Grod- & kräldjursinventering i Skellefteå kommun 2001

Grod- & kräldjursinventering i Skellefteå kommun 2001 Åsa Isaksson Bygg- & miljökontoret Skellefteå kommun

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1.1 Inledning 1. 1.1 Arternas situation i Skellefteå kommun 1. 1.2 Groddjur 2. 1.2.1 Vanlig groda (Rana temporaria) 2. 1.2.2 Åkergroda (Rana alvaris) 3. 1.2.3 Vanlig padda (Bufo bufo) 3. 1.2.4 Mindre vattensalamander (Triturus vulgaris) 3. 1.3 Kräldjur 4. 1.3.1 Kopparödla (Anguis fragilis) 4. 1.3.2 Skogsödla (Lacerta vivipara) 4. 1.3.3 Snok (Natrix natrix) 5. 1.3.4 Huggorm (Vipera berus) 5. 2. Utförande 5. 2.1 Kräldjur och vanlig padda 5. 2.2 Inventering av vanlig groda och åkergroda i tätortsnära småvatten 6. 2.3 Inventering av mindre vattensalamander 7. 3. Resultat och sammanfattning 8. 3.1 Kräldjur och vanlig padda 8. 3.2 Grodinventeringen 9. 3.3 Inventeringen av mindre vattensalamander 11. 4. Slutsatser 14. 5. Referenser 15. Bilaga 1. Protokoll för inventering av groddjur i tätortsnära småvatten. 2. Inventering av mindre vattensalamander. Håvningsprotokoll. 3. Inventering av mindre vattensalamander. Protokoll för aktivitetsfällor. 4. Tillverkning av aktivitetsfällor för mindre vattensalamander. Foto: Erik Stenlund, Bygg- och miljökontoret, bild 5 annars Åsa Isaksson.

1.INLEDNING Det finns flera anledningar till att man inventerar grod- och kräldjur: Man vill skydda biodiversiteten. Utbredningen av många arter är dåligt känd. Vattenupptaget hos amfibier sker genom huden vilket gör dem mycket känsliga för förekomst av miljögifter i vatten. De kan därför användas som indikatorarter på så sätt att de försvinner när vattenmiljön försämras. De är även bra som indikatorer på habitatförlust då de behöver olika miljöer för olika delar av deras årscykel. Om de förlorar ett av dessa habitat eller för stora vandringshinder uppkommer kan hela populationer försvinna. Detta arbete utfördes under sommaren 2001 på uppdrag av Bygg- och miljökontoret i Skellefteå. Information om alla grod-och kräldjursarter samlades in via litteraturstudier, samtal med kunniga personer samt genom två inventeringar som utfördes under sommaren. Den första inventeringen gällde grodor. Både vanlig groda och åkergroda är vanligt förekommande i hela kommunen och en heltäckande inventering skulle bli alldeles för omfattande. Då den största risken för exploatering och annan påverkan på grodorna och deras livsmiljöer föreligger i närheten av tätbebyggda områden gjordes i stället en inventering i tätortsnära småvatten. Inventeringen av mindre vattensalamander utfördes på två olika sätt och vid två olika tider under sommaren 2001. Ena gången håvades lämpliga vatten efter vuxna individer och den andra gången lades fällor ut för att fånga yngel. Till vår hjälp vid planeringen hade vi Johan Elmberg, Högskolan i Kristianstad och Stefan Anderssson, Umeå universitet som via mail och telefonkontakt gav många bra tips och ideer. 1.1 Arternas situation i Skellefteå kommun I Skellefteå kommun finns sju, (kanske åtta, snok?), av Sveriges totalt 19 olika grod- och kräldjur. Några av arterna är allmänt förekommande inom kommunen medan andra är mer sällsynta. (Ahlén et al. 1995) Alla grod- och kräldjur är fridlysta från 1/1-2000. Det är därmed förbjudet att skada, döda, fånga eller på annat sätt insamla dessa arter. Det gäller även deras ägg, rom, larver och bon. Huggorm får dock fångas och flyttas från tomtmark eller, om inte det går och ingen annan utväg finns, avlivas. När det gäller grodor, paddor och mindre vattensalamander får ägg, rom, yngel och vuxna individer, i begränsad omfattning, insamlas för studier. De ska dock snarast släppas fria på samma plats där de fångades. De vuxna exemplaren får ej flyttas från platsen. Fridlysningen grundar sig på olika saker för olika arter. Vissa fridlyses för att de av okunskap och ovilja dödas eller skadas medan internationella överenskommelser såsom FN:s Bernkonvention och EU:s habitatdirektiv gjort att t ex den tidigare oskyddade åkergrodan blivit fridlyst. (Naturvårdsverket 2001)

