MARKNADSDOMSTOLEN PROTOKOLL Mål nr B 3/13

MARKNADSDOMSTOLEN PROTOKOLL Mål nr B 3/13 MARKNADSDOMSTOLEN Per Carlson, ordförande, Per Eklund, Lars Hallén, Jonas Häckner och Matilda Orth PROTOKOLLFÖRARE OCH FÖREDRAGANDE Byrådirektören David Ramsjö PARTER (ej närvarande) KÄRANDE Konsumentombudsmannen, Box 48, 651 02 Karlstad SVARANDE Vitaelab AB, 556750-1928, Box 526, 451 21 Uddevalla Ombud: advokaterna K. L. och S. H., Advokatfirman Marlaw AB, Sveavägen 31, Box 3079, 103 61, Stockholm SAKEN Marknadsföring av kosttillskott; nu fråga om inhämtande av förhandsavgörande från EU-domstolen Föredraganden anmäler följande. Sedan Konsumentombudsmannen (KO) väckt talan hos Marknadsdomstolen har KO framställt yrkande om inhämtande av förhandsavgörande från EU-domstolen. Bakgrund Föredragning i Aktbilaga 26 Stockholm Vitaelab marknadsför och säljer produkter i form av kosttillskott, bl.a. kosttillskottet VitaePro. Under år 2011 inledde Konsumentverket ett tillsynsärende avseende bolagets marknadsföring av VitaePro. I samband därmed Postadress Box 2217 103 15 Stockholm Besöksadress Birger Jarls Torg 9 Telefon 08-412 10 30 Telefax 08-21 23 35 E-postadress md@marknadsdomstolen.se Webbadress http://www.marknadsdomstolen.se Expeditionstid måndag fredag 09:00 15:00 Lunchstängt 12:00 13:00

MARKNADSDOMSTOLEN PROTOKOLL Mål nr B 3/13 2 informerades Vitaelab av Konsumentverket att verket bedömde att den aktuella marknadsföringen stred mot Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1924/2006 av den 20 december 2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel (Förordningen). Under tillsynsärendets gång (december 2012) trädde förteckningen över godkända hälsopåståenden enligt artikel 13.1 i Förordningen som återfinns i bilagan till Kommissionens förordning (EU) nr 432/2012 av den 16 maj 2012 om fastställande av en förteckning över andra godkända hälsopåståenden om livsmedel än sådana som avser minskad sjukdomsrisk och barns utveckling och hälsa (Godkännandeförordningen) i kraft. Konsumentverket avvaktade förteckningens ikraftträdande och granskade därefter på nytt bolagets marknadsföring av VitaePro. Den i målet påtalade marknadsföringen Den aktuella marknadsföringen består av s.k. kundberättelser i TV-reklam och på Vitaelabs webbplats. I kundberättelserna redogör personer som använder Vitaepro för hur deras livssituation ser ut och vilken påverkan de upplever att Vitaepro har haft på deras fysiologiska tillstånd. KO:s yrkanden och grunderna för KO:s talan KO har, som talan slutligt bestämts, yrkat att Marknadsdomstolen vid vite förbjuder Vitaelab att, vid marknadsföring av kosttillskottet VitaePro eller liknande produkt, på sätt som skett i markerade avsnitt i aktbil. 15 och motsvarande delar i reklamfilmerna, eller genom att använda påståenden med väsentligen samma innebörd, påstå eller ge intryck av 1) att VitaePro ökar energi och orken (gul markering 1,4,7 och 8 tillsammans, 9 och 10 tillsammans, 11 och 12 tillsammans samt grön markering i aktbil. 15); 2) att VitaePro medför att smidighet, rörlighet, styrka och muskelstyrka kan bevaras eller behållas (gul markering 2, 4, 6, 8, 10, 12 och 14, grön markering samt röd markering i aktbil. 15); 3) att VitaePro ger smidighet, rörlighet, styrka och muskelstyrka samt motverkar stelhet, orörlighet, kraftlöshet, ömma muskler och slitenhet (gul markering 3 tillsammans med 4, 5 tillsammans med 6, 7 tillsammans med 8, 9 tillsammans med 10, 11 tillsammans med 12, 13 tillsammans med 14 samt röd markering i aktbil. 15); 4) att VitaePro kan användas varje dag som en del av en sund kost (grön markering i aktbil. 15);

