Agrarutnkottets betänkande N:o 1 i anledning af Hans Kejserliga Majestäts nådiga proposition angående lag om lega af jord på landet

Transkript

1 1908. F. B. - Prop. K:o 7 Agrarutnkottets betänkande N:o 1 i anledning af Hans Kejserliga Majestäts nådiga proposition angående lag om lega af jord på landet Föreliggande nådiga proposition har af Landtdagen genom protokollsutdrag af den 18 sistvikne februari i afseende å förberedande behandling öfverlämnats till Agrarutskottet, hvilket äfven fått emottaga det vid remissdebatten förda protokollet, hvarjämte Utskottet från Senaten utfått särskilda i ärendet tillkomna handlingar. Då den nådiga propositionen är likalydande med den till senaste landtdag i ämnet öfverlämnade propositionen, och det af Agrarutskottet vid sistnämnda landtdag däröfver afgifna betänkande af Landtdagen icke hunnit slutbehandlas, har Utskottet ingått i ny granskning af detsamma och härvid funnit sig kunna i hufvudsak omfatta de grundsatser, som i betänkandet uttalats; dock hafva särskilda ändringar i de förslag betänkandet innehåller af Utskottet vidtagits. I likhet med lagen om lega af jord på landet af den Lagens om- 19 juni 1902 innehåller den nådiga propositionen bestäm- Wtnlng. Agrarutekottets betänkande N;o 1. 1

2 2 1908, XJ. B. Prop. H:o 7. ningar om all slags lega af jord på landet. Stadgandena i den nådiga propositionen hafva främst uppgjorts med fästadt afseende å torpare och med dem ekonomiskt och socialt likställda brukare af hela lägenheter (landbönder) samt backstugusittare. Beträffande annan lega af jord finnes i 62 och 63 af propositionen utsagdt i hvad mån lagens stadganden skola lända till efterrättelse, dålegoaftalet hänför sig till sådan för jordbruk afsedd hel lägenhet eller del däraf, som med hänsikt till förvaltningen icke underlyder någon hufvudgård, samt hvilka stadganden skola gälla i fråga om legoaftal för andra än jordbruksoch bostadsändamål eller ock för jordbruksändamål, utan att det utlagda området är bebygdt eller afsedt att bebyggas. Det egentliga ändamålet med revisionen af lagstiftningen angående lega af jord på landet har varit säkerställandet af innehafvares af topp, tandbolägenhet och fcackstuguområde rättsliga ställning. Ehuru denna genom 1902 års lag i särskilda afseenden förbättrats, är likväl lagstiftningsåtgärd på ifrågavarande område fortfarande behöflig. Däremot påkallar ordnandet af öfriga brukares legoförhållanden icke i samma mån stadganden, som komme att inskränka aftalsfriheten. En alltför långt gången begränsning i detta afseende vore till och med menlig. Väl har det icke undgått Utskottet att till sistnämnda grupp af legotagare komme att höra brukare af sådana, bolag och enskilda personer tillhöriga lägenheter, som hufvudsakligen äro afsedda för skogsbruk, men enär förhållandet angående dylika lägenheter äfven i andra afseenden bör ordnas genom särskild lagstiftning, har Utskottet ansett det sakenligt, att lagoaftal, som röra nämnda lägenheter, lämnas utom nu föreliggande lagstiftning. Enär de bestämningar, hvilka Utskottet ansett vara af nöden i fråga om lega af torp, landbolägenhet och backsttiguoraråde, väsentligen afvika från dem, hvilka vore tillämpliga på annat slag af jordlega, har Utskottet funnit

3 Lag om laga af torp m. m. 3 det icke vara möjligt att med afseende å lagens omfång upptaga den i propositionen följda anordning, enligt hvilken vissa stadganden om lega torp, landbolägenhet och backstuguområde utan vidare skulle lända till efterrättelse för öfriga fall af jordlega. Utskottet erkänner visserligen fördelarna af att samtliga stadganden angående de särskilda slagen af jordlega finnes i samma lag, om ock under skilda afdelningar, på sätt Agrarutskottet vid senaste landtdag föreslagit. Men då ur lagteknisk synpunkt anmärkningar framställts emot det förslag om lega af själfständiga lägenheter,»om af sagda utskott uppgjorts, samt jordlegolagstif t ningen i denna del, en lagstiftning, hvars revision enligt Utskottets förmenande icke är alltför brådskande, möjligen kunde vara i behof af ändring, men Utskottet icke ansett sig kunna till frågans utredande anslå nödig tid, har Utskottet begränsat sitt förslag till torp, landbolägenheter och backstuguområden och för tiirigt ansett att i fråga om andra slag af jordlega vid nu gällande lag kunde f örblifva, tills ny lagstiftning i ämnet komme till stånd. Huru omfattande de folkgrupper äro, hvilka komme StartteHk. att beröras af Utskottets lagförslag, framgår af den statistiska undersökning, som på initiativ af Subkommittén för den obesuttna befolkningen verkställts under ledning af doktor H. Gebhard. Enligt denna funnos år 1901 i Finland 152,753 på lega upplåtna brukningsdelar af hemman, dftr arealen öfversteg 0,es ha T hvartill ännu kom omkring 10,000 mmdre brukningsdelar, så att hela antalet brukningsdelar, som voro upplåtna på lega, utgjorde mera än 160,000, häri inberäknade de i lagförslaget omnämnda landbolägenheter. Berörda brukningsdelar af mera än 0,05 ha utgjorde sagda år 57,»* % af hela den odlade arealen i landet och fördelade sig å de skilda länen sålunda: å Nylands

4 TJ. B. - Prop. N:o 7. län 77,77 %, Åbo och Björneborgs län 78,2i %, Tavastehus län 77,78 %, Wiborgs län 19,35 %, St. Michels län 58,3s %, Kuopio län, 56,68 %, Wasa län 54,os % och å Uleåborgs län 44,75 %. Af alla i landskommunerna befintliga hushåll utgjordes år % af sådana, hvilka innehade brukningsdelar på lega (däri inberäknade 7,772 brukare af själfständiga lägenheter, men däremot icke innehafvarene af ofvannämnda omkring 10,000 brukningsdelar under O,os ha), medan antalet hushåll med egna brukningsdelar uppgick till endast 23 %; motsvarande procenttal för de olika länen voro, för Nylands län: brukare 42 % och egen häfd 11 %; Åbo och Björneborgs län: 47 % och 13 %; Tavastehus län: 40 % och 11 %; Wiborgs län: 12 % och 44 %; St. Michels län 30 % och 19 %; Kuopio län: 30 % och 21 %; Wasa län: 36 % och 28 % samt för Uleåborgs län 29 % och 34 %. En jämförelse mellan lego förhållande na i Finland och i särskilda andra länder gaf åter vid handen att af 100 brukningsdelar i Danmark 15,a, i Frankrike 29,3, i Tyskland 24,s, i England 91,o och i Finland 59,2 voro upplåtna på lega. Häraf framgår således, att antalet på lega upplåtna brukningsdelar i proportion är större i Finland än i andra af undersökningen berörda länder, England undantaget. De viktigaste af de frågor, i hvilka Utskottet ansett sig böra intaga en från den nådiga propositionen afvikande ståndpunkt, äro den om lego tiden, angående ersättning för verkställda förbättringar och frågan om sättet för afgörande af stridigheter emellan parterne. Ltflo-tiden. Nu gällande lag om lega af jord på landet af den 19 juni 1902 har såsom längsta legotid fastställt femtio år. H vad kortaste legotiden beträffar, finnes härom i sagda

5 . Lag om lega af torp tn. m. 5 lag icke något allmänt stadgande, icke ens beträffande torplega. Endast undantagsvis har i legolagen stadgats en minsta legotid af tio år, nämligen i det fall att legokontraktet icke innehåller någon bestämning om legotiden, då aftalet skall gälla i tio år, och för den händelse att muntlig öfverenskommelse genom domstols utslag fastställes, då legotiden äfven är tio år. Fortbestår åter lega på viss tid, i följd därå f att brukaren utan att uppsägas fått kvarsitta sex månader efter legotidens utgång, anses nytt legoaftal vara ingånget för lika lång tid som det tidigare aftalet omfattat, dock icke utöfver tio år. Till tryggande af brukarens nyttjanderätt är i den nådiga propositionen kortaste legotken bestämd till tjugufem år, medan längsta tiden är sj åttiofem år. För den händelse likväl, att en kortare legotid än tjugufem i något fall vore påkallad af bägge kontrahenternas fördel, har åt legonämnden medgifvits rätt ait tillåta ingående af aftal på viss tid, understigande tjugufem år. Utskottet föreslår femtio år siisom kortaste tid, på hvilken aftal om lega af torp, landbolägenhet eller backstuguområde finge ingås. En sådan minimi-legotid är af betydelse såväl för de egentligt! jordbrukstorpen och landbolägenheterna som för bacl stuguområdena. Beträffande de egentliga jordbrukstorpen och landbolägenheterna är såväl med afseende å brukarens fördel som ur synpunkten af jordbrukets förkofran den form af jordlega förmånligast, som varar under möjligast lång tid, och lyckligast vore den i tveckling, som tilläte brukaren att efter öfverenskommelse med jordegaren lösa den jord, han häfdar. Då brukaren är medveten om att han under en längre tid får häfda det utlegda området och att hans arfvingar ännu kunna fortsätta det arbete, han å detsamma nedlägger, brukar han sin jord allaredan från början med den energi, hvar förutom ett rationellt jordbruk icke kan uppkomma. Dotta blefve emellertid icke fallet om den i propositionen föreslagna tiden af

6 U. B. Prop. N:o 7. tjugufem år skulle godkännas såsom kortaste legotid, enär följden häraf vore den att legoaftalet komme att upphöra, då brukaren förnött sin mannakraft och han sålunda löpte fara att på sin ålders dagar nödgas lämna hemmet. En sådan anordning skulle äfven medverka därtill, att brukarens barn efter uppnådd arbetsålder lämnade hemmet och föräldrarna, då någon säkerhet icke förefunnes att de finge fortsätta föräldrarnas häfd. Vid fastställandet af femtio år såsom kortaste legotid är vidare att taga i betraktande, att i de flesta fall de utlegda egorna med hänsyn till sitt läge äro sådana, som jordegaren icke med fördel kan taga under eget bruk. Den riktning, i hvilken utvecklingen på landthushåuningens område för närvarande går, befordrar icke heller sammanslagning af skilda brukningsdelar, utan är fastmer egnad att påskynda utbrytning af nya bruksdelar å lägenheternas utskiften och afsides liggande marker. Då således jordegaren öfverhufvud icke i betraktande af det egna intresset sträfvar att underlägga sig torpens odlingar, behöfver han icke befara att olägenheter för honom skulle uppstå genom att sagda egor i grund af legoaftal på lång tid underkastas en ändamålsenligt häfd, om han endast kan vara förvissad om att tillika varda tryggad vid den skäliga afkomst honom tillkommer från legoområdet. Därjemte anser sig Utskottet så mycket hellre kunna föreslå en legotid af femtio år, som en sådan i särskilda delar af landet redan en lägre tid tillämpats å bondelägenheter, medan förhållandena i andra delar af landet gestaltat sig så, att brukarena suttit kvar i generationer. Emot fastställandet af en så lång minimi-legotid kan visserligen anmärkas, att jordegaren vid legovederlagets bestämmande icke för en längre tid framåt kan beräkna den jordvärdets af allmänna sociala orsaker beroende stegring, som sannolikt under legotiden komme att inträffa, och icke heller öfriga framtida förhållan-

7 Lag om lega of torp m. m. 7 den. Utskottet har emellertid, i fråga om den af sociala orsaker beroende stegring a jordvärdet, varit af den mening, att sålänge denna värdestegring icke kan tillerkännas samhället, bör den tillfalla odlaren, således brukaren, som ju genom sitt arbete medverkar till densammas uppkomst. Hvad backstuguområdena vidkommer, förefinnas visserligen icke i fråga om dem de skäl, som ur synpunkten af landthushållningens behof tala till förmån för femtio år såsom kortaste legotid. Men dels med hänsyn till den betydande förlust., en mindre bemedled arbetare kan komma a.tt vidkännas, om han efter en kort legotid är tvungen att upplö-sa sitt hem och flytta annorstädes, dels åter af det faktum att jordegaren merendels har nytta af dylika brukare, som under den brådaste arbetstiden lämna honom erforderligt hjälpmanskap, hvilket år efter år blir allt svårare att erhålla, och slutligen emedan jordegaren öfverhuivud icke kan på ett mera inbringande sätt tillgodogöra sig sådana små områden, hvilka i regeln äro för deras jordbruk obehöfliga och ofta alldeles oländiga, har Utskottet ansett sig böra jämväl med afseende å ifrågavarande områden föreslå femtio år såsom kortaste legotid. Utskottet har icke i någotdera fallet kunnat förorda det i den nådiga propositionen upptagna stadgandet, att legotiden med lego nämndens samtycke finge bestämmas kortare, emedan Utskottet ansett att man därigenom ofta kunde kringgå bestämningen om kortaste legotid samt det vore svårt att finna någon objektiv grund såsom rättesnöre för legonämnden i detta afseende. Hufvudsakligen af samma skäl, som legat till grund för Utskottets förslag att kortaste legotiden blefve femtio år, föreslår Utskottet att lifstidsstädjan måtte afskaffas. Lifstidsstädjan är akväl för brukaren som legogifvåren i mågna afseenden oförmånlig, och, allmänt införd, hindrande (ör jordbrukets förkofran, samt öfverensstämmer

8 Ersittnfng U. B. - Prop. N:o 7. icke med uppfattningen om varaktighet i lego förhållandet, hvartill kommer att den är egnad att omintetgöra de till förmån för sagda varaktighet tillkomna bestämningarna om kortaste legotid. Då brukaren åldras, minskas hans krafter och hans odlingar kunna därför lätt förfalla, hvarförutom hos honom icke kan förutsättas samma håg att befrämja häfden af den jord, han innehar, som hos den, hvilken på förhand kan beräkna huru länge legan varar. Därjämte utgör vid lifstidsstädja för en rationell häfd af legoområdet den omständigheten ett hinder, att fullständig ersättningsskyldighet icke torde kunna åhvälfvas j or degaren, enär ersättningens gäldande genom lego-aftalets förnyande icke härvidlag, såsom vid lega på viss tid, är möjlig. Och slutligen är med lifstidsstädja den olägenhet förenad att brukarens barn, då de blifva äldre, lämna hemmet, enär de icke äro säkra om att efter föräldrarnas död få fortsätta dessas häfd. Enligt 49 och 50 i 1902 års lag om lega af jord är brukare, som förbättrat lägenheten i afseende å dess jord, byggnader eller andra inrättningar, berättigad att vid legotidens slut eller då legoförhållandet eljest upphör, för nedlagdt arbete och kostnad undfå ersättning i den mån lägenheten genom förbättringan vunnit i värde, dock ej till högre belopp än den kostnad, som varit nödig för arbetets utförande. Vid bestämmandet af ersättningens belopp skall därjämte tagas i betraktande, huruvida brukaren genom ökad afkomst blifvit för förbättringarna till större eller mindre del godtgjord, hvadan jordegaren är fri från all ersättningsskyldighet om brukaren genom den nytta han haft af förbättringen blifvit fullt godtgjord för hvad han nedlagt. Utskottet har i hufvudsak godkänt den grundsats, som uti förevarande afseende af propositionen omfattats, och föreslår också att nästanförda tvänne begränsningar i jordegarens ersättningsskyldighet icke skola i förslaget

9 Lag om löga af torp m. m. 9 upptagas. Öfverensstäm mande med rätt och billighet är, att den nytta, som förbättringen medfört för brukaren själf, icke af dragés från ersättningen, ty denna nytta är en rättvis godtgörelse för den företagsamhet och drift brukaren visat vid förbättringens utförande samt äfven för den risk, han därmed! påtagit sig liksom slutligen ock för det kapital och arbete, han i förbättringen nedlagt. Utskottet är därför af den mening att man vid beräknandet af ersättningens belopp bör utgå från det värde, som förbättringen vid legotidens utgång har för jordegaren. Fördenskull finner Utskottet det äfven rättvist, att ersättningen icke inskränkes till de kostnader, som brukaren för arbetets utförande fått vidkännas. Ty brukaren har måhända kunnat utföra arbetet billigare, än jordegaren. Också synes d skäligt att brukaren får tillgodogöra sig den skillnad, som måhända förefinnes mellan kostnaden för förbättringarna, då de öfverlåtas åt jordegaren, och kostnaden vid tiden för förbättringarnas verkställande. Dock är det naturligt, att legogifvaren icke bör erlägga ersättning för sådant värde eller värdetillskott hos legoföremålet, som härleder sig af jordens egen natur. Ty om t. ex. ett kärr genom att uttorkas, hvartill åtgår kapital och arbete till ett värde af 500 mark, så förändras att det lämnar af kastning på ett kapital af 2,000 mark, beror detta kapital-värde icke ensamt af det till kärrets uttorkande använda arbetet och kapitalet, utan till betydlig del af kärrmarkens särskilda beskaffenhet. Vid ersättningens fastställande böra jämväl de omständigheter, som omnämnas i 16 af den nådiga propositionen, tagas i betraktande. Däremot borde enligt Utskottets åsikt brukarens rättighet att erhålla ersättning för förbättringar icke ens i de fall, som anföras i 17 af propositionen, göras beroende af jordegarens särskildt gifna samtycke. Sjöfällning och sådan invallning, hvarigenom ett vattenbetäckt område torrlägges, får brukare jämlikt gällande lagstiftning icke företaga utan jordega-

10 U. B. Prop. N:o 7. rens bifall, hvarför ersättnings utgifvande i sådana fall icke kan komma i fråga. Hvad åter öfriga i sagda paragraf angifna förbättringar å jorden angår, äro de och särskildt täckdikning samt större nyodlingar, hvilka uppenbarligen äro att hänföra till däri afsedda förbättringar, «gnade att på flera orter föra jordbruket framåt och utvidga den uppodlade jordens areal, och äro de således från jordbrukets synpunkt så pass viktiga, att det icke synes vara anledning att uppställa hinder för deras verkställande. Kostnaden för förbättringar i dessa fall lärer icke heller kunna stiga så högt, att dess gäldande skulle för jordegaren medföra svårigheter, helst lego-området noga kan begränsas i legokontraktet, hvarförutom ihågkommas bör, att jordegaren, på sätt här nedan skall angifvas, kan utan penningkostnad gälda ersättningen om han förnyar legoaftalet. I fråga om ersättningsskyldigheten för byggnader föreslår Utskottet, att de i den nådiga propositionen härom ingående stadganden, så vidt de hänföra sig till legoaftal, som ingåtts för jordbruksändamål, skulle sålunda förfullständigas att af dem framginge det jordegaren vore skyldig att utgifva ersättning endast för förbättringar å sådana byggnader, som äro nödiga för jordbruket. Vid lega af backstuguområde vore jordegaren pliktig att inlösa de å legoområdet befintliga husen, dock sålunda, att enär lagen är afsedd att trygga endast backstugusittare i egentlig mening och icke villaegare eller andra brukare af områden, som upplåtits för byggnadsändamål, ersättningen för husen icke finge bestämmas högre än hvad kan anses utgöra ortens pris å vanligboningslägenhet jämte nödvändigaste uthus för sådan familj, som i 1 3 mom. af lagförslaget omförmalts. Då jordegaren i grund af stadgandet i 26 3 mom. kan frikalla sig från utgifvande af ersättning i penningar, om han erbjuder sig att förnya legoaftalet, innefattar ersättningsskyldigheten med hänsikt till backstugusittares byggnader således, att jordegaren är skyldig att

11 Lag om l.ega af torp m. m. 11 vid tegotidens utgång, där han ej vill förnya legoaftalet, inlösa nämnda hus, efter det värde, de då ega. Enligt Utskottets tanke borde jordegaren, hvilken öfverhufvud har användning för dessa byggnader, med desto större skäl kunna åläggas en sådan lösningsskyldighet som brukare, hvilken afflyttar från backstuguområdet, allenast med betydande förlust kan bortföra eller i penningar omsätta sina byggnader. I den nådiga propositionen föreslås, att legogifvaren skulle vara fritagen från skyldigheten att utgifva ersättning för gjorda förbättringar, i händelse legoaftalet är slutet på minst tjugufem år samt legogifvaren efter verkställd syn erbjuder sig att under oförändrade villkor uppgöra ny tf aftal med brukaren för s.å lång tid, som, där icke parterna därom enas, bestämmes af legonämnden efter värdet af de verkställda förbättringarna, dock ej öfver tjugufem år. Denna bestämning skulle ock ega motsvarande tillämpning å sådana förbittringar, som brukaren verkställer under en sålunda en eller flere gånger förlängd legotid, såframt legogifvaren vid hvarje sådan tids utgång erbjuder sig att på uppgifvet sätt åter förnya aftalet. Anförda bestämning i den nådiga propositionen har Utskottet icke kunnat såsom sådan godkänna, ty påföljden af densamma vore den, att brukaren under den sista delen af legotiden, då han hade att ur jorden uttaga ersättningsbeloppet, blefve förledd att utsuga densamma. Därjämte komme en sådan anordning, enär legotidens längd vid aftalets förnyande gjordes beroende af beloppet af ersättningen för förbättringarna, att medföra osäkerhet i legoförhållandena. Enligt Utskottets åsikt kan legogifvaren rätteligen icke någonsin befrias från skyldighet att till brukaren gälda ersättning för det arbete och kapital, hvarmed denne Ökat värdet af hans jordegendom och som brukaren vid lägenhetens afträdande afstår åt egaren. Men som det å andra sidan kan blifva svårt, ofta till och med omöjligt för legogifvaren att på en gång erlägga ersätt-

12 ~ U. B. - Prop. N:o 7. ningen i penningar, och att uppskof med dennas utgörande tills legoförhållandet helt och hållet upphör, på sätt Agrarutskottet vid senaste landtdag föreslagit, ansetts förkastligt på den grund att ersättningens gäldande genom anhopning af beloppen åhvälfdes kommande generationer, har Utskottet föreslagit ett sådant förfarande för ersättningens utgörande, att jordegaren beredes tillfälle att vid legotidens utgång fullgöra den i 24 af Utskottets förslag stadgade ersättningsskyldighet för förbättringar i häfden och å honom tillhöriga hus genom att förnya legoaftalet på kortaste legotid, som lagförslaget bestämmer, och därvid tillåta brukaren att tillgodonjuta legoaftalet på tidigare villkor ' under så lång tid som, i fall ej parterna därom enas, af legonämnden bestämmes med hänsyn till värdet af de gjorda förbättringarna. Skulle legogifvaren önska att genom medgifvande af en större afkortning å legan, d. v. s. genom att nedsätta den lega, som före aftalets förnyande utgjordes, erlägga ersättningen inom kortare tid, så borde detta tillåtas honom. Sedan ersättningen sålunda erlagts borde legogifvaren naturligtvis utfå sådan förhöjd lega, hvartill icke allenast förhållandena vid tiden för legoaftalets förnyande utan äfven de på anfördt sätt godtgjorda förbättringarna, hvilka nu äro jordegarens tillhörighet, berättiga honom. Och på det att parterna icke skulle komma i ovisshet om beloppet af den förhöjda legan och till undvikande af framtida tvister härom, borde vid aftalets förnyande, då förbättringarna kunna noggrannt uppskattas, legans belopp antecknas i legakontraktet. För brukarens egna hus, hvilka legogifvaren enligt 24 i lagförslaget är skyldig att ersätta, vare brukaren icke berättigad till ersättning, sålänge legoområdet af honom innehafves. Vill däremot legogifvaren vid någon legotids utgång återtaga legoområdet, borde han utgifva ersättning för nämnda hus enligt deras dåvarande värde. Emot denna af Utskottet föreslagna anordning har, med hänsyn därtill att legoaftalets förnyande gjorts be-

13 Lag om le?a af torp m. m. 13 roende af legogifvaren och brukaren icke vore berättigad att vid legotidens utgång fordra ersättning i penningar, ifall legogifvaren erbjuder sig att förnya aftalet, anmärkts att brukaren därigenom blefve alltför mycket bunden. Denna invändning är likväl enligt Utskottets mening obefogad, ty brukaren hade ju. rätt att föryttra sin legorätt till annan person, som af legonämnden godkännes, och sålunda blifva fri från legoförhållandet samt tillika bekomma ersättning för det arbete och kapital han nedlagt i legoföremålet. Brukaren vore sålunda icke mera bunden vid jorden än jordegaren, som icke heller annorledes än genom försäljning kan frigöra sitt i jorden nedlagda kapital. Ehuru med de i lagförslaget intagna bestämningarna Ugonlmnd afsetts att få legoförhållandena ordnade på ett sätt, som och ' *odo«- skulle motsvara rättvisa och billighet samt tillgodose hvar- 8 * ol< dera partens fördel, göra dock olikheten i förhållandena på skilda orter samt andra omständigheter det omöjligt att på förhand fastställa ovillkorliga, på hvarje enskildt fall tillämpliga regler angående ett flertal förhållanden, hvartill ett legoaftal kan gifva upphof. Det blir därför nödvändigt att, såsom ock i propositionen föreslagits, tillsätta legonämnder, sammansatta, på sätt i förslaget närmare angifves, af representanter för såväl jordegarena som brukarena, med uppgift att i fall af ofvannämnda beskaffenhet verka för legoförhållandets utjämnande och stärkande. Å legonämnden ankomme att granska legokontrakten samt fastställa dem, där den finner kontraktet lagligen uppgjordt och legovillkoren efter opartisk pröfning icke för brukaren obilliga, hvarjämte, på skäl, för hvilka längre fram skall redogöras, legonämnden egde att, då brukaren öfverlåter sin legorätt åt annan, bestämma priset för öfverlåtelsen. Utom dessa göromål skulle det åligga legonämnden att såsom.synenämnd under domareansvar förrätta syn, att pröfva huruvida brukare kunde tillåtas att öfverlåta sin 4egorätt på annan person, där legogifvaren icke

