En buddhistisk pilgrimfärd till Adams Peak

1 Uppsala Universitet Teologiska Institutionen Vårterminen 2013 Kurs: Pilgrimsfärder i historia och nutid 15 hp En buddhistisk pilgrimfärd till Adams Peak Ulla Axelsson mars 2013

2 En buddhistisk pilgrimsfärd Det är tidig morgon i Colombo, Sri Lankas största stad. Vi är på väg genom den halsbrytande lankesiska trafiken mot Sri Pada/ Adams Peak en pilgrimsplats som vördas av fyra religioner buddhism, hinduism, islam och kristendom. Det tar oss ca 4-5 timmar att resa med bil från Colombo till den lilla orten Nallathanya belägen vid bergets fot. Väl framme tar vi in på ett enkelt hotell för att hinna vila några timmar innan vi nattetid ska försöka nå toppen. Höjden är 2243 ö.h. men vi startar på 1.278 meters höjd och ska avverka 5.245 trappsteg för att nå ända upp. I början slingrar sig stigen med endast en svag lutning men ganska snart blir det tätare mellan stegen och den sista tredjedelen går trapporna brant rakt upp mot toppen. Så långt komna stretar vi vidare på darrande ben av ren viljestyrka. Det heliga berget Att se en plats, ett berg som heligt är inget nytt i människans historia. Om platsen besökts av en person som ansetts helig eller om platsen själv utmärker sig med något ovanligt kan den bli en kultplats. Sumana Kuta, Samanala Kanda, Sri Padasthana, Sri Pada är olika namn på det berg som vördats av lankesiska buddhister sedan urminnes tider. I Sri Lankas historieskrivning nämns platsen som helig redan flera århundranden f.kr. Berget ligger i Sri Lankas centrala högland ca 22 mil sydväst om Colombo i bergsgruppen The Wilderness of the Peak. I flera århundranden trodde man att det var det högsta berget i världen. Det har varit ett landmärke i äldre tider för sjömän som skulle navigera intill Sri Lanka då kallat Seylan. Nu vet man att det inte ens är det högsta berget i landet men det näst högsta, 2243 m ö.h. I modern tid är berget mest känt som Adams Peak. Under perioder har Sri Pada utvecklats eller gått tillbaka beroende på den politiska situationen i landet samt olika kungars välvilja och aspirationer att nå makt. Att ta sig upp på berget kunde förr vara riskfyllt och till och med förenat med livsfara. En uppfattning var att ju svårare vandringen var ju mer värde hade tillbedjan och det kunde till och med vara värt att dö efter att ha tillbett Sri Pada. På 1930-talet konstruerades vägar, viloplatser och dränage för vattnet som rinner nerför berget. 1934 ordnade en privat förening med elektrifiering av rutten upp till bergets topp. Från 1950 har den lankesiska regeringen ansvar för att hålla platsen i stånd. Fram till idag har platsen besökts av över 1-2 miljoner pilgrimer. Sri Pada - buddhisternas heliga berg Man vet att soldyrkare var de som först började offra till Sri Pada men inte exakt tidpunkt för det. Troligen blev Sri Pada-området betraktat som heligt redan omkring 140 f. Kr då många heliga män bodde i skogarna runt om. När buddhismen kom från Indien till Sri Lanka genom munken Mahinda i mitten av 200-talet f. Kr. blev den nya religionen väl mottagen av kungen och etablerad i landet. Theravadabuddhism är den gren som vill bevara en gammal syn på doktrinen och Sangha, munkorden. Man är emot förändring för att säkerställa den ursprungliga meningen med alla