MARKNADSDOMSTOLEN PROTOKOLL Mål nr B 3/13 3 5) att Astaxanthin, Lutein och Zeaxanthin har antioxidativa funktioner i plantor och 6) att Astaxanthin, Lutein och Zeaxanthin kan kallas växternas immunsystem. 7) KO har vidare yrkat att Marknadsdomstolen vid vite ålägger Vitaelab att, vid marknadsföring av kosttillskottet VitaePro eller liknande produkt, utforma marknadsföringen så att det tydligt framgår vilket eller vilka bestämda godkända hälsopåståenden som är relevanta för respektive påstående om en allmän, icke specificerad gynnsam effekt av ämnet eller för livsmedlet för allmän hälsa eller hälsorelaterat välbefinnande. Som grund för yrkandena har KO anfört följande. Förbudsyrkande 1 3 I första hand görs gällande att det handlar om otillåtna specifika hälsopåståenden. I första rummet eftersom det påstås att produkten VitaePro som sådan har vissa goda effekter. Det är emellertid, enligt artikel 13.1 a och 13.3 i Förordningen, inte tillåtet att knyta specifika hälsopåståenden till en produkt som sådan. För det fall domstolen finner att specifika hälsopåståenden kan knytas till en produkt, gör KO i andra rummet gällande att det saknas godkända hälsopåståenden avseende produkten VitaePro och att påståendena därmed är otillåtna. I tredje rummet gör KO gällande att påståendena ifråga är mer långtgående än de godkända hälsopåståendena och alltså inte har samma innebörd som de godkända hälsopåståendena. Påståendena strider mot artiklarna 10.1, 13.1 och 13.3 i Förordningen och är därför otillåtna i enlighet med lagstridighetsprincipen, 5 och 6 marknadsföringslagen (2008:486), MFL. I andra hand, för det fall domstolen bedömer att marknadsföringen innehåller påståenden om en allmän, icke specificerad gynnsam effekt av ämnet eller livsmedlet för allmän hälsa, görs gällande att påståendena är felaktiga eller vilseledande enligt artikel 3 a i Förordningen, dels eftersom påståendena utlovar mer långtgående hälsoeffekter än innebörden av de godkända hälsopåståendena, dels eftersom påståendena i sig inte kan bevisas genom allmänt vedertagen vetenskaplig dokumentation. Påståendena är därför otillåtna enligt lagstridighetsprincipen, 5 och 6 MFL. Under alla förhållanden, dvs. oavsett om hälsopåståendena anses vara specifika eller inte, görs gällande att de aktuella hälsopåståendena är otillåtna av följande två skäl. Dels eftersom de direkt eller indirekt ger intryck av att en person som har ett eller flera av de i marknadsföringen nämnda fysiska problemen kan få en förbättrad hälsa genom att äta VitaePro eller att produkten i vart fall har en allmänt hälsofrämjande effekt, vilket det inte finns övertygande vetenskaplig dokumentation till stöd för. Påståendena är därmed felaktiga eller vilseledande

MARKNADSDOMSTOLEN PROTOKOLL Mål nr B 3/13 4 enligt artikel 3 a i Förordningen och därmed även otillåtna enligt lagstridighetsprincipen, 5 och 6 MFL, samt vilseledande och otillbörliga enligt 10 och 8 MFL. Dels ger påståendena, i sitt sammanhang, även intryck av att hälsan skulle kunna påverkas negativt om man inte konsumerar VitaePro. Intrycket ges genom att personerna i kundberättelserna först berättar om vilka problem som de har haft och sedan förklarar de hur starka/pigga etc. de blivit och förblir genom att äta VitaePro. Alternativt berättar personerna om att de inte vill få vissa problem, utan att de nödvändigtvis har haft dem än, och att de därför äter VitaePro, dvs. för att slippa få fysiska problem. Intrycket blir således att personerna i fråga riskerar att få/åter få de fysiska problemen som de har haft om eller när de slutar äta VitaePro. Detta strider mot artikel 12 a i Förordningen och påståendena är således otillåtna enligt lagstridighetsprincipen, 5 och 6 MFL. Eftersom det inte är visat att det generellt finns en brist av de vitaminer som ingår i VitaePro hos konsumenterna i målgruppen är det inte heller visat att VitaePro behövs för att individerna i målgruppen ska tillgodose sitt vitaminbehov. Därmed har Vitaelab inte visat att vitaminerna som ingår i VitaePro har den effekten på konsumenterna i målgruppen som hälsopåståendena redogör för. Detta