Saga o Miranda möter nåt jättekonstigt. Vad kan det vara som dom möter? Dom hör jättekonstiga ord som kommer från källaren. Är det nåt i källaren?
KAPITEL 1:LJUDEN - Miranda kom!! hörde Miranda att hennes kompis Saga skrek. Hon sprang så fort hon kunde när hon hörde att hennes lärare sa argt: - Spring inte i korridoren! Men hon sprang ändå. När hon kom fram så stod hon vid källaren och tittade mot källardörren med darrande ben. - Vad har hänt? frågade hon andfått. - Det var nåt som knackade mot dörren, sa Saga. - Men var inte larvig, sa Miranda. Kom så går vi på lektion. Nu skulle de ha den dummaste läraren i världen. Hon hette Tina. - Många säger att Tina hatar barn och hon äter dom barn som hon inte gillar, sa Miranda. Det var den dummaste killen som heter Viktor som hade sagt det. Han brukar mobba folk. Men Miranda och Saga tror inte riktigt på att Tina äter barn. - För Viktor ljuger ganska mycket, sa Miranda. Miranda och Saga förstår inte varför han ljuger. Är Viktor rädd att ingen kommer tycka om honom om han talar sanning?
KAPITEL 2: RÄDSLAN När Miranda och Saga skulle gå in i matsalen så mötte dom Viktor och hans kompisar Marcus och Martin. Då vågade Miranda och Saga fråga: - Varför ljuger du? - Om vad då? sa Victor. - Om att Tina äter barn t.ex. sa Miranda. - JAG LJUGER INTE HUR VÅGAR DU PÅSTÅ NÅT SÅNT? - Förlåt, sa både Miranda och Saga. Efter så började Viktor, Marcus och Martin att jaga Miranda och Saga på skoj. Men Saga och Miranda tyckte inte att det var kul så dom skrek: - SLUTA SLUTA! skrek dom flera gånger. Sen kom Josefin från matsalen, den snällaste läraren någonsin tyckte Miranda och Saga. Josefin sa: - Sluta jaga tjejerna ni ser väl att dom inte tycker om det eller?! Sen går Josefin utan att lyssna på vad killarna säger. - Vart ska du ropade Saga och Miranda till Josefin? - Jag ska till personalrummet, ropade Josefin tillbaka. - Jag tycker att vi ska skrämma tjejerna för att dom sa till fröken, sa Viktor. Jag har en idé hur vi ska skrämma tjejerna. Vi ska låtsas att vi är ett monster som är i källaren
Kapitel 3: Affischen - Men kan vi inte bara sätta upp en lapp och skrämma tjejerna? frågade Martin. - Jo smart idé, sa Viktor. Men vad ska det stå på lappen då? - Det kan ju stå nåt som inte är så misstänkt på framsidan och sen så står det nåt på baksidan som är skrämmande så att tjejerna verkligen tror på det, sa Martin. - Men Marcus nu får du också komma med nåt, sa Victor. - Jamen vad ska jag säga då. Förresten vill jag inte vara med i dom här dumheterna säger Marcus. - Sluta Marcus sa Viktor med lite högre röst. Jaja vi klara oss utan dig! - Okej vad ska vi skriva nu då? frågar Viktor till Martin. Vi kan sätta upp den på lunchrasten. - Ja det kan vi. Alla var på väg ner till maten när Miranda och Saga märkte en vit lapp som satt på väggen. - Undra vad det här är för lapp? frågade Miranda. - Kom så går vi fram till lappen och läser, sa Saga. Det stod: Hejsan rektorn här!!! Okej men jag ska nog börja att säga att inget händer. Inget. Allt är normalt. Man ska inte behöva oroa sig för vad som finns i källaren. För att allt är normalt. - Vilken konstig lapp tyckte Miranda och Saga När dom skulle gå så såg dom att det stod nåt på baksidan så dom sprang tillbaka och vände på pappret. På andra sidan stod det!! Varför spökar det i källaren? Vem är det man hör i källaren? Det spökar nere i källaren och man hör någon säga - Låt mig vara annars dör ni. Man hör knackningar och man hittar tunnlar under marken på lekplatsen.
- Men vad läskigt, tänk om det finns nåt i källaren, sa Miranda med darrande röst. Kommer du ihåg när du stod vid källaren och hörde att nått knackade? - Ja juste sa Saga. - Men undra vem som har skrivet detta? frågade Miranda. - Rektorn, vem annars? sa Saga. - Men varför luktar lappen killparfym? Varför luktar den det? sa Miranda.