3 Buddhas ord. Och man följer i minsta detalj det ursprungliga sättet att leva som det levdes under Buddhas tid. Enligt buddhistisk tradition besökte Lord Buddha Sri Lanka vid tre olika tillfällen. Vid det tredje besöket kom han för att medla mellan två Nagahövdingar som var oense om vem som hade rätt till en juvelbesatt tronstol. Genom sitt besök lyckades Buddha avstyra ett krig och kungen blev så tacksam att han offrade tronen som allmosa till Buddha. Efter att ha predikat Dhamma, Buddhas ord, för kungen på uppdrag av guden Sumana Saman placerade Buddha sitt vänstra fotavtryck på en stor blå safir som placerades uppe på berget. Enligt legenden uppstod ett jordskalv och ett regn av ädelstenar föll vid detta tillfälle. Detta anses vara orsaken till att området än idag är rikt på ädelstensfyndigheter. En annan uppfattning är att när Buddha kom till Sri Lanka var folket mycket fattigt och levde av att stjäla. Av medlidande med dem lät Buddha en söt dagg falla över ön. Daggen kristalliserades till ädelstenar vilket befriade folket från fattigdom och gav dem ett sätt att försörja sig. Strålglansen från safiren började så småningom glöda genom berget på ett mirakulöst sätt. För att fotavtrycket på safiren inte skulle bli förstört täcktes det med granit. Fotavtrycket är numera ingraverat på graniten som täcker det ursprungliga fotavtrycket. I dagsläge finns safiren nio meter ner under jord i templet som finns på toppen. Sri Pada, som mottar konstant tillbedjan och hängivenhet som en helig plats, har blivit en symbol för fred och enhet för alla lankeser. Sivan Adi Padham eller Suwannagram- hinduernas namn på berget Enligt hinduisk ideologi är fotsteget ett avtryck gjort av Shiva världens skapare när han dansade sin skapardans och världen uppstod. Hinduer anser också att berget är den plats som är närmast himlen. De menar att den flora och fauna, speciellt elefanter och andra djur med betar, som finns i skogen runt berget är en belöning från himlen till jorden. Allah s berg, Alroohas eller Baba Adam Malai Det berättas att två araber Sulaiman och Abaseiyad som var på resa till Canton i Kina kom till Sri Lanka åren 851-911 och att de tillbad Sri Pada. De kallade berget Alroohas. Muslimerna tror att fotavtrycket är gjort av Adam den första människa som Allah skapade. På grund av att Adam och Eva var olydiga mot gud blev de utdrivna ur paradiset. De valde då Sri Pada som sin jordiska tillflyktsort eftersom området var så vackert att det kunde liknas vid himlen. Araberna trodde att ädelstenarna var de tårar som Adam och Eva fällde när de fördrevs från paradiset, som blivit kristalliserade. Ett annat synsätt är att Gud valde platsen åt dem för att minska chocken av fördrivningen eftersom Sri Lanka var den plats på jorden som mest liknade himlen. Fotavtrycket uppstod då Adam stod på en fot på bergstoppen som botgöring så att fotavtrycket pressades in på berget. Enligt en uppfattning stod han så i sju år enligt en annan i tusen år.

4 Adams Peak de kristnas namn på berget När portugiserna kom till Sri Lanka på 1500-talet hävdade de att fotavtrycket var från St. Thomas en av Jesu lärjungar som sägs ha fört kristendomen till landet från södra Indien. De thomaskristna, som än idag finns i Sydindien, berättar hur aposteln Thomas kom till Indien sjövägen år 52 e. Kr. där han grundade flera församlingar. Han ska senare ha dött martyrdöden pga. av att han förolämpat brahminerna i området. Idag är man tveksam till om aposteln Thomas verkligen varit i Sydindien eller i Sri Lanka. Moderna forskare anser att kristendomen kom till södra Indien genom nybyggare och handelsmän och att dessa eventuellt också kom till Sri Lanka. Även Markopolo lär ha besökt Sri Lanka under perioden 1254-1324 och då vördat Sri Pada. Han ansåg att Sri Pada var den finaste juvelen i Ceylon. John Devi, en engelsman som besteg berget år 1817, sade att berget var berömt i hela världen vid den tiden. Han berättar också att det finns viloplatser, Ambalamas, som rymmer mer än 200 personer längs rutten till Sri Pada. Redan då hade det ursprungliga fotavtrycket blivit täckt med en granitmodell som skyddades av tyg. En annan uppfattning om Sri Pada som kristet pilgrimsmål är att det är Adams fotavtryck som finns på berget. Adam och Eva valde berget som sitt paradis. Pga. ånger och samvetskval för att de blivit utdrivna ur paradiset har Adam stått på en fot på berget och därmed satt sitt fotavtryck där och gett berget namnet Adams Peak. Alltså en uppfattning mycket lik den muslimska tolkningen. Pilgrimssäsongen Säsongen för pilgrimsvandringar börjar på fullmånedagen i december och slutar på fullmånedagen i maj året därpå. Riktigt hängivna pilgrimer kan också gå upp under lågsäsongen men då är vädret inte så bra. Det regnar mycket och är kallt. Under mellantiden dvs. från maj- december tror lokalbefolkningen att det är gudarnas tid att vörda det heliga fotavtrycket. Enligt folktro kommer även elefanter och andra djur för att visa sin respekt och betyga sin vördnad för fotavtrycket. Säsongen inleds med att guden Sumana Sama forslas i procession från Rathnaphura till bergets topp. Först förs han med bil och sedan bärs han av folk uppför berget. Detta kallas Ledsagandet av Gud. Innan gryningen på fullmånedagen i december öppnas gud Samans hem där han står på ett altare i templet. Efter att chefsmunken i Sri Pada har offrat och bett tas guden ut vid en lyckosam tidpunkt. I processionen ingår också ett skrin med en Buddharelik och en silverspira i form av en elefantbete som är guden Sumana Samans farkost samt olika objekt för tillbedjan. Sista delen av resan går per fot och då ledsagas processionen av fem traditionella instrument. Området ekar av pilgrimernas röster som ropar sitt bifall Sadhu, Sadhu, som betyder det är bra och gott. Innan uppstigningen stannar processionen vid det japanska fredstemplet och munkarna ger pilgrimerna mat och dryck. Nästa stopp är vid badstället Seeta Gangula där den heliga statyn badas och bestänks med väldoftande vatten. Alla pilgrimer badar också och

