Sebbe och Leo har upptäckt ett monster i källaren. Dom försöker komma på något sätt att döda den. Men hur??

Sebbe och Leo har upptäckt ett monster i källaren. Dom försöker komma på något sätt att döda den. Men hur??

Kapitel 1Ljuden Sebastian och hans kompis Leo var på väg till mattelektionen. Dom gick förbi källaren, för att det var snabbaste vägen dit. Bom bom. - Hörde du det där sa Sebastian till Leo. - Nej vadå sa Leo. - Jag hörde någonting ifrån källaren sa Sebastian. - Vi kollar. sa Sebbe Då kom vaktmästaren. -Hörni vad gör ni här sa vaktmästaren strängt. -Ingenting sa Sebastian och Leo i mun på varandra och fortsatte att gå till lektionen. När dom var framme på lektionen satt Sebastian och tänkte på ljudet han hört, han tänkte på vaktmästaren också, på ryktet som går om honom. Det går ett rykte om att han har mördat den förra vaktmästaren för att han ville ha jobbet. "Det är bara ett rykte som kanske inte är sant" tänkte Sebbe. Då kom Kalle och Gustav och puttade Sebbe i ryggen så han slog i huvudet i bordet. - Aj! skrek Sebbe - Hur gick det? sa Leo Sebbe och Leo gick ut i korridoren - Ska du gå och lipa nu eller haha. sa Kalle retligt till Sebbe - Håll klaffen! sa Leo till Kalle Då kom Jacob försenad igen. - Tja vad gör ni frågade Jacob - Vi torkar bort allt blod ifrån Sebbes huvud sa Leo Ring ring!!. Skolklockan ringde. Alla gick hem

Kapitel 2 Rädslan Sebbe vaknade klockan 4 och kunde inte somna om. Han gick ut i vardagsrummet och såg en fläck vatten som blev till ett monster. Han stängde ögonen och när han tittade igen var det borta. - Det var säkert bara en inbillning, sa Sebbe tyst och såg sig omkring. Han gick in i köket och tog en smörgås och sedan gick han in på sitt rum och kollade på Disney XD. När klockan var 8 gick han till skolan. Jacob och Leo var redan där. - Jag fick en väldigt konstig inbillning idag sa Sebastian - Vadå för inbillning? sa Leo - Jag fick en inbillning om att en liten fläck vatten blev till ett monster sa Sebbe Då kom vaktmästaren. - Vad gjorde ni i källaren igår? sa vaktmästaren strängt - Vi hörde något konstigt ljud ifrån källaren så vi kollade bara vad det var sa Sebbe och Leo - Jaha sa vaktmästaren - Vi måste gå till idrotten nu sa Sebbe till vaktmästaren. - Fortsätt gå nu snorungar sa vaktmästaren - Vi ska sa Leo På idrotten hade dom spökboll. Dom vann med 2-1 När skolan var slut gick alla hem. När Sebbe nästan var hemma såg han rivmärken på en blå bil. Det såg ut som ett rivmärke som Wolverine i X-men hade gjort. Sebbe skyndade sig hem. När Sebbe var uppe på sitt rum kollade han på bilen som han såg rivmärkena på, men då var märkena borta. - Jag inbilla mig bara igen sa Sebbe

När Sebbe skulle sova drömde han en mardröm om att han blev uppäten av ett monster som var större än monstret Godzilla. Sebbe vaknade förskräckt. Han var svettig i hela ansiktet. Han kollade på klockan. Den var 03,00. Han hade knutit händerna så hårt att de började blöda. Sebbe gick ut till badrummet och tvättade bort blodet ifrån händerna. Han tog på ett bandage på båda händerna. Sen gick han och försökte sova igen. Efter några timmar väckte hans mamma honom klockan 07,00. - Dags att vakna sa hans mamma. - Ok sa Sebbe Hans mamma gav honom en macka och ett glas apelsin juice. När klockan var 07,45 gick han till skolan. Jacob och Leo var såklart redan där. - Jag hade en jätteläskig mardröm inatt sa Sebbe - Vadå för mardröm sa Jacob - Jag drömde att jag blev uppäten av ett monster som var större än Godzilla sa Sebbe - Hugh sa Leo - Snacka om läskigt sa Jacob - Jag vet sa Sebbe - Klockan är 08,20 sa en lärare Alla gick in i klassrummet.

