Uppföljning av kommunernas operativa tillsyn enligt 7 tillsynsförordningen Dalarnas, Norrbottens och Skåne län
Socialstyrelsen klassificerar sin utgivning i olika dokumenttyper. Detta är en Lägesbeskrivning. Det innebär att den innehåller redovisning och analys av kartläggningar och andra former av uppföljning av lagstiftning, verksamheter, resurser mm som kommuner, landsting och enskilda huvudmän bedriver inom hälso- och sjukvård, socialtjänst, hälsoskydd och smittskydd. Den kan utgöra underlag för myndighetens ställningstaganden och ingå som en del i större uppföljningar och utvärderingar av t.ex. reformer och fördelning av stimulansmedel. Socialstyrelsen svarar för innehåll och slutsatser. Artikelnr 2004-131-15 Publicerad: www.socialstyrelsen.se, juni 2004 2
Förord Miljö- och hälsoskyddsnämnderna i landets kommuner ska enligt förordning 1998:900 om tillsyn enligt miljöbalken avsätta resurser som i tillräcklig grad svarar mot behovet av tillsyn. Detta innebär att nämnden ska utreda behovet av tillsyn, föra register över verksamheter som fordrar tillsyn, upprätta en tillsynsplan och regelbundet följa upp och utvärdera tillsynsverksamheten. Socialstyrelsen är tillsynsvägledande myndighet enligt miljöbalken. Som en del i vårt tillsynsvägledande uppdrag besökte Socialstyrelsen tillsammans med representanter för länsstyrelsen tolv kommuner under hösten 2003 för att granska kommunernas kompetens och de behovsutredningar och tillsynsplaner som antogs 2002. Avdelningsdirektör Bo Pettersson har utarbetat denna rapport. Ann Thuvander Enhetschef 3
4
Innehåll Förord 3 Inledning 7 Sammanfattning 8 Metod 9 Resultat 10 Behovsutredningar och tillsynsplaner 10 Kompetens 11 Kvalitetsutveckling 12 Uppföljning och utvärdering 12 Egenkontroll 13 Särskilda önskemål gentemot Socialstyrelsen och länsstyrelserna 13 Slutsatser 14 Bilaga Sammanställning av tillsynsplaner 15 5
6
Inledning Kraven på tillsyn skärptes när miljöbalken infördes. De operativa tillsynsmyndigheterna ska, enligt förordning 1998:900, avsätta resurser som i tillräcklig grad svarar mot behovet av tillsyn samt ha tillräcklig kompetens för tillsynsarbetet. Myndigheten ska också göra en utredning om tillsynsbehovet som ska uppdateras varje år, samt föra register över de verksamheter som fordrar tillsyn. För varje verksamhetsår ska en plan för tillsynen utarbetas. Vidare ska tillsynsverksamheten följas upp och utvärderas. Socialstyrelsen är tillsynsvägledande myndighet enligt miljöbalken. I den rollen ingår bland annat att följa upp de operativa myndigheternas efterlevnad av kraven på behovsutredningar och tillsynsplaner. Socialstyrelsen har tidigare (år 2001) provat en metod att följa upp efterlevnaden av lagen. Tidigare har Tillsyns- och föreskriftsrådet, där Socialstyrelsen ingår, genomfört enkätundersökningar som bland annat belyst efterlevnaden av kraven på behovsutredningar och tillsynsplaner. Många länsstyrelser följer också upp de operativa tillsynsmyndigheternas efterlevnad av lagen och metodutveckling pågår inom uppföljningsområdet. Syftet med den här redovisade uppföljningen var dels att utveckla en metod för Socialstyrelsens tillsyn inom hälsoskyddsområdet, dels att undersöka hur de operativa tillsynsmyndigheterna lever upp till miljöbalkens krav. 7