14 U. B. - Prop. N:o 7. godkänner den nya legotagaren eller i legokontraktet säges att tegorätten kan utan jordegarens begifvande öfverlåtas, äfvensom att under vissa i 23 af förslaget omnämnda förhållanden pröfva och afgöra, huruvida brukare skall medgifvas rätt att åt annan på lega upplåta det område han själf innehar på lega, samt meddela jordegaren Ullstånd att från dagsverksafrad ofvergå till legovederlag i penningar. Utöfver dessa göromål föreslår Utskottet att åt legonämnden ännu blef ve uppdraget attvidaflegoförhållandet uppkommande stridigheter mellan legogifvare och brukare på anhållan af någondera parten upptaga tvistefrågan till behandling och såsom skiljedomstol afgöra saken. Denna anordning komme dock att afvika från det vanliga skiljemannainstitutet därutinnan, att parterna här vore tvungna att hänskjuta tvistefrågan till legonämndena pröfning och afgörande.* Parts utevaro vore ej hinder för afgifvande af utslag i saken, där han till sammanträdet i föreskrifven ordning undfått kallelse. Den med beslutet missnöjda hade rätt att däri söka ändring hos legodomstolen, i annat fall skulle utslaget sättas i verkställighet, såsom i utsökningslagen stadgas om skiljedom. Detta förslag till förfarande i stridigheter mellan legogifvare ocb brukare, hvarigenom tvistefrågor blef ve skyndsamt och med kännedom om ortsförbållandena utredda, på samma gång som det är egnadt att väcka företroende hos parterna, anser Utskottet vara fullt berattigadt, helst legonämnden väljes af parterne och desse alltså verkställa valet under medvetande af att alla frågor r som röra legoförhållandet, komma att af legonämnden afgöras. De legoärenden rörande tvister, i hvilka någondera parten icke nöjes åt legonämndens utslag, liksom de ärenden, hvilka omnämnas i 7 af lagförslaget, skulle enligt Utskottets förslag handläggas af en legodomstol. Såsom sådan skulle häradsrätten fungera, likväl såhinda, att i stället för den ordinarie häradsnämnden skulle träda en

15 Lag om lega af torp m. ra. 15 särskild af sex ledamöter bestående nämnd, vald till ena hälften af legogifvarena och till den andra hälften af brukarena. Ordförande vare ordinarie domhafvanden i domsagan samt vid förfall för ho nom någon annan i domarevärf väl förfaren person, hvarjämte rättegångsförfarandet, förutom beträffande vissa, i förslaget särskildt omnämnda ärenden, vore detsamma som vid underrätterna öfverhufvud. De skäl, i stöd hvaraf Utskottet föreslår inrättande af en på anfördt sätt sammansatt legodomstol, äro dels att en dylik domstol komme att besitta det största möj- Hga mått af sakkunskap i legoärenden, dels åter att såväl legogifvarens som brukarens åskådningssätt därigenom komme att utöfva inflytande på målets behandling och afgörande. Vidare har Utskottet ansett sig böra föreslå^ att legodomstolarnas utslag i hufvudsaken skulle vara slutliga och att ändringssökande således icke vore tillåtet. Detta komme att förhindra ett onyttigt förlängande af rättegången uti nu ifrågavarande mål, hvilka i allmänhet äro så beskaffade, att deras pröfning och bedömande förutsätta noggrann kännedom om ortsförhållandena. H vad beträffar de kostnader, som föranledas af arfvode åt legonämndens ordförande och vikarie för ordföranden i legodomstolen, föreslår Utskottet, att desamma skalle utgå ur statsmedel. Arfvodena åt legonämndens ordförande och ledamöter för till- och afträdessyner skulle fökväl erläggas af samtliga legogifvare och brukare i kommunen' gemensamt. Emellertid har Utskottet funnit det vara sakenligt, att arfvodet för till- och afträdessynerna utbetalas förskottsvis ai kommunen, hvarefter desamma skulle enligt den kommunala taxeringen fördelas på de dylik beskattning underkastade, valberättigade legogifvarena och brukarena äfvensom följande år uppbäras i sammanhang med de kommunala utskylderna. Bestämmandet och utbetalningen af ledamöternas i legodomstolen aflöning har Utskottet föreslagit att för-

16 U. B. Prop. N:o 7. siggå i enahanda ordning, som om häradsnämndernas aflöning är stadgadt. I betraktande däraf att i Finland finnas en mängd kommuner, i h vilka legogifvarenas och brukarenas antal är så ringa, att tillsättandet i dem af legonämnd och legodomstol vore mindre behöfligt, har Utskottet ansett sig ega anledning föreslå, att åt Senaten skulle öfverlämnas att bestämma, att legonämndens funktioner i dylika kommuner skulle, därest icke inalles tjugu legogifvare eller brukare påyrkade tillsättandet af legonämnd och legodomstol, uppdragas åt kommunalnämnden, likasom ock att i dylika fall häradsrätten å örten i sin vanliga sammansättning iinge afgöra jämväl de mål, hvilka ankomme å legodomstolens handläggning. Efter denna allmänna motivering öfvergår Utskottet att i det följande närmare redogöra för några af de viktigaste punkterna i lagförslaget. t. Utskottet har i denna paragraf intagit definitioner öfver de olika slag af lega, hvilka lagförslaget komme att behandla. I enlighet härmed skall såsom torp anses visst område af jordlägenhet, som emot lega till annan upplåt es för bedrifvande af jordbruk och är för sådant ändamål bebyggdt eller afsedt att bebyggas. Sistnämnda omständighet särskilj er. sådant legoområde från ängslott och annan dy}ik jord,, som är på lega upplåten för, bedrifvande af jordbruk, men hvilken ej är för sådant ändamåbebyggd, och på hvilken med a f seende å därom ingånget legoaftal bestämningarna i denna lag icke komme. att tillämpas. Med landbolägenhet förstås sådan för jordbruk afsedd i mantal satt lägenhet, som men hänsyn till förvaltningen underlyder någon hufvudgård. Landbolägenheter äro

17 Lag om lega af torp m. m. 17 i första hand de, hvilka på grund af sitt geografiska läge eller med afseende å sättet, på hvilket de af sina egare förvärfvats, höra till en större grupp af lägenheter. Härvid bör jämväl beaktas huruvida lägenheten står i samma förhållande till hufvudgården som ett torp till hela lägenheten. När förhållandet är sådant, ega för hvarje enskildt fall parterna, legonämnden och i sista hand legodomstolen afgöra. Om lägenhet, delad ideellt med afseende å mantalet, på grund af sämjoskifte blifvit i skilda lägenheter upplåten till odling, komma delarna, för så vidt de äro utlegda, att vara underkastade bestämningarna angående landbolägenheter. När stadgandena i denna lag skola tillämpas på för bostadsändamål utlegdt område, är beroende af brukarens samhällsställning vid aftalets ingående. Endast personer, hvilka tillhöra jordbruks- eller industri-arbetarbefolkningen eller äro med dem i ekonomiskt afseende likställda, såsom handtverkare och andra, äro i behof af samhällets särskilda skydd. Afgörande härvid är brukarens sociala ställning vid tiden för aftalets ingående, så att af brukarens förmögenhet eller en förändring i hans samhällsställning lika litet som den i 31 3 mom. af lagförslaget nämnda omständighet, att brukare af backstuguområde öfverlåter sin legorätt till person, hörande till annan samhällsklass, har till påföljd, att legoaftalet varder underkastadt andra bestämningar. Vidkommande legovederlaget har Utskottet tillstyrkt 3 (2 ). godkännande af den i propositionen intagna föreskrift, att legovederlaget skall vara utsatt i penningar. Då stadgandet i nuvarande jordlegolag därom att verklig lega bör vara utfäst, gifvit anledning till en sådan uppfattning att upplåtande af jord å lega emot ett ringa vederlag ej vore medgifvet, och skäl icke vidare förefinnes att upprätthålla en sådan uppfattning, så föreslår Utskottet, att det måtte bestämmas att i arrendekontraktet skall vara Agrarutskotiets betänkande N:o 1. 2

18 V. B. - Prop. K:o 7. antecknadt hela det vederlag, som brukaren för sina erhållna förmåner i verkligheten skall utgöra. En sådan bestämning är också nödvändig för den granskning, som legovederlaget enligt lagförslaget underligger. Utskottet har icke heller omfattat den åsikt, att legovederlaget borde årligen erläggas, eftersom den mångenstädes i landet rådande praxis, att legotagaren på förhand erlägger en viss summa för att få arrendeafgiften att nedgå, icke synes hafva medfört nämnvärd olägenhet och lagstiftningen, som redan länge innehållit bestämning afsedd att förekomma bruket af handpenning, icke förmått afskaffa denna i folkets uppfattning rotfasta form för legovederlaget. I fall legan, medan legostämma varar, utan brukarens förvållande upphör, kan billigheten kräfva att större eller mindre del af handpenningen återbetalas, hvartill han enligt stadgandena i 38 angående skadeersättning är berättigad. För att lagförslagets föreskrift därom, att legovederlaget skall vara utsatt i penningar, icke måtte blifva utan verkan, då legan utgöres i naturalster eller dagsverken, har Utskottet i paragrafens 2 moment intagit ett tillägg af innehåll att brukaren härför skall tillgodoräknas å orten gångbart pris, och skall, där ej parterna om priset åsämjas, detsamma bestämmas af legonämnden antingen tillsvidare eller för viss tid. Af den ändring i paragrafens 1 moment, som af Utskottet föreslagits, följer att, utom annat, beviljande af frihetsår och andra lättnader i legovederlagets utförande är tillåtet. En särskild bestämning härom är förty obehöflig, hvarför Utskottet föreslår att sista momentet i 2 af den nådiga propositionen måtte utgå. 7 (6 ). Af den allmänna ståndpunkt, hvilken Utskottet intagit i fråga om sättet att afgöra parternas inbördes tvister, följer, på sätt Utskottet föreslagit att i stället för häradsrätt, såsom i den nådiga propositionen stadgas, legodom-

19 Lag om lega af torp m. m. 19 stolen måtte handlägga de i denna paragraf om förmälda ärenden. Då knappast någonsin i muntliga a f tal det till upplåtande på lega afsedda området samt legovederlaget äro i formellt afseende så noggrannt bestämda, som i 2 och 4 af den nådiga propositioner, förutsattes, skulle de flesta brukare, som i stöd af muntlig öfverenskommelse begynt bruka annans jord, gå miste om de i denna paragraf medgifna rättigheter, äfven om i sak såväl legoområdet som legovederiagets belopp kunde med bestämdhet utrönas. På grund häraf har Utskottet ansett nödigt ändra ordalydelsen i den Rådiga propositionen. I 2 momentet af denna paragraf har legogifvaren berättigats uppsäga brukaren, om denne, ehuru därtill af legogifvaren anmodad, underlåter att upprätta skriftligt legoaftal och om han ej heller anhängiggjort sådan rättegång, som i paragrafens föregående moment säges. Enär det i senare fallet blefve oklart huru länge legogifvaren borde afvakta sådan åtgärd från brukarens sida, och därigenom uppkomme oreda, har Utskottet föreslagit att i detta moment måtte intagas den tilläggsbestämning, att brukare inom sex månader efter det han erhållit den i momentet nämnda tillsägelse skall tillställa legogifvaren stämning i det afseende sagda moment innehåller. Jämlikt gällande lag är brukare i tillfälle att genom Inregistrering inteckning trygga sin legorätt för den händelse att lägen- ' Itgokon* heten skulle utmätningsvis eller i anledning af konkurs försäljas. Erfarenheten har emellertid visat, att en stor del brukare, ehuru försedda med skriftligt kontrakt, försummat att tillgodogöra sig rättigheten att inteckna legoaftalet eller, om kontraktet varit intecknadt, uraktlåtit att förnya inteckningen. Då inteckningsinstitutet i dess nuvarande form, såvidt angår lega af torp, landbolägenhet och backstuguområde, sålunda visat sig icke motsvara sitt ändamål, har Utskottet sökt utfinna andra former till

20 IT. B. Prop. K;o 7. vinnande af det med inteckning afsedda syftemålet, och föreslår förty, beträffande dessa legoaftal, införande af ett särskildt inregistreringssystem. I enlighet därmed ålåge det häradsrätten att inregistrera legokontrakten uti en för sådant ändamål uppgjord längd, hvilken jämte därtill hörande bilagor skulle vara offentlig och hållas tillgänglig för enhvar, som finnes hafva rättmätigt skäl att därom taga kännedom. Utskottet har tänkt sig, att legokontrakten skulle antecknas i längden i kronologisk ordning, och vore häradshöfding vid utgifvande af gravationsbevis skyldig att däri äfven upptaga i registerlängden antecknade legorätter. I öfverensstämmelse härmed inregistrerad legorätt skulle tillkomma förmånsrätt, såsom om legokontraktet hade intecknats samma dag, då anmälan om inregistrering hos domaren skett, hvarutom inregistrering förblefve gällande utan förnyelse tills densamma dödades. Inregistrering vore, på sätt om inteckning föreslagits i den nådiga propositionen, erforderlig endast i händelse af tvångsförsäljning. Om legogifvaren eller, vid konkurs, sysslomännen i konkursen frivilligt till annan öfverlåter eganderätten till lägenhet, som antingen helt och hållet eller delvis upplåtits på lega, skulle köpet icke bryta legan, därest aftalet blifvit i behörig ordning fastställdt och brukaren tagit det utlegda området i besittning. Utskottet har icke förbisett, att det redan länge varit fråga om införande af ett allmänt fastighetsboksoch inregistreringsinstitut. Då det likväl är sannolikt, att genomförandet af denna reform kommer att taga en längre tid i anspråk, har Utskottet ej ansett förberörda omständighet utgöra fullgiltigt skäl att afstå från införandet af ett särskildt inregistreringssystem beträffande legoaftal om torp, landbolägenheter och backstuguområden. I hvarje händelse blefve det af Utskottet föreslagna inregistreringsförfarandet endast interimistiskt, intill dess ett allmänt inregistreringssystem kommit till stånd.

21 Lag om lega af torp m. m. 21 Lega af jord innebär legoföremålets öfverlämnande 15 $ (7 $ åt brukaren med rättighet för denne att tillgodogöra sig dess produkter, likväl endast så vidt de erhållas genom ett vanligt utnyttjande och inbegripes i legoaftalet. Ensamt under denna förutsättning bestämmes det vederlag, som legogifvaren bekommer af brukaren, hvarför det är af vikt, att brukaren häfdar legoföremålet allenast på det i aftalet bestämda sätt. Utskottet har velat särskildt betona denna omständighet och för den skull föreslagit att till paragrafen skall fogas ett moment, hvari omförmäles att brukaren icke är berättigad att till olägenhet och skada för jordegaren nyttja legoområde för annat ändamål än vid af talets ingående af setts. Detta förbud innebär, hvad särskildt beträffar lcga för jordbruksändamål, dels att brukaren ej på legoområdet lar anlägga exempelvis industriell inrättning, dels äfven att. han icke får nyttja legoområdet på sådant sätt att genom jordlagrets förminskande verklig skada uppstår, öfverträdande, oaktadt erhållen varning, af detta förbud utgör en af de orsaker, på grund af hvilka brukaron jämlikt 40 kan förverka sin legorätt. Den nådiga propositionens 8 har upptagit den 16 (8 äfven i nu gällande lag uttalade grundsats att, om torp eller landbolägenhet tillhörande och för dess bruk nödig byggnad af ålder förfallit och vid syn förklarats oduglig, så åligger det, där ej annorlunda öfverenskommits, legogifvaren att inom lägenhetens eller hufvudgårdens område anvisa eller dit anskafla för husets ånyouppförande nödigt virke och annat naturligt byggnadsmaterial samt brukaren att anskaffa öfrigt material och verkställa nybyggnaden Däremot skulle, om sådan byggnad genom vådeld eller annorledes utan brukarens vållande förstörts, eller så skadats, att nybyggnad erfordrades, legogifvaren ensam, där ej annorlunda aftalats, verkställa nybyggnaden.

22 U. B. - Prop. N:o 7. Sistnämnda bestämning synes enligt Utskottets mening icke träffa det riktiga. Grundsatsen, att brukaren skall undfå full ersättning för de förbättringar han utfört och genom h vilka jordens eller de därå befintliga byggnadernas värde stigit, utgör en af de förnämsta principiella synpunkterna i denna lag. Ifrågavarande bestämning, såvidt densamma hänför sig till uppförande af nybyggnad i stället för genom vådeld förstördt hus, kunde föranleda svårighet vid fastställande af den brukaren tillkommande ersättningen, på samma gång den gåfve tillfälle åt odugliga och vårdslösa brukare att tilläfventyrs på brottsligt sätt öfverflytta den dem åliggande byggnadsskyldigheten på legogifvaren. Med beaktande af dessa synpunkter föreslår Utskottet det skyldigheten att ånyo uppföra genom vådeld förstörd byggnad af förenämndt slag måtte regleras enligt samma principer, som gälla för det fall att byggnaden af ålder förfallit. Enär legogifvarens och brukarens skyldigheter beträffande återuppförande af förstörd byggnad måste anses vara något så när lika betungande, borde brandförsäkringsafgifterna erläggas af legogifvaren och brukaren till hälften af hvardera, hvarför äfven brandskadeersättningen borde delas jämnt dem emellan. I paragrafens 3 moment har intagits bestämning att hvad i 1 momentet är stadgadt skall, där lägenhetens tillgång på skog det medgifver, lända till efterrättelse äfven i fråga om uppförande af sådan nybyggnad, som i följd af förändradt brukningssätt, hvilket allmänt kommit till användning å orten, eller utvidgning af odlingarna å legoområdet befinnes nödvändigt. En sådan bestämnings intagande i lagen har ur synpunkten af jordbrukets förkofran ansetts nödvändig, hvarförutom föreskriften, då byggnaderna i hvarje händelse förblifva i legogifvarens ego, knappast torde blifva för honom betungande.

23 Lag om lega af torp m. m. 23 Emedan en oskäligt lång arbetsdag på många orter 18 0 ) försvårat brukarens ställning samt föranledt tvistigheter emellan legogifvaren och brukaren och lagförslaget därjämte afser att noggrannt fastställa legovederlagets belopp, har Utskottet funnit lämpligt att i lagen intaga bestämning om en längsta arbetstid vid fullgörandet af i legoaftalet öfverenskommen dagsverksskyldighet. Med fästadt afseende därå, att flerstädes allaredan iakttages en arbetstid af elfva timmar om sommaren och i medeltal nio timmar om vintern, borde den längsta arbetstiden fastställas till elfva timmar under sex sommarmånader och i medeltal till nio timmar under sex vintermånader. En emellan jordegaren och brukaren vid sidan af legoaftalet ingången öfverenskommelse om verkställande af öfvertidsarbete mot särskild godtgörelse skulle naturligtvis oberoende häraf vara tillåten. Ifrågavarande bestämning innefattar endast, att en längre arbetstid icke finge påyrkas med stöd af legoaftalet. Brukaren vållas ofta stora ölägenheter därigenom, att!9.. han erhåller kallelse att utgöra dagsverke sent föregående afton, så att han icke blir i tillfälle att ordna sina egna arbeten genom att uppdraga deras utförande åt annan, eller får tid att iståndsätta sina arbetsredskap. På grund häraf föreslår Utskottet införandet af ett stadgande, jämlikt hvilket kallelse att utgöra dagsverke skulle meddelas senast ett dygn förut, där ej om tiden för dagsverkenas utgörande redan tidigare i legokontraktet eller annorledes särskildt af talats. Då brukare pa öfverenskommen tid eller efter legogifvårens tillsägelse antingen själf infunnit sig eller sändt annan person att arbetsskyldigheten fullgöra, hvilken rätt i denna paragraf uttryckligen medgifves brukaren, får legogifvaren icke vägra att emottaga dagsverket. Om därvid emellertid ökedagsverke af otjänlig väderlek förhindras, är brukaren pliktig att ånya infinna sig att dags-

24 U. B. - Pröp. H:e 7. verket fullgöra; och skall legogifvaren i sådant fall ersätta brukaren med hälften för den tidspillan honom tillskyndats genom färden till arbetsplatsen och därifrån. På det att för brukaren icke allt för många på anfördt sätt ofullbordade dagsverken måtte anhopas att i en fortsättning fullgöras, har hans skyldighet härutinnan inskränkts till en vecka, räknadt från dagen då afbrottet skedde, och är han, därest det visar sig omöjligt att fullgöra dagsverkena inom sagda tid, berättigad att gälda bristen med penningar. Legogifvares rätt att, på sätt i denna paragraf föreslagits, afbryta dagsverke har inskränkts till endast ökedagsverken, emedan man ansett honom kunna vid regnväder anvisa brukare, som fullgör fotdagsverke, arbete under tak. 20 (» ) I den nådiga propositionen har intagits bestämning därom, att brukaren eger rätt att i fråga om legans erläggande öfvergå från dagsverkslega till penningvederlag. Ehuru denna bestämning otvifvelaktigt komme för jordegarena, isynnerhet för de större lägenhetsinnehafvarena, att blifva den mest betungande af lagens alla reformförslag, och bestämningen i själfva verket efterhand kommer att förändra karaktären af hela torparsystemet, har sagda bestämning icke blifvit i den nådiga propositionen närmare motiverad. Enär Utskottet för sin del enhälligt godkänt denna viktiga grundprincip, anhåller Utskottet att i korthet få framlägga sina skäl därför. Allmänt kändt är, att skyldigheten att utgöra legan i dagsverken under senare tider åstadkommit trakasserier och svårigheter. Också är det onaturligt, att den till flere tiotusental uppgående jordbrukande klassen, som i ekonomiskt hänseende är alldeles själfständig, m. a. o. som genom jordbruket har sin fullständiga utkomst, i socialt afseende intager en tjänares ställning i förhållande till jordegaren. I fall detta system, på grund af tidigare uppgjorda kontrakt och lagens tvång, komme att blifva gällande under en längre tid fram-

25 Lag om lega af torp m. m. 25 åt, så är det att befara, att detta skulle leda till de svåraste konflikter emellan sakegarena, hvilka konflikter skulle tillspetsas i den mån folkupplysningen och det af den mindre bemedlade befolkningen uppnådda politiska inflytandet bidrager att höja torparklassens själfkänsla. Genom att för brukaren bereda möjlighet att öfvergå till penningvederlag, när han finner det för sig i ekonomiskt afseende möjligt, hyser Utskottet förty den förhoppning, att den nya lagen kommer att hafva ett lugnande inflytande. Härtill kommer ytterligare, att torparenas dagsverken numera ofta nog icke beräknas till sitt fulla värde af den orsak, att de vanligtvis icke mera verkställas af torparena själfva utan af ofta mindre dugliga daglönare eller drängar, hvilka torparena ställt på sig. Å andra sidan har erfarenheten visat, att de dagsverken, som under bråd sommartid utgjorts för jordegarens räkning, ofta nog varit till stort men för torparenes eget jordbruk, i det att torparena därigenom bero f väts tillfälle att tillgodogöra sig sina egna arbetskrafter just å de tider, då dessa arbetskrafter varit mest behöfliga. Såsom redan tidigare framhållits, kommer ifrågavarande anordning att kännbarast beröra de jämförelsevis få större egendomar, å hvilka arbetet hufvudsakligen utföres genom torp arenas dagsverken. I den nådiga propositionen har rätten att öfvergå till penningvederlag medgifvits endast brukaren. Enligt Utskottets åsikt är det ur billighetssynpunkt nödvändigt att enahanda rättighet tillkommer jämväl 'jordegaren, ty enligt den nya lagen kunde härigenom en legogifvare för årtionden, måhända ofta för lifstiden, blifva bunden af en dagsverkare, som för att göra förtret utför sitt arbete odugligt. Utskottet har på grund häraf ansett nödigt medgifva jordegaren rätt att frigöra sig från ett dyligt fullgörande af dagsverksskyldigheten. Häremot kunde den invändning göras, att jordegaren, den ekonomiskt starkare, därigenom tilldelas en makt, som kunde blifva för-

26 U. B. - Prop. N:o 7. därfbringande för småbrukarens ekonomi. Den dugliga brukaren komme emellertid merendels att hafva ett naturligt skydd i jordegarens år för år stegrade behof af arbetsfolk, till följd hvaraf det ej ligger i hans intresse att fordra, att en torpare, som behörigen fullgör sin dagsverksskyldighet, skulle öfvergå till penningvederlag. En uteslutande åt brukaren medgifven rättighet att öfvergå till penningvederlag skulle allstå utgöra ett skydd hufvudsakligen endast för mindre dugliga torpare. Därutöfver har Utskottet föreslagit, att i lagen skulle inryckas en bestämning därom, att jordegaren icke är berättigad att fordra öfvergång till penningvederlag, med mindre legonämnden pröfvar sådant skäligt. Enligt den nådiga propositionen är tiden för öfvergång till penningvederlag ett år från den lagbestämda flyttningsdag för legohjon, som efter berörda anmälan först infaller. Enär emellertid legovederlaget hos oss ännu mestadels utgöres i dagsverken, komme en plötslig öfvergång till penningvederlag att medföra stora svårigheter för de flesta jordbrukare, hvilkas jordbruk är baseradt på dagsverken af torpare och landbönder. Likaledes skulle en plötslig öfvergång till penning vederlag från legogifvarens sida vålla brukaren stora olägenheter. Det är därför af vikt att parterna beredas rådrum för vidtagande af nödiga förberedelser i anledning af den förändring en dylik öfvergång förorsakar i deras hushållning. På grund häraf föreslår Utskottet, att den i propositionen stadgade tid af ett år måtte ändras till två år. 21 (12 ) Enär utredning af legogifvarens och brukarens mellanhafvanden beträffande legan blefve försvårad genom densammas uppskjutande på längre tid, föreslår Utskottet att den i 12 af den nådiga propositionen bestämda! tiden af två år måtte ändras till ett år. 31 (23 ). Af stadgandet i 23 af den nådiga propositionen framgår, att brukare är berättigad att öfverlåta sin legorätt

27 Lag om lega af torp m. m. 27 åt bröstarfvinge utan att härtill behöfvas samtycke af legogifvaren eller legonämnden. Jämte det Utskottet godkänt sagda stadgande har Utskottet utsträckt detsamma till brukarens föräldrar och syskon, enär de ofta lefvat i legoområdet och till förmån för detsamma användt sina krafter. Det i den nådiga propositionen ingående stadgandet, att legovederlaget skall underställas legonämndens pröfning och fastställelse, åsyftar att trygga brukaren mot utgörande af oskälig skatt. Detta syftemål ernås dock icke om brukaren vid öfverlåtelse af sin jordlegorätt å annan kunde fastställa villkor, hvilka för den nya brukaren äro oskäligt tunga. Fördenskull har Utskottet föreslagit ett tilläggsstadgande af innehåll, att brukaren medgifves rätt att öfverlåta sin legorätt åt annan endast för ett pris, som ej får öfverstiga hvad han själf skulle af legogifvaren erhålla i ersättning för förbättringar, därest legoaftalet vid öfverlåtelsetillfället upphörde. Af samma skäl som legogifvaren uti det i 28 af 36 $ (28 ). jvropositionen omförmälda fall är pliktig att nedsätta legovederlaget, bör äfven brukaren anses skyldig erlägga förhöj dt legovederlag, om legan härigenom för brukaren blifvit afsevärdt fördelaktigare. Utskottet föreslår därför att ett stadgande i antydda riktning måtte i lagen intagas, jämte det legogifvaren skulle berättigas uppsäga legoaftalet i händelse brukaren ej vill förbinda sig till skälig, af legonämnden godkänd förhöjning af legan för den återstående legotiden. Enär legoaftal om torp, landbolägenhet eller back- 39. stuguområde kunde utgöra hinder för lägenhetens försäljning till delning mellan personer hörande till den obesuttna befolkningen, föreslår Utskottet att aftalet i sådana fall måtte upphöra, och brukaren berättigas till ersättning för utförda förbättringar efter hvad i 24 af lagförslaget

28 U. B. - Prop. N:o 7. är sagdt. Likväl borde brukare i dylika fall hafva rätt att, där han så önskar, tillösa sig del af lägenheten. 40 (31.) Enligt Utskottets mening böra de i den nådiga propositionen ingående stadgandena om legorättens förverkande godkännas. Enär emellertid äfven i andra än de uti 31 2 mom. af den nådiga propositionen nämnda fall, synnerligen förmildrande omständigheter kunna förekomma, vid hvilka förverkande af legorätten vore oskälig, föreslår Utskottet, att i sådana fall brukaren, efter legonämndens prof ning, endast skulle åläggas skadestånd. 50, 51. Ehuru det måste anses vara regeln, att legonämnden (39, 40 ). verkställer syn, har i den nådiga propositionen likväl intagits en sådan bestämning att, där någondera parten det önskar, förrättandet af syn kunde uppdragas åt en särskild synenämnd, till hvilken hvardera parten skulle välja en ledamot och desse gemensamt utse en tredje till ordförande. Enär fall kunna förekomma, då ett sådant förfarande vore för parterna bekvämare, har Utskottet tillstyrkt bestämningens godkännande, helst därigenom part, som af en eller annan anledning icke hade förtroende för legonämnden, blefve i tillfälle att få syn förrättad utan anlitande af legonämnden. Af nästanförda orsak har Utskottet ock ansett nödigt stadga, att där parterna icke enades i valet af ordförande, denna skulle utses af legodomstolen. På det att verkställandet af syn icke blefve af en eller annan orsak fördröjdt eller syn alls icke komme till stånd, har i 51 införts ett andra moment, genom hvilket onödigt dröjsmål skulle förekommas. Till undvikande åter af att användandet af en särskild synenämnd blefve för parterne ofördelaktigare än anlitande af legonämnden, skulle äfven kostnaderna för af sådan nämnd förrättad syn erläggas efter samma grunder, som i fråga om syn af legonämnd stadgas i 65 2 och 3 mom. af förslaget.