Kapitel 3 affischen Sebbe var på väg till matsalen. På vägen såg han en affisch. På affischen stod det : Skolan är som vanligt Idag har inget hänt Allting har varit som vanligt Idag har det inte hänt något. Förutom att många har blivit mobbade och vi har äcklig mat som vanligt. Inget har hänt. Säg inte till en fröken om affischen. Fattar ni?? Sebbe tyckte att det var märkligt. Då såg han en liten ful lös flik. Han vände på affischen. På baksidan av affischen stod det något helt annat. Det stod: Källaren hemsökt av någonting Rivmärken på väggarna i källaren Vi har upptäckt rivmärken i väggarna. De är väldigt stora. Gå inte ner i källaren det kan vara farligt. Kan det vara ett monster?

Sebbe skulle precis gå och fråga en fröken. Men så kom vaktmästaren. Sebbe gick in i matsalen samtidigt som han tänkte på affischen. Kan det verkligen vara ett monster?

Kapitel 4 upptäckten Sebbe var på väg hem från skolan. När han nästan var framme vid dörren ut från skolan kom hans lärare och sa; - Hej Sebastian. Kan du vara snäll och hjälpa mig med det här? - Ok, vad är det jag ska göra? frågade Sebbe - Kan du gå ner i källaren med dom här pappren? sa läraren. Sebbe gick ner i källaren. Det var väldigt mörkt. Han försökte att tända lampan. Men han hittade inte knappen. Han letade efter knappen och hittade den tillslut. Han tryckte på knappen, men lampan tändes inte. Bom bom. Det var ljudet han hade hört för några dagar sedan. Sebbe blev rädd. Han såg en skugga i form av en människa blandat med en varg. Den hade svarta ögon med röda pupiller. Den hade även väldigt vassa klor. Det förklarade märkena på väggarna som såg ut som Wolverine rivmärken. Skuggan kom närmare honom. Sebbe var helt blek i ansiktet. Det rann svett över hela hans panna. Sebastian hade inte lagt märke till alla ärr på dess kropp. Skuggan kom ännu närmare. Sebbe blev helt stel av rädsla. Plötsligt så tänkte monstret attackera honom. Men då föll Sebbe ner i ett hål i golvet. Alldeles för litet för monstret att få plats i. Det fanns bara ett smalt galler emellan monstret och Sebbe. Sebbe kollade efter en utväg. Han såg att dörren var öppen, men monstret var i vägen. Sebbe tog fram telefonen. Han försökte ringa till någon, men det fanns ingen täckning där nere. Han satte på lampan på telefonen och lyste efter en väg därifrån. När Sebbe kollade efter monstret var det redan borta. Sebbe kröp vidare en liten bit närmare dörren. När Sebbe var framme så klättrade han upp ur hålet och gick fram till dörren, han tittade bakom sig och såg monstret komma mot honom i en hög fart. Sebbe skyndade sig jättemycket. Precis innan han hade kommit fram hade monstret redan kommit tre meter ifrån honom. Monstret sträckte tassen efter honom. Sebbe kände vinden från tassen. Sebbe sträckte sig efter dörren. Monstret hann riva Sebbe i ryggen precis när han hann fram till dörren. Sebbe stängde dörren i ansiktet på monstret, men monstret försökte fortfarande komma åt honom. Sebbe låste dörren och gick långsamt bort från dörren. Han hörde hur det bankande ljudet dämpade sig. När Sebbe var en bra bit ifrån dörren slog den upp hårt mot honom. Monstret hoppade mot honom och stångade honom så att han föll mot marken. Precis när monstret tog ett nytt

språng mot Sebbe hörde han steg i trappan. Sebbe tittade mot trappan snabbt. Sedan vände han blicken mot monstret igen, men då var det borta. Det var läraren som kom. - Sebastian är du okej? frågade läraren. - Såg du monstret? sa Sebastian. - Vilket monster? frågade läraren. - Monstret som precis var här, sa Sebastian förvånat. Sebbe kollade efter monstret och såg två röda glödande ögon stirra på honom i skuggorna. - Kommer du Sebastian? sa läraren

