Biotopkartering i Kullaån, Pliktån och Tollereds ström

Biotopkartering i Kullaån, Pliktån och Tollereds ström En miljövetenskaplig studie om små åars betydelse för öring Salmo trutta Henrik Karlborg Uppsats för avläggande av naturvetenskaplig kandidatexamen i Miljövetenskap 15 hp Institutionen för växt- och miljövetenskaper Göteborgs universitet May 2011

Sammanfattning Till sjön Sävelången mynnar de tre åarna Kullaån, Pliktån och Tollereds ström. Sävelången håller ett stationärt bestånd av sjölevande öring. Öringen föredrar mindre biflöden för lek och uppväxt men ställer samtidigt höga krav på bottensubstrat, flöde och djup. Syftet med undersökningen var att biotopkartera åarna med avseende på lämpliga habitat för lekområden, uppväxtområden och för större öring. Tollereds ström är reglerad vid sitt utlopp från sjön Torskabottnen och håller normalt bara lite vatten som tillförs av regn samt från ett litet läckage vid dammluckan. I Kullaån gjordes även ett elfiske vilket resulterade i att öring, lake och signalkräfta fångades. På grund av årstiden kunde inget fiske genomföras i Pliktån då den vid tiden för elfisket låg under is och snö. Resultatet visade att både Kullaån och Pliktån är goda habitat för öring men samtidigt kan de göras bättre om vissa fiskevårdsåtgärder sätts in framförallt förekomsten av lekgrus och vandringshinder behöver ses över. En minitappning i Tollereds ström skulle innebära att en öringbiotop skulle bli möjlig, dock säger vattendomen från 1976 ingenting om detta. Slutsatsen av biotopkarteringen är att öringen reproducerar sig i Kullaån och enligt det svenska elfiskeregistret (SERS) gör de även det i Pliktån. Summary The three creeks Kullaån, Pliktån and Tollereds ström are all flowing into the lake Sävelången. Sävelången holds a stationary population of brown trout which prefers smaller tributaries for spawning and growth but sets high standards of substrate, flow and depth. This study aimed to map the three creeks with respect to how well they function as spawning, nursery and habitat for adult trout. Tollereds ström is regulated from its outlet from the lake Torskabottnen and the water flow is normally only supplied by rain and from a small leakage at the floodgate. Kullaån was also electric fished with brown trout, burbot and crayfish being caught. Due to the time of year, fishing in Pliktån was cancelled due to winter conditions. Both Kullaån and Pliktån is considered good habitats for brown trout but they can be improved. The most recurrent is the lack of right size of gravel and migration barriers that needs attention. In Tollereds ström a minimum discharge of water would allow for trout habitat but this is not acknowledged in the water act from 1976. The conclusion of habitat mapping is that brown trout reproduce in Kullaån and according to the Swedish electricfishing registry (SERS) they also do reproduce in Pliktån.

Innehållsförteckning Sammanfattning...1 Summary...1 Innehållsförteckning...2 Inledning...3 Material och Metod...5 Protokoll A Vattenbiotop...5 Protokoll D Vandringshinder...6 Elfiske...6 Resultat...7 Biotopkartering Kullaån...7 Vandringshinder Kullaån...9 Öringbiotoper Kullaån...10 Biotopkartering Pliktån...11 Vandringshinder Pliktån...12 Öringbiotoper Pliktån...14 Tidigare elfisken...16 Tollereds vattenkraftverk...17 Diskussion...17 Kullaån...17 Pliktån...19 Tollereds ström...20 Fiskevårdsåtgärder...20 Kullaån...20 Pliktån...21 Slutsatser...22 Referenser...23 Bilaga 1. Förklaringar till inventeringsprotokoll Vattenbiotop A...24 Bilaga 2. Förklaringar till inventeringsprotokoll Vandringshinder D...27 2

Inledning Sävelången är belägen mitt i mellan Lerums och Alingsås kommun i Västergötland. Sjön får främst sitt vatten från sjön Mjörn via Norsesund i norr som sedan fortsätter ner till Floda i södra delen av sjön. Vidare därifrån rinner vattnet genom Säveån och ut i Göta älv. I sydöstra delen av Sävelången ligger orten Tollered och inte långt därifrån Nääs slott. Mitt i orten Tollered finns Tollereds ström. Denna ca en kilometer långa strömfåra letar sig genom samhället upp till sjön Torskabotten där det idag sitter en dammlucka som hindrar vattnets passage. Torskabottnen ligger 112 meter över havet och lämpar sig därför bra för vattenkraftsändamål (Svensson, 2010). Strax två kilometer sydväst om Tollered ligger Nääs slott. Sydost om slottet mynnar två åar ut, Kullaån och Pliktån. Kullaån har sitt ursprung i Lensjön som sedan rinner genom Stenaån vidare till en våtmark kallad Torvmossen. Ur den rinner sedan Kullaån ca två kilometer ner till Sävelången. Pliktån även kallad Vidaån ligger något norr om Kullaån. Dess ursprungliga flöde är en blandning av vatten från Ömmern och Lillbottnasjön som genom dess meandrande flöden letar sig ner till Sävelången. Syftet med studien är att biotopkartera Kullaån, Pliktån och i viss mån Tollereds ström fysiskt med hjälp av Jönköpingmodellen (Halldén, 2002) och redogöra för öringens möjligheter (Salmo trutta) att leva och fortplanta sig i systemet. Arbetet kommer också att undersöka möjligheterna till en tappning av vatten från Torskabottnen genom Tollereds ström. (Halldén, 2002). Det har aldrig tidigare gjorts en fullständig kartering över lämpliga öringbiotoper i dessa åar (se fig. nr 1). På grund av kravet om kompensationsutsättning som idag finns på vattenkraftverk sätts det varje år ut öring i sjön men det är oklart i vilken utsträckning det sker naturlig reproducering i åarna (Johan Höjesjö, muntligt). Tollereds öfvre kraftstation byggdes i början av 1900-talet av det dåvarande textilföretaget Nääs fabriks AB (Lerum, Tollereds Öfvre Kraftstation, 2010). Redan på 1830-talet byggde dock grundaren Peter Wilhelm Berg ett vattenhjul som försåg hans ullspinneri med el. Med tiden utökades produktionen av bomull och Bergs sonson, Volrath Berg, anlade 1909 Tollereds öfvre kraftstation. (Svensson, 2009). Kraftverket var igång till 1981 och försåg fabrikerna i slutet av ån med el. (Tollereds Öfvre Kraftstation, 2010). Fem år innan kraftstationen togs ur bruk byggdes den nuvarande kraftstationen, som idag ägs av Vattenfall AB. (Jonas Larsson, muntligt). Den ligger insprängd i berget och det som syns idag är bara resterna av den förra kraftstationen. 3