Sammanfattning Miljöbalken trädde i kraft i januari 1999 och medförde att kraven på tillsyn över bl.a. hälsoskyddet (innemiljö, skolor, dagis, hygienlokaler. m.m.) skärptes. De operativa miljö- och hälsoskyddsansvariga myndigheterna på kommunerna ska enligt miljöbalken bl.a. göra utredningar om tillsynsbehovet och omforma dessa till tillsynsplaner. Socialstyrelsen har inhämtat uppgifter om tillsynsplaner över hälsoskyddsobjekt och besökt tolv kommuner i Dalarnas, Norrbottens och Skåne län under hösten 2003. Besöken gjordes tillsammans med representanter för länsstyrelserna. Uppföljningen har gjorts dels för att pröva en lämplig metod för uppföljning av efterlevnaden av miljöbalkens krav och dels för att se hur hälsoskyddstillsynen bedrivs i olika delar av landet. En av slutsatserna är att tillsynen över hälsoskyddet i många fall är starkt eftersatt. Många kommuner har valt att behandla hälsoskyddsfrågorna endast då det kommer in klagomål på brister. Behovet av tillsyn grundas i många fall varken på utredningar om behovet av tillsyn eller på uppsatta mål med verksamheten. Tillsynsplanerna grundas istället på antaganden om att vissa typer av verksamheter behöver tillsynas med viss frekvens. Det är oftast personalen som i kraft av sin erfarenhet avgör vilket behov av tillsyn som föreligger. Slutsatserna i rapporten baseras på besök i tolv kommuner och är därför inte någon allmän utvärdering av kommunernas tillsyn över hälsoskyddet i Sverige. Uppföljningen innehåller naturligtvis brister men ger ändå, enligt vår bedömning, en tämligen realistisk bild av hälsoskyddstillsynen. 8
Metod Inför besöken samlades de behovsutredningar och annat relevant material som legat till grund för de tillsynsplaner som antogs år 2002 in för granskning. Ett frågeformulär utarbetades inför mötena men delgavs inte kommunerna. Kommunerna valdes ut av länsstyrelserna i samråd med kommunerna. Alla residensstäder erbjöds att delta. Vid besöken var förvaltningschefen och nämndens ordförande eller vice ordförande närvarande. I de flesta fall deltog även andra från förvaltningen och i några fall även ytterligare företrädare för nämnden. I ett fall var inte förvaltningschef eller representant för nämnden närvarande, vilket berodde på ett missförstånd. Från Socialstyrelsen deltog avdelningsdirektör Bo Pettersson och enhetsjurist Anders Klahr. Oftast deltog hälsoskyddsansvariga vid länsstyrelserna. Mötet inleddes med en förklaring om syftet med besöket och fortsatte med att representanter för kommunen redogjorde för hur man tagit fram behovsutredningar och tillsynsplaner. Mötena varade i maximalt två timmar. Efter mötena gjordes en separat sammanställning för varje län som skickades till de utvalda kommunerna i respektive län för synpunkter. Därefter sammanställdes rapporterna till en gemensam rapport för samtliga tolv kommuner. Även denna rapport cirkulerades för synpunkter. Skåne län. De kommuner som besöktes var Malmö, 270 000 invånare, Landskrona, 38 000 invånare, Åstorp 13 000 invånare och Helsingborg, 120 000 invånare. Norrbottens län. De kommuner som besöktes var Luleå, 72 000 invånare, Kiruna, 25 000 invånare och Överkalix, 4000 invånare. Dalarnas län. De kommuner som besöktes var Falun, 55 000 invånare Hedemora, 15 600 invånare, Leksand, 15 500 invånare, Avesta, 23 000 invånare och Malung, 10 000 invånare. Efter kommunbesöken bad Socialstyrelsen samtliga kommuner i de tre länen rapportera om hur de planerat tillsynen över hälsoskyddsverksamheter för år 2003. Insamlingen skedde med länsstyrelsernas hjälp under vintern/våren 2004. Sammanställningen av tillsynsplanerna redovisas i bilagan. 9
