där sådant register på grund af särskildt stadgande skall föras öfver personer, hvilka icke tillhöra något i landet behörigen inrättadt kyrkosamfund. 8 - Föreskrifterna i denna lag skola ej tillämpas å äktenskap, i hvilka endera maken tillhör grekisk-katolska trosbekännelsen. I ärentets handläggning hafva deltagit ordföranden Söderholm samt ledamöterna Gripenberg, Heikkilä, Heiskanen, Huotari, K. Hämäläinen, Johansson, Kannisto, Käpy, M. S. Laine, Luoma, Myllylä, Sipilä, J. Suomalainen, Tulikoura och friherre E. S. Yrjö-Koskinen samt suppleanterna Hagman, Mäkelin och Ylikorpi. Helsingfors den 24 mars 1908.

12 Motionsbet N:o 2. Reservationer. L Då jag icke kunnat förena mig om den åsikt, som i förevarande sak omfattats af utskottets flertal, anhåller jag att härmedels få framhålla min afvikande mening. Ehuru frågan om giltigheten af äktenskap, som ingåtts utom landet, helt visst hade blifvit mångsidigare belyst och lämpligast afgjorts i sammanhang med det forslag beträffande införande af civilregister, som förmodligen i en snar framtid kommer att öfverlämnas till behandling af landtdagen, vill undertecknad därför ingalunda förneka, att icke de i förevarande motion föreslagna partiella åtgärder inom vår bristfälliga äktenskaps-lagstiftning skulle förtjäna understöd. Beklagligt är endast, att ifrågavarande förslag enligt min tanke vidlådes af enahanda olägenheter, som i allmänhet behäfta partiella reformer öfverhufvud: de afhjälpa brister i ett afseende, men bringa i ett annat saken på en om möjligt oredigare fot än förut. Förevarande motionsförslag innehåller främst stadgande därom, under hvilka förutsättningar och i hvilket fall utom Finland ingånget äktenskap skall anses juridiskt bindande; sedan komma bestämningar därom, huru sådant äktenskap skall, så att säga, äfven formellt legaliseras. Beträffande de i l och 2 af motionsförslaget ingående stadganden därom, huruledes nu ifrågavarande missförhållande skall kunna afhjälpas, eller med andra ord huru utom landet ingångna äktenskap och af dem härflytande

13 Äktenskap, som ingåtts utom landet. 13 familje- och arfsförhållanden, skola kunna legaliseras, torde icke något vara att anmärka. Betänkligare däremot äro enligt undertecknads åsikt stadgandena i paragraferna 3 och 4. För den händelse att åt föreskriften i förstnämnda paragraf gifvits formen af en ovillkorligt bindande förpliktelse, och för underlåtenhet att efterkomma den sålunda formulerade föreskriften stadgats ett motsvarande och tillräckligt allvarligt straff, skulle sagda paragraf såsom kompletterande tillägg organiskt anslutit sig till de föregående paragraferna. Men så formulerad som paragrafen nu framträder i förslaget, blir däri omordade åtgärd uppenbarligen beroende af sökandenes frivilliga anhållan. Om sökandena behaga underlåta att framställa sådan anhållan, som i paragrafen omförmäles, förfaller naturligtvis ock hvarje fråga om såväl de anteckningar, hvilka i 3 stadgas, som det i 4 omordade kungörelse- och publiceringsförfarandet. Då sålunda de åtgärder, genom hvilka afsetts att formellt legalj^era äktenskap af ifrågavarande beskaffenhet, lämnas beroende af en ren tillfällighet, vore äfven den nytta, berörda paragrafer komine att medföra, af ganska problematisk beskaffenhet, och i alltför inånga fall blefve därför, oansedt den nya lagen, de civilrättsliga följderna af amerika-äktenskapen lika osäkra som förut. Men än större oreda komme enligt min tanke att genom den nya lagen inträda på det kyrkliga området. Staten har i princip medgifvit den evangelisk-lutherska församlingen full frihet att, efter egen pröfning, ordna sina förhållanden och sköta sina angelägenheter. På grund häraf stadgas ock i gällande kyrkolag bl a., att de, hvilka vilja med hvarandra ingå äktenskap, skola förenas genom vigsel och att, förrän vigsel sker, lysning till äktenskap skall afkunnas i kyrka. Utan afseende härå utfärdas emellertid, såsom käadt, tid efter annan administrativa föreskrifter, genom hvilka vederbörande kyrkliga myndigheter åläggas att i kyrkoböckerna anteckna äfven sådana äktenskap, hvilka icke föregåtts af lysning eller eljest fullbordats genom vigsel, Att kyrkans tryggade^ ställning i religiöst-sedligt afseende och desa