är relevant i bedömningen oavsett om påståendena är vilseledande genom att de ger intryck av att VitaePro förbättrar hälsan eller om de ger intryck av att VitaePro medför att negativa hälsoeffekter kan undvikas. Förbudsyrkande 4 Påståendena ger intryck av att en balanserad och varierad kost inte ger tillräckliga och lämpliga mängder av näringsämnen i allmänhet utan att VitaePro behövs för att undvika näringsbrist, vilket strider mot artikel 3 d i Förordningen och även är otillåtet enligt lagstridighetsprincipen, 5 och 6 MFL. Förbudsyrkande 5 och 6 De aktuella påståendena hänför sig enligt sin ordalydelse till ämnenas positiva funktioner i plantor och inte i människor. I sammanhanget ger dock påståendena intryck av att ämnena har samma positiva verkan för människor. Det rör sig alltså om hälsopåståenden enligt artikel 2 p. 5 i Förordningen. Det saknas dock godkända hälsopåståenden som är kopplade till de aktuella ämnena. Påståenden som är mycket lika de som använts av Vitaelab har till och med prövats och underkänts, dessa ingår i EU:s förteckning enligt artikel 20 i Förordningen. I första hand görs gällande att påståendena är otillåtna enligt artikel 10.1, 13.1 och 13.3 i Förordningen samt enligt lagstridighetsprincipen, 5 och 6 MFL. För det fall påståendena inte är att anse som hälsopåståenden i Förordningen är påståendena ovederhäftiga, vilseledande och otillbörliga enligt 10 och 8 MFL.

MARKNADSDOMSTOLEN PROTOKOLL Mål nr B 3/13 5 Yrkande 7 (om åläggande) För det fall domstolen bedömer att marknadsföringen innehåller påståenden om en allmän, icke specificerad gynnsam effekt av ämnet eller livsmedlet för allmän hälsa, görs gällande att det saknas en sådan tillräcklig tydlig koppling till ett bestämt hälsopåstående som förutsätts i artikel 10.3 i Förordningen genom ordet åtföljs. Påståendena strider därmed mot artikel 10.3 i Förordningen och är otillåtna enligt lagstridighetsprincipen, 5 och 6 MFL. Vitaelabs inställning jämte grunderna för bestridandet Vitaelab har bestritt KO:s yrkande och har som grund för bolagets bestridande, såvitt nu är aktuellt, anfört följande. De aktuella påståendena är förenliga med Förordningen, Godkännandeförordningen, Kommissionens genomförandebeslut av den 24 januari 2013 om antagande av riktlinjer för genomförandet av de särskilda villkor för hälsopåståenden som fastställs i Europaparlamentet och rådets förordning (EG) nr 1924/2006 (Genomförandebeslut 2013/63/EU) samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/46/EG av den 10 juni 2002 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kosttillskott (Kosttillskottdirektivet). Vidare är påståendena förenliga med marknadsföringslagen. Marknadsföringen är således utformad i enlighet med de krav som uppställs på marknadsföring av kosttillskott. De aktuella påståendena i marknadsföringen under yrkande 1 3 (påståenden om energi, ork, smidighet och rörlighet) utgörs av så kallade icke-specifika hälsopåståenden enligt artikel 10.3 i Förordningen. Det finns inget hinder enligt Förordningen att koppla ihop denna typ av påstående med livsmedlet/kosttillskottet Vitaepro förutsatt att det sker i anslutning till ett eller flera specifika godkända hälsopåståenden som det icke-specifika hälsopåståendet grundar sig på. De specifika godkända hälsopåståenden som i marknadsföringen kopplas till de icke-specifika hälsopåståendena är; Vad gäller muskelfunktion: D-vitamin bidrar till att bibehålla normal muskelfunktion. Vad gäller broskfunktion: C-vitamin bidrar till normal kollagenbildning som har betydelse för broskets normala funktion. Vad gäller Oxidativ stress: Antioxidanterna C- och E-vitamin som bidrar till att skydda cellerna mot oxidativ stress. Vad gäller hjärtat och hjärnans funktion: Omega 3-syrorna DHA och EPA bidrar till hjärtats normala funktion. DHA bidrar även till att bibehålla normal hjärnfunktion.