1.2 Groddjur Groddjuren skiljs åt från övriga ryggradsdjur genom att de: andas genom huden. För att det ska fungera krävs att huden är fuktig vilket underlättas genom att ett slem produceras i speciella körtlar i huden och förhindrar avdunstning. de får i sig vätska med födan och dricker därmed aldrig. de saknar amnion, en vätskefylld säck som omger fostren. Detta gör att äggen måste ligga i vatten. Bild 1. Grodrom i Hedensbynpölen. Groddjur är dessutom växelvarma, dvs deras temperatur beror av omgivningens temperatur. De har en yttre befruktning och äggen läggs i vatten. Groddjur är amfibier vilket innebär att de lever både på land och i sötvatten. Som yngel är de väldigt fisklika med gälar, svans och utan ben. Under utvecklingen till vuxna växer ben ut samtidigt som svans och gälar tillbakabildas. (Bernergård 2001) I vår kommun representeras groddjuren av vanlig groda, åkergroda, vanlig padda och mindre vattensalamander. Trots att arterna än i dag är mer eller mindre allmänt förekommande kan förändringar i jord- och skogsbruk samt exploatering och dikningar av våtmarker utgöra hot mot arterna på lång sikt (Ahlén et al. 1995). 1.2.1 Vanlig groda (Rana temporaria) Den vanliga grodan kan bli upp till 10 cm och trivs i skiftande miljöer såsom fuktiga marker i blandskog och kring småvatten i så gott som hela landet. Den leker under maj månad och spellätet, som påminner om knarrande läder, kan höras hundratals meter. (Ahlén et al. 1995) Under lekperioden trivs den vanliga grodan bäst i vegetationsrika sjöar där vattnet ej strömmar (Elmberg 1995). Dess färg är grå, brun, skär, grön eller gul med mörkare fläckar och ljus undersida. Arten är svår att skilja från åkergrodan. Under leken blir hanens strupe blåaktig. (Ahlén et al. 1995) Den vanliga grodan leker, inom vår kommun, ungefär kring 12:e-15:e maj vid den norra stranden av små vatten och är mest aktiv varma kvällar mellan kl. 22-23 (Stefan Andersson pers. com.).

1.2.2 Åkergroda (Rana alvaris) Den något mindre åkergrodan, upp till 8 cm, finns i hela landet utom i fjällen och är mer dominant i norra Sverige. Den finns i våta ängs- och skogsmarker samt kring kärr, ofta på samma ställen som vanlig groda. Åkergrodan har något spetsigare nos än den vanliga grodan och ibland ett ljust ryggband. Under leken blir hanen helt eller delvis blå. Spellätet påminner om avlägset skällande hundar. (Ahlén et al. 1995) Tidpunkten för lek stämmer, liksom vad gäller platsen för leken, väl överrens med vanlig groda (Stefan Andersson pers. com.). Åkergrodan är mer tålig mot försurning än andra svenska amfibier (Ahlén et al. 1995). 1.2.3 Vanlig padda (Bufo bufo) Den vanliga paddan kan bli ända upp till 15 cm och finns i nästan hela Sverige. Den är brun och har en vårtig hud med körtlar. Förutom under lekperioden, då arten är aktiv under hela dygnet, är den främst nattaktiv. (Ahlén et al. 1995) Paddorna skiljs från grodorna genom deras kompaktare kropp och kortare ben samt deras tjocka och vårtiga hud. (Bernergård 2001) Den lever i alla typer av skogs-, myr- och åkermark men under lekperioden söker den sig till vatten såsom sjöar, tjärnar, blöta myrhål och även strömmande vatten (Elmberg 1995). Spellätena är relativt kraftiga och hörs långt. Det är ett upprepat, aningen metalliskt rråp som ofta blandas med avvärjningsläten hanar emellan. (Ahlén et al. 1995) I norra Västerbotten leker de under en kort period kring den 25 maj (Stefan Andersson pers.com.). Bild 2. Padda som simmar i Haratjärn, Ursviken. 1.2.4 Mindre vattensalamander (Triturus vulgaris) (se bild på framsidan) Till skillnad från grodor och paddor tillhör den mindre vattensalamandern stjärtgroddjuren då den aldrig förlorar sin stjärt och ibland inte heller sina gälar (Norling 2001, Bernergård 2001). Denna art kallas även mindre vattenödla men olika lokala namn såsom skrattabbarn, tallabborre och trollfisk förekommer också. Den blir som vuxen 7-10 cm och är brunaktig i färgen. Under lekperioden växer det ut en kam längs ryggen som sedan tillbakabildas. Honan har under samma period mörka strimmor genom ögonen. Arten finns i nästan hela Sverige med en trolig nordgräns genom Västerbotten och södra Lappland. De trivs i fuktiga miljöer