14 Motionsbet. N:o 2. inre själfständighet uppenbart genom dessa föreskrifter trades för nära, torde icke kunna bestridas. Men det som sålunda för närvarande påbjudes endast i jämförelsevis sällsynta undantagsfall, komme att erhålla en i princip vida längre gående utsträckning, därest förevarande motionsforslag skulle godkännas. Genom att nämligen de evangelisklutherska församlingarnas präster skulle åläggas att i kyrkoböckerna anteckna jämväl alla, inför civil myndighet ingångna äktenskap, skulle äfven kyrkan liksom tvingas att legalisera civiläktenskapet, ehuru den tillsvidare, hvad dess medlemmar beträffar, icke erkänner giltigheten af en på sådant sätt ingången förbindelse. Jämte det visserligen äfven jag anser för nödigt, att utom landet på sådant sätt ingångna äktenskap som i l och 2 af förevarande lagförslag omförmälas, varda i syfte att familje- och arfsförhållanden må blifva behörigen ordnade tillagda bindande kraft, är jag dock af den åsikt, att sådant med god vilja kunde ernås utan att kyrkans själfständighet och dess uppfattning af äktenskapet blefve förändrade. Och detta skulle med minsta svårighet ske sålunda, att utom landet slutna äktenskapsförbindelser, som vore att anses for giltiga, skulle antecknas i mantalslängden uti den församling, som makarne tillhöra eller inom hvilken de taga bostad; att, med fastadt afseende Mrå, föreskrifterna om förande af mantalslängd skulle något förfullständigas och mantalslängds-blanketterna förses med tilläggskolumner; samt att de åtgärder för publikation, som i 4 af motionsförslaget äro åhvälfda kyrkoherdeämbetet, skulle ombetros häradsskrifvarena, för hvilka sådant åliggande egnade sig bättre än för prästerskapet. På det att likväl icke vederbörande kyrkoherdar komme -att utfärda hinderlöshetsbetyg och lysning åt sådana personer, hvilka utom landet ingått äktenskap, borde häradsskrifvaren åhvälfvas förutom de öfriga åligganden, som enligt sistnämnda paragraf komme att honom ombetros, jämväl skyldigheten att om äktenskap, som antecknats i mantalslängden, meddela underrättelse åt kyrkoherdeämbetet i den

15 Äktenskap, som ingåtts utom landet. 15 eller de församlingar, hvarest makarne äro kyrkskrifna. Däremot och enär gällande författningar med afseende å många andra viktiga angelägenheter förutsätta, att meddelanden och kungörelser, som offentliggöras i de allmänna tidningarna, skola anses hafva kommit till vederbörandes kännedom, borde enligt min åsikt den i sistomformälda 4 ingående föreskriften om offentligt anslag få förfalla. Föröfrigt komme enligt mitt förslag paragraferna 3 8 att, med några smärre ändringar, förblifva till sin formulering sådana som i förevarande motionsförslag. Den enda nya paragraf, som undertecknad föreslagit att införas i lagförslaget, skulle innehålla stadgande om straff för uraktlåtenhet att fullgöra den skyldighet, hvarom i 3 säges. På grund af hvad jag haft äran ofvan framhålla, får jag härmed vördsamt föreslå, att åt ifrågavarande motion skulle gifvas följande lydelse: Lag om giltigheten af äktenskap, som ingåtts utom landet.! Lika med Utskottets förslag. Lika. 2.» Där äktenskap, som är att såsom giltigt anses, ingåtts på sätt i l och 2 omformäles, skall därom, genom makarnes försorg, antecknas i mantalslängden uti den kommun, hvilken o. s. v. lika med Utskottets förslag.