Kapitel 4 Upptäckten!!! - Det är nog bara min näsa som får upp den killparfyms lukten, sa Miranda. - Kom så går vi på lektion, sa Saga glatt. - Okej, sa Miranda glatt. Vad ska vi ha nu? - Jag tror att vi ska ha matte nu med Josefin. - JA! skrek Miranda för att Miranda älskar matte och Josefin så klart. När dom var på väg till lektionen så hörde dom nåt från källaren, men dom visste inte vad det var för det var en väldigt svag röst. Det lät nästan som om den saken nere i källaren sa - Låt mig vara annars dör ni. Dom visste att det var killarna som spelade ett spratt för att Miranda och Saga hade sagt till Josefin. Men Miranda och Saga blev ändå skräckslagna. Så dom sprang det fortaste dom kunde därifrån. Fast det var inte killarna, för att dom satt vid sina Ipads som vanligt. - Om det inte var killarna, vem var det då? frågade Saga lite rädd. - Jag vet inte, sa Miranda. Jag måste gå på toa. - Okej, svarade Josefin med ett leende. - Får jag hänga med? frågade Saga. - Ja visst men inte in på toan. - Ne såklart inte. Precis när Saga vände ryggen mot klassrummet så ropade Josefin till Saga. - Kan du gå ner i källaren och hämta lite papper? - Eh visst. Fast Saga ville inte ner och hämta papper efter det hon hörde. - Tack Saga, sa Josefin. När Saga var på väg ner till källaren så hörde hon den rösten igen. - Låt mig vara annars dör ni. När Saga stod vid källardörren så skakade hennes ben och hon svalde hårt. Hon öppnade sakta dörren. Hon tänkte att hon måste vara snabb. När hon öppnade källardörren och gick ner för den knarriga trappan hörde hon ännu högre att någon sa; - Låt mig vara annars dör ni. När hon gick ner för trappan såg hon nån grönblå päls. Hon gick närmare och då såg hon att den sakta började resa sig upp. Då såg hon att det var ett monster men hon kunde inte skrika för att hon var så chockad. - Vad gör du här nere? sa monstret argt - Inget, jag ska bara hämta lite papper, sa Saga med pipig röst. Jag ska nog gå, sa Saga väldigt snabbt. - Nej du stannar här, sa monstret. - Varför? frågade Saga. - För att du får inte säga till någon att jag är här. Jag upprepar DU FÅR INTE SÄGA TILL NÅGON. - Okej, sa Saga och sprang iväg det snabbaste hon kunde. - Barn nu för tiden låter inte gamla få sova, sa monstret och skrattade lite.
KAPITEL 5 DIKTEN!! Saga sprang det fortaste hon kunde upp för trappan. När hon kom fram till klassrummet så frågade Josefin om hon hade hämtat papperna. Saga svarade att hon hade glömt att hämta de. - Men Saga då får du gå ner igen. - Nej snälla Josefin jag såg ett monster nere i källaren! Jag och min stora mun! tänkte Saga. - Men Saga! Nu har du inte alla hästar hemma eller? - Men det är sant! skrek Saga. Alla andra satt och läste korgbok så när hon skrek tittade de på henne. Saga trodde till och med att Miranda skämdes över henne, för hon undvek Saga hela dagen. De skulle ha idrott efter lunchen och skulle ha skeppsbrott. När Saga skulle gå ut och dricka så såg hon nånting på sin jacka. Det såg ut som en dikt Så här stod det!! Kära Saga! Är jag den enda som undrar vad du gjorde i källaren? Du sa att du skulle hämta papper, men det tror inte jag på. Såg du verkligen ett monster? Du vet om att bara bebisar tror på monster, va? Du är en sån nolla, som måste ha Miranda vid din sida hela tiden. Saga kände sig ledsen, det kändes som om någon slog henne. Va hon verkligen en sån nolla? Vem vill såra henne så här?