29 Lag om lega af torp m. m. 29 I denna paragraf har Utskottet upptagit de stadgan- 85 (64 ^. den, hvilka ingå i 64 af den nådiga propositionen, likväl med sådant tillägg, att bestämningarna uti lagen om lega af jord icke komme att ega tillämpning å aftal, hvars legoföremål utgöres af under stad afhyst eller annan stad tillhörig jord, alldenstund frågan angående städernas dispositionsrätt till sådan jord, enligt Utskottets tanke, borde genom särskild lagstiftning ordnas. Därjämte har det ansetts böra föreslås, att den nya lagen om lega af jord icke skulle ega giltighet beträffande lega af sådana lägenhetsdelar, som statsverket eller kommunen inköpt till delning mellan den obesuttna befolkningen, enär lagens tillämpning å sådana fall kunde utgöra ett hinder för sagda företag. Jämlikt det. den nådiga propositionen bilagda lag- 87 (65 ). förslaget angående tillämpning af lagen om lega af jord å tidigare tillkomna legoförhållanden, hvilket Utskottet förordat till antagande med några ändringar, komme särskilda stadganden uti lagen om lega af jord att hafva retroaktiv verkan beträffande tidigare tillkomna legoförhållanden. Fördenskull är af vikt att den tid, som förlider innan lagen om lega af jord träder i kraft, blefvc såvidt möjligt förkortad. Vid öfvervägandet af denna fråga har Utskottet ansett det var ändamålsenligast, att lagen om lega af jord skulle omedelbart efter dess emanerande träda i gällande kraft, men att, intill dess de stadganden, som äro behöfliga för ordnande af valen af legonämnder och nämnder vid legodomstolarna, hunnit blifva i administrativ väg utfärdade och sagda nämnder tillsatta, legonämndens funktioner skulle utföras af kommunalnämnden och legodomstolens åligganden handhafvas af häradsrätten i orten. På griind af hvad här ofvan anförts får Utskottat vördsamt föreslå:

30 U. B. Prop. N:o 7. att Landtdagen i sitt svar ville i underdånighet anmäla, att Landtdagen för sin del antagit en sålydande

31 Lag om lega ii torp m. m. 31 Lag om lega tf torp, landbolägeiihet och backstugoområde. 1 Kap. Om legoaftaletoch legovederlaget. 1 Såsom torp skall anses visst område af jordlägenhet, som emot lega till annan upplåtes för bedrifvande af jordbruk och är för sådant ändamål bebyggdt eller afsedt att bebyggas. Med landbolägenhet förstås sådan för jordbruk afsedd i mantal satt lägenhet, som med hänsikt till förvaltningen underlyder någon hufvudgård. Backstuguområde är jordstycke, hvilket emot lega upplåtes till bostadstomt åt sådan person eller familj, som hör till jordbruks- eller industriarbetarbefolkningen eller är med denna i ekonomiskt af seende likställd. 2 (1 ) Aftal om lega af jord, som i 1 är nämnd, skall ingås på viss tid, högst hundra, minst femtio år (utesl.). Saknas i legokontraktet bestämning om legotiden eller har denna (utesl.) bestämts kortare eller annorlunda än i 1 mom. säges, gälle aftalet i femtio år. Legoåret räknas från och till den 14 mars, hvilken dag skall gälla såsom fardag. Har i aftalet bestämts att

32 XJ. B. Prop. N:o 7. legoåret skall annorledes beräknas, lände det till efterrättelse. 3 (2.) Legovederlaget skall vara (utesl.) utsatt i penningar och bör i legokontraktet upptagas allt hvad brukaren for honom tillagda förmåner verkligen skall erlägga. I legoaftal må dock kunna bestämmas, att legovederlaget för kortare eller längre tid (utesl.) i sin helhet eller delvis, skall enligt å orten gångbart pris utgöras i naturalster eller dagsverken. Åsämjas parterne ej om priset, skall detsamma af den i 6 kapitlet omförmälda legonämnd bestämmas antingen tillsvidare eller för viss tid. Om parternes rätt att i sådant fall öfvergå till penningvederlag stadgas i 22. (Utesl.) 4. (3f) Legoaftal skall upprättas skriftligen i tvänne vittnens närvaro. 5 (4.) Legokontraktet bör upptaga, förutom ort och tid för dess ingående: den lägenhets namn eller nummer, hvartill det utlegda området hör eller som upplåtits på lega, samt, där legan ej gäller hel lägenhet, jämväl gränserna för legoområdet eller annan tydlig beteckning däraf; legotiden; samt legovederlagets belopp. Ingå i legoaftalet bestämningar om brukares rätt till skogsprodukter eller mulbete eller andra förmåner utom legoområdet, {utesl.) skola jämväl de i kontraktet intagas.

33 Lag om lega af torp m. m. 33 Innehåller legaoftalet andra villkor, skola ock de för att gälla i kontraktet införas. {Utesl.) Legokontraktet skall affattas i tre likalydande exemplar, ett för hvardera parten och det tredje för legonämnden. 6. (5., Legokontraktet skall {utesl.) underställas legonämndens pröfning. Finnes kontraktet vara lagligen upprättadt och legovillkoren efter opartisk pröfning ej för brukaren (utesl.) obilliga, fastställe nämnden detsamma, sedan syn förrättats, där sådan ansetts nödig. Om fastställandet skall anteckning genast göras såväl å hvardera partens som legonämndens exemplar af kontraktet, med uppgift om tiden för kontraktets fastställande. Kan kontraktet ej fastställas, skola skälen därtill parterne meddelas. Legoaftal anses vara slutligen ingånget, då legonämnden fastställt legokontraktet. Åstunda parterne framdeles ändra det fastställda legokontraktet eller göra tillägg därtill, upprätte därom skriftlig afhandling; och gälle med afseende härå i tilllämpliga delar, hvad i 1 och 2 mom. är stadgadt. 7 (6.) Har någon på grund af muntligt aftal eller skriftligt kontrakt, som ej undergått den i 6 föreskrifna pröfning, begynt emot lega bruka annan tillhörig jord eller därå uppföra byggnad, ege brukaren, på stämning å legogifvaren, vid legodomstolen yrka att aftalet skall fastställas. Legodomstolen upptage i protokollet hvad enligt parternes uppgifter eller annan tillgänglig utredning dem Agrarutskottcts betänkande N:o 1, '\

34 U. B. - Prop. N:o 7. emellan öfverenskommits, samt höre i ärendet legonämnden, om den anser sådant nödigt. Vinnes utredning om det områdes gränser, hvars utlegande öfverenskommelsen afser, samt om legovederlaget, och finner legodomstolen legovillkoren ej vara för brukaren (utesl.) obilliga, fastställe domstolen aftalet att gälla parterne emellan, hvarvid i fråga om legotiden skall beaktas hvad i 2 1 mom. stadgas. Sålunda fastställdt legoaftal ege enahanda giltighet som lagligen afslutadt skriftligt legoaftal. Undandrager sig brukare på anfordran af legogifvare att upprätta skriftligt legoaftal, och har han ej heller inom sex månader därefter anhängiggjort sådan rättegång, som i 1 mom. säges, hafve legogifvaren rätt att honom uppsäga. 2 Kap. Om inregistrering af legokontrakt. * Sedan legokontraktet vederbörligen fastställts, skall det genom legonämndens försorg inregistreras. Dock siande det hvardera parten fritt att äfven för egen del göra anmälan om legokontraktets inregistrering. Göres i legoaftal ändring eller tillägg eller förnyas legoaftal, för hvilket tiden gått till ända, skall jämväl afhandlingen härom inregistreras, sedan den af legonämnden fastställts. Har muntligt legoaftal fastställts i den ordning 7 stadgar, skall ordföranden i legodomstolen ombesörja inregistreringen. * Då legokontraktet anmäles till inregistrering, bör utredning tillika föreställas om legogifvarens eganderätt. Legogifvaren vare pliktig att till legonämnden eller, i det i 8 3 mom. nämnda jall, till ordföranden i lego-

35 Lag om lega af torp m. m. 35 domstolen ingifva de handlingar, som till vinnande af nästnämnda utredning äro af nöden. Inregistrering af legokontrakt vare jämväl tillåten i fideikommiss. 10. Legokontrakten inregistreras af häradsrätten uti för sådant ändamål uppgjordt legoregister, hvilket jämte därtill körande bilagor är offentligt och tillgängligt för enhvar, som finnes hafva rättmätigt skäl att därom taga kännedom. Utdrag ur legoregistret och till detsamma hörande handlingar utfärdas emot stadgad lösen. 11. Sedan legokontrakt inregistrerats, njute brukare med af seende å sin legorätt enahanda rätt som om legokontr åktet den dag då inregistreringen skedde intecknats i lägenheten. Anmälan om inregistrering får göras hos domhafvanden, där icke rättegångsdag är; och hafve inregistreringen i ty fall, om ärendet vid närmast infallande lagtima ting anmäles till åtgärd, och inregistrering i anledning häraf sker, förmånsrätt från den dag, då anmälan hos domaren gjordes. Inregistrering gälle utan förnyelse tills densamma dödas. 12. Brukare af torp, landbolägenhet eller backstuguområde, som åtnjuter legorätt pä grund af legoaftal, ingånget före denna lags trädande i kraft, vare berättigad att få sitt legokontrakt inregistreradt i den ordning, som i 8, 9 och 10 säges. Har sådant legokontrakt förut intecknats och var inteckningen vid tiden för inregistreringen gällande, vare brukaren bibehållen vid den förmånsrätt han på grund af inteckningen vunnit.

36 F. B. - Prop. N:o Å Senaten ankommer att meddela erforderliga närmare föreskrifter angående inregistreringen af hgokontrakt. 3 (2) Kap. Om legogifvarens och brukarens rättigheter och skyldigheter. 14 (7.) Brukare vare skyldig att väl häfda legoområdets egor samt vårda och underhålla legogifvarens byggnader och öfriga anläggningar, hvilka äro för legoområdets bruk nödiga, så att desamma icke genom hans uraktlåtenhet försämras. Sådant brukningssätt, som leder till jordens utsugande, skall såsom vanhäfd anses. 15. (7.) Med iakttagande af h vad i 14 är stadgadt vare brukaren, där i legokontraktet icke annorlunda öfverenskommits, berättigad att till sin nytta använda legoområdet på sätt honom bäst synes. Dock må ej brukare legogifvaren till skada eller men använda legoområdet till annat än hvad vid aftalets ingående af setts. Ej må uti legoaftal verkställande af odlingsförbättringar förbjudas. Hör till legoområdet skog, hafve brukaren, där ej annorlunda öfverenskommits, rätt att nyttja densamma till husbehof. Har hushållningsplan härvid uppgjorts, lände den till efterrättelse. Brukare ege rätt till jakt å legoområdet, äfvensom fiske i vatten, som hör till legoområdet, såvida icke i legokontraktet annorlunda bestämts.

37 Lag om lega af torp m. m. 37 (Utesl.) 16. (8.) Har å torp eller landbolägenhet befintlig och för dess bruk nödig byggnad, som tillhör legogifvaren, af ålder förfallit och vid syn förklarats oduglig, åligger det, där ej annorlunda öfverenskommits, legogifvaren att inom lägenhetens eller hufvudgårdens område anvisa eller dit anskaffa för husets ånyouppförande nödigt virke och annat naturligt byggnadsmaterial samt brukaren att anskaffa öfrigt material och verkställa nybyggnaden (utesl.) Brandförsäkringsafgifterna för sådan byggnad skola erläggas af legogifvaren och brukaren till hälften hvardera. Nedbrinner försäkrad byggnad, vare den ånyo uppförd efter hvad i 1 mom. är sagdt: och dele legogifvaren och brukaren brandskadeersättningen jämnt sig emellan. Hvad i 1 mom. är stadgadt skall, där lägenhetens tillgång på skog det medgifver, jämväl lända till efterrättelse i fråga om uppförande af sådan nybyggnad, som i följd af förändradt brukningssätt, hvilket allmänt kommit till användning å orten, eller utvidgning af odlingarna å legoområdet befinnes nödvändig. Hvad i 1 mom. är sagdt om legogifvarens skyldighet att anvisa eller anskaffa byggnadsmaterial ege tillämpning jämväl i fråga om underhåll af däri omnämnda hus (utesl.). Åsidosätter legogifvaren hvad honom i dessa fall med hänsikt till materiatete anskaffande åligger, vare brukaren berättigad att på legogifvarens bekostnad anskaffa det nödiga materialet (utesl.) eller ock att uppsäga legoaftalet. Brukaren ege jämväl rätt till skadestånd. 17. (9.) Skall lega utgöras i penningar eller naturalster och är ej viss tid för betalning bestämd, gifve brukaren dem

38 U. B. - Prop. N:o 7. ut två månader före utgången af (utesl.) legoåref. Naturalster vare brukaren, där ej annorlunda öfverenskommits, icke skyldig att tillhandahålla legogifvaren utom den lägenhet, som den utlegda jorden omfattar eller tillhör. 18. (10.) Utgöres legovederlag i dagsverken, böra desamma i legokontraktet vara så fördelade under året, att brukaren icke hindras att drifva sitt eget landtbruk. Upptager kontraktet icke sådan bestämning, skola dagsverkena fördelas jämnt under året. Då dagsverksskyldighet fullgöres på grund af legoaftai, må arbetsdagen, där kortare arbetstid icke bestämts, vara högst elfva timmar under sex sommarmånader och i medeltal nio timmar under de öfriga månaderna, måltidsrasterna häri icke inberäknade. Underlåter brukaren utan laga förfall att på af talad tid fullgöra sin dagsverksskyldighet, ersatte skadan häraf. 19. Kallelse att utgöra dagsverke skall meddelas brukare senast ett dygn förut, där ej om tiden för dagsverkenas utgörande särskildt aftalats. Har brukare på öfverenskommen tid eller efter legogifvarens tillsägelse antingen själf infunnit sig eller sändt annan person att arbetsskyldigheten fullgöra, må legogifvaren ej vägra att emottaga dagsverket. Förhindras därvid ökedagsverkes fullgörande af otjänlig väderlek, vare brukaren, ifall legogifvaren det påyrkar, pliktig att inom en vecka därefter ånyo infinna sig att dagsverket fullgöra. För den tidspillan brukaren lider genom färden till arbetsplatsen och därifrån tillbaka ersatte legogifvaren honom med hälften. Varda alla dagsverken efter hvad i 3 mom. säges icke fullgjorda, gälde brukaren bristen med penningar.

39 Lag om lega af torp m. m (11.) Är i kontraktet bestämdt, att legovederlaget skall utgöras i naturalster eller dagsverken, vare det ej hinder för brukaren att öfvergå till penningvederlag, om han sin åstundan härom hos legogifvaren anmäler; och skall förändringen träda i kraft när två år förflutit från den lagbestämda flyttningsdag för legohjon, som efter berörda anmälan först infaller. Samma rätt hafve legogifvaren, om legonämnden därtill bifaller. Sådan anmälan kan ej utan bägge parternes samtycke återkallas. 21. (12.) Legogifvare, som försummat att med brukare uppgöra afradsräkning inom ett år efter utgången af det legoår, hvarunder legovederlaget bort erläggas, hafve förverkat sin talan därom emot brukaren. 22. (13.) Har brukare åsidosatt h vad i 14 och 15 är stadgadt angående legoföremålets vård, vare pliktig att vid legotidens slut eller då lego förhållandet eljest upphör enligt syn ersätta skadan. Finnes vid syn, som af legogifvaren under legotiden föranstaltas, att brukaren vanvårdat lego f öremålet, afhjälpe brukaren bristen inom tid, som vid synen bestämmes, eller vare legogifvaren berättigad att göra det på hans bekostnad. 23. (14.) Brukare må ej utan legogifvarens samtycke på lega åt annan upplåta legoområdet eller del däraf. År brukare minderårig eller har han blifvit sjuklig eller förekomma andra synnerligen vägande skäl, prof ve legonämnden huruvida dylik upplåtelse på lega kan tillåtas och för huru

40 U. B. -Prop. N:o 7. lång tid. I öfrigt skall vid förenämnda upplåtelse iakttagas hvad i denna lag stadgas. 24. (15.) Brukare af torp eller landbolägenhet, som förbättrat legoföremålet i afseende å jord eller byggnader och andra inrättningar, hvilka äro för jordbruket nödiga, är berättigad att vid legotidens slut eller då lego förhållandet eljest upphör enligt syn af legogifvaren undfå ersättning för den ökning i värde som lägenheten genom dessa förbättringar vunnit. Vid värdering af förbättringar i häfden skall iakttagas att legogifvaren icke påföres ersättning för värde eller värdetillskott hos legoföremålet, som beror af fordens inre beskaffenhet eller yttre förhållanden. Till enahanda godtgörelse vare brukare af backstuguområde berättigad för hus, som han å legoområdet uppfört, och för förbättringar i häfden. Dock må ersättningen för byggnaderna icke bestämmas till högre belopp än hvad kan anses utgöra ortens pris å vanlig boningslägenhet jämte nödvändigaste uthus för familj, som i 1 3 mom. omförmäles. 25. (16.) Har legovederlagets belopp vid aftalets ingående bestämts med.hänsyn till vissa i legokontraktet angifna förbättringar, dem brukaren borde utföra, eller har brukaren för förbättringarna åtnjutit direkta bidrag af legogifvaren, eller nedsättning af legan eller annan jämkning af honom åliggande skyldigheter, bör sådant vid ersättningens bestämmande tagas i skäligt betraktande. ( 17 i prop. utesl.) 26. (18.) (Utesl.) Vill legogifvaren efter legotidens slut förnya legoaftalet på kortaste tid, som i denna lag är bestämd,

41 Lag om lega af torp m. m. 41 hafve makt att erlägga den i 24 stadgade ersättning för förbättringar i häfden samt å byggnader, hvilka tillhöra honom, genom att låta brukaren tillgodonjuta legoaftalet på oförändrade villkor under så lång tid af legostämman, som, i fall parterna därom ej enas, bestämmes af legonämnden efter värdet af de gjorda förbättringarna. Åstundar legogifvåren genom medgifvande af betydligare nedsättning i legan gälda ersättningen inom kortare tid, hafve lof därtill. Sedan ersättning sålunda erlagts, ege legogifvaren tillgodonjuta sådan förhöjning i legan, hvartill icke allenast förhållandena vid tiden för legoaftalets förnyande utan äfven de på anfördt sätt godtgjorda förbättringarna föranleda. Beloppet af den förhöjda legan skall vid aftalets förnyande antecknas i legokontraktet. Brukare vare ej berättigad att fordra för egna hus, dem legogifvaren jämlikt 24 är skyldig att ersätta, godtgörelse så länge legoområdet af honom innehafves. Vill legogifvaren efter utgången af legotid öfvertaga legoområdet, gälde ersättning för nämnda byggnader efter det värde, de då ega. 27. (19.) Göras i legokontrakt förbehåll om uppsägningsrätt för brukaren, må därvid äfven kunna bestämmas att legogifvaren, om brukaren begagnar sig af sin uppsägningsrätt, är fri från skyldigheten att ersätta af honom gjorda förbättringar. 28. (20.) Där icke annorlunda öfverenskommits må brukare vid legotidens slut bortföra egna hus, dem legogifvaren icke är skyldig att inlösa, återställe ock platsen, hvarest husen stått, i skick. Undanskaffa» icke byggnaderna inom två år, hafv-e jordegaren rätt att för brukarens räkning försälja dem å offentlig auktion.

42 XJ. B. - Prop. N:o (21.) Är brukare vid legoförhållandets upphörande skyldig afrad, som till betalning förfallit, eller ersättning för bristande underhåll af hus eller för annan vanhäfd af legoområdet eller för vanvård eller förskingring af kreatur, redskap eller annat, som han af legogifvaren emottagit för kgoområdets bruk, och har han ej därför ställt full säkerhet, hafve legogifvaren makt att kvarhålla af hans gods, som å legoområdet finnes och laglige n får i mät tagas, intill dess brukaren rätt för sig gjort eller säkerhet ställt. 30. (22.) Står jordegare vid legoförhållandets upphörande i skuld till brukaren för verkställda förbättringar, vare brukaren, där ej jordegaren ställer full säkerhet för ersättningen, (utesl.), berättigad tillgodonjuta legan till utgången af det legoår, hvarunder ersättningen erlägges; och hafve brukaren i sådant fall rätt att legovederlaget emot sitt ersättningsanspråk kvitta. Godkånnes den erbjudna säkerheten icke af brukaren, skall saken underställas legonämndens pröfning och a f gör ande. 4 (3) Kap. Om förändringar i och upphörande af legoförhållandet. 31. (23.) Legorätt {utesl.) ege brukaren rätt att öfverlåta till annan, med hvilken legogifvaren skäligen kan nöjas {utesl.). Godkännes ej den nye brukaren af legogifvaren

43 Lag om lega af torp m. m. 43 och år i legokontraktet icke heller sagdt, att brukaren utan jordegarens bifall får öfverlåta legorätten, skall saken af legonämnden pröfvas och af göras. Priset för öfverlåtelsen må icke bestämmas högre än den ersättning, hvartill brukaren enligt 24 vore berättigad, i fall legotiden då skulle gå till ända. Med hänsyn härtill skall öfverlåtelsekontraktet underställas legonämndens fastgällande; och lände i fråga om fastställandet och anteckning härom i öfverlåtelsekontraktet legonämnden till efterrättelse, hvad i 6 är sagdt. öfverlåter brukare af backstuguområde sin legorätt till annan person än i 1 3 mom. säges, vare legoaftalet fortfarande underkastadt föreskrifterna i denna lag. Legogifvaren ege rätt att, om öfverlåtelsen skett till annan än brukarens bröstarvinge, hans föräldrar eller något af hans syskon, inom trettio dagar efter därom erhållen vetskap (utesl.) tillösa sig legorätten för det pris» som i 2 mom. år nämndt. 32. (24.) Har legorätt öfverlåtits utan att lof därtill gifvits i legokontraktet, svare såväl den förre som den nye brukaren för ogulden afrad för tiden före den nye brukarens tillträde, så ock för skada, som därunder uppstått genom vanvård af legoföremålet. 33. (25.) Dör brukaren innan legostämma (utesl.) ute är, vare hans enka och bröstarfvingar berättigade att legan behålla under den återstående legotiden. Efterlämnar brukare icke enka eller bröstarfvinge, nfute hans föräldrar eller syskon samma rätt som i 1 mom. säges, om anspråk härpå göres inom sex månader efter brukarens död och legonämnden pröfvar legogifvaren kunna med den nye brukaren nöjas.