MARKNADSDOMSTOLEN PROTOKOLL Mål nr B 3/13 6 Dessa påståenden återfinns i förteckningen över godkända hälsopåståenden samt återfinns i Vitaepro i tillräcklig mängd enligt förteckningen. Detta är ostridigt i målet. Vidare finns ett antal ytterligare specifika godkända hälsopåståenden avseende Vitaepros innehåll av C-vitamin, nämligen att C-vitamin: bidrar till att minska trötthet och utmattning. bidrar till en normal energiomsättning. bidrar till immunsystemets normala funktion. bidrar till normal kollagenbildning som har betydelse för benstommens normala funktion. Med stöd av beaktandesats 16, artiklarna 5.2 och 10.3 i Förordningen samt beaktandesats 9 i Godkännandeförordningen finns det utrymme för Vitaelab att, på ett sätt som är begripligt för konsumenten, förklara att Vitaelab bidrar till bibehållen normal muskelfunktion och rörlighet vilket i sin tur bidrar till minskad trötthet och ökad energi och ork. Av sammanhanget i den aktuella marknadsföringen framgår vilken effekt som avses samt hur personerna i marknadsföringen upplever detta i sina dagliga liv. Det är även på detta sätt som marknadsföringen uppfattas av en genomsnittskonsument i den aktuella målgruppen. De aktuella påståendena ger inte heller intryck av att hälsan kan påverkas negativt om man inte konsumerar VitaPro. Det framgår tydligt i marknadsföringen att VitaePro är ett kosttillskott, dvs. ett komplement till en normal kost som kan användas vid en tillfällig fysiologisk obalans när man exempelvis inte anser sig ha tid att äta en balanserad eller varierad kost. Beträffande yrkande 4 framgår det tydligt av marknadsföringen att det är fråga om ett kosttillskott som därmed är ett komplement till kosten. Enligt artikel 10.2 a i Förordningen ska hälsopåståenden, i märkningen eller presentationen och reklamen, innehålla ett uttalande om vikten av en mångsidig och balanserad kost och en hälsosam livsstil. I enlighet med de krav som uppställs i Förordningen framgår det av marknadsföringen att det är viktigt med en sund kost och en aktiv livsstil för att få de hälsoeffekter som avses. Påståendena om ämnena Astraxanthin, Lutein och Zeaxanthin, yrkande 5 och 6, anses inte utgöra hälsopåståenden enligt Förordningen. Ett påstående om ett ämnes funktion i en planta kan inte anses ens utgöra en antydan om ett samband mellan näringsämnena Astraxanthin, Lutein och Zeaxanthin och hälsa enligt artikel 2.2.5 i Förordningen. Kopplingen mellan icke-specifika hälsopåståenden i den aktuella marknadsföringen och de bestämda godkända påståenden som de åsyftar (yrkande 7) uppfyller Förordningens krav på tydlighet. Påståendena återfinns

MARKNADSDOMSTOLEN PROTOKOLL Mål nr B 3/13 7 separat, väl synligt och i direkt anslutning till den löpande texten som innehåller de icke-specifika påståendena som bygger på de godkända påståendena. Detta så att konsumenten klart ska kunna se vilka vetenskapligt styrkta specifika effekter som avses. I den löpande texten förklaras detta tydligt och på ett sätt som är lättbegripligt för konsumenter. Då det föreligger en tillräckligt tydlig koppling mellan de icke-specifika hälsopåståendena och de specifika godkända hälsopåståendena i den aktuella marknadsföringen så är den aktuella marknadsföringen förenlig med kraven som uppställs i Förordningen och med god marknadsföringssed enligt 5 MFL, varför marknadsföringen inte heller är i strid med 6 MFL. Begäran om förhandsavgörande KO har begärt att Marknadsdomstolen ska inhämta ett förhandsavgörande från EU-domstolen och har till stöd för sin begäran anfört bl.a. följande. Tolkningen av flera av bestämmelserna i Förordningen är av central betydelse i målet. Eftersom det finns ytterst sparsam europarättslig praxis på området finns det en betydande osäkerhet kring tillämpningen av Förordningen i Sverige och inom den europeiska gemenskapen i stort vilket föranleder ett behov av förhandsavgörande. KO har därvid, som begäran slutligt bestämts, anfört att förhandsavgörandet lämpligen ska avse följande frågor. 