Ferrivia AB Kulturmiljöanalys inför exploatering av fastigheten Ostra 1:10 i Eskilstuna kommun. 1
Uppdraget syftar till att genomföra en kulturmiljöanalys avseende delar av fastigheten Ostra 10:1 i Eskilstuna kommun. Arbetet ska: Karaktärisera och beskriva landskapets kulturmiljökvaliteter inom programområdet med ut gångspunkt i det nutida men historiskt formade landskapet Beskriva programområdets historiska utveckling samt dess sammanhang med riksintresseom rådet Kafjärden Analysera hur landskapet är uppbyggt med dess fysiska förutsättningar och kulturlagringar Beskriva områdets upplevelsevärden Ta fram av mål och riktlinjer för bevarande och utveckling av områdets karaktärer och kvaliteter 2 Beställning: Sten och Birgitta Hellmark Framställt av: Ferrivia AB avd. AKT Landskap Huvudförfattare: Anne Philipson Jancke www.akt-landskap.se Foton: Anne Philipson Jancke 2010-10-19
Undersökningsområdets geografiska och historiska sammanhang Byn Ostra är belägen på Kafjärden på Rekarneslätten i Sundby socken nordöst om Eskilstuna. Rekarneslätten utgörs av den låglänta odlingsbygd som är belägen mellan den förkastningsbrant som bildar Mälarens södra strand och den förkastningbrant som löper mellan Strängnäs och Eskilstuna. Norr och söder om slätten består landskapet av ett mosaikartat landskap med omväxlande topografi, medan slätten huvudsakligen består av odlingsbygd som genomkorsas av ett par större rullstensåsar i nord sydlig riktning. Kafjärden var under järnåldern en vik i Mälaren. I och med landhöjningen snördes den forna viken av och bildade en sjö som successivt minskat i omfång under århundradena. Sjön försvann helt genom utdikningar och sänkningsföretag under 1800 talet, men ännu på det tidiga 1800 talets kartor finns rester av sjön kvar. Sjön Kafjärden och de sankmarker som omgav den igenväxande sjön var tidigare allmänning för de omgivande socknarna (Jäder, Kjula, Hammarby, Sundby och Vallby socknar) och socknarnas gränser sammanstrålar på Kafjärdens lägsta punkt, och de fem sockenkyrkorna är alla synliga från den forna sjöbotten. I det förindustriella jordbruket var boskapsskötseln en förutsättning för åkerbruket och områdena närmast sjön utnyttjades för gemensamt bete. 3
Sjön Kafjärdens utbredning har varit bestämmande för bebyggelsemönstret och vägnätet i området. Det område som fortfarande stod under vatten på 1700 - talets senare del är tomt på bebyggelse och vägnätet som binder samman socknarna i området löper rund den idag flacka odlingsmarken. Kafjärden var tidigare allmänning för socknarna kring sjön och utnyttjades till gemensamt bete. På sjöns lägsta punkt sammanstrålar sockengränserna i ett strjärnformat mönster. Landskapet i och kring Kafjärden kännetecknas av öppenhet och långa siktlinjer. Området där den tidigare sjön bredde ut sig består av ett vidsträckt och flackt, svagt skålformat landskapsrum med få gränser som ställvis avbryts av lövträdsbevuxna impediment. Den torrlagda dalgången saknar tydlig riktning och omringas av skogsbeklädda höjder. Den tidigare sjön har varit bestämmande för bebyggelselägen och vägdragningar i området. Bebyggelsen är huvudsakligen lokaliserad till höjder i odlingsmarken och till ås- och moränsidor kring den torrlagda dalgången. Där Kafjärden tidigare bredde ut sig är det tomt på bebyggelse. Bebyggelsebilden består av större byar som delvis splittrats vid laga skiftet. Laga skiftet syftade ti ll att samla varje gårds markinnehav i färre och större ägoblock i nära anslutning ti ll gårdens brukningscentrum. För att dett a skulle vara