Sen kom Miranda in i tjejernas omklädningsrum. Hon undrade varför Saga var ledsen. - Undviker inte du mig? frågade Saga sorgset. - Nej, varför skulle jag göra det? Vi är ju bästa vänner! sa Miranda. - För att jag skrek ut i klassrummet att jag har sett ett monster. - Ja det kanske va lite pinsamt men vi är bästa vänner och bästa vänner håller ihop i både vått och torrt, sa Miranda
Kapitel 6 Boken! - Okej sa Saga och snyftade. - Men varför är du så ledsen? frågade Miranda. - Det var någon som skrev att jag var en tönt som tror på monster och en tönt som måste ha dig vid min sida. Sen efter gympan så slutade dom. Fast Sagas lillebror Josef slutade 10 minuter senare än vad Saga gjorde idag. Hon måste vänta på honom. Efter att Saga slutade gick hon ner till biblioteket. Hon frågade bibliotekarie Jolin efter en djurbok för hon ville läsa om hundar. Så hon frågade och Jolin blev lite nervös för hon mumlade tyst hela tiden. Saga visste inte vad hon mumlade. Hon var för tyst. Saga fick sin bok men när hon öppnade boken så luktade boken bränt och det var typ en plan eller nåt på baksidan, men hon förstod inget. Hon fortsatte läsa i boken. Hon fick reda på att det finns blåa hundar. Det kanske var det jag såg. Jag kanske såg en blå hund sa hon tyst för sig själv. Nu slutade hennes lillebror Josef. Nu var dom på väg hem från skolan. - Vad ska du göra hemma? frågade Josef till Saga. - Sätta mig med läxorna, sa Saga med ett leende. - Okej, sa Josef. - Vad ska du göra hemma? frågade Saga till Josef. - Sätta mig vid datorn sa Josef glatt!
Kapitel 7 Blandningen! - Miranda upp med dig! skrek Mamma Karin. - Varför? frågade Mirada tyst. - För att du har försovit dig klockan är 08.00 och ni börjar skolan klockan 08.20. Miranda skyndade sig upp ur sängen, sprang till köket och tog en macka med smör. Sprang till köksbordet med sin macka i handen så att den nästa trillade ur handen. Sprang till hallen och tog på sig sina skor och jacka. Klockan var 08.15. Jag hinner nog, sa Miranda till sig själv. Hon sprang det fortaste hon kunde till skolan. - Du är sen, sa den dumma läraren Tina. - Jag vet, jag försov mig, sa Miranda tyst. - Okej sätt dig där borta, sa Tina med en väldigt arg röst. Nu ska ni ta fram era matteböcker! Ni ska vara på talet 50 annars måste ni ta hem. Efter matten ska ni ha matkurs. Nu skulle dom ha matkurs. Miranda kom på att hon skulle göra nåt till monstret. Men vad skulle hon göra? Hon gick hem med sin lillebror Martin och tänkte på vad hon skulle göra till monstret. Monster gillar ju typ maskar, småkryp och flugor tänkte Miranda. Nästa dag så mötte Miranda Saga. Dom kom på vad dom kunde göra till monstret. Miranda sa vad hon hade kommit på och Saga sa vad hon kom på. Dom kom på att dom skulle lägga i 3 småkryp, 5 maskar och 8 flugor. Dom blandade i 3 flugor, 5 maskar och en näve bajs och en hink spya och la in den i kylskåpet i en heldag. Nu kom dom på att nån kanske skulle titta i kylskåpet under dagen så dom fick komma på nåt annat. Dom vill ju locka monstret bort från källaren.
Receptet är 3 flugor 5 maskar 1 näve bajs Och en hink spya. - Nu var vi klara, sa Miranda till Saga. - En fråga bara, vem ska ta näve bajs? frågade Saga. - Igen aning, svarade Miranda! - Jag tänker iallafall inte göra det, sa Saga. - Skit i det då, sa Miranda till Saga. Dom blandade ihop bajset, spyan, maskarna och flugorna. Dom gick ner till källaren och sa - Kom monstret vi har mat till dig. - Vadå för mat frågade monstret med nyfiken röst? - Det är 3 flugor 1 näve bajs 1 hink spya 5 maskar. - Okej sa monstret. Ge mig maten! - Men vi skulle la locka ut honom? frågade Saga. - Vi tittar först om han tycker om det! För då vet vi hur vi ska göra sen, vilka ingredienser vi ska använda, sa Miranda. - Okej, svarade Saga!
