Policy för enskilda avlopp i Kalmar kommun

Policy 2008-01-15 1(8) Policy för enskilda avlopp i Kalmar kommun Syftet med denna policy är dels att säkerhetsställa enhetlighet i bedömning och handläggning, dels att se till att enskilda avlopp, så långt det är möjligt för både befintliga och kommande, uppfyller höga men rimliga krav på miljöskydd smittskydd resurshållning samt säker funktion och användarvänlighet Policyn stödjer sig på gällande regler i miljöbalken samt de nationella miljömålen. Som underlag vid framtagandet av denna policy har Naturvårdsverkets allmänna råd om små avloppsanordningar för hushållsspillvatten (NFS 2006:7), remissutgåvan av Små avloppsanläggningar Handbok med allmänna råd, Naturvårdsverket, 2007, samt Små avlopp underlag till kommunal policy, Miljösamverkan Sydost, 2003, använts. Parallellt med denna policy arbetar Miljöavdelningen med en tids- och åtgärdsplan för enskilda avlopp. Bakgrund De enskilda avloppen är den näst största källan av fosfor till vårt kustvatten, i södra Kalmarsund står de enskilda avloppen för nästan dubbelt så mycket fosforutsläpp som de kommunala trots att det endast är ungefär en tiondel av befolkningen i kommunen som har enskilt avlopp. Naturvårdsverket gav ut nya allmänna råd om små avloppsanordningar för hushållsspillvatten augusti 2006. I dessa ligger betoningen på anläggningarnas funktion istället för konstruktion då behovet av rening kan variera i landskapet, både utifrån hälsoskydds- och miljöskyddsaspekter. Enligt de allmänna råden är det nu upp till varje kommun att bedöma i vilka områden som det ställs hårdare krav på rening, hög skyddsnivå, respektive i vilka som normal skyddsnivå gäller. Avloppsvatten ska enligt miljöbalkens 9 kapitel 7 avledas och renas eller tas om hand så att olägenheter för miljön eller människors hälsa inte uppkommer. Lagen ställer även krav på längre gående rening än slamavskiljning. Enskilda avlopp berörs dessutom av de nationella miljömålen Ingen övergödning och God bebyggd miljö. Indirekt omfattas enskilda avlopp också av miljömålen Grundvatten av god kvalitet, Levande sjöar och vattendrag, Giftfri miljö och Hav i balans samt levande kust och skärgård. Med avloppsvatten menas olika sorters förorenat vatten. Avloppsvatten från hushåll består av bad-, disk- och tvättvatten (BDT) samt spolvatten från toaletter. Avloppsvattnet innehåller bland annat smittämnen (bakterier

2 (8) och virus), syreförbrukande ämnen och näringsämnen (bland annat kväve och fosfor). Funktionskrav för enskilda avlopp Med funktionskrav menas att det är anläggningens funktion som är det viktiga inte vilken teknik som används. Ofta finns det flera tekniker som uppfyller kraven på funktion. När en avloppsanläggning ska byggas är det flera funktioner som ska tillgodoses. Ett av Naturvårdsverkets grundkrav är att utsläppen från avlopp inte ska medverka till en ökad risk för smitta eller annan olägenhet, därför bör det renade vattnet från en avloppsanläggning uppfylla kraven för badvattenkvalitet. Det ställs även krav på hur mycket näringsämnen en anläggning får släppa ut. Hur mycket beror på om anläggningen ligger inom ett område med hög skyddsnivå eller ett med normal skyddsnivå. Vid normal skyddsnivå ska 70% av fosforn, 40% av kvävet samt 90% av BOD (syreförbrukande ämnen) renas i avloppsanläggningen. Vid hög skyddsnivå gäller för fosfor 90%, kväve 50%, samt för BOD 90%. I de anläggningar där det är svårt att ta prover på ingående vatten blir kriterierna vid hög skyddsnivå att avloppsanordningen får som mest släppa ut 0,2 g fosfor (tot-p) och 7 g kväve (tot-n) per personekvivalent och dag. För alla enskilda avlopp gäller även de grundkrav som Naturvårdsverket har listat i sina allmänna råd. Principen med funktionskrav kräver att den sökande kan visa att: Anläggningen är konstruerad med en teknik som klarar funktionskraven. Anläggningen utförs i enlighet med denna teknik. Anläggningen kommer att underhållas och kontrolleras på ett sådant sätt att funktionskraven klaras under anläggningens livstid. Anpassning för olika områden Inom följande områden gäller hög skyddsnivå: Områden inom 300 m från kustlinjen Områden inom 100 m från ytvatten eller vattendrag som är vattenförande under en betydande del av året Inom primärt (inre) vattenskyddsområde Inom samlad bebyggelse/detaljplan. För övriga områden gäller normal skyddsnivå. Vid hög skyddsnivå ställs alltså högre krav på reningen av avloppsvatten och det är den sökande som ska visa att den valda tekniken uppfyller kraven. Varje ansökan kommer dock att bedömas enskilt och vilka krav som ska ställas bestäms genom en rimlighetsbedömning. I de flesta av skyddsföreskrifterna för kommunens vattentäkter förbjuds infiltration av avloppsvatten i den inre (primära) skyddszonen. Vilka de är framgår av bilaga 1. Inom de uppräknade områdena i bilaga 2 samt i de