44 U. B. - Prop. N:o 7. Annan brukares rättsinnehafvare ege endast rätt att på de i 31 omförmälda villkor öfvertaga legorätt. Vid arfskifte må legorätt icke upptagas till högre belopp ån hvad uti 31 i fråga om priset för öfverlåtelse stadgas. (Utesl.) 34. (26.) Varder lägenhet, som i sin helhet eller delvis på lega upplåtits, utmätningsvis försåld, och skedde försäljningen ej med förbehåll om legorättens bestånd, vare köparen berättigad att uppsäga brukaren. Föryttras lägenheten frivilligt af legogifvaren eller, i följd af hans konkurs, af sysslomännen i konkursboet, vare legoaftalet gällande mot den nye egaren, där aftalet (utesl.) blifvit i behörig ordning fastställdt och brukaren tillträdt det legda området. Var aftalet ej fastställdt eller hade området ej ännu af brukaren tillträdts, vare den nye egaren berättigad att uppsäga brukaren, utan så är att legoräuten på grund af inteckning eller inregistrering skall fortfarande gälla eller att föryttringen skett med förbehåll om legorättens bestånd. 35. (27.) Har legoområdet genom klander eller rågång frångått den, h vilken upplåtit detsamma, eller hans rättsinnehafvare, vare den, hvilken området tillfallit, berättigad att fordra aftalets häfvande. Går någon del af legoområdet bort, eller varda genom öfversvämning, jordras, skogseld eller annan olyckshändelse de till legoområdet hörande förmåner väsentligen minskade eller försämrade, njute brukaren nedsättning af legovederlaget till (utesl.) belopp, som vid syn profvas

45 Lag om lega af torp m. m. 45 skäligt. Vill brukaren helke afstå från legan och kan det skäligen antagas att han, om af skiljandet eller olyckshändelsen kunnat förutses, icke skulle ingått legoaftalet, ege brukaren rätt att uppsäga aftalet. 36. (28.) Har vid skifte legoområdet eller del däraf tillagts annan lägenhet eller eljest frångått brukaren, utan att motsvarande vederlag åt honom utlagts, eller hafva, oaktadt vederlag gifvits, legoområdets egor så förändrats, att brukarens nytta af dem i väsentlig mån minskas, vare lag som i 35 säges. Har brukare af torp eller landbolägenhet i följd af skifte i stället för honom frångångna egor erhållit bättre häfdad jord, och har legan därigenom för brukaren blifvit betydligt mera inbringande, vare legogifvaren berättigad att uppsäga legoaftalet, där ej brukaren vill förbinda sig till skälig, af legonämnden godkänd förhöjning af legan för den återstående kgotiden. 37. (29.) Anspråk på afkortning eller förhöjning af lega eller häfvande af legoaftal skall göras eller legoaftal uppsägas inom två år, räknadt i de uti 34 och 35 nämnda fall från den tid, då legoområdet frångick egaren, föryttringen skedde eller skadan timade, samt i det fall, som i 36 omförmäles, från den tid, då tillträdet af skifteslotterna egde rum. 38. (30.) Då legoaftal uti de i 34 och 35 1 mom. omförmälda fall upphör, vare brukaren berättigad till godt-

46 V. B. - Prop. N:o 7. görelse af den nye egaren för förbättringar, som af brukaren utförts, samt af lägenhetens förre egare för skada, som han genom legoaftalets förtidiga upphörande fått vidkännas. Har legoaftal i följd af skifte upphört, n jute brukaren af legogifvaren ersättning för skada och förbättringar. Brukare, som på grund af 35 2 mom. eller 36 1 mom. afstått från lega, ege rätt till ersättning endast för gjorda förbättringar. 39. Varder lägenhet af jordegaren försåld till delning mellan personer, hörande till den obesuttna befolkningenb och utgör legoaftal om lägenheten underlydande torp, landbolägenhet eller backstuguområde hinder härför, upphöre legoaftalet och vare brukare berättigad till ersättning för utförda förbättringar efter hvad i 24 är sagdt. Brukare ege ock, om han det åstundar, rätt att tillösa sig del af lägenheten. 40. (31.) Lgeorätten vare förverkad och legogifvaren förty berättigad att uppsäga legoaftalet: a) om brukaren gör sig skyldig till betydlig vanvård af legoföremålet och icke inom tid, som vid syn bestämts, afhjälper bristerna; b) om han, oaktadt erhållen varning, legogifvaren till skada eller olägenhet nyttjar legoföremålet till annat ändamål än vid aftalets ingående afsetts; och c) om han helt och hållet Öfvergifver tegoområdet. Visar brukaren, i det i 1 punkten afsedda fall, att han för sjukdom, missväxt eller annan sådan orsak varit urståndsatt att inom utsatt tid af hjälpa bristerna, varde ny tid i sådant afseende af legonämnden honom förelagd; och må legorätten ej anses förverkad, där brukaren inom den tid fullgör sin skyldighet. x

47 Lag om lega af torp m. m. 47 Äro annars omständigheterna synnerligen förmildrande, pröfvc legonämnden, om, ej brukaren endast må åläggas skadestånd. 41. (32.) Har brukare, som häftar för afrad eller under legotiden ålagts afhjälpa brister i legoföremålets vård eller att ersätta skada, som i 18 3 mom. eller 40 3 mom. är nämnd, råkat på sådant obestånd att han icke kan fullgöra sin skyldighet, eller har brukarens egendom upplåtits till konkurs, och innehåller icke legokontraktet bestämning att legorätten får utan jordegarens hörande till annan öfverlåtas, vare legogifvaren berättigad att fordra säkerhet för lego villkorens fullgörande. Ställes ej sådan säkerhet inom tre månader sedan den begärd blef, hafve legogifvaren makt att uppsäga legoaftalet. 42 (33 ). Utom i de fall, som i denna lag äro omförmälda, hafve legogifvaren eller den, till hvilken hans rätt öfvergått, ej makt att häfva bestående legoaftal. 43 (34 ). Vid aftal om lega hafve brukaren lof att förbehålla sig rätt att uppsäga legoaftalet äfven i andra fall än i denna lag säges. 44 ( 35 ). Legoaftal (utesl.) upphör med legotidens utgång, ändå att uppsägning ej skett. Upphör legoaftal (utesl.) på grund af «uppsägning, skall legoområdet afträdas vid det följande legoårets slut. Sker uppsägning på grund af 16, 35 eller 36, vare brukare, där han icke vill till-

48 U. B. - Prop. N:o 7. godonjuta nu nämnda flyttningstid, berättigad att afträda legoområdet å fardag, som två månader efter skedd uppsägning närmast infaller. Brukare, som förverkat sin legorätt, vare skyldig att afflytta nästa fardag, där icke legonämnden pröfvar omständigheterna vara sådana, att han bör därförinnan afflytta. 45 (36 ). Uppsägning skall ske i vittnens närvaro eller skriftligt bevis därå tagas. Kan ej den träffas, hvilken uppsägning skall meddelas, vare lag som om stämning i dylikt fall är stadgadt. Är någon satt att å legogifvarens vägnar uppbära afrad, må uppsägning med laga verkan kunna hos honom ske. Stämning angående upphörande af legorätt skall såsom uppsägning gälla. 5 Kap. Om syn. 46 (37 1 mom.). För utrönande af det skick, hvari legoföremålet befinnes, då det till brukare upplåtes, skall (utesl.) tillträdessyn hållas, hvarvid bland annat legoområdets byggnader, trädgård, åkrar, rödjade beteshagar, diken, vägar, broar, hägnader, brunnar och vattenledningar skola upptecknas samt till sin beskaffenhet och häfd beskrifvas. Hör till legoområdet skog, skall ock den vid synen undersökas och beskrifvas. Sådan syn skall ega rum senast sex månader efter det brukaren tillträdt legoföremålet, dock med iakttagande af att marken, vid synen är därtill tjänlig.

49 Lag om lega af torp m. m (37 2 och 3 mom.). Då legoförhållandet upphör, skall för bestämmande af ersättning för vanhäfd eller förbättringar afträdessyn hållas senast inom den tid, räknad från afträdesdagen, som för tillträdessyn är bestämd. Afträdessyn må ock om endera parten det ä3kar, kunna ega rum före afträdesdagen, dock ej tidigare än åtta månader härförinnan. Hafva parterne vid legoförhållandets upphörande om beloppet af ersättning för vanhäfd eller förbättringar åsämjts och däröfver upprättat skriftlig handling, vare afträdessyn ej nödig. Varder legoaftalet en eller flera gånger förnyadt, skall likväl, för utrönande af vanhäfd eller förbättringar, syn vid utgången af hvarje legostämma hållas inom tid, som för afträdessyn är stadgad. 48. (37 4 mom.). Syn för utrönande af legoföremålets skick må hållas äfven å annan tid än i 46 och 47 är sagdt, om legogifvaren eller brukaren det åskar. 49. (38 ). Har (utesl.) tillträdessyn icke försiggått, eller har tillträdessyn men ej afträdessiyn hållits och hafva i siste nämnda fall parterne ej heller träffat sådan öfverenskommelse, som i 47 2 mom. afses, ege ingen godtgörelse för vanhäfd eller förbättringar under legotiden rum. Har tillträdessyn icke förrättats inom den i 46 stadgade tid, men syn för utredande af legoföremålets skick likväl sedermera hållits, må å sådan syn kunne grundas anspråk på ersättning endast för vanhäfd och förbättringar, som därefter tillkommit. Hvad i 1 och 2 mom. stadgas såsom påföljd af att tillätter afträdessyn icke hållits, gälle äfven syn, som i 47 S mom. är nämnd. Agrarutskottets betänkande N:o 1. 4

50 IT. B. - Prop. N:o (39. Syn skall, under domareansvar, förrättas af legonämnden, i egenskap af synenämnd ock så sammansatt, som i 64 säges, eller ock, där någondera parten det önskar, af särskild synenämnd, bestående af tre i landtbruk förfarne män, af hvilka hvardera parten utser en och desse ermensamt den tredje till ordförande. Kunna de af parterne utsedde synemännen icke enas i valet af den tredje, utses ordförande af legodomstolen. Underlåter part att inom åtta dagar efter erhållen tillsägelse af vederparten utse syneman, ege legonämndens ordförande därtill kalla lämplig person. (Utesl.) 51. (40.) Tid för syn utsatte synenämndens ordförande samt underrätte därom i god tid förut de öfrige synemännen och kalle parterne till förrättningen. Uteblir någon af de utaf parterne utsedde synemännen från synen, välje parten genast annan i hans ställe. Gör parten det ej, kalle de tillstädeskomne synemännen lämplig person att vara syneman. Uteblir part, som erhållit kallelse, må sådant icke utgöra hinder för synens förrättande. Kommer syn, som borde af särskild synenämnd förrättas, af en eller annan orsak icke till stånd inom tid, som härför finnes tillräcklig, varde synen på begäran af endera parten förrättad af legonämnden. 52. (41 ). Äro synemännen af olika åsikt, gälle den mening, som af flertalet omfattas. 53. (42 ). öfver syneförrättning skall upprättas skriftlig hand-

51 Lag om lega af torp m. m. 51 Ung och däri intagas jämväl synemännens utslag, om sådant gifvits. Af syneinstumentet skall ett exemplar utgifvas åt hvardera parten. 54. (43 ). Kostnaden för (utesl.) såväl af legonämnd som särskild synenämnd förrättad syn (utesl.) bestridas på sätt i 65 2, 3 och 4 mom. stadgas. 55. (44 ). Är part missnöjd med synenämnds utslag, söke ändring däri vid legodomstolen på stämning, som inom sextio dagar efter synen skall vederparten tillställas; i annat fall vare synenämnds utslag gällande och gånge i verkställighet, på sätt om skiljedom i utsökningslagen stadgas. Legodomstolen förrätte syn å legoområdet, där sådan pröfvas nödig. 56. (45 ). Vill någon klaga däröfver att syneman varit jäfvig eller af annan orsak obehörig, eller att annan felaktighet vid synens förrättande egt rum, söke rättelse däri på sätt i 55 är stadgadt. Finner legodomstolen sådant fel hafva förelupit att synenämnds åtgärd förty ogillas bör, undanrödje åtgärden och förordne till ny syn. I det beslut må ändring ej sökas. 6. (5) Kap. Om lego nä m n d. 57. (46 ). Inom Hvarje kommun skall finnas en legonämnd. Finnas två eller flere legonämnder vara oundgängligen

52 H U. B. - Prop. H:o 7. af nöden, ege kommunalstämma besluta att kommunen i sådant afseende skall indelas i distrikt; och bör anmälan härom ske hos guvernören i länet. Förutom de göromål, hvilka förut i denna lag äro omförmälda, ankommer ä legonämnden att vid stridigheter mellan legogifvaren och brukaren, som af legoförhållandet härflyta, på begäran af någondera parten i egenskap af skiljedomstol upptaga tvistefrågan till behandling samt densamma genom dom afgöra på sätt i 16 3 kap. utsökningslagen stadgas. Förfallolös utevaro af part, som erhållit laga kallelset vare ef hinder för doms afgifvande. Å legonämnden ankommer äfven att på anfordran åt vederbörande stats- eller kommunala myndigheter afgifva utlåtanden och statistiska uppgifter samt att åt enskilda personer meddela råd uti legoärenden. 58. (47 ). Legonämnden består af ordförande samt två eller fyra ordinarie ledamöter, hvilka alla utses för en tid af tre kalenderkr i sänder. I nämnden skall ock vara en för samma tid utsedd viceordförande och lika många suppleanter som ordinarie ledamöter, som vid jäf eller förfall träda i ordförandens och ordinarie ledamots ställe. Å kommunalstämma ankommer att besluta huruvida i legonämnden skall inväljas två eller fyra ledamöter. Dör eller afgår ordinarie ledamot eller suppleant i legonämnden innan tiden för hans uppdrag ute är, och finnes i nämnden icke tillräckligt antal ledamöter till göromålens bestridande, skall ny ledamot i den afgåagnes ställe väljas för återstoden af sagda tid. 59. (48 ). Af legonämndens ledamöter väljas antingen en eller två ordinarie ledamöter och lika många suppleanter af de

53 Lag om lega af torp m. m. 53 i kommunen eller distriktet bosatte /ordegare, hvilka på lega upplåtit torp, landbolägenhet eller backstuguområde, samt samma antal ordinarie ledamöter och suppleanter af de inom kommunen eller distriktet bosatte brukare af torp, landbolägenhet eller backstuguområde. Valet förrättas af kommunalstämmans ordförande senast i september månad det år, vid hvars slut de valde skola i nämnden inträda. Vid valet eger enhvar väljande en röst; äro rösterna lika, afgöres valet genom lottning. Valrätt må icke utöfvas af den legogifvare eller brukare, som är medborgerligt förtroende förluslig. Ej må på grund af fullmakt talan (utesl.) föras af annan än den, som är medlem af samma kommun, ej heller för flere än en röstberättigad. Närmare bestämningar om kommuns indelande i legonämndsdistrikt, om upprättande af vallängder och dessas granskning samt andra härmed sammanhängande omständigheter meddelas af senaten. 60. (49 ). Legonämndens ledamöter välja under ledning af älste ledamoten utom sig ordförande och viceordiörandc. Erhåller icke någon vid valet samtliga eller flertalet af samtliga röster, skall ordförande och viceordförande utses af legodomstolen, i hvilket afseende det ankommer ä den medlem af legonämnden, som. ledt valet, att härom ofördröjligen anmäla hos ordföranden i legodomstolen. Såsnart ordförande i legonåmnd utsetts, bör han underrätta guvernören i länet såväl om sitt eget val som om valet af ledamöter i legonämnden. (50 i prop. utesl.). 61. (51 ). Valbar till ordförande, viceordförande eller ledamot

54 U. B. - Prop. N:o 7. i legonämnd är enhvar inom kommunen bosatt person, som uppnått tjugufem års ålder och eger råda öfver sig och sin egendom, dock ej den, som är förlustig medborgerligt förtroende, och ej heller den, som på grund af laga dom är ovärdig att nyttjas i landets tjänst eller att föra annans talan. Till ordförande och viceordförande i legonämnden må utses äfven annan än inom kommunen bosatt person, om han i öfrigt är valbar och villig att emottaga uppdraget. 62. (52 ). Från uppdrag att vara ordförande eller ledamot i legonämnd må ej, utom i det fall, som i 61 2 mom. är nämndt, annan befrias än den, som uppnått sextio års ålder, den, som de senaste tre åren tjänstgjort i nämnden, samt den, som af sin tjänst eller af annat giltigt skäl är hindrad att fullgöra uppdraget. 63. (53 ). Den, som vill öfverklaga val af ordförande, viceordförande eller ledamot i legonämnd, göre det skriftligen hos ortens häradsrätt inom trettio dagar efter valet eller, där klagan föres af den valde, efter det han härom erhöll kännedom; och må besvären, då ej rättegångsdag är, ingifvas till domhafvanden. Den valde vare emellertid pliktig att genast tillträda befattningen. Uti häradsrättens utslag i dylikt ärende må ändring ej sökas. 64. (54 1 mom. och 55 ). Legonämndens ordförande och ledamöter äro i afseende å sitt sysslande underkastade domareansvar. Legonämnden, hvilken sammanträder på kallelse af ordföranden, är beslutför, då ordföranden och minst två

55 Lag om lega af torp m. m. 55 ledamöter tillstädeskommit. Då legonämndens anlitas att verkställa syn, må ledamöternas antal ej öfverstiga två. / legonämnden böra ledamöter, som valts af jordegare och de, som utsetts af brukare, alltid närvara till lika antal; och afgöres (utesl.) vid behof genom lottning, hvilken ledamot bör utträda. Vid nämndens sammanträden skall protokoll föras. (54 2 mom. i prop. utesl.) 65. (56 och 43 ). Ordförandens i legonämnden arfvode, angående hvars belopp närmare föreskrifter meddelas af senaten, gäldas af allmänna medel. Anlitas legonämnden såsom, synenämnd, erlägges arfvodet för till- och afträdessyn förskottsvis af kommunen och fördelas sedermera i enlighet med kommunaltaxeringen å de i 59 1 mom. nämnda legogifvare och brukare, som äro underkastade sagda taxering, samt uppbäres följande år vid uppbörden af kommunalutskyldema. Förrättas syn i andra fall, prof ve fegonämnden, huruvida kostnaden skall gäldas af endera parten eller af parterne gemensamt. Arfvodet för legonämndens syneförrättningar och lösen för dess expeditioner beräknas enligt taxa, hvilken på kommunalstämmans framställning granskas och fastställes till efterrättelse af legodomstolen. 66. (57.) Äskar legogifvare eller brukare åtgärd af legonämnd, anmäle därom hos ordföranden i nämnden. Ordföranden utsatte tid för ärendets behandling, och skall sökanden därefter minst åtta dagar före sammanträdet om saken och tiden bevisligen underrätta motparten.

56 m U. B. Prop. N:o 7. Motparten åligger hörsamma kallelsen vid äfventyr att saken må utan afseende å hans utevaro afgöras. Påyrkas legonåmndens åtgärd i tvistefråga, som i 57 2 mom. omförmäles, skall ansökan härom hos nämndens ordförande skriftligen framställas och i ansökningen nämnas hvad sökanden påstår samt i korthet skälen därtill; och skall afskrift af ansökningen, sedan ordföranden å densamma antecknat tid och ort för ärendets behandling, genom sökandens försorg senast åtta dagar före sammanträdet bevisligen tillställas motparten. 67. (58 ). Den som icke nöjes med legonämndens beslut eller vill klaga däröfver att medlem i legonämnd varit jäfvig eller af annan orsak obehörig eller att annan felaktighet i legonämndens förrättning egt rum, {utesl.) söke rättelse däri vid legodomstolen på stämning, som bör vederparten dillställas inom sextio dagar efter den, då legonämndens beslut gafs, i annat fall vare legonämndens utslag gällande och gånge i verkställighet, på sätt om skiljedom i utsökningslagen stadgas. (Utesl.) 68. Senaten ege bestämma, att i kommuner, där antalet legogifvare och brukare är ringa eller där de lokala förhållandena eljest det påkalla, legonämndens göromål tillsvidare skola handhafvas af kommunalnämnden samt de åligganden, som ankomma å legodomstolen, af häradsrätten, så sammansatt, som i allmän lag är stadgadt. Dock skall legonämnd och legodomstol inrättas i kommun, där minst tjugu legogifvare eller brukare sådant påyrka.

57 Lag om lega af torp m. m Kap. Om rättegången i legomål. 69. Legodomstol är häradsrätten i orten, dock att vid handläggningen af legomål i stället för ordinarie nämnden träder en särskild af sex ledamöter bestående nämnd, som väljes för hvarje kommun på sätt i 3 mom. af denna paragraf säges. Vid förfall för ordinarie domhafvanden förordne hofrätten till ordförande i legodomstolen annan lagfaren och i domarevärf väl bepröfvad person. Nämndens ledamöter och suppleanter, hvilkas tjänstetid utgår samtidigt, väljas för tre år i hvarje kommun. Angående dessas val och valbarhet gälle för öfrigt i tillämpliga delar hvad i 59, 61, 62 och 63 om legonämnd ärstadgadt; dock må ej ledamot eller suppleant i legonämnd i legodomstolsnämnden väljas. Sedan valet förrättats och det vid förrättningen förda protokoll justerats, skall utdrag ur detsamma af kommunalstämmans ordförande tillhandahållas ordföranden i legodomstolen. 70. Ledamot i legodomstolsnämnd skall, innan han i rätten inträder, aflägga domareed, där han ej sådan ed förut svurit. Är domstolen icke fullsutten, vare dess ordförande behörig att eden taga. 71. Legodomstolen, hvilken sammanträder på kallelse af ordf öra nden så ofta handläggningen af något ärende det påkallar, är dotnför, då fyra ledamöter äro i nämnden tillstädes. I nämnden bör alltid antalet närvarande ledamöter,

58 58 190$. - U. B. Prop. N:o 7. som valts af jordegare, och de, som utsetts af brukare, vara lika stort; och afgöre vid behof lotten, hvilken ledamot bör utträda. 72. Förutom hvad i denna lag härförinnan är föreskrifvet, ankommer å legodomstolen att af göra mellan legogifvare och brukare af legoförhåuandet uppkomna stridigheter, hvilka genom ändringssökande från legonämnden dragits under dess pröfning. 73. Mål, som handläggas vid legodomstol, anhängiggöres genom skriftlig stämning. Finner domaren, då anhållan om stämning hos honom göres, att målet icke hör till legodomstolen, gifve det sökanden tillkänna och utförde däröfver vid anfordran bevis. Den som härmed icke nöjes ege rätt att klaga hos hofräuen inom den tid och i den ordning som i 78 säges. 74. Finnes ordförande i legodomstol, i anledning af gjord invändning eller af annan orsak jäfvig, anmäle ordföranden härom ofördröjligen hos hofrätten, å hvilken det såväl i detta fall som då hofrätten i anledning af i 78 nämnd klagan förklarat ordförande i legodomstolen jäfvig ankommer att förordna i hans ställe annan lagfaren och i domarevärf väl bepröfvad person. Arfvodet åt vikarien gäldas af allmänna medel. 75. Vid af görandet af mål, som ankomma å legodomstolen, eger domstolen efter fri pröfning af alla förekomna omständigheter fastställa hvad i saken bör anses såsom sant.

59 Lag om lega af torp m. m Såvidt icke i detta kapitel annorlunda bestämts, skall vid ärendenas behandling i legodomstolen iakttagas hvad allmän lag och särskilda författningar stadga om rättegången i häradsrätt. Yppas olika meningar, gälle såsom rättens beslut den mening, som vid omröstningen af de flesta omfattas. 77. Legodomstolen höre, där sådant för vinnande af utredning i under behandling varande ärende prof vas nödigt, ordföranden i legonämnden, hvilken förty är skyldig att vara tillstädes å stället där legodomstolen sammanträder. 78. Den som vill klaga öfver att legodomstolens ordförande eller någon af dess ledamöter varit fäfvig eller eljest obehörig, eller att annan felaktighet i sakem behandling egt rum, söke rättelse däri hos hofrätten inom fyratiofem dagar efter det legodomstolens slutliga utslag afkunnades. Finner hofrätten sådant fel vara begånget, att legodomstolens åtgärd förty bör ogillas, itndanrödje åtgärden; och upplage legodomstolen saken till ny lagenlig behandling, där icke hofrätten funnit den ef höra till legodomstolen. Öfver hofrättens utslag i dylika saker må ef besvär anföras, ej heller må ändring i andra än nu nämnda fall sökas i legodomstolens utslag. 79. Ersättning åt ledamöterna i legodomstolens nämnd bestämmes och gäldas på samma sätt som angående häradsnämnds aflöning är stadgadt.

60 U. B. - Prop. H:o 7. 8 Kap. Särskilda föreskrifter. 80 (59 ). Utleger man jord, som förut på lega upplåtits till annan, vare senare upplåtelsen ogiltig. 81 (60 ). Har jordegare, efter det han> utlegt lägenhet i sin helhet eller delvis, blastat densamma med sådan rättighet för annan person att brukaren genom dess utöfvande undandrages aftalsenligt honom tillkommande nyttjanderätt, vare lag som i 80 säges. Medför den senare upplåtna rättigheten blott inskränkning af brukarens nyttjanderätt, vare rättighetens innehafvare förpliktad att underlåta utöfningen däraf, såvidt den på brukarens nyttjanderätt gör intrång. 82. Vid mur eller vägg fäsladt innanrede till bonings- eller uthus, som af legogijvaren skall lösas, såsom spjäll^lås, fönster, väggfasta bänkar och sängar, eller annat dylikt vare brukaren skyldig att kvarlämna. För han något däraf bort, skaffe det åter eller gällde skadan. 83 (61 ). Har uti legoaftal upptagits förbehåll, som står i strid med denna lag, vare sådant förbehåll utan verkan. {62 i prop. utesl) (63 i prop. utesl.) 84. Med jordegare i denna lag förstås åfven egare af fideikommiss.