Figur 1. Karta över området. De aktuella åarna är markerade med blå färg. Källa: Enioro. Varför bry sig om små åar Öringens främsta hot i Sverige får antas vara vattenkraften, även om försurning, borttagning av kantzoner, utdikning och förändrade flöden också påverkar fiskens livsmiljöer. De större älvarna i norr leder även de till mindre biflöden där öringen, till skillnad från laxen som gärna leker i större vattendrag, reproducerar sig (Degerman, 2008). De åar som mynnar ut i sjöar utan att vara en del av större älvar kan på så sätt vara väldigt viktiga för öringen. I exempelvis biflöden till Gullspångsälven i Vänern, Stora och Lilla Åråsforsen, leker en ursprunglig stam av öring som sedan vandrar ner i Vänern för ett liv i sjön (Christensen m.fl., 2004). Öring (Salmo trutta) Öring finns i tre olika former, havsöring, insjööring och bäcköring, alla är de dock samma art. Öring finns i Sävelången och i hela systemet ända ut i Göta älv. Dock är framkomligheten från Göta älv upp i systemet begränsad på grund av vattenkraft och andra vandringshinder i Säveån som kraftverket i Jonsered, Hedefors och Floda (Kraftverken i Säveån, 2007). Öringen i Sävelången härstammar förmodligen från ett bestånd i Mjörn. Idag sätter ett kraftverk i Norsesund stopp för ytterligare vandring mellan sjöarna. Den vuxna öringen lever sitt liv i sjön men går i september/oktober upp i mindre åar för att leka (Degerman, 2008). Väl där har den höga krav på habitat i fråga om vattenhastighet, bottensubstrat och djup. Den leker på sträckor där grus och mindre sten (10-50 mm i diameter) dominerar, där strömhastigheten är i intervallet 0,2-0,5 m/s och djupet är mellan 0,1-0,7 m (Degerman 2008). Både rätt grusstorlek och vattenhastighet är viktigt för att äggen skall kunna grävas ned och 4

ligga kvar, samtidigt som de blir syresatta under utvecklingsprocessen. När öringen kläcks på våren lever ynglen i ån i 2-3 år innan de vandrar ut som smolt i sjön för äta upp sig, och återvänder inte förrän de har blivit könsmogna (Degerman, 2001). Vissa öringar stannar dock hela sitt liv i ån och utgör ett stationärt bestånd. För att överleva behöver de ståndplatser i form av större stenar, död ved och rötter som ger skydd mot predatorer (Degerman 2008; Magnusson 2005). Död ved har också stor betydelse för att deras huvudsakliga föda insekter skall kunna leva. Vidare är det också viktigt med kantzoner bestående av buskar och träd. Dessa hindrar näring från att rinna rakt ut i vattendraget från omgivande åkermarker samtidigt som den ger skugga och reglerar temperaturen under varma sommardagar. Dessutom tillför strandnära vegetation föda. Material och Metod Biotopkarteringen gjordes enligt Jönköpingsmodellen (Halldén, 2002). Metoden går ut på att beskriva vattendrag genom att använda sig av fem inventeringsprotokoll, A till E. Dessa fem beskriver vattenbiotop, omgivning/närmiljö, biflöden och diken, vandringshinder och vägpassager. I denna kartering användes endast protokoll A och D, dvs inventeringsprotokoll om vattenbiotop och vandringshinder. Dessa är i sin del indelade i en rad parametrar med olika variabler (Se Bilaga 1 och 2). Protokoll A Vattenbiotop Åarna delades in i sträckor för att kunna ge en detaljerad bild av varje del och på så sätt kunna beskrivas så realistiskt som möjligt. Huvudkriteriet för sträckorna är homogeniteten i strömförhållandena, men även bottensubstrat, djup och vattenvegetation kan vara avgörande för vad som kan betraktas som homogent. Detta gäller när förändringen kan verka vara avgörande för biotopens funktion. Sträckorna bör hursomhelst inte understiga 30 meter. Kvillområden, dvs när vattnet delar upp sig i minst tre fåror, avgränsas alltid till egna sträckor. En sträcka avgränsas även också vid ett vandringshinder, detta för att olika beräkningar skall kunna göras upp- och nedströms hindret. Indelningarna A: nr X följer inventeringsprotokollet från Jönköpingsmodellen i enlighet med system Aqua. Parametrarna ligger till grund för öringens möjligheter på sträckan med avseende på lekmöjligheter, uppväxtområden samt ståndplatser för större öring. 5

Tabell 1. Grund för klassning av öringens möjligheter till reproduktion och uppväxt på en sträcka. Lekområde Klass 0 Klass 1 Klass 2 Klass 3 Lekmöjligheter saknas Inga synliga lekområden men rätt strömförhållanden Uppväxtområde Inte lämpligt Möjliga men inte goda Ståndplatser Saknas (för grunt) Möjligt för enstaka större öring att uppehålla sig Tämligen goda lekmöjligheter men inte optimalt Tämligen goda Tämligen goda Goda mycket goda lekmöjligheter Goda mycket goda uppväxtområden Goda mycket goda förutsättningar för större öring Sträckorna avgränsades så att det till bottensubstrat och strömförhållande alltid fanns en substrattyp respektive ett strömförhållande som kunde anges som dominerande, klass 3. Detta för att för att det skulle vara möjligt att kvantifiera parametrarna vid sammanställningen. Fullständig förklaring till parametrarna finns i Bilaga 1. Protokoll D Vandringshinder Vandringshinder inventerades och gjordes sedan till egna sträckor i vattendraget för att kunna beskriva förhållanden upp-och nedströms ett hinder. Ett vandringshinder kan vara allt som gör det svårt för arter att ta sig vidare i systemet, både uppströms och nedströms. Exempel på sådana kan vara fallna träd, bäverdammar, kulverteringar av olika slag, branta forsar etc. Varje hinder beskrevs med fallhöjd, typ av hinder, om det finns fiskvägar runt hindret och om hindret är möjligt att passera. Hindrets passerbarhet beaktades efter om hindret var: Definitivt = hindret kan med största sannolikhet inte passeras under några förhållanden. Partiellt = hindret kan passeras vid gynnsamma förhållanden, vanligtvis högvattenföring. Svårighetsgraderna mellan de partiella vandringshindrena varierar mycket. Passerbart = hindret bedöms vara partiellt för mört och övrig fisk men kan vara passerbart för öring (svår passage). Hindren fotades och kommenterades med möjliga åtgärder för dem. Fullständig förklaring till parametrarna finns i Bilaga 2. Elfiske Elfisken utfördes för att uppskatta tätheten av öring på varje sträcka i åarna. Delarna av sträckorna som fiskades var homogena och 50 meter långa. Varje sträcka fiskades tre gånger för att all fisk som fanns på sträckan skulle tas med. Fisken mättes och uppskattning av årskullar gjordes. 6