5 byter till nya, rena kläder. Därefter följer olika buddhistiska ritualer. När processionen når bergets topp bestänks det heliga fotavtrycket igen med väldoftande vatten. Även altarrummet där guden Sumana Sama bor under pilgrimssäsongen bestänks med väldoftande vatten och silverspiran placeras på templets tak. Under säsongen hålls gudstjänst tre gånger om dagen på morgonen, mitt på dagen och på kvällen. På onsdagar och lördagar stänks väldoftande vatten på fotavtrycket och då är det heliga rummet stängt vilket enligt folktron är ett tillfälle då gudar kan tillbe där. När säsongen är slut bärs han tillbaka till Rathnaphura. Skäl för att göra pilgrimsvandringen Viktiga pilgrimsmål för buddhister är platser som kan knytas till särskilda händelser i Buddhas eget liv så som platsen för hans födelse, där han blev upplyst, där han höll sin första predikan samt platsen där han dog. Senare har andra heliga platser lagts till som pilgrimsmål bl.a berget Sri Pada i Sri Lanka eftersom Buddha anses ha besökt platsen. Buddha har rekommenderat att man ska göra pilgrimsfärder men de är inte tvingande på samma sätt som t.ex. muslimens resa till heliga platser som Mekka. Buddha ansåg att pilgrimsfärder var en andlig övning för att lätta hjärtat, ge lycka och föra pilgrimen till den himmelska sfären. En lankesisk buddhist förväntas besöka Sri Pada minst en gång i livet för att vörda Lord Buddhas heliga fotavtryck. Många människor gör det flera gånger. Det finns flera skäl till att företa denna pilgrimsfärd. Man gör det för att: - offra till guden Sumana Saman som beskyddar området och för att få hans välsignelse - fullfölja löften som man har gett vid tidigare tillfällen t.ex. om man bett om hjälp för sjukdomar eller andra saker och lovat att göra pilgrimsfärden om man får hjälp - se soluppgången över berget. Troligen en vanlig orsak för de turister och icke buddhister som bestiger berget. Att göra vandringen uppför berget är också bra ur ett auyrvediskt perspektiv: - man får motion för hela kroppen både de inre organen och de yttre kroppsdelarna - det är bra att svettas - det är nyttigt att andas luften som till 90% är fylld av örtaromer. Araberna tror att kryddväxterna som växer runt berget kommer från frön som Adam hade med sig från paradiset när han kom till berget. Upp till Adams Peak i modern tid Vår pilgrimsfärd började kl 01.15 på natten med en kopp te i hotellets matsal. Från kl. 17- tiden på kvällen fram till ca kl. 22.00 hade högtalare hörts över hela den lilla byn. Det var sång, recitationer och vanligt prat som lät som det kom från radio eller TV. Jag undrade om det var en service till byns innevånare som kanske inte hade egen TV. Att koppla av och sova