Resultat Behovsutredningar och tillsynsplaner De flesta kommuner har en behovsutredning i någon form som ligger till grund för tillsynsplanen. I en del kommuner samarbetar nämnden och förvaltningen för att få fram en behovsutredning och tillsynsplan. Ett sådant arbetssätt kan göra att det redan i behovsutredningen görs prioriteringar på ett sådant sätt att det verkliga behovet av tillsyn blir otydligt. I många fall har det varit svårt att följa hur behovsutredningen har lett fram till en tillsynsplan. Dokumenten har i vissa fall varit otydliga och svårbegripliga. Bristerna i utformningen förhindrar insyn i hur kommunerna har prioriterat sina resurser. Behovsutredningarna i flertalet av de besökta kommunerna består av en lista över antalet objekt och önskemål om hur många gånger de bör besökas och hur mycket tid som behövs för respektive objekt. Även om det finns uppsatta miljö- och hälsomål är det sällan kommunerna har målen som grund för bedömning av vilket behov av tillsyn som finns i kommunen. Många kommuner håller dock på att arbeta in en målstyrd verksamhet där även miljömålen ska ligga som grund för bedömning av behovet av tillsyn och därmed också leda vidare till en tillsynsplan. Anpassningen av miljömålen till kommunal nivå pågår i stor omfattning men kommunerna har kommit olika långt. Regionalt pågår också arbete med att ta fram mål och många kommuner har valt att använda de regionala målen som sina egna. Länsstyrelsen i Skåne håller på att ta fram ett förslag till skånska miljömål (antogs, efter uppföljningen, i november 2003). Helsingborg har beslutat att gå vidare och bryta ner de regionala miljömålen till lokala mål. Malmö har också tagit beslut (1998) om att bryta ner de rikstäckande miljömålen lokalt och låta dessa styra prioriteringarna i tillsynsplanen i framtiden. De flesta kommunerna uppger att de ligger i startgroparna för att gå över till en mer målstyrd tillsyn. Luleå har ringat in vilka miljömål som tillsyn över vissa objekt kan bidra till. Tanken är att med detta som grund göra en målinriktad tillsynsplan. Falun har startat den processen genom att i tillsynsplanen ange vilka miljömål som berörs av den planerade tillsynen. Utredningar som kan ligga till grund för behovet av tillsyn saknas i de flesta kommuner. I de flesta fall har kommunerna baserat behovsutredningarna på chefens och/eller medarbetarnas egna erfarenheter av behovet av tillsyn. De allra flesta kommunerna känner till antalet tillsynsobjekt och har gjort beräkningar av tidsåtgång för tillsynen. De traditionella hälsoskyddsfrågorna (inomhusmiljö, skolor, dagis, hygienlokaler m.m.) har ofta prioriterats lågt och tillsynen sker oftast i samband med klagomål. Hälsoskyddstillsynen är ofta "händelsestyrd" vilket innebär att tillsyn över hälsoskyddsobjekt endast sker vid klagomål. Så stor del som 80 85 procent av all hälsoskyddstillsyn uppges vara händelsestyrd i t.ex. Helsingborg och Malmö, 10
medan den utgör en mindre del i t.ex. Luleå och Överkalix. Händelsestyrd tillsyn är ofta knuten till klagomål angående olägenheter för människors hälsa i bostäder. Detta hindrar inte t.ex. Helsingborg att också satsa på tillsyn av skolor. Några kommuner har löpande projekt som berör hälsoskyddsfrågor, t.ex. ljudnivåer på diskotek, konserter och förskolor samt radon i skolor. Behovsutredningarna har behandlats med både tårtspade och osthyvel för att leda fram till en tillsynsplan som ryms inom befintliga resurser. Oftast har nämnden gjort detta i samarbete med förvaltningschefen. Någon kommun har också fått ökade resurser för att bättre möta behovet av tillsyn. Kompetens Införandet av miljöbalken har medfört att det ställs större krav på kompetens inom förvaltningen. Kommunerna anser själva att de har tillräcklig kompetens för att kunna leva upp till kraven i miljöbalken. De flesta kommuner vi besökt har avsatt medel i budget för att upprätthålla kompetensen. I mindre kommuner har det varit svårt att avsätta tid för att gå på kurser och annat som planerats. Några kommuner har aktivt