och i Västerbottens län tycks artens fortlevnad förutsätta att fiskbestånd saknas i lekvattnet då salamanderynglen annars prederas hårt av fisk. Observationer från vår kommun kommer främst från Bolidentrakten och Inre Ursviken. (Elmberg & Ericsson 1983) I Skellefteå kommun leker de under de två första veckorna i juni (Stefan Andersson, pers. com.). Honan gömmer sedan de 200-300 äggen ett och ett i lekdammen. Det tar sedan 2-3 månader innan äggen blivit vattenlevande yngel som sedan metamorfoserat (utvecklats) till salamandrar och gått upp på land. I norrland förekommer ibland, neoteni, dvs att djuren blir könsmogna utan att ha metamorfoserat fullt ut och då t ex har kvar yttre gälar. Larverna är ca 4 cm stora och frambenen utvecklas före bakbenen dvs tvärt om mot hos grodorna (Elmberg & Ericsson 1983). Under den del av livet då de lever på land finns de under stenar och stockar i fuktiga marker och äter t ex maskar och andra småkryp. De blir inte könsmogna förrän i 3- års åldern. (Sjöholm 2001) 1.3 Kräldjur Kräldjuren är mindre beroende av fuktiga miljöer än groddjuren. Detta beror på att deras kroppar täcks av fjäll och plåtar. Även äggen är mer tåliga då de skyddas av hinnor och skal och ej behöver utvecklas i vatten. Hos många av arterna föds levande ungar. Då de är växelvarma och därmed värms upp av omgivningen finns de ofta i torra miljöer som värms upp av solen under dagarna såsom kalhyggen och ängar. De arter som lägger ägg behöver även varma ställen för äggläggningen. (Ahlén et al. 1995) 1.3.1 Kopparödla (Anguis fragilis) Denna art som ofta även kallas ormslå eller kopparorm är inte en orm utan en ödla utan ben (Ahlén et al. 1995, Elmberg 1995). Den blir upp till 50 cm lång och varierar i färg mellan grå, brun, guld och silver (Ahlén et al. 1995). Kopparödlan finns i vår kommun längs kusten och ca 60 km in i landet. Rapporterade fyndplatser finns i Burträsk- och Lövångerstrakten, längs Byskeälvens nedre lopp, vid kusten mellan Byske och Åby älv samt vid Bygdsiljum. Däremot saknas fynd mellan Bure- och Byskeälv. (Elmberg 1995) Kopparödlorna lever ett undanskymt liv i vegetationsrika områden såsom betesmarker, skogsgläntor och i komposthögar. Den trivs under stockar och stenar där de äter maskar, sniglar och andra små, ryggradslösa djur. Många dör i trafiken men arten anses ändå ej hotad. (Ahlén et al. 1995) 1.3.2 Skogsödla (Lacerta vivipara) Skogsödlan kan bli upp till 17 cm lång och är oftast bruna till färgen. Den förekommer över hela landet i öppna marker och skiftande miljöer både i kultur- och skogslandskap. (Ahlén et al. 1995) Arten är en av dem som anses gynnad av de öppna områden som det moderna skogsbruket skapat (Elmberg 1995). Den äter främst insekter men även t ex maskar och snäckor (Nyström 2001).

1.3.3 Snok (Natrix natrix) En snok kan bli upp till 130 cm och är grå till grönaktig i färgen men kan även vara helt svart. Den har två tydliga gula halvmånformade fläckar i nacken. (Ahlén et al. 1995) Norr om Medelpad tycks den endast finnas i enstaka exemplar och inom Skellefteå kommun vet man inte om det finns någon överhuvudtaget. Någon varaktigt reproducerande population har dock aldrig rapporterats härifrån. De exemplar som misstänkts vara snokar har alltid vid närmare kontroll visat sig vara svarta huggormar. (Elmberg 1995) Då snoken lever på grodor och fisk påträffas den ofta nära vattendrag. Den lägger sina ägg på varma platser såsom gödselstackar och komposthögar för att påskynda äggens utveckling. Hoten mot snoken tycks främst vara vår ändrade gödselhantering och i delar av landet även dikning av våtmarker. Snoken är klassad som hänsynskrävande. (Ahlén et al. 1995) 1.3.4 Huggorm (Vipera berus) Huggormen blir vanligen upp emot 65 cm och hanarna är grå medan honorna är mer bruna. Dessutom har båda könen ett mörkt sicksack- band längs ryggsidan. Ibland ser man även helt svarta individer. Den förekommer allmänt i hela Sverige och trivs i skiftande kulturlandskap som ger möjlighet till solning. (Ahlén et al. 1995) Huggormen är mer köldtålig än andra ormar och det är den enda orm i Sverige som är giftig. Den lever mest av sorkar och möss. Fortplantning tycks bara ske vartannat till vart tredje år och ungarna föds levande. (Johansson 2001) Även om många dödas i trafiken och av människor så gynnas den eventuellt av kalhyggen med god sorktillgång (Elmberg 1995). De anses därför ej hotade i nuläget (Ahlén et al. 1995). Bild 3. Huggorm