6 var inte lätt men några timmer blev det i alla fall innan det var dags att stiga upp igen. Vi hade fått höra att natten skulle vara kall, 12-13 grader plus, så vi tog på våra tröjor och långbyxor. Promenaden började enkelt, stigen gick mellan olika enkla små kiosker som sålde buddhistiska souvenirer, snacks, dricka och även varm mat. Vi gick över en bäck där vi såg att det fanns en sorts badanläggning. Den riktigt fromme pilgrimen ska tvätta sig där och ta på rena, vita kläder innan bestigningen till toppen börjar. Platsen kallas Sita Gangula efter legenden om drottning Sita från Indien som blev kidnappad av kung Rawana och hölls gömd i Sri Pada berget. Badstället ska ha varit drottning Sitas badplats. Helig mark Den heliga delen av berget markeras med en stor stenportal. Efter att ha gått igenom den ska man helst vandra barfota för att få direktkontakt med det heliga berget. I början av vandringen blev vi välsignade av två munkar. Vi fick en tunn vit tråd knuten runt handleden som symboliserar en bön om att komma välbehållen till toppen. En frivillig gåva betalades också och vi skrev våra namn i gästboken. Litet längre upp efter stigen finns platser där man knyter vita band i ett galler innan man går upp samt sätter tillbaka det när man går ner igen. Dessa band har samma funktion som den vita tråden man ber om välsignelse och välgång för vandringen och när man kommit ned tackar man för att det har gått bra. Så småningom övergick stigen till att bli fler och fler trappor. Stegen var olika höga och av olika bredd vilket gjorde att man hela tiden måste vara uppmärksam på var man satte fötterna. Ansträngningen ökade vartefter vi kom högre upp och våra tröjor åkte snabbt av. De lankeser vi mötte hade tjocka fleecemössor, jackor och schalar på sig. I våra ögon såg det lustigt ut med de tjocka mössorna och tröjorna samtidigt som de gick barfota eller i tunna sandaler. Det var en ström av vandrare både upp och ned, både lankeser och utlänningar. De lankesiska pilgrimerna var i alla åldrar. Trötta småbarn bars av föräldrarna, halvstora barn sprang före, äldre människor gick tillsammans eller blev stöttade av yngre familjemedlemmar. Man välsignar varandra Alla var vänliga och hälsade både lankeser och utlänningar. De fromma pilgrimerna är som en familj man förväntas hälsa varandra med en välsignelse och önskan att färden ska gå bra. Må gud Sumana välsigna med förbarmande den grupp av fromma som ska tillbedja/ har tillbett. eller Karunava Förbarmande med dig Många reciterar, sjunger eller ropar religiösa strofer som en uppmuntran till sig själv och medvandrare att orka vidare. Enligt vår guide är det speciella strofer som ska sjungas för att de underlättar andningen och ger kraft för vandringen. Efter ett par timmars vandring kom vi till en plats där pilgrimerna sätter fast en nål med en vit tråd. Tråden drar man med sig uppför berget. Enligt historien gick Lord Buddhas klädnad

7 sönder när han gick uppför berget. Någon började laga den och sydde ihop den under vandringen uppåt. En annan förklaring är att pilgrimernas kläder fastnade i grenar och buskar innan stigen blev iordningställd och då lagade man sina kläder medan man gick. Numera har det fått en religiös betydelse, man drar tråden första gången man bestiger berget och genom det minskar eller får man bort eventuell dålig karma. På bergets topp Efter 4 timmars vandring /klättring nådde vi äntligen toppen. Nu var det läge för fleecetröja, mössa och väst för det var ganska kallt. Vi vilade och såg solen gå upp över bergen runt omkring och över Sri Pada. När solen stiger upp i öster kastar Adams Peak en skugga åt väster som ser ut som en egyptisk pyramid. Uppe på bergstoppen finns ett buddhistiskt tempel kallat Maluwa. Under finns enkla rum utan inredning där pilgrimer låg och sov, åt mat eller bara satt och vilade. När man kommer upp till toppen ska man ringa i en stor klocka. Man ska ringa så många gånger som man bestigit berget. Om man bestiger berget för första gången eller har gjort det många gånger kan man välja att ringa tre gånger - för att vörda och respektera Buddha, Dhamma och Sangha. Det är mycket folk som trängs på tempelplatsen som inte är särskilt stor det är ju högst upp på bergstoppen. Inom själva tempelplatsen får man inte ha skorna på sig vare sig man är buddhist eller inte. Tre munkar tjänar i templet och en stund efter soluppgången är dagens första gudstjänst. Munkarna går i en procession runt tempelområdet tre varv med höger handflata vänd mot templet, platsen för det heliga. Man gör det som ett tecken på vördnad. Pilgrimsritualer Sedan går de in i rummet där fotavtrycket finns. Därefter börjar en gudstjänst. Pilgrimerna sitter på tempelgården med handflatorna sammanpressade och huvudet vänt mot templet. En av munkarna leder en recitation eller predikan, vid vissa tillfällen deltar de troende i recitationerna. Därefter är det dags att visa sin vördnad för det heliga fotavtrycket. Trängseln är stor vid den enda ingången till det övre rummet där fotavtrycket finns djupt nere i berget. Man går fram till en nisch och bugar tre gånger med handflatorna och pannan pressad mot en plats i nischen. Många offrar blommor, pengar eller vita tygstycken samt reciterar en bön, kanske följande: I bow down my head at the footprints of the Buddha placed on the sandbank of river Nammandãya the mountain named Saccabadda the summit of mount Sumana and the city of Yonaka. Efter att ha visat vår vördnad och respekt för Buddha går vi till Sumana Samans del av templet. Han är gjord av rött sandelträ men vi får inte se Sumana Saman eftersom hans blick har sådan kraft att han döljs av ett draperi. Vi blir dock välsignade av en munk som också ger oss ett tecken i pannan en sort pudrig kräm av saffran bla som är ett tecken för renhet. Efter ca 1½ timme då vi gått runt på tempelplatsen och beundrat utsikten börjar vi nedstigningen