ringat in vilka kompetenser som krävs för att sköta verksamheten och vilka av dessa kompetenser som saknas. Luleå kommun har i plan specificerat vilken kompetens som ska finnas på förvaltningen och varje medarbetare har en individuell utvecklingsplan. Kommunerna uppger att de har tillgång till god miljömedicinsk och juridisk kompetens. I de fall spetskunskaper behöver inhämtas finns centrala myndigheter och egna nätverk att tillgå. I Norrbottens län saknas emellertid tillgång till regional miljömedicinsk kompetens. Små kommuner har inga eller mycket små resurser för att köpa in den extra kompetens som ibland behövs. Överkalix utnyttjar därför kompetens som finns i nämnden och hos andra förvaltningar. Den kompetens som ändå saknas täcks så långt möjligt genom att utnyttja nätverk i form av kollegor i andra kommuner, Naturvårdsverket, Socialstyrelsen och andra statliga myndigheter. De större kommunerna känner inte något större behov av att köpa in kompetens. Några av kommunerna har fått ökade resurser under de senaste åren. Ingen kommun har uppgett att den har varit tvungen att minska på personalen. Rekryteringen av kunnig personal är fortfarande ett problem i några mindre kommuner, särskilt i Norrbottens län. Det har funnits rekryteringsproblem även på större orter i samtliga regioner, men situationen har förbättrats. I något fall har dock bristen på kompetens gjort att hälsoskyddsarbetet har eftersatts. Det kan också diskuteras om en ensaminspektör, som i Överkalix, har möjlighet att sköta verksamheten på ett godtagbart sätt utan att kunna köpa in kompetens utifrån eller samverka med andra kommuner. Samverkan över kommungränserna, i den mening att man delar tjänster eller liknande, förekommer inte inom hälsoskydd och miljömedicin annat än undantagsvis. I Dalarnas län har viss samverkan med andra kommuner skett i form av gemensam utbildning. Det finns planer på samverkansprojekt med gemensam inspektör för djurskydd och kommunekolog, dock ingenting inom hälsoskydd. Åstorp delar kommunekolog med en annan kommun. Kommunerna samarbetar med andra kringliggande kommuner i viss omfatt- 11
ning men samarbetet sträcker sig oftast inte längre än till att man driver gemensamma projekt (livsmedel) eller har regelbundna möten. I Norrbottens län har samarbetet inom "fyrkanten" pågått länge och man har också i begränsad utsträckning förlagt utredningar som täcker hela samarbetsområdet till en av de deltagande kommunerna. De små kommunernas uppfattning är att samarbetet med andra kommuner måste utvecklas för att bättre utnyttja resurserna. Ett problem med samarbete över kommungränserna i Norrbotten är de stora avstånden. Det finns ett luftvårdsförbund i Dalarnas län. I Skåne län finns ett vattenvårdsförbund, och man samarbetar inom taxesättning, utbildning mm. Den vanligaste samarbetsformen är länsträffar. Internt samarbete har förekommit mellan miljö- och hälsoskyddskontoret, skattemyndigheten och polisen vid inspektion av frisörsalonger. Kvalitetsutveckling Många kommuner arbetar med att ta fram former för kvalitetssystem. Det är dock stora variationer mellan kommunerna - vissa är redan certifierade medan andra försöker få kvalitet på sina rutiner. Malmö och Helsingborg har välutvecklade miljöledningssystem och är på väg att bli certifierade enligt ISO 9001. Malmö miljöcertifierades enligt ISO 14001 och EMAS-registrerades år 2002. Båda kommunerna har utarbetade checklistor, mallar och rutiner och har utbildad personal inom kvalitetsutveckling. Erfarenheterna är positiva. Skåne län har ett projekt för "kvalitetsutveckling av miljö- och hälsoskyddsarbetet i vissa mindre Skånekommuner". Någon