3 (8) kommunala vattenskyddsområdena ställs det även högre krav på smittskydd. Se bilaga 3 för förslag på anläggningar som uppfyller kraven för de olika skyddsnivåerna samt för förslag på barriärer som kan ge ökat skydd mot smittspridning. Handläggningsrutiner Krav på ansökan Man måste alltid ansöka om tillstånd innan man inrättar en avloppsanläggning som ska belastas med toalettavlopp. Tillstånd krävs också om man ansluter en vattentoalett till en befintlig avloppsanordning. Det är den som ska använda anläggningen som är skyldig att söka tillstånd. En ansökan ska innehålla den information som preciseras i Miljöbalken och den måste vara komplett innan den kan beredas. En avloppsanordning utan WC-anslutning är anmälningspliktig förutom inom vissa områden där det krävs tillstånd även för inrättande av avloppsanordningar utan WC. Detta gäller områdena enligt bilaga 2 och i skyddsområdena för de kommunala vattentäkterna. För inrättande av förmultningstoalett eller annan toalett för slutlig behandling av latrin krävs anmälan. När avloppsanläggningen planeras ska fastighetsägaren/ verksamhetsutövaren visa att de allmänna hänsynsreglerna (Miljöbalken 2 kap.) beaktas samt att avloppsanläggningen uppfyller de kriterier som Naturvårdsverkets allmänna råd, 2006:7, ställer vid hög respektive normal skyddsnivå. Krav vid placering av avlopp för tömningsmöjligheter framgår av bilaga 4. Utformning av beslut Varje beslut utformas utifrån kommunens mallar. Entreprenörsrapport eller slutbesiktning Entreprenören ska när anläggningen är färdigställd lämna in ett intyg på utförd slutbesiktning där det visas att anläggningen är utförd enligt tillståndet samt redovisa eventuella ändringar från beslutet. Miljöavdelningen kan kräva att vissa delar av bygget fotodokumenteras. Miljöavdelningen kan även, i vissa fall, kontrollera att anläggningen är anlagd enligt tillståndet genom en slutbesiktning på plats. Åtgärdande av befintliga avlopp För att en befintlig enskild avloppsanläggning ska anses vara godkänd ska det ske en längre gående rening efter slamavskiljaren. Direktutsläpp till öppet vatten, dike, markledning, stenkista, sandfilterbrunn, infiltrationsbrunn eller sjunkbrunn är inte godtagbart. Vad gäller infiltrationer och markbäddar beräknas de ha en livslängd på ca 20 år. Efter detta kan Samhällsbyggnadskontoret komma att kräva att

4 (8) verksamhetsutövaren kontrollerar att tillsynes fungerande anläggningar fortfarande har tillräcklig reningseffekt. Miljöavdelningen kommer att arbeta för att alla befintliga avloppsanläggningar ska uppfylla kraven för den skyddsnivå som gäller i området. Infrastruktur för återföring av växtnäring Urin, fekalier och latrin är hushållsavfall som kommunen ansvarar för att föra bort. I Kalmar kommun har Kalmarsundsregionens renhållare (KSRR) fått ansvaret för hantering av hushållsavfall. Kalmar kommun har i dagsläget inget system för återföring av näringsämnen till t.ex. jordbruk, i kommunal regi. För urin kan i vissa fall godtas privat överlåtelse till jordbruket eller eget omhändertagande beviljas. Innehavare av jordbruksfastighet med djurhållning och egen svämgödselanläggning eller urinbehållare får, efter anmälan, själv tömma fastighetens slamavskiljare och sprida slammet på fastigheten. Uppdatering av policyn Samhällsbyggnadskontoret kommer att revidera policyn vid förändringar i regelsystemet och i takt med kunskaps- och teknikutvecklingen. Jana Andersson Miljöskyddsinspektör Anna Carnelius Miljöskyddsinspektör

5 (8) Bilaga 1 Skyddsföreskrifterna för följande vattentäkter förbjuder infiltration av avloppsvatten i den inre (primära) skyddszonen: Vassmolösa/Ölvingstorp Trekanten Halltorp Bottorp/Stenkällan Råsbäck Gårdsryd I övriga skyddsområden har samhällsbyggnadsnämnden en mycket restriktiv hållning till nya avloppsanläggningar i inre (primär) skyddszon.