Kapitel 8 Hämnden! - Mm vad gott sa monstret Jag vill ha mer! sa monstret argt. - Okej du ska få mer. sa Miranda o Saga. - JAG VILL HA MATEN NU! sa monstret ännu argare. - Du ska få maten när vi har gjort klart den. - Okej sa monstret. De skyndade sig till köket igen för att göra mer av dom 5 maskarna, 3 flugor, en näve bajs o en hink spya. - Vilken smart idé du kom på! sa Saga till Miranda. - Jag vet, sa Miranda till Saga. Dagen efter så försökte de locka ut monstret men monstret ville inte. - Hur ska vi då göra? frågade Saga till Miranda. - Jag vet inte, svarade Miranda. - Vi kanske kan försöka igen, sa Miranda till Saga. - Men om vi inte lyckades att locka ut den nu så kommer vi inte lyckas locka ut den nu heller, sa Saga. - Jodå, svarade Miranda. - Okej, sa Saga till Miranda. Men Miranda. - Ja, sa Miranda. - Monstret kanske sov när vi kom. - Ja monstret kanske sov, det kanske var därför vi inte fick tag i den. - Men vi går ner och tittar om det fortfarande sover eller om den är vaken nu. Nu försökte dom igen men dom fick inte tag i monstret. Saga och Miranda sprang upp för trappan med väldans fart. - Men varför får vi inte tag i monstret för? frågade Miranda till sig själv. - Jag vet inte, svarade Saga. Det dom inte visste var att monstret hade gått på en promenad medans dom höll på med att göra hans mat. Men han gick inte som ett monster utan han hade tagit kläder från deras utklädningslåda och klätt ut sig till en gammal gumma!
Saga och Miranda försökte tänka ut nåt som skulle kunna få henne att vakna. När dom va påväg ner för trappan så såg dom den gamla gumman! - Vad vill ni? frågade monstret. - Ville du inte ha din mat eller? frågade Saga och Miranda. - Jo såklart vill jag ha min mat, svarade monstret med en tyken röst. - Men den är inte klar än så du får vänta i 1 timme om det är okej? frågade Saga o Miranda. - Ja det är helt okej, svarade monstret. - Förresten, kalla mig inte monstret, kalla mig Juni. - Okej Juni. - För jag heter Juni, jag heter inte monstret. - Okej svarade Saga och Miranda. - Men vi kommer ner om 1 timme sa Saga och Miranda till monstret (Juni). - Hunden Juni är ju snäll sa Saga till Miranda. - Ja jättesnäll, svarade Miranda till Saga. Nu var maten klar. Dom gick ner till källaren med maten och så frågade dom om Juni kunde skrämma Marcus, Martin och Viktor. - Ja det kan jag väl, men jag är inte så bra på att skrämmas, sa Juni. - Jodå sa Saga o Miranda. - Okej vi får väl se om jag kan skrämma dom eller inte, sa Juni. Jag älskar att skrämmas men är inte så bra på det så har inte gjort det på länge. - Men nu får du det sa Saga och Miranda. - Ja det ska bli så kul svarade Juni. Saga och Miranda mötte Viktor, Marcus och Martin. - Var inte Viktor och Martin osams med Marcus? frågade Saga till Miranda. - Jo men dom är nog sams ingen, svarade Miranda. - Okej, svarade Saga. När Saga och Miranda mötte Viktor, Marcus och Martin så sa Saga och Miranda att dom hade nåt i källaren som väntade på dom. - Om ni vågar förstås. - Såklart att vi vågar, sa Viktor och Martin. - Men jag vågar inte, sa Marcus.
- Inte jag heller, sa Martin. - Men stanna här då era fegisar, sa Viktor med tyken röst. - Men vi kan hänga med en bit, sa Marcus o Martin. - Ja, ni måste hänga med till källaren. - Nä, vi tänker inte hänga med ner i källaren, sa Marcus och Martin. - Nä det behöver ni inte, sa Viktor. - Bra. Saga och Miranda gick ner först för att Juni skulle vara klar att skrämma Viktor så att han bajsar på sig. - Ja jag alltid klar. - Bra sa Saga o Miranda. - Kan jag gå ner nu eller? frågade Viktor. - Ja det kan du. Juni började riva på väggen och började säga jag ska äta upp dig om du kommer nära. Viktor kutade upp och tog med sig grabbarna och sprang till lektionen. Grabbarna sa att det var ett smart drag för allt han har gjort mot er. - Vi vet! sa Saga och Miranda. - Jag tror jag börjar bli kär i Marcus, sa Saga. - Nä du skojar va? - Nä jag är faktiskt allvarlig. Jag är kär i Marcus. - Men det får du inte vara, sa Miranda. - Vem har sagt det? frågade Saga. - Men dom är ju fiender med oss. - Ja men jag är kär du ska stötta mig, inte hindra mig, sa Saga med arg röst. - Men du kan inte vara kär i en fiende, sa Miranda med arg röst. - JO DET KAN MAN OM MAN VILL sa Saga med jätte arg och ledsen röst. - Jaja var det då, men då förlorar du mig sa Miranda. - Men Miranda du kan inte säga att jag måste välja mellan dig och Marcus. - Jo det är precis det jag säger. - Ja men jag väljer dig i både vårt o torrt. Så jag väljer DIG, sa Saga. Så är vi vänner igen?