kommun har provat att arbeta med kvalitetsfrågor och förkastat arbetssättet. Luleå kommun har kommit långt med sitt kvalitetsarbete. Rutiner, mallar blanketter m.m. har samlats i en "handläggarpärm" som fungerar både som introduktion till nyanställda och som ett hjälpmedel vid tillsynen. Även Kiruna har utarbetat rutiner för olika verksamhetsområden. Luleå har också infört rutiner och genomfört tillsyn i form av systemtillsyn. Ännu har dock systemtillsyn inte tillämpats på hälsoskyddsobjekt. Falun och Avesta har kommit långt när det gäller utvecklingen av handläggarrutiner. Det mesta berör dock miljöskyddsfrågor. Avesta har utgått från "Västeråsmanualen" vid utarbetandet av rutiner och nämnden har också en internkontrollplan. De flesta andra kommuner har planer på att utveckla rutiner för handläggning av ärenden. Uppföljning och utvärdering Nästan alla kommuner genomför någon form av uppföljning av tillsynen. Eftersom det inte sker någon egentlig målstyrning av verksamheten blir uppföljningen ställd mot hur många inplanerade besök man hunnit med. Uppföljningarna ligger till grund för kommande års planering på så sätt att de planerade tillsynsbesök man inte hann med under året läggs in i den nya behovsutredningen. 12
Egenkontroll Införandet av egenkontrollprogram varierar i kommunerna. De allra flesta har gått ut och informerat om kraven på egenkontroll och några har också kommit så långt att de börjat följa upp egenkontrollen. Helsingborg har lagt ner mycket arbete på att informera och även följa upp egenkontrollprogrammen, speciellt inom skolvärlden. Dalarnas länsstyrelse lämnar information om egenkontrollprogram som dock inte täcker hälsoskyddsfrågor. Vissa kommuner har tagit fram informationsmaterial och bjudit in företagare till särskilda föreläsningar. Informationen lämnas vid tillsynsbesök eller branschträffar. Endast i ett fåtal fall har kommunerna krävt egenkontrollprogram av dem som driver verksamheter som omfattas av sådana krav. De som driver bassängbad har av tradition ofta väl fungerande provtagningsprogram. Särskilda önskemål gentemot Socialstyrelsen och länsstyrelserna Ett övergripande önskemål är att de statliga myndigheterna ska peka ut kontaktpersoner och skapa nätverk i olika frågor. Även önskemål om rikstäckande hälsoskyddsprojekt som då helst skall föregås av en utbildningsinsats fördes fram. Några kommuner vill ha stöd i arbetet med att få verksamhetsansvariga att utarbeta egenkontrollprogram. Vidare anser man att folkhälsofrågorna bör lyftas fram. Några kommuner anser att de befintliga allmänna råden behöver göras tydligare med mer konkreta bedömningsgrunder i form av siffror för ytor, luftkvalitet, buller m.m. Tillsynsmodeller, speciellt för bostäder, efterfrågas. Korta endagskurser i hälsoskydd efterfrågas, liksom konkreta förslag på hur egenkontrollprogram och behovsutredningar bör se ut. Tillsynsvägledningen bör också omfatta stöd till politiker. 13
Slutsatser Tillsynen av hälsoskyddsobjekten (innemiljö, skolor, dagis, hygienlokaler m.m.) i kommunerna upplevs, av både Socialstyrelsen och kommunerna själva, i många fall som starkt eftersatt. Många kommuner har valt att behandla hälsoskyddsfrågor endast då de kommer förvaltningen till kännedom genom klagomål. De allra flesta av de besökta kommunerna har register över vilka tillsynsobjekt som finns i kommunen. Behovsutredningarna bygger i många fall varken på utredningar om behovet av tillsyn eller uppsatta mål. Tillsynsplanen grundas istället på antaganden att olika typer av verksamheter behöver tillsyn med olika tidsintervall. Det är oftast personalen som i kraft av sin erfarenhet avgör vilket