1 2006-05-18 SVT/SR/UR Kommentarer till NetLights webbenkät Användning av frigjort frekvensutrymme vid övergången till marksänd digital-tv Efter diskussion den 11 maj 2006 med Kristoffer Nilsson, NetLight, har Sveriges Television AB (SVT), Sveriges Radio AB (SR) och Sveriges Utbildningsradio AB (UR) bestämt sig för att gemensamt utveckla sina synpunkter på frågor rörande digital dividend i stället för att ge svar och kommentarer i den form som återfinns i enkätens frågeformulär. Finns det en digital dividend och vad är det i så fall? Ingen värdemodell För att kunna tala om en digital dividend måste man entydigt kunna fastslå att spektrum frigörs genom övergången till digitala sändningar. Enkäten synes utgå från att detta blir fallet, närmast som ett postulat, och att utrymmet som hävdas bli frigjort kan användas för nya tillämpningar. Värdering och prioritering av dessa nya tillämpningar skulle då kunna ske utifrån någon form av värdemodell. Tyvärr redovisas inte i enkäten hur Netlight kommer att utforma denna värdemodell. Respondenterna vet alltså inte hur den prioritering eller värdering som de gör kommer att användas. En sammanvägning av svaren blir därmed svår eller kanske omöjlig; vart och ett av svaren måste tolkas utifrån den värdemodell varje enskild respondent implicit eller explicit tillämpat. De svar som lämnas genom att frågorna i webbenkäten strikt följs får därför karaktären av en önskelista och för kommersiella aktörers vidkommande en listning av affärsmöjligheter. Själva den grundläggande ansatsen i enkäten kan alltså ifrågasättas. Den metod att värdera olika tillämpningsområden som respondenterna ombeds använda i enkäten bedöms därför av SVT, SR och UR inte som lämpligt för public service-radio och TV. Med den roll regering och ytterst riksdag har i beslutsfattandet kan SVT, SR och UR endast begränsa sig till att redovisa vilka utvecklingsmöjligheter för public service som bedöms som mest angelägna. Företagen kan inte fatta de slutligt avgörande besluten med de riktlinjer som kommer att gälla i TV-avgiftslagen i den lydelse som kommer att gälla fr o m 1 januari 2007. TV-mediet utvecklas Synsättet att det trivialt frigörs frekvenser genom övergången till digitala sändningar förutsätter att marksänd TV som teknik och medium har funnit sin slutliga form. Inom TV-området pågår emellertid flera olika utvecklingar av betydelse för marknätet utöver den grundläggande förändringen med övergång till digital utsändning. Framför allt gäller det utvecklingen från SDTV till HDTV och utvecklingen från i princip stationär mottagning till portabel och mobil mottagning. Om perspektivet begränsas till själva övergången från analoga till digitala sändningar, och om resultatet av RRC06 beaktas, kan det hävdas att frekvenser kan frigöras förutsatt att inget ytterligare utrymme avsätts för SDTV. Ytterligare frekvensutrymme skulle även kunna frigöras om den etablerade användningen för SDTV minskar till följd av antingen politiska beslut (tillstånd dras in eller förnyas inte) eller sändande företag frånträder marknätet genom eget beslut. Störst effekt skulle man få om endast public servicebolagen hade rundradiosändningar i marknätet. Det skulle även ge bättre förutsättningar för t ex HDTV. En sådan modell är emellertid inte realistisk och skulle skapa en situation som påminner om den som rådde under den tid SVT, SR och UR hade en monopolställning.