möjligt var en del gårdar tvungna att flytt a ut från den gamla bytomten. Den gamla strukturen med gårdar tätt grupperade på en gemensam bytomt, oft a belägen på en moränholme, löstes upp och ersatt es av ett mönster med ensamliggande gårdar spridda i landskapet. De gårdar som lades centralt i åkern fick nya ti llfartsvägar i raka vinklar från de gamla förbindelserna. I området dominerar jordbruksbebyggelse, men spritt i området förekommer även villabebyggelse och fritidshus klungvis, företrädesvis i anslutning till äldre bebyggelselägen. 4
Bebyggelsen kring den torrlagda sjön Kafjärden är lokaliserad till höjder och ås och moränsidor i dalgånens kanter. Dagens småskaliga vägnät löper mellan gårdarna och torpen i odlingsmarken och har en lång kontinuitet. De större vägarna har dragits om och rätats ut för att anpassas till moderna trafikflöden, men följer i stort samma sträckningar som de äldre färdvägarna. Den forna sjöns utbredning är tydlig i det åldersomliga vägnätet som löper runt den forna sjön och knyter ihop bygderna mellan kyrkorna. Kyrkornas placering på höjder med utblickar över den forna sjön antyder det tidigare vatten- och vintervägarnas betydelse i landskapet. Det flacka landskapsrummet och de långa siktlinjerna gör att kyrkorna är synliga på långt håll och från vissa platser i Kafjärdsområdet är alla fem sockenkyrkorna synliga. Den gamla landsvägen mellan Eskilstuna och Strängnäs, som gör en avstickare upp till Björsundet, gick söder om sjön. Hela Kafjärdenområdet är klassat som riksintresse för kulturmiljövården bl a för att området speglar en centralbygd med gårdar med lång bebyggelsekontinuitet, anpassning till landhöjning i Mälardalen samt sjösänkningsföretag. Kafjärdens torrlagda sjöbotten domineras av odlingsmark.den torrlagda sjön har varit bestämmande för bebyggelselägen och vägdragningar och landskapet. Bygden har etablerats kring sjön, 5
Utredningsområdet Ostra 10:1 De områden som nu är aktuella för explatering ligger sydväst om Ostras bytomt. Två av exploateringsområdena ligger mellan bytomten och det området som benämns Stensätter, och det tredje området ligger sydväst om Stensätter. På moränkullen mellan område C och område B ligger idag ett område med småhusbebyggelse. De tidigaste husen är utflyttade gårdar och torp som uppfördes under 1800 - talets senare del och 1900 - talets början och torpbebyggelsen har sedan utvidgats successivt med avstyckningar. Bebyggelsen är samlad på ett större impediment i åkermarken och är av blandad karaktär, från fritidshus av sportstugetyp till nybyggda villor. Ostra by - historik 6 Ostra by har anor långt tillbaka i tiden. Talrika lämningar efter bosättningar och förhistoriska odlingssystem visar att området varit bebott åtminstone sedan järnåldern. Fornlämningarna är i huvudsak likaliserade till samma moränhöjder i landskapet som dagens bebyggelse. Gårdarna i området har ofta järnåldersgravfält i anslutning till bytomten, något som visar på lång bebyggelsekontinuitet. Namnet Olustra nämns i vissa källor som platsen för ett fältslag mellan anhängare till kung Erik XI och medlemmar av folkkungaätten. Två kungsgårdar skall även ha funnits på platsen. Den gamla stråkvägen längs Mälaren ska ha gått här, sannolikt samma väg som senare blir landsväg. Ostra har tidigt varit en stor by med nånga gårdar och byggnader och redan på kartor från 1700 - talets början finns flera torp. Ostra by gränsar till Sundbyholms slott, som har en historia som kungsgård och är strategiskt belägen vid Mälaren mellan Eskiltuna och Strängnäs.