Resultat Biotopkartering Kullaån Den största delen av ån har en strömmande vattenhastighet och bottnar som består av större grus och sten (se fig nr 5, tabell nr 2). Död ved finns på nästan alla sträckor då det oftast är en kantzon om minst två meter på varje sträcka. Efter sträcka tre är det oklart om öringen kan vandra längre då motorvägskulverten kan vara ett alltför stort hinder. Sträcka 5 7 är bra biotoper för öring vilket också visade sig i elfisket, där den största av öringarna fångades (242 mm, se fig. nr 17). De öringar som befinner sig ovan motorvägen är förmodligen kvar sen innan motorvägen byggdes. Att de skulle ha tillkommit ovanifrån är också möjligt men under tiden för undersökningen var våtmarken nästan torr och inget flöde syntes till. Då inventeringen gjordes antogs vattennivån vara högre än under andra årstider. Tabell 2. Areell storlek och relativ andel av varje bottensubstrat som finns på sträckorna 1-8 i Kullaån. Bottensubstrat Areal (m²) Kvot (%) Grus (2-20 mm) 1584 25,9 Sten (20-200 mm) 1788,5 29,2 Block (> 200 mm) 1458 23,9 Häll (> 4000 mm) 1285 21,0 1. Sträckan domineras av ett svagt strömmande vatten med jämn botten och en del död ved. Djupet är ca 0,8 m. 2. Den här delen är strömmande och med bra bottnar av lekgrusstorlek. 3. Även här är vattnet strömmande och bottnen består av större sten och block. Bra uppväxtområde för öring. Elfiskad sträcka. 4. Motorvägskulverterad sträcka. Forsande vatten och förmodligen stopp för öring från sjön att ta sig vidare. Figur 2. Karta över Kullaån, Källa: Eniro. 5. Sträckan består av strömmande vatten och bottnen består av större sten och block. Det bildas även höljor. Bra uppväxt område och ståndplatser för större fisk. Djup ca 0,5 meter. 6. Vattnet är strömmande och bottnen är av lekgrusstorlek. Även större stenar och rötter finns vilket är bra som ståndplatser och uppväxtområden. Elfiskad sträcka. 7

7. Den här sträckan är den mest lugnflytande och djupa delen av ån. Bottnen består mest av nedbrutna löv och grenar. Inget bra område för öring. 8. Sträcka åtta består av en naturlig fors som övergår i en våtmark. Tabellen nedan anger en fullständig beskrivning av varje delsträcka av ån. Klassningen av lekbottnar, uppväxtområden samt ståndplaster är angiven efter sträckans areal, alltså kan en sträcka som är klassad som 2:a ha större förutsättningar för lek än en sträcka klassad 3. Tabell 3. Tabell över varje delsträcka klassad 0-3 efter Jönköpingsmodellens inventeringsprotokoll A. Sträcka Längd (m) Areal (m 2 ) Lekomr. (klass) Ståndplats (klass) Uppväxt (klass) Död ved (klass) Skuggning (klass) Strömtyp 1 252 706 1 1 1 2 2 svagt strömmande 2 405 1417,5 3 2 2 2 2 strömmande 3 162 648 1 3 1 2 2 strömmande 4 25 25 0 0 0 0 3 forsande 5 270 810 1 2 1 1 2 strömmande 6 106 371 3 2 2 2 2 strömmande 7 117 702 1 1 1 2 2 lugnflytande 8 252 1260 0 1 0 2 2 forsande De arealer med klassning som är angivna ovan är beskrivna utifrån hur bottnen såg ut och därmed hur bra lek-, stånd- och uppväxtplatser de är. Alltså utgjorde sträcka 1 ett område med rätt strömförhållanden men att inga synliga lekplatser fanns. Exempelvis sträcka 3 hade goda till mycket goda möjligheter för lek. På sträckan var både vattenhastighet och storlek på bottensubstrat de rätta (Se bilaga 1). 8

Vandringshinder Kullaån 1. Vägkulvert efter 252 meter från sjöutloppet. Kulverten är ca 5 meter lång och en meter bred med en strömmande vattenhastighet. Hindret anses inte påverka framkomligheten för öring eller mört. 2. Motorvägskulvert efter 819 meter. Den ca 25 meter långa kulverten är ca 1 meter i diameter och har en forsande strömhastighet. Detta hinder anses vara omöjligt för både öring och mört (se fig. nr 3). 3. Naturlig fors 1337 meter från sjöutloppet. Hindret är ca 250 meter långt och varierar med stora stenar till hällar och höga fall, det högsta ca två meter. Varken öring eller andra fiskarter kan anses att klara detta. (se fig. nr 4). Figur 3. Vandringshinder nr 1. Motorvägskulvert ca 25 meter lång med en forsande vattenhastighet. Förmodligen tar sig inga öringar förbi här. Figur 4. Vandringshinder nr 3. Naturlig fors uppströms Motorvägen E 20. Definitivt hinder för öring. Figur 5. Andelen av respektive strömtyp som råder i Kullaån. 9

Öringbiotoper Kullaån Många delar av Kullaån hyser goda förutsättningar för att öring skall kunna trivas. Nästan 60 % av den har ett strömmande vatten och på ca 30 % av ån har goda mycket goda möjligheter för lek (se fig. nr 6). Figure 6. Andelen lekplatser av respektive klass i Kullaån. Även ståndplatser och uppväxtområden för större öring bedöms mestadels som tämligen goda (se fig. nr 7,8). Figur 7. Andelen ståndplatser av respektive klass i Kullaån. Figur 8. Andelen uppväxtområden av respektive klass i Kullaån. 10