2. UTFÖRANDE Som tidigare nämnts utfördes två inventeringar och en kunskapsinsamling, för att täcka in kunskapen om de arter som inte inventerades. 2.1 Kräldjur och vanlig padda För kopparödla och snok, som är svåra att hitta, gjordes ingen egentlig inventering. Observationer samlades i stället in genom att kontakta människor som rör sig mycket i skogen och som har en gedigen kunskap, vilket kan garantera att observationerna är korrekta. Vid dessa samtal frågades även efter kännedom om mindre vattensalamander. Inte heller för vanlig padda, skogsödla och huggorm, som då de förekommer i hela kommunen och ej anses direkt hotade, gjordes någon inventering. Deras förekomst noterades dock om de sågs i samband med inventering av de övriga arterna. 2.2 Inventering av vanlig groda och åkergroda i tätortsnära småvatten Inventeringen utfördes under våren då grodorna leker. De två arterna förekommer ofta på samma ställen och är dessutom svåra att skilja åt både som rom, yngel och adulta. I mitten av maj månad då de leker är de dock lätta att skilja åt då spelljuden låter helt olika. (Ahlén et al. 1995) Båda arterna leker i både stora och små vatten men föredrar de som är vegetationsrika och icke strömmande (Elmberg 1995). Med hjälp av dataprogrammet MapInfo söktes tätortsnära småvatten fram som kunde tänkas vara lämpliga grodbiotoper. Under perioden 10/5-01 till 15/5-01 undersöktes de 23 vattnen genom besök på platsen. Först lyssnades efter grodornas spelljud, om de hördes försökte man lokalisera lekplatsen för att uppskatta hur riklig förekomsten var. Dessutom gjordes försök att artbestämma grodorna utifrån deras läten. Om det inte hördes några spelljud skedde en förflyttning längs den norra stranden för att antingen se grodorna eller hitta deras rom. Slutligen beskrevs vattnet (bilaga 1) utifrån typ och mängd växtlighet i strandzonen, om vattnet strömmade eller inte, om stranden var grund eller om övergången till det öppna vattnet var tvärdjup. Dessutom noterades om ljusinflödet till vattnet var dåligt eller om ljuset bara nådde fram under en kort del av dagen. Från de flesta lokaler togs bilder på vattnet och på eventuella grodor eller rom. Dessutom noterades mängden rom i vattnet, om den var sparsamt, måttligt eller rikligt förekommande. I de fall där vattnen ej fanns namngivna på kartor gavs egna namn för att underlätta arbetet. Koordinaterna i Rikets nät har angivits för att man vid eventuella senare uppföljningar ska veta exakt var inventeringen var gjord. I de vatten som finns upptagna i Svenskt sjöregister (SMHI 1983) har de koordinater som betecknar vattnen där noterats i tabellen. För de andra har egna koordinater bestämts utifrån MapInfo.

Bild 4. Matta av grodrom i Risöpölarna, Stackgrönnan. 2.3 Inventering av mindre vattensalamander Den mindre vattensalamanderns existens fanns sedan tidigare noterad inom kommunen från ca sju lokaler. Minst en av de fyra i Inre Ursviken har fyllts igen och blivit en lekplats. I en vid Storberget, Djupgroven utanför Boliden inventerades under tre års tid i början av 1980- talet utan resultat och lokalen vid norra Trollkläppen utanför Skellefteå tycktes så svår att hitta igen att tid ej avsattes till detta. Den kända lokalen, Storkärret, ingår numera i Blylodmyrans naturreservat och kollades aldrig upp men förekomsten var god vid ett flertal tidigare inventeringar under 1980-talet.(Elmberg 1995, Elmberg & Ericsson 1983). Inledningsvis inventerades en av de kända fyndplatserna i Inre ursviken för att se om det fortfarande fanns individer kvar där, hur de såg ut samt om metoden att håva fungerade. Sedan undersöktes lämpliga vatten i närheten och i liknande områden i syfte att finna nya lokaler. De nya vatten som kontrollerades valdes utifrån närhet till redan kända populationer. En annan viktig faktor är att vattnet ska vara naturligt fiskfritt ( Stefan Andersson pers. com.). Lämpliga vatten valdes ut med MapInfo. Även små vatten som ej fanns med på kartor utan upptäcktes i fält undersöktes. Bild 5. Håvning efter mindre vattensalamander i lokal 2 i Inre Ursviken 1/6-01. 3 salamandrar hittades.håvade gjorde Åsa Isaksson. Foto: Erik Stenlund.