2 På sikt skulle det frigjorda utrymmet även teoretiskt kunna öka genom övergång till ny kodningsteknik, samtidigt som marknätet endast används för fortsatta SDTV-sändningar med oförändrat antal programtjänster (kanaler). Övergången till HDTV måste enligt SVT, SR och UR ses som en naturlig och grundläggande utveckling av TV-mediet, på samma sätt som övergången från analog till digital TV. Med dagens kodningsteknik kräver HDTV väsentligt ökat frekvensutrymme per programtjänst jämfört med SDTV, men på sikt kan behovet möjligen minskas med ny kodningsteknik. HDTV etableras nu i andra distributionsformer, såsom satellit, kabel och på sikt IPTV (bredbandsnät). Om denna utveckling ska få ske i marknätet på samma sätt som sker i andra distributionsformer, måste de frekvensmässiga förutsättningarna finnas. Om den vidare ska kunna ske för i princip alla redan etablerade programtjänster i SDTV, kommer det inte att uppstå eller finnas någon digital dividend. Utgående från vad som idag är tekniskt möjligt är det således enligt SVTs, SRs och URs bedömning endast meningsfullt att tala om en digital dividend under förutsättning att staten aktivt tagit ställning för att övergång till HDTV i marknätet inte ska ske. Det kan finnas olika mellanlägen, vilka återspeglas i enkäten, nämligen att ett begränsat frekvensutrymme upplåts för HDTV. Det måste i så fall tas från de frigjorda frekvenserna. Ett annat alternativ är att antalet programtjänster reduceras så kraftigt att de kan tillhandahållas i HDTV, samtidigt som visst frekvensutrymme kan avsättas för helt andra tjänster. Bilden kompliceras ytterligare av att utvecklingen mot HDTV under en period med all sannolikhet kräver parallellsändning (simulcast) av samma tjänst i både SDTV och HDTV. Övergången kräver således i sig ökad tillgång till frekvensutrymme under övergångsperioden (jfr situationen idag med parallellsändning av samma tjänster analogt och digitalt!). Likabehandling med andra distributionsformer I andra distributionsformer sker övergången till HDTV som ett led i den naturliga utvecklingen av TVmediet. Det sker inte efter politiska beslut om användning av frekvensutrymme utan uteslutande efter beslut på kommersiell grund. En motsvarande övergång från analog till digital utsändning har redan skett fullt ut för satellitsändningar specifikt riktade till svensk publik, utan varje form av politiskt beslut. En politisk och administrativ hantering av HDTV för marknätet kan leda till att det inte tillåts utvecklas som andra distributionsformer, vilket kan påverka nätets konkurrenskraft visavi dessa. Ett mycket begränsat utrymme för HDTV kan i det sammanhanget inte ses som en ändamålsenlig lösning, bl a beroende på att olika aktörer då inte erbjuds likartade förutsättningar och det publika intresset för att skaffa mottagare för bara någon enstaka marksänd HDTV-kanal förmodligen blir svalt. Val av sändningsmod I Sverige har en sändningsmod för det digitala marknätet valts (64 QAM) som utgår från att mottagningen sker stationärt och med utomhusantenn (nominellt 10 m över markplanet). Vinsten med denna sändningsmod är att många programtjänster kan sändas samtidigt. Kanalantal har prioriterats på bekostnad av en mer robust signal som ger bättre möjligheter till inomhusmottagning och portabel mottagning samt möjligen även mobil mottagning i viss utsträckning. En annan sändningsmod (16 QAM, som valts i flera andra länder) skulle kunna ge de dessa senare fördelar men till priset av minskat antal kanaler, givet att ett oförändrat antal sändarfrekvenser används inom ramen för den frekvensplanering som nu gäller. En sådan övergång skulle därför sannolikt innebära att den möjliga digitala dividenden konsumeras, allt annat lika. En övergång till 16 QAM kommer att ge något bättre mottagning för dem som redan har takantenn samt hyfsad mottagning med små antenner inom ett par mil från en huvudsändare. Bilden blir t ex bättre (mindre risk för störningar) då det regnar.