Biotopkartering Pliktån Pliktån har i jämförelse med Kullaån en lugnare strömhastighet sett över de nio sträckorna (se fig. 11). Större delen av bottnen är täckt med block som utgör bra uppväxtområden för större öring. Dock är största delen av ån klassat som 1 och 0 med avseende på lekområden. Tidigare elfisken har visat på att det finns öring med varierande tätheter (Fiskeriverket, 2010). Då biotopkarteringen gjordes under senhösten antogs vattennivån vara högre än under andra årstider. Tabell 4. Areell storlek och relativ andel av varje bottensubstrat som finns i Pliktån. Bottensubstrat Areal (m²) Kvot (%) Lera (< 0,02 mm) 301,5 4,4 Sand (0,02-2 mm) 50 0,7 Grus (2-20 mm) 790 11,7 Sten (20-200 mm) 444,5 6,5 Block (> 200 mm) 4 754,3 76,7 1. Från sjöutloppet till motorvägen är vattnet lugnflytande och bottnen är inte lämplig för varken lek eller uppväxt. 2. Sträcka två utgörs av en motorvägskulvert. Den är uppdelad i två rör och vattnet är strömmande och ca 0,5 meter djupt. Svårt att säga om hur bottnen i trummorna ser ut. 3. Vattnet är svagt strömmande och bottnen består mestadels av block. Det ligger även mycket fallna träd i och över ån. Möjligt att det kan finnas bra ståndplatser och en del uppväxtområden. 4. Sträcka 4 är bara 8 meter lång och utgörs av en stenkulvert. Vattnet är strömmande och botten består av block. Figur 9. Karta över Pliktån. Från Sävelången till Bortre maden, Källa: Eniro. 5. Förmodligen den bästa delen av ån för uppväxande öring. Vattnet är strömmande och det finns gott om stora stenar, rötter och död ved. 6. En lugnflytande del med botten bestående av mycket grus. Dock är vattenhastigheten för låg för att den skall utgöra ett bra lekområde. 11

7. En naturlig fors med snabbt vatten och stora stenar. Möjligt att det finns bra ståndplatser, men troligen är djupet för litet för att sådana skall finnas större delen av året. Möjligt att större öring kan ta sig förbi forsen. 8. En lugnflytande sträcka som hade varit ett fint lekområde om vattnet hade haft en högre hastighet. 9. Den sista sträckan är av strömmande karaktär med en botten täckt av block. Ett utmärkt uppväxtområde och plats för större öring. Tabellen nedan anger en fullständig beskrivning av varje delsträcka av ån. Klassningen av lekbottnar, uppväxtområden samt ståndplaster är angiven efter sträckans areal, alltså kan en sträcka som är klassad som 2:a ha större förutsättningar för lek än en sträcka klassad 3. Tabell 5. Tabell över varje delsträcka klassad 0-3 efter Jönköpingsmodellens inventeringsprotokoll A. Sträcka Längd (m) Areal (m 2 ) Lekomr. (klass) Ståndplats (klass) Uppväxt (klass) Död ved (klass) Skuggning (klass) Strömtyp 1 67 301 0 0 0 1 2 lugnflytande 2 25 50 0 0 0 0 3 strömmande 3 284 568 1 2 2 3 3 svagt strömmande 4 8 8 0 1 1 2 3 strömmande 5 200 450 1 3 3 2 3 strömmande 6 301 1 053,5 1 1 1 2 2 lugnflytande 7 497 1491 0 2 1 2 3 forsande 8 127 444,5 3 1 1 2 2 lugnflytande 9 606 2424 1 1 3 3 3 Strömmande Vandringshinder Pliktån 1. Motorvägskulvert efter 67 meter från sjöutloppet. Vägkulverten är delat i två rör vardera en meter i diameter. Vattnet är strömmande och bottnen är slät. Hindret kan möjlig passeras av öring beroende på hur framkomligheten är inne i rören. 2. Vägkulvert 376 meter från sjön. Den åtta meter långa bron består av stora stenblock. Vattnet är strömmande och bottnen är ojämn. Öring kan definitivt passera. 3. Forsnacke 885 meter från sjöutloppet. En naturlig fors som är 150 meter lång med en fallhöjd på ca 4-5 meter. Större öring skulle kunna passera men upplåtande av viloplaster skulle vara bra för mindre individer. 12

Figur 10. Vandringshinder nr 3 Pliktån. Naturlig fors ca 150 meter lång och totalt 4-5 m fallhöjd. Figur 11. Möjligt vandringshinder under sträcka två. Resultatet av trädröjning utmed ån där rester har hamnat i vattendraget. Oklart hur långt ned mot bottnen grenarna når. 13

Figur 12. Andelen av respektive strömtyp som råder i Pliktån. Öringbiotoper Pliktån Pliktån har till största delen antingen en strömmande eller en forsande vattenhastighet. Bottnen domineras av block vilket skapar goda uppväxtområden (se fig. nr 14 och tabell nr 1). Lekplatser saknas eller är få i större delen av ån (se fig. nr 12). Tämligen goda ståndplatser, klass 2, finns i ca 30 % av ån (se fig. nr 13). Figur 13. Andelen lekplatser av respektive klass Pliktån. 14

Figur 14. Andelen ståndplatser av varje klass i Pliktån. Figur 15. Andelen uppväxtområden av varje klass i Pliktån. Tollereds ström Eftersom det inte finns något egentligt flöde genom Tollereds ström på grund av kraftstationen vid Torskabotten så gjordes endast en inventering där ån sågs som en helhet. Ån är ca två tre meter bred och botten är ojämn och består mest av block (>200 mm i diameter). De nedre delarna präglas av de gamla fabrikerna som har kulverterat stora delar av ån. Efter ca 600 meter uppströms är det troligen stopp för att öring skulle kunna vandra vidare på grund av ett stort fall på ca tre meter. Från fallet upp till Torskabotten är det även sedan en hög klättring vilken får anses vara omöjlig för öringen. Mellan kulverteringen och det branta fallet finns det områden som skulle kunna utgöra livsmiljöer för fisken. Åbädden saknade till stor del död ved vilket beror på att det saknas en egentlig kantzon utmed ån. Elfiske i Kullaån Årstiden för elfisket medförde att endast en del av sträcka 3 och en del av sträcka 5 var öppen. Resten var antingen isbelagt eller låg under snö. Lokalen för sträcka 3 var homogen med en strömmande vattenhastighet, klass 3. Bottnen bestod mestadels av sten (20-200 mm) och block (> 200 mm) och djupet var ca 0,5 meter. Sträcka 5 var även den homogen med strömmande vatten och 0,5 meter djup. Bottnen var dock mer bestående av sten på sträcka 5. Ett stort problem var iskanten som hängde ut ca en halv meter från varje strandkant som gjorde det svårt att se fisk som bedövats och kanske spolades bort. Figur 16. Elfiske i december, Kullaån. 15