Under den första delen av inventeringen, i slutet av maj och början av juni, håvades efter vuxna salamandrar i lekvattnen under lekperioden. Håvningen koncentrerades till den norra stranden men då det var möjligt håvades hela vattnet eller tills dess salamanderförekomst bekräftats. Att den norra sidan prioriterades beror på att den har solinstrålning under en större del av dagen och vattet blir därför något varmare där (Stefan Andersson pers. com.). Om en salamander fångats i håven avbröts inventeringen på den platsen så att de fick vara i fred. En enkel beskrivning av lokalen gjordes också (bilaga 2). Senare, från början till mitten av juli sattes aktivitetsfällor ut för att fånga yngel. Dessa var tillverkade av PET- flaskor och när ynglen simmar in i dem har de svårt att ta sig ut igen. Även vid detta tillfälle gjordes en enkel beskrivning av vattnet i särskilda protokoll (bilaga 3). Fällorna sattes ut mitt på dagen och vittjades på förmiddagen följande dag. Ungefär 10 fällor placerades ut i vattnet som skulle undersökas. De placerades horisontellt på botten nära vegetationen. I större vatten placerades fällorna på nordsidan av samma anledning som vid håvningen. De yngel som fångades artbestämdes enligt Elmberg och Ericsson (1983). För en utförlig beskrivning av fällorna och hur man tillverkar dem se bilaga 4. 3.RESULTAT & SAMMANFATTNING 3.1 Kräldjur och vanlig padda Kopparödlan lever i vår kommun i utkanten av sitt utbrednings område. I Elmberg (1995) finns en sammanställning över kända lokaler i Norrland. Två av dessa finns inom Skellefteå kommun, Aspliden längs Byske älvens södra sida och Slyberget vid Bygdsiljum. Vid rundfrågningen i samband med denna rapport dök bara en ny observation upp. Denna var från Lugnet, Bygdsiljum där kopparödlor setts vid några tillfällen tidigare år dock ej i sommar (Anna och David Lindmark pers com). Skogsödlan förekommer allmänt i hela kommunen och tycks ha ökat som en följd av de stora öppna ytor som det moderna skogsbruket skapat. (Elmberg 1995) Även för denna art har under sommaren ett flertal muntliga rapporter om skogsödlor inkommit från ett flertal håll i kommunen. Det är inte troligt att vanlig snok finns i kommunen. Enstaka individer som rapporterats från platser norr om Medelpad kan ha varit ormar som t ex följt med transporter från sydligare områden och efter ett tag dött utan att fortplanta sig. Inga av dessa ormar är dock noterade inom Skellefteå kommun. (Elmberg 1995) De individer som misstänkts vara snokar har inom vår kommun alltid visat sig vara svarta exemplar av huggorm (Elmberg 1995). Under sommaren 2001 tycks det som om huggormarna varit vanligare än tidigare år men detta kan kanske bero på att författaren av denna rapport lyssnat mer efter kräldjursobservationer än tidigare somrar samt att människor varit villigare att rapportera om ormar de sett. Hur som helst har huggormarna inte på något sätt saknats under denna sommar. Den enda art av groddjuren som ej undersöktes närmare var den vanliga paddan då de är vanliga och tiden inte räckte till. Under inventeringarna av grodor och mindre vattensalamander påträffades dock vid ett flertal tillfällen paddor och paddyngel. I Haratjärn och Dödmanstjärn påträffades ett stort antal lekande paddor.

Bild 6. Paddor under leken. Haratjärn, Ursviken. 3.2 Grodinventeringen I de 23 st tätortsnära småvatten som inventerades (tabell 1) kunde grodförekomst konstateras i 8 fall (lokal 5,6,7,10,11,15,20,23). I sju av dessa hittades rom och i ett fall hördes grodor spela (lokal 23). Sex vatten var så svårinventerade att eventuell förekomst av grodor eller rom inte kunde bekräftas (lokal 1,2,12,13,17,21). I dessa fall har förekomst av rom markerats med ett frågetecken i tabellen nedan. För objekt 20, där grodförekomst noterats genom ljud, gick det ej att ta sig ut till vattenspegeln för att ta reda på om rom fanns.

Tabell 1: En tabellsammanfattning över de vatten som inventerades med avseende på grodor i maj 2001. X och Y är koordinater i Rikets nät. För objekt 2, 3, 10, 11, 12, 13, 20, 21 och 23 är koordinaterna angivna enligt Svenskt sjöregister (SMHI 1983). Med vegetation avses vattenvegetation i strandzonen, kolumnen strömt betyder ett kryss att vattnet strömmar och dåligt ljus avser insläppsmängden solljus under dagen. Med skarp strandtyp menas strändernas övergång i vattnet och som ofta dessutom är stenig/ grusig. Sista kolumnen visar vilka vatten som var så svårinventerade att grodförekomst inte kunde kontrolleras. För Rovön står det var. i flera kolumner, detta då lokalen varierar mycket beroende på var man befinner sig. Vatten 1 Törnäsviken 715259 176537? Lite x Grund x 2 Hamptjärnen 715114 176508? Rik Grund x 3 Kyrksjön, Lövånger 715130 176552 Medel Skarp 4 Damm, Bureå 717934 175840? x Skarp 5 S. Tuvan, Ske-å 719110 174921 x Rik Grund 6 Risöpölarna, Stackgrönnan 718885 175413 x Rik Grund 7 Rudtjärnen, Ske-hamn 718720 176030 x Rik Grund 8 Fågeldamm, Ske-hamn 718689 175896 Nej Skarp 9 Lilltjärnen, Ske-hamn 718758 175828 Nej Skarp 10 Storhamptjärn, Ske-hamn 718806 175774 x Rik Grund 11 Haratjärn, Ursviken 719017 175474 x Rik Grund 12 Inre viken, Ursviken 718986 175321? Rik Grund x 13 Yttre viken, Ursviken 718961 175363? Rik Grund x 14 Tuvapölen, N.Tuvan 719166 174897 Lite x Grund 15 Hedensbynpölen 719204 174835 x Rik Grund 16 Nordanå, Ske-å 719278 174421 Nej Skarp 17 Rovön, Ske-å 719282 174269 var. var. var var. 18 Kolonilottspölarna, Ske-å 719413 174411 Nej x Skarp 19 Damm Alhem, Ske-å 719372 174713 Nej? 20 V. Vitbergstjärnen, Ske-å 719514 174552? x Rik Grund x 21 Ö. Vitbergstjärnen, Ske-å 719514 174587? Rik Grund x 22 Kallepölen, Vitberget, Ske-å 719465 174698? Rik Grund x 23 Dödmanstjärn, Ske-å 719467 174415 x Rik Grund x Gemensamt för de vatten som hyser grodor tycks vara att de är vegetationsrika, ej strömmande vatten med grunda stränder och stort inflöde av solljus. Detta stämmer med vad man kan läsa i litteraturen om hur man ska anlägga dammar åt grodor (Malmgren 1999).