6 (8) Bilaga 2 Enligt 2 Kalmar kommuns lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljö enligt miljöbalken, krävs det inom vissa områden tillstånd även för inrättning av avlopps-anordningar utan WC. Dessa områden är: Kåremo Fågelsudd, Slakmörestrand Nyttorp-Näset Lotsgården Ekö Åmunnen Bottorps hamn, Hagbyhamn Råbymåla Skällby Arby Kvarnlyckan Böle Förlösa kyrkby Runtorp I dessa områden gäller även hög skyddsnivå för smittskydd.

7 (8) Bilaga 3 Exempel på anläggningar som bedöms uppfylla de olika kraven på skyddsnivå. Även andra anläggningar får anläggas och Kalmar kommun är öppen för att pröva ny teknik. Kalmar kommun följer de riktlinjer som www.avloppsguiden.se ger angående vilka avloppsanläggningar som bedöms uppfylla kraven för de olika skyddsnivåerna. Anläggningar som bedöms uppfylla kraven på normal skyddsnivå Minireningsverk med dokumenterad reningseffekt Slamavskiljning med efterföljande infiltration Slamavskiljning med efterföljande fosforavlastad markbädd Urinseparerande toalett med uppsamling av urin till sluten behållare samt övrigt spillvatten till slamavskiljning med efterföljande infiltration Torrtoalett/förmultningstoalett samt slamavskiljning med efterföljande infiltration för BDT-vatten Anläggningar som bedöms uppfylla kraven på hög skyddsnivå Slamavskiljning med efterföljande filterbädd med fosforbindande material Minireningsverk med dokumenterad reningseffekt Torrtoalett/förmultningstoalett samt slamavskiljning med efterföljande infiltration för BDT-vatten Urinseparerande toalett med uppsamling av urin till sluten behållare samt övrigt spillvatten till slamavskiljning med efterföljande infiltration Smittämnen avskiljs framförallt i biologiska behandlingsprocesser. Vanligast är att avloppsvatten filtreras genom eller över fasta biofilmer, t ex biohud i markprofilen eller på filtermaterial. Biofilmerna kan också vara suspenderade i avloppsvattnet, som i vissa i minireningsverk. Exempel på barriärer som kan ge ökat skydd mot smittspridning är t ex: att placera utsläppspunkten så att risken för att någon exponeras för avloppsvattnet minskar. Detta kan t.ex. göras genom att utsläppspunkten görs otillgänglig för människor (och djur) med hjälp av ett stenlagt dike, växtlighet, instängsling eller motsvarande. Där klimatet tillåter eller där risk för frysning i marken är liten kan ytlig infiltration/bevattning under jord tänkas. Vattnet kan även behöva pumpas till en lämpligare utsläppspunkt. Separat hantering av fekalier/wc-avlopp så att dessa inte blandas med avloppsvatten som efter behandling leds till yt- eller grundvattenrecipienter (förutsätter att fekalier och urin hanteras på ett hygieniskt säkert sätt). Kompaktfilter eller annan filterbäddsteknik typ markbäddar och infiltration eller motsvarande för polering av renat avlopp från anläggningen. Behandling av utgående vatten med ozon, UV-ljus, ph-höjning eller annan desinfektionsteknik.

8 (8) Bilaga 4 Vid nybyggnad är det viktigt att tänka på att slamtömningsfordon ska kunna komma till brunnen. Avståndet mellan brunnen och slamtömningsfordonet får inte vara längre än 20 m. Den angöringsplats som anvisas för slamtömningsfordon får inte äventyra trafiksäkerheten. Platsen bör därför inte vara skymd av exempelvis ett backkrön eller en kurva. Gångväg mellan tömningsfordons angöringsplats och brunn ska vara fri från hinder t ex staket, murar, planteringar mm. Inför tömning ska gångväg vara lättframkomlig. Lock till slambrunn ska vara av lätt material. Tunga brunnslock, exempelvis betonglock med diameter överstigande 75 cm, bör inte förekomma. Vid tömning ska brunnslock vara framgrävt och markerat t ex med en pinne eller en flagga samt vara lättåtkomligt. Brunn ska vara så utformad att den är lätt att tömma. Speciella verktyg eller redskap ska inte behövas för att tömma brunnen. Transportväg för slamtömningsfordon ska uppfylla samma krav som transportväg för övriga renhållningsfordon.