Kapitel 5 dikten Sebbe och hans klass hade precis slutat skolan, och alla var ute i korridoren. När Sebbe skulle lägga i sin läxa i väskan så såg han en liten lapp i väskan med en text som såg ut som en dikt. På lappen stod det: Du har inte sett mig och jag finns inte. Du tror på monster. Du är världens mest störda unge. Du är en knäpp unge. Du är tönt för du tror på monster. Sebbe var förvånad. Vem kunde veta att han hade sett ett monster? Vem kunde ha skrivit dikten? Han var ju helt ensam med monstret. Ingen tittade på eller var där, men tänk om det var monstret som hade skrivit dikten. Sebbe gick hem med dikten i händerna. När han var hemma så gick han ut i köket och rostade en macka och gick in på sitt rum. När han var på sitt rum satte han på tv:n och läste dikten om och om igen. Nästa dag när han skulle till skolan var det väldigt mörkt. Sedan nära skolan bara helt plötsligt hörde han några tunga andetag precis så som monstret andades. Sedan några morrande ljud som också liknade monstrets morrande. Och sedan bakom en buske såg han monstrets röda ögon. Sebbe blev rädd och gick långsamt mot dörren. Snabbt hoppade monstret upp bakom busken och Sebbe blev så rädd att han sprang mot dörren. Som tur var att dörren inte var mindre än en och en halv meter ifrån Sebbe och monstret var ungefär tio meter ifrån honom. Monstret sprang i full fart mot honom men han hann komma fram till dörren och hann stänga den i monstrets ansikte. Men monstret gav inte upp för det. Det fortsatte att smälla på dörren tills glaset gick sönder. Sebbe sprang så fort han kunde men det var inte tillräckligt snabbt för att komma bort från monstret så han sprang upp för trapporna och upp i korridoren. Men precis då såg han Kalle och hans kompis Gustav, skolans mobbare. Attans tänkte Sebbe, inte Kalle och Gustav. Vad ska han göra nu? - Vart ska du gå nu då? sa Kalle Sebbe började gå snabbare och snabbare men Kalle var starkare och snabbare än Sebbe. Samma med Gustav. Sebbe hade inte en chans. Om han gick ner så skulle han bara träffa på monstret igen. Men Sebbe ville in i klassrummet så fort som möjligt så han tog ett snabbt språng förbi Kalle och Gustav. Sebbe hade inte sprungit så här fort på länge. Kalle och Gustav sprang efter men Sebbe hann in i klassrummet före Kalle och Gustav. Sebbe satte sig andfådd på sin plats och läraren började lektionen.

Kapitel 6 boken Sebbe var på väg till biblioteket för att hitta fakta om monstret. När han var nere i biblioteket var det väldigt lugnt. Sebbe hade hört att det fanns en bok om nordiska väsen där varulvar fanns med. Sebbe gick fram till biblotekarien och sa - Har ni någon bok om nordiska väsen frågade Sebbe - Ja den här vägen sa bibliotekarien nervöst. - Ok sa Sebbe Sebbe följde efter bibliotekarien till hyllan där boken fanns. Sebbe lånade boken och gick hem. När han var hemma gick han in på sitt rum och letade upp sidan där det stod texter om varulvar. På sidan stod det att : varulvar gillar kött. En varulv heter så för att det är hälften varg och hälften människa. Den kan bli behandlad som en hund om man är vän med den. Ser du en varulv så spring ifrån den. Dom kan bli distraherade av en stor köttbit. Det ända sättet att döda den är att skjuta den med en silverkula. Om man inte har det så är det bästa sättet att springa ifrån den. Nu hade Sebbe fått reda på den fakta han behövde veta så att han skulle vara beredd nästa gång han mötte monstret. Precis när han skulle stänga boken och lämna tillbaka den på biblioteket så såg han att det var några ord som var lite svagt inringade med blyertspenna. Sebbe kollade noga för att se vad som var inringat. Det som var inringat var silverkula, distraherad, spring, döda, hund. Sebbe misstänkte att någon annan hade sett monstret. Och kanske till och med försökt döda den. Sebbe gick till biblioteket och lämnade tillbaka boken. Han tänkte fortfarande på orden som var inringade.