På kartan från 1717 finns En liten del av sjön Kafjärden fortfarande kvar. Byn består av 9 gårdar och åkergärdena ligger samlade kring bytomten. Utmarken är koncentrerad till de högre partierna mot Mälaren, och består, enligt kartan av ganska magert bete och eneskog. Söder om ågergärdena vidtar byns ängs- och betesmarker. Närmast byn låg hårdvallsäng, eller torr äng, medan ängen närmast Kafjärden var sank, sidvallssäng. Mellan åkergärdena och och Kafjärden finns även en stor betesmark utsatt. På kartan finns två större vägar utmärkta, den större vägen till Sundby löpet genom byns norra gärde och vägen till bytomten går ner åt sydväst mot landsvägen mellan Eskiulstuna och Strängnäs som gick söder om Kafjärden. Bebyggelsen var koncentrerad till bytomten, förutom ett par torp på byns utmarker samt någon sjöstuga upp mot Mälarstranden. År 1717 var planområdena åkermark i byns östra gärde. Odlingsmarken odlades i tvåsäde, vilket innebär att marken låg i träda varannat år. Bebyggelsen var koncentrerad till bytomten 7
Laga skifteskartan från 1867 är gjord innan skiftet och beskriver hur markerna skall fördelas vid skiftet. De gårdar som får flytta ut vid skiftet är alltså inte etablerade ännu, utan fick upp till 5 år på sig att flytta ut till sina nya gårdstomter. Bebyggelsen är dock inte längre koncentrerad endast till bytomten och några enstaka torp, utan ett större antal byggnader finns utsatta, framför allt i utmarken upp mot Mälaren.!867 är stora delar av den tidigare ängsmarken söder om bytomten uppodlad. Norrut mot Mälaren har stora delar av den tidigare utmarken nu odlats upp. Sjön Kafjärden är borta och istället löper ett större dike genom ängsmarken söder om åkermarken. Vägnätet har kompletterats med en väg upp mot Mälarens strand och två raka vägar ner mot ängsmarken i söder. Väster om bytomten löper även en mindre väg ut till det impediment i odlingsmarken där bebyggelse finns idag. Två gårdar kommer enligt kartan att flytta ut till denna del av västra gärdet. De större impedimenten i anslutning till planområdena är fortfarande obebyggda på 1867 års karta, men efter skiftet kommer tre av byns gårdar att ha sina gårdstomter här. Mycket ac flikigheten i åkermarken har försvunnit på laga skifteskartan och en större del av impedimentet är upptagen som odlingsmark. 8
På Häradseklonomiska kartan från 1900 - talets början är ängsmarken i söder i stort sett bortodlad. I den tidigare ängsmarken har nu 7 gårdar etablerats och vägarna till dessa löper från byvägen i räta vinklar. Att ängsmarken successivt odlats upp har med jordbrukets ökade rationalisering att göra. Med jordbrukets ökade rationalisering kom det förindustriella odlingslandskapets lapptäcke av markslag att förändras. På de rationellt skötta storjordbruken började växelbruk (foderodling på åkrar i stället för naturliga ängar) införas tidigt, vilket ledde till att åkerbruket intensifierades. På impedimenten i anslutning till planområdet finns på 1900 - talets början bebyggelse etablerad i form av gårdar och torp. På den ursprungliga bytomten har en trädgård anlagts som delvis går in i planområdet. Vid denna tid finns även ett mejeri på gården, något som vittnar om att gården hade betydelse för det omliggande landskapet. 9
På ekonomiska kartan från 1957 har trädgården utökats till att omfatta stora delar av planområdet. Bebyggelsen på impedimentet vid Stensätter har uttökats med ytterligare ett par hus. Vägen genom bytomten har dragits om och ett antal nya ekonomibyggnader har tillkommit i anslutning till bytomten. 2010 10