1) Ska artiklarna 3 a och 10.1 i Förordningen tolkas på det sättet att användningen av godkända hälsopåståenden vid reklam för ett kosttillskott kan anses vilseledande och att de därmed kan förbjudas om de godkända hälsopåståenden som används härleds till ämnen som målgruppen i marknadsföringen i allmänhet inte har brist på? 2) Ska artiklarna 10.1, 10.3, 12 a och 3 a i Förordningen samt beaktandesats 9 i Kommissionens Förordning nr 432/2012 tolkas på det sättet att det är tillåtet att, vid sidan av användning av godkända hälsopåståenden, konkretisera godkända hälsopåståenden, exempelvis genom att framhålla tänkbara effekter eller konsekvenser av påståendet (t.ex. att skydd mot oxidativ stress ger mindre stelhet) eller att hänvisa till möjliga bristsymptom, när sådana konkretiseringar och exempel inte är godkända hälsopåståenden? 3) Ska artiklarna 10.1 och 13.1 i Förordningen tolkas på det sättet att det inte är tillåtet att i marknadsföring använda hälsopåståenden om enskilda produkter (produktnamn), när det endast finns godkända hälsopåståenden för ämnen som produkten innehåller och inte för produkten (produktnamnet) som sådan? 4) Hur ska begreppet en allmän, icke specificerad gynnsam effekt i artikel 10.3 i förordningen tolkas i förhållande till ett (specifikt) hälsopåstående enligt artiklarna 10.1 och 13 i Förordningen? Kan ett påstående om en allmän, icke

MARKNADSDOMSTOLEN PROTOKOLL Mål nr B 3/13 8 specificerad gynnsam hälsoeffekt någonsin vara mer specifikt (konkret) än ett (specifikt) hälsopåstående enligt artiklarna 10.1 och 13? 5) Ska ordet åtföljas i artikel 10.3 i Förordningen och punkt 3 i bilagan till Kommissionens genomförandebeslut av den 24 januari 2013 (2013/63/EU) tolkas på det sättet att det på ett tydligt sätt ska framgå för konsumenten vilket godkänt hälsopåstående (av flera) det allmänna, icke specificerade hälsopåståendet ska knytas till? Ska artiklarna vidare tolkas på det sättet att det inte är tillåtet att i en löpande marknadsföringstext använda allmänna, icke specificerade hälsopåståenden med olika innebörd i ett textstycke och bredvid textstycket ange flera godkända hälsopåståenden i en sammanställning utan att nämna kopplingen mellan de allmänna icke specificerade hälsopåståendena och de godkända hälsopåståendena? 6) Ska artikel 10.3 i Förordningen och punkt 3 i bilagan (2013/63/EU) tolkas på det sättet att godkända hälsopåståenden måste ha samma uppmärksamhetsvärde som allmänna, icke specificerade hälsopåståenden? 7) Ska artikel 10.3 i Förordningen och punkt 3 i bilagan (2013/63/EU) tolkas på det sättet att det inte är tillåtet i en reklamfilm muntligt ange flera allmänna, icke specificerade hälsopåståenden när de godkända hälsopåståendena anges skriftligt och först i slutet av reklamfilmen? Beträffande frågan om inhämtande av förhandsavgörande har Vitaelab anfört följande. Vitaelab ställer sig bakom att Marknadsdomstolen inhämtar förhandsavgörande från EU-domstolen gällande frågor där det råder oklarhet avseende Förordningens rätta tillämpning. Den osäkerhet som råder gällande tillämpningen av Förordningen innebär en allt för strikt tillämpning av kontrollmyndigheterna i Sverige. Detta leder till bristande förutsebarhet för svenska livsmedelsföretag såväl som en konkurrensnackdel i förhållande till livsmedelsföretag i Europa och förfelar syftet med Förordningen, dvs. att harmonisera lagstiftningen gällande livsmedel inom EU. I praktiken innebär denna tillämpning att livsmedelsföretagen i allmänhet och kosttillskottsföretagen i synnerhet har ett mycket begränsat utrymme att marknadsföra sina produkter. Vitaelabs tolkning av Förordningen och hur den ska tillämpas skiljer sig från den tolkning KO redovisar. Enligt Vitaelabs mening är KO:s tolkning för sträng och därmed inte praktiskt tillämpbar för livsmedelsföretagen. Beträffande de frågor som KO framställt finns det enligt Vitaelab inte skäl att inhämta förhandsavgörande från EU-domstolen då det inte råder någon tveksamhet om Förordningens tillämpning i dessa avseenden.