3 Det mest realistiska skulle vara att gå över till sändningar liknande de som finns i Tyskland. Där utnyttjas cirka 16 Mbit/s i en multiplex och sändningen sker enligt 16 QAM, FEC 3/4. Man får då en förbättring av C/N med cirka 4 db (från 17,1 db till 13,0 db). Dock blir det en mycket liten vinst om man skall jämföra med det man tappar i kapacitetshänseende. Med 16 QAM minskar kapaciteten motsvarande en faktor 3/4. Således behövs det 30% fler multiplexer om oförändrad kodning tillämpas. Vid övergång till annan kodning (MPEG-4) skulle kapacitetstappet bli mindre för SDTV. Men för att säkert kunna gå från takantenn till mottagning med en liten utdragbar antenn inomhus skulle C/N behöva förbättras med ca 16 db. För att få ut största möjliga nytta av en övergång till 16 QAM skulle alltså en stor förtätning behöva ske av sändarnätet. SVT, SR och UR finner det inte möjligt att förorda en övergång till 16 QAM men anser att en mer ingående analys måste göras av hur en sådan förändring skulle kunna genomföras samt vilka konsekvenserna i olika avseenden skulle bli. Det bör noteras att den mottagarutrustning som hushållen anskaffat för mottagning från det digitala marknätet även ska fungera för sändningsmoden 16 QAM under förutsättning att tillverkarana följt tillämpliga specifikationer. En övergång till 16 QAM skulle kunna beskrivas som en förändring för att bättre utnyttja marknätets förutsättningar att fungera så bra som möjligt för den grundläggande funktionen, nämligen rundradio för alla mottagningssituationer. Flexibilitet över tiden Till vad som här redovisats kommer att användningen av frekvensutrymmet även måste ses över tiden. Den ansats som analysen enligt enkäten bygger på är att frigjort utrymme mer eller mindre omedelbart kan användas för nya tjänster i tillägg till redan etablerade och att en ny statisk struktur etableras. För att kunna uppnå den flexibilitet över tiden som är önskvärd och sannolikt nödvändig, exempelvis för att kunna hantera en övergång till ny kodningsteknik som på sikt minskar frekvensbehovet för varje enskild tjänst, eller för att införa HDTV, finns det emellertid goda skäl som talar för att man bör avstå från att åtminstone under en inledande, dynamisk utvecklingsperiod låsa upp allt frekvensutrymme för långsiktiga tjänster och funktioner. Minst av allt bör det ske ett ianspråkstagande av frekvensutrymme allteftersom det blir tillgängligt Vilka frekvenser bör tas med i överväganden om digital dividend? Konsultföretaget HiQ har på uppdrag av PTS gjort en tekniskt inriktad studie av den digitala dividenden. Den studien har relevans även för den nu aktuella enkäten vid överväganden av dels hur stort frekvensutrymme som kan tänkas frigöras, dels var olika tjänster skulle kunna placeras frekvensmässigt. Utan att göra några ställningstaganden vill SVT, SR och UR peka på följande. Formaterat Det frekvensområde som utgjort grunden för HiQs studie utgör endast en del av det område inom vilket potentiellt frekvenser kan frigöras. Band I, med egenskapen att ha god yttäckning (låg frekvens), och L-bandet (1500 MHz), som lämpar sig för handburna cellbaserade system, har ej tagits med. I L- bandet finns för närvarande frekvenser avdelade för T-DAB. Dessa frekvenser ligger mycket nära de frekvenser som idag används för mobiltelefoni. Tas dessa frekvensområden med i överväganden kan möjligen en större digital dividend diskuteras. Andra aspekter att beakta Planeringen av frekvenstilldelning med anledning av släckningen av de analoga TV-sändningarna (RRC06) sker med parametrar som bygger på användning av frekvensutrymmet för rundradiosändningar med användning av DVB-T för TV i Band III, IV och V samt DAB för radio i Band III. Planens modifieringsregler kommer dock att tillåta användning av snarlika system. Det innebär att användning av frekvensutrymme för andra teknologier måste anpassas till det reglerverk Formaterat