behov av tillsyn som föreligger. Många kommuner har dock planer på att låta miljö- och hälsomål styra tillsynsinsatserna i högre grad i framtiden. Dokumenteringen av behovsutredningar och tillsynsplaner är i många fall bristfällig. Kompetensen hos miljö- och hälsoskyddsnämnderna är relativt god. Det kan dock diskuteras om en ensaminspektör i en kommun kan anses uppfylla kravet på kompetens. Det råder också brist på miljömedicinsk kompetens i Norrbottens län. Kraven på verksamhetsutövarnas egenkontroll inom hälsoskyddet har än så länge endast lett till att kommunen lämnat information om vad miljöbalken kräver. Få kommuner har kommit vidare och krävt genomförande av lagstiftningen. Uppföljningen av tillsynsverksamheten stannar i regel vid en redovisning av hur många besök nämnden hann med. Uppföljningar av om tillsynen har lett till önskat resultat saknas. Slutsatserna i denna rapport är baserade på tolv kommuner spridda över tre regioner och kan därför inte betraktas som någon fullständig genomlysning av situationen i landet. Vi har valt att i första hand utvärdera kraven på behovsutredningar och tillsynsplaner som finns i förordningen om tillsyn och hur hälsoskyddsfrågorna behandlats i dessa. Metoden vi valt innehåller naturligtvis brister men det är vår uppfattning att den ändå ger en tämligen realistisk bild av hälsoskyddstillsynen. Vi avser att vidareutveckla metoden under år 2004 och då besöka ytterligare tre län. 14
Sammanställning av tillsynsplaner antagna 2002 (vissa år 2003) Hotell eller mots. Camping eller mots. Idrottsanläggning Lokaler för undervis. Samlingslokaler Lokal för hyg.beh. Bassängbad Kommuner: Frekv.: Tid/objekt: Frekv.: Tid/objekt: Frekv.: Tid/objekt: Frekv.: Tid/objekt: Frekv.: Tid/objekt: Frekv.: Tid/objekt: Frekv.: Tid/objekt: Arjeplog 1/3 år 6 h 1/3 år 8 h 1/4 år 1/2 år 1/3 år 1/2 år 1/3 år Arvidsjaur 1/3 år 4 h 1/1 år 3 h 1/5 år 4 h 1/3 år 5 h 1/10 år 4 h 1/5 år 4 h 1/2 år 3 h Bjuv Boden Borlänge Bromölla 6 h 10 h 6 h 8 h 4 h 6 h 0,75 h Burlöv 2/1 år 10 h 1/2 år 4 h 1/3 år 8 h 1/3 år 4 h 1/3 år 4 h 1/1 år 4 h Eslöv Gällivare Haparanda Hässleholm 1/5 år 4 h 1/5 år 2 h 1/5 år 2 h 1/3 år 8 h 1/5 år 2 h 6/1 år 1 h Höganäs Hörby 1/2 år 2 h 1/2 år 6 h 1/2 år 2 h 1/1 år 2 h 1/1 år 3 h Höör 3 h 4 h 4 h 10 h 4 h 4h 10 h Jokkmokk 1/3 år 4 h 1/3 år 4 h 1/2 år 3 h 1/3 år 4 h 1/3 år 1/3 år 4 h 1/2 år 3 h Kalix 1/1 år 6 h 1/1 år 5 h 1/1 år 6 h 1/1 år 8 h 1/5 år 1 h 1/2 åår 2 h 2/1 år 5 h Kristianstad 1/4 år 1/3 år 1/2 år Kävlinge 1/2 år 2h 2/1 år 8 h 1/3 år 1,5 h 1/3 år 1,5 h 1/3 år 1,5 h 1/2 år 1 h 12/1 år 1 h Lund 1/3 år 2 h 1/2 år 8 h 1/3 år 2 h 1/3 år 2 h 13/1 år 1 h Osby 1/3 år 5 h 1/1 år 5 h 1/5 år 5 h 1/3 år 8 h 1/5 år 5 h 1/3 år 4 h 6/1 år 1 h Pajala 5 h Piteå 1/3 år 4 h 1/3 år 4 h 1/3 år 2 h 1/3 år 6 h 1/5 år 2 h 1/3 år 4 h 4/1 år 4 h Rättvik 1/3 år 1/3 år 1/3 år 1/5 år 1/5 år 1/3 år 1/2 år Simrishamn 1/5 år 4 h 1/1 år 4 h 1/5 år 4 h 1/3 år 10 h 1/10 år 4 h 1/5 år 4 h 20/1 år 2 h Sjöbo 1/3 år 4 h 1/1 år 4 h 1/3 år 4 h 1/3 år 10 h 1/4 år 4 h 1/3 år 4 h 2/1 år 4 h Smedjebacken 1/2 år 2 h 1/2 år 2 h 1/2 år 2 h 1/2 år 3 h 1/5 år 2 h 1/2 år 2 h Svalöv 1/3 år 4 h 1/4 år 4 h 1/5 år 4 h 1/4 år 6 h 1/10 år 4 h 1/3 år 3 h 4/1 år 2 h Svedala 1/4 år 8 h 1/4 år 8 h 1/4 år 8 h 1/4 år 4 h 1/4 år 8 h Säter 1/3 år 4 h 1/3 år 4 h 1/3 år 4 h 1/2 år 6 h 1/4 år 3 h 1/3 år 4 h 1/1 år 4 h Vellinge 1/4 år 4 h 1/2 år 4 h 1/3 år 4 h 1/4 år 10 h 1/4 år 4 h 1/5 år 4 h 1/1 år 5 h Ystad 1/5 år 4 h 1/1 år 4 h 1/5 år 4 h 1/3 år 2 h 1/10 år 2 h 1/5 år 4 h 10/1 år 1 h Älvsbyn 4/1 år Örkelljunga 1/2 år 4 h 1/1 år 3 h 1/5 år 4 h 1/5 år 8 h 1/5 år 4h 1/5 år 3 h 1/1 år 4 h Övertorneå Bilaga