Spanienresa med Spa rva gen CK 2010 Spårvägens årliga cykelresa till Spanien har blivit mycket populär. Och i mitten på mars åkte hela 36 personer från tre olika klubbar ned till Spanien. Cyklister från Fredrikshof och SPIF triathlonklubb passade nämligen också på att åka ned. Och vi hade ett mål i sikte att cykla uppför berg och nerför berg och samtidigt se till att ha trevligt under tiden. Dag 1 söndag 14 mars Ankomst. Äntligen i Spanien för att utmana oss själva på riktigt, här finns nämligen inga mesbackar. Här finns bara berg och dal, vilket innebär upp eller ner. Det är söndag och naturligtvis är alla matbutiker stängda, helgdagen är fortfarande helig i Spanien. Vi lyckas dock hitta ett Burger King som är öppet och vi får i oss lite mat. Därefter är det hög tid att montera ihop cyklarna och de flesta vill ge sig ut på en tur redan idag för att testa cyklarna och provåka en backe eller två. Är man cyklist så är man. Dag 2 måndag 15 mars Första riktiga turen går från byn Gaucin, via El Colmenar och Cortes de la Frontera och tillbaka till Gaucin igen. Det känns att det är första riktiga cyklingen på säsongen. Men det gör inget, man vänjer sig snabbt, naturen är fantastisk och Sveriges vinterkyla är långt borta. Första fikastoppet gör vi i byn Cortes de la Frontera. Vi sitter på stentrappan och njuter av det fantastiska vädret, det goda kaffet och det trevliga sällskapet. Kan man ha det bättre än såhär? Dag 3 tisdag 16 mars Tur via Ronda med ravinen. Andra dagen och jag känner mig redan lite djärvare i backarna som stupar rätt ner. Eller så kan det bero på att man faktiskt ser hela vägen framför sig på den här turen utan att det dyker upp snäva kurvor var tionde meter. Vi har en otroligt varm och skön dag framför oss. Av någon anledning är det på den här turen tradition att stanna och äta på McDonalds i Ronda. Jag och några andra Spanienrookiesar tycker inte att det känns som en jättebra återhämtningsmåltid men här gäller det att hålla på traditionerna, så vi fnyser lite men opponerar oss inte. Dag 4 onsdag 17 mars Stora nationalparksturen, Jimena-Cortez-Gaucin-Jimena. Vi cyklar på 2165 höjdmeter. Ibland måste jag stanna och bara gapa, vyerna är obeskrivligt vackra. Därför bestämmer jag från början att det här får bli en lugn dag för min del. En lugn dag med med nästan lika mycket inslag av fotografering som cykling. Vi ser åar som ringlar sig mellan träden i dalarna och byar som balanserar på klipporna i bergen. Fantastiskt! Dag 5 torsdag 18 mars Vilodag. Några valde att åka över till Afrika medan andra åkte till Granada för att kolla in Al Hambra eller till Ronda för att shoppa. Vissa valde att stanna hemma och göra ingenting. Själv åkte jag till Gibraltar. En vilodag som helt klart var välbehövlig. Dag 6 fredag 19 mars Monte Realeturen, Manilva-Estepona-Algatocin-Gaucin-Manilva. Idag startar vi hemifrån byn för att ta oss uppför backen på 2543 höjdmeter vilket är värre än den fruktade Djävulsbacken. Om Djärvulsbacken gör skäl för sitt namn så kan jag säga att det finns grader i helvetet och att
Djävulsbacken var bra mycket svalare än den här prövningen. Jag hade hört i förbifarten hur lång den var, och det var långt. Men vid varje kurva tänkte jag att vi borde vara framme vid nästkommande avsats, för det kunde väl ändå inte stämma att vi skulle upp ända upp på toppen som såg ut att befinna sig någonstanns uppe i himlen. Men jodå, dit skulle vi. När man åker till Spanien och bestiger berg med hjälp av en cykel gäller det definitivt att ha ett pannben som hjälper en på traven. Dag 7 lördag 20 mars Ja, man kan faktiskt åka flackt även i Andalusien, och det gjorde vi. En riktig rolig tur med start i Tarifa. De flesta var på hugget och stundtals gick det riktigt snabbt. Eftersom jag är livrädd för att åka nerför och vid det här laget hade ordentligt nedslitna bromsar var det en skön känsla att få trycka på och få upp lite hastighet. I Barbete stannade vi och åt bläckfisk vid ett charmigt hak som låg precis vid stranden. Ingen rundtur direkt eftersom vi fick ta i princip samma väg tillbaka, men vad gjorde det när det var tillräckligt ovanligt att inte klättra i berg. Dag 8 söndag 21 mars Det regnar och vi får ta ofrivillig vilodag. De som åkte till Ronda och shoppade förra vilodagen passar på att åka till Afrika. Dag 9 måndag 22 mars Sista turen för det här året. Start i Ronda, via Grazalema-El Bosque-Grazalema-Zahara-Grazalema och tillbaka till Ronda. Av gårdagens tråkiga regn syns inte ett spår, solen skiner och himlen är blå. Alla passar på att njuta av den sista cykelturen och av naturen som består av typiska vykortsvyer. Jag är som vanligt hungrig som en varg och vi stannnar och fikar bland kullerstenarna och äter goda mackor vid ett jättemysigt fik i byn Grazalema, därifrån fortsätter vi att klättra 2322 höjdmeter. Sjukt jobbigt, men som vanligt värt det när man väl kommer upp på toppen. Väl uppe var det snabb återhämtning som gällde och sen var det bara att susa ner för berget igen, nerför berget och tillbaka till bilen. Och till den sista bilfärden hem till byn Manilva. Dag 10 23 mars Dags för avfärd. Väskorna är packade, det ska bli skönt att komma hem samtidigt som man bara vill stanna kvar i värmen och inte alls är sugen på att komma hem till Sveriges snöslask.
Bild 1 Första dagen och första riktiga turen. Peter från kompisklubben Fredrikshof susar omkring och kontrollerar så att grejerna fungerar som de ska.
Bild 2 Fikapaus i byn Cortes de la Frontera. Vädret är underbart och kaffet är utsökt. Bild 3 Linda och Johan tar igen sig vid det så kallade ölhaket efter att ha kämpat sig upp för den långa ölhaksbacken. Robban passar på att ta sig en klunk öl i bakgrunden. Foto: Jenny Larsson
Bild 02_2 Cykelnaturen i Spanien är fantastisk. Vyer som denna skulle komma att bli vardagsmat men man slutar ändå aldrig att fascineras. Foto: Jenny Larsson
Bild 4 Vilken lyx att få cykla i kortärmat i mars.
Bild 5 Ravinen i Ronda. Bild 6 Cyklister från Spårvägen, Fredrikshof och SPIF triathlonklubb kommer cyklandes från Manilva, genom Estepona på väg mot väggen.
Bild 7 Det ser ut som en vägg men det är faktiskt en väg. Och man skulle kunna tro att det behövs sugploppar på däcken men det fungerar faktiskt otroligt nog helt ok med helt vanliga racerdäck. Bild 8 Det är varmt, det är brant, det är svettigt, det är jobbigt, man mår illa, man undrar vad man pysslar med.
Bild 9 Men på toppen är det värt det och man gör sig redo för att susa ner och kämpa sig upp för ännu en backe. Foto: Jenny Larsson