8 som är tuffare än att gå upp då benen redan är överansträngda och darriga. Efter några branta trappor ned möter oss en fräsch och god doft av tigerbalsam från den omgivande vegetationen. Ytterligare längre ned ser vi den vita stupan vid bergets fot som ett smycke i den lummiga grönskan. Sama Chatiya, Världsfredspagoden, är byggd av en japansk buddhistmunk och sköts av japanska munkar. På vägen ned möter vi arbetare som bär på enorma bördor av armering och cementsäckar för att reparera delar av trapporna. Vår stolthet över att ha klarat vandringen upp och ned ca. 10.500 trappsteg, får sig en törn eller i alla fall en liten rispa. Väl nere blir vi återigen välsignade av några munkar. De binder ett band runt handleden och säger att detta ska ge oss välsignelse och välgång under tre timmar på förmiddagen och tre timmar på kvällen under tre månader. Vi avslutar vandringen med att beundra stupan och det japanska fredstemplet där de munkar som tjänstgjort på berget får sin sista viloplats. Vi hör återigen högtalarna ljuda över nejden och får nu förklaringen det vi hör är till vägledning och uppmuntran för pilgrimerna som färdas upp och ned för berget. Tillbaka på hotellet väntar en välförtjänt frukost. Sedan är det bara att klättra ytterligare 150 steg upp till våra rum för att hämta packningen och återvända till Colombo. Sri Pada pilgrimsmål för flera religioner? När jag efteråt funderar på vandringen noterar jag att det huvudsakligen var ett buddhistiskt pilgrimsmål. Allt jag lade märke till handlade om buddhistiska ritualer. Jag såg några altarrum med de hinduiska gudarna Ghanesha och Shiva men inga symboler eller ritualer utförda av kristna eller muslimer. Tillbaka i Colombo ställde jag några frågor till en ung man, Lalith Attanayake, som gjort pilgrimsvandringen en gång som tonåring. Han säger att han gick av respekt och nyfikenhet, för att få erfarenheten av att ha gjort det samt att det var roligt att gå tillsammans med familj och vänner. Som buddhist bör man gå åtminstone en gång i livet. På frågan om han hade någon andlig upplevelse under vandringen eller efteråt svarar han. Jag har besökt många platser i Sri Lanka och Indien men har aldrig haft samma känsla när jag besökt andra tempel. Jag kände mig avspänd, upplevde frihet och lugn, ingen spänning, stress eller besvikelse. Han uppmanar mig att besöka ett tempel och sitta under bodhiträdet så kommer jag att förstå vad han menar. På frågan om buddhister ber, vilket det såg ut som uppe på berget, och till vem i så fall svarade Lalith. Buddhismen är inte en religion utan en livsfilosofi. Buddha har aldrig gett order eller regler utan bara visat på goda och dåliga sätt att vara och vilka konsekvenser ens handlingar får. Buddha respekterade människan och hennes frihet. Man måste tänka själv och inte tro bara för att andra säger till en att tro. Man ber inte till Buddha men kan be till

9 guden Sumana Saman eller till hinduiska gudar om man vill. Man väljer själv vilken/vilka gudar man ska be till. Buddha har inte förbjudit tron på andra gudar. Han poängterade också att platsen och berget är något som förenar de olika folkgrupperna och religionerna i landet. Själv upplevde jag inte någon speciell andlig dimension under vandringen, mest nyfikenhet på hur det skulle gå till vid templet på bergets topp. Att se soluppgången och de omgivande bergen samt de vackra omgivningarna stämde däremot till vördnad och gav en känsla av den lilla människans plats i Guds skapelse. Men då var det inte Buddhas fotavtryck jag vördade utan jag riktade min tacksamhet till Bibelns Gud.