4 som fastställs och som alltså utgår från rundradioanvändning. I den nationella tillämpningen är det enligt SVT, SR och UR ett oavvisligt krav att användning av utrymme för andra teknologier inte får ske på sådant sätt att rundradiotillämpningen försvåras eller försämras. Det kan ta t ex röra sig om var i frekvensbandet olika tjänster ska kunna placeras. För SVT, SR och UR är det självklart att frekvensbandets olika delar därvid används så att bästa möjliga och för konsumenterna enklaste och billigaste mottagning av rundradiotjänsterna säkerställs. Effektiv mottagning av radio och TV ska alltså ha prioritet. Den möjliga användningen av frekvensutrymmet för nya tjänster kommer inte att vara homogen över landet. Att tala om en digital dividend som ett för hela landet entydigt begrepp är alltså missvisande. Ytmässiga skäl och frekvensmässiga skäl (närhet till andra länder) påverkar liksom högst sannolikt även kommersiella bedömningar. Trycket på frekvensanvändningen kommer sannolikt att se annorlunda ut i befolkningstäta områden jämfört med mindre befolkningstäta. En speciell aspekt av detta är de krav på frekvensutrymme som följer av det villkor som gäller för public service-radio och TV att nyttja ett sändarnät som täcker minst 99,8% av den fastboende befolkningen. Med den teknik som idag används för slavsändare innebär det att frekvensutrymme förbrukas lokalt i betydande omfattning. Övergång till annan teknik eller ett borttagande av kravet på den särskilt höga täckningen skulle eventuellt påverka digital dividend. En närmare analys är lämplig att göra. Nya tjänster Varför är förutsättningarna för att utveckla tjänster i marknätet viktiga för SVT, SR och UR? Något förenklat och tillspetsat kan man säga att de tre public serviceföretagen existerar därför att de har sändningstillstånd för rundradiosändningar i marknätet (analogt och/eller digitalt) grundade på riksdagsbeslut som i sig leder till finansieringen av verksamheten med TV-avgiftsmedel. Till skillnad från alla andra radio- och TV-företag som verkar på den svenska marknaden har SVT, SR och UR en absolut koppling till marknätet. Företagen kan inte välja att lämna marknätet och endast använda andra distributionsformer. Kopplingen till marknätet har blivit ännu tydligare genom de bestämmelser som föreslås tas in i TV-avgiftslagen fr o m 1 januari 2007. Public service har traditionellt varit drivande vad gäller tjänsteutvecklingen i radio och TV. SVT, SR och UR torde ha begränsade möjligheter att få utveckla nya kanaler och tjänster i kärnverksamheten om det inte sker genom sändning i eller med användning av marknätet. Som grund måste finnas antingen en extensiv tolkning av existerande sändningstillstånd eller nya särskilda tillstånd. Företagen måste kunna räkna med att finnas ensamma på olika tjänsteområden i marknätet, i vart fall under en viss tid. För SVT, SR och UR är det alltså viktigare än för andra radio- och TV-företag att möjligheterna att utveckla rundradio- eller rundradiorelaterade tjänster i marknätet upprätthålls med utgångspunkt i utsändning av ljudradio och TV. Utvecklingen inom både TV och radio-området präglas av att nya distributionsformer tas i bruk och att nya tjänster etableras. Detta är en viktig utveckling av de traditionella linjära radio- och TV-tjänsterna som bygger på traditionell utsändning. Kommersiellt verkande företag kan sannolikt under lång tid inrikta denna utveckling på att etablera on demand-tjänster som blir tillgängliga mot betalning och som i hög grad innebär en utveckling av mobiltelefonifunktioner. Utnyttjandet av en utvecklad mobiltelefoniteknik är även viktig för SVT, SR och UR. De villkor som gäller för företagen innebär dock att avgiftsbelagda tjänster (betalning för tjänsteinnehållet) f n inte är möjliga. Företagen måste alltså ha de frekvensmässiga möjligheterna att utveckla nya tjänster, inriktade på portabel och mobil mottagning, som är tillgängliga på i princip samma villkor som traditionell fri-radio och fri-tv. Dock är det därvid nödvändigt att även andra företag har möjlighet
5 att utveckla och erbjuda tjänster inom samma sfär. Detta innebär att nödvändigt frekvensutrymme måste ställas till förfogande. En långtgående allokering av utrymme för tjänster som bygger på betalning av den enskilde vid nyttjandet (såväl överföring som innehåll) skulle innebära att public service-radio och TV i hög grad stängs ute från tjänsteutveckling och nya marknader. En annan fråga är vilka täckningskrav som därvid ska ställas på de tjänster som SVT, SR och UR avser att erbjuda. Vilka är SVTs, SRs och URs förutsättningar att etablera och finansiera nya kanaler och tjänster? SVT, SR och UR regleras i mycket högre grad än andra radio- och TV-företag vad gäller möjligheterna att starta nya kanaler och tjänster. Denna reglering och dessa restriktioner blir tydligare och mer långtgående fr o m 1 januari 2007 då de av regeringen föreslagna nya riktlinjerna börjar gälla. Riktlinjerna återfinns i prop 2005/06:112, kap 11. Där sägs sammanfattningsvis att Programföretagen får inte utan regeringens medgivande förändra sin kärnverksamhet i betydande omfattning genom att t ex starta nya