I de fall där inga spår av grodor påträffats är: Törnnäsviken (lokal 1) ett skuggigt vatten som delvis i norra kanten var svårinventerat men annars låg i en mörk svacka där vattnet såg relativt dött ut Kyrksjön (lokal 3) ett större vatten med ganska skarpa kanter och mycket båtbryggor på nordsidan. Dessutom blåste det mycket och det fanns både regnbåge och bäckröding inplanterat. Tuvapölen (lokal 14) ett brunt vatten (järnoxid?) som såg dött ut förutom förekomsten av kabbleka. Fågeldammen i Skelleftehamn, Lilltjärnen, Nordanå och Kolonilottspölarna är fyra fågeldammar (lokal 8, 9, 16, 18) vilket inte erbjuder någon gynnsam grodmiljö. Detta då vattenvegetation saknas, stränderna är branta och i vissa fall kantade med stenar eller stockar. Dessutom skulle eventuellt änderna förstöra rommen. Dammen Alhem (lokal 19) är en torrlagd, konstgjord damm. Kallepölen (lokal 22) är en pöl som eventuellt torkar ut sommartid. Dammen i Bureå (lokal 4) översvämmas vårtid av Bureälven. Bild 7.Platsen där grodorna spelade i västra Vitbergstjärnen. Bilden visar på varför de kan vara svårt att komma nog nära för att räkna grodor och detektera rom. När det gäller de vatten som var svårinventerade (tabell 1) tycks alla utom ett vara lämpliga vatten för grodor. Det som verkar minst lämpligt, Törnäsviken (lokal 1), såg relativt dött ut och ljuset hade problem att tränga ned genom trädkronorna. Eventuellt kan man misstänka andra problem med vattnet, såsom övergödning, då det finns stora jordbruksarealer i närheten. I de andra som ansågs svårinventerade kan man nog anta att grodor finns, det var bara svårt att bekräfta då det ej gick att ta sig nog långt ut för att kunna kontrollera. När det gäller Rovön (lokal 17) så är vissa delar olämpliga platser för grodlek då de är starkt strömmande. Men det finns områden med mer stillastående vatten och under våta somrar kan även eventuellt pölar på sidan av det större vattnet fungera som lekplats för grodor. I Hamptjärnen (lokal 2) sågs något i vattnet som kan ha varit rom men det gick ej att komma nog nära för att definitivt bekräfta detta. Vid en promenad förbi Kallepölen (lokal 22) den 22/ 5 sågs rom i vattnet vilket stöder teorin att grodor ofta finns även i de lämpliga vatten där de ej noterats under inventeringen.

Det var omöjligt att göra en bedömning av hur mycket rom som fanns på varje plats pga svårigheter att ta sig ut dit rommen fanns. Då det oftast bara var rommen som återfanns gick det inte att avgöra vilken art av groda som lagt rommen. Därför går det ej att säga något om fördelningen mellan arterna. I det fall där spelljud hördes (lokal 20) rörde det sig dock troligen om åkergroda då det lät som hundar som skällde. De grodyngel som återfanns vid de betade havsstrandängarna i Kågefjärden visar som Elmberg (1995) tidigare noterat att grodor även kan leka i brackvatten. Då bara rom och yngel återfanns kunde dock inte heller i detta fall någon artbestämning ske. 3.3 Inventeringen av mindre vattensalamander Under sommaren 2001 utfördes som tidigare nämnts en inventering i två steg, den 25/5 6/6 håvades ett antal lokaler och den 9-18/7 lades fällor ut. (karta 1, tabell 2). Karta 1. Karta över de lokaler som inventerades med avseende på mindre vattensalamander sommaren 2001. De fyra lokaler där salamandrar hittades är markerade med stjärnor och respektive nummer (2, 3, 7, 20). De lokaler där inga salamandrar hittades är markerade med cirklar (32 st).