16 Motionsbet. N:o Har äktenskap slutits utom landet utan att föregås ai lysning i Finland, där sådant enligt finsk lag bort ske, skall, om det äktenskap, sedan anteckning därom skett i mantalslängd, genom vederbörande häradsskrifvares försorg underrättelse meddelas kyrkoherdeämbetet i den eller de forsamlingar, hvarest makarne äro kyrkoskrifna, samt tillkännagifvas i de allmänna tidningarna genom kungörelse, hvari bör ingå makarnes namn, stånd eller yrke, ålder, orten, där äktenskapet ingåtts, samt den kommun, i hvars mantalslängd anteckning om äktenskapet skett. 2:dra mom. lika med Utskottets förslag. Lika med Utskottets förslag Förklaras äktenskap af domstol genom dom för ogiltigt eller böra återgå, eller varder sådan dom upphäfd, skall underrättelse härom, för nödig anteckning, inom en månad därefter meddelas vederbörande häradsskrifvare och prästerskap. 7 O O. Hvad ofvan är sagdt om kyrkoherdeämbete eller prästerskap, gälle ock om föreståndare för annat, i landet behörigen bildadt kristet kyrkosamfund. 8 0 ö. Hafva makar, af hvilken hvardera eller den ena haft hemort i Finland, innan de ingått äktenskap utom landet, sedermera åter hit inflyttat men icke inom natt och år efter inflyttningen vidtagit åtgärd, på sätt i denna lag:

17 Äktenskap, som ingåtts utom landet. 17 stadgas, att deras äktenskap blefve förklaradt giltigt och därom kungjort, bote femtio mark, och varde utslaget genom vederbörande domstols försorg på sakägarenes bekostnad i allmänna tidningarna tre gånger kungjordt. 9. Lika med 8 i Utskottets förslag. Helsingfors den 24 mars A. Luoma. Härom förenar sig: Fr. W. Sipilä. Likaså, utom hvad beträffar l, E. S. Yrjö-Koskinen.

18 Motionsbet. N:o 2. n. Släktskaps- och svågerskapsförhållanden, hvilka utgöra hinder för äktenskap, äro olika i olika länder. Såsom ur motiveringen i Utskottets betänkande framgår är ändamålet med ifrågavarande lagförslag icke att bereda finsk man och finsk kvinna, hvilka det enligt finsk lag är förbjudet att sluta äktenskap inbördes, möjlighet att i främmande land med hvarandra ingå giftermål. Men i den form, som Utskottet gifvit l i lagförslaget, finnes icke i detta lagrum mera än annorstädes i lagförslaget något förbud häremot. Tvärtom lämnar lagförslaget rum för den uppfattningen, att så snart äktenskap emellan finsk man och finsk kvinna ingåtts utom landet antingen under förmedling af finsk präst genom vigsel enligt finsk lag eller inför behörig kyrklig eller borgerlig myndighet i det främmande landet, i där giltig form, så är äktenskapet giltigt af ven i Finland, änskönt makarne vore enligt finsk lag hindrade att med hvarandra ingå giftermål. I anledning häraf föreslår jag, att lagförslaget skulle förtydligas i af mig angifven riktning och att dess l skulle godkännas så lydande:! Harva finsk man och finsk kvinna, hvilka det enligt finsk lag är tillåtet att med hvarandra ingå äktenskap, utom landet sammanvigts till äktenskap af finsk präst, vare det ak-

19 Äktenskap, som ingåtts utom landet. 19> tenskap lika giltigt, som hade det här i Jandet afslntate genom vigsel. Lag samma vare, om äktenskapet mellan sådan finsk man och finsk kvinna, som i l mom. säges, slutits inför behörig kyrklig eller borgerlig myndighet i annat land i sådan form, som där eger giltighet. Helsingfors den 24 mars Aleksi Käpy. Härom forenar sig: E. S. Yrjö-Koskinen.