61 Lag om lega af torp m. m, (64 ). Denna lag eger icke tillämpning på lega, hvars föremål är kronohemman, kungsgård, militie- eller civilstatens samt prästerskapets boställe, städernas afhysta jord eller annan stad tillhörig jord, eller till dessa hörande torp eller backtuguområde. Denna lag må ock ej tillämpas på lega af sådana delar af lägenhet, som staten eller kommun förvärfvat för att emellan den obesuttna befolkningen delas, ej heller på lega af hus, äfven om i sådan lega ingår (utesl.) tomtplats. 86. De bestämningar, som för införande af denna lag öro erforderliga, utfärdas i administrativ väg. 87 (65 ). Denna lag skall genast träda i gällande kraft, dock att, intill dess legonämnder ock nämnd för legodomstolarna tillsatts, legonamndens göromål bestridas af kommunalnämnden och legodomstolens åligganden af ortens häradsrätt, så sammansatt som i allmän lag är stadgadt. Å Senaten ankommer att bestämma den tid, inom hvilken legonämnderna och legodomstolsnämnderna senast skola varda tillsatta. 88 (65 ). Efter det denna lag trädt i gällande kraft, må ej lagen af den 19 juni 1902 om lega af jord på landet ej heller andra bestämningar, så vidt de strida mot stadgandena i denna lag, tillämpas på sådana legoaftal, som i 1 nämnas. I h vad mån denna lag i särskilda fall må tillämpas på bestående legoförhållanden, uppkomna, innan lagen trädt i kraft, därom stadgas särskildt.

62 U. B. - Prop. H;o 7. Uti det i den nådiga propositionen intagna förslaget tijj lag, innefattande ändring af 22 i förordningen om inteckning i fast egendom, samt i förslaget till lag, innefattande ändring af särskilda paragrafer i utsökningslagen af den 3 december 1895, har Utskottet vidtagit endast några mindre ändringar, hvilka föranledts af förslaget att inregistrera legokontrakten, hvarhos likaledes mindre ändringar påkallats i 17, 31 och 51 utsökningslagen. Utskottet får förty vördsamt föreslå, att Landtdagen i sitt underdåniga svar ville meddela, att Landtdagen antagit ifrågavarande förslag med särskilda mindre ändringar, titt följd hvaraf dessa författningar homme att erhålla följande lydelse: Lag, innefattande ändring af 22 i förordningen om inteckning i fast egendom, sådan denna paragraf lyder i förordningen af 4en 3 december Fastställd inteckningsrätt gälle från den dag, då den ansökning, som till inteckning föranledde, blef till rätten inlämnad; och varde samma dag bestämdt utsatt i det utslag, hvarigenom inteckningen fastställes. Är samma fastighet intecknad för flere fordringar, ege tidigare inteckning företräde till betalning framför senare och samma dag tillkomna inteckningar lika rätt. Panträtt för ogulden köpeskilling tillkomme företräde efter tiden för köpslutet; och vare säljaren, där han inom den i jordabalken stadgade tid låtit inteckna panträtten, ock framgent bibehållen vid samma företräde.

63 Lag om lega af torp m. m. Q& Häftar fast egendom, enligt stadgandena om ogulden köpeskillings rätt, för nyttjanderätt eller rätt till afkomst.eller annan förmån, som vid öfverlåtelse af egendomen förbehållits, eller är inteckning för sådan rättighet däri meddelad, och har egendomen samtidigt eller senare blifvit underpant för fordran; då skall den fordran för rättigheten vika. Var egendomen tidigare underpant för fordran; vike rättigheten för fordringen, där denna eljest icke fullt utgår. Går rätt till afkomst eller förmån sålunda förlorad, och är den bestämd till visst belopp i penningar eller varor, njute rättighetens innehafvare för det kapitalvärde, hvartill densamma, efter hvad i 5 kap. 30 utsökningslagen är stadgadt, skall uppskattas, den förmånsrätt, som enligt mom. 2 här ofvan tillkommer fordran. Med samma rätt gånge ock alltid ut hvad af afkomsten eller förmånen är oguldet, där det ej utestått längre tid än tre år från förfallodagen eller utsökning däraf inom sagda tid påbegynts och utan afbrott fullföljts. Ur fastighet, som är intecknad eller eljest underpant för fordran, må ej framför denna uttagas annat belopp än sista och löpande årets löner åt dem, som för fastighetens förvaltning äro anställde i stadig tjänst hos egaren,så ock kronan, kommun eller enskild tillkommande utskyld och Hkartad utlaga, såsom frälseränta, tomtöre, parcellafgäld eller skiftesbidrag, hvilken är fastigheten lagligen åsätt och till betalning förfallit samt ej utestått längre tid än i jordabalken sägs. Samma rätt som för hufvudstol njute panthafvare jämväl för ränta och annan stadgad afgift, som icke utestår för längre tid än i mom. 3 är sagdt, så ock för utmätnings- och annan kostnad för fordringens uttagande. Näst efter ofvanföre i denna paragraf upptagna fordringar och rättigheter skall fastigheten häfta för nyttjanderätt till legoområde, som brukare på grund af ointecknadt eller oinregistreradt legokontrakt redan tillträdt. Häftar fastigheten för flere dylika legorättigheter, hafve äldre

64 U. B. Prop. H;o 7. legorätt företräde framom senare legorätt; hafva legokontrakten å samma dag upprättats, ege då lika rätt. Grundas panträtten endast å införsel, ege den dock ej verkan mot annan panthafvare och ej heller mot den, som å fastigheten vunnit utmätning; och vare sådan panträtt alltid förfallen, där fastigheten till konkurs afträdes. Lag, innefattande ändring af särskilda paragrafer i utsökningslagen af den 3 december Kap. Om utmätt egendoms förvandlande i penningar. 17. Den, som skall förrätta auktionen, anskaffe gravationsbevis rörande egendomen samt de för bestyrkande af gäldenärens eganderätt till densamma eller upplysning om däri intecknad eller inregistrerad rättighets beskaffenhet erfoderliga och ef redan emottagna handlingar, hvilka kunna hos rätten erhållas, så ock, då lands fastighet skall säljas, nödigt utdrag ur jordregistret; dock vare, där auktionsförrättaren det åskar, borgenären pliktig att förskjuta den för handlingarnas utlösande nödiga kostnad. 21. Kungörelse om auktion å fast egendom skall äfven innehålla, att samtlige sakegare hafva att vid auktionen eller, där enligt 19 särskildt sammanträde för förhandling mellan dem är utsatt, å detta sin rätt bevaka, samt att fordran eller legorätt, som jämlikt 26 och 32 bör anmälas, skall hos auktionsförrättaren senast vid förhandlingen uppgifvas äfvensom att legorättsinnehafvaren därvid jämväl bör förete legokontraktet eller styrkt afskrift däraf.

65 Lag om lega af torp m. m. 65 De, hvilka vunnit utmätning eller inteckning i egendomen eller fått legorätt i densamma inregistrerad eller hafva fordran eller rättighet, hvarför egendomen enligt stadgandena om ogulden köpeskillings rätt eller eljest häftar, eller ega rätt till ränta eller annan afgäld, som bör ur egendomen utgå med förmånsrätt, skola därjämte, såvidt de och deras boningsorter äro kända, om auktionsförhandlingen och auktionen underrättas genom särskilda kallelsebref. Sådan underrättelse skall, där särskildt erkännande om dess mottagande ej inkommit, anses vara behörigen meddelad, såframt brefvet minst fyra veckor före auktionen blifvit för postbefordran under rekommendation inlämnadt. 24. Nu skall egendomen säljas, uppläse då auktionsförrättaren såväl protokollet öfver utmätningen eller det utslag, hvarigenom öfverexekutor förklarat egendomen utmätt, som ock gravationsbeviset och öfriga i 16, 17 och 21 nämnda handlingar, samt anmane dem, hvilka hafva fordran eller rättighet, som bör ur egendomen utgå eller eljest vid försäljningen iakttagas, att sådant anmäla; lämne ock tillstädesvarande borgenärer samt gäldenären, där han när är, tillfälle att öfver anmälda eller ur förberörda handlingar framgående anspråk och om försäljningsvillkoren sig yttra. Är enligt 19 för förhandling, som nu är nämnd, särskildt sammanträde utsatt, varde därvid iakttaget hvad här är stadgadt; och skall i ty fall vid auktionen endast uppläsning af handlingarna försiggå. 31. År fråga om giltighet af inteckning eller inregistrering, som blifvit för fordran eller annan rättighet beviljad, beroende på särskild pröfning eller afgjord genom Agrarutakottets betänkande Ko 1. 5

66 V. & - Prop. Na 7. beslut, som ej vunnit laga kraft, eller är sådan inteckning eller inregistrering sökt, men ansökningen ännu icke profvad, varde äfven den fordran eller rättighet i borgenårsförteckningen upptagen och vid bestämmandet af lägsta budet beräknad. 32. Nyttjanderätt, hvarför egendomen häftar på grund af inteckning eller inregistrering eller enligt stadgandena om ogulden köpeskillings rätt, skall efter sin förmånsrätt i borgenärsförteckningen angifvas, utan att dock något värde därför utföres. Lag samma vare om rätt till afkomst eller annan förmån, som åt någon upplåtits att af egendomen utgå, där rättigheten icke kan, efter hvad i 30 2 mom. sagts, till sitt kapitalvärde upptagas äfvensom om sådan ointecknad eller oinregistrerad legorätt, hvarför egendomen enligt hvad särskildt är stadgadt häftar och som vid förhandlingen med borgenärerna eller därförinnan skriftligen hos auktionsförrättaren anmälts. 38. Häftar egendom enligt borgenärsförteckningen för nyttjanderätt eller rätt till afkomst eller annan förmån, som åt någon upplåtits att af egendomen utgå, varde egendomen till försäljning utropad med förbehåll om rättighetens bestånd. Finnes härvid att någon, som eger bättre rätt, ej kan ur den bjudna köpeskillingen erhålla full godtgörelse; då skall, därest ej denne samtycker att vid det skedda utropet må förblifva, egendomen utropas ånyo, utan förbehåll om rättighetens bestånd. Stiger köpeskillingen då högre, och inbetalar ej rättighetens innehafvarc genast hvad den bättre rätt egande ur öfverskottet tillkommer, gälle sista försäljningen; i annat fall ätande vid den första fast.

67 Lag om lega af torp m. m Då utmätning af fast egendom gått åter eller genom fullbordad försäljning upphört, anmäle auktionsförrättaren genast därom, på landet hos domaren och i stad hos rätten; buägge ock, då försäljning af intecknad egendom skett, i af seende å såväl anteckning om hvilka inteckningar och inregistreringar bibehållits som ock förfallna inteckningars och inregistreringars dödande, erfoderligt utdrag ur den i 6 kap. 9 omförmälda längd jämte inteckningshandlingarna rörande den gold, som blifvit ur köpeskillingen betald, samt uppgift å bibehållna och förfallna nyttjande- och afkomst- eller andra rättigheter. Till den nådiga propositionen angående lagen om lega af jord är fogadt ett särskildt lagförslag, som afser att förläna den nya jordlegolagen i vissa fall tillbakaverkande kraft på de legoaftal, som ingåtts förrän lagen blef gällande. - * Den i propositionen uttalade åsikt, att åtgärder, som rubba eller förändra tidigare uppkomna rättsförhållanden, skola vidtagas först, då synnerligen viktiga skäl därtill föranleda, äfvensom att ett förfarande i denna riktning uti nu förevarande fall är oundvikligt, håller ock Utskottet för riktig. Likväl har Utskottet icke kunnat utan vidare förena sig om de stadganden, som innehållas i den nådiga propositionen, utan har Utskottet ansett, att den nya lagens återverkan på tidigare legoförhållanden borde dels utsträckas vidare, dels mera begränsas än hvad i propositionen föreslagits. Enligt den nådiga propositionen komme den nya lagens stadganden angående ersättning samt förnyelse, öfverfåtelse och upphörande af legoaftal att tillämpas jämväl ä tidigare tillkomna legoförhållanden/ där lego-

68 « IT. B, - Prop. H:o 7. förhållandet icke hör till dem, om hvilka 62 och 63 handla, likväl att ersättning utöfver hvad i den gamla lagen är stadgadt, skulle erläggas allenast för sådana förbättringar, som verkställas efter det den nya lagen trädt i gällande kraft. Enligt Utskottets förmenande borde dock i sådana fall åt brukare, som icke vid Iegotidens utgång får aftalet förnyadt utan är tvungen att lämna legoområdet åt legogifvaren, tillförsäkras tillräcklig ersättning icke endast för de förbättringar kan verkställt efter det den nya lagen trädt i kraft, utan äfven för sådana som å legoområdet därförinnan utförts. Då en riktigare uppfattning om legogifvarens skyldigheter i detta afseende blifvit godkänd och komme till uttryck i den nya lagen, bör lagstiftaren sträfva att förskaffa principen om ersättningsskyldighet en så vidsträckt tillämpning som, utan att verklig obillighet mot den andra parten uppstår, är möjlig. Visserligen kunna de orättvisor, som under en tidigare lagstiftningsperiod drabbat brukarena, ej mera godtgöras, men tillses bör att sådana orättvisor för framtiden förebyggas. Jordegarens skyldigkännande att betala ersättning för det tillskott i hans förmögenhet, hvilket uppkommit genom brukarens arbete och kapital, om ock förrän den nya lagen blef gällande bör enligt Utskottets mening ans.es ett fullgörande af den naturliga rättskänslans kraf, ty jordegaren betalar därvid vederlag endast för det tillskott i sin förmögenhet, som verkligen blir hans. Naturligtvis skall vid bestämmandet af ersättningens belopp tagas i betraktande, i hvad mån brukaren för sina utförda förbättringar af jordegaren tidigare ersatts genom minskning i legovederlaget eller annan hjälp. Dock är med rättvisan mest öfverensstämmande och äfven för utredande af ersättningsbeloppet nödvändigt att jordegarens ersättningsskyldighet begränsas till de förbättringar, hvilka verkställts under den brukares besittningstid, som vid den nya jordlegolagens trädande i kraft innehar legoområ-

69 Lag om lega af torp m. ra. 69 det. Då det likväl vore obilligt, att brukare, som t. ex. efter sina föräldrar, kanske blett några år förrän den nya lagen blef gällande, ärft sin legorätt, finge åtnöja sig med en i nästnämnd måtto begränsad godtgörelse, har Utskottet ansett brukare i dylika fall vid fastställandet af ersättningsbeloppet böra få räkna sig till godo jämväl de af hans företrädare utförda förbättringarna, dock icke för längre tid än tjugufem år tillbaka, räknadt från det den nya lagen blef gällande. Däremot vore brukare icke berättigad till godtgörelse för de förbättringar, som genom köp öfvergått å honom, ty med köpet har ej kunnat afses annat än legorättens öfverlåtande på viss tid, som också förblir oafkortad. I betraktande däraf att jordegaren genom den föreslagna lagstiftningsåtgärden blefve underkastad en ersättningsskyldighet, som nu gällande lagstiftning icke pålägger honom, och emedan vid en i dylik riktning gående lagstiftning, som komme att medföra rubbning i bestående rättsförhållanden emellan enskilda, den största försigtighet bör iakttagas, får man enligt Utskottets me-»mg i detta afseende icke gå längre än hvad oundgängligt är. Då brukaren får legoaftalet förnyadt och sålunda fortsättningsvis för lång tid framåt blir boende å legoområdet utan att behöfva betala förhöjd lega i anledning af de förbättringar han utfört, så måste hans fördel anses vara därmed tillräkligt tillgodosedd, särskildt som brukaren i förevarande fall oftast icke enligt lag vore berättigad till någon ersättning alls för verkställda förbättringar. Fördenskull borde denna ersättningsskyldighet enligt Utskottets mening hufvudsakligen inskränkas till de fall, då jordegaren efter legotiden» utgång ej ingår på af talets förnyande och brukaren således blir tvungen att lämna legoområdet åt jordegaren. Dock finge brukarens egna byggnader med hänsyn till deras förhållandevis stora värde enligt Utskottets tanke icke genom legoaftalets förnyande tillfalla jordegaren utan skulle med afseende å dem tillämpas föreskrifterna i 26 3 mom. af den nya lagen.

70 V. B. - Prop. N:o 7. Enligt den nådiga propositionen skulle brukare, hvilken ingått legoaftal före den dag, då den nya lagen trädde i kraft, hafva rättighet att uppsäga aftalet, sedan fram sagda dag tre år förflutit. Brukare, som afslutat legoaftalet under tid, då den äldre lagen gällde och som finner rättsförhållandet vara för sig oförmånligt, kunde sålunda blifva fri från aftalet, då han äfven egde tillgodonjuta sådan rätt till erhållande af godtgörelse, som i 1 mom. af propositionen stadgas. Enär denna ersättning likväl skulle utgå allenast för förbättringar, som efter den nya lagens trädande i kraft verkställts, komme den af den nådiga propositionen medgifna rätten att uppsäga aftalet i själfva verket att för brukaren blifva utan verklig betydelse. På grund af de förändringar Utskottet gjort i 1 har Utskottet därför utlämnat sagda bestämning. I den nådiga propositionen föreslås dessutom att den brukaren i förslaget till jordlegolag förbehållna rätt att från dagsverksskydighet öfvergå till penningvederlag, om han därom ett år förut hos legogifvaren anmäler, skulle omedelbart utsträckas att gälla äfven tidigare ingångna legoaftal. Utskottet har redan ofvan uttalat sin mening därom att öfvergång från lega i dagsverk till penninglega är att anses som ett stort framsteg. Likväl kan ett hastigt genomförande af en sådan förändring medföra betänkliga följder i ekonomin hos legogifvare, hos hvilken en betydlig del af arbetskrafter anskaffas med anlitande af torpsystemet. Och har jordegaren, kanske alldeles nyligen, med egna medel anlagt och bebyggt torp för att dymedels förskaffa sig nödiga arbetskrafter, måste en oväntad öfvergång till penninglega under sådana förhållanden innebära en obillighet mot jordegaren. Fö>* att nu lindra de verkningar, förändringen för jordegaren kan medföra, borde enligt Utskottets tanke en sådan begränsning i stadgandet uti propositionen införas, att brukare, som bebor legoområde på grund af legoaftal, som ingått» före den nya lagen trädt i kraft, finge

71 Lag om taga af torp m. m. 71 begagna sig af rättigheten att öfvergå till penningvederlag först efter tio år från det lagen blef gällande. Då Utskottet i 20 af lagförslaget infört ett tilläggsstadgande därom, att jämväl jordegaren borde förbehållas rätt att fordra legans utgörande i penningar, har en motsvarande ändring gjorts äfven i nu förevarande stadgande. Slutligen ingår i den nådiga propositionen ett stadgande därom, att brukare efter det den nya lagen trädt i gällande kraft, icke får förklaras hafva förverkat sin legorätt af andra orsaker än dem nämnda lag medgifver, hvilket stadgande enligt Utskottets mening till alla delar kan godkännas. För vinnande af tydlighet har Utskottet fördelat ifrågavarande lagförslag i tre skilda paragrafer. På grund af hvad här framhållits, får Utskottet vördsamt föreslå: att Landtdagen underdånigt ville anmäla, att Landtdagen för sin del godkänt en så lydande: Lag, angående tillämpning af lagen om fega af torp, landbolägenhet och backstuguosnråde, gifven den å tidigare tillkomna legofbrhållanden. 1 Hvad i lagen af den angående lega af torp, landbolägenhet eller backsiluguområde stadgas om brukares rätt till ersättning för förbättringar samt om {utesl.) öfverlåtelse och upphörande af legoaftal ege tillämpning jämväl å bestående legoförhållanden, uppkomna innan lagen trädt i kraft {utesl.). Dock må ej ersättning beräknas för andra än de förbättringar, hvilka den, som vid nämnda lags trädande i kraft är brukare af legoområdet, under sin besittningstid själf verkställt. Grundar sig sådan

72 U, B. Prop.».-o 7. brukares nyttjanderätt på arf, vare berättigad till ersättning jämväl för förbättringar, som under hans företrädare utförts, likväl icke för längre tid tillbaka än sammanlaget tjugufem år, räknadt från sagda tid. Vid bestämmande af ersättningens belopp skola tagas i betraktande de förmåner, som af brukaren eller hans företrädare åtnjutits, beloppet af den utgjorda legan och annat vederlag samt frihetsår, om sådana medgifvits, och skola dessa och alla öfriga å ersättningen verkande omständigheter fritt prof vas. Har ej tillträdesyn hållits, vare det ej hinder för ersättningens bestämmande enligt den utredning, som beträffande de gjorda förbättringarna är tillgänglig. Erbjuder sig jordegaren att efter legotidens utgång förnya legoaftalet på kortaste tid, som i lagen är bestämd, på sådana villkor att brukaren ej komme att erlägga förhöjd lega i följd af förbättringar, för hvilka han enligt 1 och 2 mom. egde undfå godtgörelse, vare från ersättningens utgifvande fri; dock lände med af seende å ersättning för brukarens egna byggnader till efterrättelse hvad i 26 3 mom. är stadgadt. 2. Stadgandet i 20 af lagen om lega af torp, landbolägenhet och backstuguområde angående rätt för såväl legogifvare som brukare att från dagsverksskyldighet öfvergå till penningvederlag varde likaledes tillämpad t å tle i 1 afsedda legoförhållanden, dock icke förrän tio år förflutit efter det sagda lag blifvit gällande. Saknas i kontraktet bestämning om priset för dagsverke, och kunna kontrahenterna därom ej sämjas, förfares såsom i 57 och 67 af nämnda lag stadgas. (Utesl.) 3. Ej må, sedan lagen om lega af torp, landbolågenhet och backstuguområde trädt i kraft, brukare förklaras sin lego-

73 Lag om lega ai' torp m. m. 73 rätt förlustig på andra grunder än sådana, som i sagda lag äro medgifna. Emedan Utskottet anser det vara af vikt, att lagen angående tillämpning af lagen om lega af torp, landbolägenhet och backstuguområde å tidigare tillkomna legoförhållanden träder i kraft samtidigt med sistnämnda lag, får Utskottet för Landtdagen vördsamt föreslå: måtte be- Landtdags- att föreliggande lagstiftningsfråga handlas i den ordning 60 2 mom. ordningen föreskrifter. På sätt Utskottet redan i sitt betänkande å sida 2 och 3 anfört, skulle den af Utskottet föreslagna lagen icke tillämpas å lega af sådan i mantal satt, för jordbruk afsedd lägenhet, som ej underlyder någon hufvudgård, ej heller på lega, hvarigenom någon åt annan upplåtit lägenhet eller del däraf för annat än jordbruks- eller bostadsändamål eller för jordbruksändamål område, som ej är*försedt med byggnader eller afsedt att bebyggas. Lagförslagets bestämningar komme ej heller att tillämpas å de i 85 omförmälda lägenheter, hvilka icke äro i enskild ego. Sedan lagstiftningen om lega af torp, landbolägenhet och backstuguområde genom den föreslagna lagen blifvit reformerad, är det enligt Utskottets mening nödigt att jämväl jordlegolagstiftningen å ö f riga områden underkastas revision. I anseende härtill får Utskottet vördsamt föreslå, det Landtdagen i sin underdåniga svarsskrifvelse ville anhålla

74 U. B. - Prop. N:o 7. att regeringen ville vidtaga åtgärd till revision af lagstiftningen beträffande lega af sfälfständiga lågenheter och annan i enskild ego befintlig förd, å hvilken stadgandena i lagen om lega af torp, landbolägenhet och backstuguområde ef vore tillämplig; att regeringen måtte taga under ompröfning, huruvida skäl förefinnes att skrida till vidtagande af sådana åtgärder, att i lagen om lega af jord ingående stadganden i tillämpliga delar skulle utsträckas äfven till legoaftal beträffande kronohemman, kungsgårdar, mäitie-, civila och ecklesiastika boställen äfvensom dessa lägenheter underlydande torp och backstuguområden; samt att åt Landtdagen blefve öfverlämnadt proposition i sagda ämnen. nådig Helsingfors den 24 mars I ärendets behandling hafva deltagit viseordföranden Paasikivi, ledamöterna Cederberg, Eronen, Hannes Gebhard, Heikkinen, Hokkanen, Huttunen, Kairamo, Martikainen, Mikkola, Paloheimo, Rannikko, Sirén, Storbjörk, Tokoi och S. Vuolijoki, samt delvis suppleanterna Kalliokorpi, Karlsson Rajala och Tihanow.

75 Lag om lega af torp m. m. 75 Reservationer. i Utskottets förslag till lag om lega af torp, landbolägenhet och backstuguområde kunna vi icke anse motsvara sitt ändamål. Emedan torpare, landbönder och backstugusittare öfverhufvud innehafva sådana lägenheter, som varaktigt brukas på lega, bör enligt vår tanke legoförhållandet anordnas, på sätt Agrarkomitén i sitt betänkande N:o 1 anfört, med fästadt afseende å brukareklassens själfständiggörelse. Legorätten bör därför försättas i samma läge som annan egendom, så att brukaren kan förverka legorätten endast därigenom, att densamma försäljes utmätningsvis till gäldande af brukarens skulder. Uäraf följer äfven att brukaren bör få till sin nytta använda legoområdet, på sätt han lämpligast finner, så tryggad, att han utan fara riskerar nedlägga kapital och arbete på jorden. Vidare har Utskottet enligt vårt förmenande icke tillräckligt beaktat den omständigheten, att brukare af torp, landbolägenhet och backstuguområde nästan i regeln är den svagare parten, och att han därför särskildt bör genom legonämndsinstitutionen tryggas. Icke heller kunna vi godkänna Utskottets förslag att parterna skulle i vissa fall tillåtas genom särskildt aftal undandraga sig legolagens föreskrifter, enär detta i de flesta fall är ofördelaktigt för brukaren. Dessa synpunkter påkalla särskilda ändringar i Utskottets förslag, för hvilka här nedan skall i detalj redogöras.