Det var 19 lokaler som besöktes för att håvas. Av dessa var dock 6 st myrar utan vattenspegel. Av de 13 kvarvarande hittades salamandrar på två lokaler. Båda dessa lokaler var dock kända sedan tidigare så håvningen utfördes i de fallen bara som en kontroll att arten fanns kvar samt för att lära hur man skulle gå tillväga vid arbetet. Lokalerna håvades vid ett tillfälle utom lokal 2 som håvades två gånger. Andra håvningen skedde i visningssyfte. I denna lokal återfanns 4 salamandrar varav en romstinn hona och tre hanar i lekdräkt. Hanarna var mellan 6-9 cm och honan ca 7 cm. I lokal 3 återfanns en hane på ca. 8 cm sedan avbröts håvningen då förekomsten var bekräftad. Vissa av lokalerna (nr 4, 5, 9, 12) var svåra att håva då kanterna bestod av myrmark och det var svårt att komma ut till vattenspegeln. Då det var svårt att håva något annat än strandzonen i de större vattnen och det dessutom var för djupt för att håven skulle nå botten var det svårt att avgöra om salamandrar fanns. Bild 8. Foto från lokal 20 på ett salamanderyngel samt ett betydligt större padd- eller grodyngel. Senare på sommaren lades fällor ut för att fånga yngel. 24 platser som sett lämpliga ut i MapInfo samt på kartor besöktes men av dessa var 14 uttorkade eller utan vattenspegel och därmed finns inga yngel heller på platsen (tabell 2). Av de 10 återstående lokalerna fångades salamanderyngel i fällor på två lokaler (nr 7 och 20). Dessa lokaler var tidigare okända som lokaler för mindre vattensalamander. Båda ligger på Rävahusberget vid Kågnäsudden och är små pölar. Den ena (nr 20) finns inte på någon karta utan återfanns av en slump. Den andra (nr 7) håvades i juni utan resultat. De ligger båda två nära vägen mot Storsnäckhamn. I båda lokalerna lades 10 fällor ut. I lokal 7 fångades två yngel och i lokal 20 tre. Bild 9. Lokal för mindre vattensalamander fotat vi två tillfällen sommaren 2001 för att visa på hur mycket vattenmängden skiljer vid olika tidpunkter. Det vänstra fotot togs i samband med håvningen den 6/6 och det högra fotot togs från andra hållet när fällorna hämtades in 12/7. Den stora stenen på bilderna är densamma. Lokalen är nr 7 och ligger på Rävahusberget, Kågnäsudden.

Gemensamt för alla de lokaler där salamandrarna påträffades är att det är mycket grunda vattenpölar med fast botten, klart vatten och vegetation i form av t ex gräs- och starrarter. Detta är ju även de typer av vatten som är lättast att håva i och även lätta att placera ut fällor i. På vissa andra lokaler kan kanske den stora vattenvolymen, svårigheter att få ner fällor på botten samt grumligt vatten i fällorna (p g a att de fick fyllas i strandkanten där det lätt slammade) göra att det inte gick att fånga salamandrarna. Man kan alltså inte säga att det inte finns salamandrar i de vatten där de ej påträffades, förutom i de fall där pölarna var helt uttorkade. Alla salamandrar och yngel som fångades släpptes fria direkt de fångats och i vissa fall mätts eller fotograferats. Tabell 2: En sammanfattning över de lokaler där mindre vattensalamander inventerades sommaren 2001. X och Y är koordinater i Rikets nät. Där det står nej i kolumnen för salamanderförekomst innebär detta inte nödvändigtvis att salamandrar inte fanns utan bara att de ej påträffades vid inventeringen. I samma kolumn kan man även utläsa om salamandrarna påträffades vid första inventeringen med håv eller vid den andra med fälla. I de fall de fångats med fälla så rör det sig om yngel annars är det adulta individer. nummer Lokal X Y Vattentyp Fisk Salamandrar 1 Inre Ursviken 718941 175670 grund barrskog/ gräs nej nej 2 Inre Ursviken 718956 175623 grund barrskog/ gräs nej ja, 4 st i håv 3 Inre Ursviken 718964 175619 grund barrskog/ gräs nej ja, 1 st i håv 4 Harrbäcksand 718934 175914 hygge/sank nej? nej 5 Harrbäcksand 718918 175922 hygge/sank nej? nej 6 Harrbäcksand 718950 175910 grund/stenig/gräs nej nej 7 Rävahusberget 719474 175526 grusig/grund nej ja, 2 st i fälla 8 Rävahusberget 719428 175525 myr nej nej 9 Havremyran, Kågnäset 719400 175979 grund kärrtjärn nej nej 10 Hällbergstjärnen, Kågnäset 719417 176011 grund kärrtjärn nej nej 11 Hovmanstjärnen, Kågnäset 719385 176014 grund myrtjärn nej nej 12 Hökärret, Kågnäset 719403 176061 grund kärrpöl nej? nej 13 Kågnäset 719423 176098 klar,grundskogspöl nej nej 14 Kågnäset 719445 176055 grund kärrpöl nej nej 15 Kågnäset 719442 176024 myr nej nej 16 Sandviksberget, Kågnäset 719516 176017 myr nej nej 17 Sandviksberget, Kågnäset 719519 176007 myr nej nej 18 Kågnäset 719582 175845 myr nej nej 19 Kågnäset 719610 175835 myr nej nej 20 Rävahusberget 719414 175461 grusig/grund/veg nej ja, 3 st i fälla 21 Sandviksberget, Kågnäset 719519 176008 grop, vegtät nej nej 22 Kalkbrottet 719238 175299 klar, veg.fattig nej nej 23 Kalkstenstjärn 719164 175515 skogstjärn nej? nej 24 Öltertjärn, Östanbäck 720843 175288 myrtjärn, dyig nej? nej 25 Östanbäck 720600 175241 uttorkad myrpöl nej nej 26 Östanbäck 720613 175180 fd. myr nej nej 27 Skallön 717565 177031 uttorkad nej nej 28 Skallön 717574 177037 uttorkad nej nej 29 Skallön 717561 177069 uttorkad nej nej 30 Skallön 717561 177084 uttorkad nej nej 31 Skallön 717535 177044 uttorkad nej nej 32 Skallön 717531 177080 uttorkad myrpöl nej nej 33 Skallön 717522 177087 uttorkad myrpöl nej nej 34 Skallön 717528 177093 uttorkad myrpöl nej nej 35 Skallön 717337 177043 myr nej nej 36 Skallön 717339 177051 myr nej nej