I Pliktån gjordes inget elfiske på grund av snön. Sträckorna fiskades tre gånger vardera och fångsterna förvarades i hinkar, en hink för varje fiske. Varje fisk mättes sedan och återutsattes därefter. Som sig bör var fångsterna högre i fiske 1 (se tabell nr 5 och nr 6). Totalt fångades 6 st. öringar, en lake och 4 st. signalkräftor. Tabell 5. Resultat av elfiske som gjordes på sträcka tre. Sträckan fiskades tre gånger och antalet antecknades. Sträcka 3 Fiske 1 Fiske 2 Fiske 3 Öring 4 - - Lake 1 - - Signalkräfta 1 1 - Tabell 6. Resultat av elfiske som gjordes på sträcka fem. Sträckan fiskades tre gånger och antalet antecknades. Sträcka 5 Fiske 1 Fiske 2 Fiske 3 Öring 3 - - Lake - - - Signalkräfta - 2 - Öringarna som fångades var: 242, 164, 150, 150, 148, 146 och 144 mm långa. Alla utan den på 242 mm kan antas vara 2+ eller 3+ i ålder (Degerman, 2001). Figur 17. Den största öringen som fångades, Figur 18. Signalkräfta fångad på sträcka 5 ovan 242 mm. motorvägen E 20 Kullaån. Tidigare elfisken Elfiske i Kullaån har rapporterats till Svenskt Elfiskeregister (SERS) sedan 1981. De senaste tio åren har resultaten av dessa varit varierande med totala tätheter av öring på 7 36 öringar/100 m 2. (Fiskeriverket, 2010). I Kullaån har det förutom öring fångats gädda, lake, ål, elritsa, bäcknejonöga och signalkräfta (Fiskeriverket, 2010). I Pliktån har elfisken endast skett utanför områden som denna studie har varit en del av. 16

Tollereds vattenkraftverk Kraftstationen anlades 1976 och ersatte de tidigare två kraftverken som användes för elproduktion. Istället för att leda vattnet över marken är dagens aktiva kraftverk insprängd i berget under de nya bostadshusen (Jonas Larsson, muntligen). Vattendomen, även den från 1976, säger att maximalt 4,5 m 3 /s får tappas ur Torskabottnen. Domen säger ingenting om att minitappning genom Tollereds ström måste göras (Jonas Larsson, muntligen). Eftersom fallet från Torskabottnen ner till den del av Tollereds ström som är möjligt att nå för öringen är väldigt högt krävs att mycket vatten tappas ur sjön för att en bra strömfåra skall bildas. Torskabottnen är också väldig känslig på grund av dess avrinningsområde som endast är 112 km 2. Även nederbörden i området är ofta låg (Jonas Larsson, muntligen). Diskussion Kullaån Den fysiska inventeringen visar att Kullaån borde kunna fungera som en väl fungerande reproduktions- och uppväxtmiljö för öringen. Den har till stora delar rätt strömförhållanden och bottensubstrat. Att öring fångades, förmodligen 2- och 3-åringar, visar att viss reproduktion förekommer (Degerman, 2001). Med tanke på att ca 30 % av ån är klassat 3 i fråga om lekplatser, det vill säga sträckor med minst två lekplatser per 100 meter, gör att fler öringar borde kunna leka. Död ved och träd som ger skugga finns i större delen av ån vilket innebär att fisken får skugga och mattillförsel. Den döda veden ger även örings föda förutsättningar för bra livsmiljöer. Ovan motorvägskulverten, sträcka 5-8, skulle det behövas ta bort ned huggna träd som bromsar både vatten och möjligheter för öringen att leka och fortsätta problemfritt upp i ån (se fig. 19). 17

Figur 19. Nedhuggna träd bakom snickeriet vid sträcka 6 som både bromsar vatten och fisk. Då elfisket gjordes i december månad och ån mestadels låg under is eller snö kan slutsatser om tätheter för ån inte göras. Dels för att inte tillräckligt många sträckor fiskades, dels för att fisk som kan ha funnits kan ha missats på grund av de överhängande istäcken som hängde ut från stränderna. Dessutom fungerar elfisket dåligt i kalla temperaturer och de mindre individerna, 0+ och 1-åringar, påverkas troligen inte alls av det elektriska fältet. De som fångades på sidan närmast sjön från motorvägen sett kan vara från ett sjöbestånd, eftersom inga hinder för dem finns att ta sig dit. Sträckorna 1 3 dvs de första 830 meterna har god förutsättning för både lek och uppväxt. Vandringshindret i slutet av sträcka 3 dvs motorvägskulverten anses vara ett definitivt hinder som inte går att passera, dock går detta inte bevisa i denna studie utan att testa det genetiska sambandet. Med andra ord anses öringarna ovan motorvägen vara stationära utan genetisk inblandning av fisken från sjön. För att göra hindret fullt passerbart även för mindre individer skulle det behövas förändras med avseende på flöde och bottensubstrat. Förmodligen består bottnen av tillfört material som förts med strömmen nedströms. Det syntes inga tecken på att större sten eller träddelar skulle bryta flödet inne i trumman. Den naturliga forsen, sträcka 8, utgör också det ett definitivt hinder som gör att fisken inte vandrar längre upp än till sträcka 7. Ovan forsen ligger en våtmark som vid tidpunkten för undersökningarna inte såg ut att kunna föra fisk till Kullaån. Det är dock möjligt att fisk kan vandra igenom den när våtmarken håller mer vatten. Även om de når fram till forsen genom våtmarken är det oklart 18

om fisken klarar fallen som ibland är två meter höga ned till den lugnflytande delen på sträcka 7, (se fig. nr 4). Att även signalkräfta fångades i ån gör att det finns mat för större individer av öring att tillgå, även om också signalkräftorna äter mindre individer av öring (Johan Höjesjö, muntligen). Pliktån Pliktån har inte fullt så bra förutsättningar för att öring skall kunna reproducera sig i ån. Det saknas till stor del lekbottnar och rätt strömförhållanden, eller där så är de två ofta dåligt kombinerade. Det första vandringshindret som utgörs av motorvägskulvertens dubbla vägtrummor kan vara möjligt för fisk att passera. Vattnet är strömmande och om det är fritt från grenar och annat som begränsar framkomligheten så skulle det vara fysiskt möjligt för öringen att simma igenom. Nästa hinder i form av en mindre vägkulvert anses inte vara något problem för öringen (se fig. 20). Fysiskt sett har ån dock goda förutsättningar för att kläckta öringar ska kunna överleva och tillväxa, 42 % av ån är klassad 3 som uppväxtområden. Större sten och block dominerar botten på ett flertal sträckor där även strömförhållandena är de rätta. Kantzonen är på de nedre sträckorna lite smal i avseende på näringsupptag eftersom ån till större del är omgiven av åkermark. Figur 20. Vägkulvert på sträcka 4 som inte bör vara något problem för öringen. Sträcka 5 som utgör en ca 300 meter lång lugnflytande sträcka är bottnen optimal för lek, men vattnet rinner alldeles för sakta. Eftersom det inte gjordes något elfiske i ån kan slutsatser om reproduktion med säkerhet inte göras. De tidigare elfisken som gjorts uppströms de inventerade sträckorna, senast augusti 2010, visar dock att det finns öring i ån vilket det då förmodligen även gör längre nedströms (Fiskeriverket, 2010). 19