76 U. B. - Prop. H:o 7. 1 Under samma lag som landbönder, hvilka bruka lägenhet, som med hänsikt till förvaltningen underlyder någon hufvudgård, borde enligt vårt förmenande äfven hänföras annan brukare af hel lägenhet eller del däraf, som med afseende å sin ekonomiska ställning är att likställas med torpare eller brukare af landbolägenhet, som i 1 2 mom. omförmäles. Bland sådana må här särskildt nämnas landbönderne på de skogsbolagen tillhöriga lägenheterna, hvilkas rättsliga ställning är ytterst osäker och utkomst lika dålig som torparenas. Det vore således enligt vår tanke orätt att undandraga desse med torpareklassen ekonomiskt likställda brukare det rättsskydd, som denna lag skänker torpare, landbönder och backstugusittare. 5 Af vårt förslag till ändring af 15 följer, att ordalagen i 3 mom. af förevarande paragraf böra omformuleras därhän, att häraf tydligt framgår, det brukaren eger ovillkorlig rätt att använda skogen och mulbetet å legoområdet. G Därest legonämnden vid fastställandet af legoaftal gifves en så begränsad myndighet, som i 6 1 mom. föreslås, är föga nytta af dess verksamhet för brukaren att förvänta. Vägrar legonämnden att godkänna legoaftalet till följd af obilliga villkor, komme dess rätt i berördt afseende antingen endast att hindra ingående af legoaftal eller föranleda kringgående af lag och föga gagna den, som för sin utkomst är nödsakad att söka sig en lägenhet att bruka på lega. Likaså bör legonämnden tillerkännas rätt att gifva legokontraktet lagenlig form, där partene icke redan gjort det. Hufvudsakligast af dessa skäl bör åt ifrågavarande paragraf gifvas den af oss föreslagna lydelse. 7. Vid fastställande af muntliga aftal bör naturligtvis iakttagas samma föreskrifter som vid stadfästande af skriftliga aftal, ty eljes kunde legolagens bestämningar genom muntliga öfverenskommelser kringgås.

77 Lag om lega af torp. m. m. 77 På skål, som i den allmänna motiveringen anförts, 15. borde 15 1 mom. ändras uti af oss angifven riktning. Uti 15 3 mom. har, med beaktande af brukare-klassens själfständiggörelse, af setts att trygga brukaren i b värj e fall vid rättigheten att till husbehof använda skogen, som hör till legoområdet, naturligtvis med iakttagande af fastställd hushållningsplan, om sådan införts. Orden i sista momentet»såvida icke i legokontraktet annorlunda bestämts» hafva uteslutits, enär brukaren af jorden bör hafva större rätt till sagda förmån än jordegaren. Hänvisande till motiveringen i regeringens proposition 16. (sida 5) hafva vi beträffande första momentet af denna paragraf med beaktande af den princip, som finnes uttalad i motsvarande lagrum i propositionen eller 8 1 mom. föreslagit nästsagda stadgandes bibehållande, dock med uteslutande af den mening i regeringens proposition, som medgifver parterna rätt att göra undantag från lagens föreskrifter. Enahanda grundsats borde enligt vår mening redan för följdriktighetens skull tillämpas i fråga om sådana byggnader på legoområdet, som af ålder förfallit och vid syn förklarats odugliga. Till förmån för sagda bestämnings upptagande i lagen talar äfven den omständigheten, att legoområdets byggnader därigenom småningom komma att blifva brukarens, hvartill enligt vår tanke utvecklingen bör sträfva. Ur det följande momentet borde uteslutas orden»där lägenhetens tillgång på skog det medgifver», enär dessa ord kunde göra hela momentet betydelselöst. Om en gång byggnaderna tillhöra legogifvaren, hvaraf «nligt vår tanke följer, att iifven byggnadsskyldigheten -åligger honom, må legogifvaren skyldigkännas att uppföra till ocb med af tegel sådan byggnad, hvarom i detta moment talas. För öfrigt är enligt vår tanke äfven denna bestämning'egnad att leda utvecklingen i den riktning, att byggnaderna å legoområdet blifva brukarens.

78 it U. B. - Prop. N:o 7. I fråga om arbetsdagens längd vid fullgörandet af dagsverksskyldigheten kunna vi icke förena oss om Utskottets förslag. Nuförtiden, då den politiska rösträtten redan är jämförelsevis allmän, böra äfven jordbruksarbetarena erhålla så mycken ledig tid, att de kunna själfständigt utveckla sig och genom läsning under fritiderna bilda sig en själfständig öfvertygelse, åt hvem de skola skänka sitt förtroende vid politiska val. 19. Enär brukare, som är underkastad denna lag, enligt vår åsikt bör försättas i den ställning, som tillkommer en själfständig, räntebetalande jordegare, hvilken, då han utför arbete hos en legogifvare, icke i högre grad än den frie lönarbetaren är beroende af denne, om man också icke ännu skulle anse sig kunna uttryckligen förvägra legogifvaren rättighet att fordra af rad i dagsverken, följer däraf äfven att brukaren vid utgörandet af dagsverken åt legogifvaren vore i samma fördelaktiga läge, som hvarj e annan löntagare. Utskottets betänkande intager äfven denna ståndpunkt i fråga om brukare, som utgör hästdagsverke; en sådan borde således likställas med brukare, som fullgör sin dagsverksskyldighet till fots. 20. Utskottet har i denna fråga af vikit från den nådiga propositionen, i det Utskottet, synbarligen af ren klass* egoism, förlängt den tid, efter hvilken brukaren, om han det önskar, är berättigad att öfvergå till penningevederlag. Då emellerid enligt vår åsikt utvecklingen bör befrämja» i den riktning, att legan icke kommer att utgöras i dagsverken utan i penningar, och då stadgandet i regeringens proposition i högre grad än Utskottets förslag komme att bidraga härtill, hafva vi i förevarande afseende omfattat den nådiga propositionen. 24, 28, 26 Dessa paragrafer, hvilka angå ersättning, äro i den * M formulering Utskottet gifvit desamma fullkomligt

79 Lag om lega af torp m. m. 7* obestämda, orättvisa och fulla af bakportar. Den genomgående tråden i dem är principen, att den oförtjänta stegringen i jordvärdet tillkommer husbonden, egaren af jorden, och icke den brukare, som redan i 50 år häfdat jorden och för denna erlagt det legovederlag, legonämnden pröfvat skäligt. Oförtjänt stegring i jordvärdet är en inkomst, som egentligen tillkommer samhället, enär den är en följd af samhällets allmänna utveckling. Vi kunna förty icke godkänna, att densamma i form af förhöjdt lego-vederlag efter legoförhållandets upphörande tillerkännes jordegaren på sätt Utskottet föreslår. Så länge jordens oförtjänta värdestegring icke kan tilläggas samhället, bör den tillhöra brukaren, den, som häfdar jorden. Grundsatsen om brukareklassens själfständiggörande kräfver dessutom, att lego förhållandet göres varaktigt och att äfven det vid legoaftalets utgång endast upphör efter ömsesidig öfverenskommelse. Häraf följer att åt 26 i Utskottets förslag bör gifvas en annan lydelse, samt att 24, 25 och 28 böra såsom öfverflödiga uteslutas. Enär vi öfverhufvud ställt oss på den ståndpunkt, att 27 brukaren och legogifvåren böra vara så mycket som möjligt oberoende af hvarandra, kunna vi icke anse denna paragraf ändamålsenlig. Då brukaren eger rätt att öfverlåta sitt legokontrakt å annan person, innebär detta, enligt vår åsikt, full säkerhet för att brukaren kan söka sig till annan marknad, då detta är fördelaktigt för honom. 30 komme till följd af den föreslagna ändringen i att utgå. 2 mom. i 31 komme att utgå, främst såsom en följd 31 J på sätt och vis af vårt förslag till ändring af 26, vidare på den grund att det för legonämnden blefve jämförelsevis «vårt att skilja från hvarandra differentialräntan och den ökning i värde legoområdet genom brukarens arbete

80 U. B. - Prop. N:o 7. och kapital tillförts, samt slutligen därför att sagda moment vore egnadt att fastkedja brukarene vid jorden, äfven i sådana fall då detta vore för dem ofördelaktigt. Mom. 3 i samma paragraf bör utgå ur Utskottets förslag såväl med hänsyn till 26 som ock därför, att sagda moment i dess af Utskottet föreslagna lydelse gynnar det stora jordbruket, något som Utskottets flertal ingalunda torde afsett. 33 Ordalydelsen af 33 4 mom. komme med hänsyn till ändringarna i 31 och 26 att undergå ändring. 3* 1 enlighet med den ståndpunkt, som omfattats uti den till 1900 års Landtdag öfverlämnade nådiga propositionen om torplega, anse vi, att åt legoaftalet bör gifvas ovillkorligen bindande kraft äfven gentemot tredje man, i hvars ego fastigheten måhända öfvergår; häraf föranledes den af oss föreslagna ändringen af 34. Enär legoaftalets offentlighet säkerställts genom det af Utskottet föreslagna registreringssystemet, synes medgifvandet att låta legoaftal bestå icke kunna medföra betänklighet. 36. Emedan ett stadgande af det innehåll, som uti 35 upptages, ofta är egnadt att göra brukarens ställning osäker och brukarens rätt vid konflikt bör gå framom äganderätten, borde enligt vårt förmenande brukarens rättsläge uti de i 35 förutsatta fall lämnas oberördt och endast; jordegarenes förhållande till h varandra med afseende å legoföremålet och legovederlaget underkastas 36, 37 reglering. Häraf påkallas äfven ändringar i 36 och På de i den allmänna motiveringen framställda skäl föreslå vi, att största delen af 40 måtte uteslutas och att i dess ställe intoges stadgande om utmätning af legorätt.

81 Lag om lega af torp m. m. 81 O f vananförda motiv och ändringar föranleda äfven 41 > 42 > **> ** och ändring af 41, 42, 44, 45 och & Då det, isynnerhet vid ingående af muntligt aftal, 49. lätt kan inträffa att lagstadgad tillträdessyn underlåtes, kunna vi icke godkänna förslaget om att ersättning i detta fall icke behöfde utgifvas eller med andra ord att legogifvaren på grund af 26 enligt vårt förslag finge höja legoafgiften, utan att därförinnan behöfva tillösa sig rätt därtill enligt samma paragraf. Härvidlag bör åt legonämnden tillerkännas fri pröfningsrätt, som enligt vårt förslag äfven i allmänhet tillkommer densamma. Enär till legonämndens göromål i främsta rummet 59 och 60. hör att ordna jordlegoförhållandena i öfverensstämmelse med allmänna meningens kraf samt trygga brukarens ställning, af orsak att denne i legoförhållandet är den svagare parten och därför i behof af hjälp, och då vidare ordföranden i legonämnden komme att intaga en synnerligen inflytelserik ställning, synes oss ordföranden böra väljas å kommunalstämma genom allmän folkomröstning. Mom. 1 af 60 komme förty att helt och hållet ändras, h var jämte 59 och 60 af formella skäl borde sammanslås. Emedan det ankommer på valmännen att afgöra åt hvem de vilja skänka sitt förtroende, synes oss Utskottet hafva saknat tillräckligt vägande skäl för sitt förslag, att för legonämndens ordförande och viceord förande såsom kompetensvillkor uppställas en åldersgräns af 25 år. Den omständigheten att legonämndens göromål uti 68 det i 68 omnämnda fall skulle öfverföras på kommunalnämnden och att legodomstolens funktioner komme att öfverlämnas till häradsrätten, synes oss stå helt och hållet Agrarutskottets betänkande N:c 1. 6

82 V. B. - Prop. H:o 7. i strid med hvad vi här ofvan anfört vara grundidén med legonämnder. Kommunalnämnden är isynnerhet på orter, där 68 komme till tillämpning, en inrättning, som ensidigt företräder j or degarens intressen. Däremot skulle genom de af oss föreslagna tillfälliga legonämnderna den jämvikt ernås, hvilken omnämnes äfven i Utskottets motivering. I fråga om andra momentet intaga vi samma ståndpunkt som Agrarutskottets betänkande senaste år, i enlighet hvarmed legonämnd och legodomstol borde tillsättas i hvarj e kommun, där minst tio legogifvare eller brukare sådant påyrka. 69. " Utskottet har föreslagit, att det slutliga afgörandet af tvister emellan legogifvaren och brukaren angående legoförhållandet skulle förbehållas häradsrätten, hvari nämnden i sådana fall visserligen vore på ett från det vanliga afvikande sätt sammansatt. Enär detta förslag synes taga hänsyn endast till jordegareklassens fördelar, hafva vi icke kunnat förena oss därom. Häradsrätten har nämligen i torparnes och det öfriga proletariatets ögon visat sig vara det vapen, hvarmed det nuvarande systemet gentemot de lägre samhällsklasserna upprätthålles. Utskottet har icke heller, då det föreslagit åt häradsrätten domsrätt i dylika specialärenden, för dess ordförande uppställt några kompetensvillkor, som helst i någon mån skulle borga för att just legoförhållandena, för hvilka sagda domsrätt medgifves häradsrätten, skulle blifva behandlade med sakkunskap. För vår del anse vi att ordförandena i legonämnderna kunna besätta denna plats så, att brukaren kan anse sig trygg, ty legonämndernas ordförande komme naturligtvis att till ifrågavarande uppdrag utse en med de lokala förhållandena förtrogen person, som på samma gång fyllde de kompetensvillkor, hvilka för honom uppställts i 4 mom. öfriga i detta kapitel vidtagna ändringar bero af hvad här ofvan framhållits.

83 Lag om lega af torp m. m. 83 I händelse under den mellantid, som förflyter från 87. lagens trädande i kraft tills legonämnderna hunnit tillsättas, legonämndens göromål skulle ombetros kommunalnämnden och legodomstolens funktioner ortens häradsrätt, så sammansatt, som i allmän lag stadgas, vore sådant egnadt att bringa hela legonämndsinstitutionen i vanrykte hos brukarene. För att, förekomma detta hafva vi utarbetat ett ändringsförslag till 87. På ofvan anförda skäl våga vi föseslå, att Landtdagen viue godkänna ifrågavarande lag i sådan lydelse: Lag om lega af torp, landbolägenhet och backstuguområde. *) 1 Kap. Om legoaftalet och legovederlaget. 1 1 mom. Lika med Utskottets förslag. 2 mom. Med landbolägenhet förstås enligt denna lag sådan på lega häfdad hel i mantal satt jordbrukslägenhet, som tillhör bolag eller ock enskild person, hvilken eger två eller flere lägenheter och i förhållande till hvilken brukaren i ekonomiskt afseende är att likställa med torpare. 3 mom. Lika med Utskottets förslag. Lika. 2. *) De kursiverade ställena äro ändringar, som vidtagits i Utskottets förslag. Då uteslutning egt rum, bar sådant icke särskildt angifvits.

84 U. B. - Prop. N:o 7. Lika. 3. Lika mom. Lika. 2 mom. Lika. 3 mom. Uppgift, huruvida och i hvilken omfattning brukare eger rätt till skogsfång och mulbete utom legoområdet. 4 mom. Lika med Uskottets förslag. 5 mom. Lika. 6. Legokontraktet skall underställas legonämndens pröfning. Finnes kontraktet vara lagligen upprättadt och legoviukoren efter opartisk pröfning ej för brukaren obilliga, fastställe nämnden detsamma. Pröfvas legovederlaget med hänsikt till de villkor, som bjudits brukaren, vara för högt, vare kgonämnden berättigad att nedsätta legovederlaget samt af ven i andra afseenden rätta legokontraktet i lagstadgad form } utan rått för legogifvaren att afstå från legan. Om fastställandet skall anteckning genast göras såväl å h vardera parternas som legonämndens exemplar af kontraktet, med uppgift om tiden för kontraktets fastställande.. 2 mom. Lika med Utskottets förslag. 3 mom. Lika. 7. Har någon på grund af muntligt aftal eller skriftligt kontrakt, som ej i den i 6 föreskrifna ordning fastställts, begynnt emot lega bruka annan tillhörig jord eller därå uppföra byggnad, ege brukaren, på stämning å legogifva-

85 Lag om lega af torp m. m. 85 ren, hos légonämnden yrka att aftalet skall fastställas. Legonämnden upptage i protokollet hvad enligt parternas uppgifter eller annan tillgänglig utredning dem emellan öfverenskommits. Finnes utredning om det områdes gränser, hvars utlegande öfverenskommelsen afser, och om legovederlaget, förfare legonämnden såsom i 6 1 mom. bestämmes. Sålunda fastställdt legoaftal ege enahanda giltighet som lagligen afslutadt skriftligt legoaftal. 2 mom. lika med Utskottets förslag. 2 KAP. Om inregistrering af legokontrakt. 8 Lika med Utskottets förslag. 9f. Lika. 10. Lika. 11. Lika. 12 f. Lika. 13. Lika.

86 U. B. - Prop. Nio V. 3 KAP. Om 1 ego gi f vare ns o c h bru k are ns rättigheter och skyldigheter.! * 4 Lika med Utskottets förslag. 15. Med iakttagande af hvad i 14 är stadgadt vare brukaren berättigad att till sin nytta använda legoområdet på sätt honom bäst synes. 2 mom. Lika med Utskottets förslag. 3 mom. Skog, som hör till legoområdet, hafve brukaren rätt att nyttja till husbehof. Har hushållningsplan härvid uppgjorts, lände den till efterrättelse. 4 mom. Brukare ege rätt till jakt å legoområdet äfvensom fiske i vatten, som hör till legoområdet. 16. Varder byggnad, som hör tifl lego f öremålet och för dess bruk är nödig, samt eges af legogifvaren, genom vadeld eller annorledes utan brukarens vållande förstörd eller så skadad att nybyggnad erfordras, skall legogifvaren verkställa nybyggnaden. 2 mom. Har byggnad, som of van är nämnd, af ålder förfallit och vid syn förklarats oduglig, åligger det legogifvaren att inom tid, som af legonämden bestämmes, på egen bekostnad ånyo uppföra densamma. Gör han det ej, verkstålle brukaren nybyggnaden på hans bekostnad. 3 mom. Hvad i 2 mom. är stadgadt skall jämväl lända till efterrättelse i fråga om uppförande af sådan nybyggnad, som i följd af förändradt brukningssätt,

87 Lag om lega af torp m. m. 87 hvilket allmänt kommit till användning å orten, eller utvidgning af odlingarna å legooinrådet befinnes nödig. 4 mom. Till underhåll af byggnader, som i 1 mom. äro nämnda, vare jordegaren skyldig att anskaffa byggnadsmaterialet och brukaren att utföra arbetet. 5 mom. Åsidosätter legogifvaren, hvad honom i dessa fall med hänsikt till material och arbete åligger, vare brukaren berättigad att på legogifvarens bekostnad anskaffa det nödiga materialet och utföra byggnadsarbetet, eller ock att uppsäga legoaftalet. Brukaren ege jämväl rätt till skadestånd. Lika mom. Lika. 2 mom. Då dagverksskyldighet fullgöres på grund af legoaftal, må arbetsdagen, där kortare arbetstid icke aftalats, vara högst tio timmar under sex sommarmånader och högst sju timmar under de öfriga månaderna, måltidsraster häri icke inberäknade. 3 mom. Lika som i Utskottets förslag och 2 mom. lika. 3 mom. Förhindras därvid arbetsskyldighetens fullgörande af otjänlig väderlek, och kan icke legogifvaren åt dagsverkaren lämna annat arbete, må ej af brukaren fordras nytt dagsverke i stället för det förlorade. 4 mom. Lika som i Utskottets förslag. 20. Är i kontraktet bestäm dt, att lego vederlaget skall utgöras i naturalster eller dagsverken, vare det ej hinder för brukaren att öfvergå till penningevederlag, om han

88 U. B. - Frop. N:o 7. sin åstundan härom hos legogifvaren anmäler; och skall förändringen träda i kraft när ett år förflutit från den lagbestämda flyttningsdag för legohjon, som efter berörda anmälan först infaller. Sådan anmälan kan ej utan bägge parternes samtycke återkallas. 21. Lika som i Utskottets förslag. Lika. Lika. Bör utgå. Bör utgå Brukare eller hans rättsinnehafvare ege rått att vid kgotidens utgång förnya legoaftalet, i hvilhet fall legogifvaren, där han fordrar förhöjning af legan, skall till brukaren eller hans rättsinnehafvare erlägga fuu ersättning för den ökning i värde legoområdet vunnit enligt syn, som för sagda ändamål håuits. Bör utgå. Bör utgå

89 Lag om lega af torp m. m Lika som i Utskottets förslag. Bör utgå KAP. O.m ändringar i och upphörande af legoförhållandet. 31. Brukare hafve rätt att, medan Ugostämma varar eller då legotiden ute är, öfverlåta eller sälja sin legorått till person, som af legonämnden godkännes. 32. Lika som i Utskottets förslag. 33. i 3 mom. Lika. 4 mom. Vid arfskifte må legorätt icke upptagas till högre belopp än det tillskott i värde legoföremålet erhållit genom brukarens därå nedlagda arbete och kapital. 34. Inregistreradt Ugoaftal gålle under alla förhållanden mot den, som under legotiden blir egare till hufvudgården. 35. Har legoområdet genom klander eller rågång frångått den, hvilken upplåtit detsamma på lega, vare sådant

90 U. B. - Jrop. H:o 7. ulan verkan å storleken af det ursprungligen utlegda legoområdet; och pröfve legonämnden med hvad belopp legan åt den förre egaren skall minskas och huru mycket af det årliga legovederlaget tillfaller den nye egaren. 2 mom. Varda genom öfversvämning, jordras, skogseld eller annan olyckhändelse eller skogs försälj ning de till legoområdet hörande förmånerna väsentligen minskade eller försämrade, njute brukaren nedsättning i legan till belopp som vid syn pröfvas skäligt. Vill brukaren hellre afstå från legan och kan det skäligen antagas att han, om olyckshändelsen kunnat förutses, icke skulle ingått legoaftalet, ege brukaren rätt att uppsäga aftalet. 36. Lika som i Utskottets förslag. 37. Anspråk på ändring i legoaftal på grund af 35 skall göras eller legoaftalet uppsägas inom två år, räknadt från de i förenämnda paragraf omförmälda händelser. 38. Då legoaftalet uti de i 35 omförmälda fall upphör, vare brukaren berättigad till godtgörelse af egaren såväl för de förbättringar, som brukaren verkställt, som för skada, som han genom legoaftalets förtidiga upphäfvande fått vidkännas. 2 mom. Bör utgå. 3 mom. Bör utgå. 29. Lika som i Utskottets förslag mom. Legorätt på viss tid kan utmätningsvis

91 Lag om lega af torp m. m. 91 försäljas till gäldande af obetald afrad eller ersättning för vanhåfd. Utan legogifvarens samtycke må likväl icke godkännas anbud af sådan person, som icke fyller det i 31 nämnda villkor. 5 mom. Lika som i Utskottets förslag. 6 mom. Bör utgå. Bör utgå Utom i de fall, som i denna lag säges, hafve legogifvåren eller den, till hvilken hans rätt öfvergått, ej makt att påyrka det brukare skall lämna hgoområdet. 43. Lika som i Utskottets förslag. 44. Upphör legoaftal på grund af uppsägning, skall legoområdet afträdas vid det följande legoårets slut. 2 mom. Brukare, hvars legorätt blifvit utmätningsvis försåld, vare skyldig att afflytta nästa fardag, där icke kgonämnden pröfvar omständigheterna vara sådana, att han bör därförinnan afflytta utan åtnjutande af fardag. 45. Uppsägning skall ske i vittnens närvaro eller skriftligt bevis däröfver tagas. Kan ej motparten träffas, vare lag som om stämning i dylikt fall är stadgadt. Är någon satt att å legogifvarens vägnar uppbära afrad, må uppsägning med laga verkan kunna hos honom ske. 2 mom. Bör utgå.

92 U. B. - Prop. H:o 7. 5 KAP. O m s y n. 46 Lika som i Utskottets förslag. 47. Då legoförhållandet upphör, skall, om legogifvaren påyrkar förhöjning i legan, syn hållas senast inom sex månader, råknadt från dagen, då aftalet upphör, men må ock, om endera parten det äskar, kunna ega rum förr, dock ef tidigare än åtta månader därförinnan. 2 mom. Bör utgå. 3 mom. Bör utgå. 48. Lika som i Utskottets förslag. 49. Har tillträdessyn icke försiggått, eller har tillträdessyn men ej afträdessyn hållits, bestämme legonämnden ersättningen efter fri pröfning af alla förekommande omständigheter. 2 mom. Lika som i Utskottets förslag. 3 mom. Lika. Lika. Lika. Lika. Lika

93 Lag om lega af torp m. m. 93 Lika. Lika. Lika Om 6 KAP. legonämnd. 57. Lika som i Utskottets förslag. Lika och mom. Lika mom. Vid samma kommunalstämma i september väljas äfven ordförande och viceordförande i legonämnden. Vid valet vare utan afseende å kön röstberättigad hvarje inbyggare i kommunen, som året förut fyllt 20 år. Har ej någon erhållit ovillkorligt flertal af de afgifna rösterna, anstålles nytt val emellan de två, hvilka de flesta rösterna tillfallit mom. Bör utgå mom. Lika som i Utskottets förelag mom. Lika mom. Lika. 61. Valbar till ordförande, viceordförande eller ledamot

94 U. B. - Prop. N:o 7. i I egonämnd är enhvar inom kommunen bosatt person, som uppnått tjuguett års ålder och eger råda öfver sig och sin egendom, dock ej den, som är förlustig medborgerligt förtroende och ej heller den, som på grund af laga dom är ovärdig att nyttjas i landets tjänst eller att föra annans talan. 2 mom. Lika som i Utskottets förslag. Lika. 62. Lika. Lika. Lika. Lika. Lika Senaten eger makt att bestämma, att i kommuner, där antalet legogifvare och brukare är ringa, Ugonämndens göromål tillsvidare skola uppdragas åt en provisoriskt sammansatt legonämnd, i hvilken hvardera parten för. hvarje fall väljer lika många ledamöter och hvilkas ordförande utses, där ledamöterne därom ej sämjas, af legodomstolen i närmaste kommun. 2 mom. Dock skall legonämnd och legodomstol in-

95 Lag om lega af torp m. m. 95 rättas i kommun, där minst tio legogifvare eller brukare sådant påyrka. 7 KAP. Om rättegången i lego m ål. 69. / hvarje kommun bör tillsåttas en legodomstol, som består af ordförande och nämnd af sex ledamöter. 2 mom: Ordförande och viceordförande utses minst en för hvarje län eller del af län. 3 mom. Lika som i Utskottets förslag. 4 mom. Lika. Till ordförande samt viceordförande utse ordförandene i vederbörande distrikts legonämnder en i jordlegolagen och landtbruket väl förfaren person. Har ingen af de föreslagna erhållit flertalet röster, förrättas nytt val emellan dem, hvilka de flesta rösterna tillfallit. Arfvode åt ordföranden i legodomstolen gäldas af statsmedel. Arfvode åt ledamöterna i legodomstolen bestrides på samma sätt, som angående häradsnämnds aflöning finnes stadgadt. Angående länens indelning i områden, inom hvilka ordföranden i legodomstol har sin verksamhet, samt ordförandevals förrättande jämte andra härtill hörande omständigheter meddelas af senaten närmare föreskrifter. 70. Lika som i Utskottets förslag. Lika. 71.