MARKNADSDOMSTOLEN PROTOKOLL Mål nr B 3/13 9 För det fall Marknadsdomstolen trots detta beslutar att inhämta förhandsavgörande gällande en eller flera av frågorna har Vitaelab föreslagit att frågorna 1, 2, 5 och 7 justeras enligt följande. 1) Ska artiklarna 3 a och 10.1 i Förordningen tolkas på det sättet att det för användning av godkända hälsopåståenden vid reklam för ett kosttillskott krävs att de hälsopåståenden som används härleds till ämnen som målgruppen i marknadsföringen i allmänhet har brist på? 2) Ska artikel 10.1 och artikel 10.3 i Förordningen och beaktandesats 9 i Kommissionens förordning (EU) nr 432/2012 tolkas på det sättet att det är tillåtet att vid användning av godkända hälsopåståenden ge exempel på tänkbara konsekvenser av påståendet (t.ex. att skydd mot oxidativ stress bidrar till ökad rörlighet/mindre stelhet)? 5) Ska ordet åtföljas i artikel 10.3 i Förordningen och punkt 3 i bilagan till Kommissionens genomförandebeslut av den 24 januari 2013 (2013/63/EU) tolkas så att det är tillåtet att i löpande marknadsföringstext använda allmänna, icke specificerade hälsopåståenden med olika innebörd i ett textstycke och bredvid textstycket ange flera godkända hälsopåståenden i en sammanställning? 7) Ska artikel 10.3 i Förordningen och punkten 3 i bilagan (2013/63/EU) tolkas på det sättet att det, med beaktande av artikel 7.1 i Europaparlamentet och Rådets direktiv (EG) nr 2005/29 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden, är tillåtet att i en reklamfilm muntligt ange flera allmänna, icke specificerade hälsopåståenden när de godkända hälsopåståendena anges skriftligt i slutet av reklamfilmen? Målet föredras i erforderliga delar, varefter Marknadsdomstolen fattar följande BESLUT (att meddelas 2015-06-09) Skäl Allmänna utgångspunkter angående inhämtande av förhandsavgörande Av artikel 267 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt framgår att EUdomstolen är behörig att meddela förhandsavgörande angående tolkningen av EUfördragen samt giltigheten och tolkningen av rättsakter som beslutats av unionens institutioner, organ eller byråer. Av bestämmelsen framgår vidare att när en sådan fråga uppkommer vid en domstol i en medlemsstat, mot vars avgörande det inte finns något rättsmedel enligt nationell lagstiftning, ska den nationella domstolen föra frågan vidare till EU-domstolen.

MARKNADSDOMSTOLEN PROTOKOLL Mål nr B 3/13 10 Undantag från skyldigheten att begära förhandsavgörande föreligger enligt fast praxis om domstolen har funnit att den uppkomna frågan saknar relevans för målets utgång. När det gäller en för målet relevant tolkningsfråga föreligger enligt denna praxis undantag om den gemenskapsrättsliga bestämmelsen redan har blivit föremål för en tolkning från EU-domstolens sida (acte éclairé) eller om den korrekta tillämpningen av gemenskapsrätten är så uppenbar att det inte finns utrymme för något rimligt tvivel (acte clair). Huruvida fråga är om en acte éclaré eller en acte clair ska bedömas med beaktande av gemenskapsrättens särdrag, de särskilda svårigheter som dess tolkning medför samt risken för skiljaktigheter i rättspraxis inom gemenskapen (se EU-domstolens dom den 6 oktober 1982 i mål 283/81, CILFIT mot Ministero della Sanitá, och den 15 september 2005 i mål C 495/03, Intermodal Transports BV mot Staatssecretaris van Financiën, punkt 33). KO:s tolkningsfrågor KO:s talan i Marknadsdomstolen tar i allt väsentligt sikte på frågan om Vitaelab, vid användning av vissa påståenden avseende kosttillskottet Vitaepro som förekommit i reklamfilm och på Vitaelabs hemsida, uppfyller de krav som i gemenskapslagstiftning uppställs rörande närings- och hälsopåståenden om livsmedel, främst i förordningen (EG) nr 1924/2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel (förordningen). Fråga 1 KO:s fråga 1 syftar