Den kantzon som finns räcker dock till för att skugga ån och tillföra den död ved. Under sträcka 3, efter den dubbla motorvägskulverten, skulle det behövas tas bort nedfallna pilträd som blockerar åns flöde. Den naturliga forsen som utgör sträcka 7 anser jag vara slutet för hur långt mindre öring kan vandra uppströms. Det är troligt att större öring skulle kunna ta sig förbi forsen men förmodligen så gör de inte det på grund av att det saknas bra viloplatser för. Detta skulle gå att åtgärda genom att ta bort sten från delar av forsen och tillföra den på andra platser i densamma. Uppströms sträcka 7 delar sig ån i två delar och den vänstra delen ser väldigt bra ut, både för lek och uppväxt. Vattnet är på några ställen lite för lugnflytande men bottnen har rätt karaktär. Tollereds ström Slutsatser kring Tollereds ström baseras på resultaten från Kullaån och Pliktån. Tollereds ström är idag en helt torrlagd fåra förutom den tid då regn- och/eller smältvatten förser fåran med vatten. Om det skulle finnas vatten i ån skulle den förmodligen kunna vara lämplig som livsmiljö för öring om det gjordes åtgärder för att gynna öringen i form av att åtgärda vandringshinder, lägga ut lekgrus och ta bort en del sten från åbädden. För att vattnet inte ska få en alltför monoton rörelse, samt för att skapa viloplatser för fisken behövs det att i kulverteringen läggs ut något form av substrat, t.ex. stockar som monteras med bult alternativt att stora block placeras ut. Även andra hinder i form av små fall skulle behövas åtgärdas, t.ex. viss borttagning av stenblock eller byggnationer av små trappor som underlättar vandringen uppströms. Vattenkraftverket i Torskabottnen ägs av Vattenfall och enligt dem är det inte aktuellt med någon minimitappning eftersom vattendomen inte anger något sådant (Jonas Larsson, muntligen). Detta är såklart en ekonomisk fråga. Flödet som mättes upp i Kullaån där öring fångades var ca 600 l/s vilket då kan antas vara ett okej flöde då åarna liknar varandra till bredd och form. Eventuella åtgärder enligt ovan är bara aktuella i fall en strömledande vattenfåra skulle återuppstå. Fiskevårdsåtgärder Kullaån Många av delar av Kullaån har rätt strömförhållanden och förhållandevis lite störningsmoment i form av fallna träd med mera som gör att ån skulle fungera som en god reproduktionsmiljö för öring. För att göra ån bättre/optimal för lek, uppväxt och platser för fisken att uppehålla sig på skulle det dock behövas göra vissa åtgärder. Nedan följer förslag på hur varje sträcka skulle kunna förbättras. Sträcka: 1. Lägga ut större stenar för att ge predationskydd. 2. Plantera en bredare kantzon då åkermarken sluttar nedåt ån på vänster sida. Sträcka 2 och 3 är de bästa sträckorna fysiskt sett och är svåra att förbättra. 3. Flytta en del sten från åbädden och lägga ut lekgrusbäddar där stenen tidigare låg. 20

4. Förändra substrat och flöde inne i trumman genom att lägga ut sten eller andra material som förändrar den monotona rörelsen och på så sätt skapar viloplatser för fisken på väg igenom trumman. 5. Lägga ut lekgrus och placera större sten som håller kvar gruset i den relativt starka strömmen. Även att ta bort en del större grenar med kvistar som kan försvåra framkomligheten. På vissa ställen kan man istället kapa grenarna och placera ut dem som vedklumpar och på så sätt förbättra möjligheterna för förstadier av insekter med flera. 6. Det mesta är bra på den här sträckan förutom de träd som ligger tvär över ån bakom snickeriet och som skapar dämmen av mindre grenar och kvistar vilket på sikt kan försvåra framkomligheten för fisken. 7. Denna lugnflytande skulle behöva ett bättre botten substrat av både grus och större sten. Djupet, ca en meter, gör att flödet blir svårt att förändra om man inte gör det betydligt grundare och då kan utnyttja vattnets hastighet från forsen ovan. 8. Den här sträckan är inte mycket att göra åt då fallhöjd och längd på forsen är alltför stor att göra något åt. Pliktån Då Pliktån har något sämre förutsättningar för att öringen skall trivas än i Kullaån krävs här större åtgärder om åns möjligheter ska förbättras. Det största problemet är att strömmande vatten och områden med lekgrus inte finns på samma platser men liksom Kullaån störs ån av motorvägen E20 som kulverterat ån nära sjön. Sträcka: 1. Sträckan är väldigt lugnflytande på grund av den mynnar ut i sjön och det får anses vara naturligt. En åtgärd skulle vara att minska bredden på fåran så att en starkare ström bildas och därmed kan utgöra ett lockevatten för öringen att simma upp i. 2. Förändra substrat och flöde inne i trumman genom att lägga ut sten eller andra material som förändrar den monotona rörelsen och på så sätt skapar viloplatser för fisken på väg igenom trumman. 3. Ta bort många av de nedfallna pilträd som försvårar vattnets rörelse. Dessa försvårar också fisken möjligheter att uppehålla sig på sträckan och med tiden finns det risk att de skapar dämmen, antingen på själva sträckan eller att de förs ned mot motorvägskulverten och sätter igen hålen där. Det skulle också behövas flytta större stenar så att lekgrus kan anläggas på vissa platser av sträckan. 4. Vattnet under den lilla stenbron är bra som det är. 5. Sträcka 5 skulle kunna förändras så att det flyttas större sten och lekgrus läggs ut. I övrigt så fungerar sträckan bra som uppväxtområde. Av kräftsumparna att döma på sträckan så trivs också kräftorna där vilket kan försvaga ett litet öringbestånd. 6. Denna sträcka har bra botten för lek men saknar rätt strömhastighet. Det skulle kunna förändras om man placerade ut större sten 30-50 cm i diameter i en så kallad V- formation med spetsen nedströms som då skapar en starkare ström. Den större stenen ger även skydd för ungar såväl som de kan utgöra viloplatser för uppvandrande fisk. 21