96 U. B Prop. N» 7. Lika mom. Lika som i Utskottets förslag. 2 mom. Finner ordföranden i legodomstolen, då anhållan om stämning hos honom göres, att målet icke hör till legodomstolen, gifve det sökanden tillkänna och utfärde däröfver vid anfordran bevis. Den, som härmed icke nöjes, ege rätt att i hofrätten anföra besvär inom tid och i den ordning, som i 67 säges. 74. Finnes ordförande i legodomstol, i anledning af gjord invändning eller af annan orsak jäfvig, trade viceordföranden i hans ställe. Arfvodet åt vikarien gäldas af allmänna medel Lika som i Utskottets förslag. Lika. 76. Lika. Lika. Bör utgå f. 79.

97 Lag om legu af torp m. m KAP. Särskilda föreskrifter. 80. Lika som i Utskottets förslag. Lika. Lika. Lika. Lika. Lika. Lika Denna lag skall genast träda i kraft, dock att, intill dess legonämnder och legodomstolar tillsatts, legonämndens göromål skola uppdragas åt en provisoriskt sammansatt legonämnd, i hvilken såväl legogifvaren som brukaren väljer lika många ledamöter och hvars ordförande utses vid kommunalstämma, där likväl ingen af de röstberättigade får rösta med mera än en röst. Utslag, *som meddelas af denna provisoriska legonämnd, kan underställas domstols af görande endast i samma utsträck- Agrarutskottels betänkande N:o 1. 7

98 U. B. - Prop. H:o 7. ning, som för förlikningsdom i detta af seende är i lag stadgadt. 2 mom. Lika som i Utskottets betänkande. 88. Lika. De lagrum, hvilka enligt Utskottets förslag komme att hafva retroaktiv verkan, äro icke enligt vår mening ändamålsenliga, enär genom den ett flertal torpare komme i en särskild ställning, som afveke från andra torpares. Enligt vår afsikt borde alla torpare, landbönder och baekstugusittare omedelbart, om de det påyrka, komma i åtnjutande af den nya lagens förmåner såväl i fråga om öfvergång till penningvederlag som äfven i andra afseenden. De af Utskottet föreslagna grunderna för beräknande af ersättning åt de brukare, hvilkas aftal ingåtts innan den nya lagen trädt i kraft, kunna vi ej heller godkänna. Brukaren bör tillförsäkras rätt till ersättning för alla de förbättringar han själf utfört å lägenheten eller till hvilka han på grund af arf, köp eller annat laga fång är berättigad, oberoende däraf, om dessa förbättringar verkställts inom längre eller kortare tid före den nya lagens trädande i kraft. Utskottets förslag säkerställer ej brukaren i tillräcklig grad under den mellantid, som förgår inom den nya lagen blir gällande.. Såväl den af Utskottet utarbetade som den af oss föreslagna lagen om lega af jord inskränker emellertid i så hög grad jordegarens rätt, att det är all anledning att befara, det jordegarena, ifall någondera af dessa lagar vinner Landtdagens godkännande, på allt sätt skola sträfva till att blifva sina torp&re kvitt. Enär den nuvarande legolagen försätter torparen uti en så godt som rättslös ställning gentemot jordegaren och han sålunda kunde komma att lida uppenbar orätt, borde enligt vårt

99 Lag om lega af torp m. m. 99 förmenande i samband med den nya lagen utfärdas sådana stadganden, som trygga brukarens sällning under denna mellantid. Detta ernås bäst, om brukare, hvilka blifvit af uppenbarligen oskälig anledning uppsagda, berättigades återgå till sina lägenheter eller, där detta icke vore möjligt, komme i åtnjutande af ersättning för de af dem å den utlegda lägenheten utförda förbättringarna, hvilket den nu gällande lagen redan i princip erkänner. På ofvan anförda skäl få vi föreslå, att Landtdagen ville godkänna Utskottets förslag till lag, angående tillämpningen af lagen om lega af jord å tidigare tillkomna Iegoforhållanden, med följande lydelse: Lag, angående tillämpning af lagen om lega af jord, gifven den å tidigare tillkomna iegoforhållanden. 1 1 mom. Hvad i lagen af den stadgas angående lega af torp, landbolägenhet eller backstuguområde, ege tillämpning jämväl å bestående Iegoforhållanden, uppkomna innan lagen trädt i kraft, om brukaren sådant påyrkar. Dock må ej ersättning beräknas för andra än de förbättringar, hvilka den, som, då nämnda lag träder i kraft, är brukare af legoområdet, under sin besittningstid själf verkställt eller hvartill han annars kan visa sin rätt. Har brukare afhysts från sin lägenhet, medan den jordlegolag, som den 1 januari 1904 trädde i kraft, var gällande, hafve rätt att häröfver klaga hos vederbörande legonämnd, å hvilken det ankommer att föranstalta om undersökning beträffande skälen till afhysningen. Finnas härvid legogifvaren hafva på falska eller uppenbart obilliga grunder låta företaga afhysningen, vare brukaren berättigad att få lägenheten tillbaka jämte ersättning för den skada

100 U. B. Prop. N:o 7. han lidit, att utgå under form af frihetsår. Är ett återlämnande af lägenheten till den förra brukaren af en eller annan orsak icke möjligt, skall han af den legogifvare, som föranstaltat afhysningen, utfå ersättning i penningar efter legonämndens pröfntng. öfver legonämndens utslag i sådant ärende ege hvardera parten rätt att inom trettio dagar anföra besvär hos legodomstolen, i hvars utslag ändring ej får sökas. 2 mom. Vid bestämmandet af ersättningens belopp skall å ersättningen verkande omständigheter fritt pröfvas af legonämnden. Bör utgå. 3. Lika som i Utskottets förslag. Helsingfors den 24 mars Sulo Wuolijoki. Pekka Huttunen. Evert Hokkanen. Oskar Tokoi. Oliver Eronen. Janne Martikainen. Aatto Sirén.

101 Lag om lega af torp m. m. 101 II. Enligt lagförslaget komme särskilda uppgifter i ärenden rörande lega af jord på landet att ombetros en legonämnd. Till dessa i vissa paragrafer af lagförslaget omnämnda uppgifter, hvilka med rätta kunna anses falla inom området för legonämndens kompetens, har utskottet fogat andra, hvilka legonämnden med hänsyn till dess sammansättning ingalunda kan anses vuxen att lösa. Vi åsyfta härmed de i 57 och 66 ingående stadganden, hvilka afse att af legonämnden skapa en obligatorisk skiljedomstol för af görande af alla utaf legoaf talet härflytande tvistigheter mellan jordegaren och legotagaren, visserligen med rätt för den med domen missnöjde att däri söka ändring hos domstol. En anordning i sådan riktning kunde tänkas möjlig med afseende å enklare och mindre betydande tvister, i fall legonämnden vore så sammansatt, att man af densamma och särskildt dess ordförande kunde vänta förmåga att i erforderlig mon iakttaga de till ett vanligt skiljedomstolsförfarande hörande normer, såsom ledning af förhandlingen, protokollsföring, uppsättning af dom m.m. Men då legonämnden enligt förslaget komme att handlägga och afgöra äfven invecklade rättstvister, hvilkas lösning uppenbarligen falla utom legonämndens kompetens, är bristen på nämnda egenskaper så mycket mera betänklig samt manar till ett afstående från den reform, hvarom här är fråga. Handläggningen vid legonämnden af mål utaf nyssberörda art skulle ställa hinder i vägen för des-

102 V. B. Prop. N:o 7. sas omedelbara upptagande vid kompetent domstol och därigenom medföra onödig omgång och tidsutsdräkt, så mycket besvärligare som den bevisning, som vid legonämnden i målet möjligen egt rum, åter borde företes vid domstolen, då ändring i domen där sökes. Domstolens pröfning och afgörande af dessa mål vore visst icke heller egnad att tillföra legonämnden behöflig auktoritet. I afsigt att befordra lego-tvisters snabba afgörande och tillföra den dömande myndigheten största möjliga mått af sakkunskap och opartiskhet, har utskottet infört förändrade bestämningar i högre instans, i hvilket afseende ett sjunde kapitel tillkommit. Enligt detta finge af legonämnden handlagda mål och ärenden dragas under pröfning af legodomstolar, h vilka därjämte i vissa fall skulle utgöra första instans. Det ändamål, som med legodomstolens konstituerande afsetts, har utskottet ansett sig kunna ernå hufvudsakligen därmed, att vid behandlingen af ifrågavarande mål i häradsrätten häradsnämnden ersatts med en nämnd, vald särskildt för detta ändamål till hälften af inom socknen bosatta torpare, landbönder och backstugusittare och till andra hälften af desses legogifvare. Att häradsnämnden skulle i högre grad än den särskildt valda nämnden sakna den för dessa måls afgörande erforderliga sakkunskap och erfarenhet kan dock ingalunda med fog påstås. Om häradsnämnden öfverhufvud vid behandlingen af de vid häradsrätterne förekommande mångahanda målen motsvarat sin uppgift i så måtto, att den förmått meddela tillförlitliga, på personlig känndom och bepröfvadt omdöme grundade upplysningar om ortförhållanden m. m., så har detta gemenligen varit fallet i mål af nu ifrågavarande art. Att hos den särskildt valda nämnden förutsätta större insikter och erfarenhet, har så mycket mindre grund, som denna i regeln icke kunde antagas blifva sammansatt af medlemmar med större bildningsmått och yrkeserfarenhet än den, vanliga nämndemän besitta. Där undantagsvis ett

103 Lag om lega af torp m. m. 103 annat förhållandet egde rum och detta förekomme väl då vanligast i den form att legogifvarene, såsom ekonomiskt bättre ställda, vore beträffande innehafvande bildning bättre företrädda, kunde en för legotagarene mindre förmånlig sammansättning af nämnden antagas blifva en följd. Icke heller lämnar valet af den särskilda nämnden större garanti mot den partiskhet till förmån för jordegaren, som förmenas förefinnas hos häradsnämnden. De motsatta intressen, som genom själfva valsättet och vid valet erhållit uttryck, komme tvärtom med all sannolikhet att trycka sin prägel äfven på nämndens verksamhet samt betaga densamma till och med skenet af opartiskhet. Ett indirekt medgifvande af detta sakförhållande framgår af lagförslagets stadgande därom, att de af de skilda valmansgrupperna utsedda ledamöterna ständigt böra i Kka antal intaga säte i nämnden, sålunda motvägande hvarandras röststyrka. Under sådant förhållande blefve afgöranderätten i regel förlagd i ordförandens hand och den större garanti för ett riktigt domslut, som antagits vinnas genom införandet af stadgandet att målet «afgöres enligt den mening flertalet omfattar, komme således att uteblifva. Att den föreslagna förändringen af nämndens sammansättning skulle tillföra domstolen i önskvärdt högre mått sakkunskap och opartiskhet, kan sålunda enligt vår tanke med skäl ifrågasättas. Vi anse förty införandet af den här ifrågasatta specialdomstolen, legodomstolen, vara hvarken af omständigheterna påkalladt eller välbetänkt. Då häradsnämnden enligt gällande författning välj os vid kommunalstämma, deltaga de vid sådan stämma röstberättigade i valet af densamma. Den ändring af den kommunala rösträtten, som varit ifrågasatt och med sannolikhet kommer till stånd, skall äfven lämna legotagarene och med dem jämnställda tillfälle att i högre grad än hittills utöfva inflytande på detta val och därigenom bidraga till att häradsnämnden sammansättes af

104 U. B. - Prop. Xo 7. personer, hvilka kunna bättre än de härtills valda fylla på dem ställda anspråk. Härigenom gagnas ett intresse, som länder såväl verkningarna af förevarande lagstiftning som lagskipningen vid underrätt öfverhufvud till fromma. På grund af hvad vi här ofvan anfört, få vi vördsamt föreslå att 57, 66 och 67 måtte antagas i den lydelse motsvarande paragrafer hafva i den nådiga propositionen; att lagförslagets sjunde kapitel, innehållande 69 79, måtte uteslutas; samt att ordet legodomstol i 7, 50, 55, 56, 60 och 65 utbytes mot häradsrätt och ur 68 uteslutes samt att ordet legonämnd i 44 utbytes mot häradsrätt. Helsingfors den 20 mars Axel Cederberg. J. Storbjörk. Om denna reservation förena sig A. Mikkola. J. A. Heikkinen.

105 Lag om lega af torp m. m. 105 III. 2 f. Utskottets flertal har förkastat regeringens proposition om lif s tidsstädj a och en kortaste legotid af 25 år. Likaledes har förslaget, att lega på viss tid under 25 år och på lifstid i särskilda undantagsfall kunde med legonämndens begifvande tillåtas, af Utskottet afböjts. Legotiden i fråga om torp, landbolägenhet och backstuguområde har sålunda en gång för alla bestämts till högst 100 och minst 50 år. Om Utskottets förslag blir lag, skall detsamma, Efter hvad vi förstå, tillämpadt i praktiken åstadkomma störingar och leda till helt andra resultat än Utskottet af sett. Den nödtvungna öfvergången från nuvarande förhållanden, vid hvilka legotiden enligt lag till och med kan utgöra endast ett år och oftast är bestämd antingen till brukarens och hans hustrus lifstid eller kortare än 50 år, till en lega af minst 50 år är alltför brådstörtad och radikal. Afvikelsen från det invanda och såsom naturligt ansedda bruket att myndiga personer få besluta, om sina ömsesidiga ekonomiska angelägenheter efter hvad de finna för förhållandena lämpligast, kommer redan i och för sig att förefalla främmande. Men då det ej ens med legonämndens begifvande är tillåtet att om legotiden öfverenskomma annorlunda än i lagen, utan afseemle å olika lokala förhållanden eller individuella behof, en gång för

106 U. B. - Prop. N:o 7. alla är bestämdt, så väcker sådant otvifvelaktigt motvilja mot ingåendet af nya aftal. Åtskilliga stadganden i den nya legolagen äro äfven ur ekonomisk synpunkt sedda sådana att de icke äro egnade att uppmuntra jordegarene att för 50 år upplåta sin jord på lega till torp, landbolägenheter och backstuguområden. Såsom exempel på sådana stadganden må här endast hänvisas till legonämndens vidsträckta rätt att inblanda sig i legogifvarens och brukarens inbördes angelägenheter, legonämndens domsrätt i tvister rörande legoförhållandet, stadgandena angående ersättning för af brukare utförda förbättringar och inlösen af brukaren tillhöriga byggnader, den brukare medgifna rätten att ensidigt förvandla öfverenskommen dagsverksskyldighet till penningvederlag samt till annan öfverlåta nyttjanderätten mot legogifvarens vilja. Omförmälda och flere andra bestämningar i den nya lagen kunna i förening med en kortaste legotid af 50 år lätt leda därhän, att jordegarene icke vilja efter den nya lagens trädande i kraft anlägga nya torp och backstugor eller upplåta sina hemman till landbolägenheter, i följd hvaraf den fortfarande tillväxande obesuttna befolkningens bosättning å legolägenheter komme att så godt som fullständigt afbrytas. Än betänkligare blir emellertid frågan i följd däraf, att ett stort antal jordegare af samma skäl sannolikt kommer att undandraga sig att förnya gamla legoaftal efter legotidens utgång. Då samhället icke har tillräckligt tillgångar och jord för att på annat sätt bereda de talrika brukare, som blifva utan jord, tillfälle till bosättning, kan stadgandet om en kortaste legotid af 50 år sålunda medelbart hafva till påföljd att frågan om den obesuttna befolkningens bosättning inom kort tillspetsar sig. Berörda påföljd har Utskottet väl sökt förmildra sålunda att, Utskottet medels lagen om tillbakaverkande kraft föreslagit åt de nuvarande torparena-full ersättning

107 Lag om lega af torp m. m. 107 äfven för förbättringar, som utförts innan lagen blir gällande, samt jordegaren frikallas från skyldigheten att erlägga sagda godtgörelse i penningar, därest han går in på att förnya legoaftalet för 50 år framåt. Detta syftemål skulle sannolikt äfven vinnas, om kortaste legotiden helst vid sådana förnyelser vore 25 år. Men då legotiden utgör 50 år, är det ovisst, huruvida särskildt egare af större lägenheter och öfverhufvud legogifvare å orter med utveckladt jordbruk, hvarest jordvärdet är högt och där kortare legoaftal hittills varit brukliga, alls vore villiga att förnya legoaftalen. Det bör nämligen beaktas, att i sådana trakter byggnaderna särskildt å torp och landbolägenheter i allmänhet tillhöra legogifvaren samt att odlingarna äro gamla, i följd hvaraf den ersättning, som tillkomme de nuvarande brukarena för utförda förbättringar, relativt är så liten, att en sådan jordegare knappast genom utsikten att befrias från erläggandet af godtgörelsen kunde förmås att samtycka till förnyande på 50 år af ett honom misshagligt legoaftal, i synnerhet som erhållandet af dagsverken, hvilket hittills föranledt storbrukare ntt anlägga torp, icke komme för framtiden att med säkerhet kunna påräknas. För utförandet af arbetet å egendomarna kunde storbrukarena i allt högre grad begynna anlita s. k. statfolk och för dess räkning låta uppföra endast sådana byggnader, som i 85 af lagförslaget nämnas. Vid sådant förhållande komme den nya lagen att försvåra förvärfvet af legojord och skulle sålunda lända torparbefolkningen och de obesuttna till skada. Om däremot 25 år godkändes såsom kortaste legotid, skulle sådana svårigheter med all sannolikhet icke uppstå och i ingen händelse inom så kort tid från det den nya lagen trädt i kraft, att icke därförinnan genom statena jordförvärf åt de förre brukarene efter hand hunnit anskaffas tillräckligt antal egna lägenheter för småbruk. Åtminstone i undantagsfall borde med legonämndens

108 U. B. - Piop. H:o 7. begif vande fortfarande äfven lifstidsstädja tillåtas, emedan en sådan form af lega lämpar sig bäst som belöning och till beredande af fristad för ålderdomen åt trotjänare o. a. Likaså borde lega på viss tid under 25 år vara tillåten, där legonämnden på grund af särskilda omständigheter ansåge en sådan lega vara för parterne lämpligast. Vi få sålunda vördsamt föreslå, att 2 i förslaget måtte erhålla följande lydelse: 2. Aftal {utesl) om lega af förd, som i 1 är nämnd, skall ingås på viss tid, högst hundra och minst tjugufem år, där ej den i 6 kap. omförmälda legonämnd pröfvar skäligt medgifva kortare eller för brukaren» lifstid bestämd legotid. Saknas i legokontraktet bestämning om legotiden eller har denna (utesl.) bestämts kortare eller anorlunda än i 1 mom. säges, gälle af talet i tjugufem är. 3 mom. lika som i betänkandet, 16. Det måste anses vara med rättvisa förenligt, att å torp eller landbolägenhet befintliga och för dess bruk nödiga byggnader, som tillhöra legogifvaren, äfven skola af legogifvaren och ingalunda af brukaren ånyo uppföras, om de genom vådeld eller annorledes utan brukarens vållande förstöras eller så skadas, att nybyggnad erfordras. Det vore i sanning obilligt, om brukare i anledning däraf, att legogifvarens byggnader genom vådeld, jordras, öfversvämning eller annan sådan öfvermäktig händelse förstördes, vore skyldig att, utom virke, anskaffa annat nödigt byggnadsmaterial samt utföra arbetet å byggnaderna, hvilka fortfarande komme att tillhöra legogifvaren och

109 Lag om lega af torp m. m. 109 för hvilken han ej ens vid legotidens utgång vore berättigad att erhålla annan ersättning än möjligen skillnaden emellan den förra byggnadens värde och det högre värde den nyuppförda byggnaden genom brukarens därpå nedlagda kapital och arbete representerar. Om den förra byggnaden skulle förtörts eller skadats annorledes än genom vådeld, finge brukaren icke någon godtgörelse för de förbättringar, som å den gamla byggnaden utförts. Ifall åter vådeld förstörde den gamla byggnaden, finge brukaren enligt Utskottets förslag uppbära hälften af brandskadeersättningen, men vore däremot pliktig att verkställa nybyggnadsarbetet, själffallet utan rätt för honom att vid legoförhållandets upphörande af legogifvaren härför undfå annan godtgörelse för utförd förbättring. Då hälften af brandskadeersättningen för den gamla byggnaden dessutom i vanliga fall icke utgjorde fullt vederlag för nybyggnadssarbetet, komme således brukaren så godt som alltid att lida förlust. Onaturligt är jämväl, att brukaren under hela legotiden komme att erlägga hälften af brandförsäkringsafgifterna för legogifvaren tillhöriga byggnader, liksom å andra sidan äfven, att han för legogifvarens hus finge uppbära brandskadeersättning, utan afseende därå, huruvida han sedermera alls kunde eller ville verkställa nybyggnadsarbetet eller om hans förmögenhetsförhållanden vore sådana, att legogifvaren hade någon säkerhet för att arbetet framdeles utfördes. Enklast och med rättvisan mest förenlig är den princip, som i den nådiga propositionen liksom äfven i Agrarutskottets lagförslag från senaste år uttalas, nämligen, att såväl anskaffandet af byggnadsmaterial som verkställandet af byggnadsarbetet och erläggandet af brandförsäkringsafgifterna i sådana fall skall åligga legogifvare, hvarvid jämväl brandskadeersättningen själffallet tillfaller denne. I stöd^häraf få vi alltså föreslå att paragrafen i enlighet med Agrarutskottets lagförslag vid senaste års landtdag med i 1 mom. intaget förtydligande måtte erhålla följande lydelse:

110 \J. B. Prop. N:o (8 ). Varder å torp eller lan db olägenhet befintlig och för dess bruk nödig byggnad, som tillhör lego g i fv ar en, genom vådeld eller annorledes utan brukarens vållande förstörd eller så skadad, att nybyggnad erfordras, skall legogifvaren, där ej annorlunda aftalats, verkställa nybyggnaden. Har byggnad, som ofvan är nämnd, af ålder förfallit och vid syn förklarats oduglig, åligger det, där ej annorlunda öfverenskommits, legogifvaren att inom lägenhetens eller hufvudgårdens område anvisa eller dit anskaffa för husets ånyouppfbrände nödigt virke och annat naturligt byggnadsmaterial samt brukaren att anskaffa öfrigt material och verkställa nybyggnaden {U t e si.). H v ad i 2 mom. är stadgadt skall, där lägenhetens tillgång på skog det medgifver, jämväl lända till efterrättelse i fråga om up p f o-. rande af sådan nybyggnad, som i följd afförändradt brukingssätt, h v i I ket allmänt kommit till användning å orten, eller utvidgning af odlingarna å le g o o mr ådet b e- finnes nödvändig. H vad i 2 mom. är sagdt om legogifvårens skyldighet att anvisa eller anskaffa byggnadsmaterial ege tillämpning jämväl i fråga om underhåll af hus, som tillhöra torp eller I an db olägenhet och är o för jordbruket nödiga. Åsidosätter legogifvaren hvad honom i dessa fall med hänsikt till material och arbete åligger, vare brukasen berättigad att på legogifvarens be-

111 Lag om lega af torp m. m. lll kostnad ansaffa det nödiga materialet och utföra byggnadsarbetet, eller ock att uppsäga legoaftalet. Brukaren ege jämväl rätt till skadestånd. Lag angående tillämpning af lagen om lega af torp, landbolägenhet och backstuguområde gifven den å tidigare tillkomna legoförhållanden. Ehuruväl Utskottet sökt i någon mån förmildra det af agrarutskottét vid senaste års landtdag utarbetade lagförslag, för såvidt det angår utgifvande af ersättning åt nuvarande brukare för förbättringar, verkställda under tiden före lagens trädande i kraft, med bestämning därom, att ersättningen finge erläggas genom förnyelse af legoaftalet, innebär dock Utskottets förslag i själfva verket den största obillighet. Utskottet har därjämte skärpt det obilliga i förslaget därmed, att såsom grund för sådan ersättning icke kräfves tillträdessyn eller annan tillförlitlig utredning, såsom fallet är i fråga om legoaftal, som ingås, sedan den nya lagen blifvit gällande, utan låge det i legonämndens makt att fritt och äfven utan tillförlitlig utredning bestämma den ersättning, som skall af legogifvare utbetalas. Sålunda komme legogifvarens såväl som brukarens rätt att helt och hållet vara beroende af med hvilken samvetsgrannhet och opartiskhet legonämnden förmår fullgöra sitt ömtåliga uppdrag. Och i hvarje fall kvarstår såsom orättvist det sakförhållande, att legogifvaren ålägges att utgifva ersättning för en mansålder tillbaka verkställda förbättringar, för hvilka han måhända redan tidigare vid köp af lägenheten eller vid arfskifte godtgjort lägenhetes förre egare. För brukaren är denna ersätning en fullkomligt oväntad gåfva, hvartill han enligt det tidigare legoaftalet icke eger någon rätt. Den nådiga propositionen innehåller, äfven den, en bestämning om lagens tillbakaverkande kraft ifråga om ersättning, som skall åt nuvarande brukare utgifvas.

112 U. B. - Prop. N:o 7. Men i motsats till Utskottets förslag innehåller propositionen att brukaren tillkommer ersättning för tiden innan lagen trädt i kraft endast efter hvad den vid tiden för legoaftalets ingående gällande lagen förmår eller i legoaftalet öfverenskommits, samt att godtgörelse enligt den nya lagen finge beräknas blott för den tid, hvarunder den nya lagen varit gällande. Enligt den nådiga propositionen förefinnes sålunda åtminstone en säker grund för bestämmandet af ersättningens belopp, emedan ersättning såväl för tiden framåt som tillbaka i enlighet därmed borde erläggas på grund af syn, som verkställes vid den nya lagens trädande i kraft. I stöd af det föregående få vi föreslå, att 1 i lagen angående tillämpning af den nya lagen om lega å tidigare tillkomna legoförhållanden måtte godkännas i öfverensstämmelse med den nådiga propositionen. Helsingfors, den 20 mars Antti Mikkola. Axe! Cederberg. J. Storbjörk. Om förestående reservation, för såvidt beträffar 16, förenar sig J. A Heikkinen.