Planområdet De områden som nu är aktuella för explatering ligger i byns västra åkergärde sydväst om bytomten. Två av exploateringsområdena ligger mellan bytomten och det området som benämns Stensätter, och det tredje området ligger sydväst om Stensätter. På moränkullen mellan område C och område B ligger idag ett område med småhusbebyggelse. De tidigaste husen är utflyttade gårdar och torp som uppfördes under 1800 - talets senare del och 1900 - talets början och torpbebyggelsen har sedan utvidgats successivt med avstyckningar. Bebyggelsen är samlad på ett större impediment i åkermarken och är av blandad karaktär, från fritidshus av sportstugetyp till nybyggda villor. Området har karaktär av lummig småhusbebyggelse och bebyggelsen är varierad och oregelbunden.område D ligger i anslutning till Växthus och ekonomibyggnader på Ostra gårds bytomt. De områden som nu är aktuella för ny bebyggelse är mindre områden på tidigare odlingsmark som ligger i anslutning till befintlig bebyggelse. Odlingsmarken inom planeringsområdet har lagts ner. Då området historiskt hela tiden varit odlingsmark innehåller markerna inom planeringsområdet inga känsliga bilogiska värden. Planeringsområdet ligger i anslutning till redan etablerad bebyggelse i ett expansivt område med mycket nybyggnation. En del av områdets karaktär har historiskt varit förändring och nya inslag har ständigt tillförts de äldre strukturerna. Visuellt har de tre markområdena som är aktuella för exploatering tydlig kontakt med redan etablerad bebyggelse, men även med det omgivande öppna landskapet. Den befintliga bebyggelsen i anslutning till planområdet har karaktären av lummig småhusbebyggelse och är uppförd från 1800 - talets slut och framåt. Bebyggelsen har oregelbunden och blandad karaktär och har vuxit fram successivt genom avstyckningar. 11
Utvecklingsmål - Utblickarna mot det öppna odlingslandskapet på den tidigare sjön Kafjärden värnas - Ny bebyggelse följer det historiska mönstret och anläggs i anslutning till existerande bebyggelse Riktlinjer för planering - Skalan hos den tillkommande bebyggelsen bör vara torpets. Bygg lågt, villor eller parhus med trädgårdar som anpassas till de befintliga husens småskaliga karaktär. - Sträva efter återbruk av äldre rörelsestråk i form av vägar och stigar vid planering av nya vägar inom området. - Nytillkommen bebyggelse bör inte begränsa möjligheten att förstå den äldre bebyggelsemiljön som en funktionell helhet. - Sök möjligheter att inlemma bestånd av äldre träd och trädgårdsväxter i den nya miljön. 12
Referenser Lindkvist, A. 2008. Ostra. Arkeologisk utredning RAÄ 47, 48 och 49. SAU rapport 2008:19. Lundborg, A G. 1904. Sundby socken. Företrädesvis i antikvariskt och kulturhistoriskt hänseende.södermanlands fornminnesförening. Schibbye Landskap AB. 2004. Mälarens stränder i Södermanlands län. Länsstyrelsen i Sldermanlands län rapport nr 2004:1 Stenbeck, M. 1947. Iakttagelser rörande den bebyggelsehistoriska utvecklingen omkring den forna Kafjärden i Södermanland. Fornvännen 42. SNA 1995-1996. Temaband. Stockholm - Mälarregionen. Sveriges Nationalatlas. Kartmaterial: Fastighetskartan Frän Lantmäteristyrelsens arkiv: Sundby socken Ostra nr 1-9. Skattläggningsberedning. 1717 Från Lantmäterimyndigheternas arkiv: Akt nr: 04-SUY-50. Ägodelning, Laga skifte. 1867 Från Rikets allmänna kartverk: Häradsekonomisk karta Rakid: J112-74-12 Baldnamn: Torshälla Rakid: J112-74-13 Bladnamn: Fiholm Ekonomiska kartan 1957: Bladnamn: Kjula Seriebeteckning: J133 Id: 10G7j57 Ekonomiska kartan 1957: Bladnamn: Sundby Seriebeteckning: J133 Id: 10G8j58 13