programkanaler eller liknande tjänster. I de närmare kommentarerna sägs att företagen måste räkna med att en ny tjänst eller distributionsstandard ska kunna göras tillgänglig för alla. Vid satsning på ny teknik ska företagen ta hänsyn till de ekonomiska och frekvensmässiga förutsättningarna. Noggrann värdering ska göras av kostnad och efterfrågan för varje enskild ny teknik. Den närmare innebörden av dessa riktlinjer kan inte anges i dagens läge, dvs hur regeringen kommer att tolka dem när ett medgivande begärs. En rimlig tolkning är dock att nya tjänster ska kunna nå alla via marknätet (kravet på 99,8% täckning), vilket förutsätter tillgång till frekvensutrymme för att nå alla och detta till en kostnad för programföretaget i fråga som står i proportion till värdet eller utbytet. Till skillnad från kommersiella företag kan inte SVT, SR och UR göra en beräkning av avkastning eller intjäningsmöjligheter av nya kanaler och tjänster, då användarbetalning ej är tillåten och inte heller reklamintäkter. Verksamheten har endast en kostnadssida som ska täckas med TV-avgiftsmedel. Problem kan uppstå om täckningsgraden för olika tjänster skulle skilja sig avsevärt mellan public service-företagen och kommersiella företag, dvs om public service-företagen som princip måste köpa nättjänst för 99,8% täckning medan andra aktörer kan välja själva och stanna på avsevärt lägre nivå. En synkronisering är nödvändig. Företagen förfogar inte heller själva över de slutgiltiga besluten. SVT, SR och UR måste alltså tillämpa en mycket mer komplicerad modell för att avgöra om företagen bör och kan etablera nya tjänster i marknätet. En slutsats är att statsmakterna rimligen måste säkerställa att bolagen förfogar över utrymme i marknätet i sådan omfattning att de tjänster kan erbjudas som regering och riksdag ser som önskvärda och nödvändiga för att public serviceuppdraget ska fullföljas och att kostnaderna för detta utrymme (tillståndet att använda utrymmet) kan minimeras utgående från principen att TV-avgiftsmedel ska prioriteras för innehåll, ej distribution. Omvänt kan SVT, SR och UR få svårt att medverka i tjänster eller själva stå för tjänster som endast når t ex 90% av de fastboende eller där modellerna för tilldelning av frekvensutrymme medför sådana kostnader (kommersiell frekvenshandel) att företagens kostnader för tjänsterna inte är försvarbara eller blir oproportionerliga. Sammanfattningsvis kan man säga att statsmakten har ett ansvar för att tillförsäkra public serviceradio och -TV det nödvändiga frekvensutrymmet till lägsta möjliga kostnad för själva frekvenstillgången för att public serviceuppdraget ska kunna fullföljas. Hanteringen av frekvensutrymmet och användningen av eventuella frigjorda frekvenser måste alltså bli en uttalat aktiv del i regeringens och riksdagens överväganden och beslut när det gäller vilken roll och vilka förutsättningar public service-radio och TV ska ha i framtiden. SVTs, SRs och URs önskemål om frekvensmässiga förutsättningar för att utveckla verksamheten är endast ena sidan av myntet.
6 Tillämpningsområden TV Vad gäller TV-inriktad eller TV-relaterad användning av eventuellt frigjorda frekvenser bör alltså än en gång understrykas att ställningstagande till om HDTV ska bli möjlig eller inte i marknätet måste anses utgöra ett grundbeslut. SVT (styrelsen) har fattat beslut om en strategi för HDTV, som i korthet innebär att sändningar inleds under Fotbolls-VM 2006 för att därefter följas av en särskild kanal, SVTHD, som kommer att vara parallellsändning av program i SVT1 och 2 som även kan sändas i HDTV. Denna kanal bedöms kunna sändas över satellit fr o m hösten 2007 och eventuellt i vissa kabelnät. Fr o m 2010 är avsikten att kunna genomföra parallellsändning av SVT:s programtjänster i SDTV och HDTV. En idag inte orimlig bedömning, som utgår från vad som antas kunna uppnås med ny kodningsteknik, är att SVT 2010 kommer att behöva förfoga över 3 multiplexer för att samtidigt kunna parallellsända 4 fullständiga programtjänster i SDTV och HDTV. När sändningarna i SDTV kan avvecklas bör kapacitetsbehovet kunna reduceras till 2 multiplexer eller kanske något mindre. En utökning av SVTs utrymme för SDTV bedöms inte som aktuell. SVT har även ett intresse av att kunna finnas med i utsändning av mobila TV-tjänster. Dessa kan till viss del bygga på mobiltelefoni men måste också kunna vara tjänster som bygger på broadcast. SVT är därvid öppet för att pröva olika tekniker (DVB-H, DMB mm). Avgörande är att den teknik som väljs inte blir unik för SVT