113 Lag om lega af torp m. m. 113 IV. 20. Betänkandets 20 är otvifvelaktigt en af de viktigaste i föralaget till ny lag om lega af jord, då ju i denna paragraf det nu gällande systemet, legans utgörade genom kroppsligt arbete, i princip förkastas. Det är otvifvelaktigt att en öfvergång från ekonomi, baserad på prestationer in natura, till ekonomi beräknad i penningar är en nödvändig följd af nutidens allmänna utveckling, och därför är det naturligt, att lagstiftningen bereder möjlighet härtill äfven med afseende å legoförhållandet. Men den väg, som Utskottets majoritet hänvisat för genomförande af denna förändring, är icke baserad på likställighet. Med afseende å uppsägning af legans utgörande i dagsverken tillerkännes nämligen brukaren full frihet under det att legogifvaren åter göres beroende af legonämndens tillåtelse. Denna ensidighet har enligt vår åsikt icke i Utskottet motiverats med giltiga skäl. Det är för legogifvaren lika viktigt att blifva fri en oduglig och tredskande arbetare, som det är för brukaren att slippa en obekväm arbetsskyldighet. I det vi i denna ifråga intagit en ståndpunkt, som afser fullständig likställighet, hafva vi kommit till den uppfattningen, att, därest kontrahenterna genast från början medgifves en obegränsad afgöranderätt, detta lätt kunde föranleda brådstörtade, mindre välbetänkta förändringar, hvilka icke motsvara den ekonomiska utveck- Agrarutekottets betänkande Ko 1. 8

114 U. B. - Prop. H* 7. lingens ståndpunkt och affärsförhållandena på orten samt därför vore egnade att bereda kontrahenterna mera skada, än afsedda fördelar och oberoende. Med hänsyn därtill att den nya lagen om lega af jord äfven i öfrigt kommer att vålla kännbara omstörtningar i nurådande legoförhållanden, äro vi därför af den åsikt, att rätten att öfvergå till penningvederlag såväl för den ena som den andra kontrahenten bör göras beroende af lego nämndens bifall. Denna inskränkning kan lätt upphäfvas såsnart det framgår, att detta kan ske utan risk. Med stöd af ofvanförda synpunkter få vi föreslå att 20 måtte gifvas följande lydelse: 20l. År i lego kontraktet bestämdt, att legovederlaget vare sig helt och hållet eller till en del skall utgöras i naturalster eller dagsverken, vare det ej hinder för brukaren att öfvergå till penningvederlag, om han sin åstundan härom hos legogifvaren anmäler och legonämnden därtill bifaller. Förändringen skall träda i kraft när två år förflutit från den lagbestämda flyttningsdag för legohjon, som efter berörda anmälan först infaller. Samma rått hafve äfven legogifvaren. Sådan anmälan kan ef utan bägge parternas samtycke återkallas. Helsingfors den 20 mars A. Osv. Kilramo. J. K. PaisfkM. H. G. Paloheimo. Juho Rannikko.

115 Lag on lega af torp m. m. 115 V. Legoafgiflens reglerande under legotidens föritpp. Utskottet har enligt min åsikt med fullt giltiga skäl motiiyerat sitt beslut om fastställande af en kortaste legotid af 50 år. Den viktigaste anmärkning, som kan anföras häremot, är den, att man vid aftalets ingående icke kan fastställa legoafgiften så att den under hela legotiden, sålunda i 50 år komrae att vara skälig. Det är ju naturligt, att yttre förhållanden, eller öfverhufvud omständigheter, hvilkft icke äga gemenskap med lego förhållandet, såsom byggande af ny järnväg, eller anläggning af ny instrustriell inrättning å orten, eller öfverhufvud ökning af landets folkmängd eller slutligen allmän och bestående stegring af jordbruksprodukternas pri& på världsmarknaden, äro ägnade att under årtionden göra nyttjandet af den å lega upplåtna jorden mycket fördelaktigare, än det var vid dess upplåtande, utan att brukaren däraf vållats möda eller kostnader. Man kan visserligen med hänsyn härtill invända, att ej heller jordägaren spillt möda eller kostnader för ernående af detta resultat, och att denna oförtjänta ökning i lägenhetens värde ej heller skulle tillkomma honom. Jag är emellertid af den åsikten, att man vid ordnandet af legoförhållandet otvifvelaktigt bör låta jordägaren, såvidt möjligt, komma i åtnjutande af nu ifrågavarande oförtjänta ökning af jordvärdet.

116 U. B. - Prop. N:o 7. Enligt min åsikt tala många skäl härför. För det första är det ju klart, att då lagen engång bestämmer legotiden så lång som 50 år, fråntager man, ifall ej någon afradsreglering tillätes, därigenom utan tvingande sociala orsaker jordägaren den rätt att tillgodonjuta ökningen i jordvärdet, som han skulle haft, därest legotiden skulle lämnats beroende af fri öfverenskommelse eller bestämts helt kort. På grund häraf har äfven, då i England nyligen fastställts en ny lag om tvångsarrende och tiden däri bestämdes ända till 35 år, samtidigt bestämts att en särskild myndighet fastställer legan för 7 år i sänder] -. s' : Dessutom bör enligt min tanke beaktas, att den åsikten i vår tid blir allt allmännare, att den oförtjänta jordvärdestegringen rätteligen borde tillkomma samhället. Därför vore det äfven på sin plats att, ifall t. ex. staten äger jord och upplåter denna på lega, borde den ordna legoafgiften så, att staten komme i åtnjutande af den ökning af jordens värde, som icke härleder sig af de utaf brukaren verkställda förbättringarna; likaså om kommun äger jord och gifver den på lega, så borde ökningen af jordens värde tillfalla kommunen. Konsekvensen skulle sålunda enligt min åsikt leda till den uppfattningen, att Ökningen af jordens värde öfverhufvud bör tillkomma jordägaren och icke brukaren. Och om man i framtiden ville i någon form eller i vissa fall beskatta enskilda för ifrågavarande värdeökning, såsom man t. ex. nyligen i Danmark beslutit förfara med afseende å den jordvärdestegring, som äger rum i de trakter, genom hvilka ny järnväg dragés, så bör skatten själffallet påläggas jordägaren ooh icke brukaren. En naturlig följd härai är, att jordägaren åter å sin sida bör sättas i tillfälle att uppbära samma skatt af brukarene af den del af deras jord, hvilken de, och icke han sjäif, tillgodogöra sig. Det sätt, hvarpå Utskottets flertal motiverar sin ståndpunkt, i det det uttalar, att jord värdets af sociala orsaker beroende stegring borde komma brukaren tillgodo,

117 Lag om lega af torp m. m. 117 emedan denne»genom sitt arbete medverkat till densammas uppkomst», visar, att hela det begrepp, hvarom här är fråga, angående den oförtjenta eller af sociala orsaker skeende stegringen af jordvärdet varit för detsamma oklart. Brukarens å lägenheten nedlagda arbete kommer ju enligt lagförslaget omedelbart honom själf tillgodo dels därigenom att han under legotiden år från år får njuta frukterna af detsamma, dels därigenom att i lagen föreslås, att han vid lego förhållandets upphörande skall af jordägaren erhålla full ersättning för den ökning af jordvärdet, som genom hans arbete uppkommit. Den del brukarens arbete härutöfver kan hafva i jordvärdets oförtjenta stegring, torde ej vara större än exempelvis hvilken stadsarbetares som helst, och är han sålunda icke mera berättigad därtill än andra enskilda arbetare. Och jämförd med den andel, som prisstegring på världsmarknaden, statens m. fl:s allmänna åtgärder, fabriker o. a. d. kunna hafva i höjningen af jordvärdet, är den enskilde brukarens medverkan till den af sociala orsaker skeende stegringen af jordvärdet själffallet alldeles försvinnande liten., Och det är just af denna orsak densamma kallas oförtjänt värdestegring. Men jordens värde stiger ingalunda oafbrutet. Det kan tvärtom till följd af oförutsedda tilldragelser nu och då äfven för längre tid sjunka i sådan grad, att brukarene rent af kunde råka i trångmål, därest de icke under förloppet af 50 år vore i tillfälle att på grund af sådana förhållanden få sin legoafgift skäligen nedsatt. Man kan ju mycket väl tänka sig, att t. ex. någon fabrik, som å en ort under en längre tid hållit mjölkpriset uppe vid exempelvis 15 penni, nedlägger driften, och att följden häraf blefve den, att man icke vidare finge för mjölken mer än t. ex. 10 penni för litern. Vore det icke i så fall fullkomligt obilligt, om brukaren, som själf icke har någon skuld till "denna förändring af förhållandena, ej i anledning häraf kunde få nedsatt den legoafgift, som under de vid legoaftaleis ingående rådande högre prisen pröfvades

118 U. B. - Prop. V» 7. skälig. Dessutom kan man ännu tänka sig den möjligbeten, att t. ex. smörprisen på världsmarknaden skulle för en längre tid nedgå, såsom förhållandet var med sädesprisen på talen. Om således legoafgifterna i landet vore fastställda under nuvarande höga smörpris för 50 år, så komme våra brukare, därest prisen i högre grad skulle stadigt nedgå för en längre tid, i enahanda trångmål, som arrendatorerna t. ex. i England på 1870-talet, då en del af dem blef ruinerad, en annan del tvangs att lämna sin lägenhet under legotiden, eller också nödgades JGrdägarene emot aftalet under loppet af legotiden sänka legoafgifterna (Jämför Hannes Gebhard,»Maaseudun yhteiskuntaolojen parantamisesta» sid ). Äfven med hänsyn till liknande tilldragelser är det enligt vår åsikt nödvändigt, att legonämnden i lagen förbehålles rätt att skrida till reglerande af legoafgiftens belopp i enlighet med billighetens kraf. Med beaktande af ofvan anförda synpunkter föreslogs i hrr Paloheimos m. fl:s motion till legolag att h vardera parten, såväl jordägaren som brukaren, borde äga rätt att, där de finna sådant nödigt, vända sig till legonämnden med yrkande på granskning af legoafgiftens belopp. Häremot bar med rätta anmärkts, att detta kunde hafva till påföljd, att legonämnden härigenom komme att alltför mycket i onödan besväras, och därför ansågs sedermera, att en sådan granskning finge ske regelbundet hvart tionde år, hvilket ganska nära komme att motsvara det, som härom nyligen stadgats i England och hvilket i det föregående omnämnts. Äfven från denna tanke, hvilken enligt min åsikt onekligen vore den riktigare, afstod man emellertid vid slutet af senaste landtdag, och föreslog, att legoafgiftens belopp borde geaom förmedling af legonämnden på tidigare föreslagna skäl nedsättas när som helst, men höjas endast efter förloppet af 25 år. Detta förslag gjordes för vinnande af enighet med dem, hvilka fasthöllo vid att kortaste legotiden icke finge vara längre

119 Lag om lega af torp m. m. 119 än 25 år. Förslaget vann vid senaste landtdag flertalets inom agrarutskottet understöd och togs in såsom 7 i det af sistnämnda utskott utarbetade lagförslaget. I stöd af det anförda får jag föreslå att nämnda paragraf måtte återintagas i förslaget till lag om lega af jord sålydande: Göra omständigheter, hvilka icke äga gemenskap med legoförhållandet, såsom byggande af ny järnväg, anläggning af ny eller nedläggande af förut befintlig industriell inrättning, eller af förändrade förhållanden förorsakad allmän och bestående stegring eller sänkning i priserna en förhöjning eller nedsättning af Ugan skälig, hafve hvardera parten, där ej annorlunda öfverenskommits, makt att underställa legan pröfning af legonämnden, som med beaktande endast af förenämda omständigheter bestämmer legans belopp. Legan må dock icke höjas innan tjugufem år förflutit från legoaftalets ingående, ej heller må ytterligare förhöjning i legan äga rum, innan tjugufem år förgått från det den förra förhöjningen skedde., _. Om bestämmande af arbetsdagens längd. 18. Undertecknad har ej heller kunnat godkänna Utskottets flertals ståndpunkt däri att fråga om arbetsdagens begränsning klafbindes i denna lag, som reglerar torpares och backstugusittares legoförhållanden för 50 år, och anhåller därför att här få anföra sina skäl. Man har anno icke ens på industrins område i allmän lag fastställt någon maximitid för arbetsdagen annat än i ytterst få länder och ej ens i dessa har man gått längre än i Frankrike till 10 och annorstädes i Europa till 11 tim-

120 U. B. - Prop, Nu> 7. mar. Orsakerna till att man ansett det nödvändigt att på industrins område genom lag begränsa arbetstidens längd, äro i hufvudsak följande: arbetet i fabrikerna kan fortgå året om alla dagar lika länge; vådorna af arbetet i fabrikerna med afseende å hälsan och arbetets själsdödande enformighet; därför måste fabriksarbetarena beredas tillfälle såväl till kroppslig vederkvickelse ute i det fria som ock till andlig förströelse vid föreläsningar, möten m. m. dylikt. Orsaker af nämnda beskaffenhet ifrågakomma alls icke vid jordbruksarbetet. Här försiggår arbetet hufvudsakligen i det fria och är, jämfördt med fabriksarbetet, dessutom ständigt omväxlande, hvarför enligt min öfvertygelse t. ex. bageriarbetaren, hvilken på våren känner sig trött redan af 8 timmars arbete, otvifvelaktigt skulle stärkas af 12 timmars jordbruksarbete under sommaren. Omväxlingen vid jordbruksarbetet framträder äfven däri, att arbetsdagen om vintern är kortare än om sommaren och kortare än hvad fabriksarbetarena äfven genom lagstiftning inom en aflägsen framtid torde komma att ernå, samt att obeständigheter i väderleken äfven om sommaren tidtals bereder arbetarena extra hvilostunder. Tid till andlig vederkvickelse och utveckling kunna våra korta somrar knappast erbjuda ens åt arbetsgifvarena inom jordbruket. Tillfällen till erhållande,af dylik förströelse förekomma sällan sommartid på landsbygden, medan däremot de långa vintrarna äro särdeles lämpliga för dessa såväl ur föredragares som ur allmänhetens synpunkt. Verkställda undersökningar hafva jämväl ådagalagt, att en förkortning af arbetstiden i outvecklade förhållanden kan verka till och med skadligt, och om någonstädes äro väl landsortsförhållandena i stora delar af landet ännu så outvecklade, att jordbruksarbetaren saknas tillfälle att i nämnvärd grad använda sina lediga stunder till andlig förkofran. De flesta torde väl nogsamt erfarit, huruledes drängarna på landet ofta icke veta» huru de skola få helgdagarna att

121 Lag om lega af torp m. m. 121 gå tillända, bvilket icke sällan medfört hvarjehanda oseder. Allt detta sedt ur arbetaresynpunkt. Men äfven ur jordbrukets synpunk erbjuder bestämmandet genom lag af längden för arbetsdagen åtminstone tillsvidare icke ringa svårigheter. Samtlige de vetenskapsmän, ur hvilkas arbeten jag varit i tillfälle att inhämta råd i denna fråga, anse det omöjligt att i lag bestämma arbetsdagens längd inom de näringsgrenar, där arbetet är beroende af naturfölhållandena, såsom vid fiske, skogsarbeten och jordbruk. Och beaktas bör, att icke ens i de få länder, där arbetsdagen inom fabriksindustrin begränsats genom allmän lag, så vidt jag har mig bekant, fråga uppstått om utsträckning af sagda begränsning till jordbruksarbetet, Nya Zeeland jämväl däri inberäknad, hvilket land i afseende å arbetareskyddslagstiftning gått längst. Och äfven om man annorstädes möjligen härvidlag ginge långt nog, vore en reform härutinnan svårare genomförbar i norden, där sommaren är kort och därför kräfver stora ansträngningar, ofta jämväl den största skyndsamhet vid arbetet. Dessutom bör hänsyn tagas därtill, att jordbruksarbetet i sig inbegriper jämväl vård om boskap ocd dragare, hvilket icke tillåter begränsning af arbetsdagen, på sätt detta kan ske i fråga om skötseln af maskiner i fabrikerna. Emot det ofvananförda kan naturligtvis invändas, att fråga nu icke vore om införande af allmän arbetareskyddslagstifning inom jordbruksnäringen, utan endast att fastställa maximitiden för den arbetsdag, som jordägaren ägde rätt att fordra af torparena. Detta är ju äfven fullkomligt riktigt: här är i själfva verket fråga om en skyddslag för innehafvarena af de större lägenheterna, ty dem tillförsäkras härigenom lagstadgad rätt att af sina torpare fordra utarbete om sommaren under 11 och om vintern i medeltal under 9 timmar, och allt detta vid äfventojr af legorättens förlust, samtidigt som torparena redan på flere orter i godo ernått betydligt kortare

122 U. B. - Prop. N:o 7. arbetsdag. Det är sålunda naturligt, att innehafvarena af de stora lägenheterna icke skola motsätta sig en sådan lagstiftning, ty de hafva äfven andra arbetare än torp are ho» sig anställda och de kunna ju ock erlägga betalning för öfvertidsarbete, där detta är af nöden. Annorlunda är förhållandet med de till flere tiotaltusen uppgående antal innehafvare af smärre lägenheter, hvilka företrädesvis i långt aflägsna skogsbygder kämpa sin hårda kamp emot vår karga natur med anlitande endast af en hjälpkar] t. ex. af en backstugusittare, som om sommaren utgör sin lega i dagsverken, eller torpare, hvilka med stöd af den föreslagna tidsbestämningen kunna lämna husbonden ensam just i den afgörande stunden. Och hvad skulle de många tiotaltusen torpare, hvilka anställt en dräng eller statkarl dels för utgörande af dagsverkena till hufvudgården, dels för att biträda hemma å torpet, säga om en sådan bestämning, ifall denne, hemkommen från dagsverket, vägrade att utöfver den i lag bestämda tiden vara torparen behjälplig vid hästens vård eller vid andra nödvändiga och brådskande arbeten. Man kan nämligen vara viss därpå, att, i händelse en bestämning af ifrågavarande innehåll intages i lagen, densamma skulle, hvilket förslagsställarene jämväl af sett, hafva till påföljd, att äfven andra jordbruksarbetare, förutom torparena, ja till och med de, som handhafva kretursskötseln och hemgöromålen, komma att fordra samma begränsning af arbetsdagen, hvaraf torparena komme i åtnjutande. Med kännedom om den outvecklade ståndpunkt, hvari jordbruksarbetarene öfverhufvudtaget befinna sig och med fästadt afseende å det förakt för sanningen, som agitatorerna ofta ådagalägga, borde det ej vara svårt att inse, att antydda lagstadgande komme att åstadkomma mycken bitterhet och oro inom den näringsgren, som mer ån andra är i behof af lugn och frid.

123 Lag om lega af torp m. m. 123 Förhållandena inom vår jordbruksnäring påkalla nog legislativa åtgärder och jag för min del är äfven beredd att påyrka sådana. Men denna liksom alla andra socialpolitiska reformer, måste, för att medföra afsedd verkan, genomföras medelst en på grund af verkställda undersökningar och med förståelse för jordbrukets egenart utarbetad lag, som afser hela arbetarebefolkningen och icke blott den del, som utgör sin lega i dagsverken. Vi äro ännu i fullkomlig afsaknad af undersökningar i detta syfte på jordbruksarbetets område. Och från deras sida, som på försök nyligen gått in på att reducera arbetsdagens längd vid utarbeten, har påvisats, att man ej ännu funnit sådan fördelning af arbetstiderna och rasterna, att densamma i längden kunde tillfredsställa ens arbetarne själfva. Under dessa förhållanden vore det enligt min mening lättsinnigt att redan skrida till ifrågavarande lagstiftningsåtgärd. Däremot synes mig å andra sidan tillräcklig trygghet beredas torparena, om i lagen bestämdes, att frågan om arbetstidens längd och andra sådana tvister skulle hänskjutas till legonämnden, hvilkon bättre än allmän lag är i tillfälle att taga hänsyn till seder och behof i skilda landsdelar och inom olika samhällsgrupper. Med stöd af det of van anförda ber jag vördsamt få föreslå, att Landtdagen ville godkänna 18 2 mom. så lydande: Å legonämnden ankommer att, där någondera sakägaren det äskar, beträffande arbeten, som vanligen åligga honom, bestämma, hvilket mått af arbete skall såsom skäligt dagsverke anses, samt att fastställa arbetsdagens längd. Helsingfors, den 20 mars Hannes GeWiard. Härom förena sig: A. Osv. Kairanto. 1. Rannikko. H. G. Paloheimo. J. K. Paasikivi.

124 tf. B. - Prop. Nro 7. VI. 40, 44, 57, 66, 67, 69 och 72. Enligt 57 i Utskottets lagförslag skulle det ankomma å legonämnden att i egenskap af skiljedomstol handlägga tvistefrågor rörande lego förhållande samt desamma genom dom afgöra, hvilken dom, därest rättelse däri icke sökes vid legodomstolen inom 60 dagar efter den, då legonämndens beslut gafs, går i verkställighet, på sätt om skiljedom i utsökningslagen stadgas. Därjämte har stadgats att utevaro ej utgör hinder för doms afgifvande (57 ) och har tillämpningen af denna princip föranledt särskilda stadganden i 40, 44, 66, 69 och 72. Detta Utskottets förelag har jag icke kunnat såsom sådant understöda. Man kan, enligt min åsikt, med skäl förutsätta, att legonämnderna, hvilka ju nog äro lämpliga för handläggande af på pröfning beroende legofrågor, ofta icke med erforderlig lagkunskap kunde afgöra h varjehanda legoförhållandet berörande, stundom till och med mycket gåtlika tvistefrågor. En skiljedomstol, i hvilken egenskap legonämnden enligt Utskottets förslag komme att verka, är visserligen icke i samma grad som en egentlig domstol vid ärendens handläggning bunden af de lagliga formerna, men därvid kunna dock vissa stadganden rörande ärendenas ihandl&ggni&g vid domstolarna icke förbigås. Och ehuru skiljedomstolen icke är skyldig att skriftligen motivera sitt utslag, innebär detta dock icke, att en sådan domstol <*ki ftfkiinnande af utslag finge utén vidare

125 Lag om lega af torp m. m» 125 åsidosätta ärendet berörande lagstad ganden. Åsidosättandet af lag vid tvistefrågornas afgörande i legonämnden skulle desto mindre vara lämpligt, då ju tvistefrågorna i andra rättsinstans skulle hän skjutas till legodomstolen, hvilken skulle afgöra dem enligt lagens bestämningar, och tillämpandet af fullkomligt olika grundsatser vid samma ärendes handläggning vid olika domstolar, är icke möjligt. Hos legonämnden kan man emellertid icke förutsätta någon lagkunskap åtminstone icke om de stadganden, hvilka icke ingå i lagen om lega af jord, men hvilka dock i särskilda fall måste vara kända vid handläggning af tvistefrågor rörande legoförhållandet, och i anledning häraf är det icke på sin plats att ställa legonämnden som obligatorisk domstol i alla slags tvister rörande legoförhållandet. Beaktas bör äfven att, då legonämnden enligt förslaget vore berättigad och skyldig att upptaga ärendet till behandling ocii afgörande utan att motparten varit närvarande, legodomstoiens utslag stundom kunde blifva mycket ensidiga. Och då legonämnden icke skulle hafva några tvångsmedel till sitt förfogande för att förmå vittnen att infinna sig för att höras «Uer för att få skriftligt bevismaterial sig tillhanda, så vore den, för att kunna gifva utslag i den förelagda tvistefrågan, gifvetvis tvungen att begagna sig af häradsrättens bemedling, hvilket endast komme att förlänga rättegången och till stor del komme att omintetgöra det, som med detta förfarande afsetts. Det är äfven troligt, att legonämndens domar till och med ofta komme att vara utfärdade i ofullständig eller felaktig form eller att andra misstag begåtts vid ärendets handläggning, så att de icke kunde sättas i verkställighet i enlighet med utsökningslagens stadganden. Det mål, hvilket Utskottets förslag afser, nämligen förlikning vid hvarjehanda mindre tvister utan att de gåfve anledning till ofta långvariga rättegångar, är nog riktigt. Detta mål kunde enligt min åsikt ernås genom ett sådant

126 V. B. - Prop. H» 7. förfarande, som Agrarutskottet vid senaste landtdag föreslog utan att det komme att vidlådas af de bristfälligheter, som besvära Utskottets nuvarande förslag. Legonämnden borde sålunda åläggas skyldighet att uppträda som förmedlare emellan konhentraterna och att försöka få de dem emellan uppkomna tvisterna förlikta. I själfva verket vore legonämdens klom» äfven enligt Utskottets förslag till sin betydelse endast ett utlåtande eller ett förlikningsförslag, hvars bindande kraft helt och hållet vore beroende af parterna själfva, enär parterna enligt Utskottets förslag skulle äga rätt att besvära sig öfver förlikningsdomstolens dom. Under sådana förhållanden skulle tvisten blifva afgjord endast då hvardera parten nöjes åt legonämndens utlåtande. Men samma resultat skulle ernås, ifall legonärandens uppgift med hänsyn till tvistefrågorna såsom ofvan sagts skulle inskränka sig endast till den af förlikningsman. I fall förlikning skulle komma till stånd, skulle skriftlig handling upprättas, b vilken af hvardera kontrahenten skulle undertecknas och i enlighet hvarmed verkställighet skulle fås till stånd. På grund häraf föreslår jag att 40,44,57,66,67,69 och 72 i Utskottets lagförslag skulle godkännas i följande lydelse: mom. Lika som i Utskottets förslag. 3 mom. Visar brukaren, i det il punkten afsedda varde ny tid i sådant af seende af legodomstolen honom förelagd; och fullgör sin skyldighet Åro annars omständigheterna synnerligen förmildrande, prof ve legodomstolen, om efebrukaren endast må åläggas skadestånd mom. Lika som i Utskottets betankande. 2 mom. Brukare, som förverkat sin legorått,