Kapitel 7 blandningen Sebbe hade precis kommit till skolan då Kalle och Gustav kom och knuffade Sebbe i ryggen samtidigt som dom satte på en papperslapp på Sebbes rygg. Kalle och Gustav gick flinande därifrån. Efter en stund kom Leo och såg lappen på Sebbes rygg. Leo tog bort lappen från Sebbes rygg och läste den. På lappen stod det: Här går värdens töntigaste unge. Nu får det vara nog tänkte Sebbe. - Hänger du med till köket? sa Sebbe - Varför? frågade Leo - Jag behöver lite grejer till en blandning jag ska göra för att locka till oss monstret - Vilket monster?sa Leo - Har jag inte berättat det för dig? sa Sebbe - Nej sa Leo - Jag mötte en varulv i källaren sa Sebbe - Va du skojar? sa Leo förvånande - Nej jag skämtar inte sa Sebbe - Kolla sa Sebbe och visade såret som varulven hade gjort - Shit sa Leo - Hänger du med då? frågade Sebbe - Ok sa Leo När dom var på väg till köket pratade dom om vad dom behövde för att kunna göra blandningen. Dom behövde en stor köttbit, lite salt, blod, kyckling och biff. När dom var framme vid köket smög dom in och tog det dom behövde och började blanda ihop blandningen. Som tur var att det inte var någon där så dom behövde inte oroa sig för att bli upptäckta. När dom var klara ställde dom in den i kylen och väntade.

Kapitel 8: Hämnden Sebbe och Leo gick till köket för att kolla om blandningen var klar. - Tror du den är klar? frågade Leo - Ja sa Sebbe Plötsligt så hörde dom steg mot köket. Sebbe och Leo tog blandningen och sprang och gömde sig under ett bord längst bort i köket. När dom hade gömt sig så såg Sebbe att han råkade spilla lite av blandningen på golvet precis vid dörren. Sebbe tänkte precis gå och försöka torka upp det men då kom vaktmästaren in så Sebbe hejdade sig. Vaktmästaren var nära att trampa i det fast la inte märke till det. Sebbe och Leo kröp långsamt mot dörren. När dom nästan var framme vid dörren såg vaktmästaren det dom hade spillt på golvet. Vaktmästaren böjde sig ner och tog lite på sitt finger och förde det mot näsan och luktade lite på det och sedan smakade på det. - Fan va salt sa vaktmästaren med hög röst. Vaktmästaren gick ut från köket och ut från matsalen. Sebbe och Leo kröp långsamt mot dörren. När dom var framme vid dörren så kollade Sebbe försiktigt ut genom dörren för att kolla så att ingen var där. - Kusten är klar sa Sebbe - Ok då går vi sa Leo Sebbe och Leo gick ut från köket och ut från den tomma matsalen. När dom var ute från matsalen så gick dom in i huset där monstret fanns. - Så här går planen, sa Sebbe. Du springer upp och snor Kalles väska i korridoren och jag stannar här med blandningen. Leo sprang upp för trapporna och in i korridoren. Leo ropade på Kalle och tog hans väska. - Vad fan gör du din lilla unge sa Kalle och sprang efter Leo. Leo skyndade sig ner för trapporna och in i källaren. När Kalle hade sprungit in i källaren så sprang Leo och Sebbe ut från källaren och stängde dörren. Kalle sparkade och slog på dörren men den öppnades inte. Sedan så kom dom röda ögonen fram. Kalle stod helt förskräckt i rummet när han såg ögonen. Det stora monstret såg rakt på Kalle och gick långsamt mot honom. - Snälla släpp ut mig släpp ut mig så ska jag aldrig vara elak mot dig igen! skrek Kalle medan han slog och sparkade på dörren. Sebbe och Leo öppnade dörren och drog ut Kalle. När Kalle hade kommit ut så slängde Leo in blandningen så att monstret inte skulle försöka komma ut. Sedan stängde och låste dom dörren. Kalle började gråta och satte sig ner på en bänk. - Snälla säg inte till alla att jag bara är en fegis som ni, sa Kalle snyftande. - Om du och Gustav slutar vara elaka mot oss, sa Sebbe och Leo - Ok det ska jag inte vara, sa Kalle - Lovar du? sa Sebbe - Ja sa Kalle - Ok vi säger inget sa Leo - Jag ska aldrig vara dum mot er igen.

När Kalle hade slutat gråta så hjälpte Leo och Sebbe honom upp på benen igen. Sedan gick dom upp till klassrummet igen.