10 Fakta om Sri Lanka Innevånare: 21,5 miljoner Yta: 65.610 km 2 Längd: 43,5 mil Bredd:22,5 mil Språk: Singalesiska (sinhala) ca 75% av befolkningen, tamil ca 18% samt engelska Religion: buddhism ca 70%, hinduism ca 15%, islam ca 7% varav de flesta är tamiler samt kristendom (katoliker) ca 8%, protestanter och olika frikyrkor finns också. Religionsfrihet råder men staten ska främja buddhismen. Kultur och historia: en rik kultur som är mer än 2500 år gammal. Under de första 1500 åren e.kr. var uppdelad i flera kungadömen, som avlöste varandra, ofta med kopplingar till Indien. Kolonisation: Landet har varit koloniserat av portugiserna på 1500-talet, holländarna på 1600-talet och engelsmännen på 1800-talet. 1948 blev Sri Lanka en självständig stat. Turism: ca 1 miljon turister besöker landet årligen. Ordförklaringar Ambalamas = viloplatser, härbärgen för pilgrimer Ayurveda = en mycket gammal hälsokunskap/läkekonst där man använder mycket olika örter Bodhiträd = det träd som Buddha satt under när han blev upplyst. Bodhiträd finns i många buddhistiska tempel Dhamma = Buddhas predikningar, Buddhas undervisning och lära Dewa Mandira = gud Sumana Samans hem i Rathnaphura Mahawamsa = Sri Lankas historiekrönika Sangha = den buddhistiska munkgemenskapen Stupa = den buddhistiska kultplatsen jmfr. kyrka, moské, synagoga Väldoftande vatten = vatten tillsatt med sandelträpuder

11 Källförteckning Litteratur Pilgrimage - Past and present in the World Religions; S. Colemand & J. Elsner, Brittish Museum Press 1995 Heliga platser, pilgrimsfärder och andliga resor i vår samtid; Föreningen Lärare i Religionskunskap. Årsbok 2009, Årg. 41 Sri Pada, Adams Peak- the holy mountain of religious amity and miracles; Dr. K.M.Vitarana, Sarasavi Publisher Nugegoda Sri Lanka 2011 The World of Buddhism; Ed. By H. Bechert & R. Gombrich, Thames and Hudson Ltd London 1984 Artiklar Var aposteln Thomas i Indien? ; Per Beskow, Signum, katolsk orientering om kyrka, kultur och samhälle nr 2 1986 Adam s Peak; Sri Lanka and Maldives Travel Magazine, Febr. July 2013 Internet Adam s Peak, Sri Lanka; sacredsites.com/asia/sri_lanka/adams_peak.htlm Sacred Islands A Buddhist Pilgrim`s Guide To Sri Lanka; by Ven. S. Dhammika, BuddhaNet.Net Intervjuer Mr. Dharma Liyanage, officiell guide till Sri Pada ( ca 35 år) Mr. Lalith Attanayake, platschef resebyrå, Mount Lavinia, Sri Lanka ( 33 år)

12 Ingången till tempelområdet. Efter porten är marken helig. Sita Gangula, badplatsen där den fromme pilgrimen ska tvätta sig och byta till rena, helst vita kläder.

13 Man ringer i klockan tre gånger för att vörda Buddha, Dhamma och Sangha. Eller ringer det antal gånger som man bestigit berget. Fromma pilgrimer vid gudstjänsten efter soluppgången på toppen av Sri Pada. Februari 2013

14 En grupp kvinnor, delvis klädda i vitt, tar sig ned för de branta trapporna. Den vita stupan långt ner vid bergets fot. Buddhistiska flaggor vajar i vinden.

15 Många pilgrimer har dragit den vita tråden med sig uppför berget som symbol för att minska dålig karma eller minnas Lord Buddhas besök på berget. En kvinna ber om välgång för färden upp eller tackar för att hon kommit lyckligt ned efter färden.

16 Den liggande Buddha. Bilden tagen på natten när vandringen började. När vi lyckligt och väl kommit ned från berget avslutades vår pilgrimsfärd med att vi välsignades av dessa munkar.