- Ah det är vi, sa Miranda. Förlåt sa Miranda till Saga. - För vadå? frågade Saga. - För att jag sa att du skulle välja mellan mig och Marcus. - Nä det gör inget, sa Saga.
Sanningen Kapitel 9! - Kom så går vi på lektion sa Saga till Miranda. - Ah det gör vi sa Miranda. - Men jag undrar en massa saker om Juni, sa Saga. - Ah jag med sa Miranda. T.e.x Varför hon är i källaren? Varför hon är ett monster? Vem som hade skrivit dikten och varför isåfall? Vem som hade skrivit affischen och varför isåfall? Vem som hade gjort planen i boken på baksidan? - Jag undrar också allt det du sa, sa Miranda med en nyfiken röst. Men vi går på lektion och sen går vi ner till Juni! - Ah det gör vi! - Nu måste vi gå, annars blir fröken dumma Tina arg. Inte direkt för att jag bryr mig, men ändå! De sprang till lektionen men de kom ändå försent så de fick stå i skamvrån. - Men det va ju inte med mening så jag tycker inte att vi ska få stå i skamvrån, sa Saga och Miranda. - Ursäkta men vad sa ni till mig?! sa Tina med arg röst. - Att vi inte förtjänar att stå i skamvrån! - Vem bestämmer här? Ni eller jag? frågade Tina! - Du, när vi har lektion, men inte annars, sa Saga och Miranda. - Nu håller ni tyst! sa Tina med jättearg röst. - Vi kan polisanmäla det, sa Saga och Miranda till Tina. Eller så går vi till rektorn och säger att du sa att vi skulle hålla tyst, för lärare får inte använda sånt språk till barn. - Jo det får dom om barn är störiga. - Nä, för då kan du få sparken! - Jag tycker inte om detta jobbet iallafall.
- Men varför jobbar du här då? - För jag har inget annat val. - Jo alla har ett val nån gång. Nu var lektionen slut och de sprang ner till källaren för att fråga allt om Juni. När dom kom ner så frågade dom först: - Får vi fråga lite saker om dig? - Ja det får la ni, sa Juni. - Varför är du ett monster? - Okej jag kan berätta allt då! Jo, som ni vet så är jag en hund som heter Juni. - Ah det vet vi, sa Saga o Miranda. - Jag var på promenad med min husse och matte. Jag såg en fågel och ville gärna jaga den så jag sprang bort till fågeln och så kom nån och tog mig. Hon lämnade mig i här i källaren sa Juni och jag hörde att nån ropade på henne. Hon hette Tina. - Men det är ju vår lärare, sa Saga och Miranda. - Var det du som skrev affischen? frågade Saga och Miranda. - Ja för att jag inte ville att massa skulle komma ner här eftersom alla hörde att jag pratade i sömnen! - Jaha, sa Saga och Miranda. - Nä nu måste vi gå på lektion, sa Saga till Miranda. - Okey sa Miranda till Saga. - Vi kommer tillbaka sen om det är okey? sa Saga o Miranda. - Ah det går bra, sa Juni. När dom var på väg till lektionen så mötte dom Viktor, Marcus och Martin. - Var ni nere hos ert monster? frågade Viktor. - Bara så du vet, jag vet att det var du som skrev dikten eller vad det nu var, sa Saga. - Ah det va jag men det är ju sant sa Viktor. Nu var dom tillbaka i källaren. Dom frågade om det var Juni som hade skrivit den planen på baksidan av boken. - Ah det va jag, men jag tror för jag kommer inte ihåg så mycket av nån konstig anledning, sa Juni. - Okey sa Saga och Miranda.
- Men kommer du verkligen inte ihåg frågade Saga och Miranda igen? - Jo lite tror jag. - Okey berätta. - Okey sa Juni. Jag gjorde det för att skrämma Viktor, Marcus och Martin för att jag inte lyckades så bra med det förra gången. - Jaha sa Saga och Miranda.