7. I forsen som utgör sträcka 7 skulle det behövas skapa höljor som fisken kan vila i på väg upp genom forsen. Idag är strömmen väldigt stark och stor sten blockerar nästan vattnets framfart så frågan är om någon fisk tar sig förbi. 8. Bottnen består av grus i lekgrusstorlek men det mesta av vattnet är lugnflytande. Även här skulle en V-formation kunna sätta far på vattnet. Sträckan saknar i stor utsträckning stor sten vilket också skulle behövas tillsättas. 9. Sträcka 9 som utgör ca 2500 m 2 har god potential för uppväxt men saknar bra områden för lek. Vattnet är strömmande och död ved och skuggning är klassade 3. Sträckan är drygt 600 meter lång vilket innebär att åtminstone tolv stycken lekplatser skulle kunna användas (Halldén, 2002). Slutsatser Biotopkarteringen visade att Kullaån och Pliktån fysiskt sett utgör platser för reproduktion och uppväxt för öring. Vissa delar av åarna skulle kunnas göra bättre med hjälp av fiskevårdsåtgärder i form av utläggning av lekgrus och upprättande av viloplatser. Kullaån har bättre förutsättningar än Pliktån för reproduktion av öring. Framförallt på sträckorna 2 och 6 där såväl vattenhastighet och bottensubstrat är optimala. Pliktån har bra uppväxtområden men saknar bra områden för lek. Framför allt är kombinationen med rätt strömhastighet och rätt storlek på grus dåligt förekommande. Tollereds ström skulle fungera som öringhabitat om flöde, lekbottnar och vandringshinder åtgärdades. Elfisket visade att det finns en naturlig reproduktion i Kullaån och enligt SERS så förekommenr det också i Pliktån. Motorvägskulverten i Kullaån kan enligt denna undersökning inte bevisas vara ett definitivt vandringshinder, eftersom det fångades öring ovanför hindret under elfisket. För att förstå hur åns förutsättningar är som livsmiljö för öring skulle ytterligare en inventering av kantzoner, bottenfauna och prover på vatten behövas göras. 22

Referenser Aguiden, 2007. Kraftverken i Säveån http://aguiden.com/alingsasguiden/meny_kraftverk.htm Christensen, A m.fl. 2004. Vänerns vattenvårdsförbund Degerman, E m.fl. 2001. Havsöringens ekologi. Fiskeriverket Degerman, E. m.fl. 2008. Ekologisk restaurering av vattendrag. Naturvårdsverket & Fiskeriverket Degerman, E. m.fl. 2005. Död ved i vattendrag, WWF Fiskeriverket, 2010. Provfiske i vattendrag. Databas. https://www.fiskeriverket.se/vanstermeny/statistikochdatabaser/provfiskeisotkustvatten/provf iskeivattendrag/databasforprovfiskeivattendrag.4.68b7140e12b19c15e1b8000647.html Halldén, A m.fl. 2002. Biotopkartering vattendrag, metodik för kartering av biotoper i och i anslutning till vattendrag. Länsstyrelsen i Jönköpings län Lerum, Tollereds Öfvre Kraftstation - Elmuseum, 2010 http://www.vastsverige.com/sv/lerum/products/49480/tollereds-ofvre-kraftstation- Elmuseum/ Svensson, C. 2009, Lerums Tidning. http://www.lerumstidning.com/nyhet_visa.asp?id=10393&sidnamn=kulturonoje Tollereds Öfvre Kraftstation http://www.toekmuseum.org/100jub.htm Muntliga Johan Höjesjö, 2010, Zool. Inst, Göteborgs Universitet. 031-7863636 Jonas Larsson, 2010. Vattenfall AB. Trollhättan. 0520-88066 23

Bilaga 1. Förklaringar till inventeringsprotokoll Vattenbiotop A A1. Undersökning Här beskrivs vem eller vilken organisation som gjort fältinventeringen, namn på de som inventerat samt datum då sträckan fältinventerades. A2. Lokalinformation Vattendragets huvudavrinningsområde enligt SMHI:s numrering görs, exempel 098 (Lagan). Vattendraget namnges enligt SMHI:s vattendragsregister, i de fall då namn saknas hämtas det från topografiska eller ekonomiska kartan. Annars anges lokalt namn. Vattendraget beskrivs sedan grundligt genom att fysiskt inventera alla sträckorna. Längd uppskattas på karta 1:10 000, bredd och djup mäts i fält och antecknas. Vattenhastigheten uppskattas eller mäts med exempelvis flottrör, detta för att sedan räkna ut flödet på sträckan. A3. Bottensubstrat Bottnen observeras okulärt under sträckan och bottensubstratet definieras i storlek. De olika bottensubstraten är: grovdetritus löv, grenar stockar och dylikt ved som inte är nedbrutet findetritus mer eller mindre nedbrutet organiskt material, eller oorganiskt material finare än lera lera = < 0,02 mm sand = 0,02 2 mm grus = 2 20 mm sten = 20 200 mm block = > 200 mm häll = > 4000 mm A4. Vattenvegetation Vattenvegetationen observeras och delas in i nio olika grupper, i de fall det finns någon. Det är viktigt att samtliga förekommande vegetationstyper noteras även om de bara finns på en mycket begränsad del av sträckan, även här antecknas den totala täckningsgraden av vegetationen i 0-3. A5. Strömförhållanden Vattenhastigheten ger upphov till att klassa sträckan som lugnflytande, svagt strömmande, strömmande eller forsande. Här är det viktigare att beskriva vad det upplevs som, snarare än vad som vattenhastigheten är exakt. Hastigheter för de olika definitionerna är för; lugnflytande < 0,2 m/s och forsande > 0,7 m/s. Det är som sagt viktigare att bedömningen beror på utseendet mer än på den faktiska vattenhastigheten. Strömmande innebär att vattnet är turbulent och är en god levnadsmiljö för strömlevande arter, t.ex. uppväxande öring. Ett svagt strömmande vatten har lägre vattenhastighet och saknar strömvirvlar. Botten är ofta slätare och vattendraget är ofta djupare än på strömmande sträckor. A6. Skuggning Träd ger vattendraget skugga och den totala täckningsgraden observeras och antecknas, även här i fyrgradig skala 0-3. I de fall karteringen görs under lövfria perioder bör ändå den 24