till att bringa klarhet i om användningen av godkända hälsopåståenden i reklam för ett kosttillskott kan anses vilseledande enligt artikel 3 a och 10.1 i förordningen, i fall där reklamen innehåller godkända hälsopåståenden avseende ämnen som målgruppen i allmänhet inte har brist på. Marknadsdomstolen konstaterar, att det tydligt framgår av förordningen att ett hälsopåstående som är vilseledande inte får användas (artikel 3 a) och att användningen av ett sådant påstående också ska förbjudas (artikel 10.1). Huruvida ett hälsopåstående varit vilseledande är dock en fråga som i föreliggande fall ska bedömas av Marknadsdomstolen vid prövning av själva saken, med utgångspunkt i bl.a. hur påståendet är ägnat att uppfattas (jfr MD 2013:13 punkt 481). Av det anförda följer att det inte finns skäl att underställa fråga 1 EU-domstolens bedömning. Frågorna 2 och 4 KO:s fråga 2 syftar till att skapa klarhet i, om det enligt artiklarna 10.1, 10.3, 12 a och 3 a i förordningen samt beaktandesats 9 i kommissionens förordning (EU) nr

MARKNADSDOMSTOLEN PROTOKOLL Mål nr B 3/13 11 432/2012, är tillåtet att i anslutning till ett godkänt hälsopåstående ge exempel på ett näringsämnes eller ett livsmedels verkan. Och KO:s fråga 4 syftar till att få klarhet i om, som KO bestämt frågan, en allmän, icke specificerad gynnsam effekt enligt artikel 10.3 i förordningen kan vara mer preciserad än ett specifikt hälsopåstående enligt artiklarna 10.1 och 13.1 i förordningen. Marknadsdomstolen konstaterar, att KO inte särskilt gjort gällande att Vitaelab i sin marknadsföring, i anslutning till ett godkänt hälsopåstående, givit exempel på ett näringsämnes eller ett livsmedels verkan eller att bolaget i sin marknadsföring hänvisat till att ett näringsämne eller livsmedel har en ospecifik gynnsam verkan som är mer preciserad än ett godkänt hälsopåstående. Varken fråga 2 eller 4 kan därför anses vara relevant för målets avgörande. Det finns därför inte skäl att underställa dessa frågor EU-domstolens prövning. Fråga 3 KO:s fråga 3 syftar till att få klarhet i om det enligt artiklarna 10.1 och 13.1 i förordningen är tillåtet att använda ett hälsopåstående som beskriver eller hänvisar till en produkt som tillhandahålls under visst varukännetecken och som innehåller ett näringsämne eller annat ämne för vilket hälsopåståendet är godkänt. Av artikel 20.1 i förordningen framgår, att kommissionen ska skapa och upprätthålla ett register över bl.a. hälsopåståenden om livsmedel. Vidare framgår av artikel 20.2 c) i förordningen att registret ska innehålla uppgift om bl.a. godkända hälsopåståenden och de villkor som gäller för dem. Och av artikel 1 i kommissionens förordning (EU) nr 432/2012 senast ändrad genom kommissionens förordning (EU) nr 2015/539 av den 31 mars 2015 framgår, att de hälsopåståenden som får göras om livsmedel och villkoren för dem är fastställda i en bilaga till förordningen. Härav följer att ett hälsopåstående som beskriver eller hänvisar till en produkt som tillhandahålls under ett visst kännetecken får användas i den mån det med beaktande av bl.a. den definierade innebörden av produkt framgår av villkoren för påståendet. Upptas inte produkten i registret får påståendet enligt artikel 10.3 användas endast om det åtföljs av ett godkänt hälsopåstående och villkoren för det aktuella godkända hälsopåståendet är uppfyllda. Vid dessa förhållanden måste den nu aktuella regleringen anses vara en acte clair, varför det inte finns skäl att underställa denna fråga EU-domstolens prövning. Frågorna 5, 6 och 7 KO:s frågor 5, 6 och 7 syftar till att få klarhet i vilka krav som enligt artikel 10.3 i förordningen ställs på kopplingen mellan allmänna, ospecifika hälsopåståenden å ena sidan och godkända hälsopåståenden å den andra, bl.a. genom det i bestämmelsen använda rekvisitet åtföljs.