Kapitel 9: sanningen Sebbe vaknade tidigt nästa morgon men orkade inte gå upp. Sebbe tvingade sig själv att gå upp och äta frukost. Efter han hade ätit frukost så packade han ner sin ipad och gick till skolan. På väg till skolan så såg han en man i en lång svart kappa som såg ut att förfölja honom. När Sebbe svängde in på skolgården så vände han sig om för att kolla om mannen fortfarande följde efter honom men mannen fortsatte gå förbi skolan. Sebbe följde mannen med blicken tills han var utom synhåll. Sebbe gick runt huset för att se till att mannen inte gick in på skolans mark, men han fortsatte bara att gå förbi. Sebbe gick in i skolan och upp i korridoren. Nästan ingen hade kommit förutom Leo som typ alltid är sen. - Vad tidig du är sa Sebbe - Isåfall är alla andra sena sa Leo - Vart är alla? sa Sebbe med en förvånad min - Det kan man undra sa Leo Sebbe kollade ut genom fönstret och såg att alla stod utanför huset där monstret fanns. - Vad gör alla där? sa Sebbe - Vadå? sa Leo - Kom och kolla sa Sebbe - Ok sa Leo och gick till fönstret och kollade ut. - Det är säkert Kalle som tjallar sa Sebbe - Vi går dit sa Leo - Ok sa Sebbe När Sebbe och Leo hade kommit ut så fick Leo syn på mannen med den långa kappan igen. Mannen stod helt stilla och stirrade på Sebbe. Sebbe stod också helt stilla och stirrade på mannen. Leo hade inte sett mannen innan Sebbe ryckte i Leos jacka. - Stanna sa Sebbe - Vad är det? sa Leo och kollade förvånat på Sebbe Sebbe sa ingenting, istället så nickade han bara åt mannen för att få Leo att se honom. När Leo kollade så började mannen gå iväg. Sebbe och Leo följde efter. Mannen gick mot den andra ingången till källaren. Sebbe och Leo följde ljudlöst efter mannen in i huset. När mannen gick in i källaren så stannade Leo och Sebbe en bit ifrån dörren. - Ska vi gå in? sa Leo - Nej sa Sebbe - Tänk om det är han sa Sebbe - Vem? frågade Leo - Monstret sa Sebbe - Skulle han vara monstret sa Leo - Han är knappast stor nog att vara det sa Leo - Vi kan kolla då sa Sebbe - Men var tyst sa Sebbe Sebbe och Leo smög ljudlöst in i källaren. Det var väldigt mörkt men Sebbes ögon hade nästan vant sig nu. Dom smög längs väggen för där fanns det stora rör som dom kunde gömma sig under ifall monstret kom fram. Sedan såg dom en skugga som kom mot dom långsamt. Sebbe såg att det var mannen från innan. - Hej sa mannen

- Ä hej sa Sebbe - Vem är du? frågade Leo - Är det du som sa Sebbe - Är varulven ja sa mannen - Men hur? Frågade Sebbe - Hur? sa mannen. Det började för länge sedan ca 20 år sedan. - Du kan börja med hur du blev en varulv - Ok sa mannen. För 20 år sedan så var jag 12 år när jag fick följa med min pappa till hans labb. Han hade börjat med att experimentera med en liten vargunge. Han skulle försöka få den vargungen till en varulv. Experimentet lyckades men den lilla vargen var för vildsint när den hade blivit till en varulv. Så den bet mig i halsen och så förvandlades jag också till en varulv, min pappa tog hit mig och gömde mig här i den här källaren. - Så du har aldrig gått härifrån på 20 år sa Sebbe - Förlåt för ditt sår sa mannen - Det gör inget sa Sebbe Leo satt bara och lyssnade på det mannen hade att säga. - Efter att jag hade kommit hit så kom min pappas kompis hit för att ta hand om mig eller lite mer vakta mig från andra människor. Han är vaktmästaren här. - Va? sa Leo och Sebbe - Är det vaktmästaren som är din pappas kompis? frågade Sebbe - Ja svarade mannen - Han mördade den förra vaktmästaren för att kunna ta hand om mig och se till att jag inte dödade någon. Plötsligt hörde dom sirener utanför skolan. - Vad är det som händer? sa Sebbe - Jag tror att polisen har gripit vaktmästaren. När dom hade kommit ut så såg dom hur poliserna försökte få in vaktmästaren i polisbilen. Slut