skuggning som ges under sommaren vara bestämmande. 0 = obefintlig, 1 = mindre god (0 5%), 2 = måttlig (5 50%), 3 = god ( > 50%). A7. Död ved Död ved tillförs ett vattendrag naturligt då träd dör och faller ner i vattendraget. Dessa trädrester ofta i form av grenar eller stockar observeras och klassas en fyragradig skala, 0 3, där: 0 = saknas, 1 = liten förekomst (<6 stockar/100 m), 2 = måttlig förekomst (6-25 stockar/100 m), 3 = riklig förekomst (> 25 stockar/100 m). A8. Flöde/lopp Flödet i vattendraget uppskattas eller bestäms med exempelvis flottrör eller flygel. Denna mängd vatten kan föras till en klass där 1 < 0,05m³, 2 = 0,05 0,5m³, 3 = 0,5 1,0m³, 4 = 1,0 3,0m³, 5 > 3,0 m³. Vattendragets struktur eller lopp betraktas på karta och anges som rakt, ringlande eller meandrande. För ett meandrat vattendrag krävs att den faktiska längden är 1,5 gånger längden fågelvägen. A9. Rensat/påverkat Många vattendrag är flottledsrensade och detta observeras genom att se om det ligger sten som ursprungligen ser ut att tillhöra vattnet. Rensningen anges i en fyrgradig skala, 0-3, där: 0 = ej rensad ( behöver ej noteras i protokollet), 1 = försiktigt rensad, 2 = kraftigt rensad och 3 = omgrävd/rätad. A10. Öringbiotop En bedömning om sträckan är lämplig som öringbiotop görs genom att titta efter lekplatser, ståndplatser och uppväxtområden. Dessa klassas från 0-3. Lekområde Klass 0 Klass 1 Klass 2 Klass 3 Lekmöjligheter saknas Inga synliga lekområden men rätt strömförhållanden Uppväxtområde Inte lämpligt Möjliga men inte goda Ståndplatser Saknas (för grunt) Möjligt för enstaka större öring att uppehålla sig Tämligen goda lekmöjligheter men inte optimalt Tämligen goda Tämligen goda Goda mycket goda lekmöjligheter Goda mycket goda uppväxtområden Goda mycket goda förutsättningar för större öring A11. Strukturelement I de fall då nedanstående strukturelement finns inom sträckan markeras antalet i protokollet och markeras med symboler på kartan. Avloppsrör anger antalet avloppsrör vattenuttag anger att anläggning för vattenuttag finns inom sträckan 25

Korsande väg antalet vägar som korsar vattendraget på sträckan anges A12. Övrigt Här anges t.ex. eventuella hot, potentiella nyckelbiotoper, intressanta växter eller djur etc. Foton på sträckan läggs också in här. 26

Bilaga 2. Förklaringar till inventeringsprotokoll Vandringshinder D D1. Undersökning Här beskrivs vem eller vilken organisation som gjort fältinventeringen, namn på de som inventerat samt datum då vandringshindret fältinventerades. D2. Lokalinformation Vattendragets huvudavrinningsområde enligt SMHI:s numrering görs, exempel 098 (Lagan). Vattendraget namnges enligt SMHI:s vattendragsregister, i de fall då namn saknas hämtas det från topografiska eller ekonomiska kartan. Annars anges lokalt namn. Vandringshindren numreras löpande nedifrån och upp inom respektive vattendrag. Lokalen för vandringshindret anges i klartext. Nummer på de foton som beskriver vandringshindret anges. Fotovinklarna skall markeras på skissen. Koordinaterna för hindret anges på sexsiffernivå enligt RAK (Rikets Allmänna Kartnät). D3. Information om vandringshindret Här anges vilket typ av hinder det är: trumma, damm, vägpassage, fiskgaller, ålkista eller naturligt hinder. Hindertyperna kan kombineras vid behov. Vid trummor kulvertar eller liknande mäts vandringshindrets diameter och anges i meter. Utöver detta mäts fallhöjd och den uppskattade vattenföringen samt görs en bedömning om flödet är lågt, medel eller högt. (L/M/H). D4. Fiskuppgifter En bedömning görs om hindret är möjligt att passera nedströms till uppströms för öring och mört. Bedömning görs på tidigare erfarenheter och kunskap. Hindret bedöms om det är definitivt, partiellt eller passerbart där: Definitivt = hindret kan med största sannolikhet inte passeras under några förhållanden. Partiellt = hindret kan passeras vid gynnsamma förhållanden, vanligtvis högvattenföring. Svårighetsgraderna mellan de partiella vandringshindrena varierar mycket. Passerbart = hindret bedöms vara partiellt för mört och övrig fisk men kan vara passerbart för öring (svår passage). Ibland förekommer fingrindar (20 mm spjälavstånd) vid vattenkraftverk anges, ja eller nej. En bedömning av om fisk åsamkas skador vid passage förbi hindret i strömriktningen görs och markeras i protokollet, ja eller nej. Ett vattenkraftverk utan fungerande fingrindar medför ett ja. Även ett högt fall kan ge skador. D5. Användning Här anges vad anläggningen används till dag. Exempel på användningsområden är: damm, sjöutlopp, vattenkraftverk, vattenintag, fiskodling m. fl. Ange här även om anläggningen kan vara intressant i kulturmiljösynpunkt samt vad ägarens namn, adress och telefonnummer är. 27

D6. Åtgärder I de fall möjliga åtgärder kan tänkas göras anges här i så fall vilka. Exempelvis: bygg en fisktrappa runt om det sydvästra utskovet. Eftersom tillgängligheten är viktig om åtgärder skall kunna göras skall vägar till hindret antecknas. D7. Fiskvägar Ange om det finns en fiskväg förbi vandringshindret. Ange även typ samt bedöm dess funktion. D8. Övrigt Här noteras information som är värde såsom det finns intressanta arter som t.ex. strömstare, forssärla eller kanske till och med spår efter utter. Här finns även information att kommentera själva vandringshindret ytterligare. D9. Skiss En skiss av vandringshindret ska göras. Här är det viktigt att redan under fältinventeringen få med alla nödvändig information. Det ska finnas en skala och strömriktningen ska ritas ut. Alla fotovinklar ska ritas ut och fotona ska numreras. 28