utan att även andra tjänstetillhandahållare använder den. En tillräcklig kritisk massa är nödvändig för att såväl tjänst som teknik ska fungera och lyckas utifrån både ett konsumentperspektiv, ett tillverkarperspektiv och ett nätoperatörsperspektiv. För samtliga nämnda tillämpningsområden torde den beslutsordning som redovisats i det föregående bli tillämplig, dvs ytterst kommer det att bli regeringen som kommer att fatta beslut om att den utveckling av SVTs verksamhet som SVT ser som angelägen ska få ske. I det sammanhanget blir det också regeringen som ytterst avgör vilka täckningskrav som ska vara uppfyllda. Radio Regeringen har uttryckt önskemål om att SR bör överväga radioutsändning via det digitala marknätet för TV. SR anser att detta kräver 10-20% av kapaciteten i en 64 QAM multiplex. Utsändning med 16 QAM skulle möjligen även kunna ge ett nät som tillgodoser vissa krav som finns för digital ljudradio vad gäller yttäckning samt täckning för mobil och portabel mottagning (se dock diskussionen om byte av sändningsmod ovan). Emellertid uppstår problem med att SR och andra radiobolag har sinsemellan olika krav på täckning och att marknätets regionala struktur för TVsändningar inte alls överensstämmer med radions. Nätet uppfyller ej heller trivialt en del övriga krav som SR (och även andra radioföretag) har på ett system för digital ljudradio. Allvarliga frågetecken finns också vad gäller handhållna och andra batteridrivna mottagare utvecklingen av DVB-H visar ju att enbart övergången till 16 QAM inte löser det problemet. Radions totala kapacitetsbehov kan inte försummas i det här sammanhanget. Med nuvarande utbud kan det motsvara upp till en halv multiplex (i 16 QAM mod) där konkurrensen om utrymmet är som störst, dvs storstäderna. Med önskat ökat utbud i digitalradion krävs ytterligare utrymme. Möjligen skulle detta utrymme kunna åstadkommas genom frekvenser som blir tillgängliga. SR har gjort relativt noggranna marknads- och kostnadsanalyser vad gäller radiodistribution via DAB och DVB-H. De visar att DVB-H alltid blir det dyrare alternativet för SR försåvitt inte DVB-H-näten får nära nog 100% täckning. Detta bedöms i dagsläget som mindre sannolikt. Det är endast om TVmarknaden kan bära en stor del av den totala nätkostnaden upp till 99,8% täckning som digitalradio via DVB-H synes vara ett bättre alternativ än DAB ur ren kostnadssynpunkt. Med de täckningskrav för nya tjänster från public service-företagen som kan följden av de i det föregående refererade riktlinjerna kan det innebära att SVT och UR skulle få bära denna större del av nätkostnaden. den
7 slutsatsen bygger på att kommersiella aktörer kan komma att vilja stanna vid en täckning på 80-90% av den fastboende befolkningen och då med prioritet för de stora befolkningskoncentrationerna. Det digitala marknätet bör därför även fortsättningsvis främst ses som ett intressant komplement till andra distributionsformer för ljudradio. Sammanfattande värdering Sett utifrån programföretagens värdering av konsumentperspektivet och konsumentnyttan är de förändringar som angetts ovan de mest angelägna. Frekvenshandel SVT, SR och UR får på denna punkt hänvisa till den skrivelse som tidigare getts in till PTS. Lagmässig reglering av olika typer av tjänster, operatörsfunktioner SVT, SR och UR avser att kommentera dessa frågor i annat sammanhang när utredningsförslag eller lagrådsremiss föreligger. Slutsats Digital dividend uppstår enbart genom politiska ställningstaganden Det som här redovisats klargör enligt SVT, SR och UR att det som kallas digital dividend är ett relativt begrepp som för att kunna ges innebörd förutsätter att ställningstaganden gjorts i några grundläggande avseenden. Dessa ställningstaganden berör i de exempel som redovisats marknätets grundläggande funktion och uppgift, nämligen att vara ett på bästa möjliga sätt fungerande distributionsnät för rundradiotjänster. Att enbart definiera det frekvensutrymme som kan användas för nya tjänster i termer av vad som frigörs vid själva övergången från analoga till digitala TV-sändningar, allt annat lika, låser utvecklingen av TV-mediet på olika sätt som beskrivits ovan och leder långsiktigt till en suboptimering av frekvensutnyttjandet. Enligt SVT, SR och UR är det mot den här bakgrunden nödvändigt att först ta ställning i dessa grundläggande frågor för att man ska kunna komma fram till en tydlig definition av vilket frekvensutrymme som kan frigöras och användas för nya tjänster och i vilken ordning olika steg och beslut bör eller kan tas.