4. SLUTSATSER Trots att det varit svårt att få tag i observationer av vissa arter, framförallt kopparödla, så kan det i alla fall konstateras att alla de sju arter som skulle finnas inom kommunen gör det. Den åttonde arten vars existens var tveksam, dvs snoken, har inte kunnat påvisas. Detta kan dock nog ses som naturligt, då den troligen ej trivs på våra nordliga breddgrader. Många av arterna tycks finnas så allmänt att man kan anta att de i dagens läge klarar sig rätt bra. Detta betyder dock inte att de ej ska tas hänsyn till eller att deras förekomst inte måste följas upp i framtiden. Om en förändring i deras livsmiljö sker kan det gå fort att de försvinner. Speciellt måste hot som försvinnande livsmiljöer, i form av t ex småvatten med lämpliga landmiljöer i närheten, samt försurningen tas på allvar. I kopparödlans fall kan man fundera över hur den kommer att klara sig kring Byske älvdal om den där lever som en isolerad population. Hur många är de och hur länge kan de klara sig från inavel om de är få? Grodorna tycks klara sig bra och trivs i närheten av människor så länge deras lekvatten har en passande karaktär. Den lokal som låg på södra Tuvan (nr 5: tabell 1) är en grävd damm på en gård dit grodor inplanterats och stannat kvar i ca 20 år. Detta är dock i dag förbjudet pga fridlysningen men om det finns grodor i närheten och man gräver en lämplig damm så flyttar de dit förr eller senare. Även om den mindre vattensalamandern finns på ett antal platser inom kommunen så finns det kanske en risk att vissa populationer kommer att bli isolerade om deras närmaste grannpopulationer dör ut. Det vore av intresse att finna fler lokaler för salamandrarna så att man kan förhindra exploatering som skulle skada salamandrarna. Detta är dock inte lätt då de visat sig att många av de vatten de trivs i är så små att de ej finns på kartor och förmodligen ofta kan anses som oviktiga vattenpölar som kan fyllas igen eller tömmas på vatten. Ett annat hot är om fisk tillåts planteras i vatten där det finns mindre vattensalamandrar. Man måste alltså se till de kända lokalerna så att de ej förstörs, gärna söka fler lokaler och samtidigt kolla upp om salamandrar finns i vatten som på något sätt ska exploateras. Slutligen verkar det som om allmänheten är väldigt okunniga om det faktum att alla grod- och kräldjur är fridlysta och vad detta innebär. Om denna information kunde spridas bättre så vore det av stort värde. Dessutom vore det av stort värde om förekomst av mindre vattensalamandrar och kopparödlor kunde rapporteras till Bygg- och miljökontoret.

5.REFERENSER Ahlén, I., Andrén, C. & Nilson, G. 1995: Utarbetad av Artdatabanken och utgiven av Naturskyddsföreningen. Bernergård, E. 2001: Grodor. www.nol.edu.stockholm.se/biologi/nd1/groddjur/groddjur.htm 2001-05- 14 Elmberg, J. 1995: Grod- och kräldjurens utbredning i Norrland. Natur i norr 14(2):57-82. Elmberg, J. & Ericsson, S. 1983: Skratttabbarn - om mindre vattenödlan, Triturus vulgaris (L.) i Västerbottens län. Natur i norr 2 (1983). Johansson, C 2001: Huggorm (Vipera berus). begy.edu.sandiken.se/ekologi/reptiler/huggorm.htm Naturvårdsverket 2001: Fridlysta arter. www.environ.se 2001-05-21 Norling, H. 2001: Salamandrar- långt ifrån några ödlor. zoonen.com/terrarie/salamandrar.html 2001-05-15 Nyström, M. 2001: Skogsödla (Lacerta vivipara). begy.edu.sandviken.se/ekologi/reptiler/skogsodla.htm 2001-05-21 Malmgren, J. 1999: Att anlägga en damm för groddjur- naturvård i praktiken. www.oru.se/org/inst/teknik/forsk/zoologi/dammar.htm 2001-05-15 Olsson, C. & Wiklund, J. 1999: Västerbottens fåglar. Umeå. Utgiven på uppdrag av Västerbottens ornitologiska förening. Sjöholm, C. 2001: Mindre vattensalamander, Triturus vulgaris. www.geocities.com/petsburgh/zoo/2530/vulgaris.html 2001-05-15 SMHI. 1983: Svenskt sjöregister. Norrköping. Utgiven på initiativ av Sveriges Meterologiska och Hydrologiska institut (SMHI) och Statens Naturvårdsverk (SNV). Pers. com. Andersson Stefan. ekologi och geovetenskap, Umeå universitet. stefan.andersson@eg.umu.se. 090-7865267. Elmberg Johan. Högskolan i Kristianstad. Johan.elmberg@mna.hkr.se. 044-203453 Lindmark David och Anna. Lugnet, Bygdsiljum. 0914-20194.